Kategori: 2024

Oj, oj vilken natt det blev på lördagens ankring. Vinden vände till nordost men den ökade inte så mycket som prognosen sagt så vi for fram och tillbaka i svallet . Det blev inte särskilt mycket skönhetssömn för besättningen. Ja ja, allt kan inte vara perfekt under en längesegling och navigatören måste ju få ha en ”planerings-flopp” då och då .

Direkt efter frukosten bestämde vi oss för att lämna ankarplatsen och fortsätta österut. Planen var att passera det sydöstra hörnet, Cap de Ses Salines, och därefter fortsätta norrut till Portocolom. Vi var dock tveksamma om det var läge att fortsätta norrut med anledning av den nordliga vinden. Vi hade bra segling med storsegel och fock i en kurs på 110 grader men eftersom vi inte fick någon sol i sittbrunnen blev det väldigt kallt.

Navigatörens undersökte olika alternativ till Portocolom. Efter att ha konstaterat att det ska vara ”gött att leva” gjorde vi ett snabbt övervägande och istället satte vi kurs mot en vik cirka 7 NM väster om hörnet, Laguna del Salobra.

Efter en resa på totalt 11 NM ankrade vi framför en lång sandstrand i turkost vatten. Där var det gott om plats och vi la oss på ett bra ankringsavstånd från en svensk båt med ett jämtländskt par ombord. När ankare, snubberlina och ankarsegel satt där de skulle blev det en tidig tilläggare med varma smörgåsar med tillbehör. Vi var överens om att efter den senaste natten behövde vi få njuta i en varm sittbrunn.

På eftermiddagen åkte vi in till Colonia de Sant Jordi där vi drog upp Mr Highfield på en ramp intill Universal Beach Hotel. Där satte vi oss i solen och tittade på alla som kom tillbaka på hotellet med en medalj om halsen. Hotellet arrangerade loppet ” Universal Mallorca Marathon”. Ett lopp med fyra olika alternativ, 42 km, 21 km, 10 km eller 5 km. Loppen gick i genom Conònia de Sant Jordi och området där omkring, det var tuffa motionärer som orkade ta sig runt i värmen. Själva valde vi att delta genom att fokusera på vätskekontrollerna .

Det blev en fin söndagkväll i NOSTRA med kycklingwok och filmkväll. Här stannar vi troligtvis tills på tisdag då vi fortsätter till Portocolom.

Fredagen ägnade vi mestadels åt avkoppling och båtvård. Navigatören blev inkörd till stranden för rastning och inköp av bröd. Även andra brödbaket blev misslyckat så nu har vi snart försett all fiskar söder om Ibiza med en årsranson med mat. En tur förbi en Spar fick det bli med förhoppning att det skulle finnas Gammeldansk, men nix ingen Gammeldansk där heller.

Fredagen var solig men det var kallt i den västliga vinden. Vid lunchtid valde vi att ta upp ankaret eftersom ankarkättingen delvis låg i posidonian. Vi flyttade oss längre in i viken och ankrade i ren sand. Förutom att vi kom ifrån posidonian fick vi bättre koll på starkströmsledningen och nu var vi helt säkra på att vi inte lagt ankaret i den. Skönt!

På lördag morgon hade vinden mojnat och vridit till ost. Alla i besättningen hade haft en god nattsömn. Även om det bara varit 14 grader under natten var det en skön morgon. Kapten har som rutin att starta värmaren vid sjutiden så det är varmt och gott när vi går upp vid halv åtta.

Efter frukost bestämde vi oss för att fylla upp kylen, slänga sopor och tanka bensin till Mr Highfield innan dagens segling. Navigatören och gasten blev avsläppta vid en ramp strax innan stranden och tog trapporna upp till EROSKI. Här fanns det mesta, till och med torrjäst som navigatören har jagat i flera affärer. Ni får vi se om det blir tredje gången gillt .

Strax efter halv tolv var ankaret uppe och vi lämnade Santa Ponça för den här gången. En fin och skyddad vik som vi kommer att återkomma till.

Vi passerade Illa de Toro innan vi tog en mer ostlig kurs. Målet för dagen var en ankringsplats norr om Cap Blanc vilket innebar att vi passerade rakt över Palmabukten. Vindarna var sydostliga så dagen bjöd på ”glidarsegling”.

