Kategori: Juni

På måndag morgon efter frukost gjorde vi oss och NOSTRA klara för en resa söderut. Planen var att ta broöppningen klockan 12.00. Max kom förbi för att få låna Internet, han hade tyvärr blivit av med sin telefon på vägen hem till CECILIA kvällen innan. Troligtvis hade den ramlat i vattnet när han gick i gummibåten. Tyvärr gick inte mobilen att spåra men han kunde kontakta sin tjej som skulle komma med flyget från Malta dagen därpå. Vi vinkade av Max, Ewa och Janne och efter att ha lämnat den bojade leden seglade vi i sakta mak söderut.

Vi har hört och läst att det är många båtar som vill passera Lefkas bridge just klockan 12.00 men allt gick bra och strax innan klockan ett ankrade vi söder om kanalen i Lygia. Det var först på torsdagen vi hade en bokad tid hos Pharos Marine Electronics i Lefkas för kontroll av autopiloten men vi ansåg att det var ett härligt miljöombyte att byta Preveza mot Lygia några dagar.

Under ankringen i Preveza ramlade kapten i gummibåten och skadade sin vänstra överarm. Han fick en Popeye-muskel och när vi läste på insåg vi att skadan eventuellt kunde bero på att en sena gått av, antingen i axeln eller i armbågen. Det framgick att man skulle få skadan bedömd av en läkare för om det krävdes operation fick det inte gå mer än 2-3 veckor. Kapten hade inte ont men på tisdagen bestämde vi oss för att ta Mr Highfield upp till Lefkas Marina för en promenad till det allmänna sjukhuset.

Väl där blev vi lotsade genom korridorerna till en expedition för inskrivning och bedömning av läkare. Under väntetiden tog navigatören kontakt med försäkringsbolaget för att få vägledning om hur vi skulle hantera en eventuell MR röntgen (som inte fanns på det allmänna sjukhuset) och eventuell operation. Navigatören kopplades vidare till SOS International och operatören Granit (fräckt namn 🌟). Han förklarade att vi skulle be om ett skriftligt utlåtande av läkaren, ta ett kort på utlåtandet och skicka det till SOS. Därefter skulle deras läkare bedöma vilka åtgärder som behövde göras och vad som kunde vänta tills vi kommer hem.

Undersökningen av kapten gick snabbt, bara efter 5-10 minuter var han tillbaka. Han hade fått göra olika rörelser med axeln och armbågen och inget var brutet enligt läkaren. Hans bedömning var att den var en muskelbristning, han sög ut blod ur muskel och berättade att kapten kommer bli ännu mer blå under muskeln de närmaste dagarna. Nöjda med att vi fått skadan bedömd ringde vi tillbaka till Granit och bad honom stänga ärendet. Efter en lunch i hamnen tog vi Mr Highfield tillbaka till NOSTRA.

På onsdag morgon efter frukost tog navigatören en promenad till Lidl, 2,5 kilometer enkel väg. Tillbaka i NOSTRA åt vi lunch och strax därpå ringde de från Pharos Marine Electronics och sa att de hade fått en lucka samma dag om vi hade möjlighet att komma till Lefkas. Det tyckte vi var en bra idé så vi fixade iordning allt och tog kanalen norrut. Vi förtöjde vid en charterbrygga som tillhörde Ionian Catamarans. Vi fick hjälp med tamparna av en fransk båt som legat i Licata de två vintrar vi varit där. Vi meddelade Pharos var vi hade förtöjt och bara efter en liten stund återkom de med att deras reparatörer skulle vara på plats inom 30-40 minuter.

När reparatörerna var på plats tog det bara en halv minut innan de ställt rätt diagnos. Drivenheten som vi trodde var problemet var det enda som var helt 🤣. Vi behövde en ny Raymarin styrenhet (EVU 400) med tillhörande kompass och instrument (p70s). Vi fick snabbt en offert på kostnaden via mail och vi bestämde snabbt att det var bara att köra. Efter 2,5 timma var allt installerat, betalat och klart, en dag före utsatt tid. Mycket proffsiga och trevliga killar.

