Från Poros fortsatte vi mot ön Egina, en resa på drygt 15 NM. Inledningsvis kryssade vi norrut tills vinden gav upp. Vi gick upp till en av de sydliga vikarna på Egina med bra recensioner i Navily men där var det helt omöjligt att få ankarfäste. Vi letade upp flera områden med sand men ankaret satte sig inte trots 6-7 försök. Troligtvis var det sten under sanden så ankaret bara kasade 🤷♀️. Vi lämnade för nästa vik, Lygia, och där fick vi fäste på andra försöket. Totalt var vi sju båtar som övernattade, där tre hyrbåtar, efter mycket om och men, förtöjde med aktertampar i land. På förmiddagen tog vi upp ankaret och satte kurs österut mot fastlandet söder om Aten, ”Meltemi-land”. Meltemin är den starka nordlig vind som normalt blåser över Egeiska havet från maj till september och kan hålla i sig under flera dagar, ibland i veckor. De kommande dagarna kommer en ny omgång 😅.
Hej då Egina för den här gången 👋
Berget Oros på södra Egina med ett kapell av profeten Elia högst upp på toppen.
Vi fick ett par timmar med hyfsad segling innan vinden försvann och motorn fick göra sitt. Vid 15.30 ankrade vi i viken Sounio bay. Området längst in i viken var avgränsat med gula badbojar men det fanns gott om plats både för oss och alla de charterbåtar som kom in under kvällen. Troligtvis är det deras sista kväll ombord eftersom de ska vara inne i hamn imorgon fredag, för besättningsbyte på lördag. Vi såg ett par båtar med gul eskaderflagga från Svenska Kryssarklubben, vi tror att det var deltagare i de ”kasta loss”-eskader som Svenska Kryssarklubben anordnar i slutet av september. På Kap Sounion på östra sidan i viken står resterna av Temple of Poseidon. En mäktig syn inte minst på kvällen när både belysning och fullmåne lyste upp templet.
Temple of Poseidon 🏛️ som tittar ut över Egeiska havet.
Solnedgång i Sounio Bay
Vädermässigt var natten lugn men våra närmaste grannar, en hyrd catamaran med besättning från Ukraina gick ”all in” och höll igång långt in på natten 🎶. De var däremot inte den piggaste besättningen på morgonen 🤪. Vi lämnade vid 10 tiden för att flytta oss drygt 3 NM norrut till Pasalimani bay söder om Laurion. Efter att ha studerat väderapparna noga de senaste dagarna insåg vi att vi behövde ta skydd för den nordliga vind på 15-20 meter som är på väg natten mot söndagen. Det fanns gott om plats och vi ankrade på 4-5 meter med 40 meter kätting. En del hyrbåtar kom och gick under dagen men vi var bara fem båtar som stannade under natten.
På lördag förmiddag satte vi upp ankarseglet som extra stöd för att minska NOSTRAs svängningar i vinden. Nu är det bara att fortsätta ”väder-apps-knarka” och huka för vinden i ett par dagar.
Vi vaknade utan väckarklocka, fick lugna sköna dagar och nätter i Porto Heli, men att bo på båt innebär att det alltid är något som kräver underhåll och arbete. Vi tvingades tyvärr till ett riktigt ”skitjobb”, alla båtägares mardröm, när det helt plötsligt inte gick att spola på den främre toaletten. Två timmar innan våra gäster från PIGA och WITTE WADIS skulle komma på tisdag kväll började kapten skruva isär toaletten. Kvarnhjulet och den impeller som satt bakom hjulet gjordes rent. Därefter kontrollerades luftslangen till septitanken, inget stopp där. Hm, nästa fråga: Är det stopp i septin 🤔?
När det var mindre än en halvtimmer kvar innan våra gäster skulle komma bestämde vi oss för att pausa felsökningen. Vi plockade undan alla verktyg och reservdelar, städade toaletten med en förhoppning att det mesta av ”septilukten” skulle försvinna 🙊 🙈. Trots att det för oss blev en stressig inledning fick vi en trevlig kväll tillsammans med både ”skitsnack” och resonemang om 12-voltsutmaningar. På onsdag morgon vaknade vi tidigt. OM septitanken på 80 liter behövde tömmas ville vi göra det innan det blev för mycket aktivitet omkring oss. Vi började med att sticka ner en lång alluminiumsticka uppifrån däckstömningen och det verkade inte som att tanken var full, nästa steg blev att undersöka underifrån. Iklädd bikini, cyklop, snorkel och väl försedd med rensningsutrustning tog navigatören sig an uppdraget som kloakdykare 💩. Ibland drar man nitlotten när huvudregeln ombord är att ”göra det man är bäst på” 😅. Efter flera dyk och rensningsförsök visade även den yttre besiktningen att septin inte var full. Positivt! Allt skruvades tillbaka och toaletten fungerade som vanligt igen. Vi vet inte, men troligtvis var det hår mm i kvarnen som gjorde att den inte fungerade som den skulle 🤷♀️.
På torsdag förmiddag var det dags att ta upp ankaret för att ta oss till Poros. Vi hade hoppats på hyfsade seglingsvindar med det blev det inget med det. Istället fick vi en skvalpig resa för motor i drygt 30 NM. Alla försök att segla fick vi snabbt ge upp, vinden varierade mellan 10 meter per sekund för att några minuter senare vara nere på 3 meter. Vid 16 tiden ankrade vi intill PIGA i Navy Bay utanför Poros stad på 17 meters djup. I viken ligger en del båtar på boj som man måste ha koll på eftersom de inte flyttar sig på samma sätt i vinden som oss som ligger på ankare.
På kvällen följde kapten med Marianne och Lennart in till Poros för mat och dryck. Navigatören stannade ombord för ett möte med styrelsen på Kajen i Skärhamn. På fredag morgon blev den en härlig promenad tillsammans med Marianne till Russian Bay innan vi tog vägen om chandlern för inköp av motorolja, poolnudel till kapten och till sist en sväng till matbutiken. Därefter var vi redo att ta oss cirka 20 NM norrut mot Palaiá Epidavros och ”The sunken City”. Vi ankrade i viken Agios Vlasios i kristallklart vatten och rodde bort till området som är markerat med gula bojar.
Tack Kaj Liljebladh för lånet av bilden 🙏Marianne på upptäcksfärd 🤿
På platsen var det 1-3 meter djupt och eftersom det är ett arkeologiskt område är det förbjudet att dyka med tuber, men snorkling går bra. ”Sunken City” är lite missvisande, egentligen är det murar, husgrunder, stenlagda ytor, delar av lerkrus mm från en antik stor romersk villa men det var häftigt att få se området och inte minst den havsköldpadda som betade på botten.