Med mindre än två NM kvar till ankarplatsen såg det mystiskt ut, hm finns det något att ankra vid här . Vindarna var fortfarande sydostliga så kapten var lite skeptisk när vi släppte ankaret. Det var å andra sidan inte så konstigt, det är väldigt sällan vi ankrar med vind och svall från fel håll och så nära stranden.

Navigatören som hade läst på noga om hur vindar och svall skulle bli under kvällen och natten samt andras erfarenhet av ankarplatsen ville ge det en chans. Dealen blev att om det inte är bättre klockan 19 så lämnar vi och går norrut i Palmabukten. Klockan 18 hade vinden vridit 180 grader och efter att ha ätit middag och diskat beslutade vi oss för att ligga kvar. Hur natten blir vet man först efteråt .

Efter 76 NM och drygt 13 timmar var vi tryggt ankrade i viken Cala de Santa Ponça på sydvästra Mallorca. Resan bjöd på varierande vindar, mest segling men när det gick för sakta valde vi att stötta med motorn för att slippa komma fram alldeles för sent i mörkret. Vi startade 07.45 i lätta sydostliga vindar och regntunga skyar.

Efter bara en liten stund kom solen fram och det såg ut att bli en riktig solig dag. Vi gick för motor och valde bort sundet Freu Gros, istället valde vi Freu Petit när vi passerade sydöstra Ibiza. Det är nog så nära ”lilla jungfruhålet” vi kommer här i Medelhavet .

Prognosen sa att det skulle bli nordlig vind längre norrut och vid 20-tiden skulle vinden vrida till ost och öka till 10-12 meter. Då var vår plan att vara så nära Mallorca som möjligt .

Vi gick för motor längs hela Ibizas ostkust ungefär 20 NM. Planen var att ta höjd för att få förutsättningar för att kunna segla. När vi kom upp till norra delen och passade ön Illa de Tagomago möttes vi av den nordliga vinden och regn. Det var första regnet för vår gast under den tid han har varit med ombord. Vi fick en bra segling även om vinden var väldigt varierande främst i styrka men också i riktning. Ett par gånger stöttade vi med motorn för att hålla farten. Vi hade koll på den amerikanska båten OLA via AIS:en. Vi var nyfikna på vad som var deras mål. Allt eftersom dagen gick blev vi mer och mer övertygade om att de hade samma plan som vi, deras försprång var cirka 7,5 NM.

Resan var bekväm och vi drack kaffe och åt smörgås, chili con carne till lunch och en mini-magnum på eftermiddagen för att hålla blodsockret uppe.

Med drygt 8-10 NM kvar till målet kom så den utlovade ostliga vinden. Vindkantringen och vindökningen kom fort och med en viss möda lyckades vi rullade in genuan och rullade ut focken istället. NOSTRAs fart ökade och under de sista två timmarna blev seglingen lite tuffare.

Solen gick ner i havet strax efter halv nio, en halvtimme senare var det mörkt. I mörkret tuffade vi in i viken där vi såg en mängd ankarlanternor. Vi identifierade OLA som lagt sig på södra sidan av viken. Vi studerade posidioniaappen och såg att det skulle finnas ett område med bara sand på södra sidan av viken. Vinden hade ökat till 12 meter så det var svårt att se botten i vågorna och i mörkret men vi blev överens om en plats där vi släppte ankaret. Ankaret satte sig med ett ordentligt ryck i den kraftiga vinden. Sedan kom nästa utmaning, att få upp ankarseglet i mörkret och den hårda vinden men med gemensamma krafter fick vi dit det tillräckligt bra.

Vi hann lyssna på de sista minuterna i Frölundamatchen men förstod att det inte fanns något hopp. Istället valde vi att pusta ut i soffan efter en lång dag och fira att vi var på Mallorca. Vi njöt av tilläggare tillsammans med sill och ägg. Den enda funderingen som skavde när vi sjörullade kröp till kojs var om vi hade lyckats ankra i den starkströmskabel som går genom viken . Vi valde dock att låta den frågan marineras under natten .

Efter en delvis skvalpig natt var vi redo att lätta ankar. Innan dess hade navigatören gjort ”klart skepp” inne i NOSTRA.

