Mot Motril 💨

Vi vaknade till en stilla morgon, gårdagens hårda vindar hade lagt sig och vi gjorde oss klara för en resa till Motril där vi bokat plats i en marina som bara har fått bra recensioner. Själva omgivningen kring marinan ska inte vara mycket att hänga i granen men däremot ska bemötandet och servicen vara bra. Marinan återkom snabbt vid vår bokningsförfrågan vilket är ett gott tecken. Strax innan vi skulle ge oss iväg ropade vi upp marinan för att få biträde med att att byta elkontakt igen. Efter ett tag kom en marineros på moped och fixade bytet.

Efter ett kort stopp vid hamnkontoret för att lämna tillbaka kontakten och få tillbaka depositionen var vi redo att fortsätta österut. Planen var att gå förhållandevis nära land, inte på grund av späckhuggare den här gången utan för att det skulle vara betydligt mer vind längre ut. Det blev en solig resa med inledningsvis lätta slörvindar.

Vi passerar Torremolinos som kapten besökte som 14-åring med hockeylaget 😱

Efter att vi passerat Málaga ökade vinden avsevärt. Periodvis låg den stadigt på 14-15 meter för att gå ner till 10 meter per sekund innan den ökade upp till 16-17 meter igen.

Segelmässigt var vindriktningen bra hela tiden. Vi hade bra segelsättning, inledningsvis hade vi spirad genua och en liten flik av storseglet men när vinden blev allt hårdare valde vi att rulla in genuan och bara gå på storen. NOSTRA skötte sig fint och loggad som mest drygt 11 knop på GPS:en. Trots den onödigt hårda vinden blev det en trygg och torr resa.

Solig, torr men samtidigt ibland en kall resa 😎

Vi hade hoppats på prognosen som sa att vinden skulle mojna vid 16-17 vilket skulle passa bra när vi skulle in i hamninloppet, men tyvärr blev det tvärt om. Vi vände upp mot vinden och lyckades få in den lilla flik av storen vi hade ute trots att det kom en vindby på 19,4 meter 😅.

När vi närmade oss marinan ropade navigatören upp dem på VHF:en och fick en snabb respons. Sannolikt hade de haft koll på oss via AIS:en så de visste att vi var på gång. Eftersom vindarna var så hårda bad navigatören om vidare instruktioner och beskedet var tydligt; fendra av styrbordssidan med fendrarna långt ner och fortsätt till långsidespontonen vid tankstationen. Där tar jag emot 😍.

När vi kom närmare såg vi Roberto stå och vinka, han tog emot tamparna och tilläggningen gick lugnt och stilla. Roberto berättade att, på grund av de hårda vindarna, var det inga båtar som lämnat marinan under dagen så han var fullbokad. Han var samtidigt tydlig med att det absolut fanns plats för oss. Antingen kunde vi ligga kvar på den platsen vi låg nu men om vi ville kunna han flytta in oss i bassängen vid upptagningsplatsen. Vi var nöjda med att få ligga kvar på den platsen vi låg, det var en bra och trygg plats för NOSTRA. Roberto berättade lite om marinan och vi uppmanades att kontakta dem via VHF:n om vi ville ha någon hjälp. Incheckningen kunde vi fixa imorgon, nu ska ni relaxa 😀.

Här ligger NOSTRA bra

Det är alltid skönt att komma i hamn, men särskilt skönt var det efter 50 NM i hårt väder. Fredagkvällen bjöd på en särskilt njutbar tilläggare.

Välförtjänt 🥂

Efter att vi slappat en stund spolade kapten av NOSTRA ordentligt samtidigt som navigatören googlade fram ett nytt recept på pasta med kyckling, fetaost och citron. Till det en sallad med tomat och paprika. Mums!

Marina Motril- väl värt ett besök 🌟

Även lördagen blev blåsig så vi njöt av en skön och avkopplande dag med påse tre med lördagsgodis.

Om vindarna är gynnsamma imorgon söndag fortsätter vi till Almerimar där vi bokat plats i några nätter. Förhoppningsvis får vi också napp vad gäller ett varv som kan fixa NOSTRA.

Estepona – Benalmádena och tyvärr nya överraskningar

Vi gick upp tidigt eftersom vi skulle passera in i Gibraltar för att tanka diesel innan vi gick vidare mot Estepona. Vi hade hört av vänner att det kunde vara trång eftersom många vill tanka betydligt billig diesel än i Europa. Strax efter halv nio lämnade vi båtplatsen och efter ett kort stopp för utcheckning vid hamnkontoret fortsatte vi in i Gibraltar. Före oss hade vi två katamaraner som vi förstod hade samma intention som vi. Det var en annorlunda känsla att passera flygplatsen och landningsbanan med båt.

NOSTRA på väg förbi landningsbanan i Gibraltar för att tanka diesel

Efter att ha hovrat i hamnen knappt en timme kom vi in till kajen och kunde fyllda båda tankarna med totalt, 450 liter á 14 kronor litern.

Fulltankade för 14 kronor per liter 💰

Efter att passerat Great Europa Point, där för övrigt en segelbåt blev av med rodret tidigt på söndag morgon på grund av späckhuggare, fortsatte vi längs kusten till Estepona. Det blev en resa på knappt 30 NM i mulet väder men vi var glada så länge vi klarade oss från regn.

Strax före oss hade vi en svensk båt, SEA BREEZE som vi bytte några ord med vid utcheckningen. De ska stanna i Estepona över vintern. Strax innan vi var framme i Estepona hörde vi ett mayday-anrop på VHF:n. Vi förstod att det var med anledning av en attack av späckhuggare men vi fick inte riktigt koll på positionen. Senare läste vi att attacken skett i Gibraltar sund på den marockanska sidan,. Det var en polsk båt som tyvärr sjönk men som tur var klarade sig besättningen.

Estepona var en trevlig bekantskap, trevlig och enkel incheckning där det ingick en flaska vin i hamnavgiften.

En flaska vitt vin i hamnavgiften är en sed som fler hamnar borde ta efter 🎖️

Nu var det första gången under resan vi fick förtöja med mooringlina. Det är ju något som vi är vana vid i våra ordinarie vatten men utmaning här att det mesta är gjort för att förtöja med aktern mot kajen. Det blev en regnig kväll men ett restaurangbesök och besök på en välsorterad supermercado hann vi med. Kanske funderade någon i hamnen på varför besättningen i den svenska båten ålade sig under gummibåten för att ta sig på och av båten 😀.

Estpona från vår förtöjningsplats

Regnet drog vidare under natten och vi vaknade till en solig och varm morgon. Eftersom vi ville komma iväg tidigare än klockan 10 när hamnkontoret öppnade ropade vi upp marinan på VHF:n för att på så sätt lämna tillbaka passerkorten innan vi lämnade hamnen. Omkring 09.30 kom vi iväg. Vi hade försökt att få plats i marinan i Fungeriola öster ut men de hade ingen plats för båtar i vår storlek. Hm, konstigt vi tycker att vi på de flesta ställena har varit en av de mindre båtarna. Istället valde vi att fortsätta till Benalmádena som ligger precis väster om Torremolinos. Det är en stor och väldigt turistisk hamn, inget särskilt speciellt men eftersom det ska bli mycket vind på torsdagen ville vi ligga på en säker plats. Vi skickade som vanligt en fråga via appen Navily men till skillnad från de flesta hamnarna bemödade de sig inte att svara. Vi fortsatte dit ändå, någon plats bör väl finnas 🤷‍♀️.

