Kategori: 2023

Efter ytterligare en tidig morgon, alla fall för oss fritidsforskare 😉, var frukosten avklarad, NOSTRA ”ship shape” och vi redo för att lämna Garrucha klockan 07.00. Himlen var magisk en halvtimme innan solen var på väg upp.

Vi var mentalt förberedda på en dag med svaga vindar och motorgång, men när vi efter knappt 30 NM kom ner till ”hörnet”, Cabo de Gata, blev sjön onödigt stökig med stora vågor och mer vind än vad prognosen utlovat. Vågorna var sannolikt kvar efter gårdagens vindar och vi var glada över att vi var så kloka att vi inte gjorde resan igår. Det räckte med 6 meter emot oss, 15 meter/sekund hade varit alldeles för jobbigt.

Vi bestämde oss för att fatta ett nytt beslut om hur långt vi skulle gå när vi kommit förbi ”hörnet” och var i höjd med bukten till Almeria. Därifrån var det ca 30 NM kvar till Almerimar, en resa på 4-5 timmar, vilket var alldeles för lång tid att kämpa mot för tuffa vågor och vind. När vi hade passerat fyren vid Cabo de Gata lugnade sig vågorna något. Vi kunde falla av så vi slapp att ha vågorna rätt i fören. Resan blev lite längre men betydlig behagligare och vi beslutade att fortsätta hela vägen.

Efter motorgång i 10,5 timma, där de sista timmarna var ganska kalla, var det dags att ropa upp marinan i Almerimar för att berätta att vi var på ingång. De tog emot oss vid ankomstbryggan och efter en förhållande snabb incheckning blev vi anvisad en plats närmare varvet, lite längre in i hamnen i förhållande till där vi låg senast. All tre i besättningen pustade ut och var väldigt nöjda med att vara framme. Nu var sista resan innan jul- och nyår genomförd vilket var särskilt skönt med tanke på att det ska bli betydligt mer vind i slutet av veckan. Kapten spolade av NOSTRA allt saltvatten och navigatören fixade en improviserad gräddig pasta med kyckling och soltorkade tomater. Sedan njöt vi av tv-soffan.

Det blev en lugn start på onsdagen, kapten tog ett varv till med saneringen av allt saltvatten som spolat över NOSTRA igår. Vi fick också möjlighet att via FaceTime sjunga och hurra för navigatörens mamma som fyllde 93 år. Hurra, hurra hurra!

Nu ska vi så sakteliga förbereda NOSTRA för att tas upp på land, bland annat ska förseglen tas ner. Vi ska också kontakta Alfonso så han kan komma och mäta så vi får en offert på det arbete vi vill ha gjort. Sedan behöver värmaren och sötvattentoaletten lite översyn. Om den vattendränkta symaskinen går igång kanske det också blir ett solskydd till sprayhooden. Där emellan ska vi fortsätta att njuta av ljus och värme.

När vi lämnade Santa Pola på lördag förmiddag hade vi bestämt oss för att gå drygt 50 NM. Målet var Cartagena för vi ville runda det första av de två ”hörn” vi ska passera på väg mot Almerimar, Cabo de Palos.

Vindarna var växlande och motströmmen stadig. Kapten satte upp genackern redan innan vi lämnade hamnen eftersom prognosen sett riktigt lovande ut med bra seglingsvindar. Men ”icke sa Nicke” seglen drogs mest ut och in, där emellan startades motorn. Vi hade medvind men ändå var vågorna emot oss 🤔. Sjön var rörig och det var svårt att få någon fart på NOSTRA trots att det blåste 8 meter/sekund. Kapten mumlade något om att det vore lika bra att köpa en motorbåt 😉, vi får väl se hur det blir med det. Vädret var det däremot inget fel på. Solen var med oss hela dagen ☀️.

Efter 7,5 timma och med knappt en timme kvar till Cartagena såg vi solen sjunka ner i havet. Akterut hade månen kommit upp, inte riktigt full, men nästan.

Omkring 18.30 och efter drygt 57 NM var vi fastknutna i Cartagena. Vi fick hjälp av en marineros som lyste med ficklampan för att visa oss vilken plats han ville ha oss på. Vi fick de sedvanliga papperen som skulle fyllas i. Navigatören försökte sig på en genväg genom att berätta att vi var här för en vecka sedan så alla uppgifter borde finnas, men blev snart varse att några genvägar som minskar byråkratin finns minsann inte i Cartagena marina ☺️. Marinerosen var dock vänlig och sa att det räckte att vi lämnade in papperen på söndag morgon. Tack, tack alltid något! Det blev en lugn och tidig lördagkväll med båtlagad spagetti och köttfärssås till middag. Därefter somnade den sjörullade besättningen ovaggad.

