Lördagen den 17 maj var det dags att vinka hej dÄ till Marianne och Lennart för den hÀr gÄngen och ta oss söderut. Natten hade bjudit pÄ Ànnu mer rött regn sÄ det blev en snabbtvÀtt för att fÄ bort det vÀrsta innan vi lÀttade ankar. Strax efter klockan nio lÀmnade vi Meganisi med mÄlet att ta oss sÄ nÀra Argostoli som möjligt, allt utifrÄn lust och ork.
Dagen bjöd pÄ nordvÀstlig vind och en hel del segling, men som vanligt var vinden vÀldigt ostadig vad gÀller styrka. Under lÄnga perioder försvann den helt för att sedan dyka upp igen helt plötsligt. Sammantaget blev det blev en lugn men lÄng resa pÄ knappt 70 NM. NÀr vi rundande sydöstra hörnet pÄ Kefalonia fick vi motvind och kryssade under nÄgra timmar innan vi vi tröttnade och startade motorn.
PÄ vÀg in mot Argostoli i skymningen
Eftersom vi har varit i Argostoli tidigare visste vi att det fanns bra utrymme för att ankra utanför hamnen. Vid 21.30 slÀppte vi ankaret i mörkret förhÄllandevis lÄngt in i viken. Efter ankarbestyren satte vi oss ute i sittbrunnen för en stunds avkoppling, nöjda med dagen satt vi och lyssnade pÄ helgfirandet inne i stan. För oss blev det en tidig kvÀll. Efter en lugn natt och fin morgon valde vi att flytta oss lite mer mot mitten i viken eftersom vi tyckte vi lÄg lite för nÀra grundomrÄdet pÄ 1,5 meter lÀngst in i viken. Vi tog Mr Highfield in till kajen och rekade inför mÄndagens tvÀtt- och shoppingbehov. Vi travade bort till cafeterian dÀr vi betalade hamnavgiften förra gÄngen och tog en drink. Mannen vi hade kontakt med förra gÄngen sa att vi var vÀlkomna igen och att vi kunde lÀgga oss lÄngsides vid kajen om vi önskade. Vi tackade och sa att vi dyker upp imorgon, pÄ mÄndag förmiddag. DÀrefter gjorde vi lite stödköp innan vi tog Mr Highfield hem igen.
PÄ mÄndag förmiddag tog vi upp ankaret och gick in till kajen och förtöjde lÄngsides. Precis nÀr vi hade knutit fast kom en man iklÀdd blÄbyxor med hÀngslen pÄ en moped. Han tvÀrnitade och upplyste kapten att skulle vi ligga kvar fick vi lÀgga oss aktern mot kajen. NÀr vi sa att vi hade pratat med hamnkapten i cafeterian upplyste mannen oss om att mannen i cafeterian var absolut ingen hamnkapten, det var minsann han som var det! Han hÀnvisade oss till en kaj lÀngre söderut dÀr vi kunde bÄde tanka vatten och förtöja lÄngsides.
Vi flyttade oss till den anvisade kajen dÀr vattenkvalitén var utmÀrkt (202 ppm). SÄ förutom att tanka dricksvatten fick vi möjlighet att tvÀtta av NOSTRA all den röda sanden. Vi stannade kvar i tvÄ nÀtter, och fick bÄde tvÀtta nÄgra tvÀttar och bunkra mat. Bland annat hittade kapten en ny typ av ankarkrok som vi aldrig sett förut men som vi trodde skulle passa bra.
VĂ„r nya ankarkrok, hoppas vi blir nöjda med den đ
Tisdagen den 20 maj fortsatte vi söderut och efter en resa pÄ 24 NM nÀstan helt utan vind var vi framme vid dagens mÄl, viken Agios Nikolaos Àven kallad Costas place dÀr Costas kom ut och mötte oss i gummibÄt. Han hjÀlpte till att förtöja i en boj ganska lÄngt in i viken och dÀrefter körde han ut vÄrt ankare utifrÄn förvÀntade vindar, ett bÄde annorlunda och intressant sÀtt att förtöja.