Efter en varm och solig resa för maskin i knappt 38 NM ropade vi upp marinan i Benalmádena strax utanför hamninloppet. De svarade direkt och bad oss lägga till vi ankomstkajen. När vi kom dit stod det ett par marineros redo att ta emot våra tampar, hm det verkar ju lovande. Navigatören tog incheckningsportföljen och travade in på kontoret. Kvinnan vid incheckningen frågade om vi hade bokat plats. Japp, vi gjorde en förfrågan igår. Har ni fått ett ja? Nej bara en återkoppling på att vi på grund av hög beläggning kan vi få en större plats än vad vi har behov av. Sedan utspelade sig en livlig konsversation mellan kvinnnan och några marineros. Navigatören hade inte en chans att förstå var de pratade om, men så småningom kom en lugn och trygg marinros och tog över incheckningen. Vi fick en 18-metersplats och marinerosen och en kollega till honom tog bilen för att hjälpa oss att förtöja. Vi valde att lägga oss med fören till kajen den här gången med två mooringlinor i aktern. Marinerosen frågade försiktigt om de var vår första gång i Spanien 🤣.

Av någon anledning hade den här marinan helt andra elkontakter än vad vi är vana vid. Vi fick låna en kontakt mot en deposition på 50 €, tydligen var det kommunen som hade bestämt att dessa kontakterna skulle användas. Bytet av kontakt på vår elsladd ingick i servicen.

STOR handske på 64 Amp istället för den röda på 32 Amp som vi har ombord.

Vid inspektionen efter körning kunde vi dessvärre konstatera att det var en hel del vatten i kölsvinet igen. Inte lika mycket som i Gibraltar men alldeles för mycket för att allt ska stå rätt till. Vi började med att besikta de tidigare läckagen vid varmvattenberedaren men där var allt torrt. Kapten som inte trodde att läckan kom från motorn skruvad upp durkarna akter om motorn och där var det blött. Därefter var det läge att titta i stuvarna under akterkojen – och där var läckan 💦. Det var inga strida strömmar men en båt ska inte ta in vatten alls!

Vi konsulterade Lennart och Marianne i NOSTRAs systerbåt, PIGA, och de hade haft exakt samma ”åkomma”. De hade upptäkt läckan redan innan de lämnade Sverige men i dialog med varvet i Sverige valde de att få det lagat i Lagos när de ändå skulle ta upp båten. En reparation på 40 000 🥴. Tydligen är det en skada som inte är helt ovanlig, en spricka vid skäddan som håller rodret på plats.

Nu är vår plan och förhoppning att vi kan hålla undan vattnet tills vi ska åka hem i december och att vi hittar ett bra varv som kan laga NOSTRA när är hemma för att fira jul och nyår. Som ”längeseglare” gäller det att tänka om och vara flexibel 😉.

Vi är förtöjda i Gibraltar – en milstolpe 🎯

Fem dagar efter vi lämnade Lagos var vi väl förtöjd i Gibraltar. En härlig känsla med tanke på anspänningen med späckhuggarna. Vi lämnade Rota strax efter klockan 10 den 28 oktober. Vädret var lugnt, vilket kändes bra eftersom vi ville gå så kustnära vi kunde. Vi identifierade ett par, tre båtar via AIS:en som vi upplevde var på väg till Barbate precis som vi. Det var två tyska båtar och en finländare. Resan på nästan 43 NM till Barbate var lugn och vid inloppet till Barbate insåg vi att det tonfisknät som är markerat i sjökortet inte var utlagt vid den här tiden på året. Bra, för vi hoppas att det är samma sak med näten vid området Zahara och Tarifa längre söderut. Det skulle innebära att vi slipper gå ut på djupare vatten.

Barbate

Vi fick bra hjälp av en marineros i Barbate hamn att förtöja och kvällen blev lugn. NOSTRA blev ordentligt avtvättad i sötvatten. Hamnen var ganska tråkig men det spelade ingen roll eftersom vi bara skulle knyta fast för natten för att fortsätta söder ut tidigt dagen därpå. Hamnavgiften i de senaste hamnarna har varit ca 20 € vilket är betydligt billigare än vad vi förstår vi kan förvänta oss i Medelhavet.

Helgen innan vi lämnade Sverige levererade dottern en påse smågodis på 2,3 kilo 😅. Navigatören som direkt insåg att det här kommer inte karaktären att klara av i längden gjorde nio portionspåsar, en för varje lördag vi kommer att vara borta. På kvällen i Barbate var det dags för påse nummer två 😋.

Lördagsgodis 🌟

Efter att ha gjort en tidig tur till hamnkontoret lämnade vi Barbate klockan 08.30. De två tyska båtarna vi såg igår hade också legat i hamnen under natten och skulle till samma ställe som oss. Alcaidesa Marina i La Linea strax innanför Gibraltar. Inatt ställdes klockan om igen. Den här gången till vintertid som för oss blev en återgång till den tid vi hade i Portugal för fyra dagar sedan. Många tidsomställningar har det blivit de senaste veckorna, först till portugisisk tid när vi kom ner till Lagos, därefter spansk tid när vi kom till Mazagon och så inatt när vi gick över till vintertid. Nu blir vi kvar i den här tidszonen ett tag.

Resan söder ut från Barbate mot Gibraltar gick bra. Vi kunde hålla oss nära kusten eftersom vädret var lugnt och för att inga nät var utlagda. Vid 10.30 passerade vi Tarifa, ett av hörnen i ”hotspot-triangeln” för späckhuggarna.

Tarifa

Vi fortsatte nära kusten och tidvattnet som var på väg in innebar en välbehövlig medström.

På väg in mot Gibraltar 🇬🇮

Vid 15-tiden var vi framme vid Alcaidesa Marina där vi först blev anvisade till ankomstbryggan. Efter en snabb incheckning var vi snabbt förtöjda på den plats vi anvisats. Det märktes att det här var en marina med många besökande båtar, allt hanterades snabbt, enkelt och professionellt. Glada över att ha nått ett av våra delmål korkade vi upp den flaska bubbel som kapten fick av våra två små familjer på sin 70-årsdag.

Finbubbel och nöjd besättning 🥂

Vi unnade oss ett restaurangbesök vilket var bra för dagen därpå blev tyvärr inte som vi hade tänkt 😅.

Måndagen startade med välbehövliga duschar i marinan, en rymlig och fräsch anläggning. När kapten efter frukostbestyren tittade ner i maskinrummet fick han en chock 😱. Det var vatten i kölsvinet, nästan upp till motorn och i stuven under bordet. Vi började med att smaka på vattnet för att se om det var salt- eller sötvatten. Bedömningen var att det borde vara en blandning. Första steget var att pumpa ut så mycket vatten som möjligt därefter övergick arbetet i ett idogt sökande efter orsaken till allt vatten. Efter en stund kunde vi konstatera att det läckte vid en av muttrarna (19 mm) till den bytta elpatronen plus vid slangklämmorna till varmvattnet. Hm, teknikern från varvet var snabb men verkar inte ha varit lika noggrann 🤔.