Strax efter sju på söndag morgon lämnade vi kojen och efter frukost gick kapten till hamnkontoret för att checka både in och ut. Under tiden fixade navigatören NOSTRA för avgång. Tio minuter innan klockan blev nio lämnade vi Cartagena för den här gången. Vi får se om vi återkommer till våren. Efter att ha passerat en ankarliggare satte vi kurs mot dagens mål, Garrucha. Dagen bjöd på överraskande bra segling både i början och i slutet av resan.

Strax innan det var dags att ta in seglen gick det så bra att en av klädlådorna åkte ut i akterkojen så lådfronten sprack 😤 och avfuktaren kom på glid. Vad sägs om att sjöstuva ännu bättre? Det är sannolikt rätt medicin för att kapten ska sluta prata om motorbåt – där man kan gå rakt 🙄.

Vid 16-tiden var vi framme i Garrucha marina, vi fick hjälp av samma marineros som förra gången vi var här. Vi löste det bra, även den här gången, med en gemensam spansk/engelsk konversation. Den sydliga vinden blåste rätt in i hamnen så det blev några gungiga första timmar, men förtöjda långsides på läsidan låg vi trots allt hyfsat bra. Som tur var mojnade vinden till kvällen så nattsömnen stördes inte.

Vår initiala plan var att fortsätta söderut redan tidigt på måndag morgon, men efter att ha gått upp 05.50, ätit frukost och studerat prognosen lite mer noggrant valde vi att stanna i Garrucha en dag till. Prognosen sa att vid nästa ”hörn”, Gato de Gata, skulle det blåsa upp till 15 meter/sekund i byarna från lunch och framåt. Dessutom rakt i fören. Vi ville inte chansa eftersom det är dåligt med hamnar söderut så möjligheten att söka skydd i en hamn om det skulle blir för jobbigt är i stort sett obefintlig. Nöjda med beslutet fick vi en tidig, men också lugn och avkopplande morgon ☕️.

Istället för att fortsätta söderut tog vi möjligheten att utforska Garrucha lite mer. Vid vårt tidigare besök var vi i stort sett bara i hamnområdet men nu när vi tog oss promenerande genom byn insåg vi det var en trevlig bekantskap. En liten fiskeby med många restauranger, stränder och med mysig atmosfär.

Vår seglingslediga måndag gav oss också möjlighet till att krypa ner till varmvattenberedaren igen, den blev inte riktigt tät vid förra försöket. Med sin nyinköpta 19-hylsa lyckades kapten dra muttrarna så hårt att vattenpumpen slutade att ”spontan-morra”. Härligt! Läckor är aldrig bra, det har vi alltid tyckt och nu har vi förhoppningsvis bara en läcka kvar. Den som varvet i Almerimar ska fixa.

Vi avslutade dagen med att njuta av en god sallad och paella i solen.

Kapten fick en svart kamrat till bordet som satt tyst och tittade med sina bedjande ögon. Till slut klarade inte kapten av att se kamraten så hungrig utan gav hen en del av bläckfisken i paellan vilket var mycket uppskattat. När vi kom hem till vår prynadskatt och berättade för henne att här i Spanien finns det katter som inte får maten serverad på silverfat flera gånger om dagen fnös hon bara och sa att det trodde hon inte ett dugg på 😼.

Imorgon är planen att fortsätta söderut. Orkar vi går vi hela vägen till Almerimar, omkring 65 NM. Om planen håller vet vi först imorgon!

På fredag eftermiddag kom äntligen Agnes på besök tillsammans med mamma och pappa. Vi fick en härlig, fin och solig vecka tillsammans även om nätterna var kalla, men med hjälp av avfuktare och kupévärmare så gick det ingen nöd på oss. På lördag morgon promenerade vi upp till marknadsplatsen där de har marknad varje lördag och varje måndag. Där fanns allt och lite till, men vi nöjde oss med att köpa frukt, grönsaker och en grillad kyckling som var saftig och god (tack för tipset Lena 🙏).

