Längs Kefalonias östra kust

Efter bunkring och inköp på tisdag förmiddag lämnade vi Argostoli för att ta oss norrut. Vinden var västlig men inledningsvis för svag för att göra någon särskild fart med segel. Vi valde att gå utanför grundområdet på Kefalonias östra hörn. I sjökortet varnas det med fet stil att många båtar går på grund där varje år, och en grundstötning klarar vi oss gärna utan 😉. När vi rundade hörnet fick vi mera vind, mellan 9-10 meter.

Vi gjorde bra fart med storsegel och fock i nästan 5 NM innan vinden dog ut totalt. Efter 40 NM gick vi in i en vik som fått bra omdöme i Navily, Ormos Antisamos. Prognosen visade bra förhållanden för natten och vi ankrade på södra sidan av viken på 11 meters djup med bra marginal till de undervattenskablar som ligger mitt i viken. Längst in fanns en stor strand omgiven av väldigt höga och branta berg med tät växtlighet av låga barrväxter. Vi njöt av bubbel och jordgubbar efter att ha nått vårt mål med att ta en lite längre etapp för att få en kortare resa dagen därpå.

Inne vid land i höjd med platsen där vi låg fanns en liten avskild strand där vi såg tre svarta getter som spatserade. Tydligen ska det finnas ca 10 000 svarta getter på ön. De måste vara riktigt duktiga att gå i branta upp- och nerförsbackar eftersom Kefalonia har en stigning på 1410 meter.

Efter en lugn natt inleddes dagen med ett gympass på fördäck. Vi kunde konstatera att den tyska båt med Torsten ombord som hört av sig på kvällen via Navily för att höra om vi låg bra i viken nu låg strax intill oss. Efter frukost, båtvård både inne och ute tog vi upp ankaret och fortsatte norrut.

Det blev ytterligare en resa för motor och nu var det sommar på riktigt 😎. Strax innan klockan 13 gick vi in i Fiskardo på Kefalonias nordöstra hörn, ett mycket populärt ställe särskilt under högsäsong. Det fanns platser vid stadskajen men vi valde att lägga oss på eget ankare på den norra sidan av hamnen.

Nu tyckte hela besättningen att det var dags att ta seden dit man kommer och dricka oúzu som tilläggare.

Efter att ha sjösatt Mr Highfield kunde vi konstatera att motorn nu var betydligt mer tillfreds förtöjde vi vid kajen för en promenad till en bar som vi fått rekommendationer om. Men innan vi hann gå ens 30 meter dök det upp en marinbutik som visade sig vara väldigt välsorterad. Kapten gick flera varv i butiken och så mycket ”bra-och-ha-saker” var det länge sedan han sett. Det blev inköp av 50 meter gul flytlina, gasoltub till Magmagrillen, nya skor till kapten och en bit kätting till Mr Highfields ankare. Paret som ägde butiken var väldigt trevliga, de berättade att vi gjorde helt rätt som seglade vid den här tiden för när säsongen drar igång 1 maj blir det väldigt mycket båt. Efter att ha kört ut våra inköp med Mr Highfield promenerade vi uppför till baren som visade sig vara stängd. Navigatören och matrosen är inte helt säkra på bakgrunden till inköpet av den gula flytlinan. Möjligen kan det hänga ihop med att kapten på eftermiddagen blivit mäkta imponerad av en kvinnlig besättning som ankrade i en stor hyrbåt akter om oss och där en i besättning slängde sig i vattnet och simmande in till land med linor på säkert 50 meter. Hm, vi får se vilka uppdrag vi kommer att få 😅.

Det blev att vända på klacken och gå tillbaka ner till hamnen igen där vi stannade till vid en av serveringarna på kajkanten för en lättare middag.

Matrosen och navigatören fortsatte sedan ”the lighthouse trail head” österut ut till fyren som står norr om inloppet till hamnen. En fin promenad att avsluta eftermiddagen med innan vi blev upphämtade av kapten igen.

Efter en lugn natt var det dags att lämna Kefalonia för att ta oss norrut. Tydligen hade vi en egen utmärkt plats i viken 😉