Kategori: Maj

På lördag förmiddag packade vi upp cyklarna för första gången efter kaptens knäoperation. Vi insåg tidigt att Valencia var en alldeles för stor stad att utforska till fots. Initialt hade vi en plan att cykla till gamla stan men vi behövde inte komma särskilt långt innan vi förstod att det skulle bli en resa med livet som insats. Det var mycket biltrafik men framförallt var alla el-skotrar en utmaning. Unga och gamla som kommer i en jäkla fart och sick-sackar mellan cyklister och gående 😅. Vi vände om och stannade till på en liten restaurang där vi kunde pusta ut och äta en enklare lunch. Tillbaka i NOSTRA fick vi en avkopplande och skön lördagseftermiddagen i solen ☀️.

På söndag morgon blev det en promenad utefter marinan innan vi bokade biljetter till en hop-on-hop off buss för att kunna utforska staden på det sättet.

Bussturen var trevlig och efter drygt en timma klev vi av i gamla stan. Valencia är Spanien tredje största stad och har flera sevärdheter. Lóceanofràfic, ett av Europas största största akvarium med gångar där man kan följa det marina livet. Det finns också en djurpark, Bioparc Valencia, som beskrivs som en möjlighet att utforska Afrikas hjärta. Vi valde dock att bara titta på distans. Dels är vi är nöjda med det levande liv vi ser på våra seglatser och dels är vi övertygade om att ingen djurpark i världen kan mäta sig med den resan vi gjorde till Kenya där vi fick möjlighet att se alla vilda djur på nära håll.

Efter en stor översvämning av floden Turia som rann igenom centrala Valencia beslutade den spanska regeringen 1957 att leda om floden. Idag är den 7 kilometer långa torra flodbädden en lång park med vackra planeringar och aktivitetsområden. Ett smart sätt att göra staden grön och attraktiv! Vi spankulerade runt i gamla stan och tog en god lunch på en italiensk restaurang.

Vid stadshuset var det ett flertal demonstrationer, vad de demonstrerade för eller emot förstod vi aldrig men i övrigt såg demonstrationerna ut som de brukar göra. När vi var nöjda med vad vi sett i gamla stan klev vi på bussen igen och tog den sista delen av rundturen tillbaka till hamnen.

När vi kom ner till hamnen igen kunde vi konstatera att det var många badsugna på den breda och långa stranden.

Istället för att trängas på stranden med alla som var söndagslediga gick vi bort till hamnkontoret och betalade för ytterligare en natt. Vindarna för att fortsätta norrut skulle bli bättre på tisdag än på måndag. På vägen tillbaka till NOSTRA slank vi in på en restaurang och beställde varsin Margarita. Det var ju ändå var morsdag 😀!

Måndagen var betydligt lugnare i hamnen och vi ägnade vi oss åt bunkring av mat och dryck samt att ytterligare utforska Valencia by bike 🚴‍♀️.

Efter drygt 14,5 timmar och 85 NM var det dags för fredagens förtöjning, i La Marina de València. Sista dygnet på Ibiza och Balearerna valde vi att flytta oss 0,5 NM tillbaka till hippieviken, Cala Benirràs. Där var vi mer skyddade mot svall och den nordostliga vinden. Innan vi flyttade tog vi ANDANTEs gummibåt för att se om det fanns lediga plaster i viken och just då var hela viken tom. Vi vände om för att hämta båtarna och på vägen tillbaka mötte vi vår belgiska ankargranne. De tyckte att vi låg lite för nära varandra så hade bestämt sig för att flytta till samma vik som vi också skulle flytta till 🙈 🙊. Så lätt blir man inte av med sina svenska ankargrannar 😉.

Precis när vi och ANDANTE skulle ankra kom det en fransk båt in i viken som hade samma tanke som oss. Trots att det var ganska mycket posedonia kom alla fyra båtarna till ro så småningom. På kvällen fick ANDANTEs gummibåt vara taxi när vi åkte in till stranden för picknick med bubbel, ost och trumkonsert. Det var inte lika mycket folk på stranden som när vi var här senast och repertoaren var något annorlunda men det var lika stämningsfullt. Ett fint sätt att avsluta vistelsen på Balearerna för den här gången.

Strax innan 05 var vi redo med pannlampor och headset för att ta upp ankaret utan att väcka de andra i viken. Allt gick enligt plan och i vackert månljus satte vi segel strax utanför viken. Vindarna var ljumna, luften lite fuktig och vinden nordostlig.

Vi fick en lång och härlig dag på havet. Efter en timmes resa valde vi att sätta upp genackern vilket var positivt för farten. Efter ytterligare en timme vred vinden mer mot nord och vi fick byta tillbaka tillbaka till genuan igen.

Den förliga vinden gav NOSTRA bättre fart och i perioder loggade vi drygt 8 knop i en vind på 5-7 meter per sekund. När vi hade cirka 20 NM kvar vred vinden tillbaka och genackern rullades ut så vi kunde hålla en fart mellan 6,5 – 7 knop.

