Grym segling och kärt återseende

Efter en trevlig kväll ombord på WAHOO med ett parti Mexican Train var vi tillbaka i NOSTRA vid midnatt, glada över att ingen av oss två kom på jumboplatsen den här gången. Vi plockade iordning och tog upp Mr Highfield till tonerna från det grekiska bröllop som fortfarande pågick på ön Kranai 🎶. Eftersom det varnas för hårda vindar i början av kommande vecka har vi planerat om. Att passera hörnet vid Kap Malea på Peloponnesos tredje halvö i hård nordostlig vind är inget alternativ. Det innebär att vi tvingas spara en del av de ställen vi planerat att besöka till en annan gång, bättre ”safe than sorry”.

Klockan ringde 06.00 på söndag morgon, efter en kopp kaffe var vi redo för att fortsätta resan söderut, strax innan klockan sju var vi på väg. Målet för dagen är att ankra vid Monemvasia, en resa på drygt 50 NM.

Dagen bjöd på ömsom segling och ömsom motorgång, vi ville hålla en fart på minst 5 knop för att slippa ankra i mörker. Passagen runt Kap Malea gick utmärkt och när vi vände norrut dog vinden ut helt.

Strax efter klockan 16 var vi framme. Vi tog en lov in i marinan i Gefyra för att kolla läget eftersom det drog in en del svall in i ankringsviken, men vi valde att gå ut tillbaka. Vi ankrade utanför marinan i viken mellan Gefyra och Monemvasia, förhållandena var inte optimala men vinden skulle vrida till nordost så vi hoppades att slippa lite av svallet.

Kvällen ägnades åt båtvård och valvaka. Vid 22-tiden vred vinden plötsligt mot väst och ökade upp till 9 meter. Det hade inte väderprognosen sagt något om 🤔. Vid midnatt såg vi hur två båtar kom ut från marinan, en ankrade framför oss och en akter om oss. Troligtvis hade deras ankarfäste släppt när vinden ökade. Efter en natt med dålig sömn valde vi att ta upp ankaret vid 07.30. Strax efter soluppgången passerade vi utanför Monemvasia, en väl bevarad medeltidsby. Vilket annorlunda och fint ställe, på håll såg det ut som en by byggd av modellera. Vi var helt överens om att hit måste vi återvända när förhållandena är mer gynnsamma.

Vi satte segel men insåg snart att vi inte kunde hålla den höjd som krävdes för att ta oss runt nästa hörn. Vi startade motorn och rullade in genuan. Efter att ha kört en stund hörde vi hur motorn först gick ner i varv för att sedan dö helt 😱. Vi tittade på varandra och funderade på vad som kunde vara fel. Vi rullade ut focken innan kapten gick ner och kollade läget. Allt såg normalt ut och när vi provade att starta motorn igen verkade den gå hjälpligt. Vi bestämde oss för att segla så långt det gick för att motorn skulle få vila, och vilken seglingsdag vi fick 🌟.

Vi satte kurs mot Spetses, en resa på drygt 30 NM. Till skillnad mot alla andra dagar hade vi gynnsamma vindar hela dagen. Perfekt segling, den bästa vi haft någon gång i Grekland. Farten låg omkring 6-6,5 knop, som mest loggade vi 7,8 knop. När vi kom till västra sidan av Spetses såg vi äntligen PIGA på plottern igen. Vi hade bestämt att ses i Porto Heli.

Vi bytte försegel till focken för att lättare kunna kryssa, men det behövdes aldrig. Vinden bar oss fram till inloppet och den sista biten seglade vi bara på storseglet. När vi kommit en bit in i inloppet startade vi motorn, det vibrerade en del inledningsvis men det rättade till sig efter en stund. Lennart kom ut med dingen för att kunna vara behjälplig om det skulle behövas. Vi tog oss hela vägen för egen maskin vilket var skönt. Efter att ha kommit till ro, kramat om Lennart och Marianne på PIGA var det dags att kontrollera propellern. Navigatören dök och lyckligtvis ´såg och kändes allt normalt. Vår teori är att vi hade kört in i något så att motorn inte orkade dra runt propellern, troligtvis har propellerknivarna gjort sitt även denna gång 🤷‍♀️.

Det blev lugna och sköna dagar i Porto Heli, ingen väckarklocka och ingen planering för att undvika hårda vindar, en trygg ankring i stort sett för alla vindar. För övrigt är det här som Mästarnas Mästare har spelats in de senaste säsongerna, men nu var det ingen aktivitet vid huset.