Costas och hans slÀktingar Àger det mesta i viken. Det kostade inget att ligga pÄ deras bojar men de Àr glada om man Ät pÄ deras restauranger. Vi bokade ett bord pÄ restaurang La Grotta precis innan för ankringen. NÀr vi kom in till kajen kom personalen och tog emot tampen och anvisade plats för Mr Highfield. Vi Ät en strandnÀra middag innan vi rodde ut till NOSTRA igen.
StrandnĂ€ra middag pĂ„ La Grotta med ankarliggare i bakgrunden đŠ
Totalt var det 8-10 bÄtar som lÄg pÄ boj. Vi pratad med Costas och berÀttade att vi gÀrna Äterkommer pÄ fredag för att fira en födelsedag och vi var varmt vÀlkomna.
PÄ onsdagen hade navigatören bakdag ombord, dels bakades en tÄrta med mandelbotten och smörkrÀm inför stundande kalas och en plÄt med kÀrleksmums. PÄ eftermiddagen kom Ewa och Janne i bÄten Wilma in i viken. Vi har följt dem pÄ deras resa som startade 2019 via Facebook men vi har aldrig trÀffat dem fysiskt. Nu blev det Àntligen tillfÀlle vilket var vÀldigt trevligt. Det blev tillÀggare och sittbrunnssnack i NOSTRA dÀr vi fick mÄnga bra tips och rÄd eftersom de har seglat i Grekland i mÄnga Är. PÄ kvÀllen blev det en god middag tillsammans pÄ restaurang La Storia.
Ăntligen fick vi trĂ€ffa Janne och Ewa đ„°
PĂ„ torsdag morgon rodde vi över nĂ„gra kĂ€rleksmums till Wilmas besĂ€ttning innan vi vinkade hej dĂ„ för den hĂ€r gĂ„ngen med förhoppning att trĂ€ffas igen. Vi fortsatt till Zakynthos stad en resa pĂ„ drygt 13 NM dĂ€r vi kunde segla halva strĂ€ckan. Vi hade bestĂ€mt oss för att lĂ€gga oss vid stadskajen och hade lĂ€st i Navily om ”blĂ„tröjorna” som kommer inifrĂ„n marinan och gĂ€rna tar betalt Ă€ven pĂ„ stadskajen. NĂ€r vi gick kajen, som var helt tom pĂ„ bĂ„tar, kom det direkt en man i blĂ„ tröja Ă„kande pĂ„ en moped. Han ville hjĂ€rna hjĂ€lp till att ta linorna vilket han förstĂ„s gĂ€rna fick men först gjorde navigatören artigt klart för honom att vi skulle betala hamnavgift pĂ„ hamnkontoret och inte till honom. Han hade inga invĂ€ndningar mot det och lĂ€mnade sitt visitkort om vi skulle behöva nĂ„got. NĂ€r NOSTRA var fastknuten tog navigatören cykeln runt hela hamnen till hamnkontoret och betalade 7,66 Euro för en natt. Det var betydligt mindre Ă€n vad mĂ„nga hade fĂ„tt betala till den blĂ„klĂ€dda personalen enligt Navily. Efter en lĂ€ttare lunch tog sedan navigatören cykeln till Lidl, vilket blev en nĂ€ra döden upplevelse. DĂ„lig vĂ€g som var starkt trafikerad gjorde turen utmanande. Allt som behövde inhandlas kom i alla fall med men hemresan gick tungt đ . VĂ€l tillbaka i NOSTRA visade sig att det var punktering pĂ„ bakdĂ€cket, inte konstigt att det var trögt att cykla.
KvÀllen Àgnade vi Ät att stuva och plocka i NOSTRA för att kunna vÀlkomna vÄra gÀster som Àntligen skulle mönstra pÄ pÄ fredag förmiddag.