Dagen därpå hade vi en bokad plats i Lefkas marina och eftersom den var förbetald gick vi dit tidigt på förmiddagen. Vi fick en annan plats än den vi bokat men det spelade oss mindre roll eftersom det stod tvätt av kläder och tvätt av båt på schemat. Vi började med att ta ner genuan för att vika den på bryggan istället för på båten, vilket alltid är knöligt. Därefter tvättade kapten av NOSTRA ordentligt och navigatören körde två maskiner i tvätteriet strax ovanför marinan. När vi skulle tanka vatten var kapten klok nog att kontrollera vattnet innan han började fylla, vilket var tur. ‼️ 1320 ppm ‼️. Så dåligt vatten har vi aldrig mätt förut så det blev ingen tankning. Vi funderade på om vattnet var bättre på andra ställen i marinan så på kvällen när vi skulle gå ut och äta tog navigatören med sig ett glas och mätaren i ryggsäcken. Vi mätte vatten på tre ställen, på två ställen i marinan och på ett ställe på andra sidan där charterbåtarna ligger. Vattnet var dåligt överallt, bästa värdet var 811 ppm.

På lördag morgon gick vi upp tidigt för att hinna med broöppningen klockan 07.30. Strax efter klockan 07.00 kallade vi upp D-marina Lefkas och meddelade att vi lämnade marinan. Själva konstaterade vi att det var den dyraste och en av de sämsta marinorna vi legat i. Uruselt vatten och ingen särskilt bra service. Hit kommer vi bara tillbaka om vi hamnar i nödläge.

Resan genom kanalen gick bra även denna gång, men det var betydligt fler besättningar som var morgonpigga än vad vi trott. Vi var cirka 20 båtar som passerade söderifrån. Vi bestämde oss för att gå till Preveza för att både tanka vatten och hämta reservdelen till kylen. Vi visste att det gick att tanka vatten vid tappen i Preveza marina men att de tog bra betalt. Vi kallade upp marinan och bad om tillstånd att få gå till tankstationen, efter en stund ropade en marineros upp oss och sa att vi var välkomna in. När han förstod att vi bara behövde vatten frågade han om vi hade tankat där förut. Nej berättade navigatören men vi låg inne i marinan förra veckan men tyvärr tankade vi aldrig vatten. Ok, men då har ni redan ett konto, så gå över till andra sidan och förtöj långsides så kan ni tanka där på det kontot ni har i marinan. Perfekt, så istället för att behöva betala 20 € för 1000 liter vatten vid tankstationen kunde vi nu sköta oss själva, tanka och betala bara för det vi behövde.

Efter att ha fyllt vatten gick vi ut i viken och ankrade, ett svenskt par från Limhamn kom förbi i deras gummibåt och hade hälsningar från Andy i Dockan som följde oss via Marine Traffic. Dagen därpå kom en familj från Rönnäng förbi, de låg ankrade en bit utanför oss och hade sett att vi var från Skärhamn. Seglingsvärlden är inte så stor 😉.

Efter att ha hämtat den nya elektronikenheten insåg vi att vi behövde mat innan vi startade del två av ”helvetes-reparationen”. Det fick bli en förstärkt frukost på Celest innan vi åkte tillbaka till NOSTRA. Vi började lite lätt med att sätta dit den nya enheten och koppla ihop kablarna på samma sätt som de satt tidigare. Det funkade! Kompressorn fick gå en stund för att se att kylen blev kall innan nästa steg. Nu skulle kompressorn skruvas tillbaka under kylboxen och det blev minst sagt en svettig och utmanande historia. Samma klaustrofobiska känsla men nu skulle en (alldeles för) tung kompressor lyftas upp samtidigt som den skulle skruvas fast. Till slut var alla grejerna på plats och kylen kunde dras igång på riktigt. Härligt, nu hoppas vi att kylen fungerar så länge vi har NOSTRA.

Nu var det äntligen dags att återställa allt igen. Grytor och kastruller flyttades från förpiken till grytskåpet och kylen fylldes med kylvarorna från frysen som fick återgå till frysläge.