Vi fick tyvärr några fripassagerare ombord som vi inte var glada i – moskitos 🦟. De var desto gladare i några av oss 😅 så Bernt blev räddaren i nöden när han kom ner med sin ”mygg-låda” på cykeln. I den fanns allt man kan tänka sig behöva och den fungerade dessutom som bord till bubbel-glasen 🥂. Bland annat fanns det en spansk salva som visade sig vara riktigt bra för att slippa ”kliet”. Vi hittade den på apoteket så nu har vi ett uppgraderat skeppsapotek i NOSTRA.

På kvällarna vid 17-tiden kommer fiskebåtarna in i fiskehamnen och lossar sina fångster som sedan säljs på aktion. Vi tog en promenad dit för att kolla läget.

Varje dag blev det minst ett femtiotal åk i rutschkanan för Agnes. Det blev ett bra komplement till alla steg den lilla damen tar varje dag. Hon är grymt duktigt att gå – eller rättare sagt, hon är duktig att springa.

På måndag eftermiddag promenerade vi upp till campingen för att hälsa på Bernt och Elisabeth och för att passa på att ta ett dopp i poolen – i alla fall några i besättningen.

På torsdag eftermiddag avslutade vi veckan med en ”Paella-bonanza”. Tre olika varianter som alla var goda på sitt vis. Agnes åt med stor glädje och delade gärna med sig till morfar.

Tidigt på fredag morgon, som blev den kallaste under våra dagar i Santa Pola med + 4 grader, var det dags att vinka av den lilla familjen. Tack för att ni kom och förgyllde våra dagar, vi ses om tre veckor igen 👋.

På lördag morgon tog navigatören ”det långa benet först” och travade upp till marknaden. Målet var att köpa en väska som Erica ville ha, men som aldrig blev inköpt på grund av för hård prutning 😅. Tyvärr lyckades inte inköpet den här gången heller eftersom mannen som sålde väskor var den ende på hela marknaden som inte hade fått upp sitt stånd och han hade inte brådska med att få upp det heller. Istället blev det inköp av två kilo clementiner, det var säkert någon mening med att den där väskan var så svårfångad.

Klockan 10 släppte vi tamparna och vände fören söderut mot Cartagena. Bernt och Elisabeth vinkade av oss och vi fick en fin vinkork som minne. Tack för att ni hjälpte oss att hitta smultronställena i Santa Pola 🙏

Efter ytterligare en lugn natt i lagunen Mar Menor, där den utlovade nordliga vinden som tur var uteblev, tog vi upp ankaret strax innan klockan nio för att vända fören norrut och utfarten till Medelhavet. Vi ville inte riskera att komma försent till broöppningen klockan tio. Den här gången fick vi broöppning på första försöket och var precis som förra gången enda båt som passerade. Det märks att det är ”off season” även om vi tycker att vädret är som en tidig och fin höstsäsong.

Det var var så lite vind så vi drog inte ens ut storseglet och efter knappt 20 NM var vi på ingång mot Torrevieja och marinan Real Club Náutico, en av tre marinor. Marinan svarade redan vid första anropet och vi hänvisades till en ponton en bit in där en marineros stod och vinkade.

Vi valde att förtöja med fören mot kajen vilket i sig inte var något problem. Från kajen går det en tunn lina som är fastknuten i två grövre tampar i höjd med fören (eller för vår del aktern) tanken är att man ska förtöja med de grova tamparna, en på varje sida av båten. För vår del blev det knas den här gången eftersom någon tydligen hade knutit makramé med linorna. Tamparna låg i kors och det var svårt att få ordning på vad vad som var rätt och fel eftersom tamparna hålls samman av ett tvärgående snöre 😅. Efter mycket om och men, och med hjälp av en marineros som blev rejält svettig i värmen, hade vi en grov tamp på knaparna, en på varje sida. Ett tag var vi oroliga för att linan hade fastnat någonstans under NOSTRA men efter att ha snurrat upp linorna så var vi trygga med att inget satt fast.

Efter incheckning och dusch fick vi trevligt besök av Anette och Dan-Inge. De har boende i Torrevieja och det var deras sista kväll här för den här gången. Det var roligt att vi hann fram så vi fick träffas innan de åkte mot kallare breddgrader.

Efter bubbel i NOSTRA gick vi ut för lite mat men precis som så många gånger tidigare var vi i ofas med de spanska mattiderna. Vid den tiden när vi är hungriga stänger många restauranger för att sedan öppna mellan 19-20 igen och då är det för sent för oss att äta. Första stället stängde precis när vi kom dit och skulle öppna först tre timmar senare . Istället gick till en trevlig pizzeria, La Pizza Nostra, med god mat, öl och vin.

