Blogg – påegenköl.se

september 11, 2026september 12, 2026

Äntligen napp 🐠

Resan över Messeniska viken till Peloponnesos andra finger Mani gav oss bra vindar för segling, i alla fall periodvis. Vindriktningen var däremot inte perfekt för att ta oss runt udden, så när vinden ökade bytte vi till focken för att enklare kunna göra några slag. Vår tyske medgångar som vi följt sedan Pylos kunde hålla en rak kurs förbi udden eftersom de valde att gå för motor och storsegel. Även om vi kom lite på efterkälken, var vi nöjda med vårt val att prioritera seglingen framför att komma fram så fort som möjligt.

Lunchen under gång fick bli dagens greiska sallad 🇬🇷

Kapten hade under resan, som så många gånger tidigare, ute fiskereven. Precis när vi passerade udden Kap Matapan fick han napp, det första på 4 5 år 🐟. Det visade sig vara en lagom stor mahi-mahi även kallad guldmakrill (navigatören vill inte ha upp för stora fiska i NOSTRA 😅). Guldmakrillen gör skäl för sitt namn när den är i vattnet är glimrar den vackert men väl uppe ut vattnen blir den helt grå.

Visst nappar det 🎣

Efter udden Kap Matapan fortsatte vi cirka 3NM till Porto Kagio som är en av de minsta och mest avskilda byarna på Mani-halvön. Vi skulle inte vilja kalla den för en hamn utan skulle mer beskriva den som en naturhamn med hus, pensionat och tavernor runt omkring. Byn lever främst på turismen och det är bara strax över 10 personer som bor där permanent. När vi kom in i viken vid 17-tiden låg där tre båtar ankrade. Den tyska besättningen som anlänt en knapp timme innan oss höll fortfarande på att kämpa med att få ankarfäste. Efter ett tiotal försök valde de att gå till en vik lite längre norrut istället, och där kom de äntligen till ro. Av Navily framgår att ankringen kan vara utmanande, dels för att viken är förhållandevis djupt (förutom precis inne vid stranden) men också dels för risken med fallvindar. Själva valde vi att ankra på cirka 15 meter och lyckligtvis fick vi bra fäste redan på första försöket. Ibland har man tur. Senare under kvällen kom ytterligare fyra båtar, någon valde att ankra längst in på stranden och andra kämpade på ett tag innan de till slut gick längre norrut. På grund av risken för fallvindar valde vi att hissa ankarseglet för första gången på den här resan, allt för att förebygga att NOSTRA skulle snurra runt allt för mycket.

På kvällen mojnade vinden betydligt så natten blev lugn och skön. Vi vaknade återigen upp till en varm och solig morgon 😎. Efter att gjort oss och NOSTRA klara tog vi upp ankaret och fortsatte norrut i Lakoniska viken. Målet för dagen var en ankring innanför ön Kranai vid staden Gýtheio. Resan började med motorgång men avslutades med en bra slör endast med hjälp av genuan.

Mot Gýtheio ☀️

Strax innan klockan 15 var vi framme. Det låg bara en båt i viken så det fanns gott om plats. Vi valde att gå ganska långt in där vi identifierade en sandfläck och ankrade på knappt fyra meter. Det sägs att atmosfären i Gýtheio ska likna den grekiska övärlden men det var inte vår känsla i alla fall inte från ankarviken.

Dagen sillunch kompletterades med nystekt guldmakrill och det var en god fångst som kapten fixat ⭐️. På eftermiddagen hörde Nederländska kamrater från Licata av sig, de var två båtar som var på väg upp till samma ankarvik som vi. Tillsammans med Henk och Houijke på WAHOO blev vi bjudna på en ankardrink på WITTE WALVIS av Jan och Monique innan vi åt en gemensam gyrosmiddag på stan. En varm fredagkväll med god mat och trevligt sällskap.

På lördag förmiddag packade vi ryggsäckarna för en shoppingrunda. På vägen till restaurangen på fredag kväll hade vi sett att det packades upp för marknad. Det visade sig vara den årlig marknad (Panigyri) som pågår en vecka i mitten av september varje år. Vi strövade omkring runt marknadsstånden men insåg snabbt att vi verkligen inte behövde något. Istället valde vi en kaffe Frappe i skuggan.

Taverna där du har möjlighet att välja vilken bläckfiskarm du är sugen på 🐙

Därefter handlade vi lite mat, passerade marinbutiken för att komplettera vårt förråd av shock cord innan vi tog oss tillbaka till NOSTRA för ett välbehövligt bad och lunch.

På lördag kväll blev vi inbjudna att spela Mexican Train ombord på WAHOO. Vi har inte spelat sedan vi lämnade Licata i april så det blir bra med en avrostning 🁼 🂂 🁑

september 10, 2026september 11, 2026

Koroni 🌟

Vi valde att stanna i Koroni i två nätter, ankringen var delvis gungning särskilt på eftermiddagarna och tidig kväll men nätterna var lugna. Koroni är en söt liten by med restauranger längs hela kajen, ett litet torg och en vacker borg.

Vi åt lunch på en av restaurangerna innan vi besökte livsmedelsaffären för att göra stödköp. Det serveras mycket grekisk sallad ombord på NOSTRA så det gäller att ha koll på förrådet med grönsaker och fetaost.

Inte alla tisdagar man får äta lunch med en medlem i Blues Brothers ❤️

På onsdag eftermiddag ankrade AMELIT intill oss med Kaj, Jeanette och Charlie ombord. Det var trevligt att se dem igen, senast var 2024 när de besökte Licata. Vi bjöds på en drink ombord på AMELIT med trevligt snack innan vi tog oss in till kajen för en promenad med Charlie och sedan middag på en av restaurangerna på kajkanten. En fin kväll med god mat och trevligt sällskap.

Godmorgon Koroni ☀️

Strax klockan nio på torsdag morgon var vi redo att lämna Korini för den här gången. Ankaret var uppe och vi vände fören mot nästa fingerspets, Mani. Vi får se vad som blir nattens ankring ⚓️.

september 8, 2026september 11, 2026

Runt Peloponnesos första finger till Koroni 💦

Veckan ombord på NOSTRA startade med funderingar på hur vi skulle lägga upp resan in till Pylos. Ett alternativ var att flytta oss till en ankring närmare marinan och stadskajen, ett annat alternativ var att låta NOSTRA ligga kvar och ta Mr Highfield knappt 3 NM. Efter att ha kontrollerat att vi hade tillräckligt med bensin för en resa fram och tillbaka bestämde oss för att satsa på det sistnämnda. Sagt och gjort, på med ryggsäck, ner med handlingspåsar, lasta soppåsar och iväg. Det blev en stilla tur in till marinan, vi förtöjde Mr Highfield längst in i marinan mellan ett par av de mindre båtar som inte fått särkilt mycket kärlek den senast tiden.

Vi promenerade upp till Marine Store, där vi möttes av Greklands vänligaste och mest välkomnande ägare, Fotis. Innan vi ens klivit in i butiken var han framme och handhälsade och önskade oss välkomna. Därefter blev vi bjudna på en glas saft och fick en gåva, en liten burk med olivolja från hans familjs olivfarm.

