Kategori: Blogg

På efternatten fick även vi njuta av Biscayas dyningar som så många andra har vittnat om. Det blåste i stort sett ingenting och NOSTRA gungade ändå från sida till sida.

Britta blev orolig och kom upp flera gånger till oss, jamade och ville göra oss uppmärksamma på att något var annorlunda. Hon undrade nog vem som var vår ständige utkik och styrde nu när både kapten och navigatören låg i kojen. Hon nöjdes sig och somnade gott efter vi hade lämnat kojen och börjat stöka med frukosten. Det är tufft att vara skeppskatt och tvingas ha full koll på besättningen 😻.

Vi lämnade San Sebastian omkring tio för att fortsätta västerut till Mutriku cirka 17 NM. Vi gjorde ett tappert försök att segla men fick ge upp trots försök med att spira förseglet, för när vinden inte orkade matcha Biscayas dyningar blev det ingen lugn och ro. Seglen väsnades och slängde fram och tillbaka och när vi dessutom inte gjorde någon vidare fart fick motorn hjälpa oss resterande delen av resan. Spaniens norra kust är magisk med höga bevuxna berg med fina hus och samhällen. Det var som att sitta och titta på en tavla som hela tiden ändrades både i färg och i form.

Strax innan Mutrikus smala hamninlopp ropade vi upp hamnen på kanal 09, men precis som det har varit vid tidigare tillfällen här i Spanien fick vi ingen respons.

När vi kom in i hamnen stod det däremot en ung kille med orange tröja och pekade vart han ville att vi skulle lägga oss. Vi förtöjde med akten mot bryggan så vi fick fören ut mot hamninloppet.

Hamnkillen hjälpte till med tampar och visade till och med vilket eluttag vi skulle använda. Han pratade väldigt bra engelska och var nyfiken på om vi hade seglat hela vägen från Sverige.

Vi var väldigt glada över att vi valde att gå hit till Mutriku, ett annorlunda och väldigt mysigt ställe. När vi berättade för hamnkillen att vi hade fått tips av andra att gå hit svarande han att många som besöker hamnen återkommer eftersom de tycker att det är så fint. Byns bebyggelse klättrar upp för de branta bergen. Den gamla delen av byn med byggnader från 1300-talet och smala gränder ligger precis i anslutning till hamnen.

Bor man här behöver man troligtvis ingen cykel, backarna är väldigt branta och smala och består av kullersten. Däremot kan man lätt förflytta sig mellan byns olika nivåer genom att ta hissar mellan ”våningsplanen”.

Hamnen som inte var särskilt stor, och enligt hamnkillen är full i stort sett varje dag, fylldes snabbt. Precis som i Sverige hade hamnkillen en utmaningar med vissa besättningar som ”bara skulle ta en lunch i tre timmar” och därför inte ville betala hamnavgiften. Att de sedan tar en plats för någon som vill ligga över natten och därmed minskar intäkten för hamnen verkade de inte ha en tanke på 😳.

Mitt emot oss på bryggan låg två polskflaggade båtar, en av ägarna började prata med kapten eftersom han tyckte NOSTRA var så fin och undrade om det var en Hallberg Rassy. ”Nix, men den är byggd i samma område blev svaret”. När kapten frågade om de var polacker skrattade han och sa: ”Nej, vi är spanjorer men det är så krånglig byråkrati om man ska ha en spanskflaggad båt och eftersom jag är EU-medborgare så anser jag att jag får flagga min båt med vilken EU-flagga jag vill. Jaha, så kan man ju också resonera 🤷‍♀️. Vi insåg under kvällen att det var fler båtägare i hamnen som hade samma resonemang eftersom det kom in ytterligare två båtar med spansktalande polacker 😉.