Tillbaka i NOSTRA tog navigatören på sig ryggsäcken för att gå till Mercadona för lite stödköp. Under tiden skulle kapten tanka vatten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och vid första försöket sprutade han ner både sig själv och båtgrannarna 🙈. Kapten som har en hel påse i NOSTRA med olika kopplingar var nu tvungen att använda en särskild adapter som vi fått kvittera ut mot en deposition i marinan. Kapten blev ”arbetsarg” och mumlade långa haranger om spanjorer och deras idiotiska idéer när det gäller el och vatten. Efter att ilsket ha röjt runt i verktygslådan och fräst att det är märkvärdigt att man ska behöva en hel verktygslåda för att tanka vatten fick han äntligen till det med en slangklämma kring adaptern. En timma senare när navigatören var tillbaka var NOSTRAs vattentankar fulla och kapten förhållandevis nöjd 😊.

På torsdag morgon var det bara 12 grader men värmen kom snabbt när solen kom fram. Klockan nio mönstra Bernt och Elisabeth på för att följa med oss på resan till Santa Pola. De är kompisar från Björkö, förr seglade vi ihop men nu åker de husbil istället så de slipper fendrar och tampar 😉. Nu bor de på campingen i Santa Pola under delar av året. Vi fick en trevlig resa med bra guidning över områdena vi passerade. Tack för att ni mönstrade på det var grymt roligt att få extrabesättning!

Efter incheckning, tilläggare och lunch i NOSTRA följde vi med Elisabeth och Bernt en bit mot campingen. De visade oss den stora marknadsplatsen där det är marknad varje lördag och måndag och tipsade om bra mataffärer. När vi skilts åt gick vi tillbaka till hamnen och satte oss på en av restaurangerna i marinan för att ta kaffe och glass. Köket hade precis stängt så vi beställde varsin kaffe. Navigatören var envis och frågade om det inte gick att få glass till kaffet. No, no! Då ändrade sig navigatören snabbt och valde ett glas rött istället. Servitören frågade på spanska om det skulle vara något till vinet, okänt vad 🤷‍♀️. Ja, ja det blir säkert bra, det kanske blir glass ändå till det röda vinet 🤔.

När servitören kom tillbaka serverade han kapten en kopp svart kaffe och ett glas rött vin med en isbit i 😳 till navigatören. Mannen i det norska sällskapet vid bordet intill log och sa. – Jag hörde åt vilket håll det gick men visste inte om jag skulle lägga mig i. Så förutom ett glas kallt rött och dagens spanska glosa ”hielo” som vi nu vet betyder is fick vi en trevlig pratstund med norrmannen där han tipsade om flera trevliga restauranger. Roligt att få lite tips eftersom här blir vi kvar i åtta nätter för att träna på glosan för glass och för att besättningen utökas med Erica, Mats och Agnes ❤️.

Efter utcheckning och stödköp var det dags att släppa tamparna och säga hej då till Cartagena. Vi kommer säkert tillbaka, kanske redan om ett par veckor på vår resa söderut.

Vädret var underbart, en av de varmaste dagarna hittills. Den enda nackdelen med högtryck är att vindarna är svaga. Det blev motorgång med lite stöd av storseglet mot Europas största saltvattenslagun, Mar Menor cirka 30 NM norrut.

På vägen passerade vi La Manga som är en 22 kilometer lång sandbank som skiljer Mar Menor och Medelhavet. La Manga var betydligt mer bebyggt än vad vi hade förställt oss. Enligt google är bebyggelsen på landtungan främst semesterboenden.

Vi hade fått information av flera i Cartagena att bron som vi behövde passera för att komma in i lagunen öppnas varje hel jämn timma. Med den farten vi gjorde var det tveksamt om vi skulle hinna till broöppningen klockan 14 så när det kom lite vind vid 12- tiden bestämde vi oss för att segla istället och satsa på öppningen klockan 16. I en fart på mellan 3-6 knop tog vi oss norrut i ett lugnt tempo. Ett av de sämsta besluten den dagen visade det sig senare 😅.

Vi åt en ”tager-vad-vi-haver-sallad” till lunch med ”fådda” bröd. När navigatören var hos bagaren och fick vänta i tio minuter på att ”el pan de centenos” (rågbröden) skulle bli färdiga stoppade bagaren ner tre vita små baguetter som bonus. Tackar och bugar 🙏!