Caretta caretta 🐢
På eftermiddagen när vi var tillbaka i båtarna började det blåsa ostlig vind vilket gjorde ankringen rejält skaplig. Vinden avtog efter några timmar men vågorna var envisa. Vi försökte vänta ut vädret in i det längsta men strax efter klockan 20 hämtade Lennart och Marianne upp oss för en tur in kajen och sedan en promenad till restauranggatorna. Efter en god middag och promenad tillbaka kunde vi konstatera att det var betydligt lugnare i viken.
Efter en lugn natt och morgon med frukost och bad tog vi upp ankaret vid 10-tiden för en resa tillbaka till Poros där vi ankrade på ungefär samma ställe som förra gången. Vi tog en gemensam kväll på stan med middag på restaurang Oasis som ägs av Mike. Här firade vi kaptens 60-årsdag tillsammans med barnen för 14 år sedan, roligt att nu vara tillbaka på egen köl. När klockan slagit tolv gratulerade vi kapten och tog vi Mr Highfield tillbaka till båtarna.
Mr Highfield väl förtöjd i marinan med den magiska belysningen
Poros klockstapel
På söndagen tog vi en rejäl promenad, först upp till Poros klockstapel och sedan över toppen på ön så vi kom ner på den sydöstra sidan. En skön och jobbig promenad. Kapten och Lennart mötte upp oss i stan för en födelsedagsfika med våfflor och kaffe. På kvällen fortsatte vi att fira kapten med en drink ombord på NOSTRA innan vi åkte in till byn för en tidig gyrosmiddag.
Ett gäng som i praktiken är piggare än de ser ut
Tidigt på måndag morgon seglade Lennart och Marianne söderut mot Kreta. Vi stannade kvar i Saroniska bukten för att så småningom ta oss mot Aten för att utöka besättningen. Vi träffade på Rolf och Ingalill på TARIK i marinan, vi träffades som hastigast i juni när vi låg ankrade i Preveza, nu fick vi möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Och som alltid när man träffar längeseglare så var det flera vägar som korsades med bekanta och bekantas bekanta 😄.
Vår plan var att lämna Poros på onsdagen men väderprognosen varnade för kraftig regn och åska så vi stannade kvar, vilket var ett klokt beslut. Det regnade ordentligt hela eftermiddagen men åska höll sig lite på avstånd. Fördelen var att NOSTRA blev ordentligt avsköljd i sötvatten.
En riktig ”innesittardag” ☔️
På torsdagen var vädret bättre, vi tömde Mr Highfield på vatten tog en sväng in till byn för att köpa öskar, mat och säga hej då till Rolf och Ingalill. Vi får ses var vi ses nästa gång 👋.
Efter en trevlig kväll ombord på WAHOO med ett parti Mexican Train var vi tillbaka i NOSTRA vid midnatt, glada över att ingen av oss två kom på jumboplatsen den här gången. Vi plockade iordning och tog upp Mr Highfield till tonerna från det grekiska bröllop som fortfarande pågick på ön Kranai 🎶. Eftersom det varnas för hårda vindar i början av kommande vecka har vi planerat om. Att passera hörnet vid Kap Malea på Peloponnesos tredje halvö i hård nordostlig vind är inget alternativ. Det innebär att vi tvingas spara en del av de ställen vi planerat att besöka till en annan gång, bättre ”safe than sorry”.
Klockan ringde 06.00 på söndag morgon, efter en kopp kaffe var vi redo för att fortsätta resan söderut, strax innan klockan sju var vi på väg. Målet för dagen är att ankra vid Monemvasia, en resa på drygt 50 NM.
Godmorgon… …. GytheioGythio Lighthouse – en 23 meter hög fyr byggd i marmor.
Dagen bjöd på ömsom segling och ömsom motorgång, vi ville hålla en fart på minst 5 knop för att slippa ankra i mörker. Passagen runt Kap Malea gick utmärkt och när vi vände norrut dog vinden ut helt.
Kap Malea
Strax efter klockan 16 var vi framme. Vi tog en lov in i marinan i Gefyra för att kolla läget eftersom det drog in en del svall in i ankringsviken, men vi valde att gå ut tillbaka. Vi ankrade utanför marinan i viken mellan Gefyra och Monemvasia, förhållandena var inte optimala men vinden skulle vrida till nordost så vi hoppades att slippa lite av svallet.
GokvällGodmorgon
Kvällen ägnades åt båtvård och valvaka. Vid 22-tiden vred vinden plötsligt mot väst och ökade upp till 9 meter. Det hade inte väderprognosen sagt något om 🤔. Vid midnatt såg vi hur två båtar kom ut från marinan, en ankrade framför oss och en akter om oss. Troligtvis hade deras ankarfäste släppt när vinden ökade. Efter en natt med dålig sömn valde vi att ta upp ankaret vid 07.30. Strax efter soluppgången passerade vi utanför Monemvasia, en väl bevarad medeltidsby. Vilket annorlunda och fint ställe, på håll såg det ut som en by byggd av modellera. Vi var helt överens om att hit måste vi återvända när förhållandena är mer gynnsamma.
Mådagens soluppgång
Monemvasia En vacker måndag morgon
Vi satte segel men insåg snart att vi inte kunde hålla den höjd som krävdes för att ta oss runt nästa hörn. Vi startade motorn och rullade in genuan. Efter att ha kört en stund hörde vi hur motorn först gick ner i varv för att sedan dö helt 😱. Vi tittade på varandra och funderade på vad som kunde vara fel. Vi rullade ut focken innan kapten gick ner och kollade läget. Allt såg normalt ut och när vi provade att starta motorn igen verkade den gå hjälpligt. Vi bestämde oss för att segla så långt det gick för att motorn skulle få vila, och vilken seglingsdag vi fick 🌟.
Vi satte kurs mot Spetses, en resa på drygt 30 NM. Till skillnad mot alla andra dagar hade vi gynnsamma vindar hela dagen. Perfekt segling, den bästa vi haft någon gång i Grekland. Farten låg omkring 6-6,5 knop, som mest loggade vi 7,8 knop. När vi kom till västra sidan av Spetses såg vi äntligen PIGA på plottern igen. Vi hade bestämt att ses i Porto Heli.
Vi bytte försegel till focken för att lättare kunna kryssa, men det behövdes aldrig. Vinden bar oss fram till inloppet och den sista biten seglade vi bara på storseglet. När vi kommit en bit in i inloppet startade vi motorn, det vibrerade en del inledningsvis men det rättade till sig efter en stund. Lennart kom ut med dingen för att kunna vara behjälplig om det skulle behövas. Vi tog oss hela vägen för egen maskin vilket var skönt. Efter att ha kommit till ro, kramat om Lennart och Marianne på PIGA var det dags att kontrollera propellern. Navigatören dök och lyckligtvis ´såg och kändes allt normalt. Vår teori är att vi hade kört in i något så att motorn inte orkade dra runt propellern, troligtvis har propellerknivarna gjort sitt även denna gång 🤷♀️.