Nöjda med att ha kunnat segla hela dagen var vi framme i Valencia strax innan 19.30. Marinan hade meddelat oss att de ville bli uppropade på kanal 67, de svarade snabbt och bad oss förtöja vi incheckningskajen. Incheckningen var smidig och personalen väldig trevlig. De hade redan alla våra papper digitalt eftersom det var i den här marinan vi hade planerat att stanna den senaste vintern. Ett beslut vi fick ändra när kaptens knäoperation blev senarelagd. De gav oss en adapter till strömmen, tydligen använder de 64 Amp i marinan. Vi är vana vid 16 Amp, och på några ställen har det varit 32 Amp.

Efter att ha knutit fast tamparna på den anvisade platsen plockade vi ner genacker och fixade till ombord innan det blev en sen middag med spagetti och köttfärsås. Nu kommer vi ligga still några dagar innan vi fortsätter norrut.

Efter ganska exakt en månad på Mallorca var vi redo att gå tillbaka till Ibiza. Vi valde att ta en riktig tidig morgon så klockan 05 lämnade vi Port Andratx i månskenet.

Att segla runt Mallorca har varit en fin upplevelse. Det finns många fina ankringsvikar speciellt på den östra sidan, även om allt beror på väder, vind och svall förstås. Förutom alla fina hamnar och ankringsvikar har vi särskilt noterat två saker; hela Mallorca är full med tyskar och cyklister. Mallorca är tyskarnas andra hem som vår trevliga taxichaufför i Palma uttryckte det. Som svensk kan man ibland behöva påpeka att vi vill ha en meny på engelska och inte på tyska 😅. Att många cyklister (med snabba kläder och cyklar) väljer att cykla på Mallorca är inte så konstigt, ön är relativt liten och det finns mycket fint att se samtidigt som man tränar 🚴.

Resan över till Ibiza blev en enkel resa. Belöningen med en tidig avsegling är möjligheten att få njuta av hur solen kämpar sig upp över bergen. Lika magiskt varje gång!

När vi var ungefär halvvägs fick vi efterlängtat besök av ett tiotal delfiner som kom och mötte oss. Att få vägvisning av delfiner är en gåva, en härlig känsla att stå i fören på NOSTRA och se hur delfinerna dyker, hoppar och simmar ikapp med båten i bogsvallet.

Det enda vi önskat oss under resan var lite mer vind. Vi gjorde några tappra försök att rulla ut genackern men vinden mojnade snabbt så motorn fick göra sitt. Vid lunchtid var vi framme vid Ibizas nordvästliga hörn och därefter fortsatte vi ytterligare 5 NM för att ankra i en vik norr om Port Sant Miquel som heter Cala Benirràs.

Vid 14-tiden efter en resa på drygt 52 NM var vi ankrade på en sandfläck med lagom avstånd till de två båtar som redan låg i viken. Cala Benirràs är en populär ankarvik som är känd för sin charm. På stranden i viken finns en liten hippiemarknad som är öppen alla dagar utom onsdagar och torsdagar. I samband med solnedgången spelas det trummor på stranden, tidigare var trumkonserten obligatorisk på söndagar men nu verkar det som att det kan bli spontankonserter även andra veckodagar. Vi hade tur, strax efter åtta på kvällen började trummorna höras över viken. Så fräckt!

I mitten av viken står en 27 meter hög klippa, Es Cap Bernat, som lokalt kallas ”the finger of God”. Klippan blir en fin siluett när solen sjunker ner i vattnet ackompanjerad av trummor och visslingar 🥁 😙 🎶.

Vi vaknade till en lugn men lite molnig måndagmorgon. Vi bestämde oss för att gå söderut till en vik som Navily rekommenderade, Port des Torrent. Det blev en fin segling längs Ibizas nordvästra kust och efter 12 NM ankrade vi med viss vekan eftersom vinden blåste rakt in i viken och svallet var 0,7 meter ⬆️ ⬇️. Det blev som vi befarade så efter en gropig natt bestämde vi oss för att gå norrut igen redan på tisdagen. Vind och svall skulle inte vara gynnsamma för ankring längre söderut de närmaste dagarna så Formentera får vi uppleva igen längre fram. Sagt och gjort efter att ankarseglet var nertaget och ankaret uppe satte vi segel för att segla 12 NM norrut.

Den här gången valde vi att ankra i Cala Sant Miquel. Även om det var gott om posidonia och privata bojar hittade vi en plats för ankaret i sanden på 8 meters djup.

Efter att ha ”legat till oss” och varit inne med Mr Highfield och ätit lunch vid stranden satte vi upp ankarseglet och fixade till NOSTRA för att stanna i viken några nätter.

Vattnet var så varmt att det gick att ligga i tillräckligt länge för att tvätta vattenlinjen.

