Kategori: Oktober

Fem dagar efter vi lämnade Lagos var vi väl förtöjd i Gibraltar. En härlig känsla med tanke på anspänningen med späckhuggarna. Vi lämnade Rota strax efter klockan 10 den 28 oktober. Vädret var lugnt, vilket kändes bra eftersom vi ville gå så kustnära vi kunde. Vi identifierade ett par, tre båtar via AIS:en som vi upplevde var på väg till Barbate precis som vi. Det var två tyska båtar och en finländare. Resan på nästan 43 NM till Barbate var lugn och vid inloppet till Barbate insåg vi att det tonfisknät som är markerat i sjökortet inte var utlagt vid den här tiden på året. Bra, för vi hoppas att det är samma sak med näten vid området Zahara och Tarifa längre söderut. Det skulle innebära att vi slipper gå ut på djupare vatten.

Vi fick bra hjälp av en marineros i Barbate hamn att förtöja och kvällen blev lugn. NOSTRA blev ordentligt avtvättad i sötvatten. Hamnen var ganska tråkig men det spelade ingen roll eftersom vi bara skulle knyta fast för natten för att fortsätta söder ut tidigt dagen därpå. Hamnavgiften i de senaste hamnarna har varit ca 20 € vilket är betydligt billigare än vad vi förstår vi kan förvänta oss i Medelhavet.

Helgen innan vi lämnade Sverige levererade dottern en påse smågodis på 2,3 kilo 😅. Navigatören som direkt insåg att det här kommer inte karaktären att klara av i längden gjorde nio portionspåsar, en för varje lördag vi kommer att vara borta. På kvällen i Barbate var det dags för påse nummer två 😋.

Efter att ha gjort en tidig tur till hamnkontoret lämnade vi Barbate klockan 08.30. De två tyska båtarna vi såg igår hade också legat i hamnen under natten och skulle till samma ställe som oss. Alcaidesa Marina i La Linea strax innanför Gibraltar. Inatt ställdes klockan om igen. Den här gången till vintertid som för oss blev en återgång till den tid vi hade i Portugal för fyra dagar sedan. Många tidsomställningar har det blivit de senaste veckorna, först till portugisisk tid när vi kom ner till Lagos, därefter spansk tid när vi kom till Mazagon och så inatt när vi gick över till vintertid. Nu blir vi kvar i den här tidszonen ett tag.

Resan söder ut från Barbate mot Gibraltar gick bra. Vi kunde hålla oss nära kusten eftersom vädret var lugnt och för att inga nät var utlagda. Vid 10.30 passerade vi Tarifa, ett av hörnen i ”hotspot-triangeln” för späckhuggarna.

Vi fortsatte nära kusten och tidvattnet som var på väg in innebar en välbehövlig medström.

Vid 15-tiden var vi framme vid Alcaidesa Marina där vi först blev anvisade till ankomstbryggan. Efter en snabb incheckning var vi snabbt förtöjda på den plats vi anvisats. Det märktes att det här var en marina med många besökande båtar, allt hanterades snabbt, enkelt och professionellt. Glada över att ha nått ett av våra delmål korkade vi upp den flaska bubbel som kapten fick av våra två små familjer på sin 70-årsdag.

Vi unnade oss ett restaurangbesök vilket var bra för dagen därpå blev tyvärr inte som vi hade tänkt 😅.

Måndagen startade med välbehövliga duschar i marinan, en rymlig och fräsch anläggning. När kapten efter frukostbestyren tittade ner i maskinrummet fick han en chock 😱. Det var vatten i kölsvinet, nästan upp till motorn och i stuven under bordet. Vi började med att smaka på vattnet för att se om det var salt- eller sötvatten. Bedömningen var att det borde vara en blandning. Första steget var att pumpa ut så mycket vatten som möjligt därefter övergick arbetet i ett idogt sökande efter orsaken till allt vatten. Efter en stund kunde vi konstatera att det läckte vid en av muttrarna (19 mm) till den bytta elpatronen plus vid slangklämmorna till varmvattnet. Hm, teknikern från varvet var snabb men verkar inte ha varit lika noggrann 🤔.