Det blev lugna och sköna dagar i Porto Heli, ingen väckarklocka och ingen planering för att undvika hårda vindar, en trygg ankring i stort sett för alla vindar. För övrigt är det här som Mästarnas Mästare har spelats in de senaste säsongerna, men nu var det ingen aktivitet vid huset.
Resan över Messeniska viken till Peloponnesos andra finger Mani gav oss bra vindar för segling, i alla fall periodvis. Vindriktningen var däremot inte perfekt för att ta oss runt udden, så när vinden ökade bytte vi till focken för att enklare kunna göra några slag. Vår tyske medgångar som vi följt sedan Pylos kunde hålla en rak kurs förbi udden eftersom de valde att gå för motor och storsegel. Även om vi kom lite på efterkälken, var vi nöjda med vårt val att prioritera seglingen framför att komma fram så fort som möjligt.
På kryss 💦
Lunchen under gång fick bli dagens greiska sallad 🇬🇷
Kap Matapan
Kapten hade under resan, som så många gånger tidigare, ute fiskereven. Precis när vi passerade udden Kap Matapan fick han napp, det första på 4 5 år 🐟. Det visade sig vara en lagom stor mahi-mahi även kallad guldmakrill (navigatören vill inte ha upp för stora fiska i NOSTRA 😅). Guldmakrillen gör skäl för sitt namn när den är i vattnet är glimrar den vackert men väl uppe ut vattnen blir den helt grå.
Visst nappar det 🎣
Nöjd storfiskare 😄
Efter udden Kap Matapan fortsatte vi cirka 3NM till Porto Kagio som är en av de minsta och mest avskilda byarna på Mani-halvön. Vi skulle inte vilja kalla den för en hamn utan skulle mer beskriva den som en naturhamn med hus, pensionat och tavernor runt omkring. Byn lever främst på turismen och det är bara strax över 10 personer som bor där permanent. När vi kom in i viken vid 17-tiden låg där tre båtar ankrade. Den tyska besättningen som anlänt en knapp timme innan oss höll fortfarande på att kämpa med att få ankarfäste. Efter ett tiotal försök valde de att gå till en vik lite längre norrut istället, och där kom de äntligen till ro. Av Navily framgår att ankringen kan vara utmanande, dels för att viken är förhållandevis djupt (förutom precis inne vid stranden) men också dels för risken med fallvindar. Själva valde vi att ankra på cirka 15 meter och lyckligtvis fick vi bra fäste redan på första försöket. Ibland har man tur. Senare under kvällen kom ytterligare fyra båtar, någon valde att ankra längst in på stranden och andra kämpade på ett tag innan de till slut gick längre norrut. På grund av risken för fallvindar valde vi att hissa ankarseglet för första gången på den här resan, allt för att förebygga att NOSTRA skulle snurra runt allt för mycket.
Porto Kagio ⚓️
På kvällen mojnade vinden betydligt så natten blev lugn och skön. Vi vaknade återigen upp till en varm och solig morgon 😎. Efter att gjort oss och NOSTRA klara tog vi upp ankaret och fortsatte norrut i Lakoniska viken. Målet för dagen var en ankring innanför ön Kranai vid staden Gýtheio. Resan började med motorgång men avslutades med en bra slör endast med hjälp av genuan.
Mot Gýtheio ☀️
Strax innan klockan 15 var vi framme. Det låg bara en båt i viken så det fanns gott om plats. Vi valde att gå ganska långt in där vi identifierade en sandfläck och ankrade på knappt fyra meter. Det sägs att atmosfären i Gýtheio ska likna den grekiska övärlden men det var inte vår känsla i alla fall inte från ankarviken.
Dagen sillunch kompletterades med nystekt guldmakrill och det var en god fångst som kapten fixat ⭐️. På eftermiddagen hörde Nederländska kamrater från Licata av sig, de var två båtar som var på väg upp till samma ankarvik som vi. Tillsammans med Henk och Houijke på WAHOO blev vi bjudna på en ankardrink på WITTE WALVIS av Jan och Monique innan vi åt en gemensam gyrosmiddag på stan. En varm fredagkväll med god mat och trevligt sällskap.
På lördag förmiddag packade vi ryggsäckarna för en shoppingrunda. På vägen till restaurangen på fredag kväll hade vi sett att det packades upp för marknad. Det visade sig vara den årlig marknad (Panigyri) som pågår en vecka i mitten av september varje år. Vi strövade omkring runt marknadsstånden men insåg snabbt att vi verkligen inte behövde något. Istället valde vi en kaffe Frappe i skuggan.
Taverna där du har möjlighet att välja vilken bläckfiskarm du är sugen på 🐙
Därefter handlade vi lite mat, passerade marinbutiken för att komplettera vårt förråd av shock cord innan vi tog oss tillbaka till NOSTRA för ett välbehövligt bad och lunch.
På lördag kväll blev vi inbjudna att spela Mexican Train ombord på WAHOO. Vi har inte spelat sedan vi lämnade Licata i april så det blir bra med en avrostning 🁼 🂂 🁑
Vi valde att stanna i Koroni i två nätter, ankringen var delvis gungning särskilt på eftermiddagarna och tidig kväll men nätterna var lugna. Koroni är en söt liten by med restauranger längs hela kajen, ett litet torg och en vacker borg.
Vi åt lunch på en av restaurangerna innan vi besökte livsmedelsaffären för att göra stödköp. Det serveras mycket grekisk sallad ombord på NOSTRA så det gäller att ha koll på förrådet med grönsaker och fetaost.
NOSTRA – vy från lunchbordet
Inte alla tisdagar man får äta lunch med en medlem i Blues Brothers ❤️
På onsdag eftermiddag ankrade AMELIT intill oss med Kaj, Jeanette och Charlie ombord. Det var trevligt att se dem igen, senast var 2024 när de besökte Licata. Vi bjöds på en drink ombord på AMELIT med trevligt snack innan vi tog oss in till kajen för en promenad med Charlie och sedan middag på en av restaurangerna på kajkanten. En fin kväll med god mat och trevligt sällskap.
Charlie 🐾
Godmorgon Koroni ☀️
Strax klockan nio på torsdag morgon var vi redo att lämna Korini för den här gången. Ankaret var uppe och vi vände fören mot nästa fingerspets, Mani. Vi får se vad som blir nattens ankring ⚓️.
Veckan ombord på NOSTRA startade med funderingar på hur vi skulle lägga upp resan in till Pylos. Ett alternativ var att flytta oss till en ankring närmare marinan och stadskajen, ett annat alternativ var att låta NOSTRA ligga kvar och ta Mr Highfield knappt 3 NM. Efter att ha kontrollerat att vi hade tillräckligt med bensin för en resa fram och tillbaka bestämde oss för att satsa på det sistnämnda. Sagt och gjort, på med ryggsäck, ner med handlingspåsar, lasta soppåsar och iväg. Det blev en stilla tur in till marinan, vi förtöjde Mr Highfield längst in i marinan mellan ett par av de mindre båtar som inte fått särkilt mycket kärlek den senast tiden.