På tisdag kväll fick kapten en vädervarning av den lokala väderappen. De varnade för kulingvindar, åska och 20 mm regn över Ibiza och Formentera. Vi valde att förberedde oss för det värsta så vi tog av motorn på Mr Highfield och hissade upp honom ordentligt. Innan vi kröp till kojs såg vi till att nycklarna satt i tändningslåset och att snubberlinan satt ordentligt ✅ och vi var trygga med de 35 meter kätting som vi hade ute.

På onsdag morgon kunde vi konstatera att ovädret inte passerade vårt plats. Det kanske kom 20 droppar regn 💦 istället för 20 mm. Morgonen var varm och skön så efter navigatörens gympass fick det ett morgondopp 🏊‍♀️. På eftermiddagen kom Claes och Anna i ANDANTE in i viken, vi träffade dem i Almerimar i vintras. Ett trevligt återseende med tilläggare, gemensam middag på en restaurang på stranden och kvällsbubbel i ANDANTE.

Nu förbereder vi oss för nästa överfart som blir till fastlandet och Valencia på fredag. Vindarna ser ut att bli gynnsamma, vi hoppas på bra seglingsvindar så vi slipper lyssna på motorn i drygt 80 NM.

Efter 23 NM bestämde vi oss för att knyta fast tamparna ett par nätter i Palma. Det var egentligen inget vi hade planerat men vi kände att när vi ändå har seglat hela vägen till Mallorca ”på egen köl” ville vi ta möjligheten att besöka Palma, och så länge besättningen är överens går alla besluta att ändra 😉.

Senast vi var här var i september 1992 när kapten fyllde 40 år. På den tiden var mobiltelefoner och snabba uppdateringar långt borta. Man informerades om de större nyheterna genom en informationstavla i hotellreceptionen. Under vår semestervecka informerades det bland annat om att riksbanken hade höjt styrräntan till 500 procent. Det var inte precis det vi behövde med ett nybyggt hus och ett bostadslån med över 15 procents ränta 😅. Trots den oron räntehöjningen medförde gav resan och firandet av 40-åringen oss många fina minnen.

Hamnen i Palma är enormt stor, vi hade bokat en plats i Real Club Nautico Palma. Väl inne i hamnen kallade vi upp dem och de svarade direkt och vi fick snabb assistans av en marinero i gummibåt. Vi blev anvisade en plats och fick god hjälp med både tampar och mooringlina vilket vi var tacksamma för eftersom vinden hade ökat till drygt 9 meter/sekund.

Efter en snabb och trevlig incheckning i marinan och med lite ”båtlagad” chili con carne i magarna var vi redo för att leta upp ett ställe där vi kunde köpa en ny TV. Den gamla tv:n tålde inte det rejäla magplask på nästan två meter som den gjorde av svallet i en av ankringsvikarna 😅. Vi hittade en MediaMarkt drygt 3 kilometer från hamnen som verkade ha en TV med adapter för 12-volt i lager. Butiken skulle vara öppen till 21.30 så vi bestämde oss för fixa det direkt. Vi gick ut från hamnområdet och tog en taxi till köpcentret. Väl inne på MediaMarkt behövdes två försök innan vi fick tag i en trevlig försäljare som tog fram den tv vi var ute efter, så efter 10 minuter kunde vi lämna affären som nöjda kunder.

Vi fick tag i en taxi för hemresan med en trevlig ung chaufför som var uppväxt i Karibien. Han hade sina rötter i Dominikanska republiken och Aruba men bodde sedan flera år på Mallorca, för som ha sa: – For a better life, sir. Han frågade artigt hur gammal kapten var och när han fick svaret blev hans spontana kommentar: – Wow, and you are still walking 😉. När han sedan hörde att vi färdades på egen köl tog han sig för pannan och uttryckte att det hade han aldrig klarat. Tänk så bra att vi är olika för vi hade aldrig klarat att köra taxi i Palma 😀.

Onsdagen började med en rejäl urstädning av NOSTRA. När navigatören höll på som bäst och fejade började kapten svära ute i sittbrunnen. För att se vad vad som var fel stack navigatören upp huvudet samtidigt som kapten hojtade: – Den löser ut, den löser ut!

Det visade sig att vattenslangen hade fastnat i Danbouyen som åkt i vattnet och betedde sig helt enligt förväntningarna. Den löste ut och blåste upp sig 👌. Även om det blev en ofrivillig utlösning 🙊🙈 så fick vi möjlighet att se hur den fungerade och hur den såg ut inuti. Den har en sele, en visselpipa och en lampa, en bra säkerhet om någon skulle hamna i vattnet. Vi valde att se det som en liten sjöräddningsövning 😉.

Kapten packade ihop den så gott det gick. Vi tog en promenad bort genom hamnen för att leta efter en nautisk affär samtidigt som vi besökte marinans restaurang, El Nautico där vi åt lunch.