Två glada grabbar 🇸🇪 🇬🇷

Fotis berättade att hans familj hade en farm med 1 200 olivträd. Butiken hade han haft i 43 år, men nästa år planerade han att pensionera sig. Vi berättade vad vi var ute efter, Fotis sökte runt i butiken och till slut hade han hittat i stort sett allt det vi behövde. Han berättade hur vi kunde få tag i vatten och diesel och när vi hade betalat och var nöjda med varandra vinkade vi hej då 👋.

Därefter tog vi en tur runt torget i Pylos för att se var vi bäst kunde fylla på mat- och grönsaksförråden. När vi hade koll på det valde vi att sätta oss i skuggan av stora plataner på en servering mitt på torget för att pusta ut ett tag. Väderappen visade 30 grader med sa samtidigt att det känns som 37 🥵.

Kallt grekiskt kaffe är gott i värmen

Efter att ha gjort våra inköp var vi redo att åka tillbaka. Allt gick som på räls men när vi precis hade lämnat marinan tvärdog motorn 🤬. Kapten kopplade snabbt om till den interna tanken och lyckligtvis fanns det bensin i den. Vi visste att vi inte hade fyllt den på länge så tysta med hårt hållna tummar åkte vi mot NOSTRA med förhoppning att komma hela vägen. Ungefär halvvägs stod vi inför det faktum att bensinen var på upphällningen. Vi försökte starta om motorn på den externa tanken men den var helt död. Istället fick vi turas om att ro resten av sträckan, och det var inte bara mjölken i Mr Highfield som riskerade att surna 😅. Efter den svettiga roddturen var vi glada när vi äntligen var tillbaka i NOSTRA. Vi packade snabbt in alla kylvaror innan vi la oss själva på kylning i det 28 gradiga vattnet 💦. Dagens fyspass avklarat ✅.

Efter att ha pustat, ätit grekisk sallad var modet tillbaka för att ge oss på motorn. Den externa tanken var full med bensin men motorn ville inte starta. Vi gjorde i ordning för att slanga bensin från tanken till en reservdunk för att fylla den interna tank. Efter mycket strul fram och tillbaka, en kapten som mumlade något om ”det är väl faan också att man inte kan göra något som varje dj**la biltjuv kan” 🙉 🙊, dvs en hävert. Efter flera försök och två ordentliga högoktaniga supar rann äntligen bensinen dit den skulle. Tändstiftet skruvades bort och satte tillbaka och helt plötsligt gick motorn perfekt, både på den interna och på den externa tanken. Är det det som kallas ”loppa på stiftet” 🤷‍♀️ och undra om det går att låna ut kapten till drake ikväll 🔥?

Under turen i Navarinobukten rodde vi förbi en ö som ligger mitt i bukten, på ön vajade en en grekiskt och en brittisk flagga. Navigatören blev nyfiken och efter att ha ”spelat Google” var vi mer uppdaterade. I Navarinobukten genomfördes den 20 oktober 1827 ett av historiens mest dramatiska sjöslag. Ett sjöslag som varade i 4 timmar och som innebar att Grekland senare blev självständigt.

Grekland som hade stridigt mot Osmanska riket i många år var vid den här tidpunkten rejält pressade. Storbritannien, Frankrike och Ryssland valde att ingripa och skickade en gemensam flotta till Navarionobukten. Flottan leddes av en brittisk amiral och hans uppdraget var inte att starta krig, istället skulle viken blockeras för att tvinga fram en vapenvila. Situationen i viken blev extremt spänd och när britterna skickade en löjtnant i en roddbåt mot ett osmansk fartyg för att be dem flytta på sig sköts han ihjäl. Osmanerna upplevde att de var under attack. Inom ett par minuter var hela viken ett inferno av rök och eld. När röken skingrats var de flesta osmanska skeppen förstörda och runt 3000 osmanska sjömän dog. På sjökortet kan men se utmärkningen av de vrak som fortfarande ligger kvar.

Den brittiska flaggan på ön markerar ett brittiska minnesmärke och den grekiska flaggan symboliserar Greklands tacksamhet för den brittiska insatsen för Greklands självständighet.

Därefter avslutades historielektionen ombord och det var dags för naturvetenskap. Första kvällen precis ner solen gick ner hörde vi ylande från stranden. Navigatören trodde först att det var party på gång men när ylandet inte upphörde gick funderingarna istället till om det var män som sökte kontakt med sin maskulinitet, ett mansretreat 🤔 😉. Efter att ha läst på lite visste vi bättre de kommande kvällarna. Det är Guldschakaler som håller till nära den våtmark som ligger innanför stranden. De sover på dagarna och när solen går ner vaknar de till och ropar på varandra, vilket låter både magiskt och lite spöklikt. Guldschakalen är mindre än vargen och större än rödräven. Den sprider sig naturligt mot Norden, både i Danmark och Norge är det bekräftat att det finns individer och i Sverige gjordes en observation i Småland 2020. Vi fick aldrig möjlighet att se någon fysiskt men de ser väldigt söta ut på bild i alla fall 🦊.

På tidsdag morgon efter ytterligare en lugn natt tog vi upp ankaret och tuffade in till stadskajen för att tanka vatten. Vi hade redan ganska mycket vatten i tankarna men vi gick på ”Cubaprincipen” , dvs vi handlar det som finns tillgängligt. Kapten hade ringt hamnkapten Christos som mötte upp och tog emot tampar och fixade vattenslang. Han frågade vid flera tillfällen om vi skulle lämna efter att vi hade tankat och vi svarade ja varje gång. Vår teori är att polisen är på honom om att utländska båtar måste checka in, många som har gått till polisen vittnar om en krånglig process med otrevlig personal. Det finns också exempel på fritidsbåtar som fått böter på 25-50 € för att att de inte har kallat upp på kanal 12 och/eller att de har ankrat för nära marinan. För oss blev besöket vid stadskajen helt odramatiskt.

Planen för dagen var att fortsätta söder ut, runda första hörnet och ankra utanför Methoni, men väl där valde vi att fortsätta österut eftersom vi fick hyfsade seglingsvindar.

Totalt blev det en resa på 28 NM, en del motorgång men också en del segling både med genua och genacker. Vid 16 .30 ankrande vi utanför Koroni och resan runt det första (Messenien) av Peloponnesos fyra fingrar var avklarad ✅.

september 6, 2026september 6, 2026

Preveza – Ithaki – Zakynthos – Pylos

Lördagen den 29 augusti var vi tillbaka på Aktio Marina och NOSTRA. När vi vid 21-tiden klev upp för stegen, fått upp all packning var vi rejält svettiga 🥵. Inne i båten var de 34 grader och ute 30 grader så försöket att öppna alla luckor för att få tvärdrag gav ingen svalka. Allt verkade dock vara i sin ordning och kylen kom igång direkt, skönt! Det enda vi var fundersamma över var om skrovet verkligen var fixat, navigatören kollade igenom mailen vi skickat till varvet ett par veckor tidigare och vår bedömning var att det inte fanns några tveksamheter om vad vi ville ha gjort eller när vi skulle komma tillbaka. Efter att ha packat in det nödvändiga promenerade vi bort till restaurang Celest för en sen middag.

