Vi inledde november med en solig dag på stranden tillsammans med Marianne och Lennart. Medhavd bubbel, öl och ett besök på strandbaren Lido Felix gjorde det till en bättre dag helt enkelt. Vattnet var fortfarande badvarmt (22 grader) så ett par simturer fick det bli.
Strandbaren Lido Felix ☀️
Ett par veckor in i november fick kapten plötsligt väldigt ont i en axel. Han kunde inte sova utan tvingades sitta uppe i soffan under nätterna. Via en tysk kvinna i marinan fick vi tips om en fysioterapeut, Carmelo Messinese, som skulle vara riktigt bra. Vi fick en tid och cyklade dit. Redan vid första besöket kändes det som vi hade hamnat rätt. Carmelo var lyhörd, professionell och med hjälp av Google översätt beskrev han vad han ansåg var fel och vilken behandling han hade tänkt sig. Navigatören var med i behandlingsrummet för att sköta översättningen via mobiltelefonen. Det visade sig att kaptens höft var sned vilket man såg tydligt när han låg på rygg och inte fick ihop fotknölarna. Carmelo drog till ordentligt i benet och vips var kapten lika lång på båda sidorna. Möjligen kan snedheten i höften vara orsaken till smärtan i axeln 🤷♀️. Efter lite drygt en vecka med dagliga behandlingar och rehabövningar i NOSTRA var kapten smärtfri och hade bra rörlighet i axeln. När han var tillbaka hos Carlmero för en slutbesiktning fick han check i alla rutor ✅. Så skönt!
…. en gammal patient 😉
Det var några riktigt regniga dygn under november som innebar översvämmade gator och torg. Vi och NOSTRA klarade oss bra, att bo i båt var perfekt när det var översvämning i stan.
Bilförarna hade det besvärligare än vi som normalt ligger i vatten 💦
Mestadels har vädret under november och december varit bra även om kvällarna och nätterna blev betydligt kallare vilket gör gott för nattsömnen. Det har blivit många härliga promenader längs stranden och ut på piren i marinan.
På söndagarna valde vi många gånger att ha eget ponton-party istället för den gemensamma BBQ i marinan.
Vår härliga italienska vän Laura stod för underhållningen 😍
Söndagen den 1 december blev det flerfaldigt firande på ponton P1. Förutom att fira första advent med glögg, glühwein och pepparkakor inleddes eftermiddagen med att fira vår isländska vän Sif som bjöd på en Bloody Mary-buffé. Därefter bjöd vår engelsk/australienska båtgranne Mark på lasagne för att fira att arbetet med hans teakdäck var halvvägs. En trevlig kväll som avslutades med att vi kramade om Marianne och Lennart lite extra och önskade dem en säker resa hem till Söderhamn på måndag morgon.
Ser godare ut än det smakar 😅
Två glada grabbar som firar att deras ”sober november” är avklarad.
När julpynt och julsaker börja komma fram på gator och i affärer fick navigatören julkänsla och inspiration för att fixa 24 paket till Agnes adventskalender. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort att få paketet hem till Sverige.
Efter drygt två veckor promenerade navigatören bort till posten för att se om det fanns mer information om paketet än den som fanns på italienska postens sökfunktion. Besöket blev en intressant stilstudie av den sicilianska kökulturen. För att komma in till postkontoret slussades en person åt gången in genom glasdörrar. Det tog mellan 5-10 minuter mellan öppningarna vilket gjorde att det samlades mycket folk utanför. Många verkade otåliga och tjattrade ivrigt på italienska. Att ställa sig längst bak i kön var inget alternativ för någon, istället knackade de på axeln på den som stod framför, bad om ursäkt och ställde sig längre fram. När en lätt fredagsberusad medelålders man gick förbi hela kön och började banka på glasdörrarna in till postkontoret insåg navigatören att det var läge att tuffa till attityden. Med en bister tjänstemin och armarna i kors var det ingen som tog sig i mellan navigatören och glasdörren. När den gröna lampan äntligen signalerade att det var dags att kliva in i slussen blev navigatörens sista åtgärd att knuffa ut den man i kostym som smitit in bakom navigatören och tydligen ansåg att det gick att slussa in två åt gången. Väl inne på ett nästan tomt postkontor visade det sig dock att det inte fanns någon mer information om paketet än den som fanns på italienska postens hemsida. Efter fyra veckor slutar spåren fortfarande i Catania dit paketet anlände dagen efter det postades. Troligtvis cirkulerar paketet i samma omloppsbana som det paket vi väntade på i Haag för 2,5 år sedan 🛰️.
Nu är både vi och NOSTRA redo för att knyta ihop säcken för den här gången. Drygt två månader i Licata med många nya och trevliga bekantskaper, trevliga möten, träning 4-6 gånger i veckan och många, många happy hour 🍾. Nu åker vi norrut och firar jul och nyår tillsammans med nära och kära. Licata – på återseende i mitten av januari 👋.
Soluppgång i december 🌟