Kategori: Juli

På efternatten fick även vi njuta av Biscayas dyningar som så många andra har vittnat om. Det blåste i stort sett ingenting och NOSTRA gungade ändå från sida till sida.

Britta blev orolig och kom upp flera gånger till oss, jamade och ville göra oss uppmärksamma på att något var annorlunda. Hon undrade nog vem som var vår ständige utkik och styrde nu när både kapten och navigatören låg i kojen. Hon nöjdes sig och somnade gott efter vi hade lämnat kojen och börjat stöka med frukosten. Det är tufft att vara skeppskatt och tvingas ha full koll på besättningen 😻.

Vi lämnade San Sebastian omkring tio för att fortsätta västerut till Mutriku cirka 17 NM. Vi gjorde ett tappert försök att segla men fick ge upp trots försök med att spira förseglet, för när vinden inte orkade matcha Biscayas dyningar blev det ingen lugn och ro. Seglen väsnades och slängde fram och tillbaka och när vi dessutom inte gjorde någon vidare fart fick motorn hjälpa oss resterande delen av resan. Spaniens norra kust är magisk med höga bevuxna berg med fina hus och samhällen. Det var som att sitta och titta på en tavla som hela tiden ändrades både i färg och i form.

Strax innan Mutrikus smala hamninlopp ropade vi upp hamnen på kanal 09, men precis som det har varit vid tidigare tillfällen här i Spanien fick vi ingen respons.

När vi kom in i hamnen stod det däremot en ung kille med orange tröja och pekade vart han ville att vi skulle lägga oss. Vi förtöjde med akten mot bryggan så vi fick fören ut mot hamninloppet.

Hamnkillen hjälpte till med tampar och visade till och med vilket eluttag vi skulle använda. Han pratade väldigt bra engelska och var nyfiken på om vi hade seglat hela vägen från Sverige.

Vi var väldigt glada över att vi valde att gå hit till Mutriku, ett annorlunda och väldigt mysigt ställe. När vi berättade för hamnkillen att vi hade fått tips av andra att gå hit svarande han att många som besöker hamnen återkommer eftersom de tycker att det är så fint. Byns bebyggelse klättrar upp för de branta bergen. Den gamla delen av byn med byggnader från 1300-talet och smala gränder ligger precis i anslutning till hamnen.

Bor man här behöver man troligtvis ingen cykel, backarna är väldigt branta och smala och består av kullersten. Däremot kan man lätt förflytta sig mellan byns olika nivåer genom att ta hissar mellan ”våningsplanen”.

Hamnen som inte var särskilt stor, och enligt hamnkillen är full i stort sett varje dag, fylldes snabbt. Precis som i Sverige hade hamnkillen en utmaningar med vissa besättningar som ”bara skulle ta en lunch i tre timmar” och därför inte ville betala hamnavgiften. Att de sedan tar en plats för någon som vill ligga över natten och därmed minskar intäkten för hamnen verkade de inte ha en tanke på 😳.

Mitt emot oss på bryggan låg två polskflaggade båtar, en av ägarna började prata med kapten eftersom han tyckte NOSTRA var så fin och undrade om det var en Hallberg Rassy. ”Nix, men den är byggd i samma område blev svaret”. När kapten frågade om de var polacker skrattade han och sa: ”Nej, vi är spanjorer men det är så krånglig byråkrati om man ska ha en spanskflaggad båt och eftersom jag är EU-medborgare så anser jag att jag får flagga min båt med vilken EU-flagga jag vill. Jaha, så kan man ju också resonera 🤷‍♀️. Vi insåg under kvällen att det var fler båtägare i hamnen som hade samma resonemang eftersom det kom in ytterligare två båtar med spansktalande polacker 😉.

Idag är det precis två månader sedan vi släppte tamparna i Skärhamn och startade vår ”längesegling”. Tiden har gått fort samtidigt som vi har hunnit med mycket. Första delen av resan seglade vi tillsammans med CORDULA, men när de valde att sätta kontrakurs i Le Havre och vända tillbaka till Sverige har vi fortsatt ensamma. Vi har många fina och roliga minnen tillsammans med CORDULA som vi kommer att bära med oss. Vi är så glada över att deras hemresa gick så bra och att de nu ligger väl förtöjda i hemmahamnen Lomma. Vi har träffat några andra svenska båtar, men betydligt färre än vad vi hade trott. Omkring La Rochelle var det några fler och möjligen stöter vi på fler ju lägre söderut vi kommer, vi får se.

Under två månader har vi tagit oss 1 745 NM på egen köl. Vi har hunnit besöka fem länder och har passerat ytterligare ett land (Belgien där vi valda att inte gå in). Vi har lagt till i 37 hamnar där 25 av dem har varit nya bekantskaper för oss. Det har varit mer ”motorbåtsåkande” än vad vi önskat, mest på grund av för svaga vindar men någon gång på grund av motvind. Hela juni var kall så det var långkalsonger och mössa som gällde men när värmen väl kom i juli kom den med besked. Under några dagar hade vi 40 grader men det har det å andra sidan varit i Sverige också. Vattentemperaturen ligger omkring 23-24 grader för tillfället.

Det är många som har ställt frågor om hur mycket det kostar att ”längesegla” och motfrågan skulle kunna vara ”hur långt är ett snöre” eftersom kostnaderna beror på storlek på båten, hur mycket mat man lagar ombord, hur mycket diesel man gör av med osv, osv.

Till skillnad mot en del andra har vi valt att inte lägga en budget som innebär att vi har full koll på alla kostnader för det vi handlar och det vi äter. Däremot tycker vi att det är intressant att ha en uppfattning om kostnaderna för hamnavgifter och diesel eftersom det är utgifter som skiljer sig mot att vara hemma. Under juni betalade vi 10 086 kronor i hamnavgifter, i juli blev hamnavgifterna generellt något dyrare och vi hamnar på drygt 11 700 kronor. I kostnaden ingår även skatt för två personer i hamnarna i Tyskland, Nederländerna och i Frankrike även om det inte är några stora summor. Här i Spanien har vi inte sett att de tar betalt för motsvarande skatt. Eftersom vi har använt motorn en hel del har vi haft en kostnad för diesel på ungefär 5000 kronor per månad.

