Kategori: 2022

Måndagen i Nazaré ägnades åt båtvård där kapten tvättade av NOSTRA ordentligt så hon blev avsaltad för första gången på länge.

NOSTRA blev duschad i sötvatten idag 💦

Navigatören städade och organiserade upp i några av stuvarna vilket också var välbehövligt. Vi testad äntligen att baka eget bröd, ett projekt som vi har pratat om länge eftersom vi saknar annat bröd än baguetter. Det blev ett bra teamwork. Kapten hade sparat ett bra recept från en seglingsblogg, ett bröd med grahamsmjöl, nötter och frukt. Så kapten läste högt ur receptet och navigatören hanterade det praktiska med degen eftersom kapten inte gillar att bli kletig om fingrarna 😉. Resultatet blev riktigt bra! Nästa gång ska vi ha i lite mer frukt, gärna aprikoser. Brödet har vi inlindat i en handduk där det ska klara sig i 3-4 dagar.

Gott nybakat bröd med nötter och frukt.

Tisdag morgon, klockan 06.50, den lugnaste morgonen hittills på Atlanten lämnade vi Nazaré för en resa på knappt 70 NM till Cascais.

Vattnet var så stilla att alla fiskeredskap som ligger efter Portugals kust syntes perfekt. Det är något som alla varnat för, fiskeredskap som ofta är dåligt utmärka. Vi upplever att de ofta har valt en blå eller svart kulör, troligtvis för att de ska synas så bra som möjligt i det blå vattnet 😉.

De första 20 NM gick vi en en sydvästlig kurs för att runda udden Cabo Carvoeiro där hamnen Peniche ligger innanför. Eftersom vi hade valt att ta en lite lägre distans idag så satte vi en sydlig kurs mot inloppet till Lissabon.

Det blev en mycket lugn dag på Atlanten. Vi gjorde som de flesta andra och höll oss nära kusten, det är sällan mer än 50 meter djupt. Tyvärr fortsätter späckhuggarna att interagera med segelbåtarna och det är flera båtar som har drabbats de senaste dagarna, även söderut dit vi är på väg 🙄.

Vi lyssnade bland annat på några avsnitt av Långseglarpodden. Först ett ett avsnitt om ett masthaveri på Atlanten där Mats Olsson blev av med sin mast på sin Baviaria och tvingades överge båten mellan Karibien till Azorerna. Därefter lyssnande vi på ett uppföljande avsnitt där han berättar om efterspelet. Båten blev så småningom anträffad fortfarande flytande och i hyfsat bra skick. Vi avslutade med ett avsnitt om säkerhet och sjömanskap där Anders Eriksson intervjuades kring olika scenarier som kan inträffa ombord. Anders blev 2019 den förste svensk att ensam segla jorden runt utan stopp. Ett bra och tänkvärt avsnitt, där vi återigen blev påminda om vikten av att vara förberedda inför oförutsedda händelser.

Efter drygt 66 NM droppade vi ankaret i viken utanför Cascais hamn. Det är en bra och välbesökt ankarvik, och även om det var 25-30 båtar som låg i viken när vi kom så fanns det plats för fler. Kapten gick ganska långt in för att få lite sjölä, och som vanligt kom det mera vind, nordligt mellan 8-9 meter, när det var dags att ankra. Det var dock inga problem, ankaret tog direkt i sandbotten och med snubberlinan och ankarseglet låg NOSTRA stabilt.

I viken låg ytterligare en svensk Regina af Vindö 43, PIGA med Marianne och Lennart ombord. Vi såg PIGA då hon låg på ankare utanför Porto men då var de inte ombord. Sedan var det en svensk man boende på en skuta i i Figueira de Foz som berättade att samma dag vi kom dit hade en likadan båt lämnat, så vi har förstått att de har varit strax före oss. Nu var det trevligt att träffas. Marianne och Lennart kom förbi NOSTRA när de var på väg med dingen in till hamnen för att äta middag. Det blev en trevlig pratstund ombord över en öl och ett glas vin. Vi kommer att träffas fler gånger på vägen söderut, de ska också ska ligga i Lagos över vintern.