Stilla tur in till Pylos 💦
Vi promenerade upp till Marine Store, där vi möttes av Greklands vänligaste och mest välkomnande ägare, Fotis. Innan vi ens klivit in i butiken var han framme och handhälsade och önskade oss välkomna. Därefter blev vi bjudna på en glas saft och fick en gåva, en liten burk med olivolja från hans familjs olivfarm.
Två glada grabbar 🇸🇪 🇬🇷
Kapten drömmer sig bort Fådd olivolja 🫒
Fotis berättade att hans familj hade en farm med 1 200 olivträd. Butiken hade han haft i 43 år, men nästa år planerade han att pensionera sig. Vi berättade vad vi var ute efter, Fotis sökte runt i butiken och till slut hade han hittat i stort sett allt det vi behövde. Han berättade hur vi kunde få tag i vatten och diesel och när vi hade betalat och var nöjda med varandra vinkade vi hej då 👋.
Därefter tog vi en tur runt torget i Pylos för att se var vi bäst kunde fylla på mat- och grönsaksförråden. När vi hade koll på det valde vi att sätta oss i skuggan av stora plataner på en servering mitt på torget för att pusta ut ett tag. Väderappen visade 30 grader med sa samtidigt att det känns som 37 🥵.
Kallt grekiskt kaffe är gott i värmen
Efter att ha gjort våra inköp var vi redo att åka tillbaka. Allt gick som på räls men när vi precis hade lämnat marinan tvärdog motorn 🤬. Kapten kopplade snabbt om till den interna tanken och lyckligtvis fanns det bensin i den. Vi visste att vi inte hade fyllt den på länge så tysta med hårt hållna tummar åkte vi mot NOSTRA med förhoppning att komma hela vägen. Ungefär halvvägs stod vi inför det faktum att bensinen var på upphällningen. Vi försökte starta om motorn på den externa tanken men den var helt död. Istället fick vi turas om att ro resten av sträckan, och det var inte bara mjölken i Mr Highfield som riskerade att surna 😅. Efter den svettiga roddturen var vi glada när vi äntligen var tillbaka i NOSTRA. Vi packade snabbt in alla kylvaror innan vi la oss själva på kylning i det 28 gradiga vattnet 💦. Dagens fyspass avklarat ✅.
Efter att ha pustat, ätit grekisk sallad var modet tillbaka för att ge oss på motorn. Den externa tanken var full med bensin men motorn ville inte starta. Vi gjorde i ordning för att slanga bensin från tanken till en reservdunk för att fylla den interna tank. Efter mycket strul fram och tillbaka, en kapten som mumlade något om ”det är väl faan också att man inte kan göra något som varje dj**la biltjuv kan” 🙉 🙊, dvs en hävert. Efter flera försök och två ordentliga högoktaniga supar rann äntligen bensinen dit den skulle. Tändstiftet skruvades bort och satte tillbaka och helt plötsligt gick motorn perfekt, både på den interna och på den externa tanken. Är det det som kallas ”loppa på stiftet” 🤷♀️ och undra om det går att låna ut kapten till drake ikväll 🔥?
Under turen i Navarinobukten rodde vi förbi en ö som ligger mitt i bukten, på ön vajade en en grekiskt och en brittisk flagga. Navigatören blev nyfiken och efter att ha ”spelat Google” var vi mer uppdaterade. I Navarinobukten genomfördes den 20 oktober 1827 ett av historiens mest dramatiska sjöslag. Ett sjöslag som varade i 4 timmar och som innebar att Grekland senare blev självständigt.
Grekland som hade stridigt mot Osmanska riket i många år var vid den här tidpunkten rejält pressade. Storbritannien, Frankrike och Ryssland valde att ingripa och skickade en gemensam flotta till Navarionobukten. Flottan leddes av en brittisk amiral och hans uppdraget var inte att starta krig, istället skulle viken blockeras för att tvinga fram en vapenvila. Situationen i viken blev extremt spänd och när britterna skickade en löjtnant i en roddbåt mot ett osmansk fartyg för att be dem flytta på sig sköts han ihjäl. Osmanerna upplevde att de var under attack. Inom ett par minuter var hela viken ett inferno av rök och eld. När röken skingrats var de flesta osmanska skeppen förstörda och runt 3000 osmanska sjömän dog. På sjökortet kan men se utmärkningen av de vrak som fortfarande ligger kvar.
Chelonaki 🇬🇧 🇬🇷
Den brittiska flaggan på ön markerar ett brittiska minnesmärke och den grekiska flaggan symboliserar Greklands tacksamhet för den brittiska insatsen för Greklands självständighet.
Därefter avslutades historielektionen ombord och det var dags för naturvetenskap. Första kvällen precis ner solen gick ner hörde vi ylande från stranden. Navigatören trodde först att det var party på gång men när ylandet inte upphörde gick funderingarna istället till om det var män som sökte kontakt med sin maskulinitet, ett mansretreat 🤔 😉. Efter att ha läst på lite visste vi bättre de kommande kvällarna. Det är Guldschakaler som håller till nära den våtmark som ligger innanför stranden. De sover på dagarna och när solen går ner vaknar de till och ropar på varandra, vilket låter både magiskt och lite spöklikt. Guldschakalen är mindre än vargen och större än rödräven. Den sprider sig naturligt mot Norden, både i Danmark och Norge är det bekräftat att det finns individer och i Sverige gjordes en observation i Småland 2020. Vi fick aldrig möjlighet att se någon fysiskt men de ser väldigt söta ut på bild i alla fall 🦊.
På tidsdag morgon efter ytterligare en lugn natt tog vi upp ankaret och tuffade in till stadskajen för att tanka vatten. Vi hade redan ganska mycket vatten i tankarna men vi gick på ”Cubaprincipen” , dvs vi handlar det som finns tillgängligt. Kapten hade ringt hamnkapten Christos som mötte upp och tog emot tampar och fixade vattenslang. Han frågade vid flera tillfällen om vi skulle lämna efter att vi hade tankat och vi svarade ja varje gång. Vår teori är att polisen är på honom om att utländska båtar måste checka in, många som har gått till polisen vittnar om en krånglig process med otrevlig personal. Det finns också exempel på fritidsbåtar som fått böter på 25-50 € för att att de inte har kallat upp på kanal 12 och/eller att de har ankrat för nära marinan. För oss blev besöket vid stadskajen helt odramatiskt.