På lördag förmiddag tog vi en tur in till Preveza och handlade lite mat så vi klarar oss tills på onsdag när NOSTRA ska upp på land. Därefter seglade vi i lugnt mak in i Artabukten där vi ankrade i en vik intill staden Vónitsa. Här stannar vi tills på måndag.

På tisdag förmiddag förtöjde Mikael, vår leverantör av litiumbatterier, långsides intill oss i ankarviken och levererade nya batterier.

I början av maj bestämde vi oss för att utöka vår batterikapacitet med 1000 Ah, vilket innebär en batteribank på totalt 1 500 Ah. Den mer skämtsamma anledningen till att utöka är att bota kaptens ”elfrossa” men den mer seriösa anledningen är att kunna ta till vara på all den el som solcellerna genererar.

Inför beställningen har vi mätt, diskuterat olika placeringar, skickat underlag till Mikael och mätt igen. Av de två alternativa placeringar vi diskuterade landade vi i att den ”fantastiska stuven” skulle få stryka på foten och istället för torrvaror fick den bli ny batteristuv.

Valet av placering innebar att kablarna mellan de de två batteriboxarna blev så korta som möjligt och vi fick en placering där vi slapp bygga om med extra hyllor mm för de nya batterierna. Mikael skickade batterierna till Aktio Marina med UPS och till skillnad mot förra året när vi väntade på vårt segel kom batterierna fram en vecka före utsatt tid. Mikael hade också förberett en hel del hemma i Sverige utifrån den information han fått av oss, och allt mätande, funderande och ältande var mödan värt för allt satt som en smäck.

Efter två dagar med montering ute i ankarviken gick vi in till Preveza marina torsdag förmiddag för att ladda upp batterierna ordentligt. Tyvärr kom aldrig kylboxen igång efter att den varit strömlös så det var bara undersöka vad som kunde vara fel. Kompressorn försökte starta var 30-60 sekund men kom aldrig igång. Det var bara för navigatören att lägga sig på rygg, sticka in armarna och huvudet tills bröderna Hyland 😉 tog emot. Efter totalt fyra timmar i det klaustrofobiskt trångt grytskåp (mumlades något om dessa 🤬 gubbingenjörer som bygger båtar) fick navigatören äntligen ner konsolen där kompressorn satt.

Vår diagnos och bedömning var att det var elektronikenheten som sitter på kompressorn som hade gett upp. Vi kollade upp vilken enhet som kunde ersätta vår gamla på 16 år och beställde en ny hos chandlern i marinan. Kylvarorna flyttade vi över till frysen som skruvades ner så långt det gick. Vi tvingades stänga av den på nätterna för på lägsta nivån blev det ändå omkring tre minus.

Vi stannade i marinan i två nätter och på fredag kväll träffade vi våra tyska vänner och grannar från Licata, Sabine och Jürgen i Papillon. Papillon låg tyvärr fortfarande på varv eftersom han som skulle ha bytt deras teakdäck bara hade tagit bort delar av det gamla däcket. Han hade lovat att det skulle vara färdigt i början av året men nu hade han ändrat sig och sa att det blir färdigt till vintern istället. Det var inget alternativ för dem så nu hade de olika krokar ute för att få Papillon färdig för sjösättning så de kunde lämna Grekland. Trots deras stora utmaningar fick vi en trevlig kväll tillsammans.

På lördag morgon gick vi ut och ankrade i ankarviken igen och vi fick besök av Max i CECILIA som låg strax akter om oss. Vi bjöd på hemmagjord pizza och banankaka, glada över att se honom igen och få hjälp med att tömma kylen/frysen. På lördagen fixades Mikael och kapten de sista åtgärderna med batterierna, och allt fungerade och vi firade med en sen middag på restaurang Celest i marinan.

På söndagen kom Ewa och Janne i WILMA tillbaka till Preveza och ankrade en bit ifrån oss. På kvällen hämtade vi upp dem i Mr Highfield för en gemensam middag på stan. En trevlig kväll som avslutades i WILMA innan det var dags att säga godnatt.