Kapten tog fram hylsnyckelsatsen och där fanns alla hylsor förutom hylsa nummer 19 😡. Istället fick vi ta bort elkabeln till den muttern som läckte och med en ringnyckel lyckades vi dra muttern så mycket att det slutade läcka. Slangklämmorna till varmvattenslangen drogs också ordentligt. Ok, eftersom vi nu bedömde att vi hade gjort vad vi kunde för att täta vattenläckan övergick arbetet över till fasen ”sanering av vatten”. Allt i stuvarna fick plockas ur innan navigatören kröp ner och torkade torrt. Den enda fördelen med det här projektet var att det blev rent i stuvarna. Vi tog också tillfället i akt att skriva ner vad som finns i alla platslådor och stuvar, något som vi har pratat om länge eftersom minnet är bra men kort 😉.

Efter drygt en halv dag med tråkigt men nödvändigt arbete arrangerande vi avfuktaren i den största stuven för att torka ut det sista. Därefter tog vi en snabb lunch ombord innan vi promenerade till Gibraltar. Märkligt ställe, först fick vi passera en spansk passkontroll innan vi kom till den brittiska passkontrollen. Det var var inga konstigheter, de bara konstaterade att vi var svenskar.

Klippan fotat från Main Street

Av turistinformationen direkt efter passkontrollen informerades vi om att linbanan upp till toppen inte var igång. De alternativ som fanns var att promenera upp eller ta en taxi. Eftersom ingen av oss var sugna på att träffa aporna, eller anstränga kaptens knä onödigt mycket så bestämde vi oss för att njuta av berget och atmosfären i de centrala delarna av Gibraltar. För att komma in till city fick vi passera flygplatsens start- och landningsbana och som tur var verkade inte turtätheten vara så stor till Gibraltar.

En skål för torra stuvar

Efter att ha hittat ett trevligt vattenhål för ett glas vin promenerade vi tillbaka till Spanien. Kapten som gjort sin längsta promenad sedan operationen fortsatte till NOSTRA och navigatören letade upp en livsmedelsaffär för lite stödköp. När navigatören gick ut på pontonen tog några spanska poliser samma väg och vid NOSTRA stannade de till och ville se pass och handlingar på båten. Det var första gången vi blev kontrollerade sedan vi påbörjade vår resa. Förutom att fråga var vi kom från och vart vi skulle var de nyfikna på vädret i Sverige ❄️.

Kvällen ägnades åt att plocka ner allt i de rena 😉 stuvarna och göra NOSTRA redo för nästa sträcka på resan. Vi insåg att många som ligger i marinen är på väg till Kanarieöarna, både i egna båtar och i charterbåtar, men själva har vi målet att gå till Estepona imorgon.

Lagos – Culatra – Mazagon – Rota

Onsdagen den 25 oktober klockan 10.30 lämnade vi marinan i Lagos för vad vi tror är sista gången på länge. Lagos har varit en trygg plats både för oss och NOSTRA men nu kände vi oss redo att se något annat. Efter knappt 50 NM surfade vi in i inloppet mot Faro och Culatra. Tidvattnet var på väg ut och strömmen var stark i inloppet så kapten fick hålla stabilt i ratten. Det kändes nästan som att komma hem att vara här igen. När vi ankrade här senast i början av maj stannade vi i åtta nätter. Den här gången blev det bara en natt eftersom vi snabbt ville komma till Gibraltar. Som vanligt på den här ankarplatsen tog ankaret direkt och när ankarseglet satt som det skulle var det så dags för höstens första tilläggare. Härligt att resa på egen köl igen!

Väldigt rörigt vatten vid inloppet till Culatra 💦

Efter en lugn natt ringde väckarklockan redan klockan sex. Vi ville komma iväg i tid eftersom vi hade planerat att gå 60 NM till Mazagon. Förra gången vi gick österut låg vi både i Albufeira och Ayamonte på väg till Mazagon men det hoppade vi över den här gången. Tyvärr är orcas-situationen fortsatt utmanande även om attackerna inte har varit lika många i oktober i år. Sannolikt beror det på att det är färre båtar ute vid den här tiden på året men framförallt för att många följer rekommendationerna om att hålla sig nära kusten, och inte vara utanför 20-meterskurvan där det går. Två dagar innan vi lämnade Lagos var det en interaktion mellan en båt och en späckhuggare i höjd med Tavira, öster om Culatra så vår ”orcasmedicin” fick en strategisk placering ”in case off”.

Strategisk placering! Vii hoppas att vi slipper använda dem, men som alltid – Nöden har ingen lag!

Väderleksrapporten hade utlovat regn i stort sett hela dagen men som tur var hade de fel den här gången. Vi fick en härlig seglingsdag med spirat försegel. De sista två, tre timmarna innan vi var framme i Mazagon ökade vinden till 12-13 meter/sekund. Det var onödigt mycket vind men vi hade tagit ner spirbommen och NOSTRA gjorde bra fart bara med storseglet 💨. Regnet hann ikapp oss de två sista timmarna innan Mazagon.

På väg in i det stora hamninloppet ringde navigatören upp marinan för att höra om vi kunde få en angiven plats direkt istället för att lägga till vid ankomstbryggan i den hårda vinden. Efter ett förvirrande engelsk/spanskt samtal var vi överens om att vi skulle kalla upp marinan på kanal 9 så skulle vi få hjälp med att förtöja på plats F7. Eftersom vi varit i marinan tidigare kände vi oss trygga med hur det såg ut. Sagt och gjort, kapten kallade upp marinan och en gulklädd marineros kom ut i regnet och hjälpte oss att förtöja. Perfekt service 🌟!

Förutom en bra bryggplats blev vi överraskade över att få trevliga och bekanta grannar. Anette och Jan-Fredrik i ESMERALDA från Norge. Det här var fjärde gången vi sågs och de bjöd oss på en ”ankardram” eller tilläggare som vi säger i NOSTRA. Det blev en trevlig pratstund där vi uppdaterade varandra på vad som hade hänt sedan vi sågs i Ayamonte i början av maj. Då kom vi österifrån på väg mot Lagos och de var på väg österut för att få besök av deras son. Tyvärr visade det sig att de hade haft stora problem med motorn och till slut hade de tvingats byta turbo (usch, det låter dyrt 😬). Så deras sommar hade varit hektisk på ett negativt sätt. Det hade dessutom varit väldigt svårt att hitta ett varv som hade tid att fixa motorn. Till slut när allt var ordnat ville de få lite lugn och ro och bokade därför en årsplats i Mazagon. Ett klokt beslut! Det är den inställningen man behöver ha som ”längeseglare”, man måste ”bestämma om” när det behövs. Årsplatsen var betydligt billigare än deras sommarplats på tre månader i Ayamonte, och Jan-Fredriks medlemskap i den lokala fiskeföreningen innebar ytterligare rabatt 💰.

