Kategori: 2022

Efter en natt med medvetslös besättning vaknade vi till en solig dag i Dunkerque. Kapten fick gå ut och prata med besättningen på båten från Nederländerna som låg i samma box som NOSTRA. De visade förståelse för att vi hade trängt oss in eftersom det inte fanns så många andra alternativ. Vi lovade att vi skulle fixa oss en annan plats.

Besättningen på CORDULA hörde av sig och var på väg från Nieuwpoort i Belgien till Dunkerque. Roligt att träffas igen efter några dagar på var sitt håll. Vi flyttade NOSTRA till en brygga där vi förtöjde långsides och hamnkaptenen ville att CORDULA skulle förtöja utanpå oss vilket inte var något problem. Vi bestämde oss direkt för att det var midsommar även idag så det blev öl, rosévin och ostbågar som tilläggare klockan 11 på förmiddagen. Flaggspelet, eller stor flaggning som det egentligen heter, hissades . Svenska flaggan och midsommarstången prydde återigen bordet.

Efter att ha plockat fram den midsommarmat som fanns i kylboxar och stuvutrymmen blev det ett härligt firande. I NOSTRA fixades en Janssons frestelse för andra gången denna helgen. Efter ha promenerat en bra bit in till centrum där Google sa att det fanns en öppen livsmedelsaffär för att göra stödköp av färskpotatis och jordgubbar fick vi vända tillbaka utan potatis men väl med fyra fantastiska jorgubbstartarer 🍓 (heter det så i pluralis 🤷‍♀️)

Nu har vi firat Pre-midsommar, Per-midsommar och idag Post-midsommar. Nu får vi vänta ett år till nästa gång! Imorgon ska vi vara historiskt kulturella 🤓.

Efter tre länder, drygt 98 distans och 16 timmar är vi väl förtöjda i Dunkerque. Första gången vi har tagit oss till Frankrike på egen köl. Heja oss!

Dagen började tidigt med planerad avgång klockan 05.00. Mycket var förberett men kaffet skulle kokas, vi skulle få lite yoghurt i magarna och fixa NOSTRA till ”ship shape”. Britta var morgonpigg och tog ett rejält bryggrace innan det var dags att släppa tamparna. Hon kan än den gamla damen.

Efter knappt 10 distans var det dags att korsa inloppet till Rotterdam, den mest trafikerade hamnen i Europa. Innan vi passerade krävdes tillåtelse av VTS Rotterdam. Det var inget problem bara vi passade deras trafikkanal så vi kunde ha koll på de båtar som var på väg in och ut. De 30 första distansen på resan var gropiga på grund av ström, vågor och ganska mycket vind från fel håll. Vi visste att vinden både skulle vrida och avta vilket kändes bra.

När vi har kommit en bit hör vi hur någon ropar upp NOSTRA på VHF:en. När vi får kontakt visar det sig vara en svensk båt, ”LIV with kids” med en svensk familj med tre barn ombord som efter ett år var på väg hem från Karibien. Roligt att de kallade upp och var pratsugna. Vi önskade varandra lycka till innan det var ”over and out”.

Helt plötsligt under resan small det som ett pistolskott och storseglet började fladdra. Vad hände nu? Det visade sig att snöret som man drar ut storseglet med (uthalet) hade gått av vid infästningen på grund av slitage. Trots att är det bytt i år 😳. Navigatören fick rusa fram och fånga in den del av storseglet som var utrullat samtidigt som kapten rullade in seglet. Därefter startade projektet ”hitta en annan hållbar lösning” för den stora påfrestning som blir när seglet används. Både kapten och navigatören blev sittande på rufftaket på ett gungigt hav, där en höll seglet och den andre försökte läsa instruktionen i mobilen om hur man knyter en fallknop.

Det visade sig att vi hade lagt vår kurslinje ganska nära farleden in mot Zeebrugge, dessutom vid en plats där farleden delade sig åt tre håll. Det krävde lite extra pass av oss i besättningen genom särskild koll på ett par lastfartyg eftersom det var svårt att avgöra om det fanns risk för kollision. Ett av dem passerad 400 meter akter om oss, men det var aldrig någon fara.

Nu var det dags att hissa den fjärde gästflaggen på resan, ”trikoloren”.