Vi har ätit lite oftare på restaurang än vad vi brukar göra hemma, det ska ju va gött att leva 😊, men som sagt de kostnaderna bokför vi inte. Priset på livsmedel i Tyskland, Nederländerna och i Frankrike upplevde vi var i stort sett jämförbara med priserna i Sverige. Här i Spanien har vi ingen riktig uppfattning ännu men när det gäller restaurangbesöken är vår upplevelse att de är något snällare mot plånboken här i Spanien än vad de var i Frankrike.

Vi är väldigt nöjda med våra första månader på vår ”längesegling”. Vi har fått se mycket, träffat många trevliga människor och lärt oss ett och annat. Innan vi gav oss iväg läste vi många seglingsbloggar med erfarenheter från de som gjort resan före oss. Nu är det så häftigt att få uppleva och lära känna många av de hamnarna vi läste om genom att upptäcka dem på egen köl. Vi får ofta frågan hur länge vi har planerat att vara ute och det är fortfarande lika overkligt när vi svarar att det vet vi inte. Vi kommer vara ute så länge vi orkar och har lust. Än så länge har vi både ork och lust så i morgon blir det första dagen på månad tre 😀 och då fortsätter vi mot Bilbao.

.

Fredagen började vädermässigt precis som igår. Förmiddagen var mulen och varm och det kom till och med några droppar regn strax efter vår sena frukost. Det var riktigt uppfriskande och vi funderade på om det är så här vädret är här? Växtligheten är så grön och fin så det bör regna en del. Vid lunch kom solen och då blev det ännu varmare men samtidigt skönt.

Hondarribia ligger på västra stranden vid floden Bidasoas och bara en liten bit längre in i floden på den östra sidan av floden ligger franska hamnen Hendaye.

Floden är gränsen mellan länderna och vi har blivit tipsade av flera stycken att välja den spanska sidan eftersom den skulle vara trevligare. Ännu längre in i floden ligger Fasanön, det är en obebodd ö mitt i floden som Frankrike och Spanien har gemensam vårdnad om. De ansvarar ett halvår var för ön med brytpunkt den sista januari varje år.

Vi packade vår tomma flaska för camping gaz i ryggsäcken för att byta den till en ny. Vi har både sett och hört att de går och byta camping gaz på de flesta ställen så vi började med båttillbehörsaffären i hamnen. Men nix, han hade ingen gaz. Han tipsade istället om Eroski, en supermercados i byn. Besöket i båttillbehörsaffären blev ändå inte helt fruktlöst. Kapten köpte ett medel för att rengöra rostfritt som vår franske båtgranne använde igår.

Medlet ska sprayas på det rostfria, verka i ca 15 minuter innan det tvättas bort. Vi får se om det slår resultatet av gnuggandet med Autosol 😉. Navigatören spanade upp en basisk gästflagga, så nu är spanjoren nedtagen och ”baskiern” hissad. Artigt värre 🥰!

Vi fortsatte upp till byn som var fantastiskt gullig. Hondarribia är känd för sina ålderdomliga kvarter med murar och slott.

I supermercados Eroski hittade vi allt utom camping gaz, så det uppdraget får vi ha kvar ett tag till.

Det blev en lättare lunch på en mexikansk restaurang med dålig service och ”sådär” mat. När kapten skulle betala insåg de att de bara hade serverat oss en av de två rätter vi hade beställt 😳 och då hade vi ändå påmint dem två gånger. ”Sorry, to late, nu vi är tacksamma om ni bara tar bort rätten från notan så ska vi göra rätt för oss.” Vi drog vidare till nästa ställe där vi tog en cheesecake och kaffe som tröst.

På kvällen tog vi cyklarna bort till norra delen av hamnen med en fantastisk strand. Utanför stranden, på särskilt anvisade platser, fanns det möjlighet att ankra vilket många utnyttjade denna fredagskväll.

I NOSTRA blev det wrap fyllda med kyckling, mozzarella, tomat och picklad rödlök och till det en sallad med melon och mango. Idag var det rätt dag för att njuta av vinet som navigatören fick samtidigt som hon fick veta att hon skulle blir mormor till ”gurkan” (fast då visste vi inte att det var just en gurka 😉). Kapten fick en ”morfarsgin” vid samma tillfälle men den är slut sedan länge. Tydligen ska det riskfyllt att lagra gin för länge 😉.

Samtidigt som vi åt kollade kapten in en mindre motorbåt som tankade bensin. På samma båt satt en yngre man och rökte 😳, man kan ju undra hur vissa tänker eller som kapten uttryckte det: ”Har du tatt realen”?

Imorgon fortsätter vi väster ut, vi får se vart vi hamnar. Vi har fått några intressanta förslag så någon annanstans i Baskien blir det.

Tisdagen i La Rochelle blev en produktiv dag. Det blev ett lyckat letande efter kattmat till Britta. Navigatören tog cykeln ett par kilometer och passade på att köpa hela lagret av den mat vi köper i Sverige – man vet aldrig hur hungrig en skeppskatt kan bli 😻.

Kapten hittade en elkabel med rätt kontakt som passar NOSTRA så nu har vi en ny kabel på 25 meter. Sedan blev det storkok av chili con carne och köttfärssås som vakuumförpackades innan det frystes in. En burk med picklad rödlök fick det också bli innan storköket stängde för dagen 😉. Perfekta förberedelser för hungriga besättningsmedlemmar. Vi pratade med hamnpersonalen om att vi ville lämna hamnen 06.30 på onsdag morgon vilket inte var några som helst problem.

På onsdag morgon ringde klockan 05.00 för att hinna med att förbereda oss och NOSTRA inför en lång etapp. Strax innan halv sju släppte vi tamparna och gled förbi bron som precis öppnat, och tillsammans med en stor katamaran så lämnade vi hamnen.

Vädermässigt var det en stilla och fin morgon men på kajen var det flera sällskap som var på väg hem efter nattens festligheter. Längs hamnutloppen gick det ett gäng killar som vinkade och sjöng högt när vi passerade. De kanske ville välsigna oss med en ”Biscayahymn” 😉.

Vi lämnade La Rochelle bakom oss i en fin soluppgång. Efter att ha passerat utfarten satte vi nästan rakt sydlig kurs mot Hondaribbia som är den första spanska hamnen i Biscayas östra hörn.

En resa på drygt 170 NM som tar omkring 30 timmar. Kursen innebar att vi gick utanför det skjutfält som finns längre söderut, området är ca 39 NM långt och ca 12 distans brett. Även om vi har förstått att det inte skjuts på nätterna så kändes det ändå bra att ha en bra säkerhetsmarginal till området.