Fredagen den 27 oktober var solen tillbaka och det var dags att fortsätta österut. Efter att ha checkat ut och gjort rätt för oss lämnade vi hamnen i Mazagon klockan 09.40. Annette och Jan-Fredrik vinkade av oss inför resan mot Rota. Till skillnad från igår bjöd dagen nästan inte på någon vind, så det fick bli motorgång i drygt 46 NM. Den här gången lyckades vi hålla oss utanför skjutområdet öster om Mazagon, men vi hörde på VHF:n att de ropade länge på amerikanska båten SEA DOG som körde inne i området 💣.

Navigatören hade kontakt med marinan i Rota via mail på sin ”Duolingo-spanska” och det fungerade utmärkt. Vi fick en angiven plats och kaptens mobilnummer blev inlagt så vi bara kunde ringa grinden så öppnade den sig. Väl i hamn insåg vi dock att båtgrannen till ”vår” plats hade knutit tampar över den platsen vi skulle ha så vi fick ta en annan ett par platser längre ut. Navigatören checkade in och herr marineros var nöjd med vår flexibilitet.

Navigatören tror att NOSTRA:s kapten tyckte att tilläggaren i Rota var trevligare än han lyckades visa på bild 😝

Vi tog en sväng till en liten skeppshandel som vi varit i tidigare men den var tyvärr stängd. Kapten är på jakt efter en jokerventil till toaletten med sjövattenspolning, en jakt som tyvärr måste fortsätta.

Imorgon fortsätter resan söderut mot Barbate och de riktiga orcasvattnen 😅.

Nu var det dags för oss att fortsätta in i de riktiga orcas-vattnen 🐋

Tillbaka i NOSTRA 😀

Den 16 oktober var det äntligen dags för oss att klättra upp på stegen till NOSTRA igen. Snälla Eva och Ulf hämtade oss på flygplatsen och hjälpte oss upp för stegen med all packning. Tack 🙏.

Vi såg direkt att det inte har gått någon nöd på NOSTRA under de månader hon legat på land. Lite skiten förstås men skrovet blänkte fint så varvet har gjort ett bra arbete. Hennes sommarcape satt fortfarande som en smäck. Ett par trasiga gummistroppar och rostiga öljetter var det mest dramatiska som hänt, men det är lätt att leva med.

Det var härligt att vara tillbaka till Lagos och redan andra dagen fick vi möjlighet att träffa Pelle och Annika för en god middag på restauranggatan i city.

När vi bad en servitör att ta en bild på oss hade hon en stor utmaning med att få hennes kollega att kliva ur bilden 😀.

Även om det inte var så mycket som skulle göras blev det ändå bråda dagar på varvet, kanske mest för att vi fick planera arbetet mellan regnskurarna. Veckorna innan vi kom ner hade varit väldigt varma men nu var det dags för väderomslag med mycket regn och vind.

NOSTRA fick en ny ankarkätting på 80 meter. Navigatören sydde fast markeringar var tionde meter så vi har koll på hur mycket kätting vi har ute. Den välpolerade propellern monterades och de sista anoderna kom på plats. Vi tog också hjälp av varvet att byta en kran i ankarboxen. När navigatören skurade rent i boxen hittades ”herr snyltbagge” längst ner. Han var cirka 4 centimeter lång och hur länge han har bott i boxen är oklart. Kanske var han skotte, skåning eller så mönstrade han på under resan 🤷‍♀️. Nu hade han i iallafall rest färdigt och fick sista vilan i soppåsen på Sopromar.

Herr Bagge med okänd nationalitet

Totalt bodde vi fyra nätter i NOSTRA innan vi fick komma i vattnet igen. Mycket regn men framförallt hård vind gjorde att varvet inte kunde sjösätta på några dagar. På fredag eftermiddag blev det så äntligen dags. Allt kring sjösättningen gick bra, de är grymt proffsiga på varvet att hantera båtarna.

En nöjd kapten på väg från varvet till marinan i Lagos

Från fredag till på onsdag låg vi kvar i marinan. Planen var att lägga tid på att bunkra och städa ur NOSTRA ordentligt men vi fick annat att stå i. Redan på fredag kväll märkte vi att vi inte hade någon ström in i båten. Hm, vad är det nu som är fel? Är det batteriladdaren eller något annat? Tidigt på lördag morgon påbörjade vi operation felsökning och kunde konstatera att det var kortslutning i varmvattenberedaren. Vår teori var att det var elpatronen som gett upp, vilket var bra på ett sätt eftersom det blir en betydligt billigare reparation än om det varit batteriladdaren. Som alltid sitter allt väldigt trångt till på en segelbåt, så även varmvattenberedaren. Vårt första steg var att gå bort till Soprpmoar där vi köpte den elpatron som både vi och vår kontaktperson Daniel trodde var rätt – men efter att fördjupat undersökningen visade det sig vara helt fel.

Med bättre information om exakt typ av beredare hängde vi på låset till Sopromar på måndag morgon med förhoppning att de skulle ha rätt elpatron hemma. Efter en del letande i kataloger och datorer hittade Daniel till slut rätt patron och vi hade sån tur att den till och med fanns i deras saldo 😅. I glädjeruset bad navigatören varvet om hjälp med att byta patronen, kostnaden får dras från kontot för ”sommarcapen” där navigatören anser att hon har minst fyrtio tusen innestående 🤪. Redan på måndag eftermiddag kom en tekniker från varvet och bytte patronen på drygt en timme. Ett arbete som säkert hade tagit en hel dag för oss.

Brittas mage blev en utmaning de första dygnen, sannolikt på grund av resan och att ordinarie rutiner blivit rubbade. Som tur var blev vi båtgrannar på varvet med ULTIMA (vår förra båt) och där ombord fanns ett kattapotek. Tack Dina och Elisabeth för att vi fick ta över en flaska Laktulos 😻. Det tillsammans med två gratissamtal med veterinär Ylva på Agria gjorde oss trygga att vi var på rätt väg även med kattmagen. Nu har även vi lärt oss att gamla kattdamer kan behöva en shot av Laktulos regelbundet för att slippa bli hård i magen.

På tisdagen hyrde vi bil och gjorde en inköpsrunda, ny vattenslag, vin, mat och lite extra kattmat. Navigatören passade också på att tvätta en tvätt. Tisdagen avslutades med en spontan och trevlig middag tillsammans med Pelle och Annika på Munich. Där fick vi också möjlighet att vinka till Eva och Ulf 👋. Nu kände vi oss redo för att kasta loss för att fortsätta österut.

Våra hjältar på Sopromar, Daniel och Uriel. Vi hade hört en del negativt om varvet men är glada över att vi valde att lämna NOSTRA där. Vi är väldigt nöjda med både deras arbete och deras bemötande.

Försenad uppgradering

Idag skulle kaptens knä uppgraderas men tyvärr blev operationen inställd. Någon i läkarens familj har drabbats av en tragisk händelse så läkaren är inte på jobbet. Surt besked att få förstås, men allt kunde har varit mycket värre. Utan att veta vad läkaren har drabbats av hoppas vi att han och hans familj återhämtar sig. Nu har vi istället siktet inställt på att nyttja tiden hemma på bästa sätt, både socialt och produktivt. Vi har ett par förrådsprojekt som vi behöver avsluta och det blir perfekt att nyttja de extra dagarna till det, men framförallt ska vi njuta av familj och vänner nu när Sverige är som bäst. Vi hoppas på en lång och varm sommar. Ny tid för operationen är den 16 augusti, och då hoppas vi att det blir av. Planen är att åka tillbaka till Lagos i mitten av oktober och fortsätta resan in i Medelhavet då. Vinterplatsen i Valencia som var bokat från 1 oktober har vi bokat av. Vi får se var vi övervintrar, någon plats för NOSTRA kommer det alltid att finnas.