Idag är det precis två månader sedan vi släppte tamparna i Skärhamn och startade vår ”längesegling”. Tiden har gått fort samtidigt som vi har hunnit med mycket. Första delen av resan seglade vi tillsammans med CORDULA, men när de valde att sätta kontrakurs i Le Havre och vända tillbaka till Sverige har vi fortsatt ensamma. Vi har många fina och roliga minnen tillsammans med CORDULA som vi kommer att bära med oss. Vi är så glada över att deras hemresa gick så bra och att de nu ligger väl förtöjda i hemmahamnen Lomma. Vi har träffat några andra svenska båtar, men betydligt färre än vad vi hade trott. Omkring La Rochelle var det några fler och möjligen stöter vi på fler ju lägre söderut vi kommer, vi får se.

Under två månader har vi tagit oss 1 745 NM på egen köl. Vi har hunnit besöka fem länder och har passerat ytterligare ett land (Belgien där vi valda att inte gå in). Vi har lagt till i 37 hamnar där 25 av dem har varit nya bekantskaper för oss. Det har varit mer ”motorbåtsåkande” än vad vi önskat, mest på grund av för svaga vindar men någon gång på grund av motvind. Hela juni var kall så det var långkalsonger och mössa som gällde men när värmen väl kom i juli kom den med besked. Under några dagar hade vi 40 grader men det har det å andra sidan varit i Sverige också. Vattentemperaturen ligger omkring 23-24 grader för tillfället.

Det är många som har ställt frågor om hur mycket det kostar att ”längesegla” och motfrågan skulle kunna vara ”hur långt är ett snöre” eftersom kostnaderna beror på storlek på båten, hur mycket mat man lagar ombord, hur mycket diesel man gör av med osv, osv.

Till skillnad mot en del andra har vi valt att inte lägga en budget som innebär att vi har full koll på alla kostnader för det vi handlar och det vi äter. Däremot tycker vi att det är intressant att ha en uppfattning om kostnaderna för hamnavgifter och diesel eftersom det är utgifter som skiljer sig mot att vara hemma. Under juni betalade vi 10 086 kronor i hamnavgifter, i juli blev hamnavgifterna generellt något dyrare och vi hamnar på drygt 11 700 kronor. I kostnaden ingår även skatt för två personer i hamnarna i Tyskland, Nederländerna och i Frankrike även om det inte är några stora summor. Här i Spanien har vi inte sett att de tar betalt för motsvarande skatt. Eftersom vi har använt motorn en hel del har vi haft en kostnad för diesel på ungefär 5000 kronor per månad.

Vi har ätit lite oftare på restaurang än vad vi brukar göra hemma, det ska ju va gött att leva 😊, men som sagt de kostnaderna bokför vi inte. Priset på livsmedel i Tyskland, Nederländerna och i Frankrike upplevde vi var i stort sett jämförbara med priserna i Sverige. Här i Spanien har vi ingen riktig uppfattning ännu men när det gäller restaurangbesöken är vår upplevelse att de är något snällare mot plånboken här i Spanien än vad de var i Frankrike.

Vi är väldigt nöjda med våra första månader på vår ”längesegling”. Vi har fått se mycket, träffat många trevliga människor och lärt oss ett och annat. Innan vi gav oss iväg läste vi många seglingsbloggar med erfarenheter från de som gjort resan före oss. Nu är det så häftigt att få uppleva och lära känna många av de hamnarna vi läste om genom att upptäcka dem på egen köl. Vi får ofta frågan hur länge vi har planerat att vara ute och det är fortfarande lika overkligt när vi svarar att det vet vi inte. Vi kommer vara ute så länge vi orkar och har lust. Än så länge har vi både ork och lust så i morgon blir det första dagen på månad tre 😀 och då fortsätter vi mot Bilbao.

.

Fredagen började vädermässigt precis som igår. Förmiddagen var mulen och varm och det kom till och med några droppar regn strax efter vår sena frukost. Det var riktigt uppfriskande och vi funderade på om det är så här vädret är här? Växtligheten är så grön och fin så det bör regna en del. Vid lunch kom solen och då blev det ännu varmare men samtidigt skönt.

Hondarribia ligger på västra stranden vid floden Bidasoas och bara en liten bit längre in i floden på den östra sidan av floden ligger franska hamnen Hendaye.