Klockan 15 var vi framme vid inloppet och vi valde att ankra vid sidan av farleden i avvaktan på att klockan skulle närma sig 16. När vi strax innan 16 körde in mot bron var det väldigt strömt så kapten hade stor utmaning med att hålla NOSTRA på rätt köl i den trånga farleden. När klockan var 16.05 var det fortfarande bilar som körde över bron och inte en tillstymmelse till broöppning 🤔. Navigatörn ringde upp marinan som ligger på insidan av bron och fick information om att broöppningen klockan 16 hade upphört! Nästa öppning var klockan 18. Mummel, mummel!

Det var bara att vända om och ankra utanför farleden igen. Vi nyttjade tiden till två av dagens uppdrag, kolla oljan på motorn och att tvätta fönster. När det var klart var det dags att, i samband med solnedgången, göra ett nytt försök att komma förbi bron.

Den här gången blev vi insläppta och vi fortsatte knappt 4 NM söderut.

Vi valde att ankra i skydd av en av öarna som ligger i den södra delen av lagunen. Med stöd av pannlampor och kommunikation genom våra headset fick vi till en riktigt bra ankring i mörkret.

Natten var lugn trots att vinden var mer västlig än vad prognosen lovat. Efter frukosten flyttade vi oss lite mer söderut vid ön. Här blev det bättre sjölä och vi kunde ägna oss åt båtfix, bland annat så strök vi på Boracol på däcket.

Vi bestämde oss för att ligga en natt till. Imorgon fortsätter vi norrut där vi ”sticker in näsan” i Torrevieja för en natt. Om bron öppnas så vi blir utsläppta förstås 😉

Redan på fredagen träffade vi svenskar som låg i marinan. Cartagena är en väldigt populär hamn att övervintra i och på samma ponton låg ANNA af MARIESTAD med Staffan ombord. Det var hans och hustrun Britts tredje vinter i marinan. Britt hade åkt hem till Sverige för några dagar sedan och Staffan kommer att åka hem till Göteborg nästa vecka. Det visade sig återigen att världen är liten. Staffan hade gått på samma högstadieskola i Floda som navigatören, dessutom hade vi flera gemensamma bekanta i Lerum. Britts pappa var från Ekshärad precis som kaptens pappa. Roliga sammanträffanden!

Vädret under dagarna i Cartagena var riktigt varma men kvällarna blev snabbt kyligt. På nätterna kör vi avfuktaren och en kupévärmare eftersom det bara är 12 grader ute. Det var skönt att ligga still några dagar och vi fick städa ur NOSTRA ordentligt. Vi fick också tvätta lakan och handdukar som torkade fort i det soliga vädret.

På söndag morgon gick navigatören upp tidigt för att förhoppningsvis få en tvättid innan det blev kö. Väl framme i tvättstugan kunde navigatören konstatera att två herrar varit ännu mer morgonpigga. En av herrarna hade inte lyckats få till rätt program på tvättmaskinen så hans kalsongtvätt hade inte centrifugerat. Han försökte få stöd av navigatören om hur han skulle lösa situationen men han fick tyvärr inte mycket stöd. Navigatören kan inte många ord franska och absolut inga glosor som har med centrifugering av kalsonger att göra 😅.

Våra kamrater och ”fyrar på land”, Sissela och Håkan i SHONA (som tyvärr nu är såld) hörde av sig och tipsade om ett trevligt tapasställe en liten bit upp i centrum. Vi promenerade dit genom ett centrum som var en stor marknad.

Vi gillar regeln att till varje glas vin eller öl ingår det en tapas.

Vi beställde en pizzabit med ansjovis och precis strax efter kom Staffan och vi fick en trevlig pratstund tillsammans. Roligt att vi blivit tipsade om hans favoritställe 😀. Vi fick många bra tips om bagare, affärer, bra restauranger och praktisk information om marinan. Cartagena var verkligen en fin och mysig stad så vi förstår att många väljer att knyta fast här lite längre över vintern.

På söndagen klockan 16 var det gemensam grill för de som ville, några hade ansvar för att tända grillarna sedan hjälptes alla åt att ställa ut bord och stolar. Enkelt och väldigt trevligt. Efter maten bjöd vi Staffan och Steve på kaffe i NOSTRA. Steve är britt och har bott i marinan sedan pandemin. En trevlig bekantskap.

På måndag morgon är det dags att checka ut och ta vägen om bagaren för att förhoppningsvis få tag i rågbröd. Sedan kommer vi lämna Cartagena för den här gången men vi kommer med all säkerhet tillbaka. En trevlig och levande stad.