Kapten tog fram hylsnyckelsatsen och där fanns alla hylsor förutom hylsa nummer 19 😡. Istället fick vi ta bort elkabeln till den muttern som läckte och med en ringnyckel lyckades vi dra muttern så mycket att det slutade läcka. Slangklämmorna till varmvattenslangen drogs också ordentligt. Ok, eftersom vi nu bedömde att vi hade gjort vad vi kunde för att täta vattenläckan övergick arbetet över till fasen ”sanering av vatten”. Allt i stuvarna fick plockas ur innan navigatören kröp ner och torkade torrt. Den enda fördelen med det här projektet var att det blev rent i stuvarna. Vi tog också tillfället i akt att skriva ner vad som finns i alla platslådor och stuvar, något som vi har pratat om länge eftersom minnet är bra men kort 😉.

Efter drygt en halv dag med tråkigt men nödvändigt arbete arrangerande vi avfuktaren i den största stuven för att torka ut det sista. Därefter tog vi en snabb lunch ombord innan vi promenerade till Gibraltar. Märkligt ställe, först fick vi passera en spansk passkontroll innan vi kom till den brittiska passkontrollen. Det var var inga konstigheter, de bara konstaterade att vi var svenskar.

Av turistinformationen direkt efter passkontrollen informerades vi om att linbanan upp till toppen inte var igång. De alternativ som fanns var att promenera upp eller ta en taxi. Eftersom ingen av oss var sugna på att träffa aporna, eller anstränga kaptens knä onödigt mycket så bestämde vi oss för att njuta av berget och atmosfären i de centrala delarna av Gibraltar. För att komma in till city fick vi passera flygplatsens start- och landningsbana och som tur var verkade inte turtätheten vara så stor till Gibraltar.

Efter att ha hittat ett trevligt vattenhål för ett glas vin promenerade vi tillbaka till Spanien. Kapten som gjort sin längsta promenad sedan operationen fortsatte till NOSTRA och navigatören letade upp en livsmedelsaffär för lite stödköp. När navigatören gick ut på pontonen tog några spanska poliser samma väg och vid NOSTRA stannade de till och ville se pass och handlingar på båten. Det var första gången vi blev kontrollerade sedan vi påbörjade vår resa. Förutom att fråga var vi kom från och vart vi skulle var de nyfikna på vädret i Sverige ❄️.

Kvällen ägnades åt att plocka ner allt i de rena 😉 stuvarna och göra NOSTRA redo för nästa sträcka på resan. Vi insåg att många som ligger i marinen är på väg till Kanarieöarna, både i egna båtar och i charterbåtar, men själva har vi målet att gå till Estepona imorgon.

Onsdagen den 25 oktober klockan 10.30 lämnade vi marinan i Lagos för vad vi tror är sista gången på länge. Lagos har varit en trygg plats både för oss och NOSTRA men nu kände vi oss redo att se något annat. Efter knappt 50 NM surfade vi in i inloppet mot Faro och Culatra. Tidvattnet var på väg ut och strömmen var stark i inloppet så kapten fick hålla stabilt i ratten. Det kändes nästan som att komma hem att vara här igen. När vi ankrade här senast i början av maj stannade vi i åtta nätter. Den här gången blev det bara en natt eftersom vi snabbt ville komma till Gibraltar. Som vanligt på den här ankarplatsen tog ankaret direkt och när ankarseglet satt som det skulle var det så dags för höstens första tilläggare. Härligt att resa på egen köl igen!

Efter en lugn natt ringde väckarklockan redan klockan sex. Vi ville komma iväg i tid eftersom vi hade planerat att gå 60 NM till Mazagon. Förra gången vi gick österut låg vi både i Albufeira och Ayamonte på väg till Mazagon men det hoppade vi över den här gången. Tyvärr är orcas-situationen fortsatt utmanande även om attackerna inte har varit lika många i oktober i år. Sannolikt beror det på att det är färre båtar ute vid den här tiden på året men framförallt för att många följer rekommendationerna om att hålla sig nära kusten, och inte vara utanför 20-meterskurvan där det går. Två dagar innan vi lämnade Lagos var det en interaktion mellan en båt och en späckhuggare i höjd med Tavira, öster om Culatra så vår ”orcasmedicin” fick en strategisk placering ”in case off”.

