Kategori: September

Från Poros fortsatte vi mot ön Egina, en resa på drygt 15 NM. Inledningsvis kryssade vi norrut tills vinden gav upp. Vi gick upp till en av de sydliga vikarna på Egina med bra recensioner i Navily men där var det helt omöjligt att få ankarfäste. Vi letade upp flera områden med sand men ankaret satte sig inte trots 6-7 försök. Troligtvis var det sten under sanden så ankaret bara kasade 🤷‍♀️. Vi lämnade för nästa vik, Lygia, och där fick vi fäste på andra försöket. Totalt var vi sju båtar som övernattade, där tre hyrbåtar, efter mycket om och men, förtöjde med aktertampar i land. På förmiddagen tog vi upp ankaret och satte kurs österut mot fastlandet söder om Aten, ”Meltemi-land”. Meltemin är den starka nordlig vind som normalt blåser över Egeiska havet från maj till september och kan hålla i sig under flera dagar, ibland i veckor. De kommande dagarna kommer en ny omgång 😅.

Berget Oros på södra Egina med ett kapell av profeten Elia högst upp på toppen.

Vi fick ett par timmar med hyfsad segling innan vinden försvann och motorn fick göra sitt. Vid 15.30 ankrade vi i viken Sounio bay. Området längst in i viken var avgränsat med gula badbojar men det fanns gott om plats både för oss och alla de charterbåtar som kom in under kvällen. Troligtvis är det deras sista kväll ombord eftersom de ska vara inne i hamn imorgon fredag, för besättningsbyte på lördag. Vi såg ett par båtar med gul eskaderflagga från Svenska Kryssarklubben, vi tror att det var deltagare i de ”kasta loss”-eskader som Svenska Kryssarklubben anordnar i slutet av september. På Kap Sounion på östra sidan i viken står resterna av Temple of Poseidon. En mäktig syn inte minst på kvällen när både belysning och fullmåne lyste upp templet.

Temple of Poseidon 🏛️ som tittar ut över Egeiska havet.

Vädermässigt var natten lugn men våra närmaste grannar, en hyrd catamaran med besättning från Ukraina gick ”all in” och höll igång långt in på natten 🎶. De var däremot inte den piggaste besättningen på morgonen 🤪. Vi lämnade vid 10 tiden för att flytta oss drygt 3 NM norrut till Pasalimani bay söder om Laurion. Efter att ha studerat väderapparna noga de senaste dagarna insåg vi att vi behövde ta skydd för den nordliga vind på 15-20 meter som är på väg natten mot söndagen. Det fanns gott om plats och vi ankrade på 4-5 meter med 40 meter kätting. En del hyrbåtar kom och gick under dagen men vi var bara fem båtar som stannade under natten.

På lördag förmiddag satte vi upp ankarseglet som extra stöd för att minska NOSTRAs svängningar i vinden. Nu är det bara att fortsätta ”väder-apps-knarka” och huka för vinden i ett par dagar.

I väntan på ……. 💨

Vi vaknade utan väckarklocka, fick lugna sköna dagar och nätter i Porto Heli, men att bo på båt innebär att det alltid är något som kräver underhåll och arbete. Vi tvingades tyvärr till ett riktigt ”skitjobb”, alla båtägares mardröm, när det helt plötsligt inte gick att spola på den främre toaletten. Två timmar innan våra gäster från PIGA och WITTE WADIS skulle komma på tisdag kväll började kapten skruva isär toaletten. Kvarnhjulet och den impeller som satt bakom hjulet gjordes rent. Därefter kontrollerades luftslangen till septitanken, inget stopp där. Hm, nästa fråga: Är det stopp i septin 🤔?

