Kategori: April

Under natten till lördagen var det lite mer dyning i viken Sa Caixiota än natten innan, framförallt på förnatten. På morgonkvisten lugnade det ner sig betydligt. Alla i besättningen var dock vid gott mod när vi hälsade godmorgon eftersom vi hade fått tillräckligt med sömn. Morgonen var lugn och stilla, och det var fantastiskt att se vårt ankare i det klara vattnet där det låg i sanden vid sidan av båten på 6-7 meters djup.

Vi lämnade ankarviken 09.40 för att gå och kolla läget på en liten ö söderut, S’Espalmador. Ön ligger norr om Formentera och är 2,4 kilometer lång i nord-sydlig riktning och 1,4 kilometer i ost-västlig riktning. Området är ett naturreservat och högsta punkten på ön är 19 meter över havet. På södra sidan finns det en ankarvik där det från maj till november finns ankarbojar för att störa posidonian så lite som möjligt. Det är dock tillåtet att ankra med eget ankare bara man är varsam med var man ankrar.

På resan söderut var havet så lugnt så det äntligen blev läge för att kalibrera kompassen i autopiloten. Under en lång tid har det har varit en skillnad på mer eller mindre 20 grader mellan autopilot och plotter vilket har varit frustrerande. Vi har gjort flera försök att kalibrera men det har inte blivit riktigt bra. Den här gången fungerade det perfekt så nu visar plotter och autopilot samma kurs 🌟.

Efter drygt 9 NM var vi framme vid viken Badia de s´Alga på södra S´Espalmador. Det låg flera båtar i viken, en del på boj och en del på eget ankare. Vi valde att avstå bojarna och ankrade istället med eget ankare på 5 meters djup i sand mellan sjögäsmattorna.

Ön S´Espalmador var verkligen ett underbart ställe. Långa sandstränder, turkost vatten och bra skydd för alla vindar förutom västliga. Det är nog så nära Karibien vi kan komma. Det blev några timmar på stranden med promenad och drönarflygning. Så småningom fick vi också koll på vad det är för bruna torra bollar som ligger på stranden. Två spanska killar berättade att det är det som blir kvar av blomman när posidonian har blommat.

När ordinarie besättning tog Mr Highfeld tillbaka till NOSTRA valde vår tuffa gast att simma ut 🏊‍♀️. Starkt jobbat!

Framme vid NOSTRA fick han ett cyklop så han kunde dyka ner för att kolla propellern, han var ju ändå blöt 😉. När vi tidigare sjösatte Mr Highfield såg vi att en av tamparna till landgången låg i vattnet och var väldigt tilltufsad i ena änden. När gasten inspekterat propellern fanns det lite ludd kvar av tampen, bra nu vet vi att knivarna på propelleraxeln fungerar 😅.

Kapten och navigatören tog sina premiärdopp för säsongen i det 20-gradiga vattnet 💦

På eftermiddagen var det dags för kaptenen och gasten att ta hand om nästa projekt. Tamparna som Mr Highfield hissas med har inte varit riktigt iträdda i blocken så det har varit tungt att dra, speciellt sista biten. Det var en utmaning att nå ut ända ut till blocken men det fixade de två ingenjörerna genom att använda stången till Mr Highfield. Den sattes fast i lämplig höjd så gasten kunna sitta där när linor och block fixades till.

Kvällen blev den varmaste hittills och för första gången blev det middag ute i sittbrunnen. Dagen bjöd på ugnsstekt lax, potatis och citronsås. Det toppades med sallad så besättningen inte ska drabbas av skörbjugg.

På den här ankarplatsen kan man lätt stanna flera nätter men den planeringen tar vi först imorgon. Först ska vi njuta färdigt av kvällen 🌅.

Efter en natt som inledningsvis var ganska blåsig vaknade vi strax innan halv sju av att bojen knackade på bordläggningen hos Stefan.

Efter frukost och sjöstuvning släppte vi bojen 07.45 och tuffade ut ur viken. Det enda vi hade glömt var att stänga av ankarlarmet så det drog igång direkt 😅. Bra då fick vi koll på att det fungerar.

Målet för dagen var en ankarvik söder om Ibiza, en resa på 53 NM. På den första delen av resan blåste det bara 1-3 meter per sekund så motorn fick göra sitt.

Vi valde medvetet att hålla en mer nordlig kurs än kursen mot målet för att ha tillräcklig höjd för segling i den nordlig eller nordostlig vinden som var utlovad senare på dagen. Vid 13-tiden kom vinden och vi fick en härlig segling de sista timmarna. Vid 16-tiden var vi ankrade i en fin vik med sandbotten. Det var premiär för oss att använda sjögräs-appen, DONIA. Det visade sig att, förutom att den med olika färger visade vilken botten man ankrat i, innehöll den ett ankarlarm. Det fick dock kompletteras med vårt ordinarie larm eftersom DONIA bara skickar sms och mail. Vem kollar sina meddelande på natten 🤔?

