Cabrera var väl ett besök, ett lugnt och naturskönt område. Bojfältet ligger i en vik på nordsidan av ön. Där finns ett trettiotal bojar som lär placerade med väl tilltaget avstånd till varandra. Under våra två nätter var vi omkring 20-25 båtar som övernattade i viken.
Bra och stabila bojar. Man fångar den lilla bojen för att få tag i en tjock tamp som är förankrad i den stora bojen. På tampen finns en stor kaus som man trär in sin egen förtöjningstamp i. Enkelt och smidigt.
Efter ha sjösatt Mr Highfield på måndag förmiddag tog vi oss in till den lilla hamnen för att utforska omgivningen. I hamnen fanns en liten servering och en liten turistlokal med mycket och intressant information om om öns historia och om växt- och djurlivet. I byggnaden Es Celler fanns det ett litet museum där man kan ta del av hur livet på Cabrera sett ut under århundraden.
Hela arkipelagen omkring ön är sedan 1991 en nationalpark och ett naturskyddsområde, Archipielago de Cabrera. Totalt består nationalparken av 19 öar, många av öarna är väldigt små. Det finns ett par ställen där det är tillåtet att dyka men i de flesta vikar är det förbjudet att gå in med egen båt. Archipielago de Cabrera ska vara den näst största nationalparken i Medelhavet.
Det marina livet på Cabrera beskrivs som imponerande tack vare den väl bevarade havsbotten. Det finns en mängd olika fiskarter, humrar och krabbor. Dessutom lever sköldpaddan caretta caretta, den oäkta karettsköldpaddan i området. Med den informationen var det bara att konsultera Google för att få svar på vad som då är en äkta karettsköldpadda❓Det visade sig att den äkta karettsköldpaddan är starkt utrotningshotad och den lever inte i Medelhavet utan längre söderut. Den oäkta karettsköldpaddan däremot (taskigt att den inte fått ett eget namn 🤔) är inte utrotningshotad. Den kan bli upp till 50 år och blir mellan 78-115 cm lång. De väger vanligtvis 75-160 kilo. Tyvärr fick vi inte se någon under de dagar vi var där 🐢.
Djurlivet är också speciellt på Cabrera, många av arterna har kommit dit genom sjöfarten (inte bara svartråttan). Några av arterna är inhemska, bland annat finns det fem olika arter av inhemska fladdermöss. 23 olika fågelarter häckar i nationalparken, bland annat rödnäbbade trut, toppskarv och baleariska sångare som är speciell för Balearerna. Rovfåglarna fiskgjuse, elanorafalk och pilgrimsfalk häckar också i parken. Cabrera är också en plats för återhämtning för många flyttfåglar, de stannar i parken för att äta och vila upp sig inför sin fortsatta resa.
Ön har också ett förflutet som fängelseö under 1800-talet. Napoleons soldater hölls fångna på ön och det fanns ingen särskild byggnad som var fängelse utan hela ön utgjorde fängelset. Fästningen som ligger högst upp på ön byggdes på 1400-talet för att skyddas sig mot pirater. Under tiden det fanns fångar på ön användes fästningen som sjukhus för de franska fångarna. Under 1900 talet tog militären över ön och bedrev verksamhet där tills i början av 80-talet.
Efter att ha informerat oss om ön tog vi en promenad upp till fästningen, inte så lång promenad men väldigt brant. Små ödlor kilade hela tiden runt våra fötter.
Balearisk ödla
På vägen upp till fästningen passerade vi kyrkogården för Napoleons soldater.
Inne i fästningen fick man ta den sista biten i en väldigt smal trappa. men väl uppe var utsikten magisk.
Här går det inte att få möte
Det blev härliga dagar i Cabrera med fint väder, mycket bad och små turer med Mr Highfield. På tisdag förmiddag släppte vi bojen och satte segel för att fortsätta resan, vi tog kurs mot Palmabukten.