Vi hade tre härliga dagar och nätter på eget ankare i Ferragudo innan vi seglade tillbaka till Lagos.

Vi träffade ytterligare ett trevligt holländskt par med en Breehorn, precis som ZEEROB. Vi kanske ska börja samla på dem 😉.

Ytterligare en glad besättning från Nederländerna, ett trevligt besök i ankarviken 👋

Vädret blev lite kyligare, särskilt på kvällar och mornar. På lördag eftermiddag vände vinden och blåste rakt in i ankarviken. Efter ett snabbt skeppsmöte bestämde vi oss för att ta upp ankaret och segla till Lagos en dag tidigare för att slippa en stökig natt. Det blev en snabb resa med vindar upp till 12 meter/sekund. Vi tvingades göra ett par slag eftersom vi dels ville hålla oss innanför 20-meterskurvan och dels undvika de fiskeområden som finns mellan Portimão och Lagos.

Koncentrerad och lycklig kapten

Det kändes bra att förtöja i Lagos vid ponton N igen, en ”änna hemma”-känsla 😀. På tisdag förmiddag var det dags att lyfta upp NOSTRA på torra land. Allt gick bra och vi placerades på en plats nära duschar och toaletter, perfekt.

NOSTRA mådde bra även under vattenytan, sedan 2017 är hon målad med Coppercoat så efter en högtryckstvätt var hon ren igen. Kapten skruvade isär propellern och la den i en hink med ättika och vatten, den blev fantastiskt ren och fin. Glänste som guld 🌟. Innan NOSTRA sjösätts igen ska skrovet poleras och några offeranoder bytas.

NOSTRAS figursydda ”sommarcape” passade utmärkt och var lätt att sätta upp. Vi fäste det i nedersta mantåget med små gummistroppar med en kula, en del gummistroppar fick kortas av men det var en enkel och som vi tror en stabil konstruktion. Vi får se vilka slitytor som finns när vi kommer tillbaka.

Dagen innan hemresan ägnade vi oss åt strand- och barhäng på Meia Paria. Vi tankade på med sol, salta bad, god mat och dryck och inte minst en härlig omgivning.

Nu kommer både NOSTRA och bloggen vila tills i mitten av oktober. För kapten och navigatören känns det konstigt att inte ha en båt i närheten som behöver kärlek och som kan ta oss ut på havet. Kanske utökas flottan med en daycruiser nu när det blir lite extra tid i Sverige, men det lär bli en helt annat historia. Glad sommar!

Culatra – Albufeira – Portimâo

Söndagen den 14 maj var det dags att ta upp ankaret och lämna Culatra för den här gången. Vi kommer med all säkerhet tillbaka redan i höst på vår resa mot Medelhavet.

Totalt blev det åtta nätter med fina och varma dagar men vi hade också ett par riktigt blåsiga nätter med vindar upp till 16 meter/sekund. Även om ankaret satt ordentligt blev det obekvämt ombord när NOSTRA krängde och med vågor som slog mot skrovet. Nattsömnen blev lidande men vi turades om att lämna kojen för att titta till lite extra när det blåste som värst. En av kvällarna blåste det upp rejält sent på kvällen. På eftermiddagen samma dag hade en svensk båt ankrat en bit norr om oss. När navigatören strax efter midnatt var uppe för att kolla omgivningen hade båtarna vänt sig i vinden och den svenska båten låg i stort sett i höjd med NOSTRA. I mörket blev navigatören osäker på om den svenska båten verkligen låg kvar där den ankrat och efter att ha ”purrat” kapten var vi helt överens om att deras ankare hade släppt och att båten var på väg söderut, förbi oss. Eftersom vi inte såg någon aktivitet inne i båten hoppade vi i kläderna, kapten tog Mr Highfield och gav sig iväg ut i mörkret och vågorna för att väcka besättningen. Väl framme vid båten såg kapten hur det tändes i akterkojen. Frun ombord hade vaknat och insett att de hade draggat. I mörkret såg vi sedan hur de så småningom lyckades ankra om på en plats, inte allt för nära de andra ankarliggarna. Efter att ha suttit uppe någon timma, tills lugnet återfann sig i ankarviken, kröp vi ner i den varma kojen igen. Härligt med ”sent uppehåll” ☺️.

Sista kvällen och natten vid Culatra för den här gången 🌟

Det blev flera trevliga besök på ön Culatra där vi testade flera goda fiskrätter. På en liten familjerestaurang en bit upp på huvudgatan åt vi husets cataplana, en traditionell portugisisk maträtt från Algarvekusten. En god fiskgryta med fisk, skaldjur, musslor, snäckor och potatis som serveras i en särskild gryta med lock på. Mums!

Cataplana da casa 😋

Lunchutsikten 🙏

Det är inte alltid lätt att veta vad det är för fisk man beställer, även om man får peka ut den själv i kyldisken. En dag åt vi chaputa, med tomatsallad och kokt potatis, vilket var väldigt gott. Trots att servitrisen skrev namnet på duken så hittade vi aldrig vad motsvarigheten kunde var på svenska men vi tror att det är någon form av brax 🤷‍♀️.

Brax – typ 🐟

På den östra delen av Culatra finns ett skyddsområde för sjöhästar. Små fiskar som är ca 10-35 cm långa. De simmar stående och har en gripsvans för att hålla sig fast i sjögräs eller tång för att inte svepas med i strömmarna. Hos sjöhästarna är det hanen som föder upp ynglen, han har en ficka på magen där honan lägger sina ägg och som han sedan befruktar. I Europa finns det långnosad och kortnosad sjöhäst (Wikipedia). Vi vet inte vilken sort som lever vid Culatra eftersom vi höll oss på behörigt avstånd till den avlysta området.

Avlyst området för att skydda sjöhästarna

När vi lämnade Ria Formosa på väg ut i Atlanten var det som alltid väldigt strömt. Tidvattnet var på väg ut så det gällde att hålla sig i mitten i farleden där strömmen inte var lika stark som på sidorna. Det verkar nappa bäst mitt i in- och utloppet för där ligger alltid en mängd lokala båtar och fiskar. Efter att ha passerat alla fiskare satte vi kurs mot Albufeira. Det blev en solig dag med lite vind och mycket motorgång.

I ett strömt och oroligt vatten lämnade vi Ria de Formosa 💦

Den här gången hann vi utforska Albufeira lite mer. Under dagtid är det en strid ström av olika typer av turistbåtar på väg ut och in i marinan. Vi hade hört att det kan vara väldigt högljutt från diskoteken långt in på nätterna, men det var inget som vi märkte något av under de tre nätter vi stannade. Cirka en och en halv kilometer ovanför marinan fanns det en tillräckligt bra Intemarché, promenaden dit för lite stödköp bjöd på fin utsikt över marinan.

En bit utanför marinan hittade vi två bra italienska restauranger, båda var väl värda ett besök.