Hav och vind blev lugnare ju längre fram på resan vi kom. Vädret var varierande, ibland sol, ibland duggregn men oftast grått. Tyvärr inga delfiner i sikte än på resan men en och annan säl har stuckit upp huvudet lite nyfiket.

Strax utanför hamnen var det dags att kalla upp VTS Dunkerque för tillåtelse att komma in i hamnen. Det var inga problem, de önskade oss välkomna in. Väl framme i hamnen omkring niotiden konstaterade vi att det var ont om platser. Helt plötsligt ser vi hur en man på bryggan vinkar åt oss och det visade sig att han hade en plats i bassängen innanför som vi gärna fick låna. Hans egen båt låg på land och väntade på sjösättning. När vi kommer in mot platsen står det 8 personer på bryggan och tar emot våra tampar. Några ser helt förskräckta ut eftersom platsen är på gränsen till för trång för NOSTRA. Med hjälp av flera franska händer, vaselin och skohorn är vi väl förtöjda. Helt plötsligt står vi på däck med varsitt glas rosa bubbel i handen. Det finaste mottagande vi kunde önska oss efter en lång dag på havet. Det visade sig att en båtgranne fyllde år så vi hade lagt till mitt i ett födelsefirande. Kapten och navigatören hyllade jubilaren med ett svenskt ”Ja må du leva …….” 🎶 vilket uppskattades.

Navigatörens förutfattade mening om att fransmän bara pratar franska kom på skam direkt. Båtplatsägaren pratade både gärna och bra engelska. Han bjöds ner i NOSTRA för han ville se hur vi hade det. Han konstaterade att det byggs en annan typ av båtar på Orust än i Frankrike.

Kvällen avslutades med jägermeister, öl och vin för att fira att vi tagit oss till Frankrike på egen köl.

Även torsdagen blev en produktiv dag. Eftersom vi har bott i båten i över ett år och i stort sett har lagat all mat där har vi sett behovet av att torka av innertaket ordentligt. Nu är det gjort och det blev väldigt bra!

Eftersom det var en underbart varm dag i Haag tog vi cyklarna ner till strandpromenaden. På vägen dit kunde kapten göra ett stödköp på båttillbehörsaffären.

Vi funderade på om vi skulle äta lunch ute men båda två kände att det var skönare att sitta i NOSTRA under biminin, så så blev det både vid lunch och middag.

På kvällen gick vi bort till Sissela och Håkan i den svenska båten SHONA, det blev båtsnack och planering förstås. De har gjort sträckan ner till Medelhavet en gång tidigare, men fick avbryta på grund av pandemin, så de kunde ge oss en mängd värdefulla tips. Även om man kan läsa sig till väldigt mycket är det så intressant och lärorikt att lyssna på andras erfarenheter. Tack Sissela och Håkan, allt är noggrant antecknat!

Midsommar började lite mulet men blev en riktigt varm och härlig dag. Inte lika varmt som i Sverige för vi har förstått att där har det varit värmerekord. Tog en sväng till hamnkontoret där vi fick hjälp med att skriva ut några bankdokument som skulle signeras och skickas tillbaka till Sverige. De har verkligen varit hjälpsamma och trevliga i den här hamnen. Vi kan rekommendera den starkt.

På förmiddagen ringde gurkan ❤️. Hon har blivit en riktigt stor tjej och en glad skit.

Det blev en riktigt svensk midsommar tillsammans med Sissela och Håkan. Båda besättningarna hade sill, nubbe, ansjovis och gräddfil med från Sverige så det blev ett riktigt traditionellt midsommarbord. Ombord på NOSTRA fixades dagens Janssons frestelse.

Besättningen i den tyska båten utanpå SHONA tittade lite förläget när vi sjöng ”Helan går….. 🎶” för fulla halsar.

Midsommarfirande utanför Sverige känns väldigt svenskt. Vi njöt av mat, dryck och varandras sällskap. Det blev en och annan anekdot. Tack Sissela och Håkan för en trevlig kväll, hoppas vi ses framöver i en annan hamn.