Efter ett par timmar med motorgång satte vi storsegel och genua. Enligt prognosen skulle det vara svaga vindar hela dygnet så vi var glada över att det fanns lite segelvind. Den ostliga vinden var tillräcklig i cirka 2,5 timmar, men sen dog den ut och vi gjorde för lite fart så det blev att starta motorn igen. Vår kurs innebar att vi gick längst den franska provinsen Gascognes kust som är väldig lång och rak.

Vid 18 tiden kom vinden tillbaka, nu från nordväst. Vi rullade ut genuan igen och seglade fram till två-tiden på natten. Totalt blev det segling i 10,5 timma vilket var betydligt mer än vad vi hade hoppats på.

Mr Wattson var nerfälld och laddade i stort sett hela resan så laddningskontot gick på plus 👍. Middagen bestod av spagetti och köttfärssås, till kvällsmat i samband med solnedgången fixade kapten pizza.

Vi delade upp natten i tvåtimmarsvakter så att både kapten och navigatören fick möjlighet till avslappning och lite sömn. Britta hängde med den av oss som hade frivakten 😻. Det blev en lugn, varm och torr natt.

Efter en fin soluppgång delvis skymd i moln var det dags att hissa Spaniens gästflagga. Vi har letat efter en gästflaggan från Baskien eftersom vi har förstått att det är så man vill bli hedrad i den här regionen. Tyvärr har vi inte hittat någon ännu men vi har inte gett upp hoppet.

På väg in mot hamnen tonade delar av Pyrenéerna upp sig. Så mäktigt. Här är naturen annorlunda, branta berg med prunkande växtlighet hela vägen ner mot vattnet. Så fint!

Vi förtöjde på ponton G som enigt våra hamnbeskrivningar skulle vara gästplatser. Här är första hamnen där de inte kommit ut och anvisat oss en plats. Ja ja, det är väl olika i olika länder 🤔. Efter att ha förtöjt ordentligt gick vi till hamnkontoret och betalade för två nätter. Navigatören fick gå tillbaka till båten och hämta all dokumentation om båten samt kaptens pass vilket krävdes för en fullständig incheckning.

Eftermiddagen blev riktigt varm, nästan ingen vind och strålande sol. Kapten fixade till den ”windscoop” han köpte för något år sedan men som vi inte riktigt har fått till tidigare. Nu hade han tänkt till och det blev perfekt. Bra genomdrag av luft i NOSTRA 💨 härligt!

På kvällen gick vi ut och käkade middag i hamnen. Sissela på SHONA hade tipsat om att vi skulle dricka det vita vinet Txakoli. Vi beställde in en flaska och blev förundrade över att vi bara fick stora dricksglas. Kapten frågade lite försynt om det var rätt glas till vinet vilket servitrisen försäkrade oss om att det var. Hon visade att man skulle hälla upp från hög höjd och i precis rätt mängd, när det var slut var det samma procedur igen. Navigatören skulle översätta det med ”bubbel från hög höjd” vilket gav mersmak 😀.

Efter en resa på 36 NM förtöjde vi i La Rochelle, en fantastisk stad som beskrivs – ”där finns något för alla”. För båtmänniskor är det nog lättast att beskriva den som ett ”seglingsmecka”. Många av de franska båtarna föds här, Beneteau, Jenneau, och Amel för att nämna några. La Rochelle ligger ganska nära mitten på insidan av Biscayabukten.

Vi lämnade hamnen i Les Sables d´Olonne strax efter halv nio efter att studerat tiderna för högvattnet i La Rochelle.

För att komma in i den hamnen mitt i city där vi ville ligga behövde vi passera en sluss och en bro som öppnades i samband med högvattnet. Kapten ringde till hamnen innan vi släppte tamparna för att få lite mer exakta tider för sluss och broar men killen som svarade verkade inte riktigt själv ha koll på att det var några tider att passa för att komma förbi ”tröskeln” in i hamnen. Han blev mest förskräckt eftersom han trodde vi var 30 meter och inte 13 😂. Vi bestämde oss för att kontakta dem igen när vi var nästan framme.

Det var ingen vind alls under dagen så det blev motorgång hela vägen på ett nästan helt slätt hav.

Solen gassade och det är sådana dagar vi är särskilt nöjda och glada för vår biminitopp som är ett tak över sittbrunnen. Däcket blev så varmt av solen att det knappt gick att gå utan skor. Vi passerade innanför ön ”Ile de Re” och under den bro som förbinder ön med fastlandet.

Det var väldigt många söndagslediga ankarliggare vid viken intill Pointe de Chauveau utanför öns sydspets vilket var förståligt, söndag, varmt och strålande sol 😎.

Vid tvåtiden när vi var på väg in i hamninloppet ringde kapten upp hamnen igen, nu träffade han på en kvinna som pratade bra engelska. Han berättade att vi hade önskemål om att komma in i hamnen. Det visade sig att hon precis hade stängt bron och skulle titta i datorn när hon kunde öppna den igen. Hon bad att vi skulle ringa tillbaka om några minuter. Vid nästa samtal blev kapten upplyst om att 16.15 var vi välkomna in. Vi resonerade om vad vi skulle göra i två timmar och eftersom vi visste att vi behöver tanka innan vi lämnar La Rochelle valde vi att nyttja tiden till det. Tankstället fanns i den yttre hamnen, Port Minimes, så det var bara att svänga runt så var vi där. Tankade knappt tvåhundrafemtio liter och den här gången reserverades bara det belopp vi hade tankat för 😀.

Efter att ha tankat gick vi bort till anmälningsbryggan och frågade om det fanns någon plats vi kunde få ligga på i drygt en timme. En kille anvisade oss en bra plats strax innanför ankomstbryggan. Vi knöt fast och åt en lättare lunch och dessvärre konstaterade kapten att magnetventilen i eltoaletten hade gett upp så den släppte inte fram något vatten. Det var å ena sidan ingen panik eftersom det går att använda vatten från kranen i handfatet så toaletten går att använda, men man vill ju att grejerna ska fungera. Vår tanke var samtidigt att är det någonstans det borde gå att jaga rätt på en ny magnetventil så borde det vara här i La Rochelle – trodde vi.

Kvinnan från hamnen ringde upp oss och berättade att ägaren till den plats vi skulle lägga oss på hade fått problem med sin båt så han skulle komma tillbaka redan på måndag. Hon beklagade men samtidigt fick vi en annan plats i hamnen precis intill.