Kapten och gasten tog sig an uppdraget att ro in med sopor. Mr Highfield blev för uppdraget omdöpt till ”Latrina af Dyngö” precis som hans kusin som tömmer sopor på Väderöarna. Därefter kontrollerades oljan i NOSTRAs motor och det behövdes fylla på en liten slurk.

Beslutet på dagens besättningsmöte blev att vi går söderut igen istället för att kryssa norrut i den nordliga vinden. Tio över tio var vi på gång, seglen sattes direkt och seglatsen började med halvvind i 7-8 meter per sekund. Efter att ha rundat Punta des Cavall fick vi en bra slör söderut längst Ibizas sydvästra hörn.

Med en halvtimme kvar till vår tilltänkta ankarplats dog vinden ut så vi fick starta motorn. Vi bestämde oss att först gå in och kolla läget i viken Carla de Porroig. Vindarna ska skifta mellan nord och syd så vi funderade på om vi skulle få bättre skydd där än utanför viken. Det var 4-5 båtar som låg ankrade och det var mycket posidonia i viken. Det fanns några platser med sand där vi skulle kunna ankra, men efter ha gjort ett varv bestämde vi oss för att lägga oss utanför i viken Sa Caixota. Där fanns bra med utrymme och även om det var både vind och svall var det betydligt lugnare än hur vi hade det inatt.

Vi har kört en test i två nätter eftersom vi är nyfikna på skillnaden på strömförbrukningen om vi har invertern och Starlinken på eller av under natten. Första natten stängde vi av invertern 21.40, därmed stängdes också Starlinken av. Förbrukningen nollställdes i appen. På morgonen klockan 07.30 läste vi av förbrukningen och resultatet var 80 Ah. Natten därefter fick invertern och Starlinken vara på, förbrukningen nollställdes vid samma tid som kvällen innan och lästes av morgonen därpå 07.30. Resultatet blev en förbrukning 106 Ah. Svaret är därmed att förbrukningen med inverter och Starlinken kostar 26 Ah mer.

Det blev ett dopp med hårtvätt på eftermiddagen i det 20 gradiga vattnet. Härligt!

Imorgon är planen att starta dagen tidigt, förhoppningsvis är väder och vind med oss så vi ankrar i en vik på Mallorca på kvällen. Om planen håller och vi får heja på Frölunda från Mallis vet vi först imorgon!

Natten i Cala Salona var lugn och stilla, däremot var luften väldigt fuktigt under kvällen och natten. Efter frukost tog vi ett planeringsmöte om de närmaste dagarna. Vindarna ska vara mest nordliga men de ska också skifta vilket gör att vi får ta dag för dag. Utmaningen verkar bli att hitta bra skyddade ankarvikar. Dagens mål blev ankarviken Caló des Moro strax norr om Sant Antoni de Portmany på Ibizas västkust. Viken har bra omdömen i Naivly och bra skydd för den nordliga och ostliga vinden som prognosen visat.

Innan vi lämnade Cala Salona matade vi fiskarna med gårdagens brödbak. Tyvärr jäste degen dålig så brödet var inte ätbart. Besättningens fundering är om vattnet borde varit varmare . Efter ha sett hur lyckliga fiskarna blev av en ojäst limpa sattes en ny deg, skam den som ger sig. Nu försäkrade vi oss om att vattnet var i rätt temperatur. Fungerar det inte den här gången måste det vara torrjästen som är för gammal även om det står att den håller till och med april 2024.

Vi niotiden var vi på väg norrut. Det blåste i stort sett ingenting de första två timmarna men sedan kom det lite vind och genuan rullades ut.

Första försöket att segla varade inte så länge men strax efter att genuan rullats in kom det mer vind så det var bara att rulla ut igen. På bara någon minut ökade vinden från ett par meter per sekund till 8-10 meter. NOSTRA seglade förnöjt med bra fart på focken och revat storsegel.

Vi seglade så högt vi kunde och fick göra ett par slag. När vi på sista benet passerat udden Punta des Cavall kunde vi släppa lite på skotningen vilket var bra eftersom vinden ökade upp till 12 meter. När vi efter 27 NM kom in i viken la sig vågorna och vi hittade en bra plats för ankaret i en ränna med sand fri från posidonia och 53 meter från stranden.

Dagens ankring skiljer sig markant från den igår. Här står hotellen tätt och det är mycket folk i rörelse. Sant Antoni de Portmany är Ibizas näst största stad.