När det var mindre än en halvtimmer kvar innan våra gäster skulle komma bestämde vi oss för att pausa felsökningen. Vi plockade undan alla verktyg och reservdelar, städade toaletten med en förhoppning att det mesta av ”septilukten” skulle försvinna 🙊 🙈. Trots att det för oss blev en stressig inledning fick vi en trevlig kväll tillsammans med både ”skitsnack” och resonemang om 12-voltsutmaningar. På onsdag morgon vaknade vi tidigt. OM septitanken på 80 liter behövde tömmas ville vi göra det innan det blev för mycket aktivitet omkring oss. Vi började med att sticka ner en lång alluminiumsticka uppifrån däckstömningen och det verkade inte som att tanken var full, nästa steg blev att undersöka underifrån. Iklädd bikini, cyklop, snorkel och väl försedd med rensningsutrustning tog navigatören sig an uppdraget som kloakdykare 💩. Ibland drar man nitlotten när huvudregeln ombord är att ”göra det man är bäst på” 😅. Efter flera dyk och rensningsförsök visade även den yttre besiktningen att septin inte var full. Positivt! Allt skruvades tillbaka och toaletten fungerade som vanligt igen. Vi vet inte, men troligtvis var det hår mm i kvarnen som gjorde att den inte fungerade som den skulle 🤷‍♀️.

På torsdag förmiddag var det dags att ta upp ankaret för att ta oss till Poros. Vi hade hoppats på hyfsade seglingsvindar med det blev det inget med det. Istället fick vi en skvalpig resa för motor i drygt 30 NM. Alla försök att segla fick vi snabbt ge upp, vinden varierade mellan 10 meter per sekund för att några minuter senare vara nere på 3 meter. Vid 16 tiden ankrade vi intill PIGA i Navy Bay utanför Poros stad på 17 meters djup. I viken ligger en del båtar på boj som man måste ha koll på eftersom de inte flyttar sig på samma sätt i vinden som oss som ligger på ankare.

På kvällen följde kapten med Marianne och Lennart in till Poros för mat och dryck. Navigatören stannade ombord för ett möte med styrelsen på Kajen i Skärhamn. På fredag morgon blev den en härlig promenad tillsammans med Marianne till Russian Bay innan vi tog vägen om chandlern för inköp av motorolja, poolnudel till kapten och till sist en sväng till matbutiken. Därefter var vi redo att ta oss cirka 20 NM norrut mot Palaiá Epidavros och ”The sunken City”. Vi ankrade i viken Agios Vlasios i kristallklart vatten och rodde bort till området som är markerat med gula bojar.

På platsen var det 1-3 meter djupt och eftersom det är ett arkeologiskt område är det förbjudet att dyka med tuber, men snorkling går bra. ”Sunken City” är lite missvisande, egentligen är det murar, husgrunder, stenlagda ytor, delar av lerkrus mm från en antik stor romersk villa men det var häftigt att få se området och inte minst den havsköldpadda som betade på botten.

Caretta caretta 🐢

På eftermiddagen när vi var tillbaka i båtarna började det blåsa ostlig vind vilket gjorde ankringen rejält skaplig. Vinden avtog efter några timmar men vågorna var envisa. Vi försökte vänta ut vädret in i det längsta men strax efter klockan 20 hämtade Lennart och Marianne upp oss för en tur in kajen och sedan en promenad till restauranggatorna. Efter en god middag och promenad tillbaka kunde vi konstatera att det var betydligt lugnare i viken.

Efter en lugn natt och morgon med frukost och bad tog vi upp ankaret vid 10-tiden för en resa tillbaka till Poros där vi ankrade på ungefär samma ställe som förra gången. Vi tog en gemensam kväll på stan med middag på restaurang Oasis som ägs av Mike. Här firade vi kaptens 60-årsdag tillsammans med barnen för 14 år sedan, roligt att nu vara tillbaka på egen köl. När klockan slagit tolv gratulerade vi kapten och tog vi Mr Highfield tillbaka till båtarna.

Mr Highfield väl förtöjd i marinan med den magiska belysningen

Poros klockstapel

På söndagen tog vi en rejäl promenad, först upp till Poros klockstapel och sedan över toppen på ön så vi kom ner på den sydöstra sidan. En skön och jobbig promenad. Kapten och Lennart mötte upp oss i stan för en födelsedagsfika med våfflor och kaffe. På kvällen fortsatte vi att fira kapten med en drink ombord på NOSTRA innan vi åkte in till byn för en tidig gyrosmiddag.

Ett gäng som i praktiken är piggare än de ser ut

Tidigt på måndag morgon seglade Lennart och Marianne söderut mot Kreta. Vi stannade kvar i Saroniska bukten för att så småningom ta oss mot Aten för att utöka besättningen. Vi träffade på Rolf och Ingalill på TARIK i marinan, vi träffades som hastigast i juni när vi låg ankrade i Preveza, nu fick vi möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Och som alltid när man träffar längeseglare så var det flera vägar som korsades med bekanta och bekantas bekanta 😄.

