Veckan ombord pÄ NOSTRA startade med funderingar pÄ hur vi skulle lÀgga upp resan in till Pylos. Ett alternativ var att flytta oss till en ankring nÀrmare marinan och stadskajen, ett annat alternativ var att lÄta NOSTRA ligga kvar och ta Mr Highfield knappt 3 NM. Efter att ha kontrollerat att vi hade tillrÀckligt med bensin för en resa fram och tillbaka bestÀmde oss för att satsa pÄ det sistnÀmnda. Sagt och gjort, pÄ med ryggsÀck, ner med handlingspÄsar, lasta soppÄsar och ivÀg. Det blev en stilla tur in till marinan, vi förtöjde Mr Highfield lÀngst in i marinan mellan ett par av de mindre bÄtar som inte fÄtt sÀrkilt mycket kÀrlek den senast tiden.
Vi promenerade upp till Marine Store, dÀr vi möttes av Greklands vÀnligaste och mest vÀlkomnande Àgare, Fotis. Innan vi ens klivit in i butiken var han framme och handhÀlsade och önskade oss vÀlkomna. DÀrefter blev vi bjudna pÄ en glas saft och fick en gÄva, en liten burk med olivolja frÄn hans familjs olivfarm.
TvĂ„ glada grabbar đžđȘ đŹđ·
Fotis berĂ€ttade att hans familj hade en farm med 1 200 olivtrĂ€d. Butiken hade han haft i 43 Ă„r, men nĂ€sta Ă„r planerade han att pensionera sig. Vi berĂ€ttade vad vi var ute efter, Fotis sökte runt i butiken och till slut hade han hittat i stort sett allt det vi behövde. Han berĂ€ttade hur vi kunde fĂ„ tag i vatten och diesel och nĂ€r vi hade betalat och var nöjda med varandra vinkade vi hej dĂ„ đ.
DĂ€refter tog vi en tur runt torget i Pylos för att se var vi bĂ€st kunde fylla pĂ„ mat- och grönsaksförrĂ„den. NĂ€r vi hade koll pĂ„ det valde vi att sĂ€tta oss i skuggan av stora plataner pĂ„ en servering mitt pĂ„ torget för att pusta ut ett tag. VĂ€derappen visade 30 grader med sa samtidigt att det kĂ€nns som 37 đ„”.
Kallt grekiskt kaffe Àr gott i vÀrmen
Efter att ha gjort vĂ„ra inköp var vi redo att Ă„ka tillbaka. Allt gick som pĂ„ rĂ€ls men nĂ€r vi precis hade lĂ€mnat marinan tvĂ€rdog motorn đ€Ź. Kapten kopplade snabbt om till den interna tanken och lyckligtvis fanns det bensin i den. Vi visste att vi inte hade fyllt den pĂ„ lĂ€nge sĂ„ tysta med hĂ„rt hĂ„llna tummar Ă„kte vi mot NOSTRA med förhoppning att komma hela vĂ€gen. UngefĂ€r halvvĂ€gs stod vi inför det faktum att bensinen var pĂ„ upphĂ€llningen. Vi försökte starta om motorn pĂ„ den externa tanken men den var helt död. IstĂ€llet fick vi turas om att ro resten av strĂ€ckan, och det var inte bara mjölken i Mr Highfield som riskerade att surna đ . Efter den svettiga roddturen var vi glada nĂ€r vi Ă€ntligen var tillbaka i NOSTRA. Vi packade snabbt in alla kylvaror innan vi la oss sjĂ€lva pĂ„ kylning i det 28 gradiga vattnet đŠ. Dagens fyspass avklarat â .
Efter att ha pustat, Ă€tit grekisk sallad var modet tillbaka för att ge oss pĂ„ motorn. Den externa tanken var full med bensin men motorn ville inte starta. Vi gjorde i ordning för att slanga bensin frĂ„n tanken till en reservdunk för att fylla den interna tank. Efter mycket strul fram och tillbaka, en kapten som mumlade nĂ„got om ”det Ă€r vĂ€l faan ocksĂ„ att man inte kan göra nĂ„got som varje dj**la biltjuv kan” đ đ, dvs en hĂ€vert. Efter flera försök och tvĂ„ ordentliga högoktaniga supar rann Ă€ntligen bensinen dit den skulle. TĂ€ndstiftet skruvades bort och satte tillbaka och helt plötsligt gick motorn perfekt, bĂ„de pĂ„ den interna och pĂ„ den externa tanken. Ăr det det som kallas ”loppa pĂ„ stiftet” đ€·ââïž och undra om det gĂ„r att lĂ„na ut kapten till drake ikvĂ€ll đ„?