Planen för dagen var att fortsätta söder ut, runda första hörnet och ankra utanför Methoni, men väl där valde vi att fortsätta österut eftersom vi fick hyfsade seglingsvindar.
Totalt blev det en resa på 28 NM, en del motorgång men också en del segling både med genua och genacker. Vid 16 .30 ankrande vi utanför Koroni och resan runt det första (Messenien) av Peloponnesos fyra fingrar var avklarad ✅.
Lördagen den 29 augusti var vi tillbaka på Aktio Marina och NOSTRA. När vi vid 21-tiden klev upp för stegen, fått upp all packning var vi rejält svettiga 🥵. Inne i båten var de 34 grader och ute 30 grader så försöket att öppna alla luckor för att få tvärdrag gav ingen svalka. Allt verkade dock vara i sin ordning och kylen kom igång direkt, skönt! Det enda vi var fundersamma över var om skrovet verkligen var fixat, navigatören kollade igenom mailen vi skickat till varvet ett par veckor tidigare och vår bedömning var att det inte fanns några tveksamheter om vad vi ville ha gjort eller när vi skulle komma tillbaka. Efter att ha packat in det nödvändiga promenerade vi bort till restaurang Celest för en sen middag.
Det blev dåligt med sömn under natten på grund av värmen, klockan 07.30 väcktes vi av att något spolade vatten på skrovet. Det var två killar som påbörjat arbetet med att göra rent skrovet, så under söndag förmiddag blev NOSTRA tvättad, polerad och vaxad. Ett väl utfört arbete 🌟. Andra natten sov vi något bättre, kanske för att vi var helt slut av att arbeta i drygt 30 graders värme. Vid ettiden på måndagen var äntligen NOSTRA i vattnet igen 💦. Vi valde att ta svängen förbi tankstationen i Preveza Marina för att tanka vatten eftersom vi hade pengar kvar på det konto (BerthMaster) vi fixade när vi låg i marinan i juni. När vattentankarna var fulla och däcket avspolat tuffade vi bort till ankringen på andra sidan, Ormos Prevezis för att göra NOSTRA seglingsklar. Efter ett par dagar och några turer in till stan började vi känna oss klara att påbörja resan söderut.
På väg till NOSTRA efter en sen veckohandling. Vi blev tipsade om ett ställe längst in i viken vid en hårt trafikerad väg. Vi förtöjde Mr Highfield i en vägskylt och promenerade 400 meter upp till en välsorterad affär. Enkelt och lätt!
På onsdag morgon 08.30 startade vi resan söderut. Vårt mål för hösten är att ta oss över till östra sidan av Grekland genom att segla runt halvön Peloponnesos. Vi avstår att ta vägen genom Korintkanalen den här gången, planen är att segla runt eftersom vi har hört att det finns så många vackra platser att besöka.
Väntan på broöppningen klockan 10 i Lefkas.
Efter drygt 38 NM ankrade vi första natten vid ”midjan” på Ithaki, en ankring som vi besökte i maj. Nu som då var vindarna mycket varierande både i riktning och styrka beroende på höga berg. Vi kände oss trygga trots starka vindbyar eftersom vi fått bra fäste, vi var noggranna med att ankaret hamnade på en sandfläck och inte i Posidonian. Andra dagen blev ytterligare en dag med motorgång. Det är lätt att förstå varför en del anser att den engelska förkortningen av Medelhavet ”MED” betyder Motoring Every Day 😉. Vid 15-tiden var vi framme vid viken Agios Nikolaos på nordöstra Zakynthos, även kallad Costas Place. Här låg vi i maj 2025 när vi hade en av våra små familjer ombord och firade Mats 40-årsdag. Vi fick hjälp med att förtöja vid en boj av Vangelis som körde ut vårt ankare som ytterligare en säkring. Efter oss kom det in ytterligare 6-7 båtar.
Middagsvy 💦
Under natten hade vinden vänt så NOSTRA hängde bara i bojen, men vi lågt tryggt och säkert. Vid 10.30 släppte vi bojen, tog upp ankaret för en resa till södra Zakynthos. Äntligen blev det lite mer seglat, motorn var bara igång i två timmar. och det serverades hemmagjord pizza ombord.
Vid 16-tiden var vi ankrade i Keri Tartartuga i Zakynthos stora södra vik. I viken ligger ön Marathonisi, även kallad ”turtle island”. Området är ett naturreservat men runt ön åker små båtar som bålgetingar för att få se de havssköldpaddor (caretta caretta) som häckar på öns stränder. Området är ett av det mest kända häckningsområdena för havssköldpaddan i Europa. Själva valde vi att bada, äta middag och njuta av en lugn och vacker ankarplats dit inte många charterbåtar tar sig.
Marathonisi – ”turtle island”
Lugn och härlig kväll.
Godmorgon!
Efter att ha njutit av fredagens soluppgång och frukost tog vi upp ankaret och påbörjade dagens resa mot Pylos på Peloponnesos, knappt 70 NM. Vi fick 4-5 timmar med bra segling, genackern fick hjälpa till och dra för första gången på länge. Strax innan solnedgången var vi framme vi inloppet till Pylos och vi var nöjda med att hinna ankra innan mörkret. Vi valde en plats i vikens nordvästra hörn där vi ankrade i sand på drygt 14 meter.
När vi vaknade efter en lugn natt tyckte vi båda att det var lite kyligt på morgonen trots 27 grader inne 😂, man vänjer sig fort. NOSTRA skulle få ligga stilla idag så vi njöt av en frukost i lugn och ro i en solig sittbrunn innan vi startade dagens arbetsinsats.
Söndagens frukostvy ☀️
Arbetsuppgiften var att sätta upp den nya topplanternan. Arbetet fördelades utifrån vad vi är bäst på; kapten är bäst på höjder och navigatören mest envis och uthållig med att vinscha. Sagt och gjort, efter att förankrat kapten ordentligt i dubbla linor så vinschades han upp 19 meter och bytte lanternan. Bravo! Kommande natt lyser NOSTRA i toppen igen.
Redo för höga höjder!
Efter väl utfört arbete hissades kapten ner igen och då kom det mera vind. Bra tajmat!
På måndag morgon efter frukost gjorde vi oss och NOSTRA klara för en resa söderut. Planen var att ta broöppningen klockan 12.00. Max kom förbi för att få låna Internet, han hade tyvärr blivit av med sin telefon på vägen hem till CECILIA kvällen innan. Troligtvis hade den ramlat i vattnet när han gick i gummibåten. Tyvärr gick inte mobilen att spåra men han kunde kontakta sin tjej som skulle komma med flyget från Malta dagen därpå. Vi vinkade av Max, Ewa och Janne och efter att ha lämnat den bojade leden seglade vi i sakta mak söderut.