Det blev dåligt med sömn under natten på grund av värmen, klockan 07.30 väcktes vi av att något spolade vatten på skrovet. Det var två killar som påbörjat arbetet med att göra rent skrovet, så under söndag förmiddag blev NOSTRA tvättad, polerad och vaxad. Ett väl utfört arbete 🌟. Andra natten sov vi något bättre, kanske för att vi var helt slut av att arbeta i drygt 30 graders värme. Vid ettiden på måndagen var äntligen NOSTRA i vattnet igen 💦. Vi valde att ta svängen förbi tankstationen i Preveza Marina för att tanka vatten eftersom vi hade pengar kvar på det konto (BerthMaster) vi fixade när vi låg i marinan i juni. När vattentankarna var fulla och däcket avspolat tuffade vi bort till ankringen på andra sidan, Ormos Prevezis för att göra NOSTRA seglingsklar. Efter ett par dagar och några turer in till stan började vi känna oss klara att påbörja resan söderut.

På väg till NOSTRA efter en sen veckohandling. Vi blev tipsade om ett ställe längst in i viken vid en hårt trafikerad väg. Vi förtöjde Mr Highfield i en vägskylt och promenerade 400 meter upp till en välsorterad affär. Enkelt och lätt!

På onsdag morgon 08.30 startade vi resan söderut. Vårt mål för hösten är att ta oss över till östra sidan av Grekland genom att segla runt halvön Peloponnesos. Vi avstår att ta vägen genom Korintkanalen den här gången, planen är att segla runt eftersom vi har hört att det finns så många vackra platser att besöka.

Väntan på broöppningen klockan 10 i Lefkas.

Efter drygt 38 NM ankrade vi första natten vid ”midjan” på Ithaki, en ankring som vi besökte i maj. Nu som då var vindarna mycket varierande både i riktning och styrka beroende på höga berg. Vi kände oss trygga trots starka vindbyar eftersom vi fått bra fäste, vi var noggranna med att ankaret hamnade på en sandfläck och inte i Posidonian. Andra dagen blev ytterligare en dag med motorgång. Det är lätt att förstå varför en del anser att den engelska förkortningen av Medelhavet ”MED” betyder Motoring Every Day 😉. Vid 15-tiden var vi framme vid viken Agios Nikolaos på nordöstra Zakynthos, även kallad Costas Place. Här låg vi i maj 2025 när vi hade en av våra små familjer ombord och firade Mats 40-årsdag. Vi fick hjälp med att förtöja vid en boj av Vangelis som körde ut vårt ankare som ytterligare en säkring. Efter oss kom det in ytterligare 6-7 båtar.

Under natten hade vinden vänt så NOSTRA hängde bara i bojen, men vi lågt tryggt och säkert. Vid 10.30 släppte vi bojen, tog upp ankaret för en resa till södra Zakynthos. Äntligen blev det lite mer seglat, motorn var bara igång i två timmar. och det serverades hemmagjord pizza ombord.

Vid 16-tiden var vi ankrade i Keri Tartartuga i Zakynthos stora södra vik. I viken ligger ön Marathonisi, även kallad ”turtle island”. Området är ett naturreservat men runt ön åker små båtar som bålgetingar för att få se de havssköldpaddor (caretta caretta) som häckar på öns stränder. Området är ett av det mest kända häckningsområdena för havssköldpaddan i Europa. Själva valde vi att bada, äta middag och njuta av en lugn och vacker ankarplats dit inte många charterbåtar tar sig.

Lugn och härlig kväll.

Efter att ha njutit av fredagens soluppgång och frukost tog vi upp ankaret och påbörjade dagens resa mot Pylos på Peloponnesos, knappt 70 NM. Vi fick 4-5 timmar med bra segling, genackern fick hjälpa till och dra för första gången på länge. Strax innan solnedgången var vi framme vi inloppet till Pylos och vi var nöjda med att hinna ankra innan mörkret. Vi valde en plats i vikens nordvästra hörn där vi ankrade i sand på drygt 14 meter.

När vi vaknade efter en lugn natt tyckte vi båda att det var lite kyligt på morgonen trots 27 grader inne 😂, man vänjer sig fort. NOSTRA skulle få ligga stilla idag så vi njöt av en frukost i lugn och ro i en solig sittbrunn innan vi startade dagens arbetsinsats.

Söndagens frukostvy ☀️

Arbetsuppgiften var att sätta upp den nya topplanternan. Arbetet fördelades utifrån vad vi är bäst på; kapten är bäst på höjder och navigatören mest envis och uthållig med att vinscha. Sagt och gjort, efter att förankrat kapten ordentligt i dubbla linor så vinschades han upp 19 meter och bytte lanternan. Bravo! Kommande natt lyser NOSTRA i toppen igen.

Efter väl utfört arbete hissades kapten ner igen och då kom det mera vind. Bra tajmat!

juni 14, 2026juni 14, 2026

Förhoppningsvis sista reparationerna på ett tag 🙏

På måndag morgon efter frukost gjorde vi oss och NOSTRA klara för en resa söderut. Planen var att ta broöppningen klockan 12.00. Max kom förbi för att få låna Internet, han hade tyvärr blivit av med sin telefon på vägen hem till CECILIA kvällen innan. Troligtvis hade den ramlat i vattnet när han gick i gummibåten. Tyvärr gick inte mobilen att spåra men han kunde kontakta sin tjej som skulle komma med flyget från Malta dagen därpå. Vi vinkade av Max, Ewa och Janne och efter att ha lämnat den bojade leden seglade vi i sakta mak söderut.

Vi har hört och läst att det är många båtar som vill passera Lefkas bridge just klockan 12.00 men allt gick bra och strax innan klockan ett ankrade vi söder om kanalen i Lygia. Det var först på torsdagen vi hade en bokad tid hos Pharos Marine Electronics i Lefkas för kontroll av autopiloten men vi ansåg att det var ett härligt miljöombyte att byta Preveza mot Lygia några dagar.

Solnedgång i Lygia

Under ankringen i Preveza ramlade kapten i gummibåten och skadade sin vänstra överarm. Han fick en Popeye-muskel och när vi läste på insåg vi att skadan eventuellt kunde bero på att en sena gått av, antingen i axeln eller i armbågen. Det framgick att man skulle få skadan bedömd av en läkare för om det krävdes operation fick det inte gå mer än 2-3 veckor. Kapten hade inte ont men på tisdagen bestämde vi oss för att ta Mr Highfield upp till Lefkas Marina för en promenad till det allmänna sjukhuset.

Väl där blev vi lotsade genom korridorerna till en expedition för inskrivning och bedömning av läkare. Under väntetiden tog navigatören kontakt med försäkringsbolaget för att få vägledning om hur vi skulle hantera en eventuell MR röntgen (som inte fanns på det allmänna sjukhuset) och eventuell operation. Navigatören kopplades vidare till SOS International och operatören Granit (fräckt namn 🌟). Han förklarade att vi skulle be om ett skriftligt utlåtande av läkaren, ta ett kort på utlåtandet och skicka det till SOS. Därefter skulle deras läkare bedöma vilka åtgärder som behövde göras och vad som kunde vänta tills vi kommer hem.