Efter en båtlagad middag bestående av spagetti och köttfärssås rodde kapten in navigatören till stranden för en promenad till Mercadona för stödköp.

Det blev en skön promenad och affären var stor och välsorterad. Vid halv nio var inköpen avklarade och det var dags för navigatören att få skjuts tillbaka ut till NOSTRA. Den här gången fick gasten vara taxibåt.

Innan läggdags blev det SHL-match, Frölunda vann så nu laddar vi för sjunde och avgörande matchen.

Vi vaknade till en ljuvlig morgon efter en väldigt lugn natt. En del nattgästande båtar låg kvar men de flesta mindre båtarna hade lämnade viken på kvällen. Efter frukosten kollade vi om väderprognosen hade några överraskningar, men den utlovade svaga nord- till nordostliga vinden skulle hålla i sig. Efter ett snabbt skepparmöte bestämde vi oss för att lätta ankar och gå ner till viken söder om Formentera. Navigatören blev särskilt glad över beslutet eftersom det finns så många fina omdömen om viken.

Efter en resa på drygt 15 NM var vi framme i viken och vi ankrade framför stranden på 5 meters djup i det turkosa vattnet. Det blev en liten och behaglig söndagstripp men sedan började det . Navigatören fixade lunch, stekt potatis, matjessill och crème fraîche med gräslök. Potatisen stektes på induktionshällen som drivs av invertern. Precis när vi skulle äta kände navigatören lukten av elbrand i området där invertern och annan teknik sitter. Kapten gjorde en snabb koll men hans omgivning (navigatören) ville att han skulle äta lite mat först eftersom humöret inte var direkt på topp. När vi satt oss vid bordet berättade han att solcellerna inte laddade som de skulle . Aha, det var mer än bristen på mat som påverkade humöret.

Efter att lunchen avslutats startade projekt felsökning. Första teorin var att det var invertern som hade blivit för varm men det visade sig inte vara problemet. Felsökningen fortsatte eftersom solcellerna fortfarande inte gav särskilt mycket laddning till batterierna. Till slut visade det sig att det var glapp i jordanslutningen på grund av en mutter som satt lös. Det var därifrån brandlukten kom .

”Elingenjörerna” fick dyka ner under durken och efter att kapten hade bränt sig ordentligt på ett finger eftersom muttern var så varm blev jordkabeln ordentligt fastskruvad. Sån tur att det syntes på appen att solcellerna inte laddade så vi slapp att få en elbrand ombord.

Vi bestämde vi oss för att äta söndagsmiddag på en hotellrestaurang vid stranden. Vi bjöds på en god starter och huvudrätterna var kanon.

Kvällen avslutade med fjärde matchen i SHL mellan Skellefteå och Frölunda, där Frölunda vann efter förlängning. Efter final i Mästarnas mästare var det dags att säga godnatt.

Under natten till lördagen var det lite mer dyning i viken Sa Caixiota än natten innan, framförallt på förnatten. På morgonkvisten lugnade det ner sig betydligt. Alla i besättningen var dock vid gott mod när vi hälsade godmorgon eftersom vi hade fått tillräckligt med sömn. Morgonen var lugn och stilla, och det var fantastiskt att se vårt ankare i det klara vattnet där det låg i sanden vid sidan av båten på 6-7 meters djup.

Vi lämnade ankarviken 09.40 för att gå och kolla läget på en liten ö söderut, S’Espalmador. Ön ligger norr om Formentera och är 2,4 kilometer lång i nord-sydlig riktning och 1,4 kilometer i ost-västlig riktning. Området är ett naturreservat och högsta punkten på ön är 19 meter över havet. På södra sidan finns det en ankarvik där det från maj till november finns ankarbojar för att störa posidonian så lite som möjligt. Det är dock tillåtet att ankra med eget ankare bara man är varsam med var man ankrar.

På resan söderut var havet så lugnt så det äntligen blev läge för att kalibrera kompassen i autopiloten. Under en lång tid har det har varit en skillnad på mer eller mindre 20 grader mellan autopilot och plotter vilket har varit frustrerande. Vi har gjort flera försök att kalibrera men det har inte blivit riktigt bra. Den här gången fungerade det perfekt så nu visar plotter och autopilot samma kurs .