Vi hittade en nautisk affär men tyvärr hade de ingen ny Danbouy men istället köpte vi en safety line som vi också behövde eftersom den gamla slängdes i Almerimar. Vi får se om vi får till en ompackning av Danboyen lite längre fram.

Onsdagen avslutade vi med en promenad in till centrum och den bar vi besökte för drygt 30 år sedan, Ábaco som ligger i ett mysigt område med flera små restauranger. Roligt att den fortfarande finns kvar och den var lika vackert pyntad som vi kom ihåg det. Vi njöt av var sin drink ute i trädgården. Inte de billigaste drinkarna men drinkarna med högst mysfaktor.

På torsdag förmiddag lämnade vi Palma för att fortsätta längs palmabuktens sydvästliga kant.

Vi passerade flera kända och ökända turistställen i palmabukten ( 🎶 Å Magaluf 🎶) men ingen av vikarna inne i bukten var bra för ankring i den sydliga vinden så vi fortsatte runt det sydvästra hörnet. Dagen bjöd på en härlig segling och den sydliga vinden innebar att vi fick kryssa oss fram.

Efter ha seglat 27 NM där resan blev 10 NM längre eftersom vi kryssade blev vi anvisade en boj utanför Andratx. Efter att ha fyllt i det obligatoriska uppgifterna var vi incheckade och betalningen fixades av marinerosen i gummibåten.

Vi kände att det var länge sedan vi var på AW så vi bestämde oss för att fixa en själva ombord på NOSTRA. Kapten fick bli DJ och vi som låg i ankarviken fick njuta av Albin Lee Meldau och nya favoritlåten Flickan från Karlaplan med Sverige. På dagens AW-meny serverades laxrullar med en röra av philadelphiaost och wasabi som rullats i rostade sesamfrö. Till laxen beställde vi in ett glas riesling 😉. Som huvudrätt blev det ugnsbakad lax, citronsås och potatis och en minimagnum fick bli dagens dessert. En trevlig AW med god mat, gott vin och trevligt sällskap om vi får säga det själva 😊.

Här kommer vi ligga för att vänta ut de sydliga vindarna. Därefter är planen att gå tillbaka till Ibiza och Formentera innan vi fortsätter över till fastlandet.

Cabrera var väl ett besök, ett lugnt och naturskönt område. Bojfältet ligger i en vik på nordsidan av ön. Där finns ett trettiotal bojar som lär placerade med väl tilltaget avstånd till varandra. Under våra två nätter var vi omkring 20-25 båtar som övernattade i viken.

Efter ha sjösatt Mr Highfield på måndag förmiddag tog vi oss in till den lilla hamnen för att utforska omgivningen. I hamnen fanns en liten servering och en liten turistlokal med mycket och intressant information om om öns historia och om växt- och djurlivet. I byggnaden Es Celler fanns det ett litet museum där man kan ta del av hur livet på Cabrera sett ut under århundraden.

Hela arkipelagen omkring ön är sedan 1991 en nationalpark och ett naturskyddsområde, Archipielago de Cabrera. Totalt består nationalparken av 19 öar, många av öarna är väldigt små. Det finns ett par ställen där det är tillåtet att dyka men i de flesta vikar är det förbjudet att gå in med egen båt. Archipielago de Cabrera ska vara den näst största nationalparken i Medelhavet.

Det marina livet på Cabrera beskrivs som imponerande tack vare den väl bevarade havsbotten. Det finns en mängd olika fiskarter, humrar och krabbor. Dessutom lever sköldpaddan caretta caretta, den oäkta karettsköldpaddan i området. Med den informationen var det bara att konsultera Google för att få svar på vad som då är en äkta karettsköldpadda❓Det visade sig att den äkta karettsköldpaddan är starkt utrotningshotad och den lever inte i Medelhavet utan längre söderut. Den oäkta karettsköldpaddan däremot (taskigt att den inte fått ett eget namn 🤔) är inte utrotningshotad. Den kan bli upp till 50 år och blir mellan 78-115 cm lång. De väger vanligtvis 75-160 kilo. Tyvärr fick vi inte se någon under de dagar vi var där 🐢.

Djurlivet är också speciellt på Cabrera, många av arterna har kommit dit genom sjöfarten (inte bara svartråttan). Några av arterna är inhemska, bland annat finns det fem olika arter av inhemska fladdermöss. 23 olika fågelarter häckar i nationalparken, bland annat rödnäbbade trut, toppskarv och baleariska sångare som är speciell för Balearerna. Rovfåglarna fiskgjuse, elanorafalk och pilgrimsfalk häckar också i parken. Cabrera är också en plats för återhämtning för många flyttfåglar, de stannar i parken för att äta och vila upp sig inför sin fortsatta resa.