Vi kommer stanna här i Cascais en eller ett par dagar innan vi fortsätter till nästa ställe Sines drygt 50 NM söderut.

Efter att ha kollat väder och vind för de kommande dagarna bestämde vi oss redan igår för att ligga kvar i Nazaré i två dagar till. Den lilla vind som blir kommer att blåsa mestadels från syd. På tisdag vrider den till nord vilket innebär att vi får i alla fall vågorna med oss, för någon vidare segelvind verkar det inte bli. Efter frukost blev NOSTRA ordentligt rengjord, skurade toaletter, damsugning och våttorkade golv och vips var hon skinande ren inuti.

Dimman lättade ordentligt vid 12-tiden så vi tog cyklarna till centrum och den rälsbuss som gick rak upp till området Farol da Nazaré. Cyklarna packade vi ihop så de kunde vi ta med oss ombord på den lilla rälsbussen.

Rälsbussen som går rätt upp till ”övervåningen” av Nazaré

På ”övervåningen” av staden var det en gammal stadsdel med ett torg, små restauranger och en vidunderlig utsikt!

Längre ner var fyren med en utställning om de geologiska orsakerna till varför vågorna blir så stora och en surfutställning.

På ena sidan om fyren är hamnen och den stranden där vi är, på andra sidan är ”surfstranden”. Idag var det det inga surfaktiviteter eftersom det i stort sett inte blåste något.

Det var ingen stor aktivitet på surfstranden idag

Det gick fort för oss att ta cyklarna ner till fyren men tillbaka upp till byn blev det mer svettigt 😅. Vi var värda en en vätskepaus innan vi fortsatte utflykten.

Vätska är viktigt varma dagar 💦

Tillbaka ner till byn tog vi cyklarna istället för rälsbussen. Det gick undan 💨 den enda utmaningen var att hålla hårt i handbromsen. Vi snirklade oss in den gamla delen av staden med trånga gränder och gulliga restauranger.

Inledningen på söndagsmiddagen

Vi fastnade för ett ställe där de serverade både fisk och kött där vi åt en grillade räkor till förrätt, kött till huvudrätt och ananas och chokladkaka till efterrätt. Även idag var det mycket folk i centrum, polisen hade stängt av ett par av de mest centrala gatorna.

Precis intill restaurangen låg det en affär som sålde Ray-Ban. Kapten som i flera veckor har tyckt att navigatören ska kosta på sig ett par nya solglasögon eftersom de nuvarande både är sneda och vinda, fick sin vilja igenom. Idag var det dags! Navigatören ville dock inte överge sina nuvarande Ray-Ban av klassisk pilotmodell så hon fick butiksägaren att göra sitt ytterst att fixa till dem. Han undrade lite försiktigt om någon hade suttit på dem 😉. När de gamla glasögonen var fixade var navigatören redo att köpa ett par nya. Det blev inga Ray-Ban utan ett par Maui Jim 🌟

Idag har vi bröllopsdag – det är 39 år sedan vi sa ja till varandra i Lerums kyrka ❤️. Skål för oss 🥂. Efter frukost och morgonbestyr tog vi cyklarna ut i ett lördagsledigt Nazaré. Det var mycket folk på språng, många var på väg till stranden, andra till centrum för att handla, umgås och turista. Det var så härligt att få uppleva de lokala människornas lediga dagar, så mycket glädje och positiv stämning. Vi parkerade cyklarna och gick in på byns marknad som är öppen alla dagar utom på måndagar.

Där fanns allt, grönsaker, frukt, färsk fisk, kött, bröd men också ”pryttlar” som blivit över i hemmen. Vi köpte jordgubbar, melon, bröd och grönsaker innan vi fortsatte till Spar för ytterligare inköp.

Nazaré var verkligen en pärla, små trånga gränder, gulliga affärer och en mängd restauranger.

Efter en sväng på byn cyklade vi hem för lunch i NOSTRA. Idag var det rätt tillfälle att fira med champagnen som navigatören fick i pensionspresent av våra fina vänner och gastar. Gunilla, Berit och Göran, vi har inte bara tänkt på er idag, ni har varit med oss även om det varit lite på distans 🤗.