Efter drygt 9 NM var vi framme vid viken Badia de s´Alga på södra S´Espalmador. Det låg flera båtar i viken, en del på boj och en del på eget ankare. Vi valde att avstå bojarna och ankrade istället med eget ankare på 5 meters djup i sand mellan sjögäsmattorna.

Ön S´Espalmador var verkligen ett underbart ställe. Långa sandstränder, turkost vatten och bra skydd för alla vindar förutom västliga. Det är nog så nära Karibien vi kan komma. Det blev några timmar på stranden med promenad och drönarflygning. Så småningom fick vi också koll på vad det är för bruna torra bollar som ligger på stranden. Två spanska killar berättade att det är det som blir kvar av blomman när posidonian har blommat.

När ordinarie besättning tog Mr Highfeld tillbaka till NOSTRA valde vår tuffa gast att simma ut . Starkt jobbat!

Framme vid NOSTRA fick han ett cyklop så han kunde dyka ner för att kolla propellern, han var ju ändå blöt . När vi tidigare sjösatte Mr Highfield såg vi att en av tamparna till landgången låg i vattnet och var väldigt tilltufsad i ena änden. När gasten inspekterat propellern fanns det lite ludd kvar av tampen, bra nu vet vi att knivarna på propelleraxeln fungerar .

Kapten och navigatören tog sina premiärdopp för säsongen i det 20-gradiga vattnet

På eftermiddagen var det dags för kaptenen och gasten att ta hand om nästa projekt. Tamparna som Mr Highfield hissas med har inte varit riktigt iträdda i blocken så det har varit tungt att dra, speciellt sista biten. Det var en utmaning att nå ut ända ut till blocken men det fixade de två ingenjörerna genom att använda stången till Mr Highfield. Den sattes fast i lämplig höjd så gasten kunna sitta där när linor och block fixades till.

Kvällen blev den varmaste hittills och för första gången blev det middag ute i sittbrunnen. Dagen bjöd på ugnsstekt lax, potatis och citronsås. Det toppades med sallad så besättningen inte ska drabbas av skörbjugg.

På den här ankarplatsen kan man lätt stanna flera nätter men den planeringen tar vi först imorgon. Först ska vi njuta färdigt av kvällen .

Efter en natt som inledningsvis var ganska blåsig vaknade vi strax innan halv sju av att bojen knackade på bordläggningen hos Stefan.

Efter frukost och sjöstuvning släppte vi bojen 07.45 och tuffade ut ur viken. Det enda vi hade glömt var att stänga av ankarlarmet så det drog igång direkt . Bra då fick vi koll på att det fungerar.

Målet för dagen var en ankarvik söder om Ibiza, en resa på 53 NM. På den första delen av resan blåste det bara 1-3 meter per sekund så motorn fick göra sitt.

Vi valde medvetet att hålla en mer nordlig kurs än kursen mot målet för att ha tillräcklig höjd för segling i den nordlig eller nordostlig vinden som var utlovad senare på dagen. Vid 13-tiden kom vinden och vi fick en härlig segling de sista timmarna. Vid 16-tiden var vi ankrade i en fin vik med sandbotten. Det var premiär för oss att använda sjögräs-appen, DONIA. Det visade sig att, förutom att den med olika färger visade vilken botten man ankrat i, innehöll den ett ankarlarm. Det fick dock kompletteras med vårt ordinarie larm eftersom DONIA bara skickar sms och mail. Vem kollar sina meddelande på natten ?

Vattnet var väldigt klart så fälten med sjögräs syntes tydligt. Vi valde ändå att ankra i ett området där DONIA visade sand eftersom vi tänker att det är vi som har bevisbördan om sjögräs-polisen dyker upp .

Natten mot fredagen var lugn och hela besättning fick en god nattsömn. Efter en lugn morgon och morgonbestyr var det dags för säsongens första tur med Mr Highfield.

Vi tog en promenad som inte var så lång men ansträngande på andra sätt. Vi testade den branta trappan upp till toppen där utsikten var underbar .

Vi bestämde oss för att ligga kvar en natt till. Det finns sämre ställen att inleda helgen på . Trevlig helg!