Vi lämnade väntbryggan omkring 16 och tuffad i sakta mak in mot den inre hamnen. Det var många båtar i inloppet eftersom det var någon form av båtparad i hamnen. Båtar åkte in och ut i inloppet försedda med flaggor och flaggspel. Strax efter kvart över fyra öppnades bron och vi släpptes in i hamnen där vi fick en bra plats vid en fingerponton.

Vid 18-tiden fick vi besök av Stefan som köpte vår tidigare båt ULTIMA som också är en Regina af Vindö fast en 38:a. Han och hans fru Elisabeth seglade från Sverige förra året då de var ute i tre månader. ULTIMA fick övervintra i innanhavet i Nederländerna och i år har de fortsatt resan under tre månader. Denna hösten och vintern ska ULTIMA ligga någonstans söder om La Rochelle men först ska Stefan segla en vecka tillsammans med sin kompis Morgan eftersom Elisabeth hade åkt hem för att jobba. Det blev en trevlig pratstund och de värmer i hjärtat att de är så nöjda med ULTIMA 😀.

Det blev en tur på stan på kvällen via hamnkontoret där vi betalade för två av tre nätter, eftersom första natten var gratis 👍.

La Rochelle är verkligen en mysig stad, gammal bebyggelse, mycket aktiviteter och fina badstränder. Vi åt middag på stan innan vi strosade tillbaka till NOSTRA.

Måndag morgon startade kapten jakten på en ny magnetventil. Han cyklade bort till den yttre marinan där de flesta båttillbehörsaffärer fanns. Tyvärr inget napp, en del av de som stod som återförsäljare för märket var inte det och andra tyckte att det inte var någon idé att beställa någon ventil eftersom det snart var augusti och många har semester 🤔. Så småningom fick kapten tag i företaget i Sverige och resonerade med en kille där hur vi skulle kunna få tag på en ny ventil. Kapten skickade över bilder via mail på den felande magnetventilen och killen lovade att återkomma efter att kolla upp detta vilka alternativ som fanns.

Navigatören ägnade förmiddagen åt att städa ur NOSTRA ordentligt, frostade av frysen, torkade ur kylen, dammsög och dammtorkade överallt. Det var skönt att få köra ett ordentligt ”städrace” eftersom långa dagar på havet innebär att vi bara tar det mest nödvändiga. Senare på dagen tvättade kapten av NOSTRAs däck ordentligt, hon har blivit väldigt salt av allt vatten som stänker över henne.

Vi tog cyklarna till Matrix och gjorde ett storköp Det var en riktigt bra affär så nu fylldes kylen igen och vi hade ingredienser för några storkok som vi ska frysa in för långa dagar på havet.

På eftermiddagen försvann helt plötsligt strömmen på bryggan. Kapten fick ut och försökte prata med grannen mitt emot men han pratade bara franska. Det slutade med att de diskuterade elfel och jordfelsbrytare genom att prata med varandra genom Google translate som fransmannen hade aktiverat på sin mobil. Det gick utmärkt, kapten pratade engelska och Google översatte det han sa till franska och tvärtom.

På eftermiddagen bogserades ett stor skepp in i hamnen.

I aktern stod det att hemmahamnen var Port Vila och skeppet var försedd med en nationsflagga ingen av oss kände igen.

Det blev att anlita Google 😅. Port Vila är huvudstaden i republiken Vanuatu som är en östat i sydvästra Stilla havet. Ögruppen ligger 1750 km öster om norra Australien, väster om Fiji och sydost om Salomonöarna. I slutet av 1800-talet gjorde både Frankrike och Storbritannien anspråk på delar av landet. 1906 blev det ett brittiskt-franskt kondominat (när flera stater styr över ett territorium). Efter att frågan om självständighet att pågått sedan 1974 erkändes republiken Vanuatu 1980. Tack nu fick vi lära oss något idag också 🤓. Frågan är bara om de har seglat hela vägen från Vanuatu 🤔, skeppet såg ganska risigt ut.

Det blev en lugn kväll i NOSTRA. Imorgon ska navigatören ut och jaga kattmat till Britta. Hon förstår inte själv att hon måste hushålla med blötmaten för att den ska räcka tills i slutet av september när vi får besök. Hon är ett riktigt matvrak vår skeppskatt, men bara när hon får det hon gillar 😻.

Vi påbörjade också planeringen för den fortsatta resan. Sannolikt blir La Rochelle den sista franska hamnen, nästa stopp blir förhoppningsvis i Spanien. Det innebär nattsegling och en resa som beräknas ta cirka 30 timmar. Vi har också börjat titta på vilken hamn vi ska vara förtöjda i när barn och barnbarn kommer i slutet av september, vilket ska bli grymt roligt ❤️.

Natten i ”gulfen” blev annorlunda än vad vi hade tänkt. Vid sjutiden på kvällen blev det väldigt strömt i samband med att tidvattnet vände. Normalt sett när man ligger på eget ankare eller boj så lägger sig båten med fören mot vinden. Men när vinden nästan var obefintlig och strömmen stark var det strömmen som påverkade hur NOSTRA rörde sig. Det innebar att hon förflyttade sig över sitt eget ankare vilket innebar att vi kom väldigt nära ett par uppankrade motorbåtar. Hm, en ny upplevelse. Vi försökte förstå om ankaret hade släppt eller om det endast var strömmen som spökade. Vi var i alla fall helt överens om att vi inte skulle känna oss trygga med att ligga så här på natten. Så vi tog upp ankaret och ankrade om mellan två andra båtar med gott ”vingelutrymme”. Trots det kom vi ganska nära en av båtarna, en segelbåt från Nederländerna, när NOSTRA vred sig i strömmen. Vi resonerade om hur den nederländske båten kunde ligga så still, hade de en metod att ankra i ström som inte vi begrep 🤔.

Senare på natten när navigatören gjorde en check av NOSTRAs position så var det Nederländska ankarljuset ute i farleden och åkte. När man har ankrat eller ligger på boj ska man ha ett ankarljus tänd så att andra båtar kan se att du ligger där. På segelbåtar sitter de ofta högst upp i masten, så högt upp i skyn åkte ett vitt runtomlysande ljus i farleden. De hade sannolikt draggat (ankaret hade släppt) och nu var de på väg att leta ny ankarplats i viken. Det var kolsvart ute så de svepte med en lampa för att se andra båtar och bojar. Så småningom kom de till ro på andra sidan viken där de knöt fast i en boj. Gött, då hade vi en båt mindre att hålla reda på. Vid tvåtiden på natten kom det lite vind och då uppförde sig NOSTRA mer som vanligt, dvs hon la sig med fören mot vinden vilket gjorde att allt blev lugnare.