Nöjd med läkarens utlåtande

Undersökningen av kapten gick snabbt, bara efter 5-10 minuter var han tillbaka. Han hade fått göra olika rörelser med axeln och armbågen och inget var brutet enligt läkaren. Hans bedömning var att den var en muskelbristning, han sög ut blod ur muskel och berättade att kapten kommer bli ännu mer blå under muskeln de närmaste dagarna. Nöjda med att vi fått skadan bedömd ringde vi tillbaka till Granit och bad honom stänga ärendet. Efter en lunch i hamnen tog vi Mr Highfield tillbaka till NOSTRA.

På onsdag morgon efter frukost tog navigatören en promenad till Lidl, 2,5 kilometer enkel väg. Tillbaka i NOSTRA åt vi lunch och strax därpå ringde de från Pharos Marine Electronics och sa att de hade fått en lucka samma dag om vi hade möjlighet att komma till Lefkas. Det tyckte vi var en bra idé så vi fixade iordning allt och tog kanalen norrut. Vi förtöjde vid en charterbrygga som tillhörde Ionian Catamarans. Vi fick hjälp med tamparna av en fransk båt som legat i Licata de två vintrar vi varit där. Vi meddelade Pharos var vi hade förtöjt och bara efter en liten stund återkom de med att deras reparatörer skulle vara på plats inom 30-40 minuter.

När väl diagnosen var gjord rasslade det bara till och arbetet var på gång

När reparatörerna var på plats tog det bara en halv minut innan de ställt rätt diagnos. Drivenheten som vi trodde var problemet var det enda som var helt 🤣. Vi behövde en ny Raymarin styrenhet (EVU 400) med tillhörande kompass och instrument (p70s). Vi fick snabbt en offert på kostnaden via mail och vi bestämde snabbt att det var bara att köra. Efter 2,5 timma var allt installerat, betalat och klart, en dag före utsatt tid. Mycket proffsiga och trevliga killar.

Dagen därpå hade vi en bokad plats i Lefkas marina och eftersom den var förbetald gick vi dit tidigt på förmiddagen. Vi fick en annan plats än den vi bokat men det spelade oss mindre roll eftersom det stod tvätt av kläder och tvätt av båt på schemat. Vi började med att ta ner genuan för att vika den på bryggan istället för på båten, vilket alltid är knöligt. Därefter tvättade kapten av NOSTRA ordentligt och navigatören körde två maskiner i tvätteriet strax ovanför marinan. När vi skulle tanka vatten var kapten klok nog att kontrollera vattnet innan han började fylla, vilket var tur. ‼️ 1320 ppm ‼️. Så dåligt vatten har vi aldrig mätt förut så det blev ingen tankning. Vi funderade på om vattnet var bättre på andra ställen i marinan så på kvällen när vi skulle gå ut och äta tog navigatören med sig ett glas och mätaren i ryggsäcken. Vi mätte vatten på tre ställen, på två ställen i marinan och på ett ställe på andra sidan där charterbåtarna ligger. Vattnet var dåligt överallt, bästa värdet var 811 ppm.

På lördag morgon gick vi upp tidigt för att hinna med broöppningen klockan 07.30. Strax efter klockan 07.00 kallade vi upp D-marina Lefkas och meddelade att vi lämnade marinan. Själva konstaterade vi att det var den dyraste och en av de sämsta marinorna vi legat i. Uruselt vatten och ingen särskilt bra service. Hit kommer vi bara tillbaka om vi hamnar i nödläge.

Resan genom kanalen gick bra även denna gång, men det var betydligt fler besättningar som var morgonpigga än vad vi trott. Vi var cirka 20 båtar som passerade söderifrån. Vi bestämde oss för att gå till Preveza för att både tanka vatten och hämta reservdelen till kylen. Vi visste att det gick att tanka vatten vid tappen i Preveza marina men att de tog bra betalt. Vi kallade upp marinan och bad om tillstånd att få gå till tankstationen, efter en stund ropade en marineros upp oss och sa att vi var välkomna in. När han förstod att vi bara behövde vatten frågade han om vi hade tankat där förut. Nej berättade navigatören men vi låg inne i marinan förra veckan men tyvärr tankade vi aldrig vatten. Ok, men då har ni redan ett konto, så gå över till andra sidan och förtöj långsides så kan ni tanka där på det kontot ni har i marinan. Perfekt, så istället för att behöva betala 20 € för 1000 liter vatten vid tankstationen kunde vi nu sköta oss själva, tanka och betala bara för det vi behövde.

Efter att ha fyllt vatten gick vi ut i viken och ankrade, ett svenskt par från Limhamn kom förbi i deras gummibåt och hade hälsningar från Andy i Dockan som följde oss via Marine Traffic. Dagen därpå kom en familj från Rönnäng förbi, de låg ankrade en bit utanför oss och hade sett att vi var från Skärhamn. Seglingsvärlden är inte så stor 😉.

Efter att ha hämtat den nya elektronikenheten insåg vi att vi behövde mat innan vi startade del två av ”helvetes-reparationen”. Det fick bli en förstärkt frukost på Celest innan vi åkte tillbaka till NOSTRA. Vi började lite lätt med att sätta dit den nya enheten och koppla ihop kablarna på samma sätt som de satt tidigare. Det funkade! Kompressorn fick gå en stund för att se att kylen blev kall innan nästa steg. Nu skulle kompressorn skruvas tillbaka under kylboxen och det blev minst sagt en svettig och utmanande historia. Samma klaustrofobiska känsla men nu skulle en (alldeles för) tung kompressor lyftas upp samtidigt som den skulle skruvas fast. Till slut var alla grejerna på plats och kylen kunde dras igång på riktigt. Härligt, nu hoppas vi att kylen fungerar så länge vi har NOSTRA.

Nu var det äntligen dags att återställa allt igen. Grytor och kastruller flyttades från förpiken till grytskåpet och kylen fylldes med kylvarorna från frysen som fick återgå till frysläge.

På lördag förmiddag tog vi en tur in till Preveza och handlade lite mat så vi klarar oss tills på onsdag när NOSTRA ska upp på land. Därefter seglade vi i lugnt mak in i Artabukten där vi ankrade i en vik intill staden Vónitsa. Här stannar vi tills på måndag.

juni 7, 2026juni 15, 2026

Ytterligare 1000 Ah in på kontot

På tisdag förmiddag förtöjde Mikael, vår leverantör av litiumbatterier, långsides intill oss i ankarviken och levererade nya batterier.

Leverans av batterier

I början av maj bestämde vi oss för att utöka vår batterikapacitet med 1000 Ah, vilket innebär en batteribank på totalt 1 500 Ah. Den mer skämtsamma anledningen till att utöka är att bota kaptens ”elfrossa” men den mer seriösa anledningen är att kunna ta till vara på all den el som solcellerna genererar.

Inför beställningen har vi mätt, diskuterat olika placeringar, skickat underlag till Mikael och mätt igen. Av de två alternativa placeringar vi diskuterade landade vi i att den ”fantastiska stuven” skulle få stryka på foten och istället för torrvaror fick den bli ny batteristuv.

Nu får vi hitta en ny plats för torrvarorna 🤔

Valet av placering innebar att kablarna mellan de de två batteriboxarna blev så korta som möjligt och vi fick en placering där vi slapp bygga om med extra hyllor mm för de nya batterierna. Mikael skickade batterierna till Aktio Marina med UPS och till skillnad mot förra året när vi väntade på vårt segel kom batterierna fram en vecka före utsatt tid. Mikael hade också förberett en hel del hemma i Sverige utifrån den information han fått av oss, och allt mätande, funderande och ältande var mödan värt för allt satt som en smäck.