Floden är gränsen mellan länderna och vi har blivit tipsade av flera stycken att välja den spanska sidan eftersom den skulle vara trevligare. Ännu längre in i floden ligger Fasanön, det är en obebodd ö mitt i floden som Frankrike och Spanien har gemensam vårdnad om. De ansvarar ett halvår var för ön med brytpunkt den sista januari varje år.

Vi packade vår tomma flaska för camping gaz i ryggsäcken för att byta den till en ny. Vi har både sett och hört att de går och byta camping gaz på de flesta ställen så vi började med båttillbehörsaffären i hamnen. Men nix, han hade ingen gaz. Han tipsade istället om Eroski, en supermercados i byn. Besöket i båttillbehörsaffären blev ändå inte helt fruktlöst. Kapten köpte ett medel för att rengöra rostfritt som vår franske båtgranne använde igår.

Medlet ska sprayas på det rostfria, verka i ca 15 minuter innan det tvättas bort. Vi får se om det slår resultatet av gnuggandet med Autosol 😉. Navigatören spanade upp en basisk gästflagga, så nu är spanjoren nedtagen och ”baskiern” hissad. Artigt värre 🥰!

Vi fortsatte upp till byn som var fantastiskt gullig. Hondarribia är känd för sina ålderdomliga kvarter med murar och slott.

I supermercados Eroski hittade vi allt utom camping gaz, så det uppdraget får vi ha kvar ett tag till.

Det blev en lättare lunch på en mexikansk restaurang med dålig service och ”sådär” mat. När kapten skulle betala insåg de att de bara hade serverat oss en av de två rätter vi hade beställt 😳 och då hade vi ändå påmint dem två gånger. ”Sorry, to late, nu vi är tacksamma om ni bara tar bort rätten från notan så ska vi göra rätt för oss.” Vi drog vidare till nästa ställe där vi tog en cheesecake och kaffe som tröst.

På kvällen tog vi cyklarna bort till norra delen av hamnen med en fantastisk strand. Utanför stranden, på särskilt anvisade platser, fanns det möjlighet att ankra vilket många utnyttjade denna fredagskväll.

I NOSTRA blev det wrap fyllda med kyckling, mozzarella, tomat och picklad rödlök och till det en sallad med melon och mango. Idag var det rätt dag för att njuta av vinet som navigatören fick samtidigt som hon fick veta att hon skulle blir mormor till ”gurkan” (fast då visste vi inte att det var just en gurka 😉). Kapten fick en ”morfarsgin” vid samma tillfälle men den är slut sedan länge. Tydligen ska det riskfyllt att lagra gin för länge 😉.

Samtidigt som vi åt kollade kapten in en mindre motorbåt som tankade bensin. På samma båt satt en yngre man och rökte 😳, man kan ju undra hur vissa tänker eller som kapten uttryckte det: ”Har du tatt realen”?

Imorgon fortsätter vi väster ut, vi får se vart vi hamnar. Vi har fått några intressanta förslag så någon annanstans i Baskien blir det.

Tisdagen i La Rochelle blev en produktiv dag. Det blev ett lyckat letande efter kattmat till Britta. Navigatören tog cykeln ett par kilometer och passade på att köpa hela lagret av den mat vi köper i Sverige – man vet aldrig hur hungrig en skeppskatt kan bli 😻.

Kapten hittade en elkabel med rätt kontakt som passar NOSTRA så nu har vi en ny kabel på 25 meter. Sedan blev det storkok av chili con carne och köttfärssås som vakuumförpackades innan det frystes in. En burk med picklad rödlök fick det också bli innan storköket stängde för dagen 😉. Perfekta förberedelser för hungriga besättningsmedlemmar. Vi pratade med hamnpersonalen om att vi ville lämna hamnen 06.30 på onsdag morgon vilket inte var några som helst problem.

På onsdag morgon ringde klockan 05.00 för att hinna med att förbereda oss och NOSTRA inför en lång etapp. Strax innan halv sju släppte vi tamparna och gled förbi bron som precis öppnat, och tillsammans med en stor katamaran så lämnade vi hamnen.