Det har inte blivit särskilt många glassar under resan så det gäller att passa på 😉

Precis som många andra som seglar i de här vattnen är vi med i olika grupper för att hålla oss uppdaterade om späckhuggarna. Två personer, Rui och Renaud (forskare) som har följt späckhuggarna under lång tid administrerar tre värdefulla grupper i appen Telegram. Tidigare fanns grupperna på WhatsApp men efter att ha nått maxantalet för användare (1024) har de precis migrerat över allt till Telegram. En av grupperna, ”Orcas Location@PT/SP Coast”, är för korta uppdateringar om eventuella observationer. Där uppmanas man lämna korta meddelanden, vilken hamn man har lämnat, vilken hamn man har angjort och positionen för eventuella observationer. ”No orcas” är en lika viktig information i underrättelseinhämtningen för det stora ”orcas-pusslet”. De andra grupperna är mer för diskussion och för att kunna ställa frågor till forskarna och till de andra gruppmedlemmarna.

Vi tycker att det är särskilt positivt att Rui och Renaud ser till späckhuggarnas bästa. Tanken med hemsidan (www.orcas.pt) och de olika grupperna är att lära sig mer om späckhuggarna och deras beteende för att kunna undvika framtida attacker. De är noga med att diskussionerna ska föras i en god ton, men som alltid finns det personer som visar dåligt omdöme och tycker att det späckhuggarna som är problemet. Trots allt förhåller sig de allra flesta till de administrativa reglerna och har stort fokus på hur de kan segla säkert och hur de kan undvika de ”heta områdena”. I huvudsak är det några enkla regler som upprepas i stort sett dagligen. Först och främst bör man vara uppdaterad på vilka områden som är ”heta”. Sedan uppmanas alla att hålla sig innanför 20-meterskurvan. Skulle man se späckhuggare ska man inte stanna, som myndigheterna tidigare har sagt, utan istället ta sig ur området mot grundare vatten så snabbt man kan.

Ingen garanti men enkla tips att förhålla sig till under resan in mot Medelhavet

Rui och Renaud går i stort sett dagligen ut med båten NASHIRA från hemmahamnen Barbate. När väder och vind tillåter tar de sig till området där späckhuggarna har varit synliga. De uppdaterar regelbundet på vilken position som späckhuggarna har varit synliga, dels genom informationen från andra seglare men också genom egna iakttagelser. Det går att följa NASHIRA via deras AIS på appen Marine Traffic. Ibland beskriver de positionen som en ”SUPER accurate position”. Varför positionen är så säker kan vi bara spekulera i, sannolikt genom någon form av satellit-tag på något av djuren. De vill inte närmare berätta om hur de vet att positionen är korrekt med anledning av ”whale watchers”. Forskarna har sett att späckhuggarna, som kan vara 30-50 stycken, i stort sett har stannat i samma område under de senaste månaderna, en triangel mellan Tanger – Barbate och Tarifa. Sannolikt för att det finns väldigt mycket tonfisk i området vilket är späckhuggarnas huvudsakliga föda.

Det finns många spekulationer om varför späckhuggarnas beteende har förändrats. Vi tycker att det är intressant att ta del av forskarnas hypoteser för att försöka förstå lite mer. 2007 publicerade forskarna en rapport där de beskrev späckhuggarna beteende i området vid Barbate när de jagade tonfisk. Idag är späckhuggarna kvar i samma område men deras beteende har förändrats. Under åren 2005-2010 beskriver forskarna att populationen var i en allvarlig kris eftersom det fanns dåligt med tonfisk. Det gjorde att deras jakt efter mat gav dem mindre tid för socialisering. Under 2010 fanns det i stort sett inga kalvar i området vilket gjorde att de kalvar som föddes under perioden 2010-2014 inte hade några äldre kalvar som lärde upp dem. Från att det tidigare i stort sett bara varit fiskare i området ökade den kommersiella valspaningen stort under 2008-2010. Med de få äldre kalvar som då fanns var det ingen som kunde lära de nya kalvarna att människor är farliga. Istället blev människor något intressant eftersom människorna under valspaningen lekte och hade roligt med dem.

Mödrar, äldre hanar och morföräldrar i familjen är de som främst jagar tonfisk. De är nere vid botten i cirka 4 minuter därefter är det vid vattenytan i cirka 1 minut. Kalvarna stannar oftast kvar vid vattenytan där de letar efter något roligt att göra under tiden de äldre jagar. Kalvarna kan leka med fiskar, plastskräp eller vad de hittar, men nu för tiden blir de även underhållna av människorna i valspaningsbåtarna vilket forskarna menar har förändrat deras beteende. Under 2016-2017 såg de hur de kalvar som var födda omkring 2011-2015 ändrade sitt beteende genom att börja leka med andra båtar. Forskarna ser att de helst undviker de båtar som kör snabbt, de som oftast är valspaningsbåtar. Istället verkar de föredra båtar som går lite saktare, 5-8 knop (normalhastigheten för segelbåtar). Konstruktionen på segelbåt, roder eller färgen på botten som många tror påverkar späckhuggarnas intresse, bedömer forskarna inte ha någon betydelse alls. 2020 var den första dokumenterade attacken där späckhuggare förstört rodret på en segelbåt. Den var också denna händelsen som fick Rui och Renaud intresserade av att studera det nya beteende.

Det senaste året har beteendet från de två familjer och de två kalvar som startade 2016-2017 spridit sig till andra. Idag bedöms tre till fyra familjer tagit efter beteendet. Att tillgången på tonfisk nu är så stor innebär att späckhuggarnas insats för att få tag i mat blivit betydligt mindre. Det ger mer tid för socialisering, mammorna har mer tid att vara med sina kalvar vilket har gjort att beteende även har spridit sig till de vuxna djuren.

Det finns säkert andra som som har helt andra teorier kring varför späckhuggarnas beteende har förändrats. Vi tycker att det forskningarbete som Rui och Renaud gör dagligen är så värdefullt för att vi ska kunna förstå mer, kunna vara uppdaterade och nyfikna på det som händer i de vatten vi seglar i. Själva gör de inte anspråk på att ha sanningen, de har stort intresse av att ta del av andras tankar och funderingar för att förstå och lära sig ännu mer. I flödet ser vi att de inte alltid har det så lätt, ibland får de både vara psykologer och navigatörer på distans åt oroliga besättningar 😉.

Hur man säkrast ska passera området mellan Barbate och Gibraltar är den fråga som diskuteras flitigast. Under den sträckan finns det stora områden med tonfisknät som innebär att båtarna ibland tvingas gå lite längre ut än vad de önskar. Allt beror på väder och vind, vid lugnt väder kan man passera innanför näten. Vi kommer att följa utvecklingen så vi är uppdaterade när vi ska passera området till hösten. Vem vet, då kanske forskarna har kommit ännu lite längre. Ju mer vi förstår desto tryggare blir vi, samtidigt tvingas vi sorgligt nog konstatera att människan alltid har ett finger med i spelet när naturen rubbas.