Efter två dagar med montering ute i ankarviken gick vi in till Preveza marina torsdag förmiddag för att ladda upp batterierna ordentligt. Tyvärr kom aldrig kylboxen igång efter att den varit strömlös så det var bara undersöka vad som kunde vara fel. Kompressorn försökte starta var 30-60 sekund men kom aldrig igång. Det var bara för navigatören att lägga sig på rygg, sticka in armarna och huvudet tills bröderna Hyland 😉 tog emot. Efter totalt fyra timmar i det klaustrofobiskt trångt grytskåp (mumlades något om dessa 🤬 gubbingenjörer som bygger båtar) fick navigatören äntligen ner konsolen där kompressorn satt.

Vår diagnos och bedömning var att det var elektronikenheten som sitter på kompressorn som hade gett upp. Vi kollade upp vilken enhet som kunde ersätta vår gamla på 16 år och beställde en ny hos chandlern i marinan. Kylvarorna flyttade vi över till frysen som skruvades ner så långt det gick. Vi tvingades stänga av den på nätterna för på lägsta nivån blev det ändå omkring tre minus.

Beställt och klart kommer om ca 3 arbetsdagar.

Vi stannade i marinan i två nätter och på fredag kväll träffade vi våra tyska vänner och grannar från Licata, Sabine och Jürgen i Papillon. Papillon låg tyvärr fortfarande på varv eftersom han som skulle ha bytt deras teakdäck bara hade tagit bort delar av det gamla däcket. Han hade lovat att det skulle vara färdigt i början av året men nu hade han ändrat sig och sa att det blir färdigt till vintern istället. Det var inget alternativ för dem så nu hade de olika krokar ute för att få Papillon färdig för sjösättning. Trots deras stora utmaningar fick vi en väldigt trevlig kväll tillsammans.

På lördag morgon gick vi ut och ankrade i ankarviken igen och vi fick besök av Max i CECILIA som låg strax akter om oss. Vi bjöd på hemmagjord pizza och banankaka, glada över att se honom igen och få hjälp med att tömma kylen/frysen. På lördagen fixades Mikael och kapten de sista åtgärderna med batterierna, och allt fungerade och vi firade med en sen middag på restaurang Celest i marinan.

Installerat och klart – och vi är så nöjda!

På söndagen kom Ewa och Janne i WILMA tillbaka till Preveza och ankrade en bit ifrån oss. På kvällen hämtade vi upp dem i Mr Highfield för en gemensam middag på stan. En trevlig kväll som avslutades i WILMA innan det var dags att säga godnatt.

juni 1, 2026juni 9, 2026

Lygia – Parga – Sivota – Korfu – Paxos

Efter två nätter i ankarviken lättade vi ankar och lämnade Palarios för den här gången. Inledningsvis fick vi en lugn segling i lätta vindar. Navigatören passade på att uppgradera markeringarna för 10 och 20 meter på ankarkättingen.

Uppgradering av märkningen på kättingen ⛓️‍💥🟡 🔴

Målet för dagen var att ankra i Lygia söder om Lefkas kanal för att gå igenom kanalen tidigt på söndag morgon. Öppningstiderna i kanalen är normala under söndagar, övriga dagar är det bara tre öppningar per dag på grund av undervattensarbete. Det blev en lugn lördagskväll med kycklingwok och bad 💦.

Efter en lugn natt vaknade vi tidigt och bestämde oss för att ta broöppningen klockan 08.00. Vi åt frukost i kanalen under tiden som autopiloten styrde, det vi inte visste var att det var sista sucken för vår viktiga och flitiga ”besättningsmedlem”. Precis när vi lämnat kanalen och satt segel behövde vi göra en kursändring. Efter att ha tryckt på knappen för + 10 grader två gånger började autopiloten larma och visa ”current limit”. Hm, det hade vi aldrig varit med om tidigare så det var bara att började felsöka. Vi förstod ganska snabbt att systemet stängdes av för att inte elektroniken skulle skadas på grund av för hög ström. Första åtgärden var att var att bryta strömmen och göra en omstart. Tyvärr tänkte vi inte färdigt innan vi bröt strömmen vilket innebar att vi inte bara hade ett fel utan ett dubbelfel 😅. Dubbelfelet innebar att nätverket, översättningen mellan NMEA och SEATALK, slutade fungera så vi fick ingen information om vind, fart och djup på plottern. Efter flera dialoger med vår vän Chat GPT förstod vi att vi skulle ha stängt av plottern innan vi bröt strömmen. För att få igång nätverket igen behövde vi bryta strömmen och starta upp instrumenten i en viss ordning. Det fick vänta tills vi ankrat, istället fokuserade vi på felsökningen av autopiloten. De olika testerna visade att autopiloten kopplades in korrekt men efter 15 sekunder slutade den att styra och felmeddelandet visades. Ett symptom som troligtvis innebär en trasig drivenhet.

Vi hade bra segling så vi bestämde oss för att fortsätta norrut ca 35 NM för att ankra i viken utanför Parga. De sista 8 NM var vi omgivna av åska och vi diskuterade om vi verkligen skulle gå in området där blixtarna ⚡️⚡️avlöste varandra. Efter att studerat radarbilden insåg vi att ovädret drog västerut så det bästa beslutet var att fortsätta in mot Parga.

Omgivna av åska ⚡️

Väl inne i viken hade regnet dragit förbi och vinden lagt sig. Det fanns gott om utrymme att ankra på. Inne på stranden var inte en enda solstol upptagen, för vem solar och badar i åska och regn.

Under måndagen var det fortsatt gul vädervarning för åska och regn över Parga så vi valde att lämna tidigt och fortsätta norrut. Kapten fixade i ordning en tillfällig autopilot med hjälp av en shockcord som höll ratten i rätt läge 😉.

Kaptens Mc Gyverlösning, en bit shockcord som tillfällig autopilot💡

Efter ca 12 NM var vi framme vid viken i Karvouno Beach, vår favoritvik söder om Sivota. Väl där insåg vi att den ponton där vi förtöjde förra året var borta men vi fick bra hjälp med att förtöja NOSTRA i mooringlinor istället. Efter uppfriskande bad och simtur tog navigatören upp jakten efter någon som kunde hjälpa till med autopiloten. Efter tips från andra seglare blev det kontakt via mail till Pharos Marine Electronics i Lefkas.

Tillräckligt nöjda med vad vi hade åstadkommit under dagen rodde vi in till restaurangen för en drink och en god middag.

På tisdag förmiddag tog vi telefonkontakt med Pharos Marine Electronics, efter ha bollat frågan några gånger mellan oss hade vi en bokad tid torsdagen den 11 juni. För att slippa jaga båtplats i samband med teknikerbesöket bokade vi en plats i Lefkas Marina. Det kommer bli den dyraste natten någonsin men så får det bli eftersom vi hoppas att besöket kommer läka vår autopilot. Därefter tog vi en långpromenad över berget till Sivota, en delvis jobbigt promenad i värmen men väl värt besöket. Dagens grekiska sallad presenterades på ett annorlunda sätt men var precis lika god som alltid.