Däremot blev det ingen resa upp till fyren med linbanan, dimman låg tät hela dagen så utsikten var begränsad. Vi hoppas på bättre väder imorgon ☀️.

Tordagen startade med en tidig morgon, vi ville komma iväg eftersom vi skulle gå drygt 60 distans till Figueira da Foz. Vi lämnade ett Porto i dimma, dock inte lika tät som dagen innan vilket var skönt.

Vi satte storsegel och satte kurs söderut. Halva resan genomförde vi i en dimma som var mer eller mindre tät. Det innebar mycket spanande efter fiskeredskap och koll på radarn efter ekon som behöver kollas lite särskilt.

Vi hade några ”medgångare”, båtar som också lämnade Porto på väg söderut. Det blev en lugn dag till havs, vi lyssnade på ett avsnitt av Sommar i P1, åt kokt korv med bröd från IKEA till lunch. Senare delen av resan hade vi tre timmar med underbar segling. Dimman lättade och vi kunde se de långa sandstränderna som sträcker sig utefter Portugals kust.

Portugals långa sandstränder

Vi satt tysta och bara njöt 💦 det är så härligt att få stänga av motorn och njuta av att seglen tar oss framåt.

Figueira da Foz är en stor stad, hamnen var välordnad och vi fick först lägga oss vid en ankomstbrygga där kapten fick checka in innan vi blev tilldelade en plats för natten. Vi backade in mellan två andra båtar och fick god hjälp av andra båtägare på bryggan. Vi fixade till NOSTRA innan vi gick upp till byn där vi åt varsin pizza. Vi hade bestämt att redan gå vidare nästa dag eftersom vi ville komma lite med söderut innan den sydliga vinden kommer.

Efter en lugn natt lämnade vi hamn i Figuera da Foz för en etapp till Nazaré cirka 35 NM. Resan började i dimma men allt eftersom dagen gick klarnade det upp. Tyvärr blåste det aldrig över 3 meter så det blev ingen segling. Däremot hade vi storseglet uppe och kapten skotade focken hårt midskepps vilket gjorde att NOSTRA gungade mindre. Under nästan en timme hade vi besök av delfiner, det är lika fascinerande varje gång, man bara njuter.

Vid fyratiden var vi vid hamninloppet och ropade upp hamnen på kanal 09, de svarade att vi skulle få plats i den norra hamnen och att de skulle möta på bryggan.

När vi kom fram vinkade en marinero ihärdigt och visade oss vilken plats vi skulle lägga oss på. Den här hamnen har fått goda omdömen för all service i hamnen vilket vi kan skriva under på. Trevliga, serviceminded och glada. Hamnen är uppdelad i en nordlig och sydlig del. Det bästa är att ligga i den nordliga delen eftersom den ligga bara 10 minuter från centrum. Det finns inte så många gästplatser så man uppmanas att boka plats vilket vi hade gjort.

Nazaré är en mysig fiskeby som är känt som en populär badort inte minst för surfare. Här uppmättes världen största våg på 34 meter 2013. Fenomenet beror på flera orsaker bland annat den marina ravin som finns utanför Nazaré, den är en av de djupaste i världen över 5000 meter djup. Imorgon ska vi utforska omgivningen, ta linbanan upp till fyren där man kan se vågorna och sedan ska vi fira att den 27 augusti det var 39 år sedan vi gifte oss ❤️.

Vi avslutade tisdagen i Porto med ett restaurangbesök i den lilla byn Afurada precis intill hamnen. En fint ställe med små gränder, gamla kakelbeklädda hus och en mängd små restauranger direkt ute på gatan.

Vi åt god grillad torsk, portionerna var väl tilltagna så det hade egentligen räckt med en portion att dela på.

Onsdag morgon vaknade vi till en riktigt dimmig dag. Det gjorde å andra sidan inget eftersom vi skulle ligga kvar. Efter frukost och morgonbestyr sjösatte kapten Mr Highfield för att fylla bensin men ”computern” vid tankstället var trasig så det fick skjutas upp till kvällen. Navigatören körde ett ”entimmarsmöte” med (fd) jobbet innan vi gick upp till hamnkontoret för att boka en taxi till konsulatet.