Ön har också ett förflutet som fängelseö under 1800-talet. Napoleons soldater hölls fångna på ön och det fanns ingen särskild byggnad som var fängelse utan hela ön utgjorde fängelset. Fästningen som ligger högst upp på ön byggdes på 1400-talet för att skyddas sig mot pirater. Under tiden det fanns fångar på ön användes fästningen som sjukhus för de franska fångarna. Under 1900 talet tog militären över ön och bedrev verksamhet där tills i början av 80-talet.

Efter att ha informerat oss om ön tog vi en promenad upp till fästningen, inte så lång promenad men väldigt brant. Små ödlor kilade hela tiden runt våra fötter.

På vägen upp till fästningen passerade vi kyrkogården för Napoleons soldater.

Inne i fästningen fick man ta den sista biten i en väldigt smal trappa. men väl uppe var utsikten magisk.

Det blev härliga dagar i Cabrera med fint väder, mycket bad och små turer med Mr Highfield. På tisdag förmiddag släppte vi bojen och satte segel för att fortsätta resan, vi tog kurs mot Palmabukten.

På fredagen fick vi äntligen ”Mallorca-väder”, stålande sol och ”badkruke-varmt” vatten 💦. Inne i hamnen i Porto Cristo fanns en fin och ren sandstrand, där tog vi oss vårt kvällsdopp innan vi tog en dusch i hamnens duschar.

När vi ligger i hamn gillar vi de kommunala kajerna här på Balearerna. Förutom att de är betydligt billigare så är det mer liv och rörelse i förhållande till de privata marinorna. Vi har än så länge bara positiva erfarenheter av både service och serviceutrymmen. I Port Porto Cristo förtöjde man mot en stenkaj som vi tycker ger en härlig känsla, det liknar förutsättningarna på de grekiska öarna. Vid den här tiden på säsongen har det också varit lätt att få plats men vi har förstått att om någon månad kommer det vara betydligt svårare.

På lördag förmiddag tog vi en promenad i närområdet och fyllde på med vatten och frukt. Vid 12-tiden packade vi ner en liten matsäck och tog apostlahästarna i knappt 3 kilometer till grottorna, Cuevas de Hams. När vi kom fram till området blev vi först lite fundersamma eftersom det var ett dinosaurieland 🦕. Hm, det var inte riktig vad vi hade tänkt oss. Efter att ha ätit vår medhavda matsäck gick vi in en liten bit i området och där fanns entrén ner mot grottorna. Där var det betydligt lugnare och lummigare.

Första delen av den guidade turen gick till Cueva Azul, den blå grottan. Där inleddes besöket med en historiebeskrivning innan vi gick några trappor upp i grottan i ett magiskt blått ljus. Där fick vi sätta oss ner och titta på en film om Big Bang som spelades upp på grottväggen. I slutet på filmen zoomades vi in i Cuevas de Hams.

Grottorna som är 10 miljoner år upptäckts först 1905 av en man, Don Pedro, när han letade efter onyx som han skulle ha till export. Han började att utforska grottorna och 1910 ordnade han belysning genom att använda ett kvarnhjul som drevs av ett vattenfall. På så sätt alstrade en dynamo 16 timmars ljus om dygnet och grottorna kunde utforskas.

Inne i grottorna har det under 10 miljoner år bildatas stalaktiter och stalagmiter som blivit till fantastiska konstverk. Konstverken förstärktes av den belysning som arrangerats i grottorna. Riktigt fräckt!

Grottorna är 850 meter långa och består av 12 olika ”salar”. I huvudgrottan finns det tre sjöar. Sjöarna ligger trettio meter under marken och är fyllda med saltvatten. Sjöarna som ligger i nivå med havet har en vattentemperaturen på 18 -20 grader året om, precis som temperaturen i grottorna. Luftfuktigheten i grottorna är omkring 80 procent. En av salarna kallas ”Sala de los anzuelos” som kan översättas med ”krokrummet”. I den salen har stalaktiterna av någon anledning ”vuxit” till krokar 🪝. Varför de har blivit så är det ingen som har kunnat lista ut.

Efter drygt en timme var vi ute i sol och värme igen. Vi kunde konstatera att grottorna var väl värt ett besök. Naturen är magiskt!

På vägen hem till NOSTRA stannade vi för lunch och vätskepåfyllning. Vi beställde dagens mixed paella som tyvärr inte kom särskilt högt upp på vår rankinglista för paella. Till paellan ingick det en flaska vin så vi fick i iallafall i oss lite vätska 😉. Vi gjorde lite stödköp på Hiper Centro som vi har insett är ett bra komplement till EROSKI.

Dagen avslutades med härligt sittbrunnshäng i solen, tacos till middag och skön avkoppling.

Efter sedvanliga frukostbestyr och dusch av besättningen var vi redo att lämna fina Porto Cristo på söndag förmiddag. Innan vi släppte tamparna hade vi ett trevligt samtal med Sanne på danska båten @sailingroskva. Vi sågs som hastigast i Almerimar men nu fick vi möjlighet att byta kontaktuppgifter så vi kan ha fortsatt kontakt och förhoppningsvis träffas lite längre fram.