Strax efter 06.30 tog vi upp ankaret för att surfa med strömmen ut mot öppet hav. Vattnet kokade runt omkring oss men NOSTRA var stabil i strömmen.

Strax innan klockan åtta kom vi ut på öppet hav igen, med en erfarenhet rikare. Det är ingen lek att ”nattankra” i strömt vatten 😅.

Vi satte kurs mot dagens mål, hamnen L´Herbaudière, som ligger på norra toppen på ön ”Ile de Noirmoutier”. Ön är ca 25 km lång och 15 km bred och har långa sandstränder. Vi fick en härlig segling, halvvind och loggade omkring 5-6 knop, förutom de två sista timmarna då vinden dog ut så det blev att motorsegla. Till lunch blev det pizzaslices 😋.

Väl i hamnen efter 45,5 NM möttes vi av hamnpersonal i gummibåt som anvisade oss en långsidesplats ytterst på en brygga nära inloppet. Inte helt optimalt med tanke på all trafik in och ut i hamnen men ändå helt okej för en natt.

Kapten har sett att NOSTRA har fått lite skägg i vattenlinjen. Det är svårt att nå när man sitter i gummibåten så det behövs ett längre bad för att tvätta bort det. Kapten gjorde ett tappert försök när vi låg på ankare men strömmen var så stark så mycket av energin gick åt att hålla sig kvar vid NOSTRA. Det är positivt att fler sett att NOSTRA behöver ansas och vi var tacksamma för all den hjälpen vi fick 🐟 🐟.

Vi gick upp och betalade hamnavgiften och tog samtidigt vägen förbi ett bageri samt en livsmedelsaffär för lite stödköp. På vägen tillbaka till NOSTRA letade vi upp en restaurang som såg trevlig ut där vi bokade bord till klockan 19.

När vi kom tillbaka till NOSTRA såg vi hade fått en fransk båt utanpå oss med en trevlig familj ombord. Vi upplyste dem om att vi skulle lämna imorgon bitti klockan åtta, vilket inte var några som helst problem. De hade förtöjt ordentligt, vilket tyvärr inte alla gör. De hade förtöjd både i NOSTRA och därutöver hade de egna tampar i bryggan både fram och bak. Det gillar vi, särkilt här där tidvattnet kommer och går. Efter en snabb visit i NOSTRA och en dusch var vi redo att gå tillbaka till restaurangen.

Middagen var utsökt, god mat och en trevlig kille som serverade och var allt i allo på restaurangen som var fullsatt. Strax innan vi skulle betala fick kapten kramp i ena benet som han brukar få ibland. Han ställde sig upp och ett äldre franskt par som satt vid bordet intill oss tittade på honom och frågade om han hade kramp och vinkade att han skulle komma till deras bord. De visade att han skulle lägga långfingret över ringfingret och trycka till. Han skulle använda handen på samma sida som det ben han hade kramp i. Kapten gjorde som de sa och sa artigt att jag tror det faktiskt släpper lite. Om det verkligen var så var nog mer tveksamt 😉.

Tillbaka i NOSTRA var det ytterligare en båt som förtöjda på utsidan oss. Det var länge sedan vi låg tre båtar i bredd utanpå varandra. Vi upplever att det är mer vanligt i Sverige och Danmark än här söderut. Kvällen blev lugn med damernas landskamp, Sverige- Belgien. Vi orkade lite drygt första halvlek innan kojen ropade efter oss.

Fredag morgon och väckning klockan 07. Gött Sverige vann tydligen igår 👏. Bra jobbat! Vid tvåtiden på natten tog navigatören en sväng ut på bryggan för att kolla förtöjningstamparna. Vinden hade tilltagit och det blåste 8-9 meter snett framifrån, och med två båtar utanpå NOSTRA var trycket stort. Det var dock ingen fara men navigatören kompletterade med en kulfender.

Efter att båtarna utanpå oss hade släppt sina tampar så lämnade vi hamen i L´Herbaudière omkring halv nio. Vi tog kurs söder mot Les Sables d’Olonne en resa på cirka 40 distans. Det var ingen vind att tala om så det blev maskin och storsegel. Vi har läst många seglingsbloggar och de flesta har tvingats köra maskin på resan söderut. Det är ju den enda nackdelen med fint väder, vindarna är ofta svaga. Eftersom vi vill hålla lite fart vid längre distanser får det bli så.

Det blev en skön och delvis produktiv dag på havet. Vi lyssnade på ett avsnitt av Sommar i P1 med Bengt Einar ”Sotarn” Johansson. Det var ingen av oss som hade hört talas om honom tidigare så det blev en trevlig bekantskap. Navigatören fick arbetslust så putsning av rostfritt fick bli dagens uppgift.

Efter avslutad dagsverk var samtliga mantågstöttor putsade. Nästa steg blir att ta ”pulpiten” dvs. räcket i fören och ”puschpiten” motsvarande räcke i aktern, men först måste nästa attack av arbetslust väntas in 😉.

Med ungefär två timmar kvar hade vi så mycket vind att det blev genackersegling. Det var så härligt att kunna stänga av motorn för en stund och vi kunde segla ända fram till hamninloppet. Det har varit lite knöligt för oss tidigare att gippa genackern men kapten hade klurat ut hur vi borde göra istället så det var bara att testa en ny metod. Det gick riktigt bra. Vi utvecklas 😉.

När vi var framme i Port Olona Marina fick vi först lägga oss vid en ankomstbrygga precis nedanför hamnkontoret för att gå upp för att bli tilldelad en plats. Det var bra ordning, vi fick papper med koder, en karta över var platsen fanns någonstans. Enkelt och smidigt. Efter drygt 47 NM förtöjde vi vid en fingerponton med akten inåt, vilket var bäst för vinden men fördelen var att vi också fick en solig sittbrunn 😎.

Det blev en sen middag med grillat kött och klyftpotatis. Grillat är alltid gott och det har inte varit så mycket av den varan under resan hittills, vi får bättra oss på den fronten 😀.

