Golfe du Morbihan – L´ Herbaudière – Les Sables d´ Olonne

Natten i ”gulfen” blev annorlunda än vad vi hade tänkt. Vid sjutiden på kvällen blev det väldigt strömt i samband med att tidvattnet vände. Normalt sett när man ligger på eget ankare eller boj så lägger sig båten med fören mot vinden. Men när vinden nästan var obefintlig och strömmen stark var det strömmen som påverkade hur NOSTRA rörde sig. Det innebar att hon förflyttade sig över sitt eget ankare vilket innebar att vi kom väldigt nära ett par uppankrade motorbåtar. Hm, en ny upplevelse. Vi försökte förstå om ankaret hade släppt eller om det endast var strömmen som spökade. Vi var i alla fall helt överens om att vi inte skulle känna oss trygga med att ligga så här på natten. Så vi tog upp ankaret och ankrade om mellan två andra båtar med gott ”vingelutrymme”. Trots det kom vi ganska nära en av båtarna, en segelbåt från Nederländerna, när NOSTRA vred sig i strömmen. Vi resonerade om hur den nederländske båten kunde ligga så still, hade de en metod att ankra i ström som inte vi begrep 🤔.

Senare på natten när navigatören gjorde en check av NOSTRAs position så var det Nederländska ankarljuset ute i farleden och åkte. När man har ankrat eller ligger på boj ska man ha ett ankarljus tänd så att andra båtar kan se att du ligger där. På segelbåtar sitter de ofta högst upp i masten, så högt upp i skyn åkte ett vitt runtomlysande ljus i farleden. De hade sannolikt draggat (ankaret hade släppt) och nu var de på väg att leta ny ankarplats i viken. Det var kolsvart ute så de svepte med en lampa för att se andra båtar och bojar. Så småningom kom de till ro på andra sidan viken där de knöt fast i en boj. Gött, då hade vi en båt mindre att hålla reda på. Vid tvåtiden på natten kom det lite vind och då uppförde sig NOSTRA mer som vanligt, dvs hon la sig med fören mot vinden vilket gjorde att allt blev lugnare.

Strax efter 06.30 tog vi upp ankaret för att surfa med strömmen ut mot öppet hav. Vattnet kokade runt omkring oss men NOSTRA var stabil i strömmen.

Strax innan klockan åtta kom vi ut på öppet hav igen, med en erfarenhet rikare. Det är ingen lek att ”nattankra” i strömt vatten 😅.

Vi satte kurs mot dagens mål, hamnen L´Herbaudière, som ligger på norra toppen på ön ”Ile de Noirmoutier”. Ön är ca 25 km lång och 15 km bred och har långa sandstränder. Vi fick en härlig segling, halvvind och loggade omkring 5-6 knop, förutom de två sista timmarna då vinden dog ut så det blev att motorsegla. Till lunch blev det pizzaslices 😋.

Väl i hamnen efter 45,5 NM möttes vi av hamnpersonal i gummibåt som anvisade oss en långsidesplats ytterst på en brygga nära inloppet. Inte helt optimalt med tanke på all trafik in och ut i hamnen men ändå helt okej för en natt.

Kapten har sett att NOSTRA har fått lite skägg i vattenlinjen. Det är svårt att nå när man sitter i gummibåten så det behövs ett längre bad för att tvätta bort det. Kapten gjorde ett tappert försök när vi låg på ankare men strömmen var så stark så mycket av energin gick åt att hålla sig kvar vid NOSTRA. Det är positivt att fler sett att NOSTRA behöver ansas och vi var tacksamma för all den hjälpen vi fick 🐟 🐟.

Vi gick upp och betalade hamnavgiften och tog samtidigt vägen förbi ett bageri samt en livsmedelsaffär för lite stödköp. På vägen tillbaka till NOSTRA letade vi upp en restaurang som såg trevlig ut där vi bokade bord till klockan 19.