Väderleksrapporten hade utlovat regn i stort sett hela dagen men som tur var hade de fel den här gången. Vi fick en härlig seglingsdag med spirat försegel. De sista två, tre timmarna innan vi var framme i Mazagon ökade vinden till 12-13 meter/sekund. Det var onödigt mycket vind men vi hade tagit ner spirbommen och NOSTRA gjorde bra fart bara med storseglet 💨. Regnet hann ikapp oss de två sista timmarna innan Mazagon.

På väg in i det stora hamninloppet ringde navigatören upp marinan för att höra om vi kunde få en angiven plats direkt istället för att lägga till vid ankomstbryggan i den hårda vinden. Efter ett förvirrande engelsk/spanskt samtal var vi överens om att vi skulle kalla upp marinan på kanal 9 så skulle vi få hjälp med att förtöja på plats F7. Eftersom vi varit i marinan tidigare kände vi oss trygga med hur det såg ut. Sagt och gjort, kapten kallade upp marinan och en gulklädd marineros kom ut i regnet och hjälpte oss att förtöja. Perfekt service 🌟!

Förutom en bra bryggplats blev vi överraskade över att få trevliga och bekanta grannar. Anette och Jan-Fredrik i ESMERALDA från Norge. Det här var fjärde gången vi sågs och de bjöd oss på en ”ankardram” eller tilläggare som vi säger i NOSTRA. Det blev en trevlig pratstund där vi uppdaterade varandra på vad som hade hänt sedan vi sågs i Ayamonte i början av maj. Då kom vi österifrån på väg mot Lagos och de var på väg österut för att få besök av deras son. Tyvärr visade det sig att de hade haft stora problem med motorn och till slut hade de tvingats byta turbo (usch, det låter dyrt 😬). Så deras sommar hade varit hektisk på ett negativt sätt. Det hade dessutom varit väldigt svårt att hitta ett varv som hade tid att fixa motorn. Till slut när allt var ordnat ville de få lite lugn och ro och bokade därför en årsplats i Mazagon. Ett klokt beslut! Det är den inställningen man behöver ha som ”längeseglare”, man måste ”bestämma om” när det behövs. Årsplatsen var betydligt billigare än deras sommarplats på tre månader i Ayamonte, och Jan-Fredriks medlemskap i den lokala fiskeföreningen innebar ytterligare rabatt 💰.

Fredagen den 27 oktober var solen tillbaka och det var dags att fortsätta österut. Efter att ha checkat ut och gjort rätt för oss lämnade vi hamnen i Mazagon klockan 09.40. Annette och Jan-Fredrik vinkade av oss inför resan mot Rota. Till skillnad från igår bjöd dagen nästan inte på någon vind, så det fick bli motorgång i drygt 46 NM. Den här gången lyckades vi hålla oss utanför skjutområdet öster om Mazagon, men vi hörde på VHF:n att de ropade länge på amerikanska båten SEA DOG som körde inne i området 💣.

Navigatören hade kontakt med marinan i Rota via mail på sin ”Duolingo-spanska” och det fungerade utmärkt. Vi fick en angiven plats och kaptens mobilnummer blev inlagt så vi bara kunde ringa grinden så öppnade den sig. Väl i hamn insåg vi dock att båtgrannen till ”vår” plats hade knutit tampar över den platsen vi skulle ha så vi fick ta en annan ett par platser längre ut. Navigatören checkade in och herr marineros var nöjd med vår flexibilitet.

Vi tog en sväng till en liten skeppshandel som vi varit i tidigare men den var tyvärr stängd. Kapten är på jakt efter en jokerventil till toaletten med sjövattenspolning, en jakt som tyvärr måste fortsätta.

Imorgon fortsätter resan söderut mot Barbate och de riktiga orcasvattnen 😅.

Den 16 oktober var det äntligen dags för oss att klättra upp på stegen till NOSTRA igen. Snälla Eva och Ulf hämtade oss på flygplatsen och hjälpte oss upp för stegen med all packning. Tack 🙏.

Vi såg direkt att det inte har gått någon nöd på NOSTRA under de månader hon legat på land. Lite skiten förstås men skrovet blänkte fint så varvet har gjort ett bra arbete. Hennes sommarcape satt fortfarande som en smäck. Ett par trasiga gummistroppar och rostiga öljetter var det mest dramatiska som hänt, men det är lätt att leva med.

Det var härligt att vara tillbaka till Lagos och redan andra dagen fick vi möjlighet att träffa Pelle och Annika för en god middag på restauranggatan i city.