Hamnen hade en egen taxichaufför vilket visade sig vara väldigt bra för oss. Han hämtade upp oss utanför hamnkontoret strax innan halv tolv. Konsulatet stängde för lunch klockan 12 och bilresan skulle enligt Google ta 23 minuter. Bra då har vi ungefär 9-10 minuter till godo. Konsulatet skulle ligga mitt i smeten i gamla stan så vi hade planerat att stanna kvar i området för att luncha och turista.Efter en resa där vi funderade på om vi åkte med en biltjuv parkerade taxichauffören bilen på trottoaren precis i anslutning till en brant backe. – Jag visar er, sa han på knackig engelska och hoppade ur bilen. Så ner för en kullerstensbelagt backe rusade en portugisisk taxichaufför, kapten och navigatören förbi och runt alla turister ner mot vattnet där konsulatet skulle ligga. Bra, tio minuter kvar tills de stänger tänkte vi. Chauffören pekade ivrigt mot ett hål i plasten till ett renoveringsobjekt, där är det! Vi rusade fram till porttelefonen, tryckte på knappen för Danmarks, Islands och Sveriges konsulat. Helt död! En äldre portugisisk kvinna med munskydd kom fram pekade upp mot det plastbeklädda huset och ruskade på huvudet. En äldre man kom fram ruskade på huvudet och sa ”no no” och hänvisade till turistbyrån en bit bort. Jaha, vi tvingades konstatera att konsulatet tydligen hade bytt adress, men vart har de flyttat 🤔.

Navigatören ringde upp svenska ambassaden i Lissabon och lämnade över telefonen till kapten för att själv ta en sväng i kvarteret för att se om det fanns några ledtrådar. Helt plötsligt är taxichauffören tillbaka, andfådd och säger att konsulatet har flyttat. Han hade sett att vi inte hade fått någon kontakt via porttelefonen, rusat upp för backen till bilen och sökt upp kontaktuppgifterna via Internet och ringt upp dem och fått information om den adress de hade flyttat till. Därefter rusade han ner för backen igen för att hämta oss. Så omtänksamt! Han hade också fått besked om att konsulatet skulle ta emot oss när vi kom dit även om klockan var över 12. Kvinnan från ambassaden i Lissabon som kapten hade i luren lovade samma sak.

Konsulatet hade flyttat till ett industriområde och fanns nu över Volvos kontor i Porto. Vi kastade oss in i taxin igen och en ny ”biltjuvsresa” startade. Efter cirka en kvart var vi framme och kunde hämta våra valkuvert hos en kvinna på konsulatet som bad så mycket om ursäkt för att inte adressuppgifterna var uppdaterade på Internet. Efter tre minuter var vi tillbaka hos taxichauffören som tittade förvånat på oss och sa: – Var det allt? Japp, nu är vi tacksamma om du kan släppa av oss någonstans i centrum 😊.

Väl i centrum blev det en trerätters lunch på en trevlig restaurang innan vi tog tunnelbanan över bron och därefter linbanan ner till portvinsområdet Gaia. Det var ett turistiskt och ganska tråkigt område men vi promenerade hela vägen längs vattnet hem till hamnen.

Vi checkade ut och betalade hamnavgiften för tre nätter eftersom vi skulle lämna innan de öppnade 08.30. Vi fick hjälp av en norrman från Litauern att bevittna att vi stoppade våra tre valkuvert i rätt kuvert. Därmed var vi nöjda med dagen, för även om det blev väl omständigt kunde vi genomföra våra medborgerliga skyldigheter att avlägga våra röster i årets val.

Måndagen startade med sol och med lite värme. Vinden hade avtagit under natten så vi kunde sova riktigt bra. Vår plan var att lämna Póvoa de Varzim strax efter nio efter att ha betalt hamnavgiften. Det gick inte att betala när vi checkade in på söndagen eftersom vi inte hade låst upp regionspärren för Portugal 😅 vilket var enkelt fixat när vi kom tillbaka till NOSTRA.