Vår plan var att lämna Poros på onsdagen men väderprognosen varnade för kraftig regn och åska så vi stannade kvar, vilket var ett klokt beslut. Det regnade ordentligt hela eftermiddagen men åska höll sig lite på avstånd. Fördelen var att NOSTRA blev ordentligt avsköljd i sötvatten.

En riktig ”innesittardag” ☔️

På torsdagen var vädret bättre, vi tömde Mr Highfield på vatten tog en sväng in till byn för att köpa öskar, mat och säga hej då till Rolf och Ingalill. Vi får ses var vi ses nästa gång 👋.

Efter en trevlig kväll ombord på WAHOO med ett parti Mexican Train var vi tillbaka i NOSTRA vid midnatt, glada över att ingen av oss två kom på jumboplatsen den här gången. Vi plockade iordning och tog upp Mr Highfield till tonerna från det grekiska bröllop som fortfarande pågick på ön Kranai 🎶. Eftersom det varnas för hårda vindar i början av kommande vecka har vi planerat om. Att passera hörnet vid Kap Malea på Peloponnesos tredje halvö i hård nordostlig vind är inget alternativ. Det innebär att vi tvingas spara en del av de ställen vi planerat att besöka till en annan gång, bättre ”safe than sorry”.

Klockan ringde 06.00 på söndag morgon, efter en kopp kaffe var vi redo för att fortsätta resan söderut, strax innan klockan sju var vi på väg. Målet för dagen är att ankra vid Monemvasia, en resa på drygt 50 NM.

Dagen bjöd på ömsom segling och ömsom motorgång, vi ville hålla en fart på minst 5 knop för att slippa ankra i mörker. Passagen runt Kap Malea gick utmärkt och när vi vände norrut dog vinden ut helt.

Strax efter klockan 16 var vi framme. Vi tog en lov in i marinan i Gefyra för att kolla läget eftersom det drog in en del svall in i ankringsviken, men vi valde att gå ut tillbaka. Vi ankrade utanför marinan i viken mellan Gefyra och Monemvasia, förhållandena var inte optimala men vinden skulle vrida till nordost så vi hoppades att slippa lite av svallet.

Kvällen ägnades åt båtvård och valvaka. Vid 22-tiden vred vinden plötsligt mot väst och ökade upp till 9 meter. Det hade inte väderprognosen sagt något om 🤔. Vid midnatt såg vi hur två båtar kom ut från marinan, en ankrade framför oss och en akter om oss. Troligtvis hade deras ankarfäste släppt när vinden ökade. Efter en natt med dålig sömn valde vi att ta upp ankaret vid 07.30. Strax efter soluppgången passerade vi utanför Monemvasia, en väl bevarad medeltidsby. Vilket annorlunda och fint ställe, på håll såg det ut som en by byggd av modellera. Vi var helt överens om att hit måste vi återvända när förhållandena är mer gynnsamma.

Mådagens soluppgång

Vi satte segel men insåg snart att vi inte kunde hålla den höjd som krävdes för att ta oss runt nästa hörn. Vi startade motorn och rullade in genuan. Efter att ha kört en stund hörde vi hur motorn först gick ner i varv för att sedan dö helt 😱. Vi tittade på varandra och funderade på vad som kunde vara fel. Vi rullade ut focken innan kapten gick ner och kollade läget. Allt såg normalt ut och när vi provade att starta motorn igen verkade den gå hjälpligt. Vi bestämde oss för att segla så långt det gick för att motorn skulle få vila, och vilken seglingsdag vi fick 🌟.

Vi satte kurs mot Spetses, en resa på drygt 30 NM. Till skillnad mot alla andra dagar hade vi gynnsamma vindar hela dagen. Perfekt segling, den bästa vi haft någon gång i Grekland. Farten låg omkring 6-6,5 knop, som mest loggade vi 7,8 knop. När vi kom till västra sidan av Spetses såg vi äntligen PIGA på plottern igen. Vi hade bestämt att ses i Porto Heli.