När vi bad en servitör att ta en bild på oss hade hon en stor utmaning med att få hennes kollega att kliva ur bilden 😀.

Även om det inte var så mycket som skulle göras blev det ändå bråda dagar på varvet, kanske mest för att vi fick planera arbetet mellan regnskurarna. Veckorna innan vi kom ner hade varit väldigt varma men nu var det dags för väderomslag med mycket regn och vind.

NOSTRA fick en ny ankarkätting på 80 meter. Navigatören sydde fast markeringar var tionde meter så vi har koll på hur mycket kätting vi har ute. Den välpolerade propellern monterades och de sista anoderna kom på plats. Vi tog också hjälp av varvet att byta en kran i ankarboxen. När navigatören skurade rent i boxen hittades ”herr snyltbagge” längst ner. Han var cirka 4 centimeter lång och hur länge han har bott i boxen är oklart. Kanske var han skotte, skåning eller så mönstrade han på under resan 🤷‍♀️. Nu hade han i iallafall rest färdigt och fick sista vilan i soppåsen på Sopromar.

Totalt bodde vi fyra nätter i NOSTRA innan vi fick komma i vattnet igen. Mycket regn men framförallt hård vind gjorde att varvet inte kunde sjösätta på några dagar. På fredag eftermiddag blev det så äntligen dags. Allt kring sjösättningen gick bra, de är grymt proffsiga på varvet att hantera båtarna.

Från fredag till på onsdag låg vi kvar i marinan. Planen var att lägga tid på att bunkra och städa ur NOSTRA ordentligt men vi fick annat att stå i. Redan på fredag kväll märkte vi att vi inte hade någon ström in i båten. Hm, vad är det nu som är fel? Är det batteriladdaren eller något annat? Tidigt på lördag morgon påbörjade vi operation felsökning och kunde konstatera att det var kortslutning i varmvattenberedaren. Vår teori var att det var elpatronen som gett upp, vilket var bra på ett sätt eftersom det blir en betydligt billigare reparation än om det varit batteriladdaren. Som alltid sitter allt väldigt trångt till på en segelbåt, så även varmvattenberedaren. Vårt första steg var att gå bort till Soprpmoar där vi köpte den elpatron som både vi och vår kontaktperson Daniel trodde var rätt – men efter att fördjupat undersökningen visade det sig vara helt fel.

Med bättre information om exakt typ av beredare hängde vi på låset till Sopromar på måndag morgon med förhoppning att de skulle ha rätt elpatron hemma. Efter en del letande i kataloger och datorer hittade Daniel till slut rätt patron och vi hade sån tur att den till och med fanns i deras saldo 😅. I glädjeruset bad navigatören varvet om hjälp med att byta patronen, kostnaden får dras från kontot för ”sommarcapen” där navigatören anser att hon har minst fyrtio tusen innestående 🤪. Redan på måndag eftermiddag kom en tekniker från varvet och bytte patronen på drygt en timme. Ett arbete som säkert hade tagit en hel dag för oss.

Brittas mage blev en utmaning de första dygnen, sannolikt på grund av resan och att ordinarie rutiner blivit rubbade. Som tur var blev vi båtgrannar på varvet med ULTIMA (vår förra båt) och där ombord fanns ett kattapotek. Tack Dina och Elisabeth för att vi fick ta över en flaska Laktulos 😻. Det tillsammans med två gratissamtal med veterinär Ylva på Agria gjorde oss trygga att vi var på rätt väg även med kattmagen. Nu har även vi lärt oss att gamla kattdamer kan behöva en shot av Laktulos regelbundet för att slippa bli hård i magen.

På tisdagen hyrde vi bil och gjorde en inköpsrunda, ny vattenslag, vin, mat och lite extra kattmat. Navigatören passade också på att tvätta en tvätt. Tisdagen avslutades med en spontan och trevlig middag tillsammans med Pelle och Annika på Munich. Där fick vi också möjlighet att vinka till Eva och Ulf 👋. Nu kände vi oss redo för att kasta loss för att fortsätta österut.

Våra hjältar på Sopromar, Daniel och Uriel. Vi hade hört en del negativt om varvet men är glada över att vi valde att lämna NOSTRA där. Vi är väldigt nöjda med både deras arbete och deras bemötande.