Vi har hört och läst att det är många båtar som vill passera Lefkas bridge just klockan 12.00 men allt gick bra och strax innan klockan ett ankrade vi söder om kanalen i Lygia. Det var först på torsdagen vi hade en bokad tid hos Pharos Marine Electronics i Lefkas för kontroll av autopiloten men vi ansåg att det var ett härligt miljöombyte att byta Preveza mot Lygia några dagar.
Solnedgång i Lygia
Under ankringen i Preveza ramlade kapten i gummibåten och skadade sin vänstra överarm. Han fick en Popeye-muskel och när vi läste på insåg vi att skadan eventuellt kunde bero på att en sena gått av, antingen i axeln eller i armbågen. Det framgick att man skulle få skadan bedömd av en läkare för om det krävdes operation fick det inte gå mer än 2-3 veckor. Kapten hade inte ont men på tisdagen bestämde vi oss för att ta Mr Highfield upp till Lefkas Marina för en promenad till det allmänna sjukhuset.
Mot Lefkas sjukhus
Väl där blev vi lotsade genom korridorerna till en expedition för inskrivning och bedömning av läkare. Under väntetiden tog navigatören kontakt med försäkringsbolaget för att få vägledning om hur vi skulle hantera en eventuell MR röntgen (som inte fanns på det allmänna sjukhuset) och eventuell operation. Navigatören kopplades vidare till SOS International och operatören Granit (fräckt namn 🌟). Han förklarade att vi skulle be om ett skriftligt utlåtande av läkaren, ta ett kort på utlåtandet och skicka det till SOS. Därefter skulle deras läkare bedöma vilka åtgärder som behövde göras och vad som kunde vänta tills vi kommer hem.
Nöjd med läkarens utlåtande
Undersökningen av kapten gick snabbt, bara efter 5-10 minuter var han tillbaka. Han hade fått göra olika rörelser med axeln och armbågen och inget var brutet enligt läkaren. Hans bedömning var att den var en muskelbristning, han sög ut blod ur muskel och berättade att kapten kommer bli ännu mer blå under muskeln de närmaste dagarna. Nöjda med att vi fått skadan bedömd ringde vi tillbaka till Granit och bad honom stänga ärendet. Efter en lunch i hamnen tog vi Mr Highfield tillbaka till NOSTRA.
På väg hem 💦
På onsdag morgon efter frukost tog navigatören en promenad till Lidl, 2,5 kilometer enkel väg. Tillbaka i NOSTRA åt vi lunch och strax därpå ringde de från Pharos Marine Electronics och sa att de hade fått en lucka samma dag om vi hade möjlighet att komma till Lefkas. Det tyckte vi var en bra idé så vi fixade iordning allt och tog kanalen norrut. Vi förtöjde vid en charterbrygga som tillhörde Ionian Catamarans. Vi fick hjälp med tamparna av en fransk båt som legat i Licata de två vintrar vi varit där. Vi meddelade Pharos var vi hade förtöjt och bara efter en liten stund återkom de med att deras reparatörer skulle vara på plats inom 30-40 minuter.
När väl diagnosen var gjord rasslade det bara till och arbetet var på gång
När reparatörerna var på plats tog det bara en halv minut innan de ställt rätt diagnos. Drivenheten som vi trodde var problemet var det enda som var helt 🤣. Vi behövde en ny Raymarin styrenhet (EVU 400) med tillhörande kompass och instrument (p70s). Vi fick snabbt en offert på kostnaden via mail och vi bestämde snabbt att det var bara att köra. Efter 2,5 timma var allt installerat, betalat och klart, en dag före utsatt tid. Mycket proffsiga och trevliga killar.
Dagen därpå hade vi en bokad plats i Lefkas marina och eftersom den var förbetald gick vi dit tidigt på förmiddagen. Vi fick en annan plats än den vi bokat men det spelade oss mindre roll eftersom det stod tvätt av kläder och tvätt av båt på schemat. Vi började med att ta ner genuan för att vika den på bryggan istället för på båten, vilket alltid är knöligt. Därefter tvättade kapten av NOSTRA ordentligt och navigatören körde två maskiner i tvätteriet strax ovanför marinan. När vi skulle tanka vatten var kapten klok nog att kontrollera vattnet innan han började fylla, vilket var tur. ‼️ 1320 ppm ‼️. Så dåligt vatten har vi aldrig mätt förut så det blev ingen tankning. Vi funderade på om vattnet var bättre på andra ställen i marinan så på kvällen när vi skulle gå ut och äta tog navigatören med sig ett glas och mätaren i ryggsäcken. Vi mätte vatten på tre ställen, på två ställen i marinan och på ett ställe på andra sidan där charterbåtarna ligger. Vattnet var dåligt överallt, bästa värdet var 811 ppm.
På lördag morgon gick vi upp tidigt för att hinna med broöppningen klockan 07.30. Strax efter klockan 07.00 kallade vi upp D-marina Lefkas och meddelade att vi lämnade marinan. Själva konstaterade vi att det var den dyraste och en av de sämsta marinorna vi legat i. Uruselt vatten och ingen särskilt bra service. Hit kommer vi bara tillbaka om vi hamnar i nödläge.
Resan genom kanalen gick bra även denna gång, men det var betydligt fler besättningar som var morgonpigga än vad vi trott. Vi var cirka 20 båtar som passerade söderifrån. Vi bestämde oss för att gå till Preveza för att både tanka vatten och hämta reservdelen till kylen. Vi visste att det gick att tanka vatten vid tappen i Preveza marina men att de tog bra betalt. Vi kallade upp marinan och bad om tillstånd att få gå till tankstationen, efter en stund ropade en marineros upp oss och sa att vi var välkomna in. När han förstod att vi bara behövde vatten frågade han om vi hade tankat där förut. Nej berättade navigatören men vi låg inne i marinan förra veckan men tyvärr tankade vi aldrig vatten. Ok, men då har ni redan ett konto, så gå över till andra sidan och förtöj långsides så kan ni tanka där på det kontot ni har i marinan. Perfekt, så istället för att behöva betala 20 € för 1000 liter vatten vid tankstationen kunde vi nu sköta oss själva, tanka och betala bara för det vi behövde.
Efter att ha fyllt vatten gick vi ut i viken och ankrade, ett svenskt par från Limhamn kom förbi i deras gummibåt och hade hälsningar från Andy i Dockan som följde oss via Marine Traffic. Dagen därpå kom en familj från Rönnäng förbi, de låg ankrade en bit utanför oss och hade sett att vi var från Skärhamn. Seglingsvärlden är inte så stor 😉.