Vi hade vi bestämt oss för att lämna hamnen omkring 10.30 idag för gå in i Golfe du Morbihan cirka två timmar senare. Glädjande nog var kaptens lår bättre än förväntat idag. Skönt! Innan vi släppte tamparna gick vi bort till U Ship som är en båttillbehörsaffär. Vi var på jakt efter en ny kontakt till elkabeln eftersom kapten tror att det är den som är kaputt. De hade tyvärr inte rätt typ av kontakt så det fick vara. Däremot köpte vi ett litet ankare med tamp till Mr Highfield och toapapper till eltoan 👍. Vi två toaletter i NOSTRA, en mer än vad vi har i lägenheten i Skärhamn 😉. På den ena har vi bytt till en elektrisk toa med sötvattenspolning vilket är perfekt. Det enda som krävs är särskilt ”marint toapapper” som löser upp sig lätt. Vi brukar därför se till att vi har ett lager ombord.

Lämnade Port Haliguen strax efter halv elva och körde maskin över bukten till infarten till ”gulfen”. I infarten var det inte särskilt mycket ström vilket var helt enligt våra beräkningar. Längre in däremot kokade vattnet på flera ställen men det var aldrig någon fara. Innanhavet var väldigt fint, nästan som vissa delar av vår svenska skärgård om man bortser från strömmarna förstås.

Vi gick upp till en ankarvik på västra sidan av ön Ile Aux Moines där vi sett i hamnböckerna att det skulle vara bra ankarbotten. Vi gjorde först två försök på ett ställe mellan två andra ankarliggare men där fick vi inget fäste. Vi upplevde att det var mer sten än sand så vi flyttade oss 50 meter söderut och där satte sig ankaret vid första försöket ⚓️.

Det är skönt att ligga på eget ankare, dels sparar vi nästa femhundra kronor per natt och dels är det skönt att kunna bada direkt från båten. Efter en lunchmacka och kaffe sjösatte vi Mr Highfield och körde bort till den lilla hamn som ligger på öns nordvästra sida. I hamnen fanns det inga platser för besökare men de har lagt ut två flytpontoner utanför hamnen där gästbåtar kunde förtöja långsides. Det fanns till och med el och vatten på pontonerna. När vi körde förbi fanns det inte många lediga platser kvar, på flera ställen låg de två båtar i bredd.

Två gummibåtar från hamnen körde skytteltrafik in och ut till pontonen när besättningarna ville få landkänning eller komma tillbaka till båtarna

Vi frågade en av killarna som körde ”taxibåtarna” om vi kunde lägga Mr Highfield någonstans och han var schysst och flyttade på en av deras extrabåtar så vi kunde lägga oss där. vi tog en promenad på ön där det var mycket turister som kom med de turbåtar som gick fram och tillbaka. På kajen fanns det säker 10 olika glasscaféer.

På hemvägen till NOSTRA hade strömmen tilltagit och det blev bitvis en ”skvättig” resa.

Väl tillbaka i NOSTRA tog kapten hand om NOSTRAs vattenlinje vilket var välbehövligt. Han skulle behöva en isskrapa och mycket har vi ombord men en isskrapa har aldrig navigatören sett på någon packningslista 🤔. Det fick bli en test med en av de äldre stekspadarna för att se hur aggressiv den skulle vara mot havstulpanerna.

Idag har Britta både varit ankarvakt och badvakt 😻.

I det här innanhavet skulle man kunna lägga mycket tid. Området består av ett femtiotal öar där två av öarna, Petite Logoden och Ilur sköts av the Natural Park. På dessa två öar är det inte tillåten med hundar inte ens om de är kopplade. Resten av öarna är privata men det är fritt att promenera runt dem så länge man håller sig vid strandkanten. Området är väl känt för sina ostron så det gäller att ha koll på de träkäppar som står i vattnet och utmärker ostronodlingarna. På eftermiddagen kom det en tjej och en kille i en gummibåt och överlämnade en karta som visade var man helst skulle ankra för att vara så varsam mot den växtlighet och det djurliv som finns i ”gulfen” samt vilka förväntningar de har på oss när det gäller vårt avfall ombord.

Även om det var väldigt fint här lämnar vi redan imorgon och fortsätter söderut. Vi kommer att gör ett eller ett par planerade stopp innan vi når La Rochelle. Därefter blir det sannolikt en nattsegling till Spanien. Vi får se hur den fortsatt planen blir.

Vi avlutar med en bild från 1989 på en något yngre kapten när han var med och leveransseglade en båt mellan Marsielle och Marmaris. Tack Stig-Arne, ditt fotoarkiv är en guldgruva 🌟. Det är så roligt att du hänger med oss via bloggen och skickar påminnelser om ”förr i tiden” 🙏.

En 33 år yngre kapten på leveranssegling i Medelhavet 😀

I morse hade vi ingen brådska eftersom våra beräkningar sa att läget för att gå in i ”Golfe du Morbihan” var tidigast sen eftermiddag. Idag var det mulet, omkring 20 grader, hettan har vi skickat vidare till Sverige 😎. Det var bra vindar för att gå söderut så det var febril aktivitet i hamnen med båtar som lämnade. Kapten resonerade med vår franske båtgranne kring förutsättningarna i ”gulfen” och han gav lite tips om förtöjnings- och ankringsmöjligheter. Han påtalade också vikten att ha koll på koefficienten – och den har vi ju stenkoll på numera 😊.

När navigatören gick på bryggan tillbaka till NOSTRA, efter att ha slängt skräp, var den en besättningsmedlem på en fransk båt som hälsade trevligt på norska. Roligt! Det var en norsk kille som var gift med en danska och av någon anledning hade de bosatt sig i Bretagne. Ja varför inte, kan man bara franska är det nog ett fantastiskt ställe att bo på.

Navigatören tog tillfället i akt att diskutera strömmarna in mot ”gulfen”. Vi blev sittande i deras sittbrunn med alla de relevanta franska nautiska böcker som de hade ombord och deras franska ”tidvattenexpert” ombord förklarade och beskrev livligt på franska 😅. Det var två passager med olika tidvatten som vi var tvungna att ha koll på, dels när vi rundar udden vid Quiberon och en när man ska gå in i ”gulfen” cirka 10 distans senare. Väl inne i ”gulfen” finns det sedan ett par kritiska ställen där strömmarna kan vara väldigt starka. Vi fick tipset att gå in omkring 18.30 eftersom då skulle strömmarna vara som mest fördelaktiga.