Idag har vi haft en fixardag. Det är skönt att kunna ta tid och ägna sig åt det som behöver fixas men som många gånger inte hinns med när vi hela tiden är på väg. En av oss har rumsterat i pentryt, gjort rent kylboxen och fixat picklad rödlök och pressgurka. Vi blev så sugna på att göra egen pressgurka efter att ha ätit det på lunchen igår. Det fick bli ett träningspass med gummibanden idag. Egentligen hade huvudet bestämt att det var jogging på dagordningen idag men eftersom kroppen tyckte annorlunda fick det bli så.

Kapten har fixat två preventergajar till bommen. Det är en säkerhetsåtgärd för att bommen inte ska flytta sig från ena sidan till den andra sidan när man seglar undanvind . Det är livsfarligt att vara vägen när bommen kommer i hög hastighet vid en okontrollerad gipp, det är otroliga krafter. Nu har vi två fasta linor så det blir lätt att fixera bommen när det behövs. Allt som gör seglingen säkrare är bra.

Efter en god lunch I NOSTRA med pannbiffar och fransk potatissallad tog vi en sväng på byn via hamnkontoret. Inget brev idag heller. Däremot hade en svensk båt som vi träffade i Cuxhaven lagt till i hamnen. Sissela och Håkan från ostkusten och som är på väg åt samma håll som vi. På kvällen blev det ett trevligt samtal med många bra hamntips. De har nämligen gjort resan en gång tidigare med motorbåt men den här gången seglar dom.

Vaknade till ett stålande väder med information om att det paket vi väntar på har lämnat Sverige. Bra, ett steg i rätt riktning! Efter frukost blev det tvättstugan för andra gången sedan vi lämnade Skärhamn. Fyra tvättar total idag, bra planering och tajming innebar att vi klarade oss på två av de fyra polletter vi köpt. Nu är allt är rent i klädskåpen igen och vi är på ruta ett. Härligt!

Vi pratade med hamnkaptenen så vi fick en plats vid en fingerponton istället. En bra plats som innebär att vi slipper få båtar som kommer och går utanpå oss under de dagar vi ska ligga kvar. Haag är den dyraste hamnen vi har legat i hittills (42€) men det får vi väl räkna med när vi är förtöjda mitt i staden där landets riksdag och regering finns. Problemet med den nya platsen var bara att elen inte fungerade men det fick gå ändå. Vi måste ju träna oss på att ligga utan kabel i land vilket i och för sig inte är något problem, särskilt inte när solen är framme. Vi har solceller som ger totalt 425 watt och det räcker väl för att hålla igång kyl och frys utan elström.

Tog en cykeltur till centrum via Eerste Haven som har en härlig sandpromenad och där det finns god mat. Det var välbehövligt att få i oss lite lunch efter en hård förmiddag 😉. En balanserad blodsockernivå visade sig vara ett klokt beslut, för att cykla i Haag var ingen lek. Oj, vad det gick undan! Navigatören blev tidigt utskälld (med rätta) av en mötande kvinna på cykel när det genades på fel sida i en rondell. Ops, här gäller det att inte vara så offensiv utan tagga ner lite 😅.

Inledningsvis tyckte vi att de inhemska cyklisterna for fram både härs och tvärs, men så småningom kom vi på systemet. En del cyklade med hunden i ryggsäck, andra med hunden i cykelkorg och flera med barn både fram och bak. Vi funderade på om det inte finns några regler för cyklister i Nederländerna men det skulle vi strax bli varse. Vi kom fram till ett mässområde med en pågående demonstration som bevakades av en manlig och en kvinnlig polis. Plötslig kliver den kvinnliga polisen fram till navigatören som tvingas kliva av cykeln, därefter blir det en bestämd och tydlig tillrättavisning om att det inte är tillåtet att ha mobilen i handen när man cyklar. Det kostar en ”ticket” på 140 Euro. Efter en ”pudel” och några ”sorry” slutade det med rapporteftergift. Gött, nu kan vi göra roligare saker för de pengarna 😀.

Efter att ha cyklat igenom ambassadområden, förbi Europol och Eurojust och ett mycket trevligt centrum i staden för internationell rättvisa var det dags att vända cykelstyrena mot båten igen. Vi tog vägen förbi en livsmedelsaffär som heter JUMBO. En sån affär! Den mest välsorterade och fräschaste affären på denna resan. Ett riktigt himmelrike när man efter 1,5 mil på cykel är sugen på allt 😊.