Strax innan 09.30 lämnade vi marinan i Almerimar i strålande sol. Dagen bjöd på en resa för motor och storsegel i knappt 40 NM. Målet var att passera sydkusten och ankra i den första vik efter hörnet vid Cabo de Gata. Vid 15-tiden var vi framme och fick äntligen släppa ankaret för första gången i Medelhavet. Vinden var egentligen lite för ostlig för att det skulle vara perfekt ankringsplats men prognosen sa att vinden skulle öka och vrida till väst eller sydväst på efternatten och då ger viken bra skydd

Med ett ankardjup på 4-6 meter och en med en botten av sand låg vi tryggt för natten utanför Playa de Genoreses. Som vanligt satte vi upp ankarseglet, dels för att vinden skulle öka och dels för att slippa sätta upp klotet som visar att vi är ankrade. Vi njöt av en lugn och stilla kväll. Lite senare på kvällen fick en spansk segelbåt till ankargranne.

Inledningen på natten blev ganska gungig. Avsaknaden av vind och periodvis rejäla dyningar som rullade in i viken från trafiken som passerade utanför innebar att NOSTRA periodvis dansade ordentligt. Helt enligt prognosen vände vinden på morgonen och ökade upp till 10 meter vilket gjorde livet ombord blev betydligt stabilare. Tidigt på morgonen kom en stor dansk segelbåt in och ankrade akter om oss. Vi kunde inte avgöra varifrån de kom men möjligen ankrade de för att vänta in bättre vindar för att passera det sydligaste hörnet 🤷‍♀️.

Strax efter klockan 10 tog vi upp ankaret som satt rejält i sanden. Vinden var västlig mellan 10-12 meter. Betydligt mer än vad prognosen lovat men för oss passade det perfekt eftersom vi skulle norrut. Vi satte storsegelet och focken direkt i viken och fick en härlig segling i slörvindar. Vi valde att inte styra direkt på målet, som för dagen var Garrucha, för att slippa plattläns. Vindarna var varierande under dagen vilket gjorde att alla segel utom genackern blev luftade. Vi spirade förseglet vilket gjorde resan betydligt behagligare plus att det gjorde en hel del på farten. Härligt att kunna segla övervägande delen av resan 🌟.

Vi har läst både bu och bä om marinan i Garrucha, och som alltid var det det roligt att få en egen uppfattning. Garrucha var inte den vackraste marinan vi upplevt men den fyllde sin funktion. Strax utanför hamninloppet ropade vi upp marinan som svarade direkt – på spanska. Navigatören meddelade genom några korta spanska fraser att vi var på väg in och skulle vara i hamnen om 5 minuter. Det gäller att kliva ur sin komfortzon och slänga sig handlöst bland alla spanska glosor. Ibland blev det nog ett och annat ”hitte-på-ord” också 😉.

Inne i marinan stod en marineros och vinkade in oss till rätt ponton. Elen och vattnet ingick och det gick bra att välja mellan stor eller liten elkontakt. Bra där! Incheckningen blev enkel, och efter att ha kvitterat ut en nyckel till grindarna till pontonerna gick vi tillbaka för att spola av NOSTRA för för att fixa dagens middag.

Garrucha marina ligger inne i en fiskehamn. Vid inloppet till hamnen ligger stora fraktbåtar som vi tror lastas med mineraler och kalk. Ut på den långa piren var det långa köer med lastbilar på väg att lossa sin last vilket gjorde hamnen lite bullrig. Vi var glada att de tog kväll vid 18-tiden.

Efter en lugn natt vaknade vi återigen till en solig dag. Efter frukostbestyren och efter att vi lämnat tillbaka nyckeln släppte vi tamparna och lämnade Garrucha för att fortsätta mot Cartagena. Det blev en dag med både motorgång och segling. Vid 10.30 kom det tillräckligt mycket vind för att fylla genackern. Det var första gången vi satte genackern under gång sedan kaptens knäoperation och glädjande nog fungerade det perfekt. Vi fick njuta av att ha genackern ute i drygt en timme men sedan blev vinden mer förlig för att sedan dö ut till ett par meter/ sekund.