Dagens grekiska sallad 🇬🇷

Navigatören hittade en butik i Sivota som ägdes av en trevlig grekisk dam. Hon visade stolt kort på bland annat Amelia Amadamo och Ann Wilsson som tydligen besöker butiken varje september. Förutom att damen var trevlig sålde hon fina kläder så det blev inköp av två par linnebyxor och två tröjor 🙈. Tillbaka i NOSTRA konstaterade vi att vi fått nya grannar, fem trevliga tyskar i en hyrbåt. En av dem hade länge önskat sig en Regina af Vindö så han lämnade sina kontaktuppgifter ifall NOSTRA blir till salu någongång. Roligt att fler än vi gillar henne. Efter några tappra försök att prata med personalen fick vi tillslut möjlighet att tanka färskvatten.

Onsdagen den 27 maj lämnade vi Korvouno Beach och fortsatte upp till Korfu där vi ankrade utanför Gouvia Marina i viken Ormos Kommeno. På torsdag morgonen därpå tog vi Mr Highfield in till marinan för en rask morgonpromenad upp till den villa som vi har hyrt sista veckan i juni tillsammans med barn och barnbarn.

Rask morgonpromenad mot Villa Johnnie 🚶‍♀️

På väg tillbaka ut till NOSTRA körde vi förbi en go gubbe från Göteborg som låg ankrad i viken. Det blev en liten pratstund där han berättade att han höll på att fylla sina flaskor till sin sodastream. Navigatören blev nyfiken eftersom det är svår att hitta utbytesflaskor i Medelhavet. Det är enkelt tyckte den goa gubben, det är bara att fylla dem med en brandsläckare – kolsyra som kolsyra. När navigatören frågade om det var något särskilt att tänka på svarade han: – Det fungerar inte med pulversläckare 🤣. Efter lite sökande på nätet så såg vi att det finns både kopplingar och kolsyra att köpa via Amazon. Hm, men det köpet suger vi nog lite på.

Vi tuffad för maskin ner till Petriti Notos på södra Korfu, där ankrade vi förra året när Agnes var ombord, vi gillar verkligen den ankringen. Det blev en tur in till fiskehamnen för lunch och lite stödköp ena dagen och middag på Taverna Panorma andra kvällen i deras lummiga och fina trädgård.

Nästa mål blev Lakka på norra Paxos. En vacker vik med turkost vatten men ankringen är trång så man ligger nära andra båtar. Vi valde att gå dit på lördag förmiddag för vår bedömning var att de flesta charterbåtarna hade lämnat och de nya besättningarna hade inte hunnit dit ännu. Det var trångt i viken men vi fick en tillräckligt bra plats, vi ankrade på 2 meters djup men kunde bara ha ut drygt 10 meter kätting för att ha någorlunda avstånd till andra båtar. I viken låg 25-åriga Max från Sverige som seglar en Albin Vega som hette CECILIA. Vi såg honom i Siracusa men vi hann aldrig pratad med honom där. Han har övervintrat på Malta där han jobbat i Roland Marina men nu var han ledig och njöt av Grekland. Han erbjöd sig att dyka på vårt ankare när han ändå kollade sitt eget och som tack för hjälpen bjöd vi honom på en öl i NOSTRA.

CECILIA en Albin Vega från Sverige 🇸🇪

På söndag morgon fick vi besök av Ewa och Janne i WILMA som låg ankrade längre in i viken. Ett trevligt återseende och på eftermiddagen blev det gofika hos deras vänner Lotta och Magnus på TINTOMARA tillsammans med Ewa, Janne och Max. En trevlig pratstund där Lotta och Magnus bland annat berättade om deras utmaningar med in- och utcheckning i Montenegro. På söndag eftermiddag och kväll började charterbåtarna komma in så det blev ännu lite trängre i viken men kvällen och natten avlöpte lugnt.

Tidigt på måndag morgon lämnade vi Lakka för en mestadels bra segling på drygt 36 NM till Preveza där vi ankrade i viken Ormos Prevezis. Nu var vi redo för båtjobb under några dagar.

maj 22, 2026maj 22, 2026

En arbetsdag i Palairos med indiskt avslut

Torsdagen startade med byte av gasol innan frukost så vi kunde koka gröt och ägg. Strax innan 10.30 tog vi upp ankaret för att gå rakt över till fastlandet och ankra utanför Palairos. Det blev en kort resa på knappt 10 NM för motor. Det fanns gott om plats i viken söder om marinan, på samma ställe som vi ankrade på förra året. Vi åt grekisk sallad till lunch eftersom vi bestämt att besöka restaurang Panorama och äta indiskt på kvällen.

Navigatören skruvade fast några extra markeringar på ankarkättningen vid 30 meter. Några av de tidigare hade släppt men framförallt är de gamla smutsiga och svåra att se vid när man ankrar. Det är likadant med de gula på tio meter och röda på tjugo meter men de får fixas när inte kättingen används.

Vår nya handkontroll till ankarspelet ⬇️⬆️

Kapten påbörjade arbetet med att byta handkontroll till ankarspelet. Uppknappen strejkar på den gamla och troligtvis har den ärgat men vi har inte kunnat skruva isär kontrollen och titta efter eftersom vi behöver en mejsel med säkerhetstorx. Kontakten på den nya kontrollen var lite annorlunda så vi var tveksamma till om den skulle passa men efter att ha skruvat bort den gamla kontakten gick det att testa från ankarspelet och samtidigt kolla inne skåpet längst fram i förpiken där kablarna är kopplade. Vi bedömde att det skulle gå men insåg att det skulle bli utmanande att skruva fast kontaktens mutter från insidan. Vi hade fortsatt gott hopp men det som möjligtvis lät som en snabb reparation blev en segdragen historia. Den första utmaningen var att få kablarna tillräckligt långt ut för att montera dem i den nya kontakten. Kapten snyggade till installationen genom att använda kabelstift istället för att tvinna kabeltrådarna.

Den stora frågan ombord blev hur kablarna skulle placeras i kontakten. Enligt Lofrans manual skulle det vara olika färger på kablarna, röd ⬆️, blå ⬇️ och gul för matningen. Inne i båten var det däremot två svarta kablar och en röd. Kapten hade full koll på att den röda var till matningen men utmaningen blev att placera kablarna i kontakten enligt manualen. Kapten som kan el och är praktisk hade en idé och navigatören som är mer ”manualstyrd” hade en annan. Efter att ha vänt på kontakt och manual ett antal gånger, diskuterat fram och tillbaka var vi överens.

Det ser enkelt ut men vänta bara tills jag börjar förklara 😅

Efter några svordomar och lite fixande var den nya kontakten på plats och det var dags att testa om det fungerade. Nix, samma fel som tidigare, ankarspelet fungerade ner men inte upp 🤔. Ok, nästa åtgärd blev att titta över kabeln för ⬆️ om den kunde vara skadad. Kapten kröp in i skåpet, kollade alla kablar bytte några kabelskor men felet bestod. Navigatören anlitade ChatGpt för att få svar på frågan; om kabeln till matningen är felplacerad skulle ⬇️ ändå fungera? Tveksamt, svarade hen först men efter några kompletterande frågor var hen inte lika säker längre. Vi insåg att det bara vara att skruva ur kontakten igen för att kunna mäta från utsidan. Mätningen visade att kablarna skulle flyttas. Först bytte vi plats på ⬆️ och matning, vilket gjorde att ankarspelet äntligen fungerade upp men nu fungerade tyvärr inte ner. Efter att ha bytt plats på matningen och ⬇️ fungerade äntligen allt som det skulle. Trots allt resonemang och studerande av manual hade ingen kabel kommit rätt från början 😂.