Efter middagsbestyren bestämde vi oss för att ”köra el-projektet i botten” genom att testa alla lediga uttag som inte var privata längs bryggan. Navigatören tog med sig en extrakontakt och hårfönen för funktionskontroll. Ett bra sätt visade det sig. ”Busenkelt” jämfört med för att använda mätinstrument som ändå inte går att förstå sig på, men också för att det drog till sig uppmärksamhet. Det är nog inte så vanligt att det går kvinnor i övre medelåldern och testar hårfönen på bryggorna. En båtägare som har ordinarie plats på bryggan kom ut och frågade vad det var för fel. Möjligen trodde han att felet satt någon helt annanstans än hos elen på bryggan 😉. Det hela slutade med att han erbjöd oss ett privat uttag och informerade hamnkaptenen om att han hade lovat oss att vi fick använda det. Återigen en trevlig nederländare och ”hårfönstestet” kommer att användas fler gånger var så säker.

På kvällen blev det snack och mys i CORDULA. De fortsätter resan söderut imorgon så nu lämnar vi varandra för den här gången. Vi får se om vi hinner ikapp dem till midsommar allt beror på när vårt paket dyker upp. Eftersom vi inte ville ta risken att inte kunna fira tillsammans fick det bli ett ”pre-midsommarfirande” dock utan sill.

Nostra ligger väl förtöjd vid alla trevliga restauranger i Schveningen, det går absolut ingen nöd på oss.

Vaknade efter 12 timmar i kojen. Natten har gjort oss båda gott och efter en grötfrukost och kaffe återvände livet. Så skönt!

Lämnade hamnen vid 10 tiden med kurs mot Den Haag.

Det blev en ganska gropig resa inledningsvis, det blåste nord-nordvästlig vind 9 meter per sekund. När vi efter hamnpiren kunde sätta kurs söderut blev det bättre och vinden minskade till mellan 6-7 meter. Där höll den sig i stort sett hela resan. Idag blev det en riktigt härlig segling, lite kallt i den nordliga vinden men strömmen hade vi med oss och loggade som mest 9 knop.

Vår nederländske vän från Vlieland berättade för oss att det var viktigt att anmäla sig innan man går in i hamnen för att få klartecken från Traffic Center Scheveningen . När vi kom in förstod vi varför. Det var litet och trångt. Vi informerades om att det var två fartyg på väg ut så vi skulle hålla oss på styrbordssidan. I informationen om marinan i Scheveningen stod det att man skulle anmäla sig på VHF:en på kanal 31. Va, är inte det en jaktkanal? Den finns i iallafall inte på svenska VHF:er. Det fick bli ett telefonsamtal istället. Vi fick information om att det fanns gott om platser, men det visade sig inte vara så länge. Strax efter att NOSTRA och CORDULA var fastknutna långsides i bryggan kom båtar in på löpande band. Tillslut blev det både två och tre båtar i bredd i hela bassängen. Att studera andras tilläggningar blev nöjet under tiden vi tog våra välförtjänta tilläggare.

Idag fick det bli en bryggsväng. Området är fint med många restauranger på kajen. Vi blir kvar här någon eller några dagar eftersom vi väntar på paket från Sverige. Det gör ingenting för Haag är mysigt. Samtidigt planerar vi för var vi ska fira midsommar, vi får se vart vi landar.

Vi är så glada att ni är så många som hänger med oss via bloggen, det är riktigt roligt att få dela resan med er. Tack för alla lyckönskningar och att ni lämnar era avtryck genom att kommentera inläggen det gör bloggen mer levande. Tack 🙏

Natten i Den Helder blev blåsig, tamparna ryckte hårt mellan båtarna. Mats gick upp på efternatten och förtöjde om de spring (tampar) som låg mellan CORDULA och NOSTRA vilket gjorde att det lugnade sig betydligt. Skönt! Natten bjöd både på regn och åska på avstånd. Navigatören fick dessvärre vistas på toaletten senare delen av natten. Vi utelämnar alla detaljer med att beskriva det som ”magsjukan från helvetet”. Tur att den planerade avgången var först vid 12-tiden. Det blev en torftig frukost för navigatören för att ha något i magen innan vi lämnade hamnen.