Navigatören hängde på låset till hamnkontoret som öppnade klocka nio, men trots det var en annan kund snabbast in. Kvinnan på hamnkontoret förklarade att måsen, som hade en skadad vinge, var hennes hund och den lämnade aldrig området kring hamnkontoret.

En annan kund frågade navigatören vart vi kom ifrån och vart vi var på väg. När han hörde att vi skulle till Porto frågade han om vi hade fått en plats där. Hm, borde vi ha förbokat 🤔? Han berättade att det är svårt med platser i Porto under högsäsong. Vi bestämde oss för att ringa hamnen innan vi släppte tamparna så vi inte kommer dit och inte får plats. Kvinnan som kapten pratade med skulle återkomma efter ha kollat med ”marinerosarna”. Efter en och en halv timme hade hon fortfarande inte återkommit och vi försökte ringa tillbaka igen men fick inget svar. Precis när vi hade bestämt oss för att ligga kvar i Póvoa de Varzim, anslutit elkabeln och börjat lägga ut de förtöjningstampar vi hade plockat in så ringde hon tillbaka. Vi var välkomna! Det blev snabba ryck, in med tampar, stepfender och elsladd och iväg.

Vi fick en härlig segling i drygt 18 NM. Vinden var nordlig mellan 8-12 meter och vi kryssade i undanvinden för att slippa plattläns. Vågorna på två meter hade vi med oss och NOSTRA susade fram, ibland i över 10 knop. Däremot var det kallt i den nordliga vinden.

En väl påpälsad kapten som har utkik efter alla fiskeredskap som ligger utefter den Portugisiska kusten

Innan inloppet till Porto rullade vi in seglen. I hamnbeskrivningarna står det att djupet kan vara föränderligt i inloppet så navigatören var helt säker på att seglen skulle vara inrullade innan hamninloppet. Särskilt med akterlig vind på 12 meter. När vi kommit innanför hamnpiren slog värmen till. Jackor och tröjor åkte snabbt av.

Vi ropade upp Marina Douro som svarade direkt på engelska. Det har vi inte varit vana med i Spanien. De mötte upp i gummibåt och hjälpte till att förtöja NOSTRA vid en fingerponton. Bemötandet i den här hamnen är det bästa hittills 🌟.

Det blev en varm eftermiddag och kväll, drygt 30 grader och vindstilla. Härligt att få lite värme, det har vi inte varit bortskämda med den sista tiden. Vi bestämde oss för att stanna i tre nätter och efter incheckningen gick navigatören ut på byn för att köpa mjölk men hon kom tillbaka utan. Det får bli ett uppdrag för imorgon, de små skrubbar till affärer som fanns i närområdet hade ingen färsk mjölk.

Tisdagen startade med en lättare frukost innan cyklarna packades upp för en cykeltur till en supermercado cirka 2 kilometer bort. Vi tog bara med oss packväskorna till cyklarna eftersom vår intention var att bara handla ”lite” för att göra ett större inköp senare. Men den planen fick ändras. Vägen till affären var stenbelagd och gick brant uppför och i serpentiner. Som vanligt var vi inte säkra på att Google Maps visade oss den närmsta vägen och även om vi gav oss iväg tidigt på förmiddagen så blev det väldigt varmt. Kapten blev så svettig att han höll på att glida ur sandalerna. Navigatören var inte helt säker men hon tyckte att kapten mumlade något om att ta en taxi istället 😉.

Efter att så småningom kämpat oss hela vägen fram till affären fick vi belöningen. Det var ett stort köpcentrum där vi kunde köpa ett portugisiskt kontantkort till NOSTRAs router, några påsar av Brittas favoritmat och en livsmedelsaffär som hade allt, typ ICA Maxi. Vi handlade väskorna fulla eftersom vi var helt bestämda över att vi inte skulle ta oss hit en gång till.

Väl tillbaka i NOSTRA blev det siesta, ett samtal till konsulatet, dit vi är välkomna imorgon för att poströsta. I de två sista hamnarna har vi sett en båt som är flaggad i San Marino, en av Europas mikrostater. Kapten blev nyfiken och pratade med besättningen som visade sig vara från Canada. De hade köpt båten, en Amel 50, i La Rochelle men det hade varit helt omöjligt för dem att registrera den i Canada. Efter mycket om och men blev de tipsade om att registrera den i San Marino. Enligt Wikipedia har republiken San Marino fler registrerade motorfordon än invånare så de kanske är samma sak med registrering av motorfordon som med båtar, det är en enkel procedur även om man inte bor i landet 🤷‍♀️.