Vi bytte försegel till focken för att lättare kunna kryssa, men det behövdes aldrig. Vinden bar oss fram till inloppet och den sista biten seglade vi bara på storseglet. När vi kommit en bit in i inloppet startade vi motorn, det vibrerade en del inledningsvis men det rättade till sig efter en stund. Lennart kom ut med dingen för att kunna vara behjälplig om det skulle behövas. Vi tog oss hela vägen för egen maskin vilket var skönt. Efter att ha kommit till ro, kramat om Lennart och Marianne på PIGA var det dags att kontrollera propellern. Navigatören dök och lyckligtvis ´såg och kändes allt normalt. Vår teori är att vi hade kört in i något så att motorn inte orkade dra runt propellern, troligtvis har propellerknivarna gjort sitt även denna gång 🤷‍♀️.

Det blev lugna och sköna dagar i Porto Heli, ingen väckarklocka och ingen planering för att undvika hårda vindar, en trygg ankring i stort sett för alla vindar. För övrigt är det här som Mästarnas Mästare har spelats in de senaste säsongerna, men nu var det ingen aktivitet vid huset.

Inga atleter synliga vid boendet 🏆

Resan över Messeniska viken till Peloponnesos andra finger Mani gav oss bra vindar för segling, i alla fall periodvis. Vindriktningen var däremot inte perfekt för att ta oss runt udden, så när vinden ökade bytte vi till focken för att enklare kunna göra några slag. Vår tyske medgångar som vi följt sedan Pylos kunde hålla en rak kurs förbi udden eftersom de valde att gå för motor och storsegel. Även om vi kom lite på efterkälken, var vi nöjda med vårt val att prioritera seglingen framför att komma fram så fort som möjligt.

Lunchen under gång fick bli dagens greiska sallad 🇬🇷

Kapten hade under resan, som så många gånger tidigare, ute fiskereven. Precis när vi passerade udden Kap Matapan fick han napp, det första på 4 5 år 🐟. Det visade sig vara en lagom stor mahi-mahi även kallad guldmakrill (navigatören vill inte ha upp för stora fiska i NOSTRA 😅). Guldmakrillen gör skäl för sitt namn när den är i vattnet är glimrar den vackert men väl uppe ut vattnen blir den helt grå.

Visst nappar det 🎣

Efter udden Kap Matapan fortsatte vi cirka 3NM till Porto Kagio som är en av de minsta och mest avskilda byarna på Mani-halvön. Vi skulle inte vilja kalla den för en hamn utan skulle mer beskriva den som en naturhamn med hus, pensionat och tavernor runt omkring. Byn lever främst på turismen och det är bara strax över 10 personer som bor där permanent. När vi kom in i viken vid 17-tiden låg där tre båtar ankrade. Den tyska besättningen som anlänt en knapp timme innan oss höll fortfarande på att kämpa med att få ankarfäste. Efter ett tiotal försök valde de att gå till en vik lite längre norrut istället, och där kom de äntligen till ro. Av Navily framgår att ankringen kan vara utmanande, dels för att viken är förhållandevis djupt (förutom precis inne vid stranden) men också dels för risken med fallvindar. Själva valde vi att ankra på cirka 15 meter och lyckligtvis fick vi bra fäste redan på första försöket. Ibland har man tur. Senare under kvällen kom ytterligare fyra båtar, någon valde att ankra längst in på stranden och andra kämpade på ett tag innan de till slut gick längre norrut. På grund av risken för fallvindar valde vi att hissa ankarseglet för första gången på den här resan, allt för att förebygga att NOSTRA skulle snurra runt allt för mycket.

På kvällen mojnade vinden betydligt så natten blev lugn och skön. Vi vaknade återigen upp till en varm och solig morgon 😎. Efter att gjort oss och NOSTRA klara tog vi upp ankaret och fortsatte norrut i Lakoniska viken. Målet för dagen var en ankring innanför ön Kranai vid staden Gýtheio. Resan började med motorgång men avslutades med en bra slör endast med hjälp av genuan.

Mot Gýtheio ☀️

Strax innan klockan 15 var vi framme. Det låg bara en båt i viken så det fanns gott om plats. Vi valde att gå ganska långt in där vi identifierade en sandfläck och ankrade på knappt fyra meter. Det sägs att atmosfären i Gýtheio ska likna den grekiska övärlden men det var inte vår känsla i alla fall inte från ankarviken.