Under turen i Navarinobukten rodde vi förbi en ö som ligger mitt i bukten, pĂ„ ön vajade en en grekiskt och en brittisk flagga. Navigatören blev nyfiken och efter att ha ”spelat Google” var vi mer uppdaterade. I Navarinobukten genomfördes den 20 oktober 1827 ett av historiens mest dramatiska sjöslag. Ett sjöslag som varade i 4 timmar och som innebar att Grekland senare blev sjĂ€lvstĂ€ndigt.
Grekland som hade stridigt mot Osmanska riket i mÄnga Är var vid den hÀr tidpunkten rejÀlt pressade. Storbritannien, Frankrike och Ryssland valde att ingripa och skickade en gemensam flotta till Navarionobukten. Flottan leddes av en brittisk amiral och hans uppdraget var inte att starta krig, istÀllet skulle viken blockeras för att tvinga fram en vapenvila. Situationen i viken blev extremt spÀnd och nÀr britterna skickade en löjtnant i en roddbÄt mot ett osmansk fartyg för att be dem flytta pÄ sig sköts han ihjÀl. Osmanerna upplevde att de var under attack. Inom ett par minuter var hela viken ett inferno av rök och eld. NÀr röken skingrats var de flesta osmanska skeppen förstörda och runt 3000 osmanska sjömÀn dog. PÄ sjökortet kan men se utmÀrkningen av de vrak som fortfarande ligger kvar.
Den brittiska flaggan pÄ ön markerar ett brittiska minnesmÀrke och den grekiska flaggan symboliserar Greklands tacksamhet för den brittiska insatsen för Greklands sjÀlvstÀndighet.
DĂ€refter avslutades historielektionen ombord och det var dags för naturvetenskap. Första kvĂ€llen precis ner solen gick ner hörde vi ylande frĂ„n stranden. Navigatören trodde först att det var party pĂ„ gĂ„ng men nĂ€r ylandet inte upphörde gick funderingarna istĂ€llet till om det var mĂ€n som sökte kontakt med sin maskulinitet, ett mansretreat đ€ đ. Efter att ha lĂ€st pĂ„ lite visste vi bĂ€ttre de kommande kvĂ€llarna. Det Ă€r Guldschakaler som hĂ„ller till nĂ€ra den vĂ„tmark som ligger innanför stranden. De sover pĂ„ dagarna och nĂ€r solen gĂ„r ner vaknar de till och ropar pĂ„ varandra, vilket lĂ„ter bĂ„de magiskt och lite spöklikt. Guldschakalen Ă€r mindre Ă€n vargen och större Ă€n rödrĂ€ven. Den sprider sig naturligt mot Norden, bĂ„de i Danmark och Norge Ă€r det bekrĂ€ftat att det finns individer och i Sverige gjordes en observation i SmĂ„land 2020. Vi fick aldrig möjlighet att se nĂ„gon fysiskt men de ser vĂ€ldigt söta ut pĂ„ bild i alla fall đŠ.
PĂ„ tidsdag morgon efter ytterligare en lugn natt tog vi upp ankaret och tuffade in till stadskajen för att tanka vatten. Vi hade redan ganska mycket vatten i tankarna men vi gick pĂ„ ”Cubaprincipen” , dvs vi handlar det som finns tillgĂ€ngligt. Kapten hade ringt hamnkapten Christos som mötte upp och tog emot tampar och fixade vattenslang. Han frĂ„gade vid flera tillfĂ€llen om vi skulle lĂ€mna efter att vi hade tankat och vi svarade ja varje gĂ„ng. VĂ„r teori Ă€r att polisen Ă€r pĂ„ honom om att utlĂ€ndska bĂ„tar mĂ„ste checka in, mĂ„nga som har gĂ„tt till polisen vittnar om en krĂ„nglig process med otrevlig personal. Det finns ocksĂ„ exempel pĂ„ fritidsbĂ„tar som fĂ„tt böter pĂ„ 25-50 ⏠för att att de inte har kallat upp pĂ„ kanal 12 och/eller att de har ankrat för nĂ€ra marinan. För oss blev besöket vid stadskajen helt odramatiskt.
Planen för dagen var att fortsÀtta söder ut, runda första hörnet och ankra utanför Methoni, men vÀl dÀr valde vi att fortsÀtta österut eftersom vi fick hyfsade seglingsvindar.
Totalt blev det en resa pĂ„ 28 NM, en del motorgĂ„ng men ocksĂ„ en del segling bĂ„de med genua och genacker. Vid 16 .30 ankrande vi utanför Koroni och resan runt det första (Messenien) av Peloponnesos fyra fingrar var avklarad â .