Söndagens tur var planerad till ön Cabrera, en obebodd ö som ligger söder om Mallorcas sydöstra hörn. Efter 7 NM passerade vi Porto Colom vilket innebar att vi har som längeseglare genomfört ett helt varv, fast bara runt Mallorca 😉. Cabrera är sedan 1991 ett naturreservat och det är inte tillåtet att ankra i någon av öns vikar. Vill man övernatta måste man boka en boj (görs online) och så måste man ansöka om tillstånd för att beträda området. Proceduren var inte särskilt besvärlig och vi fick en bekräftelse direkt om att vi hade fått en plats. Bojarna har olika färger beroende på båtstorlek och för NOSTRA gällde gul boj, båtar mellan 12-15 meter. Bokade bojar är tillgängliga från klockan 18.00 på ankomstdagen och ska lämnas senast klockan 17.00 på avresedagen.

Kapten hade varit förutseende och satt upp genackern redan i hamnen vilket var perfekt. Det blev en härlig söndag där NOSTRA gled söderut i 3-6 knop i den lätta vinden endast ”iklädd” genacker. En härlig dag med perfekt fart för vi ville ju inte komma fram för tidigt.

Klockan 17.45 hade vi rullat in genaackern och fortsatte in i viken och förtöjde i en av de lediga gula bojarna. Det kom in många båtar efter oss som också skulle övernatta, många (de flesta) var tyska hyrbåtar så ett och annat ”genau” hördes i viken. Här blir vi kvar några nätter för att utforska ön. Naturen ska vara välbevarad och vacker och det ska finnas fina vandringsleder. Djurlivet och växter ska vara något speciell så det verkar bli en tuff start på kommande arbetsvecka 😎 men innan vi tar kväll ska veckans bröd med nötter och aprikoser gräddas.

Vi startade veckan med att ta Mr Highfield in till byn Port Sóller, han förtöjdes tillsammans med alla andra dingar som forslat besättningar in till fastlandet.

Port Sóller var en mysig by med en fin omgivning och många restauranger. Om man inte färdas på egen köl kan man ta turisttåget Tren de Sóller från Palma till Sóller. Tåget är i trä och kallas även för apelsintåget eftersom syftet med tågsträckan, då den öppnades 1913, var att transportera apelsiner. Vill man ta sig ända ut till hamnbyn Port Sóller åker man den sista biten med spårvagn.

Efter två nätter med dålig sömn i ankarviken utanför Port Sóller valde vi att lämna tidigt på tisdag morgon. Sista natten rullade det ordentligt när vinden mojnade och svallet kom in. Vi låg ganska nära berget när vinden vände till nordost. Det det var aldrig någon fara för NOSTRA men vi fick en del ”backwash” när vattnet kom tillbaka från bergskanten. När vi tog upp ankaret satt det ordentligt men det visade sig också att ankarkättingen hade kilat fast sig i botten ungefär på mitten av den kättingen som vi hade ute. NOSTRA hade inte belastat ankaret någonting under ankringen vilket troligen var anledningen till det ljud vi hört från kättingen under två kvällar och nätter.

Tisdagens prognosen från Windy visade svaga nordlig vindar som mitt på dagen skulle vrida till väst. Därefter skulle den öka något. Vår upplevelse är att prognoserna har stämt dåligt under den tid vi varit på Mallorca och tyvärr blev det likadant den här gången. Ihållande nordlig vind upp till 8 meter blev facit så det blev en resa för motor där vi fick ”vresa” mot både vind och mot vågor. Även om vi körde med motorn valde vi att kryssa för att få lite lugnare sjö. Längs Mallorcas norra kust är mottagningen delvis begränsad både för VHF:en och AIS:en (det hänger ihop) på grund av de höga bergen. NOSTRA och andra båtar syns på plottern men på Marine Traffic såg det ut som NOSTRA fortfarande låg kvar i ankarviken i Port Sóller i flera dagar efter att vi lämnat.

Den nordvästliga kusten på Mallorca är karg, det finns en del ankarvikar som rekommenderas men absolut inte i den vinden vi hade. Vi valde istället att runda udden Cap de Formentor för att fortsatta in i viken mot Port Pollença.

Cap de Formentor är Mallorcas nordostligaste udde och är en stor turistattraktion. Utsikten måste vara fantastisk uppe från fyren, själva nöjde vi oss med att njuta av den från havet.

I viken in mot Pollença finns det också många fina ankringsvikar men vi valde att gå in till Ports IB i Pollença för att få några dagar med möjlighet till att tvätta och förutsättningar för bra nattsömn. Vi fick som vanligt god hjälp med mooringlina och tampar av marinans personal när vi i stort sett förtöjde i stolarna till hamnens restaurang.