Lämnade Port Louis strax efter klockan 11, med bra vindförutsättningar och en våghöjd omkring 1 meter.

Vi satte storsegel och focken när vi lämnat hamninloppet, vinden var omkring 10 meter. Efter en knapp timme rullade vi in focken och rullade ut genuan istället. Det blev en snabb och stabil segling söderut, vi hade halvvind största delen av resan och loggade mellan 7-8 knop.

Vi lämnade ett område som blev allt soligare och gick mot ett område med mörka, gråa moln. Vi klarade oss från regn även om det hängde i luften, däremot drog det in dimma med väldigt fuktig luft. Dimma på havet är inget vidare men det lättade förhållandevis snabbt.

Eftersom vi hade gjort så bra fart var vi framme efter drygt tre timmar, så istället för att vänta i tre och en halv timma på rätt läge att gå in i ”gulfen” valde vi att runda udden vid Quiberon och lägga oss i en hamn på insidan, Port Haliguen. Vi går in i ”gulfen” imorgon stället då koefficienten är ännu bättre och vi bara har en resa på högst ett par timmars till inloppet vilket gör att det är lättare att tajma rätt tid.

När vi skulle runda udden vid Quiberon var vi tvungna att gippa (flytta seglen från ena sidan till den andra). Kapten fixade iordning ”bombromsen” där vi använder en klätteråtta för att kunna kontrollera gippen bättre. Vid gippen satt kapten på rufftaket för att ha bättre kontroll över bombromsen, och när storseglet åkte över till andra sidan med stor kraft fick han ena benet i kläm mellan taket och tampen till bombromsen 😱. Det blev några oroande minuter innan navigatören förstod att det hade gått förhållandevis bra. Ingen var trasigt men en rejäl lårkaka blir nog resultatet. Lärdomen idag var att nästa gång har vi en längre tamp till bombromsen och hela besättningen är i sittbrunnen .

Vi blev anvisade en bra plats vid en fingerponton av hamnpersonalen som mötte med gummibåt. Vi gick upp och betalade hamnavgiften för en natt (den dyraste hittills 50€) och gick tillbaka till NOSTRA för lunch och avkoppling i sittbrunnen.

När det var dags att laga mat hade vi helt plötsligt ingen ström. Vid felsökningen i elskåpet på bryggan märkte vi att automatsäkringen löste ut så fort vi satte i vår kontakt. Det visade sig att något hade hänt med elkabeln 🤷‍♀️, så det blev att plocka fram extrasladdar för att få det att fungera igen. Hur kan en sladd bara ge upp det måste vara något elektriskt 🤔.

Det blev en fin kväll i Port Halugien, det är en ganska stor marina som är upprustad de senaste åren.

Imorse strax innan 06 var det inte ”Britta-väckarklockan” som väckte oss utan en kraftig vind på 12-13 meter som plötsligt träffade oss rätt i sidan. Det var bara att ta på sig det mest nödvändiga och gå ut och hämta in handdukarna som hängde på mantåget, ta ner solskydden på biminin och justera tamparna utifrån de nya förutsättningarna. När vi krupit ner i kojen igen kom regnet och lite åska på avstånd. Hela besättningen somnade gott igen och det blev sovmorgon till klockan 09 vilket både är ovanligt och skönt.

Natten var inte varit lika varm som natten innan. Dels för att värmen har gett sig lite under natten men också för att kapten körde en MacGyver i går kväll. Ihärdigt skruvade han och fixade Cabin Coolern och omformaren från 12 till 220 volt som ”inte orkade”. Cabin Coolern är ett substitut till AC eller kanske till och med placebo 😉. Det blir lite svalare bara man hör att den surrar och att man vet att slangen går ut genom fönstret och ner i vattnet 🤷‍♀️.

Förmiddagen bjöd på växlande molnighet, drygt 20 grader och frisk vind så vi bestämde oss att ta ”bussbåten” över floden till fiskehamnen för att därifrån ta oss med vanlig buss till Lorient centrum. Lorient är en stor stad med många shoppingmöjligheter, både vad gäller båttillbehör och bunkring av mat. Vi har förstått att många byter besättningar här eftersom det är bra förbindelser både med tåg och flyg. Vår båtgranne i hamnen är från Tyskland och de ska lägga sin båt här i en drygt en vecka eftersom de ska åka hem en sväng.

Strax intill oss ligger en svensk motorbåt, vi har sett färre svenska båtar än vad vi trodde vi skulle göra. Det här är en båt från Uddevalla som har varit ute ett år. De vände i höjd med Bordeaux eftersom deras handikappade son, Oscar 22 år och deras 9-åriga hund inte tål sjön så bra. I det sydöstra hörnet av Biscayabukten är det ett område med ett skjutfält som man måste passera på ett visst avstånd. Det innebär en lite längre etapp innan man kommer in i Spanien vilket deras besättning inte riktigt var redo för. Nu är de på väg norrut igen och har ett år kvar på resan. De har inte bestämt upplägget för fortsättningen men syftet med resan är att visa Oscar världen, och vi som gillar hav och vatten tycker att det är ett fint sätt att göra det på.

I Lorient finns en gigantisk ubåtsbunker från kriget. En bunker med sju meter tjocka armerade betongväggar och tak som de allierade försökte bomba åtskilliga gånger utan att lyckas. Inget vackert bygge men det har tydligen fyllt sin funktion.

Vi startade med en salladslunch i Lorient innan vi strosade runt en stund i city. Tyvärr missade vi saluhallen som hade öppet mellan 07-12 men vi hittade en livsmedelsbutik och ett bageri så vi var nöjda.

Tillbaka i NOSTRA tvättade vi några tvättar. Vi hade tanken redan imorse men då var torkvädret mer tveksamt än det blev på eftermiddagen. Tre snabba tvättar som var torra på tre timmar av sol och vind, så nu är tros- och kalsonglådorna fulla igen 👍. Full blev också hamnen på eftermiddagen, till skillnad mot igår så var det en strid ström på båtar som förtöjde enligt hamnens anvisningar. Vi gissar att det är en del fransmän som har börjat sin semester denna veckan men vi är förstås inte säkra eftersom vi har dålig koll på deras semesterperioder 😊.

Vi gick en promenad efter middagen bort till Citadellet som ligger precis vid flodmynningen och på vägen in till hamnen. Port Louise är verkligen en trevlig hamn med bra service.