Vattnet var väldigt klart så fälten med sjögräs syntes tydligt. Vi valde ändå att ankra i ett området där DONIA visade sand eftersom vi tänker att det är vi som har bevisbördan om sjögräs-polisen dyker upp 👮‍♂️ .

Natten mot fredagen var lugn och hela besättning fick en god nattsömn. Efter en lugn morgon och morgonbestyr var det dags för säsongens första tur med Mr Highfield.

Vi tog en promenad som inte var så lång men ansträngande på andra sätt. Vi testade den branta trappan upp till toppen där utsikten var underbar 🌟.

Vi bestämde oss för att ligga kvar en natt till. Det finns sämre ställen att inleda helgen på 😎. Trevlig helg!

Efter en lugn lördagsnatt på eget ankare i marinan i Torrevieja var frukostbestyren klara, ankarseglet nertaget, ankaret uppe och avspolat klockan 09.30. Vi lämnade hamnområdet och utanför hamnpiren var havet oroligt trots att det bara blåste 5 meter/sekund. Vi satte en bit av storseglet direkt för att få lite stabilitet. Vågorna blev lite snällare efter en stund och efter en resa på 17 NM för motor var vi framme i Santa Pola. Omgivningen var bekant men den här gången hade vi fått plats i den privata seglingsklubben, Club Nautico Santa Pola. En mysig hamn med liv, rörelse och mycket aktivitet. Dessutom var den prisvärd, två nätter kostade vad vi fick betala för en natt i marinan intill.

Efter en lyckad tilläggning med bra biträde från marinans personal och incheckning var det dags grosshandlarbrunch med äggröra, bacon och vita bönor. Därefter städade vi återigen av NOSTRA utvändigt. Den ostliga kulingen i Almerimar gjorde att röd sand kröp in i alla skrymslen och vrår. Vi spolar och fejar men ändå kryper det fram mer sand.

På måndag morgon blev det tvätt av två tvättar innan navigatören tog ryggsäcken för att handla på Lidl. Väl där visade sig att det var stängt, tydligen en helgdag här i Santa Pola 🤷‍♀️. Däremot var det marknad så efter att kapten mött upp på marknadsplatsen blev det inköp av apelsiner, clementiner, gul lök, nötter och torkade bär.

På måndag eftermiddag utökades besättningen med navigatörens bror, Stefan. Det ska bli så trevligt och roligt att få biträde av en riktig sjöbuse, så nu är det två sjöbusar och en navigatör i besättningen på NOSTRA. Efter en eftermiddag i en solig sittbrunn och välkomstdricka åt vi middag på marinans restaurang. Därefter tittade vi på andra semifinalmatchen mellan Frölunda och Skellefteå. Tyvärr förlorade Frölunda även den här matchen.

På tisdag morgon hängde vi på låset till Lidl för att fylla kyl och skafferi innan vi fortsatte norrut. Målet för dagen var Calpe cirka 40 NM norrut. Det blev en solig och härlig dag på havet med vågor, motorgång, segling där både genua och genacker fick luftas.

Efter att ha passerar Benidorm och Altea var vi framme vid 18-tiden. Efter att ropat upp marinan blev vi anvisade en bra plats precis nedanför kalkstensklippan, Peñon de Ifach. Vi fick hjälp av en marineros att lägga till och han gav oss den information vi behövde. Vattnet i hamnen var helt klart, det har vi inte varit med om tidigare i Medelhavet. Dessutom visade sig att dricksvattnet hade ett TDL-värde på 137 🌟. Efter att ha spolat av NOSTRA, checkat in och tankat vatten var vi väl värda en tilläggare.

Vi tog en liten kvällspromenad längs kajen. Calpe som är en liten ort och egen kommun som ligger i provinsen Alicante har knappt 26 000 invånare. Klippan Peñon de Ifache och omgivningen omkring är en nationalpark sedan 1987. Parken är 45 hektar stor vilket gör den till Spaniens minsta nationalpark med ett antal sällsynta lokala växter och 300 olika djurarter. Det finns möjlighet att vandra uppför klippan, med eller utan guide via flera vägar som leder upp till toppen. Den här gången valde vi att från flera håll njuta av klippan nerifrån.

På onsdag förmiddag lämnade vi Calpe och fortsatte 15 NM norrut. Vinden var i stort sett obefintlig så det blev motorgång på ett mestadels stilla hav. Vi gick in i en av vikarna norr om Cap Negre och förtöjde vid en av alla de bojar som är utlagda i viken. Här stannar vi över natten för att fortsätta österut imorgon torsdag. Om det blir Ibiza eller Formentera få väder, vind och lust avgöra.

