Det var skönt att vi gjorde en rejäl etapp och tog oss hela vägen till marinan i Almerimar eftersom de efterföljande dagarna var rejält blåsiga. På den platsen där vi låg var det oftast lugnt men natten till den 6 december kom det en ordentlig ”körare”. Vi vaknade vid midnatt av att det dunkade till rejält ett par gånger i aktern på NOSTRA. När vi kom ur kojen såg vi att båten intill oss, De PIRAAT, låg på sned och tryckte mot vår styrbordsida. Det var ingen ombord och hon är en båt som sannolikt inte fått någon kärlek på många år. Ljudet vi vaknat av var när vår akter gick in i stenkajen 😅. Kapten fick på sig kläderna och tog sig upp i sittbrunnen för att i mörkret försöka få kontroll över situationen. Samtidigt kallade navigatören upp marinan på VHF:n och beskrev situationen. Efter cirka 10 minuter var en marineros på plats. Han hjälpte till att provisoriskt förtöja om De PIRAAT i en annan båt. Han lovade att han skulle skriva en notering på hamnkontoret om händelsen eftersom det var svårt att bedöma om NOSTRA hade fått några skador. Morgonen därpå kom två marineros och hjälpte oss till en plats lite längre in. Kapten travade bort till hamnkontoret och talade med en kvinna som hittade noteringen från nattens händelse. Kapten ombads ta ett kort på skadan och skicka till marinan så skulle de stå för reparationen. Hm, vi får se hur det blir med det 🤔.
Navigatören hade plågsamma veckor i Almerimar. Redan när vi lämnade Garrucha fanns känningar i ländryggen på vänster sida. Dagarna därefter blev det mer akut och de kommande dagarna blev det många sömnlösa timmar och många tårar 😥. Symptomen var en värk från helvetet 👿 som gick ner i benet och under foten, det gick vare sig att sitta eller gå. Efter ett läkarbesök och recept på starkare smärtlindring och tre besök hos en väldigt duktig fysioterapeut började livet återvända något. Fysioterapeuten trodde att smärtan i foten, knät och höften kunde bero på en skada. Kunde grundorsaken vara det handlösa fall som navigatören gjort några veckor tidigare från rufftaket när ”stroppen” till storseglet skulle tas ner 🤔?
Det var betydligt lugnare i marinan den här gången än när vi här för en månad sedan. Många av långliggarna i hamnen verkade ha åkt hem, men alla restauranger och butiker var fortfarande öppna. Vi hängde en del mad Lars och Lena och andra advent firade vi tillsammans i NOSTRA. Vi startade med glögg, pepparkakor och ädelost innan vi åt middag som avslutades med kaffe och nybakad mjuk pepparkaka. Innan det var dags att säga godnatt fick vi äran att gratulera herrarna till varsin vinst i spelet 0-100.
Tisdagen den 12 december klockan 08.00 var det dags att lyfta upp NOSTRA på land. Det var en dimmig morgon men som tur var hade vi bara cirka 150 meter till upptagningsplatsen. Vi hade förberett allt vi kunde inför upptagningen och de jobb som ska göras under tiden NOSTRA ligger på varvet. Eftersom det ska tillverkas en rostfri båge för solceller och antenner skruvade vi bort antennstolpen (scanstruten) och fästena till dävertarna (hm, heter det så i plural 🤔). Mr Highfield ska få en ny plats och kommer att hissas upp under den nya bågen så att vi kommer under när vi ska gå av och ombord när vi ligger förtöjda med aktern mot kajen. Hålen efter fästena ska plastas igen så NOSTRA blir snygg 🌟.
Häcken på NOSTRA ska snyggas till genom att plasta igen skruvhålen.
Scanstruten och dävertar lämnade vi in till Mike på Almar Centro Nautico, de placerade på hyllorna till hans försäljning av begagnade båtprylar. Vi får se om det blir sålt.
Förutom att vi fick vänta i drygt en timma innan vi kom upp ur vattnet så gick upptagningen bra. Britta och navigatören valde att ta en sväng i parken intill under tiden.
Vi blev överraskande över att NOSTRA hade en tamp i propellern, frågan var hur länge vi kört runt med den? Nu fick kapten äntligen möjlighet att inspektera spricka utifrån. Sprickan syntes tydligt men frågan var fortfarande hur den har uppstått 🤷♀️.
Sprickan utifrån – nu hoppas vi att den blir ordentligt lagad.
Kapten gjorde några tappra försök att närma sig den svårflörtade brittiska mannen på varvet men responsen var dålig. Kapten kändes sig uppgiven och var på väg att ge upp 🤯. Navigatören tipsade lite försiktigt om att han kanske skulle tona ner sin extroverta sida något, för att på så sätt vänta in vår brittiska vän genom att ge honom lite space och tid. Ett par timmar senare gick vi bort till kontoret för att se om vi med gemensamma krafter kunde få till en dialog om vad vi ville ha gjort på NOSTRA. När samtalet återigen inleddes med alla världens problem 😅 tog navigatören mod till sig och testade en verbal ”jujutsu-sväng” (premiär på engelska 😅). Testen föll väl ut och han blev allt mer tillgänglig och följsam. Efter en stund kunde vi lämna kontoret med en tydlig skriftlig dokumentation på det vi ville ha gjort.
På eftermiddag kom vår brittiska vän på besök för att inspektera NOSTRA från insidan. Han ock kapten fick helt plötsligt en magisk kontakt, med en barfota kapten i akterkojen uppstod västa ”Ernst-känslan” 😆.
Den 14 december lämnade vi NOSTRA och Almerimar med förhoppning att hon ska vara lagad när vi kommer tillbaka i slutet av januari. Bilresan på cirka 33 mil längst kusten till Alicante gick helt enligt plan. Vi passerad milsvida områden med grönsaksodlingar i stora plastförsedda tält. Inte så vackert men tydligen väldigt effektivt, de skördar grönsaker tre gånger per år.
Efter att ha lämnat tillbaka hyrbilen checkade vi in i en lägenhet mitt i gamla stan. Läget var perfekt, nära till allt och precis nedanför vackra Santa Barbara slott.
Trots att det fortfarande var utmanande för navigatören att sitta och gå några längre sträckor blev det mysiga dagar i Alicante. Britta löste det galant med att acklimatisera sig i boendet och en provisorisk kattlåda, vår grymma beresta prinsessa 😻. Söndagen den 17 december var det så dags att flyga hem till kyla och snö men framförallt till jul- och nyårsmys med nära och kära ❤️.