När vi lämnade Santa Pola på lördag förmiddag hade vi bestämt oss för att gå drygt 50 NM. Målet var Cartagena för vi ville runda det första av de två ”hörn” vi ska passera på väg mot Almerimar, Cabo de Palos.
Vindarna var växlande och motströmmen stadig. Kapten satte upp genackern redan innan vi lämnade hamnen eftersom prognosen sett riktigt lovande ut med bra seglingsvindar. Men ”icke sa Nicke” seglen drogs mest ut och in, där emellan startades motorn. Vi hade medvind men ändå var vågorna emot oss 🤔. Sjön var rörig och det var svårt att få någon fart på NOSTRA trots att det blåste 8 meter/sekund. Kapten mumlade något om att det vore lika bra att köpa en motorbåt 😉, vi får väl se hur det blir med det. Vädret var det däremot inget fel på. Solen var med oss hela dagen ☀️.
Efter 7,5 timma och med knappt en timme kvar till Cartagena såg vi solen sjunka ner i havet. Akterut hade månen kommit upp, inte riktigt full, men nästan.
Omkring 18.30 och efter drygt 57 NM var vi fastknutna i Cartagena. Vi fick hjälp av en marineros som lyste med ficklampan för att visa oss vilken plats han ville ha oss på. Vi fick de sedvanliga papperen som skulle fyllas i. Navigatören försökte sig på en genväg genom att berätta att vi var här för en vecka sedan så alla uppgifter borde finnas, men blev snart varse att några genvägar som minskar byråkratin finns minsann inte i Cartagena marina ☺️. Marinerosen var dock vänlig och sa att det räckte att vi lämnade in papperen på söndag morgon. Tack, tack alltid något! Det blev en lugn och tidig lördagkväll med båtlagad spagetti och köttfärssås till middag. Därefter somnade den sjörullade besättningen ovaggad.
Strax efter sju på söndag morgon lämnade vi kojen och efter frukost gick kapten till hamnkontoret för att checka både in och ut. Under tiden fixade navigatören NOSTRA för avgång. Tio minuter innan klockan blev nio lämnade vi Cartagena för den här gången. Vi får se om vi återkommer till våren. Efter att ha passerat en ankarliggare satte vi kurs mot dagens mål, Garrucha. Dagen bjöd på överraskande bra segling både i början och i slutet av resan.
Strax innan det var dags att ta in seglen gick det så bra att en av klädlådorna åkte ut i akterkojen så lådfronten sprack 😤 och avfuktaren kom på glid. Vad sägs om att sjöstuva ännu bättre? Det är sannolikt rätt medicin för att kapten ska sluta prata om motorbåt – där man kan gå rakt 🙄.
Vid 16-tiden var vi framme i Garrucha marina, vi fick hjälp av samma marineros som förra gången vi var här. Vi löste det bra, även den här gången, med en gemensam spansk/engelsk konversation. Den sydliga vinden blåste rätt in i hamnen så det blev några gungiga första timmar, men förtöjda långsides på läsidan låg vi trots allt hyfsat bra. Som tur var mojnade vinden till kvällen så nattsömnen stördes inte.
Vår initiala plan var att fortsätta söderut redan tidigt på måndag morgon, men efter att ha gått upp 05.50, ätit frukost och studerat prognosen lite mer noggrant valde vi att stanna i Garrucha en dag till. Prognosen sa att vid nästa ”hörn”, Gato de Gata, skulle det blåsa upp till 15 meter/sekund i byarna från lunch och framåt. Dessutom rakt i fören. Vi ville inte chansa eftersom det är dåligt med hamnar söderut så möjligheten att söka skydd i en hamn om det skulle blir för jobbigt är i stort sett obefintlig. Nöjda med beslutet fick vi en tidig, men också lugn och avkopplande morgon ☕️.
Istället för att fortsätta söderut tog vi möjligheten att utforska Garrucha lite mer. Vid vårt tidigare besök var vi i stort sett bara i hamnområdet men nu när vi tog oss promenerande genom byn insåg vi det var en trevlig bekantskap. En liten fiskeby med många restauranger, stränder och med mysig atmosfär.
Vår seglingslediga måndag gav oss också möjlighet till att krypa ner till varmvattenberedaren igen, den blev inte riktigt tät vid förra försöket. Med sin nyinköpta 19-hylsa lyckades kapten dra muttrarna så hårt att vattenpumpen slutade att ”spontan-morra”. Härligt! Läckor är aldrig bra, det har vi alltid tyckt och nu har vi förhoppningsvis bara en läcka kvar. Den som varvet i Almerimar ska fixa.
Vi avslutade dagen med att njuta av en god sallad och paella i solen.
Kapten fick en svart kamrat till bordet som satt tyst och tittade med sina bedjande ögon. Till slut klarade inte kapten av att se kamraten så hungrig utan gav hen en del av bläckfisken i paellan vilket var mycket uppskattat. När vi kom hem till vår prynadskatt och berättade för henne att här i Spanien finns det katter som inte får maten serverad på silverfat flera gånger om dagen fnös hon bara och sa att det trodde hon inte ett dugg på 😼.
Imorgon är planen att fortsätta söderut. Orkar vi går vi hela vägen till Almerimar, omkring 65 NM. Om planen håller vet vi först imorgon!