Efter två nätter i ankarviken lättade vi ankar och lämnade Palarios för den här gången. Inledningsvis fick vi en lugn segling i lätta vindar. Navigatören passade på att uppgradera markeringarna för 10 och 20 meter på ankarkättingen.

Målet för dagen var att ankra i Lygia söder om Lefkas kanal för att gå igenom kanalen tidigt på söndag morgon. Öppningstiderna i kanalen är normala under söndagar, övriga dagar är det bara tre öppningar per dag på grund av undervattensarbete. Det blev en lugn lördagskväll med kycklingwok och bad 💦.

Efter en lugn natt vaknade vi tidigt och bestämde oss för att ta broöppningen klockan 08.00. Vi åt frukost i kanalen under tiden som autopiloten styrde, det vi inte visste var att det var sista sucken för vår viktiga och flitiga ”besättningsmedlem”. Precis när vi lämnat kanalen och satt segel behövde vi göra en kursändring. Efter att ha tryckt på knappen för + 10 grader två gånger började autopiloten larma och visa ”current limit”. Hm, det hade vi aldrig varit med om tidigare så det var bara att började felsöka. Vi förstod ganska snabbt att systemet stängdes av för att inte elektroniken skulle skadas på grund av för hög ström. Första åtgärden var att var att bryta strömmen och göra en omstart. Tyvärr tänkte vi inte färdigt innan vi bröt strömmen vilket innebar att vi inte bara hade ett fel utan ett dubbelfel 😅. Dubbelfelet innebar att nätverket, översättningen mellan NMEA och SEATALK, slutade fungera så vi fick ingen information om vind, fart och djup på plottern. Efter flera dialoger med vår vän Chat GPT förstod vi att vi skulle ha stängt av plottern innan vi bröt strömmen. För att få igång nätverket igen behövde vi bryta strömmen och starta upp instrumenten i en viss ordning. Det fick vänta tills vi ankrat, istället fokuserade vi på felsökningen av autopiloten. De olika testerna visade att autopiloten kopplades in korrekt men efter 15 sekunder slutade den att styra och felmeddelandet visades. Ett symptom som troligtvis innebär en trasig drivenhet.

Vi hade bra segling så vi bestämde oss för att fortsätta norrut ca 35 NM för att ankra i viken utanför Parga. De sista 8 NM var vi omgivna av åska och vi diskuterade om vi verkligen skulle gå in området där blixtarna ⚡️⚡️avlöste varandra. Efter att studerat radarbilden insåg vi att ovädret drog västerut så det bästa beslutet var att fortsätta in mot Parga.

Väl inne i viken hade regnet dragit förbi och vinden lagt sig. Det fanns gott om utrymme att ankra på. Inne på stranden var inte en enda solstol upptagen, för vem solar och badar i åska och regn.

Under måndagen var det fortsatt gul vädervarning för åska och regn över Parga så vi valde att lämna tidigt och fortsätta norrut. Kapten fixade i ordning en tillfällig autopilot med hjälp av en shockcord som höll ratten i rätt läge 😉.

Efter ca 12 NM var vi framme vid viken i Karvouno Beach, vår favoritvik söder om Sivota. Väl där insåg vi att den ponton där vi förtöjde förra året var borta men vi fick bra hjälp med att förtöja NOSTRA i mooringlinor istället. Efter uppfriskande bad och simtur tog navigatören upp jakten efter någon som kunde hjälpa till med autopiloten. Efter tips från andra seglare blev det kontakt via mail till Pharos Marine Electronics i Lefkas.

Tillräckligt nöjda med vad vi hade åstadkommit under dagen rodde vi in till restaurangen för en drink och en god middag.

På tisdag förmiddag tog vi telefonkontakt med Pharos Marine Electronics, efter ha bollat frågan några gånger mellan oss hade vi en bokad tid torsdagen den 11 juni. För att slippa jaga båtplats i samband med teknikerbesöket bokade vi en plats i Lefkas Marina. Det kommer bli den dyraste natten någonsin men så får det bli eftersom vi hoppas att besöket kommer läka vår autopilot. Därefter tog vi en långpromenad över berget till Sivota, en delvis jobbigt promenad i värmen men väl värt besöket. Dagens grekiska sallad presenterades på ett annorlunda sätt men var precis lika god som alltid.