Efter en härlig natt med drygt 10 timmars sömn vaknade vi till en fin onsdag morgon. Navigatören travade upp till en tvättanläggning mitt i byn och tvättade två tvättar. Byn som omges av höga berg var mysig med små hotell och fina sandstränder. Väl tillbaka till NOSTRA hängdes tvätten och då kom regnet. Vi bestämde oss för att det inte skulle bli så mycket regn så tvätten fick hänga kvar. Prognosen sa ju fint väder på eftermiddagen så någongång kommer väl tvätten att torka 🤔.

Det blev en lugn onsdag men lite administrativt arbete och planering av kommande vecka. Vi bokade in både kultur och natur. Vi kommer även att hålla koll på de längre vindprognoserna för att försöka tajma bra väder för de överfarter vi behöver göra. Vi ska vara i Burriananova som ligger 8 mil norr om Valencia den 29 maj för att få arbetet med läckan bedömd. Eventuellt går vi söderut till Ibiza och Formentera innan vi går över till fastlandet men det bestäms av väder och vind.

När kapten pratade med Lennart på PIGA i telefon under onsdagen blev navigatören påmind om nyttan med att de platser vi besöker dokumenteras i bloggen. Det gick inte att hålla sig för skratt när två ”orts-analfabeter” resonerar om var de är och var de har varit 😂 🫶.

Torsdag morgon startade med en härlig långpromenad längs strandpromenaden. Därefter gjorde vi oss redo för en tur söderut där vi startade med att tanka diesel. Vi lämnade port Pollença vid 11-tiden utan bestämt mål för nattens ankring.

Efter drygt 20 NM valde vi att ankra i en liten vik, Cala Moltó, som Navily gett bra rekommendationer för rådande vind och svall. En brittisk katamaran som tydligen också hade förtroende för Navily ankrade strax utanför oss. Kvällen och natten blev rejält gungning. Efter en rörig natt vaknade vi till en härlig och varm morgon ☀️. Trötthetskänslan över att nästan inte ha sovit någonting försvann när vi kom ut i värmen och såg det underbara turkosa vattnet.

Innan vi lämnade ankarviken matade kapten fiskarna med hans sista flingor 🐟 🐟. Vi lämnade Cala Moltór och vi gav viken en viss förlåtelse för nattens eviga gungande eftersom morgonen var så magiskt vacker.

Under fredagens planerade etapp söderut på 15 NM till Porto Cristo valde vi att sätt upp genackern. Det blev en härlig segling i 2-3 knop i ett strålande väder. Det var bra att genackern fick vädras och torkas ordentligt. Nu när vi inte har en utökad besättning ombord får den flytta in i förpiken igen.

Vi är väldigt nöjda med våra nya solceller, de laddar grymt bra 🌟.

Efter en härlig förmiddag med glidar-segling var vi väl förtöjda klockan 13. Nu tar vi helg i Porto Cristo där vi bland annat har planerat ett besök i grottorna Cuevas dels Hams.

Efter att ha vinkat av lilla familjen 04.15 och efter några timmar till i kojen gjorde vi oss själva och NOSTRA klara för segling norrut. Vindarna var svaga och vädret fint när vi släppte mooringlinan strax innan 11.

Det vi trodde skulle bli en härlig seglingsdag blev en dag med mycket motorgång. Vindarna var betydligt svagare än prognosen och när farten var två knop var det inget att välja på.

Trots avsaknaden av segling blev det blev en härlig dag i sol och värme, första riktiga dagen med segling i kortärmat.

Det blev första turen med en mindre flagga i akterstaget istället för den större flaggan på flaggstången. I vissa vindar slår den större flaggan irriterat mot Mr Highfield vilket är tröttsamt att höra på i längden. Nu kan vi välja det alternativ som är bäst för dagen 🌟.

Efter drygt 25 NM var vi vid 16-tiden framme vid dagens mål Sóller. I viken låg ARKYLA som är en systerbåt till NOSTRA. Vi har träffat skepparen James vid flera tillfället tidigare, särskilt i Lagos där vi låg på samma brygga. Ombord på ARKYLA var också Karin, en svensk/amerikansk seglartjej. Efter två försök hittade vi ett område med sand där ankaret så småningom satte sig ordentligt. Vi har bytt till en längre schackel mellan ankaret och svirveln eftersom ankaret har hakat upp sig och hamnat på sidan på botten ibland. Det har gjort att det bara kasar med, men frågan är om det har blivit bättre 🤔. Vi får testa några gånger till innan vi byter tillbaka eller testar något annat. Djupet var mellan 7-9 meter så vi la ut 30 meter kätting. James och Karin kom över med gummibåten för en liten pratstund samtidigt fylldes ankarviken på med båtar.