Vädermässigt var det en stilla och fin morgon men på kajen var det flera sällskap som var på väg hem efter nattens festligheter. Längs hamnutloppen gick det ett gäng killar som vinkade och sjöng högt när vi passerade. De kanske ville välsigna oss med en ”Biscayahymn” 😉.

Vi lämnade La Rochelle bakom oss i en fin soluppgång. Efter att ha passerat utfarten satte vi nästan rakt sydlig kurs mot Hondaribbia som är den första spanska hamnen i Biscayas östra hörn.

En resa på drygt 170 NM som tar omkring 30 timmar. Kursen innebar att vi gick utanför det skjutfält som finns längre söderut, området är ca 39 NM långt och ca 12 distans brett. Även om vi har förstått att det inte skjuts på nätterna så kändes det ändå bra att ha en bra säkerhetsmarginal till området.

Efter ett par timmar med motorgång satte vi storsegel och genua. Enligt prognosen skulle det vara svaga vindar hela dygnet så vi var glada över att det fanns lite segelvind. Den ostliga vinden var tillräcklig i cirka 2,5 timmar, men sen dog den ut och vi gjorde för lite fart så det blev att starta motorn igen. Vår kurs innebar att vi gick längst den franska provinsen Gascognes kust som är väldig lång och rak.

Vid 18 tiden kom vinden tillbaka, nu från nordväst. Vi rullade ut genuan igen och seglade fram till två-tiden på natten. Totalt blev det segling i 10,5 timma vilket var betydligt mer än vad vi hade hoppats på.

Mr Wattson var nerfälld och laddade i stort sett hela resan så laddningskontot gick på plus 👍. Middagen bestod av spagetti och köttfärssås, till kvällsmat i samband med solnedgången fixade kapten pizza.

Vi delade upp natten i tvåtimmarsvakter så att både kapten och navigatören fick möjlighet till avslappning och lite sömn. Britta hängde med den av oss som hade frivakten 😻. Det blev en lugn, varm och torr natt.

Efter en fin soluppgång delvis skymd i moln var det dags att hissa Spaniens gästflagga. Vi har letat efter en gästflaggan från Baskien eftersom vi har förstått att det är så man vill bli hedrad i den här regionen. Tyvärr har vi inte hittat någon ännu men vi har inte gett upp hoppet.

På väg in mot hamnen tonade delar av Pyrenéerna upp sig. Så mäktigt. Här är naturen annorlunda, branta berg med prunkande växtlighet hela vägen ner mot vattnet. Så fint!

Vi förtöjde på ponton G som enigt våra hamnbeskrivningar skulle vara gästplatser. Här är första hamnen där de inte kommit ut och anvisat oss en plats. Ja ja, det är väl olika i olika länder 🤔. Efter att ha förtöjt ordentligt gick vi till hamnkontoret och betalade för två nätter. Navigatören fick gå tillbaka till båten och hämta all dokumentation om båten samt kaptens pass vilket krävdes för en fullständig incheckning.

Eftermiddagen blev riktigt varm, nästan ingen vind och strålande sol. Kapten fixade till den ”windscoop” han köpte för något år sedan men som vi inte riktigt har fått till tidigare. Nu hade han tänkt till och det blev perfekt. Bra genomdrag av luft i NOSTRA 💨 härligt!

På kvällen gick vi ut och käkade middag i hamnen. Sissela på SHONA hade tipsat om att vi skulle dricka det vita vinet Txakoli. Vi beställde in en flaska och blev förundrade över att vi bara fick stora dricksglas. Kapten frågade lite försynt om det var rätt glas till vinet vilket servitrisen försäkrade oss om att det var. Hon visade att man skulle hälla upp från hög höjd och i precis rätt mängd, när det var slut var det samma procedur igen. Navigatören skulle översätta det med ”bubbel från hög höjd” vilket gav mersmak 😀.