Efter att ha hämtat den nya elektronikenheten insåg vi att vi behövde mat innan vi startade del två av ”helvetes-reparationen”. Det fick bli en förstärkt frukost på Celest innan vi åkte tillbaka till NOSTRA. Vi började lite lätt med att sätta dit den nya enheten och koppla ihop kablarna på samma sätt som de satt tidigare. Det funkade! Kompressorn fick gå en stund för att se att kylen blev kall innan nästa steg. Nu skulle kompressorn skruvas tillbaka under kylboxen och det blev minst sagt en svettig och utmanande historia. Samma klaustrofobiska känsla men nu skulle en (alldeles för) tung kompressor lyftas upp samtidigt som den skulle skruvas fast. Till slut var alla grejerna på plats och kylen kunde dras igång på riktigt. Härligt, nu hoppas vi att kylen fungerar så länge vi har NOSTRA.
Nu var det äntligen dags att återställa allt igen. Grytor och kastruller flyttades från förpiken till grytskåpet och kylen fylldes med kylvarorna från frysen som fick återgå till frysläge.
På lördag förmiddag tog vi en tur in till Preveza och handlade lite mat så vi klarar oss tills på onsdag när NOSTRA ska upp på land. Därefter seglade vi i lugnt mak in i Artabukten där vi ankrade i en vik intill staden Vónitsa. Här stannar vi tills på måndag.
På tisdag förmiddag förtöjde Mikael, vår leverantör av litiumbatterier, långsides intill oss i ankarviken och levererade nya batterier.
Leverans av batterier
I början av maj bestämde vi oss för att utöka vår batterikapacitet med 1000 Ah, vilket innebär en batteribank på totalt 1 500 Ah. Den mer skämtsamma anledningen till att utöka är att bota kaptens ”elfrossa” men den mer seriösa anledningen är att kunna ta till vara på all den el som solcellerna genererar.
Mycket funderingar
Inför beställningen har vi mätt, diskuterat olika placeringar, skickat underlag till Mikael och mätt igen. Av de två alternativa placeringar vi diskuterade landade vi i att den ”fantastiska stuven” skulle få stryka på foten och istället för torrvaror fick den bli ny batteristuv.
Nu får vi hitta en ny plats för torrvarorna 🤔
Valet av placering innebar att kablarna mellan de de två batteriboxarna blev så korta som möjligt och vi fick en placering där vi slapp bygga om med extra hyllor mm för de nya batterierna. Mikael skickade batterierna till Aktio Marina med UPS och till skillnad mot förra året när vi väntade på vårt segel kom batterierna fram en vecka före utsatt tid. Mikael hade också förberett en hel del hemma i Sverige utifrån den information han fått av oss, och allt mätande, funderande och ältande var mödan värt för allt satt som en smäck.
Efter två dagar med montering ute i ankarviken gick vi in till Preveza marina torsdag förmiddag för att ladda upp batterierna ordentligt. Tyvärr kom aldrig kylboxen igång efter att den varit strömlös så det var bara undersöka vad som kunde vara fel. Kompressorn försökte starta var 30-60 sekund men kom aldrig igång. Det var bara för navigatören att lägga sig på rygg, sticka in armarna och huvudet tills bröderna Hyland 😉 tog emot. Efter totalt fyra timmar i det klaustrofobiskt trångt grytskåp (mumlades något om dessa 🤬 gubbingenjörer som bygger båtar) fick navigatören äntligen ner konsolen där kompressorn satt.
Enklare att fota än att skruva 😅Den trasiga rackaren
Vår diagnos och bedömning var att det var elektronikenheten som sitter på kompressorn som hade gett upp. Vi kollade upp vilken enhet som kunde ersätta vår gamla på 16 år och beställde en ny hos chandlern i marinan. Kylvarorna flyttade vi över till frysen som skruvades ner så långt det gick. Vi tvingades stänga av den på nätterna för på lägsta nivån blev det ändå omkring tre minus.
Beställt och klart kommer om ca 3 arbetsdagar.
Vi stannade i marinan i två nätter och på fredag kväll träffade vi våra tyska vänner och grannar från Licata, Sabine och Jürgen i Papillon. Papillon låg tyvärr fortfarande på varv eftersom han som skulle ha bytt deras teakdäck bara hade tagit bort delar av det gamla däcket. Han hade lovat att det skulle vara färdigt i början av året men nu hade han ändrat sig och sa att det blir färdigt till vintern istället. Det var inget alternativ för dem så nu hade de olika krokar ute för att få Papillon färdig för sjösättning. Trots deras stora utmaningar fick vi en väldigt trevlig kväll tillsammans.
På lördag morgon gick vi ut och ankrade i ankarviken igen och vi fick besök av Max i CECILIA som låg strax akter om oss. Vi bjöd på hemmagjord pizza och banankaka, glada över att se honom igen och få hjälp med att tömma kylen/frysen. På lördagen fixades Mikael och kapten de sista åtgärderna med batterierna, och allt fungerade och vi firade med en sen middag på restaurang Celest i marinan.
Installerat och klart – och vi är så nöjda!
På söndagen kom Ewa och Janne i WILMA tillbaka till Preveza och ankrade en bit ifrån oss. På kvällen hämtade vi upp dem i Mr Highfield för en gemensam middag på stan. En trevlig kväll som avslutades i WILMA innan det var dags att säga godnatt.
Efter två nätter i ankarviken lättade vi ankar och lämnade Palarios för den här gången. Inledningsvis fick vi en lugn segling i lätta vindar. Navigatören passade på att uppgradera markeringarna för 10 och 20 meter på ankarkättingen.
Uppgradering av märkningen på kättingen ⛓️💥🟡 🔴
Målet för dagen var att ankra i Lygia söder om Lefkas kanal för att gå igenom kanalen tidigt på söndag morgon. Öppningstiderna i kanalen är normala under söndagar, övriga dagar är det bara tre öppningar per dag på grund av undervattensarbete. Det blev en lugn lördagskväll med kycklingwok och bad 💦.
God morgon från Lefkas Kanal
Efter en lugn natt vaknade vi tidigt och bestämde oss för att ta broöppningen klockan 08.00. Vi åt frukost i kanalen under tiden som autopiloten styrde, det vi inte visste var att det var sista sucken för vår viktiga och flitiga ”besättningsmedlem”. Precis när vi lämnat kanalen och satt segel behövde vi göra en kursändring. Efter att ha tryckt på knappen för + 10 grader två gånger började autopiloten larma och visa ”current limit”. Hm, det hade vi aldrig varit med om tidigare så det var bara att började felsöka. Vi förstod ganska snabbt att systemet stängdes av för att inte elektroniken skulle skadas på grund av för hög ström. Första åtgärden var att var att bryta strömmen och göra en omstart. Tyvärr tänkte vi inte färdigt innan vi bröt strömmen vilket innebar att vi inte bara hade ett fel utan ett dubbelfel 😅. Dubbelfelet innebar att nätverket, översättningen mellan NMEA och SEATALK, slutade fungera så vi fick ingen information om vind, fart och djup på plottern. Efter flera dialoger med vår vän Chat GPT förstod vi att vi skulle ha stängt av plottern innan vi bröt strömmen. För att få igång nätverket igen behövde vi bryta strömmen och starta upp instrumenten i en viss ordning. Det fick vänta tills vi ankrat, istället fokuserade vi på felsökningen av autopiloten. De olika testerna visade att autopiloten kopplades in korrekt men efter 15 sekunder slutade den att styra och felmeddelandet visades. Ett symptom som troligtvis innebär en trasig drivenhet.