”It´s not a harbour, it´s a trap”. Det är ett av omdömena i appen Navily om marinan i Garrucha. Vi håller inte riktigt med, nu har vi gjort tre besök och allt har fungerat perfekt. Kanske inte den mysigaste atmosfären men snabb respons och trevliga marineros. Förtöjning långsides, gratis el, vatten och bra robusta bryggor. Dessutom en av de billigaste hamnarna i Medelhavet så av oss får Garrucha tre stjärnor av fem 🌟🌟🌟.

Kapten fick ta sig an loggen som aldrig kom igång på resan från Almerimar. Det var små vita maskar och något annat slemmigt som flyttat in mellan bladen på den lilla propellern. Efter att propellern var ordentligt renskrapad sprutade kapten den med fransk bottenfärg på sprayburk. Vi hoppas att det håller inkräktarna borta ett tag.

Efter en lugn natt och frukost lämnade vi Garrucha vid 09.30 i strålande sol. Inledningsvis var det ingen vind men efter lunch kunde vi segla några timmar. Vi började med genuan men insåg efter ett tag att det var lika bra att, för första gången i år, hissa genackern. Den tog oss framåt med ytterligare en knop.

Vid 18-tiden var vi inne i marinan i Cartagena och blev anvisad en plats längst in i den delen med fingerpontoner. Incheckningen gick snabbt eftersom vi var här för drygt fyra månader sedan. När vi frågade efter Pedro (han som kan värmare) inne på hamnkontoret visade sig att han stod bredvid. Vi förstod att han var väldigt upptagen och ganska ”svårfångad”. På väg tillbaka till NOSTRA gick vi förbi Staffan som vi träffade här i början av november förra året. Staffan kunde bekräfta att Pedro var svår att få tag i och särskilt utmanande är förstås att vi bara stannar i tre nätter.

Eftersom vi inte förväntade oss något biträde av Pedro tog kapten saken i egna händer. Teorin var att det varit för lite diesel i tanken, så på torsdag morgon fylldes huvudtanken på med diesel från den aktre dieseltanken. Därefter testades värmaren igen. Möjligen var för lite diesel en del av problemet men även om den gick bättre än innan var den fortfarandes svårflörtad när den skulle starta. Vi bestämde oss för att vi får leva med en halvdan värmare i sommar. Förhoppningsvis får vi den fixad i vår vinterhamn på Sicilien.

På torsdagen sammanstrålade vi med Staffan och Britt för en gemensam tapaslunch. Vi gick till deras favoritställe, samma ställe som våra fyrar på land, Sissela och Håkan, tipsat om 😀. Det var lika gott den här gången och vi fick en härlig plats i den värmande solen.

När vi låg i Almerimar var det många som pratade om att vattnet i marinan inte var tjänligt att dricka. På vissa ställen var TDS-värdet 1250 ppm. Vi som verkligen inte är några vattenexperter försökte läsa på och vi förstod att det ideala dricksvatten ska ligga mellan 50-150 ppm. Ligger det under 50 ppm saknar vattnet nödvändiga mineraler enligt Google 🤷‍♀️ och maxvärdet för mänsklig konsumtion är 500 ppm.

Vi fick hjälp med att mäta vattnet på vår plats i marinan och där var TDS-värdet 780 ppm, vattnet vi hade i tankarna låg också däromkring. Det innebar att att vi för första gången på resan har börjat köpa dricksvatten. Vi fick också hjälp av Lars och Lena att köpa en TDS-mätare så vi kan mäta vattnet själva.

Sannolikt visar mätaren inga apotekarmått men det får bli en fingervisning för när vi ska undvika att dricka vattnet i hamnarna. I Garrucha var TDS-värdet 158, vilket vi tycker verkar väldigt bra. Här i Cartagena ligger värdet strax över 300 ppm. Det finns säkert många felkällor och detaljer som vi inte begriper men vår plan framåt är att dricka det vatten som håller sig under 500 ppm. Vi testade också om värdet ändrades när vi använde ett externt filter när vi tankade men det blev en marginellt förändring. När vattnet kokades förändrades inte värdet alls.

På lördag morgon checkade vi ut ur marinan i Cartagena och tuffad bort till sjömacken där vi fyllde den aktre tanken med diesel. Därefter fortsatte vi norrut. Vindarna var varma trots den nordliga vinden men fram till udden Cabo de Palos var det en skvalpig resa. Det blev betydlig bättre när vi kunde vända upp mer mot norr och sätta segel. Idag var det focken som fick dra oss framåt och det blev knappt 20 NM med härlig segling. Nu är alla segel ”vårvädrade” och vi vet att allt fungerar.