Efter en lugn lördagsnatt på eget ankare i marinan i Torrevieja var frukostbestyren klara, ankarseglet nertaget, ankaret uppe och avspolat klockan 09.30. Vi lämnade hamnområdet och utanför hamnpiren var havet oroligt trots att det bara blåste 5 meter/sekund. Vi satte en bit av storseglet direkt för att få lite stabilitet. Vågorna blev lite snällare efter en stund och efter en resa på 17 NM för motor var vi framme i Santa Pola. Omgivningen var bekant men den här gången hade vi fått plats i den privata seglingsklubben, Club Nautico Santa Pola. En mysig hamn med liv, rörelse och mycket aktivitet. Dessutom var den prisvärd, två nätter kostade vad vi fick betala för en natt i marinan intill.

Efter en lyckad tilläggning med bra biträde från marinans personal och incheckning var det dags grosshandlarbrunch med äggröra, bacon och vita bönor. Därefter städade vi återigen av NOSTRA utvändigt. Den ostliga kulingen i Almerimar gjorde att röd sand kröp in i alla skrymslen och vrår. Vi spolar och fejar men ändå kryper det fram mer sand.

På måndag morgon blev det tvätt av två tvättar innan navigatören tog ryggsäcken för att handla på Lidl. Väl där visade sig att det var stängt, tydligen en helgdag här i Santa Pola . Däremot var det marknad så efter att kapten mött upp på marknadsplatsen blev det inköp av apelsiner, clementiner, gul lök, nötter och torkade bär.

På måndag eftermiddag utökades besättningen med navigatörens bror, Stefan. Det ska bli så trevligt och roligt att få biträde av en riktig sjöbuse, så nu är det två sjöbusar och en navigatör i besättningen på NOSTRA. Efter en eftermiddag i en solig sittbrunn och välkomstdricka åt vi middag på marinans restaurang. Därefter tittade vi på andra semifinalmatchen mellan Frölunda och Skellefteå. Tyvärr förlorade Frölunda även den här matchen.

På tisdag morgon hängde vi på låset till Lidl för att fylla kyl och skafferi innan vi fortsatte norrut. Målet för dagen var Calpe cirka 40 NM norrut. Det blev en solig och härlig dag på havet med vågor, motorgång, segling där både genua och genacker fick luftas.

Efter att ha passerar Benidorm och Altea var vi framme vid 18-tiden. Efter att ropat upp marinan blev vi anvisade en bra plats precis nedanför kalkstensklippan, Peñon de Ifach. Vi fick hjälp av en marineros att lägga till och han gav oss den information vi behövde. Vattnet i hamnen var helt klart, det har vi inte varit med om tidigare i Medelhavet. Dessutom visade sig att dricksvattnet hade ett TDL-värde på 137 . Efter att ha spolat av NOSTRA, checkat in och tankat vatten var vi väl värda en tilläggare.

Vi tog en liten kvällspromenad längs kajen. Calpe som är en liten ort och egen kommun som ligger i provinsen Alicante har knappt 26 000 invånare. Klippan Peñon de Ifache och omgivningen omkring är en nationalpark sedan 1987. Parken är 45 hektar stor vilket gör den till Spaniens minsta nationalpark med ett antal sällsynta lokala växter och 300 olika djurarter. Det finns möjlighet att vandra uppför klippan, med eller utan guide via flera vägar som leder upp till toppen. Den här gången valde vi att från flera håll njuta av klippan nerifrån.

På onsdag förmiddag lämnade vi Calpe och fortsatte 15 NM norrut. Vinden var i stort sett obefintlig så det blev motorgång på ett mestadels stilla hav. Vi gick in i en av vikarna norr om Cap Negre och förtöjde vid en av alla de bojar som är utlagda i viken. Här stannar vi över natten för att fortsätta österut imorgon torsdag. Om det blir Ibiza eller Formentera få väder, vind och lust avgöra.

”It´s not a harbour, it´s a trap”. Det är ett av omdömena i appen Navily om marinan i Garrucha. Vi håller inte riktigt med, nu har vi gjort tre besök och allt har fungerat perfekt. Kanske inte den mysigaste atmosfären men snabb respons och trevliga marineros. Förtöjning långsides, gratis el, vatten och bra robusta bryggor. Dessutom en av de billigaste hamnarna i Medelhavet så av oss får Garrucha tre stjärnor av fem .