Släppte tamparna strax innan 12. Väl ute ur hamnen, när seglen var satta var det kaptens tur att drabbas av den ilskna magåkomman. Å nej, ska vi fortsätta eller ska vi vända tillbaka? Vi valde att fortsätta. Vi hade svaga vindar, från rätt håll och medström under hela resan men trots det blev dagens dryga 30 distans jobbiga för en besättning på darriga ben. Den sista timmen startade vi motorn för att inte förlänga resan i onödan.

Strax innan fem på eftermiddagen anmälde vi via VHF:en att vi avsåg att gå in i trafikområdet mot Amsterdam. De meddelade att det inte fanns något som hindrade att gå in och strax efter halv sex låg vi väl förtöjda långsides i Seaport Marina Ijmuiden. Incheckning i hamnen gjordes via en app så vi slapp att lämna båten. Dagens tilläggare blev varsin kopp te, så ni förstår ni hur spaka vi var 😉.

Strax efter åtta kröp vi till kojs med förhoppningar om att morgondagen skulle bli en bättre dag.

På gårdagens skepparmöte tillsammans med besättningen på CORDULA grubblade vi över när det var bäst att lämna hamnen. Vi gjorde beräkningar var och när vi skulle ha strömmen emot oss och hur lågt lågvattnet är i Den Helder när vi kommer dit. Vi bestämde oss för att lämna tidigt, klockan 06. Så det var bara att börja förbereda allt som gick att förbereda kvällen innan. Kapten fyllde vattentankarna och slog sig i slang med vår holländska båtgranne. Efter en stund tillsammans med honom och hans fru insåg vi att vi inte hade planerat fel, men annorlunda 🧐. De hade lathundar för en mängd hamnar med beskrivningar över när man skulle lämna för att få den mest optimala resan beroende på färdmål. Vi fick deras lathundar och en mängd tips för vår fortsatta resa i Holland. Så omtänksamt!

Det var bara att gå över CORDULA och ta ett nytt skepparmöte innan de hunnit krypa ner i kojen för en planerad tidig morgon. Vi vände och vred på vårt tidigare resonemang utifrån den nya informationen vi fått. Vi valde att lita på ”the locals” istället för att hålla fast i vår egen plan. Så istället för att gå upp klockan 05 fick vi sovmorgon eftersom tamparna inte behövde släppas förrän 11.30. Hur utfallet blir får utvärderas 😊.

Dagens etapp blev drygt 33 distans. Det var segling hela vägen vilket var perfekt efter flera dagar med motorgång. Idag gjorde vi slag i saken och satte upp genackern. Det är inte svårt att sätt upp den men det är många moment och man får tänka till så att alla tampar och skot kommer på rätt sida när man hissar den. Genackern sitter på en rulle, när man inte ska använda den mer så rullas den in på samma sätt som ett försegel. Smidigt och enkelt!

Väl i hamn stod hamnkaptenen på bryggan och tog emot oss, det märks att det är en militärhamn för ordergivningen var tydlig. ”Förliga tampen först eftersom det blåser därifrån, lägg fast, fendrarna sitter för högt …….”. Att sedan inte kapten fick tampen på mittknapen där han ville ha den så han kunde köra in NOSTRA på spring var inte hamnkapten särskild bekymrad över. Ja, ja det är bara att spela med i sketchen, han ville ju att allt skulle bli bra och det är ju han som är chef i hamnen. CORDULA knöt fast utanpå oss, platserna blev perfekta för den nordliga vind som ska blåsa inatt.

Efter en snabb utvärdering i CORDULA där vi konstaterade att vi var nöjda med dagen serverades det ”båtpasta” till middag i NOSTRA. Rätten har fått sitt namn efter en improvisation i Sotenkanalen en gång för många år sedan. Barnen älskade den och den kan med fördel varieras. Dagens variant innehöll pasta, gul lök champinjoner, bacon och crème fraîche. Mums!

Vi bestämde oss redan igår för att stanna här en natt till, dels kände vi oss inte klara med ön och dels bli vindarna mer fördelaktiga på lördag. Vår båtgranne tipsade om att det finns många fina cykelvägar så det blev en dag på cyklarna.