Efter en resa på 36 NM förtöjde vi i La Rochelle, en fantastisk stad som beskrivs – ”där finns något för alla”. För båtmänniskor är det nog lättast att beskriva den som ett ”seglingsmecka”. Många av de franska båtarna föds här, Beneteau, Jenneau, och Amel för att nämna några. La Rochelle ligger ganska nära mitten på insidan av Biscayabukten.

Vi lämnade hamnen i Les Sables d´Olonne strax efter halv nio efter att studerat tiderna för högvattnet i La Rochelle.

För att komma in i den hamnen mitt i city där vi ville ligga behövde vi passera en sluss och en bro som öppnades i samband med högvattnet. Kapten ringde till hamnen innan vi släppte tamparna för att få lite mer exakta tider för sluss och broar men killen som svarade verkade inte riktigt själv ha koll på att det var några tider att passa för att komma förbi ”tröskeln” in i hamnen. Han blev mest förskräckt eftersom han trodde vi var 30 meter och inte 13 😂. Vi bestämde oss för att kontakta dem igen när vi var nästan framme.

Det var ingen vind alls under dagen så det blev motorgång hela vägen på ett nästan helt slätt hav.

Solen gassade och det är sådana dagar vi är särskilt nöjda och glada för vår biminitopp som är ett tak över sittbrunnen. Däcket blev så varmt av solen att det knappt gick att gå utan skor. Vi passerade innanför ön ”Ile de Re” och under den bro som förbinder ön med fastlandet.

Det var väldigt många söndagslediga ankarliggare vid viken intill Pointe de Chauveau utanför öns sydspets vilket var förståligt, söndag, varmt och strålande sol 😎.

Vid tvåtiden när vi var på väg in i hamninloppet ringde kapten upp hamnen igen, nu träffade han på en kvinna som pratade bra engelska. Han berättade att vi hade önskemål om att komma in i hamnen. Det visade sig att hon precis hade stängt bron och skulle titta i datorn när hon kunde öppna den igen. Hon bad att vi skulle ringa tillbaka om några minuter. Vid nästa samtal blev kapten upplyst om att 16.15 var vi välkomna in. Vi resonerade om vad vi skulle göra i två timmar och eftersom vi visste att vi behöver tanka innan vi lämnar La Rochelle valde vi att nyttja tiden till det. Tankstället fanns i den yttre hamnen, Port Minimes, så det var bara att svänga runt så var vi där. Tankade knappt tvåhundrafemtio liter och den här gången reserverades bara det belopp vi hade tankat för 😀.

Efter att ha tankat gick vi bort till anmälningsbryggan och frågade om det fanns någon plats vi kunde få ligga på i drygt en timme. En kille anvisade oss en bra plats strax innanför ankomstbryggan. Vi knöt fast och åt en lättare lunch och dessvärre konstaterade kapten att magnetventilen i eltoaletten hade gett upp så den släppte inte fram något vatten. Det var å ena sidan ingen panik eftersom det går att använda vatten från kranen i handfatet så toaletten går att använda, men man vill ju att grejerna ska fungera. Vår tanke var samtidigt att är det någonstans det borde gå att jaga rätt på en ny magnetventil så borde det vara här i La Rochelle – trodde vi.

Kvinnan från hamnen ringde upp oss och berättade att ägaren till den plats vi skulle lägga oss på hade fått problem med sin båt så han skulle komma tillbaka redan på måndag. Hon beklagade men samtidigt fick vi en annan plats i hamnen precis intill.

Vi lämnade väntbryggan omkring 16 och tuffad i sakta mak in mot den inre hamnen. Det var många båtar i inloppet eftersom det var någon form av båtparad i hamnen. Båtar åkte in och ut i inloppet försedda med flaggor och flaggspel. Strax efter kvart över fyra öppnades bron och vi släpptes in i hamnen där vi fick en bra plats vid en fingerponton.