När vi kom tillbaka till NOSTRA såg vi hade fått en fransk båt utanpå oss med en trevlig familj ombord. Vi upplyste dem om att vi skulle lämna imorgon bitti klockan åtta, vilket inte var några som helst problem. De hade förtöjt ordentligt, vilket tyvärr inte alla gör. De hade förtöjd både i NOSTRA och därutöver hade de egna tampar i bryggan både fram och bak. Det gillar vi, särkilt här där tidvattnet kommer och går. Efter en snabb visit i NOSTRA och en dusch var vi redo att gå tillbaka till restaurangen.

Middagen var utsökt, god mat och en trevlig kille som serverade och var allt i allo på restaurangen som var fullsatt. Strax innan vi skulle betala fick kapten kramp i ena benet som han brukar få ibland. Han ställde sig upp och ett äldre franskt par som satt vid bordet intill oss tittade på honom och frågade om han hade kramp och vinkade att han skulle komma till deras bord. De visade att han skulle lägga långfingret över ringfingret och trycka till. Han skulle använda handen på samma sida som det ben han hade kramp i. Kapten gjorde som de sa och sa artigt att jag tror det faktiskt släpper lite. Om det verkligen var så var nog mer tveksamt 😉.

Tillbaka i NOSTRA var det ytterligare en båt som förtöjda på utsidan oss. Det var länge sedan vi låg tre båtar i bredd utanpå varandra. Vi upplever att det är mer vanligt i Sverige och Danmark än här söderut. Kvällen blev lugn med damernas landskamp, Sverige- Belgien. Vi orkade lite drygt första halvlek innan kojen ropade efter oss.

Fredag morgon och väckning klockan 07. Gött Sverige vann tydligen igår 👏. Bra jobbat! Vid tvåtiden på natten tog navigatören en sväng ut på bryggan för att kolla förtöjningstamparna. Vinden hade tilltagit och det blåste 8-9 meter snett framifrån, och med två båtar utanpå NOSTRA var trycket stort. Det var dock ingen fara men navigatören kompletterade med en kulfender.

Efter att båtarna utanpå oss hade släppt sina tampar så lämnade vi hamen i L´Herbaudière omkring halv nio. Vi tog kurs söder mot Les Sables d’Olonne en resa på cirka 40 distans. Det var ingen vind att tala om så det blev maskin och storsegel. Vi har läst många seglingsbloggar och de flesta har tvingats köra maskin på resan söderut. Det är ju den enda nackdelen med fint väder, vindarna är ofta svaga. Eftersom vi vill hålla lite fart vid längre distanser får det bli så.

Det blev en skön och delvis produktiv dag på havet. Vi lyssnade på ett avsnitt av Sommar i P1 med Bengt Einar ”Sotarn” Johansson. Det var ingen av oss som hade hört talas om honom tidigare så det blev en trevlig bekantskap. Navigatören fick arbetslust så putsning av rostfritt fick bli dagens uppgift.

Efter avslutad dagsverk var samtliga mantågstöttor putsade. Nästa steg blir att ta ”pulpiten” dvs. räcket i fören och ”puschpiten” motsvarande räcke i aktern, men först måste nästa attack av arbetslust väntas in 😉.

Med ungefär två timmar kvar hade vi så mycket vind att det blev genackersegling. Det var så härligt att kunna stänga av motorn för en stund och vi kunde segla ända fram till hamninloppet. Det har varit lite knöligt för oss tidigare att gippa genackern men kapten hade klurat ut hur vi borde göra istället så det var bara att testa en ny metod. Det gick riktigt bra. Vi utvecklas 😉.

När vi var framme i Port Olona Marina fick vi först lägga oss vid en ankomstbrygga precis nedanför hamnkontoret för att gå upp för att bli tilldelad en plats. Det var bra ordning, vi fick papper med koder, en karta över var platsen fanns någonstans. Enkelt och smidigt. Efter drygt 47 NM förtöjde vi vid en fingerponton med akten inåt, vilket var bäst för vinden men fördelen var att vi också fick en solig sittbrunn 😎.

Det blev en sen middag med grillat kött och klyftpotatis. Grillat är alltid gott och det har inte varit så mycket av den varan under resan hittills, vi får bättra oss på den fronten 😀.