Culatra

Första kvällen på eget ankare vid Culatra fick navigatören rycka ut och göra en livräddande insats för en fet liten pojke 😉. När det skulle bäddas rent och täckena skulle skakas hade navigatören glömt bort att en av våra lampor av märket Fatboy, som vi fick av barnen i julklapp, låg sjöstuvad i ett av täckena. När täcket skakades ramlade lampan i vattnet och flöt snabbt iväg i strömmen och i vågorna. Efter att ha hört navigatörens högljudda svordomar rusade kapten upp i sittbrunnen där han möttes av navigatörens kläder som kom farande i en väldig fart. I farten åkte en även en toffla i vattnet som snabbt var på väg i samma riktning som lampan. Helt näck gjorde navigatören snabbt ett målvetet och ograciöst grodhopp ner i vattnet ibland alla ankrade båtar och taxibåtar som for fram och tillbaka. Efter att ha räddat tofflan och slängt upp den i båten, fortsatte jakten på lampan. Lampan fångades lyckligtvis in, och med den ovanför huvudet blev den livräddande simturen tillbaka till NOSTRA, i motström och vågor, en kämpig historia 🏊‍♀️.

Kapten som stod på badbryggan tog emot lampan som snabbt sköljdes av i sötvatten. Därefter skruvades den isär för att innerdelen skulle få vila i en påse med ris. Vår förhoppningen var att den feta lilla pojken skulle ha lika bra läkkött som navigatörens mobil. Tofflan fick torka fint i solen ☀️.

Vår lille feta pojke återhämtade sig lyckligtvis bra efter simturen 💦

Därmed var fredagsbadet klart ✅, i alla fall för delar av besättningen. Nu kom nästa utmaning – att sitta i bara mässingen på badbryggan och försöka instruera kapten om att det behövdes schampo till håret och inte bara kroppstvål. – Jag vet väl inte hur schampo ser ut, jag använder inte det 🤓!

Sammantaget blev det en fredagkväll med många skratt. Särskilt för kapten när han tänkte på navigatörens ograciösa grodhopp 🐸. Han kunde samtidigt konstatera att han aldrig har sett navigatören slita av sig kläderna så snabbt 💨. Ja, ja vad gör man inte för att rädda livet på en fet liten pojke ☺️.

Under lördagen var det onödigt mycket vind, upp till 12 meter/ sekund. Vi var aldrig orolig för ankarfästet, men i den västliga vinden var det dålig med sjölä i ankarviken. Natten till söndag mojnade vinden rejält så på söndag förmiddag tog vi Mr Highfield in till Culatra för en söndagspromenad.

Kapten på väg mot Culatra i sina nya Ray Ban. De andra blev han av med i ett provrum i Spanien 😡

På promenaden över ön mötte vi flera kvinnor som vid lågvattnet hade plockat sina spänner fulla med små musslor som de har till matlagning. Vi mötte också många turister som tagit taxibåtar från Olhão för att njuta av stränderna på Culatra. Ön är karg och består mest av sand men i många trädgårdar kan man se de växter som vi också har i trädgårdarna eller som krukväxter hemma i Sverige.

Efter en god lunch med fin utsikt över ankarviken var vi på väg ut till NOSTRA igen. Hon var lätt att hitta med sitt ankarsegel.

NOSTRA på svaj 💦

Soligt och varmt 😎

De närmaste tre till fyra dagarna ska temperaturen stiga till drygt 30 grader i Olhão. Då är det perfekt att ligga på svaj, särskilt nu när badtemperaturen är över 20 grader. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska inleda den nya arbetsveckan, vi får se 😉.

Lika vackert varje gång 🌟

Rota – Canal de Saltrés – Ayamonte – Culatra

Den 1 maj 08.10 lämnade vi marinan i Rota efter åtta nätter. Tack Rota för härlig dagar, en väldigt fin stad, vi kanske ses till hösten igen.

En molnig morgon är också en vacker morgon🌟

Morgonen var mulen men samtidigt var det förhållandevis varmt. Strax utanför hamninloppet när vi skulle sätta storseglet blev det ett ”russin” högst upp i toppen. Det innebar att vi inte fick ut hela seglet 🤬. Kapten gick upp på däck för att försöka hjälpa seglet ut på det sättet, men det enda som hände var att ändstycket på den innersta och längsta lattan släppte. Vi bestämde oss för att fortsätta med förhoppning om att seglet skulle fladdra ut under resan.

Det är många båtar som har blivit attackerade av späckhuggare den senaste tiden i den här delen av Atlanten. Vi har läst om attacker i stort sett dagligen. Natten mellan torsdag och fredag var det en segelbåt som sjönk 800 meter från Barbate 😱. Så innan vi lämnade Rota valde vi att gå till stranden för att fylla på ”orcas-apoteket”, en hink fylld med sand. Det finns flera exempel på där späckhuggarna har avbrutit attackerna när besättningen har slängt ut fin sand i vattnet. Vi har ju bestämt att vi inte vill se späckhuggare på nära håll, men om de skulle dyka upp vill vi vara uppdaterade enligt de senaste rönen 💯.

En strategiskt placerad hink på akterdäck med sand mot späckhuggare 🐋

Kapten provade fiskelyckan 🎣.
Inget napp vilket navigatören tyckte var lika bra, för vem skulle ta hand om fisken 🤷‍♀️

Efter en resa på cirka 50 NM med ”russin-stor” och genua var vi framme vid inloppet till Canal de Saltés som ligger väster om Huelva. Innan vi gick in i den grunda flodmynningen vände vi upp mot vinden för att se om vi kunde fixa till storseglet något. Vi fick dra ut lattan eftersom den var på ut av egen maskin. Efter att ha rullat ut och in en liten bit av seglet flera gånger släppte ”russinet” i toppen och seglet kunde rullas in. Lattan fick ligga kvar på däck i avvakta på bättre förutsättningar för en lite mer ingående inspektion. Återigen fanns det anledning att påminna varandra om hur vi behöver göra för att slippa ett russin i toppen på seglet – kontrollera att vinden kommer från rätt håll innan vi rullar in seglet . Det hjälper ju inte att Lundh Sails syr grymma segel när det är ”skit bakom spakarna” 😉.

Kapten var fascinerad av modellen på de fiskebåtarna som låg i kanalen. Hm, har de trålen fram 🤔?

Väl inne i Canal de Satés fortsatte vi förbi tre mindre småbåtshamnar och en mängd fiskebåtar som låg förtöjda vid bojar. Efter den sista hamnen ankrade vi strax utanför farleden och en röd farledsboj, på ca 5 meters djup. Det var ett par timmar kvar till högvatten, som lägst skulle vattnet vara elva minuter över åtta morgonen därpå. Vi gjorde en grov uppskattning över djupet vid den tidpunkten 📉.

Under tiden navigatören fixade middag löste kapten utmaningen med lattan och det lösa ändstycket. Han hittade en skruv som var tillräckligt liten för att passa hålet i ändstycket, och när skruven väl var på plats slipade han av skruvhuvudet med ”Dremelrn” (multiverktyg för slipning och kapning mm) för att den inte ska skava sönder seglet.

Infarten till Canal de Saltés, platsen för nattens ankring ⚓️

Soluppgång klockan 07.32 den 3 maj 2023 i Canal de Saltés Spanien

Efter en lugn natt vaknade vi strax efter sju och insåg att djupet på ankarplatsen var 2,5 meter 😅. Ekolodet sitter i fören och eftersom NOSTRA låg med aktern mot stranden var det var svårt att uppskatta djupet akterut. Kanalen hade blivit betydligt smalare under natten och strax intill båten gick långbenta vita fåglar med tofs i nacken och pickade musslor.