Dagen sillunch kompletterades med nystekt guldmakrill och det var en god fångst som kapten fixat ⭐️. På eftermiddagen hörde Nederländska kamrater från Licata av sig, de var två båtar som var på väg upp till samma ankarvik som vi. Tillsammans med Henk och Houijke på WAHOO blev vi bjudna på en ankardrink på WITTE WALVIS av Jan och Monique innan vi åt en gemensam gyrosmiddag på stan. En varm fredagkväll med god mat och trevligt sällskap.

På lördag förmiddag packade vi ryggsäckarna för en shoppingrunda. På vägen till restaurangen på fredag kväll hade vi sett att det packades upp för marknad. Det visade sig vara den årlig marknad (Panigyri) som pågår en vecka i mitten av september varje år. Vi strövade omkring runt marknadsstånden men insåg snabbt att vi verkligen inte behövde något. Istället valde vi en kaffe Frappe i skuggan.

Taverna där du har möjlighet att välja vilken bläckfiskarm du är sugen på 🐙

Därefter handlade vi lite mat, passerade marinbutiken för att komplettera vårt förråd av shock cord innan vi tog oss tillbaka till NOSTRA för ett välbehövligt bad och lunch.

På lördag kväll blev vi inbjudna att spela Mexican Train ombord på WAHOO. Vi har inte spelat sedan vi lämnade Licata i april så det blir bra med en avrostning 🁼 🂂 🁑

Vi valde att stanna i Koroni i två nätter, ankringen var delvis gungning särskilt på eftermiddagarna och tidig kväll men nätterna var lugna. Koroni är en söt liten by med restauranger längs hela kajen, ett litet torg och en vacker borg.

Vi åt lunch på en av restaurangerna innan vi besökte livsmedelsaffären för att göra stödköp. Det serveras mycket grekisk sallad ombord på NOSTRA så det gäller att ha koll på förrådet med grönsaker och fetaost.

Inte alla tisdagar man får äta lunch med en medlem i Blues Brothers ❤️

På onsdag eftermiddag ankrade AMELIT intill oss med Kaj, Jeanette och Charlie ombord. Det var trevligt att se dem igen, senast var 2024 när de besökte Licata. Vi bjöds på en drink ombord på AMELIT med trevligt snack innan vi tog oss in till kajen för en promenad med Charlie och sedan middag på en av restaurangerna på kajkanten. En fin kväll med god mat och trevligt sällskap.

Godmorgon Koroni ☀️

Strax klockan nio på torsdag morgon var vi redo att lämna Korini för den här gången. Ankaret var uppe och vi vände fören mot nästa fingerspets, Mani. Vi får se vad som blir nattens ankring ⚓️.

Lördagen den 29 augusti var vi tillbaka på Aktio Marina och NOSTRA. När vi vid 21-tiden klev upp för stegen, fått upp all packning var vi rejält svettiga 🥵. Inne i båten var de 34 grader och ute 30 grader så försöket att öppna alla luckor för att få tvärdrag gav ingen svalka. Allt verkade dock vara i sin ordning och kylen kom igång direkt, skönt! Det enda vi var fundersamma över var om skrovet verkligen var fixat, navigatören kollade igenom mailen vi skickat till varvet ett par veckor tidigare och vår bedömning var att det inte fanns några tveksamheter om vad vi ville ha gjort eller när vi skulle komma tillbaka. Efter att ha packat in det nödvändiga promenerade vi bort till restaurang Celest för en sen middag.

Det blev dåligt med sömn under natten på grund av värmen, klockan 07.30 väcktes vi av att något spolade vatten på skrovet. Det var två killar som påbörjat arbetet med att göra rent skrovet, så under söndag förmiddag blev NOSTRA tvättad, polerad och vaxad. Ett väl utfört arbete 🌟. Andra natten sov vi något bättre, kanske för att vi var helt slut av att arbeta i drygt 30 graders värme. Vid ettiden på måndagen var äntligen NOSTRA i vattnet igen 💦. Vi valde att ta svängen förbi tankstationen i Preveza Marina för att tanka vatten eftersom vi hade pengar kvar på det konto (BerthMaster) vi fixade när vi låg i marinan i juni. När vattentankarna var fulla och däcket avspolat tuffade vi bort till ankringen på andra sidan, Ormos Prevezis för att göra NOSTRA seglingsklar. Efter ett par dagar och några turer in till stan började vi känna oss klara att påbörja resan söderut.