Vid 17-tiden anmälde vi till Cartagena Port Control att vi gick in deras området, det tackade så mycket för informationen. d

Därefter gick vi över till kanal 09 och meddelade marinan i Cartagena att vi var på väg in. Vi blev anvisade en plats vid en fingerponton vilket var perfekt, vi fick hjälp av en marineros att förtöja och blev anvisade vattenkran och elkontakt. I den här hamnen betalar man för den el och det vatten man använder. Här blir vi kvar över helgen.

Vi vaknade till en härligt solig och vindstilla måndag. Efter frukosten promenerade vi bort till varvet. Vi tog en sväng förbi en marinbutik som ligger precis vid ingången till varvet, Alamar Center Nautico. Där tog kaptenens jakt på en jokerventil slut, bytet är infångat och betalt 😊. Butiksägaren Mike visade sig vara en riktig klippa. När han förstod att vi ville ha hjälp med ett rostfritt arbete i februari erbjöd han sig att kontakta Alfonso, killen som jobbar med rostfritt i området. Alfonso pratar ingen engelska men han har en engelsktalande kompanjon som hjälper honom vid kundkontakter. Mike återkom senare på dagen med en tid för en första träff redan på tisdagen.

Därefter travade vi in på varvet och så småningom hittade vi den lilla serviceboden. Där inne huserade den mest svårflörtade britt vi någonsin träffat 😅. När vi berättade varför vi var där, att vi ville ha hjälp med att laga NOSTRA under januari för att sjösätta henne i början av februari bjöds vi på en lång monolog. Första delen av monologen handlade om att INGEN seglar här i januari till mars. De som försöker kommer snabbt tillbaka på grund av vädret. Nästa del av monologen kretsade kring att det inte finns någon anledning att bo och leva norrut, exempelvis Kanada, Sverige, Norge eller Danmark. Det är för mörkt, kallt och allmänt dåliga förhållanden.

När vi så småningom fick möjlighet att berätta om läckan och att vi ville ha hjälp med att laga den visade det sig att det fanns en mängd utmaningar. För det första behövde vi vara riktigt säkra på varifrån det läckte, för det andra behövde vi vara säkra på att det går att komma ner i utrymmet från insidan med en slipmaskin. För det tredje skulle de fira jul och nyår i december och januari 😅. Oj, det här verkar motigt 🤔.

Något fundersamma lämnade vi serviceboden. Då hade vi lovat den svårflörtade servicemannen att identifiera området för läckan genom att pudra bakpulver över det aktuella området. När det var gjort kunde han troligtvis hjälpa oss. Vår egen bedömning var att troligtvis behöver alla stjärnorna i hela universum också stå rätt i förhållande till varandra för att allt ska gå i lås. Pust!

På väg tillbaka till NOSTRA träffade vi andra svenskar som hade haft med varvet att göra, och vi blev tröstade med att servicemannen var välkänd just för att vara svårflörtad. De andra som arbetar på varvet skulle däremot vara väldigt bra, vilket kändes tryggt. Efter att kapten också konsulterat det svenska varvet blev vi trygga med att vara på rätt väg. De hade lagat flera båtar med liknande symptom. ”Bakpulver-provet” ersatte vi med att täta med Stay Afloat. En burk med tätningsmassa som vi köpte på båtmässan för en herrans massa år sedan.

Navigatören låg med huvudet ner i stuven och tätade med duttar av ”tätnings-amalgamet” som kapten levererade på en skruvmejsel. Kaptens undviker gärna att bli bli kladdig om händerna 😉. Vid tätningen syntes det tydligt var vattnet kom in och förhoppningsvis blev läckaget något mindre efter tätningen. Skulle det inte funka så håller vi ändå vattnet på en acceptabel nivå genom att pumpa ur kölsvinet morgon och kväll.

På tisdag förmiddag fick vi besök av Alfonsos kompanjon och vi beskrev övergripande det jobb vi vill ha gjort. Det var ett positivt samtal och vi var överens om att när vi är tillbaka i december så hör vi av oss så att de kan komma och mäta och vi mer i detalj kan berätta hur vill ha targabågen. Därefter kommer vi få en offert.

Efter att ha bokat upptagning på hamnkontoret gick vi tillbaka till varvet för att, dels berätta att vi identifierat läckan och dels berätta att NOSTRA kommer att lyftas upp på land den 12 december. Den här gången bestämde vi oss för ett annat förhållningssätt. Vi använde oss av de tre ”L:en”, Lirka, Lura och Lalla med 😉. Det visade sig att servicemannen var mottaglig för strategin, även om vi fick stå ut med att lyssna på hans åsikter om brexit, invandring och att Storbritannien idag är bortom all räddning. Han mjuknade allt mer ju längre samtalet pågick och vi avslutade med att tacka för bra service, trevligt bemötande och på återseende i december 👋. Det kommer nog att gå trots allt 🤞!