Tillbaka i NOSTRA fortsatte vi planeringen för resan söderut. Vi är sugna på att gå in i ett innanhav sydost om Vannes, Golf du Morbihan. Där ska det finnas en en ”munk-ö” som heter ”Ile lux Moines” som ska vara värd ett besök och det ska finnas bra ankringsmöjligheter. Det man behöver ha koll på strömmarna i innanhavet. Vid ”spring-tide” kan strömmarna på vissa ställen bli över 9 knop vilket är en utmaning oavsett om man har den mot sig eller med sig. Det rekommenderas att man ska göra sitt första besök när det är neap, dvs den tiden i månaden då strömmarna inte är lika starka. Om vi går dit imorgon är vi närmare neap som är den 23 juli, än spring som var den 15 juli så det bör funka.

I en pilot över franska Atlantkusten står det ” It pays to be a little adventurous if sailing here, given the strength of the streams but if you are cruising in south Brittany, you must visit the Morbihan. It is wonderful! Fabulous walks on the GR 34 foothpath which covers most of the Gulf”

Vi får känna efter imorgon bitti hur det känns, det finns fler fina platser här i Biscaya. Det finns bland annat en ö som heter ”Ile d´Yeu” med en hamn som heter Joinville som vi också är sugna på. ”Ett måste, det är en ö med franska överklasshippies” sa Sissela på SHONA när vi gick igenom deras tidigare resa. Jonsville ligger lite längre söderut så vi får väl ta smultronställena i tur och ordning.

Inatt har det varit varmt. När vi gick och la oss i går kväll var det fortfarande 28 grader 😅. Det var till och med så varmt att kapten funderade om vi skulle lägga bort duntäckena, men vi behöver väl ändå inte överdriva. 😂. Vi bestämde oss för att målet med dagens etapp skulle bli Port Louis, en etapp på cirka 27 distans. Port Louis är en hamn som vi har fått tips om som ett alternativ till Lorient. Port Louis ligger precis i hamninloppet till Lorient. Vinden var ostlig mellan 8-10 meter så det var fina förutsättningar för bidevind-segling. Lämnade Concarneau strax innan 09.30 i en ljummen vind och strålande sol. Värmen ska fortsätta några dagar till, de har utfärdat röd varning för höga temperaturer omkring 40 grader i västra Frankrike och i Storbritannien. Vi ville ha värme och vi fick värme 😉.

Satte storsegel och fock precis när vi lämnade de röda och gröna bojarna vid utloppet från hamnen. Idag blev det ”seglingsharmoni” ombord på NOSTRA. Det är ett tillstånd som inträffar när vinden är stabil, tillräcklig i styrka så det bara är att styra, skota och njuta. Ingen frustration som innebär att vi måste testa att byta segel, spira eller andra fix och trix. Seglingsharmoni är ett tillstånd som navigatören gillar.

Idag var det riktigt härligt att vara ute på havet istället för att ligga i hamn när temperaturen stiger upp mot 40 grader. Vattnet är fortfarande förhållandevis kallt, drygt 20 grader, så det kyler något fortfarande. Vi lyssnade till sommar i P1 😊 och njöt.

Totalt blev det en distans på drygt 40 NM idag. Rakaste seglingsvägen hade som sagt varit 27 distans men eftersom vi kryssade så blev det lite längre.

Strax innan klockan fem när vi på väg in mot hamninloppet ropade kapten upp hamnen och berättade att vi var på väg in. En kille kom ut och mötte i en gummibåt och anvisade oss en bra plats vid en fingerponton. Kapten backade in och fick beröm av hamnkillen som tyckte att det var bra kört, han är duktig NOSTRAs kapten 🌟

Det blev en varm eftermiddag och kväll med omkring 40 grader. Det blev inte många knop för besättningen förutom seglingen idag. Vi betalade hamnavgiften för två nätter, åt och duschade kallt i NOSTRA. Imorgon säger prognosen mellan 20-25 grader vilket blir perfekt för att ha ork att kolla på omgivningen.

Vi är väldigt glada för att vi inte bara drog förbi Concarnau, för här var precis så gulligt och fint som vi har hört. Det blev en lugn söndag. NOSTRA blev ordentligt genomgången, städad och avtorkad inuti och tillsyn av motor mm. Vi promenerade bort till torget och blev glatt överraskade av att saluhallen var öppen trots att det var söndag. Där fanns allt, till och med grovt bröd 😀.

Det blev god lunchmacka och kaffe i NOSTRA innan vi tog en tur in på området innanför ringmuren.

Där innanför fanns det en hel gullig liten stad, så mysigt och så fint. En orkester satt och spelade i värmen och söndagsledigt fransmän och turister flanerade runt. Det fanns butiker av alla de sorter, restauranger och kaféer.

Idag blev det kaptens lax med citronsås till middag. Lika gott som vanligt och lagom lätt middag i värmen Eftersom citronen nu var ”påbörjad” var det lika bra att ta en GT innan maten.

Trots att det är över 30 grader varmt så verkar det inte gå någon nöd på Britta. Vi har dock tagit bort liggunderlaget under hennes säng och lagt dit en kyldyna istället.

På eftermiddagen var det stor aktivitet i hamnen, den ena större segelbåten än den andra kom in och önskade få plats. Hamnkillarna åkte i skytteltrafik in och ut. Helt plötsligt kom de inbogserande på en stor segelbåt, en Amel 54. Kapten som var ensam på båten hade inte fått igång motorn när han skulle in i hamnen. Han var cool med en inställning att det enda men vet är att saker går sönder när man är ute på längre seglatser. Han hade en Volvo Penta ombord och trodde själv det var startmotorn det var fel på. Han visste att det fanns en motorreparatör i stan som kunde pentamotorer så han var trygg med att de skulle fixa problemet imorgon. Vi trodde först att han var från Nederländerna när vi såg hans flagga men han var fransman. Det visade sig att han hade friserat flaggan lite eftersom den hade fransat sig 😂.

Vi riggade upp Ipaden och Bose soundLink i sittbrunnen och tittade på när Sverige vann överlägset över Portugal. Bra jobbat, nu ser vi fram mot kvartsfinal 🌟.

Imorgon drar vi vidare söderut, vädret ska fortfarande vara varmt och fint, vindarna måttliga omring ost. Sannolikt blir det en tur till Lorient eller där i närheten 💦