Vi lämnade Muros för en härlig genackersegling mot Bayona, norra Spaniens sydligaste hamn.

På vägen kom vi ikapp en svensk båt som vi ropade upp på vhf:en för ett ”small talk”. Skepparen på båten svarade direkt och berättade att de också var på väg söderut. Deras plan var att lägga båten i området kring Lissabon och fortsätta resan nästa år. Båten och besättningen var från Falkenberg. Vi önskade varandra en trevlig seglingsdag och konstaterade att vi kanske ses söderut nästa år. Over and out!

Efter 46 NM förtöjde vi i en privat marina, Monte Real Club de Yates. Det blev den dyraste hamnen hittills men det var det värt. Vi fick bra service och ett trevligt mottagande. Vi tog en promenad upp till centrum för att fylla på kyl och frys. Vi kunde konstatera att Bayona verkligen var en fin stad. Äldre bebyggelse varvades med ny, och på båda sidorna om hamnen fanns fina badstränder som var väl besökta under lördagskvällen. I hamnen finns en replika av Columbus skepp PINTA. Bayona var den första hamnen i Europa som Columbus kom till efter sin upptäcktsresa.

Replika av Columbus skepp PINTA

Söndag morgon ringde väckarklockan redan 06.30. Vi ville komma iväg i god tid eftersom både vinden och vädret skulle bli sämre på eftermiddagen. Vi släppte tamparna 08.30 för en resa mot det sista landet som NOSTRA besöker det här året, Portugal.

Inledningsvis var vindarna svaga från nord. Trots ett antal försök att få genackern att fylla fick vi ge upp och rulla in seglet och starta motorn. Lite drygt halvvägs på resan kom äntligen vinden och med spirad genacker fick NOSTRA bra fart. Härligt!

Nu var det dags att hissa den sista artighetsflaggan för den här resan. Spanjoren plockades ner och rullades ihop, nu får den vila till nästa år. Istället hissade vi portugisen som nu pryder NOSTRA under spridaren på styrbords sida.

När vi efter 52 NM var framme i hamnen Póvoa de Varzim rullade en tät dimma in. Sån tur att vi startade tidigt 😀. Hamnens personal kom och mötte oss i en gummibåt och anvisade en plats i en bassäng med fingerpontoner. Vi bestämde oss för att backa in, men det visade sig vara en stor utmaning eftersom det var en stark ström inne i hamnen. Kapten som är en fena på att köra NOSTRA lyckades till slut komma intill pontonen så att vi kunde få ett par tampar i bryggan. Bra gjort!

Incheckningen i hamnen blev annorlunda. Vi fick lämna våra fingeravtryck för att kunna låsa upp dörrar in till hamnen och till toaletterna. Det känns inte som biometri skulle vara ett alternativ i svenska hamnar 🤔. Vi slängde på en stämpel på våra incheckningspapper, alltid imponerar vi på någon 😉.

Vem gillar inte stämplar, det gör dokumenten mer vederhäftiga 😉

Vi blev lite fundersamma på tiden och ställde om skeppsklockan en timme bakåt. Konstigt att vi inte har märkt att den har gått fel tidigare 😳. Sedan fattade vi! Portugal, tillsammans med England, Irland och Island, ligger en timma efter tiden i Spanien och i Sverige. Så nu har vi ställt om alla klockor till den lokala tiden.

Söndagskvällen blev rå och kall, nordlig vind upp till 10 meter och tät dimma. Det var det bistraste vädret vi har haft på länge. Tur att det var varmt och skönt i NOSTRA. Om vädret tillåter så fortsätter vi knappt 20 NM till Porto imorgon. Där tänker vi stanna några dagar. Dels för att upptäcka Porto som vi har hört så mycket gott om, men också för att besöka svenska konsulatet där det ska gå att förtidsrösta.