Kategori: Oktober

På söndagen den 28 september när vår lilla besättning hade mönstrat av åt vi frukost och sjöstuvade NOSTRA ordentligt. Vi hade följt väderprognoserna under ett par dagar och såg att vi hade ett tillräckligt bra väderfönster för en överfart till Sicilien med start redan på söndagen. Det som delvis oroade var ett åskväder som var på väg in över västra Grekland sent på söndag kväll men vår bedömning var att det skulle passera strax söder om oss. Det senaste dygnets vädervarning för hårda vindar, mycket regn och åska hade vi inte märkt så mycket av men förstod att vindar och vågor sannolikt var mer påtagligt längre västerut. Vi hade lagad mat för tre dagar ombord så vi kände oss redo att ge oss iväg. Vi lämnade marinan i Naok vid 11.30, vädret var mulet men inget regn när vi tuffade för maskin i sydlig kurs längs Korfus östra kust.

När vi efter knappt 20 NM nådde sydspetsen på Korfu mötte vi mer vind och betydligt större vågor. Det blev för tufft att gå mot vågorna med motor så vi satte segel och gjorde ett par slag för att komma förbi Korfus sydspets. Vinden var ostlig mellan 11-13 meter i sekunden och dyningarna var korta och aggressiva. Vi visste att första dygnet skulle bli tufft men vi var ändå trygga med att påbörja överresan dels för att prognosen visade att dygn två och tre skulle bli lugnare och dels för att prognosen visade betydligt sämre väder och vindar längre fram i veckan.

När vi lämnat Korfus sydspets valde vi att hålla en lite mer nordlig kurs än mot Siciliens sydöstra hörn för att slippa plattläns. Vi bestämde oss för att lägga i Mr Watson innan det blev mörkt så vi kunde få extra laddning under natten. Navigatören var nere på badbryggan och kapten var upp i sittbrunnen. När kapten skulle tighta till en tamp prioriterade han att hålla i tampen med båda händerna istället för att hålla i sig med en hand i båten. Det bar sig inte bättre än att han ramlade på sidan och med sin redan justerade axel var det svårt för honom att ta emot sig i fallet i den gropiga sjön. När vi med gemensamma krafter fått honom på benen igen kunde vi konstatera att han blödde ymnig från sitt smalben. Navigatören fick leta fram kompresser och sårtejp och ägna sig åt sårvård istället för vattengeneratorn. I fallet knäckte eller spräckte han även ett revben på vänster. Ingen vidare start på en lång resa där förutsättningarna är att dela på alla sysslor ombord. Att vända var dock inget alternativ i den hårda ostliga vinden. Vi fick ett sms från Lennart och Marianne på PIGA om att även de påbörjade sin överfart till Sicilien. De lämnade Argistoli omkring 17-tiden på söndag kväll.

Efter att ha fått vattengeneratorn i sjön försökte vi få i oss lite mat innan mörkret men ingen av oss var särskilt hungrig. Maten skickade vi till fiskarna och istället förberedde vi oss inför natten. Vi insåg att natten skulle bli kylig så vi tog fram seglarställ och filtar. Under första natten blev det ingen riktig ordning i vaktschemat, sjön var grov så det var svårt att komma till ro och få någon sammanhängande sömn. Vid midnatt hade vi avverkat 70 NM vilket innebar en snittfart på strax under sju knop. På måndag morgon vid 5-tiden mojnade vinden så mycket att vi valde att stötta med motorn för att inte ha en fart under fem knop.

Under måndagen blev vågorna snällare och efter ett dygn utan mat var det gott med frukost i en solig sittbrunn. Dagen var lugn och skön och vi passade på att sova ikapp så gott det gick och fylla på med både lagad lunch och middag.

Inför andra natten var vi betydlig mer i fas för ett vaktschema med tretimmas vakter. Kapten tog första passet med start klockan 21. Natten passerade utan några större händelser, några fraktfartyg passerade på väg upp mot Italien men det var bara vid ett tillfälle som det krävdes lite aktiviteter för att att inte få ett för litet passeravstånd. Kapten överförde ett samtal på VHF:en där en större segelbåt kivades med ett lastfartyg om vem som skulle väja för vem. Andra dygnet avverkade vi drygt 142 NM vilket innebar en genomsnittlig fart på knappt 6 knop.

När navigatören gick på sin vakt på tisdag morgon vid 05.30 var det en AIS-signal från en ”medgångare” ca 14,5 NM från NOSTRA. Signalen kom och gick eftersom vi var långt ifrån varandra. Med små steg närmade vi oss och helt plötsligt byttes AIS-signalen från siffror till namnet PIGA 😍. Härligt att se dem, de hade troligtvis haft ännu mer vind än oss när de lämnade Argistoli på söndag eftermiddag. Så småningom fick vi kontakt med PIGA via VHF:n och allt var väl ombord.

Tisdagen blev en dag för motor, vi hoppades på att kunna segla när vi hade passerat hörnet vid Isola delle Correnti i en mer nordlig kurs men det gick tyvärr inte. Vi studerade väderprognoserna och såg att det var ett kraftigt åskoväder skulle komma väster ifrån och dra söder om Sicilien. Eftersom det inte var något vi ville hamna i bestämde vi oss för att fortsätta hela vägen till Licata.

När PIGA försvann in mellan hamnpirarna i Licata hade vi ca 5,5 NM kvar. Klockan 01.30 var vi äntligen framme, rejält sjörullade men tacksamma att vi var i hamn innan åskovädret. Vi ropade upp marinan och en marineras kom och hjälpte oss att förtöja på P1. På bryggan stod besättningen från PIGA och när allt var i sin ordning ombord var det dags för ett gemensamt avstämningssamtal och tilläggare ombord på NOSTRA. Strax efter kom två kamrater lite runda under fötterna smygande på bryggan, Mark och Leigh från FLUENTA. De såg inte att det var vi utan smög förbi med en pizzakartong i handen och viskade att de väntade på två båtar. När Mark hade gått förbi stannade han plötsligt upp och insåg att det var vi som anlänt. Det blev ett kärt kramkalas på bryggan och de hade firat Marks födelsedag på Blue Sky.

Vid halv fem på morgonen, när småfåglarna vaknat och kvittrade piggt var det dags för oss att krypa till kojs. Nöjda med att ha avverkat en delvis gropig men lyckad resa på 60 timmar och knappt 380 NM. Vid 9-tiden vaknade vi till av att regnet och åskan drog in över oss. Vi vände oss om i kojen och konstaterade tacksamt att låg väl förtöjda och kunde somna om i en varm och skönt koj.