Blogg

Vi bestämde oss att mellanlanda på sydvästsidan på Langeland på vår fortsatta resa mot Kiel. Det känns bra att kunna ta en etapp på 35 distans efter gårdagens 12-timmarsrace. Hamnen heter Bagenkop och vi var där 2019 och blev då positivt överraskade över hur trevligt och stämningsfullt det var. Dagens resa tog 5,5 timma. Efter ett tappert försök att segla på den lilla vind som fanns gav vi upp och startade motorn. Havet var helt spegelblankt och så småningom kom solen och värmde gott.

Kapten bytte simkort i routern under gång. En utmanande övning som gick bra på det sättet att inget ramlade i havet. Att det sedan inte fungerade och den vidare utvecklingen av projektet får bli i ett senare inlägg.

Kom in i Bagenkop i grevens tid. Det var pingsthelg i både Danmark och i Tyskland och fint båtväder på det. Hittade en plats som var fyra meter bred en bit i i hamnen. Där låg vi perfekt. 

Sol, värme och mycket att titta på. 

Lämnade Grenaa strax innan halv nio. Vi gick upp tidigt för att hinna med en lägre sträcka och passera Stora Bältbron idag. Det blev en mulen start på dagen men efter kontakt med Gisela och Mats på CORDULA förstod vi att solen skiner söderut. Bra, för det är dit vi ska! Efter cirka 6 timmars segling och drygt 10 distans norr om bron dog vinden ut.  Det var bara att starta motorn. Det gick inte att slösegla om vi skulle vara framme innan midnatt. Ett kort skepparmöte ombord med resonemang om vi skulle gå till Nyborg på ostsidan i Stora Bält eller om vi skulle lägga oss på Omø på ostsidan i sundet. Valet föll på det sistnämnda. 

Väl inne i hamnen på Omø hamn var det väldigt lite ”vingelutrymme” och vi insåg snabbt att det var brist på bra platser för oss. Det fanns en ledig långsidesplats på bro 1 framför en dansk segelbåt. Den enda fundering vi hade var betydelsen av det svart/gula plastband som fanns på kajen. Navigatören försökte ställa några frågor till dansken vilket slutade med att han inte visste mer än att han hade bokat sin plats. Eftersom den nordvästliga vinden hade tilltagit upp till drygt 7 meter så var det inte så mycket att dividera om. Vi förtöjde långsides på den markerade platsen med hjälp av en tysk och en dansk (Bellman var inte med 😉). Efter att ha gjort en kort ”rekning” vid hamnkontoret gjorde vi ett medvetet val att inte väcka den björn som sover genom att ringa hamnkapten och fråga om platsen. Istället betalade vi hamnavgift (160 Dkr och billigast hittills) och tog en välförtjänt tilläggare. En lång dagsetapp på 80 distans och 12 timmar men nu har vi passerat Stora Bältbron som var målet för dagen.

Tysken som låg på andra sidan bryggan frågade kapten vart vi var på väg. När han fick höra att vi var på väg söderut sa han: ” Verkligen! Ska ni gå Atlantvägen med er två ombord”. Precis så, herr Fritz! Det är möjligen så att fördäcksgasten inte hade en av sina bästa och mest alerta dagar på däck, men så är livet. Att fendrarna inte kom ner tillräckligt fort och på exakt rätt avstånd är världsliga saker. Ibland måste det få gå lite sämre för att man ska kunna glädjas åt att lyckas perfekt nästa gång. Så fungerar i alla fall kompetens och utvecklingsvägar (KUV) ombord på NOSTRA 🤩.

Efter en lång dag hägrade kojen vid 23. Med en viss oro för att tvingas kliva upp om någon annan skulle gör anspråk på platsen vaggades vi snabbt till sömns. 

Efter en lugn natt i Hals och efter ett litet stödköp i livsmedelsaffären satte vi storsegel och fock med kurs mot Grenaa. Vilken seglingsdag! Stabila vindar från väst mellan 8-11 meter per sekund och medström gjorde dagen till en härlig dag på havet. Vi loggade stadigt mellan 7-8 knop och vi lyckade komma upp i 10,2 knop vid något tillfälle. Då jublades det i sittbrunnen och en resa på nästan 70 distans går i ett nafs. Att det var mulet nästan hela dagen och kom en liten skvätt regn då och då brydde vi oss inte så mycket om. 

Väl framme i Grenaa förtöjde vi på en stolpplats i ganska mycket vind men kapten körde som en kung. Att han sedan har en gast som vågar hoppa från hög höjd ner på cementkajen gör oss till ett stabilt radarpar. Efter att ha betalt hamnavgiften på 290 Dkr (dyrast hittills) och satt i elsladden uppstod ett större problem när navigatören skulle komma ombord igen.

Kapten fick ge en hjälpande hand och det var ju nu den där hopfällbara trappstegen skulle användas – den som aldrig blev inköpt. Ja, ja det finns fortfarande lite kvar på ”att-göra-listan”. Lite spaning på kvällen visade att en holländsk besättning tog ett steg på ankaret som hängde i fören när de gick av och på båten. Det visade sig vara en sån perfekt lösning som underlättade ombordstigningen till den mildra grad att navigatören kunde lösa det hela själv den här gången. Man lär så länge man lever.

Vaknade till en solig och lagom blåsig morgon. Lämnade Sæby 10.40 och satte kurs söderut. Vinden bar oss inte riktigt till Grenaa vilket gjorde att vi bestämde oss för att gå till Hals i Limfjordens mynning istället. Vi har ju tid, så vi behöver inte ”vresa” mot vinden om det inte behövs. Genuan stod inte som vi önskade, och vid ett försök till en mindre justering blev vi av med vår bästa båtshake, den man sätter en krok på när man ska förtöja i en boj. Navigatören uttalade några väl valda ord om ”dessa gubbingengörer” som inte ens kan låta en snörp på ett segel få vara just en snörp. Nej här ska det utvecklas med kardborreband och annat trams som inte håller när det verkligen behöver hålla. Förutom båtshaken blev vi också så småningom av med fladdret i seglet. Vi flyttade fram skotpunkten och helt plötsligt blev det alldeles perfekt,  så Lundh Sails är fortfarande våra favoriter 👍 

Efter drygt 35 distans mestadels för segel var vi väl förtöjda i Hals omkring 16-tiden. Efter sedvanlig tilläggare gick kapten på inköpsrunda i hamnen med en dansk hundralapp i fickan. Han kom tillbaka och hade köpte färska krabbklor för hela pengen av en hamnens fiskare. Så fram med induktionshällen, stora kastrullen och det grova saltet och vips hade vi nykokta krabbklor i kylen. Det är Kattegatt det 🦀!