Eftersom vi hade drygt 20 meter kätting ute bestämde vi oss för att korta ner kättingen till 10 meter innan vi påbörjade frukosten. Trots det blev det en snabb frukost eftersom vi märkte att NOSTRA knappt rörde sig av svallet av de båtar som körde förbi. När ratten började röra sig lite, trots att vattnet var helt plant, insåg vi att NOSTRA i stor sett stod på botten. Nu var det var dags att ta upp ankaret och tuffa söderut. Sannolikt är det så nära vi kommer en holländsk ankring 🇳🇱 (de brukar stå på botten vid lågvatten).

Vi hade i stort sett ingen vind under resan på drygt 28 NM till Ayamonte, staden där vi firade påsk för några veckor sedan. Vi fick en bra plats på samma ponton som förra gången. När vi gick in mot platsen stod ”Oves syster” på pontonen. Vi har träffat på henne och hennes man vid två tidigare tillfällen, och varje gång har hon utsatt oss för rejäla förhör 😉. Kapten blev helt upptagen med att försöka svara på alla frågor som han blev överöst med. Det var först när navigatören sa att vi lovar att svara på alla frågor bara vi får knyta fast båten först som ”Oves syrra” lugnade ner sig något. När alla tamparna satt där de skulle berättade vi om våra erfarenheter från resan till Sevilla, Rota och Cádiz, så till slut blev alla nöjda.

På pontonen bakom oss låg en lokal ganska stor segelbåt, en svart skönsjungande fågel hade flyttat in i ett hål högst upp i masten. Båtgrannarna berättade att fågeln hade varit vilsen när ägarna till båten hade tagit en helgtur upp i floden. När båten väl var tillbaka i marinan flyttade den lilla fågeln in i hålet i masten igen. Grannarna trodde att det var en koltrast men vi såg inte den gula näbben så vi var tveksamma, men å andra sidan är vi långt ifrån några fågelexperter. Oaktat art så var vi är glada över att fått njuta av hans lyckliga skönsång på mornarna 🐦‍⬛ 🎶.

Vy från Ayamonte i Spanien när solen går ner bakom Portugal

Efter tre nätter i Ayamonte släppte vi tamparna 07.20 på fredag morgon. Vinden var nordligt mellan 7-9 meter/sekund. Vattnet var på väg ut så vi hade drygt 3 knop medström.

Hej då Spanien för den här gången 👋

Direkt utanför marinan rullade vi ut storseglet, det fungerade perfekt 🙏. Det var skönt att komma iväg tidigt eftersom vi ville utnyttja den nordliga vinden under så stor del av resan som möjligt. När vi kommit ut ur floden rullade vi ut focken och satte västlig kurs mot Culatra. Det blev en snabb och härlig segling i halvvind. Under en stor del av resan loggade vi omkring 7 knop. Under sista delen dog vinden ut och vred till sydväst och väst, något tidigare än prognosen. Eftersom vi inte ville segla på djupare vatten än 20 meter med tanke på späckhuggarna seglade vi nära kusten, vilket innebar att vi fick ha spaning så vi kunde väja för tonfisknät och andra fiskeredskap .

Efter knappt fem timmar och en resa på drygt 33 NM var vi återigen ankrade innanför Culatra. Här blir vi kvar ett tag, först om tre veckor ska vi flyga hem till Sverige. Fredagsbubblet är upphällt och klockorna är återigen omställda till Western European Time (en timme efter svensk tid). Om man vill kan man krypa till kojs enligt svensk tid och gå upp enligt portugisisk, ett perfekt sätt att bli utvilad på 😄.

Fina dagar och trevligt umgänge i Rota och Cádiz

Innan PIGA gled in i marinan i Rota på tisdag eftermiddag hade vi på NOSTRA hunnit med att ta årets premiärdopp i det drygt 20-gradiga vattnet. Härligt! Det var så roligt att träffa Marianne och Lennart igen, senast vi sågs var i Lagos i november förra året.

PIGA på väg in i Rota 💦

Eftersom vi ville se Cádiz tog vi färjan dit på torsdag förmiddag istället för att göra ett besök med egen båt. Marinorna i Cádiz har inget vidare omdöme så det här blev perfekt, resan tog 35 minuter.

På väg mot Cádiz

Vi bestämde oss för att börja med en sightseeing ombord på en Hop On Hop Off. Ingen av oss hade testat detta förut och vi blev glatt överraskade. Vi valde att åka med hela varvet runt som tog cirka 1,5 timma.

Ett glatt gäng på övre däck 😎

Cadiz är en 3000 gammal stad som är omgiven av hav eftersom den ligger på en halvö. Den var den tredje största staden i romarriket, idag är den en stor turiststad, som även kallas den vackra silverskålen. Cádiz har en intressant historia och var en central punkt under romartiden. Den blev bland annat känd för att Columbus startade sin andra expedition där 1493.

Efter rundturen och lunch tog vi en promenad till utgrävningen Teatro Roman. I början av åttiotalet hittades teatern från år 45 f.Kr. De har lyckats gräva fram och bevara 18 rader av teatern vilket gör den till en av de äldst bevarade.

Därefter blev det ett besök i katedralen som ligger i den gamla delen av staden. Kupolen på katedralen är guldfärgad för att den skulle vara ett stöd till sjöfarten genom att visa vägen när solen lyste på kupolen.

Katedralens kupol 🌟

Vi travade upp 72 meter upp i ett av katedralens torn där utsikten var magisk åt alla håll.

Tillbaka i Rota gick vi ut på stan för att äta middag men väl där blev vi överraskade över att nästan allt var stängt. Det visade sig att det var festligheten ”Feria de Abril” under torsdagen och fredagen, vilket innebar stängda butiker och helglediga spanjorer. Efter ett idogt sökande lyckade vi till slut hitta ett ställe på en bakgatan med riktigt god mat.

Eftersom fredagen skulle bli vår sista kväll tillsammans för den här gången och för att restaurangerna var stängda bestämde vi oss för att fira en tidig Valborg tillsammans istället. Vi började med en lättare lunch på stan där vi efter mycket om och men kunde göra lite stödköp inför kvällens middag. Därefter packade vi strandväskorna för en stund på stranden med bad och bubbel 😎. Kvällen inleddes med en fördrink och förrätt i PIGA innan vi gick till NOSTRA där vi åt sill, Janssons frestelse, ugnsomelett med champinjonstuvning, wienerkorv och snaps.

Snaps på kylning!

Kaptenerna hjälps åt att fixa till det sista 👨‍✈️👨‍✈️

Kvällen avslutades i PIGA med jordgubbar, grädde, portvin och sång 🎶

Vi njöt av en vacker kväll tillsammans med mycket skratt och en och annan anekdot. Nu fortsätter PIGA söderut mot Gibraltar och Medelhavet och NOSTRA vänder snart fören norrut för att om ett par veckor byta till den portugisiska gästflaggan igen.

Tack Marianne och Lennart 🙏, segla lugnt. Vi ses i Medelhavet till hösten 👋.