Efter att ha pustat ut lite i sittbrunnen, badad av oss all svett och frustration åkte vi in till restaurang Panorma och förtöjde Mr Highfield på stranden precis utanför. Några norska gäster på restaurangen som sett oss hoppa ur båten barfota frågade kapten om vi också reste med Apollo 🤣. Nej, inte direkt, vi reser på egen köl.

Mr Highfield parkerad på restaurang Panormas strand.

Efter att ha njutit av god och vällagad indisk mat åkte vi tillbaka till NOSTRA, nöjda med dagen och att ha ett fungerande ankarspel.

En tur hem till NOSTRA strax efter solnedgången 🌅

maj 21, 2026maj 22, 2026

⚓️ Ithaki – Meganisi – Nidri ⚓️

Efter två nätter i viken Ormas Exo Aetou tuffade vi cirka 5 NM in till Vathy som är huvudorten på Ithaki. Vi ankrade innanför den lilla ön där vi har legat två gånger tidigare, Lazareto. Vår båtgranne de senaste nätterna, VIBE, kom strax efter oss och ankrade en bit akter om oss. Dagen bjöd på riktigt härligt sommarväder, nästan ingen vind och sol. Härligt! Vi rodde in till kajen och tog en handlingsrunda i värmen. Vathy är ett populärt ställe med många mysiga butiker och restauranger. Vi började med att handla mat och gick sedan vägen om den frukt- och grönsaksbutik vi gillar. Tillbaka i NOSTRA blev det en enklare lunch och fruktstund .

På kvällen tog vi en sväng in till byn igen där vi åt på vår favoritrestaurang, Kohili. Maten var god som vanligt och utsikten från bordet magisk .

Restaurang Kohili 💙

Efter att ha studerat väderprognosen för de närmast dagarna insåg vi att det var gul varning för åska och ganska mycket vind i byarna. Vädervarningen gällde från klockan 09.00 på lördag morgon så vi bestämde oss för att göra en strategisk förflyttning längre norrut tidigt på lördagen.

Gul vädervarning för lokal åska – det undviker vi gärna

Fredagskvällen i Vathy var vindstilla och magisk.

Väckarklockan ringde 06.00 på lördag morgon och 45 minuter senare var ankaret upptaget och vi var på väg norrut mot Meganisi. Det blev en snabb och rolig segling i halvvind, med vindar upp till 13 meter/sekund. Vi fick endast några droppar med regn på oss och vi avverkade knappt 21 NM på tre timmar.

Lördagen bjöd på betydligt mer vind och ostadigt väder

Vi valde den norra viken längst österut på Meganisi, Atherinos. Det fanns bra med plats och vi ankrade på 13 meters djup med 40 meter kätting. Det var skönt att ligga ankrade med bra skydd mot den sydostliga vinden och det ihållande regn som tilltog på eftermiddagen. Det kom in ytterligare några få båtar under lördag eftermiddag/kväll men de flesta valde nog att ligga still i det ostadiga vädret.

Söndagen blev blåsig med vind från nordväst, men det var soligt och skönt i lä. Vår granne från Nederländerna kom förbi med dingen och bad om ursäkt att de låg väldigt nära oss nu när vinden hade vänt. Ingen fara, vi var överens om att det räckte att han släppte ut mer kätting eftersom den nordvästliga vinden skulle bestå. Bertil Claesson ringde och berättade att de hade anlänt till Nidri för två veckor semester. Vi bestämde att ses där i början av veckan.

På söndagen blev det mer aktivitet i viken, några båtar lämnade men framförallt kom det många hyrbåtar. Vi åt en god lunch hos Kostas längst in i viken och när vi var på väg tillbaka såg vi hur ett par kämpade med att ro mot vinden för att komma till deras båt som låg ganska långt ut i viken. Tydligen strejkade utombordaren så de blev glada över erbjudandet om att bli bogserade. Dagens goda gärning!

Måndag förmiddag var det dags att tuffa in till Nidri, en kort resa på cirka 5 NM. Vi valde att ankra i viken strax utanför Nidri, Bale Cheloni. Prognosen i Navily var bra de närmaste nätterna och vattnet var betydligt finare än inne i Nidri. Direkt efter vi ankrat gav navigatören ankarseglet lite kärlek innan det sattes upp igen.

Årets första bad 💦

Det blev lunch och årets första bad innan kapten åkte in och hämtade Bertil, Madde, Maddes syster och hennes man. Trevligt att ses efter så många år. På kvällen åt vi en god middag tillsammans på restaurangen Mama Mia innan de följde med oss till Mr Highfield för att se att vi kom iväg ordentligt.

Tisdag förmiddag åkte vi in och tvättade tre tvättar och besökte chandler, George inne i Nidri. Han hade precis den handkontroll som vi var ute till vårt ankarspel, perfekt. Den hade möjligen varit lite billigare på ett annat ställe men George som är lite ”grumpy” blev glad för en stund. Under tiden som tvätten hängde på tork fick fyra övermogna bananer lägga grunden till en god banankaka.

Onsdagen gick i administrationens tecken. Vi har försökt att betala E-tepai (grekisk skatt för båtar) tre gånger. Efter 3-8 dagar har pengarna kommit tillbaka och vår bank har tagit 300 kronor varje gång för besväret att sätta in pengarna 🤬. Vi har jämfört uppgifterna med de betalningar vi gjorde förra året men kan inte se någon skillnad. Vi jämförde också med PIGA hur de hade gjort, läste FAQ och övrig information om hur man går tillväga men vi kunde inte se att vi gjort något avvikande. Telefonsamtalet på en timme med banken för att få hjälp med att göra en ny betalning (och slippa bli av med ytterligare 300 kronor) innebar bara ännu mer frustration 😤. Efter att ha varit i den administrativa vinkelvolten under hela förmiddagen tog vi Mr Highfield in till Nidri, letade upp Posten och på mindre än fem minuter var allt klart. Vi passade på att handla mat och köpte ytterligare ett bränslefilter till NOSTRA att ha i reserv. Navigatören, som är en envis jävel, vägrade att ge upp tanken att få reda på vad som varit fel med betalningarna så det fick bli ett mail till Bank of Greece. Vi får se om vi får något svar. Onsdagskvällen blev väldigt lugn, när vinden lagt sig passade vi på att ta ett kvällsdopp innan kvällens navigatörens styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.

maj 14, 2026maj 14, 2026

Angripna av en grön mamba 🐍

Efter fem dagar i Argostoli var vi redo för att fortsätta norrut. Vi kramade om Marianne och Lennart eftersom de fortsätter söderut och över på östra sidan av Grekland. Vi syns till hösten igen 👋. När vi tog upp ankaret den här gången var det bara blålera på vilket var skönt.