På väg till NOSTRA efter en sen veckohandling. Vi blev tipsade om ett ställe längst in i viken vid en hårt trafikerad väg. Vi förtöjde Mr Highfield i en vägskylt och promenerade 400 meter upp till en välsorterad affär. Enkelt och lätt!

På onsdag morgon 08.30 startade vi resan söderut. Vårt mål för hösten är att ta oss över till östra sidan av Grekland genom att segla runt halvön Peloponnesos. Vi avstår att ta vägen genom Korintkanalen den här gången, planen är att segla runt eftersom vi har hört att det finns så många vackra platser att besöka.

Efter drygt 38 NM ankrade vi första natten vid ”midjan” på Ithaki, en ankring som vi besökte i maj. Nu som då var vindarna mycket varierande både i riktning och styrka beroende på höga berg. Vi kände oss trygga trots starka vindbyar eftersom vi fått bra fäste, vi var noggranna med att ankaret hamnade på en sandfläck och inte i Posidonian. Andra dagen blev ytterligare en dag med motorgång. Det är lätt att förstå varför en del anser att den engelska förkortningen av Medelhavet ”MED” betyder Motoring Every Day 😉. Vid 15-tiden var vi framme vid viken Agios Nikolaos på nordöstra Zakynthos, även kallad Costas Place. Här låg vi i maj 2025 när vi hade en av våra små familjer ombord och firade Mats 40-årsdag. Vi fick hjälp med att förtöja vid en boj av Vangelis som körde ut vårt ankare som ytterligare en säkring. Efter oss kom det in ytterligare 6-7 båtar.

Under natten hade vinden vänt så NOSTRA hängde bara i bojen, men vi lågt tryggt och säkert. Vid 10.30 släppte vi bojen, tog upp ankaret för en resa till södra Zakynthos. Äntligen blev det lite mer seglat, motorn var bara igång i två timmar. och det serverades hemmagjord pizza ombord.

Vid 16-tiden var vi ankrade i Keri Tartartuga i Zakynthos stora södra vik. I viken ligger ön Marathonisi, även kallad ”turtle island”. Området är ett naturreservat men runt ön åker små båtar som bålgetingar för att få se de havssköldpaddor (caretta caretta) som häckar på öns stränder. Området är ett av det mest kända häckningsområdena för havssköldpaddan i Europa. Själva valde vi att bada, äta middag och njuta av en lugn och vacker ankarplats dit inte många charterbåtar tar sig.

Lugn och härlig kväll.

Efter att ha njutit av fredagens soluppgång och frukost tog vi upp ankaret och påbörjade dagens resa mot Pylos på Peloponnesos, knappt 70 NM. Vi fick 4-5 timmar med bra segling, genackern fick hjälpa till och dra för första gången på länge. Strax innan solnedgången var vi framme vi inloppet till Pylos och vi var nöjda med att hinna ankra innan mörkret. Vi valde en plats i vikens nordvästra hörn där vi ankrade i sand på drygt 14 meter.

När vi vaknade efter en lugn natt tyckte vi båda att det var lite kyligt på morgonen trots 27 grader inne 😂, man vänjer sig fort. NOSTRA skulle få ligga stilla idag så vi njöt av en frukost i lugn och ro i en solig sittbrunn innan vi startade dagens arbetsinsats.

Söndagens frukostvy ☀️

Arbetsuppgiften var att sätta upp den nya topplanternan. Arbetet fördelades utifrån vad vi är bäst på; kapten är bäst på höjder och navigatören mest envis och uthållig med att vinscha. Sagt och gjort, efter att förankrat kapten ordentligt i dubbla linor så vinschades han upp 19 meter och bytte lanternan. Bravo! Kommande natt lyser NOSTRA i toppen igen.

Efter väl utfört arbete hissades kapten ner igen och då kom det mera vind. Bra tajmat!