Vid 18-tiden fick vi besök av Stefan som köpte vår tidigare båt ULTIMA som också är en Regina af Vindö fast en 38:a. Han och hans fru Elisabeth seglade från Sverige förra året då de var ute i tre månader. ULTIMA fick övervintra i innanhavet i Nederländerna och i år har de fortsatt resan under tre månader. Denna hösten och vintern ska ULTIMA ligga någonstans söder om La Rochelle men först ska Stefan segla en vecka tillsammans med sin kompis Morgan eftersom Elisabeth hade åkt hem för att jobba. Det blev en trevlig pratstund och de värmer i hjärtat att de är så nöjda med ULTIMA 😀.

Det blev en tur på stan på kvällen via hamnkontoret där vi betalade för två av tre nätter, eftersom första natten var gratis 👍.

La Rochelle är verkligen en mysig stad, gammal bebyggelse, mycket aktiviteter och fina badstränder. Vi åt middag på stan innan vi strosade tillbaka till NOSTRA.

Måndag morgon startade kapten jakten på en ny magnetventil. Han cyklade bort till den yttre marinan där de flesta båttillbehörsaffärer fanns. Tyvärr inget napp, en del av de som stod som återförsäljare för märket var inte det och andra tyckte att det inte var någon idé att beställa någon ventil eftersom det snart var augusti och många har semester 🤔. Så småningom fick kapten tag i företaget i Sverige och resonerade med en kille där hur vi skulle kunna få tag på en ny ventil. Kapten skickade över bilder via mail på den felande magnetventilen och killen lovade att återkomma efter att kolla upp detta vilka alternativ som fanns.

Navigatören ägnade förmiddagen åt att städa ur NOSTRA ordentligt, frostade av frysen, torkade ur kylen, dammsög och dammtorkade överallt. Det var skönt att få köra ett ordentligt ”städrace” eftersom långa dagar på havet innebär att vi bara tar det mest nödvändiga. Senare på dagen tvättade kapten av NOSTRAs däck ordentligt, hon har blivit väldigt salt av allt vatten som stänker över henne.

Vi tog cyklarna till Matrix och gjorde ett storköp Det var en riktigt bra affär så nu fylldes kylen igen och vi hade ingredienser för några storkok som vi ska frysa in för långa dagar på havet.

På eftermiddagen försvann helt plötsligt strömmen på bryggan. Kapten fick ut och försökte prata med grannen mitt emot men han pratade bara franska. Det slutade med att de diskuterade elfel och jordfelsbrytare genom att prata med varandra genom Google translate som fransmannen hade aktiverat på sin mobil. Det gick utmärkt, kapten pratade engelska och Google översatte det han sa till franska och tvärtom.

På eftermiddagen bogserades ett stor skepp in i hamnen.

I aktern stod det att hemmahamnen var Port Vila och skeppet var försedd med en nationsflagga ingen av oss kände igen.

Det blev att anlita Google 😅. Port Vila är huvudstaden i republiken Vanuatu som är en östat i sydvästra Stilla havet. Ögruppen ligger 1750 km öster om norra Australien, väster om Fiji och sydost om Salomonöarna. I slutet av 1800-talet gjorde både Frankrike och Storbritannien anspråk på delar av landet. 1906 blev det ett brittiskt-franskt kondominat (när flera stater styr över ett territorium). Efter att frågan om självständighet att pågått sedan 1974 erkändes republiken Vanuatu 1980. Tack nu fick vi lära oss något idag också 🤓. Frågan är bara om de har seglat hela vägen från Vanuatu 🤔, skeppet såg ganska risigt ut.

Det blev en lugn kväll i NOSTRA. Imorgon ska navigatören ut och jaga kattmat till Britta. Hon förstår inte själv att hon måste hushålla med blötmaten för att den ska räcka tills i slutet av september när vi får besök. Hon är ett riktigt matvrak vår skeppskatt, men bara när hon får det hon gillar 😻.

Vi påbörjade också planeringen för den fortsatta resan. Sannolikt blir La Rochelle den sista franska hamnen, nästa stopp blir förhoppningsvis i Spanien. Det innebär nattsegling och en resa som beräknas ta cirka 30 timmar. Vi har också börjat titta på vilken hamn vi ska vara förtöjda i när barn och barnbarn kommer i slutet av september, vilket ska bli grymt roligt ❤️.