Nu kommer det ta ett tag tills PIGA och NOSTRA syns på samma plotterbild 😎

Vi fick mer och bättre segling än vad vi trodde, men vi visste att vindarna skulle variera eftersom vi har gjorde samma sträcka två gånger förra året. Efter cirka 8 timmar och drygt 44 NM var vi väl ankrade i hamnen i Agia Efthymia på västra Kefalonia. Knappt halva resan kunde vi segla.

Det blev en tilläggare á la PIGA 🍋 🐞

Vi och en del andra har märkt att vår AIS-signal fastnar på vissa ställen, oftast i områden med höga berg. På måndagen inledde vi därför felsökandet. Första steget var att plocka ut AIS:sens externa gps-antenn som vi har haft inne i båten i ett stängt utrymme. Det innebar att kapten (pustande) fick klippa loss alla bundband som antennkabeln, och en mängd andra kablar, var fastsatta i.

Välkänd pose men nu i ett annat utrymme 😅

Ut med gps-antennen i sittbrunnen där den provisoriskt tejpades fast med silvertejp. Silvertejp är bra grejer, det och ägg är navigatörens ”must to have” ombord 👍. Nästa steg blev att angripa relationen mellan plottern och AIS:en. Plottern visade ett felmeddelande om en missmatch mellan den och AIS:en. Enkelt förklarat; de pratade inte samma språk vilket innebar att MMSI-numret från AIS:en inte följde med automatiskt till plotter. Vi började med att ladda hem programmet ProAIS2 och konfigurerade AIS:en. Vi fick gröna bockar i alla delar, bra den verkar fungera som den ska. Sedan fick plotter sig en omgång. Chat GPT var (oftast) till stor hjälp för att klura ut vad som var alternativa fel. Efter att ha varit i en mängd menyer och testat olika varianter fick de äntligen kontakt med varandra. Om det här har betydelse för att AIS:en fastnar vet vi inte men nu är både AIS och plotter kollade ✅.

Vi konstaterade att vi behövde köpa ett fäste till antennen och en ny TNC-kontakt till antennsladden eftersom den behöver klippas av för att få in den i ena benet på solcellsbågen. Vi tog Mr Highfield in till hamnen där vi började med lunch på vår favoritrestaurang, Palazzo Al Mare.

Vi delade på tzatziki, bröd och en grekisk sallad. Gott som vanligt! Därefter gick vi till chandlern, Costas, en mycket trevlig och serviceinriktad man. Han förstod vad vi vad ute efter, han tittade länge på alla sina beslag som hängde på väggen, vred och vände på dem och efter en stund fixade han en McGyver-lösning för antennfästet. Däremot hade han inget delbart rostfritt fäste, men han ringde sin bror som är chandler i Fiskado på norra sidan av ön som hade ett. Costas skulle se till att det fanns hos honom dagen därpå. Brodern hade den motorolja vi letat efter så vi beställde den också. Däremot var Costas tveksam till om han skulle få tag i kontakten men han skulle göra vad han kunde och ge oss besked dagen därpå.

Efter tisdagens frukost påbörjade vi arbetet med att få i en dragtråd från solcellsbågen och ner i skåpet i aktern. Efter ett par försök var dragtråden indragen men vi ville inte dra i antennkabeln ännu eftersom vi inte vet om, och i så fall när vi får tag på kontakt. Därefter tog vi oss in till hamnen och hämtade det vi hade beställt. Kontakten lyckades tyvärr inte Costas ordna men han trodde att det fanns goda möjligheter att få tag i en på Lefkas. Vi gjorde lite stödköp innan vi åkte tillbaka till NOSTRA. Bland annat hittade vi det goda vita vinet från Kefalonia som servitrisen på restaurangen rekommenderad oss sista kvällen i Argostoli.

ROBOLA – lokalt gott vitt vin från Kefalonia 🌟

De här doftade ljuvligt, möjligen är det någon sorts doftranka 🤷‍♀️

På eftermiddagen var det ”Hafen-Kino” i hamnen. Det var en utmaning för många att lägga till i marinan. Vind i sidan och ovana båtförare var en utmanande kombination. Värst var det för mannen med hans stora egna segelbåt på 51 fot, han gjorde otaliga försök innan han gav upp och lämnade marinan och fortsatte söderut.

På kvällen kom det in ytterligare några båtar som ankrade i hamnen, bland annat två nederländska äldre män i en Bavaria och en stor hund ombord. Båten hade grönt försegel och en grön mamba tecknad i fören. När de ankrade var vinden västlig på 7-9 meter. De gjorde ett par försök att ankra, båda gångerna envisades de med att gå snett framför oss innan de släppte ankaret. Vi var osäkra på om de lagt sitt ankare över vårat men tänkte att det visar väl sig så småningom. Senare på kvällen när vände vinden och alla båtar vände 180 grader kom vi väldigt nära varandra. Deras åtgärd blev att lägga ut en kulfender i fören (med en t-shirt på) innan de tog gummibåten in till land. När navigatören vaknade vid 02.30 och kontrollerade omgivningen låg Bavarian onödigt nära, bara 2-3 meter ifrån oss. Det blåste inget så båtarna drev bara på kättingen men det kändes inte bra att bara gå och lägga sig igen. Vi gick upp på däck och kapten lyste med ficklampa in i deras sittbrunn för att få någon som helst reaktion, men det enda som hände var att hunden kisade och morrade lite lätt. Rätt som det var kom båtägaren upprusande och sa att vi skulle åka därifrån för han låg till ankars. Jo, vi tackar. Vi vet! Det gör vi också, dessutom i två nätter innan du kom. När vi förklarade att vi tyckte båtarna låg väl nära varandra blev han helt galen, troligtvis var han både full och dum. Han slog med näven i sin båt, skrek över hela viken att vi skulle ge oss av. Han startade sin motor och började backa och sa att han skulle ramma oss. Vi blev inte särskilt oroliga eftersom hans båt troligtvis hade fått de största skadorna. När navigatörens försök att prata lugnande med honom inte hade någon som helst effekt valde vi att ta upp en del av vår ankarkätting och flytta oss bakåt så att avståndet ökade tillräckligt mycket. Vi kunde ha gjort det tidigare men vi var osäkra på hur våra ankare låg i förhållande till varandra och dra upp en annans båts ankare mitt i natten var vi inte sugna på. Morgonen därpå såg vi inte röken av den ilskna gubben i Bavarian som vi kunde konstatera var betydligt mer aggressiv än hunden.

På förmiddagen lämnade Agia Euphmina och gick österut mot ön Ithaki. När vi hade passerat sydvästspetsen på ön kunde vi sätta segel och fick en härlig segling i lugnt mak. Dagens mål var en ankringsplats på Ithakis smala midja, viken Ormas Exo Aetou. Det var skönt att ankra i en lugn och skön vik med bra vingelutrymme utan gröna mambor 😉. Tyvärr kunde vi konstatera att AIS-signalen fastande väg in i viken så problemet är inte löst. Felsökningen fortsätter!

På torsdag morgon vaknade vi av regn och åska som snabbt drog bort vilket var skönt. Vi valde att ligga kvar i viken eftersom processen för att bota kaptens ”elfrossa” drog igång ordentligt. Mer om den processen senare.