Så många svenska båtägare som vi träffade under dagarna i Almerimar har vi inte träffat sedan vi lämnade Sverige. En kaj kallades ”Göteborgskajen” där låg ett flertal båtar som tidigare hade haft hemmahamn i Långedrag. Totalt tror vi att det var drygt 15 svenska båtar som låg i hamnen och som kommer att stanna över vintern. En svensk som kapten pratade med hade varit i Almerimar med båt i sex år, han hade blivit kvar så länge att han hade blivit med lägenhet 😀.

Efter tre nätter och två produktiva dagar var vi redo att lämnade Almerimar för den här gången. Förutom att mejsla fram planen för att laga och uppgradera NOSTRA blev vi bjudna till golfbyn på god middag hos Lars och Lena. Tack!. Vi ses igen i början av december och då är det dags för glögg!

Vår ursprungliga plan var att lämna NOSTRA någonstans hyfsat nära Alicante under jul och nyår för att Britta ska slippa för lång transfer. Med den nya planen kommer NOSTRA ligga 35 mil längre söderut vilket gör att vi behöver fixa ett boende i en eller två nätter nära Alicante så att resdagen inte blir så lång. Den delen av planen har vi kvar och får ta den lite längre fram.

Natten mot söndagen var förhållandevis blåsig. På morgonen diskuterade vi om vi skulle lämna Motril idag eller vänta tills imorgon då vindarna ska vara betydligt svagare. Det var en avvägning som alltid, både för mycket och för lite vind kan vara påfrestande. Efter frukosten beslutade vi oss för att lämna Motril och fortsätta mot Almerimar.

Klockan 10 lämnade vi hamnen i strålande sol och satte både storseglet och genuan inne i hamninloppet.

Igår kom en tyskt kryssningsfartyg in i hamnen, SEA CLOUD II. Hon förtöjdes långsides strax utanför marinan. En ovanligt stilig dam för att vara ett kryssningsfartyg enligt oss. Det går bra att mönstra på i 10 dagar i november för en resa från Kanarieöarna till Kap Verde till ett pris från 5 985€ per person 😀. Själva väljer vi att fortsätta vår resa med NOSTRA, i alla fall just nu.

Det blev en härlig söndagssegling, vi valde att inte styra direkt på målet för att slippa plattläns. Istället fick vi slörvindar med en styrka på 10-13 meter/sekund. Det var riktigt bra NOSTRA-förhållanden och vi loggade mellan 7-9 knop. Vinden var lite kall men solen värmde när man satt i lä. Vi kunde se att det var lite snö på Sierra Nevada när vi seglade förbi.

När vi hade cirka 10 distans kvar till Almerimar dog vinden ut helt, från 10 meter per sekund till 0,8 meter😅. Vi gippade storen och tvingades starta motorn för att ha någon som helst styrfart. Under motorgången passade vi på att äta lite lunch, god pasta från i fredags.

Vid 15-tiden, efter drygt 37 NM, var det dags att ropa upp marinan. De bad oss att förtöja vid tankbryggan. Tre marineros tog emot tamparna därefter fick vi vi vänta i båten eftersom hamnkontoret skulle öppna först klockan 16. Det gick ingen nöd på oss, Britta fick mat, kapten en öl och navigatören tog en fruktstund.

Strax innan klockan fyra kom de ut från hamnkontoret och sa att nu gick det bra att checka in. Mannen på hamnkontoret var erfaren och pratade bra engelska, allt flöt på galant. Vi fick en karta över hamnen där vår anvisade plats var inringad. När vi kom fram till platsen stod en marineros och tog emot tamparna och hjälpte till med mooring-linorna. Här i Almerimar är det många seglare som övervintrar, förutom engelsmän och tyskar är det ett flertal svenskar, danskar och norrmän. Marinan ska vara prisvärd och det mesta ska finnas.

När det var dags för tilläggare fick vi trevligt besök. Lars och Lena Arwidsson som är här på golfresa. Så roligt och träffa dem 😍.

Det blev en trevlig pratstund och vi fick uppleva en magsik himmel. Här blir vi kvar i tre nätter. Imorgon ska vi ta den inledande kontakten med varvet och vi hoppas att vi hitta en bra lösning för att laga NOSTRA.