Vi har hört mycket om hur vårdslöst vissa ankrar här i Medelhavet, särskilt har vi hört historier om fransmän. Nu var det dags för oss att få en egen upplevelse. Två män i en stor fransk båt från Nice valde att ankra på ett litet område mellan oss, ARKYLA och en engelsk träbåt. Det var inte särskilt mycket till vingelutrymme eftersom deras båt var betydligt längre än de andra båtarna. Vi hade sett på prognosen att vinden skulle öka upp till 8-10 meter per sekund och vid 21-tiden kom den utlovade vinden. Det innebar cirkus i ankarviken. Dels innan alla båtar hade vridit sig, lagts sig i vindriktningen och ankarkättingen sträckt sig ordentligt men också för att en del ankare inte satt ordentligt.

Den franska båten, där ingen var ombord, svajade i vinden och touchade ARKYLA och den brittiska träbåten. Alla besättningar i de närliggande båtarna satt i sina sittbrunnar för att i mörkret få koll över situationen. Ibland kom den franska båten nära oss men vi stötte aldrig ihop. Efter någon timme kom den franska besättningen tillbaka från sitt restaurangbesök och James informerade dem om vad som hade hänt. När fransmännen fick se bilder på hur båtarna stötte ihop frågade de James om han hade problem 🤓. Nej blev svaret, men ni har! De förstod att de inte kunde ligga kvar så de startade motorn för att ta upp ankaret. Tydligen var det lättare sagt än gjort. Istället blev det en timmeslång reparation av ankarspelet. Därefter flyttade sig längst ut i viken, med bra ”svaj-mån” till oss och andra båtar. Skönt!

Det blev fler akuta insatser i viken, en finsk segelbåt fick också ankra om efter att ha draggat. Längre in i viken såg vi hur flera besättningar ”iklädda” gummibåt och pannlampa for fram och tillbaka. Möjligtvis hade en eller flera draggat och kättingar trasslat ihop sig med andra ankarliggare. Det var svårt att få ett grepp om situationen från vårt håll i mörkret men stor aktivitet och ansträngning krävdes i alla fall.

Strax innan midnatt var det så lugnt i viken så vi äntligen kunde krypa till kojs med förhoppning om en lugn natt och god sömn.

Söndagen den 28 april försökte vi tajma ett uppehåll mellan regnskurarna för att flytta oss bort till andra sidan och den kommunala hamnen där vi bokat två nätter. Vid 12-tiden blev det en tillräckligt torr lucka för att släppa mooringlinan och anropade andra sidan, Ports IB Andratx. En trevlig marinero, som senare blev vår favorit, hjälpte till med tampar och förtöjning. På eftermiddag mönstrade familjen Persson/Brunzell på. Härligt att äntligen få krama om Agnes igen ❤️.

Vädret var tyvärr inte med oss under första delen av veckan. Rött regn och kall vind (och för mycket vind) var inte det Mallorca-väder vi hade önskat oss.

Det var bara att gilla läget och lekplatsen fungerade bra även om inte vädret var perfekt.

Vår initiala plan var att gå ut till en ankarvik och fira Valborg men eftersom vädret var så ostadigt valde vi att ligga kvar i hamnen. Istället firade vi Valborgsmässoafton genom att äta middag på Made in Italy da Silva, en italiensk restaurang med bra recensioner. Restaurangen levde väl upp till sitt positiva omdöme 😋.

Efter fyra nätter i den kommunala hamnen gick vi på torsdag förmiddag över viken igen och förtöjde i Club de Vela. Trots att vi hade bokat plats i god tid vad det med nöd och näppe vi fick plats. På grund av vädret var det få båtar som lämnade marinan vilket gjorde att de lediga platserna var färre. Det blåste bra så tilläggningen krävde sin kapten – och sin besättning också för den delen. Med bra hjälp av marinans ”chef-marineros” var vi väl förtöjda på i stort sett samma ställe som förra gången. Torsdagen var fortsatt blåsig men med lä i sittbrunnen blev det ändå riktigt varmt och skönt.

Vädret blev allt bättre under senare delen av veckan. På fredagen tog vi bussen för en turistdag i Palma. En dag i bra väder där det blev mer turistande än shopping. En mysig dag!

På lördag var det äntligen dags för Agnes att ta sitt första dopp i Medelhavet 💦. Det var omkring 20 grader och på den lilla stranden var det soligt och varmt.

Därefter var det dags att inviga NOSTRAs däcks-pool.

Efter badet var däcket rejält tvättat och poolen nästan tom 😀. Lördagen avslutades med en restaurangbesök med mixed paella. Agnes höll igång servitören så fort han visade sig vid bordet. ”Bye bye” och ”Hola” blev frekventa använt ❤️

Det blev en tidig lördagkväll för hela besättningen. Klockan ställdes på 03.15 för att hinna till flygplatsen och planet med avgång 06.00. Tack för att ni mönstrade på ❤️ allt förutom vädret har varit perfekt. Nu när vår lilla gast mönstrar av får morfar och mormor själva ha koll på vems tur det är. ”Min tur” 🤗