Strax efter 18 släppte vi ankaret strax innanför pirarna till marinan i Torrevieja. Det är ett område där många ankrar, och inatt väljer vi att spara hamnavgiften på 45 €. Istället njuter vi av båtlagad lasagne och rött vin. Imorgon fortsätter vi norrut.

Tisdagen den 2 april 08.30 släppte vi mooringlinan i Almerimar för att äntligen fortsätta resan österut för att så småningom nå Balearerna. Den senaste veckan har varit väldigt blåsig med vindar mellan 17-25 meter/sekund. Även om vi har legat tryggt i marinan är det påfrestande med så mycket vind.

Under påskhelgen var vädret skiftande, några dagar med sol och värme och ett par dagar med ihållande regn. På påskafton hade vi en trevlig kväll tillsammans med Kenneth i NOSTRA.

Vi åt sill och potatis, Janssons frestelse, lax och snaps innan det var dags för Kenneth att i regnställ och pannlampa lämna NOSTRA för att klättra upp på stegen till hans båt EL CORDERO som låg på varvet för bottenmålning och polering. Den nederbörd som hos oss kom som regn i flera dagar var snö uppe i bergen. Många av Sierra Nevadas 20 toppar blev snöbeklädda och vissa vägar uppe i bergen var avstängda på grund av väglaget.

Vi har haft fyra bra och produktiva månader i Almerimar. Kostnaden för att laga läckan blev ”bara” drygt hälften av vad vi hade räknat med vilket var positivt, men mest positivt är att det inte läcker längre 🙌. Vi är också väldigt nöjda med uppgraderingen av NOSTRA, en rostfri båge i aktern, nya solceller, Starlink, landgång och en bättre upphängning för Mr Highfield. Nu hänger han tryggt och säkert utan att han slits i gummit när vi är ute på havet. När vi ligger vid kaj går det utmärkt att gå under honom på den nya landgången när vi kliver av 🌟.

Vi hann också med alla vårsysslor innan vi lämnade. Vi delade också med oss av det vi inte behövde längre till Stevie, vår båtgranne. Han blev glad för tampar, vajrar och annat som vi har ”haft färdigt”. Frysen fylldes med fisk, kött, bär och färdiglagade rätter vilket kommer vara perfekt för långa dagar på havet. Två vita grekiska båtkatter i en tysk båt fick ta över Brittas kattsand och den mat vi hade kvar. Britta är säkert väldigt nöjd med oss för att vi inte ”vaskade” hennes älskade mat 😻.

Att leva på en båt innebär att det alltid är något som behöver fixas. För vår del just nu är det värmaren som bråkar. Vi räknar inte med att behöva den särskilt mycket här i Medelhavet men det som finns ombord ska fungera. Vid den här tiden på året är det dessutom förhållandevis kallt på nätterna vilket gör att det är skönt att kunna köra värmaren en stund på morgonen innan man lämnar kojen. Vi vet att det finns en mekaniker i Cartagena som har hjälpt andra så vi får se om vi kan ragga upp honom när vi kommer dit.

Vi har också förberett våren och sommarens seglatser genom att bland annat registrera oss på Ports IB. Det är de kommunala hamnarna på Balearerna som är lite mer prisvärda (går att lösa 😅) än de andra. Även om vi mest kommer att ligga på eget ankare är det bra att vara registrerad för att kunna boka om man behöver gå in i hamn. Registreringen var inledningsvis en utmaning då deras hemsida bara är på spanska. Eftersom vi är lyckligt lottade att ha två ”fyrar på land”, Sissela och Håkan, kunde Sissela hjälpa oss med hur vi kunde få engelsk översättning. Tack!

Vi har också laddat hem en app som heter DONIA. Vi har fått tips om att den kommer att underlätta ankringen där det finns posidionia, ett sjögräs som är skyddat. Det är förbjudet att ankra så att ankaret eller kättingen kommer i kontakt med sjögräset. Gör man det kan ”sjögräspolisen” komma och då får man i bästa fall en tillsägelse att ankra om och i värsta fall blir det dryga böter 💸.

Klockan 19.00 efter en resa på 68 NM var vi väl förtöjda för tredje gången i Garrucha. Det blev en lång, fin och lugn första dag på havet efter fyra månader i vinterhamn. Resan förbi ökända udden Capo de Gato var något helt annat denna gången än när vi gick söderut i slutet av november. Medström i flera timmar och inget diskbråck för navigatören 😊. Planen är att stanna en natt i Garrucha för att fortsätta till Cartagena redan i morgon onsdag, men som alltid kan planen ändras om vi känner för något helt annat.