Vi hade bra segling så vi bestämde oss för att fortsätta norrut ca 35 NM för att ankra i viken utanför Parga. De sista 8 NM var vi omgivna av åska och vi diskuterade om vi verkligen skulle gå in området där blixtarna ⚡️⚡️avlöste varandra. Efter att studerat radarbilden insåg vi att ovädret drog västerut så det bästa beslutet var att fortsätta in mot Parga.
Omgivna av åska ⚡️
Väl inne i viken hade regnet dragit förbi och vinden lagt sig. Det fanns gott om utrymme att ankra på. Inne på stranden var inte en enda solstol upptagen, för vem solar och badar i åska och regn.
Parga 💦
Under måndagen var det fortsatt gul vädervarning för åska och regn över Parga så vi valde att lämna tidigt och fortsätta norrut. Kapten fixade i ordning en tillfällig autopilot med hjälp av en shockcord som höll ratten i rätt läge 😉.
Kaptens Mc Gyverlösning, en bit shockcord som tillfällig autopilot💡
Efter ca 12 NM var vi framme vid viken i Karvouno Beach, vår favoritvik söder om Sivota. Väl där insåg vi att den ponton där vi förtöjde förra året var borta men vi fick bra hjälp med att förtöja NOSTRA i mooringlinor istället. Efter uppfriskande bad och simtur tog navigatören upp jakten efter någon som kunde hjälpa till med autopiloten. Efter tips från andra seglare blev det kontakt via mail till Pharos Marine Electronics i Lefkas.
Tillräckligt nöjda med vad vi hade åstadkommit under dagen rodde vi in till restaurangen för en drink och en god middag.
På tisdag förmiddag tog vi telefonkontakt med Pharos Marine Electronics, efter ha bollat frågan några gånger mellan oss hade vi en bokad tid torsdagen den 11 juni. För att slippa jaga båtplats i samband med teknikerbesöket bokade vi en plats i Lefkas Marina. Det kommer bli den dyraste natten någonsin men så får det bli eftersom vi hoppas att besöket kommer läka vår autopilot. Därefter tog vi en långpromenad över berget till Sivota, en delvis jobbigt promenad i värmen men väl värt besöket. Dagens grekiska sallad presenterades på ett annorlunda sätt men var precis lika god som alltid.
Dagens grekiska sallad 🇬🇷
Navigatören hittade en butik i Sivota som ägdes av en trevlig grekisk dam. Hon visade stolt kort på bland annat Amelia Amadamo och Ann Wilsson som tydligen besöker butiken varje september. Förutom att damen var trevlig sålde hon fina kläder så det blev inköp av två par linnebyxor och två tröjor 🙈. Tillbaka i NOSTRA konstaterade vi att vi fått nya grannar, fem trevliga tyskar i en hyrbåt. En av dem hade länge önskat sig en Regina af Vindö så han lämnade sina kontaktuppgifter ifall NOSTRA blir till salu någongång. Roligt att fler än vi gillar henne. Efter några tappra försök att prata med personalen fick vi tillslut möjlighet att tanka färskvatten.
Onsdagen den 27 maj lämnade vi Korvouno Beach och fortsatte upp till Korfu där vi ankrade utanför Gouvia Marina i viken Ormos Kommeno. På torsdag morgonen därpå tog vi Mr Highfield in till marinan för en rask morgonpromenad upp till den villa som vi har hyrt sista veckan i juni tillsammans med barn och barnbarn.
Rask morgonpromenad mot Villa Johnnie 🚶♀️
På väg tillbaka ut till NOSTRA körde vi förbi en go gubbe från Göteborg som låg ankrad i viken. Det blev en liten pratstund där han berättade att han höll på att fylla sina flaskor till sin sodastream. Navigatören blev nyfiken eftersom det är svår att hitta utbytesflaskor i Medelhavet. Det är enkelt tyckte den goa gubben, det är bara att fylla dem med en brandsläckare – kolsyra som kolsyra. När navigatören frågade om det var något särskilt att tänka på svarade han: – Det fungerar inte med pulversläckare 🤣. Efter lite sökande på nätet så såg vi att det finns både kopplingar och kolsyra att köpa via Amazon. Hm, men det köpet suger vi nog lite på.
💦 💦
Vi tuffad för maskin ner till Petriti Notos på södra Korfu, där ankrade vi förra året när Agnes var ombord, vi gillar verkligen den ankringen. Det blev en tur in till fiskehamnen för lunch och lite stödköp ena dagen och middag på Taverna Panorma andra kvällen i deras lummiga och fina trädgård.
Dagens middagsutsikt 🌟 Taverna Panorama
Nästa mål blev Lakka på norra Paxos. En vacker vik med turkost vatten men ankringen är trång så man ligger nära andra båtar. Vi valde att gå dit på lördag förmiddag för vår bedömning var att de flesta charterbåtarna hade lämnat och de nya besättningarna hade inte hunnit dit ännu. Det var trångt i viken men vi fick en tillräckligt bra plats, vi ankrade på 2 meters djup men kunde bara ha ut drygt 10 meter kätting för att ha någorlunda avstånd till andra båtar. I viken låg 25-åriga Max från Sverige som seglar en Albin Vega som hette CECILIA. Vi såg honom i Siracusa men vi hann aldrig pratad med honom där. Han har övervintrat på Malta där han jobbat i Roland Marina men nu var han ledig och njöt av Grekland. Han erbjöd sig att dyka på vårt ankare när han ändå kollade sitt eget och som tack för hjälpen bjöd vi honom på en öl i NOSTRA.
CECILIA en Albin Vega från Sverige 🇸🇪
På söndag morgon fick vi besök av Ewa och Janne i WILMA som låg ankrade längre in i viken. Ett trevligt återseende och på eftermiddagen blev det gofika hos deras vänner Lotta och Magnus på TINTOMARA tillsammans med Ewa, Janne och Max. En trevlig pratstund där Lotta och Magnus bland annat berättade om deras utmaningar med in- och utcheckning i Montenegro. På söndag eftermiddag och kväll började charterbåtarna komma in så det blev ännu lite trängre i viken men kvällen och natten avlöpte lugnt.
Tidigt på måndag morgon lämnade vi Lakka för en mestadels bra segling på drygt 36 NM till Preveza där vi ankrade i viken Ormos Prevezis. Nu var vi redo för båtjobb under några dagar.