Navigatören hittade en butik i Sivota som ägdes av en trevlig grekisk dam. Hon visade stolt kort på bland annat Amelia Amadamo och Ann Wilsson som tydligen besöker butiken varje september. Förutom att damen var trevlig sålde hon fina kläder så det blev inköp av två par linnebyxor och två tröjor 🙈. Tillbaka i NOSTRA konstaterade vi att vi fått nya grannar, fem trevliga tyskar i en hyrbåt. En av dem hade länge önskat sig en Regina af Vindö så han lämnade sina kontaktuppgifter ifall NOSTRA blir till salu någongång. Roligt att fler än vi gillar henne. Efter några tappra försök att prata med personalen fick vi tillslut möjlighet att tanka färskvatten.

Onsdagen den 27 maj lämnade vi Korvouno Beach och fortsatte upp till Korfu där vi ankrade utanför Gouvia Marina i viken Ormos Kommeno. På torsdag morgonen därpå tog vi Mr Highfield in till marinan för en rask morgonpromenad upp till den villa som vi har hyrt sista veckan i juni tillsammans med barn och barnbarn.

På väg tillbaka ut till NOSTRA körde vi förbi en go gubbe från Göteborg som låg ankrad i viken. Det blev en liten pratstund där han berättade att han höll på att fylla sina flaskor till sin sodastream. Navigatören blev nyfiken eftersom det är svår att hitta utbytesflaskor i Medelhavet. Det är enkelt tyckte den goa gubben, det är bara att fylla dem med en brandsläckare – kolsyra som kolsyra. När navigatören frågade om det var något särskilt att tänka på svarade han: – Det fungerar inte med pulversläckare 🤣. Efter lite sökande på nätet så såg vi att det finns både kopplingar och kolsyra att köpa via Amazon. Hm, men det köpet suger vi nog lite på.

Vi tuffad för maskin ner till Petriti Notos på södra Korfu, där ankrade vi förra året när Agnes var ombord, vi gillar verkligen den ankringen. Det blev en tur in till fiskehamnen för lunch och lite stödköp ena dagen och middag på Taverna Panorma andra kvällen i deras lummiga och fina trädgård.

Nästa mål blev Lakka på norra Paxos. En vacker vik med turkost vatten men ankringen är trång så man ligger nära andra båtar. Vi valde att gå dit på lördag förmiddag för vår bedömning var att de flesta charterbåtarna hade lämnat och de nya besättningarna hade inte hunnit dit ännu. Det var trångt i viken men vi fick en tillräckligt bra plats, vi ankrade på 2 meters djup men kunde bara ha ut drygt 10 meter kätting för att ha någorlunda avstånd till andra båtar. I viken låg 25-åriga Max från Sverige som seglar en Albin Vega som hette CECILIA. Vi såg honom i Siracusa men vi hann aldrig pratad med honom där. Han har övervintrat på Malta där han jobbat i Roland Marina men nu var han ledig och njöt av Grekland. Han erbjöd sig att dyka på vårt ankare när han ändå kollade sitt eget och som tack för hjälpen bjöd vi honom på en öl i NOSTRA.

På söndag morgon fick vi besök av Ewa och Janne i WILMA som låg ankrade längre in i viken. Ett trevligt återseende och på eftermiddagen blev det gofika hos deras vänner Lotta och Magnus på TINTOMARA tillsammans med Ewa, Janne och Max. En trevlig pratstund där Lotta och Magnus bland annat berättade om deras utmaningar med in- och utcheckning i Montenegro. På söndag eftermiddag och kväll började charterbåtarna komma in så det blev ännu lite trängre i viken men kvällen och natten avlöpte lugnt.

Tidigt på måndag morgon lämnade vi Lakka för en mestadels bra segling på drygt 36 NM till Preveza där vi ankrade i viken Ormos Prevezis. Nu var vi redo för båtjobb under några dagar.