Kapten fick ta sig an loggen som aldrig kom igång på resan från Almerimar. Det var små vita maskar och något annat slemmigt som flyttat in mellan bladen på den lilla propellern. Efter att propellern var ordentligt renskrapad sprutade kapten den med fransk bottenfärg på sprayburk. Vi hoppas att det håller inkräktarna borta ett tag.

Efter en lugn natt och frukost lämnade vi Garrucha vid 09.30 i strålande sol. Inledningsvis var det ingen vind men efter lunch kunde vi segla några timmar. Vi började med genuan men insåg efter ett tag att det var lika bra att, för första gången i år, hissa genackern. Den tog oss framåt med ytterligare en knop.

Vid 18-tiden var vi inne i marinan i Cartagena och blev anvisad en plats längst in i den delen med fingerpontoner. Incheckningen gick snabbt eftersom vi var här för drygt fyra månader sedan. När vi frågade efter Pedro (han som kan värmare) inne på hamnkontoret visade sig att han stod bredvid. Vi förstod att han var väldigt upptagen och ganska ”svårfångad”. På väg tillbaka till NOSTRA gick vi förbi Staffan som vi träffade här i början av november förra året. Staffan kunde bekräfta att Pedro var svår att få tag i och särskilt utmanande är förstås att vi bara stannar i tre nätter.

Eftersom vi inte förväntade oss något biträde av Pedro tog kapten saken i egna händer. Teorin var att det varit för lite diesel i tanken, så på torsdag morgon fylldes huvudtanken på med diesel från den aktre dieseltanken. Därefter testades värmaren igen. Möjligen var för lite diesel en del av problemet men även om den gick bättre än innan var den fortfarandes svårflörtad när den skulle starta. Vi bestämde oss för att vi får leva med en halvdan värmare i sommar. Förhoppningsvis får vi den fixad i vår vinterhamn på Sicilien.

På torsdagen sammanstrålade vi med Staffan och Britt för en gemensam tapaslunch. Vi gick till deras favoritställe, samma ställe som våra fyrar på land, Sissela och Håkan, tipsat om . Det var lika gott den här gången och vi fick en härlig plats i den värmande solen.

När vi låg i Almerimar var det många som pratade om att vattnet i marinan inte var tjänligt att dricka. På vissa ställen var TDS-värdet 1250 ppm. Vi som verkligen inte är några vattenexperter försökte läsa på och vi förstod att det ideala dricksvatten ska ligga mellan 50-150 ppm. Ligger det under 50 ppm saknar vattnet nödvändiga mineraler enligt Google och maxvärdet för mänsklig konsumtion är 500 ppm.

Vi fick hjälp med att mäta vattnet på vår plats i marinan och där var TDS-värdet 780 ppm, vattnet vi hade i tankarna låg också däromkring. Det innebar att att vi för första gången på resan har börjat köpa dricksvatten. Vi fick också hjälp av Lars och Lena att köpa en TDS-mätare så vi kan mäta vattnet själva.

Sannolikt visar mätaren inga apotekarmått men det får bli en fingervisning för när vi ska undvika att dricka vattnet i hamnarna. I Garrucha var TDS-värdet 158, vilket vi tycker verkar väldigt bra. Här i Cartagena ligger värdet strax över 300 ppm. Det finns säkert många felkällor och detaljer som vi inte begriper men vår plan framåt är att dricka det vatten som håller sig under 500 ppm. Vi testade också om värdet ändrades när vi använde ett externt filter när vi tankade men det blev en marginellt förändring. När vattnet kokades förändrades inte värdet alls.

På lördag morgon checkade vi ut ur marinan i Cartagena och tuffad bort till sjömacken där vi fyllde den aktre tanken med diesel. Därefter fortsatte vi norrut. Vindarna var varma trots den nordliga vinden men fram till udden Cabo de Palos var det en skvalpig resa. Det blev betydlig bättre när vi kunde vända upp mer mot norr och sätta segel. Idag var det focken som fick dra oss framåt och det blev knappt 20 NM med härlig segling. Nu är alla segel ”vårvädrade” och vi vet att allt fungerar.

Strax efter 18 släppte vi ankaret strax innanför pirarna till marinan i Torrevieja. Det är ett område där många ankrar, och inatt väljer vi att spara hamnavgiften på 45 €. Istället njuter vi av båtlagad lasagne och rött vin. Imorgon fortsätter vi norrut.