Vi har hört mycket om att bitterballen ska vara så gott. Vi har uppfattat att det är en av holländarnas nationalrätter. Idag var det dags för oss att testa och vi blev positivt överraskade! En slags köttkrokett med finhackat kött av högrev som serveras med senap.

Idag har Britta tagit av sig långkalsongerna och fått på sig sommarklänningen. Många undrar om en ragdoll fäller, och japp det gör de! Det hjälper att ta rejält med ullkardan och den magiska kammen någon gång i månaden. Men trots att hon delar med sig av sin päls så förgyller hon våra dagar så mycket att det är värt vartenda hårstrå 😻.

Vi får ibland frågor om vi inte tycker det är långtråkigt att segla. Vårt svar efter 40 år tillsammans på havet är: Nej absolut inte vi älskar båtlivet. Att färdas på egen köl innebär, precis som hemma, en mängd rutiner. En av de mest centrala är att hålla sig uppdaterad på väderprognoser, inte bara för dagen utan flera dagar framåt. Man blir lite av en ”prognosknarkare” eftersom väder och vind påverkar oss så mycket. Att sedan diskutera prognoser med andra i hamnen som uppdaterat sig via andra vädersajter är också ett intressant fenomen. ”Vem ska jag tro på, tro på ……… ” som Di Leva sjunger 🎶.

När vi väl har bestämt oss för att fortsätta resan är val av färdmål, vägen dit och vilken tid vi ska lämna hamnen nästa steg i planeringen. I de här vattnen behöver vi också räkna på hur tidvattnet är i den hamnen vi har planerat att angöra. Innan vi släpper tamparna ska besättningen vara mätt och belåten. Allt löst ska sjöstuvas så att det inte far runt saker i båten under seglingen. Lådor och luckor ska vara stängda och låsta. Ska vi gå lägre sträckor brukar vi förbereda mackor för att på ett smidigt sätt hålla hungern borta. I vissa tuffare lägen är det kapten som får rumstera i pentryt under gång. Han är en riktig sjöbuse som inte påverkas av att det kränger och är gropig sjö.

Under resan finns det alltid något att pyssla med. Sätta segel, justera segel (skota), byta segel, ha koll på alla båtar i närområdet och eventuellt justera kursen så vi inte är i vägen för de vi ska väja för. Skillnaden mellan att segla och åka motorbåt är att under segling finns det alltid något som behöver lite extra uppmärksamhet. För oss är det behållningen med resan.

Att färdas med båt innebär ofta att saker behöver repareras. Peppar-peppar, än så länge har vi klarat oss från större reparationer men verktygslådan är alltid framme. Den är numer en inredningsdetalj med central placering 😀.

Nu märks det i hamnen att det är fredag eftermiddag, det är många båtar som strömmar in med helglediga holländare. Vi ska planera för vår nästa etapp som sannolikt går till Den Helder i provinsen Noord-Holland. En etapp på drygt 30 distans.

Vaknade till en underbar morgon. På med joggingskorna för en runda och samtidigt utforska omgivningen. Förena nytta med nöje! Vlieland är verkligen fint, en mysig by lite likt Anholt men mer civiliserat. En fin gågata med söta små hus och trevliga affärer.

Vid den här tiden i månaden är tidvattnet vid Vlieland drygt 2 meter vid flod och cirka 0,4 meter vid ebb. Det innebär att det går att segla på högvatten på vissa ställen där det normalt sett är torrt. Om man vill ankra måste man ha koll på hur mycket vatten det kommer att finnas under kölen när det blir lågvatten. De som är från området är ganska obekymrade över hur vattnet ändras var sjätte timme. Ombord på NOSTRA är vi helt överens om att vi inte behöver träna på att ankra på en plats där vattnet kommer att försvinna. Vi är mycket nöjda när båten flyter.

Vlieland är inte bara gästvänligt mot oss som kommer med båt. Gäster som besöker ön via egna vingar eller de som har en ”något vaggande gång” har fått egna faciliteter.

Idag blev det frukost i sittbrunnen. Det har det inte blivit så många gånger än i år, men nu känns det som den tiden är här. Härligt!.

Kapten fixade till knappar (lift-and-dot) för solcellerna på biminin idag så nu när biminin är uppe slipper vi ha dem hängande på mantåget. Bra gjort!

Dagen avslutades med grillning i CORDULA, gott och trevligt som vanligt!