Nu är det dags att byta Spanien mot Italien

Efter att ha studerat alla väderappar och gjort animeringar med routingprogram för resan över till Sardinien var vi redo för att ge oss iväg. Genackern var uppsatt och oljan på motorn kollades snabbt innan avgång. Från Pollença till Sardinien är de ca 250 NM, en resa som beräknades ta två dygn. Många som går över till Italien går från östra sidan av Menorca eftersom det blir en kortare resa. Vi valde bort det alternativet eftersom vi ville utnyttja ett bra väderfönster som verkade hålla i sig i 2-3 dygn.

Onsdag klockan 10 var vi på väg och fick göra några slag innan vi var ute ur viken och fick fritt vatten.

Vinden var dessvärre mer ostlig än vad prognosen sagt. Vi valde att prioritera seglingen före att gå rakt mot målet, vi styrde med hjälp av vindinstrument med en vindvinkel på 43 grader in från babord. Vinden och gropig sjö innebar att vi sakta men säker hamnade nedanför vår kurslinje, vi var dock trygga med att det skulle rätta till sig under resans två dygn.

Vid 17 tiden var det dags att äta middag för att hinna klart till navigatörens möte med bostadsrättsföreningen klockan 18.00. Det visade sig bli onödigt stressigt! Navigatören valde att sätta sig längst bak i sittbrunnen för att få lite vind i ansiktet under middagen. Vindinstrumentet larmade gång på gång för att vinden vridit mer än 15 grader och vi upplevde att NOSTRA gick trögt genom vattnet 🤔. Plötsligt får navigatören syn på en stor plastdunk, säkert 10 liter, som på något sätt satt fast i NOSTRA. Dunken hade en lång spänd lina akterut, troligtvis drog vi med oss någon form av fiskeredskap 😅.

Det blev att ställa maten åt sidan, ta ner alla segel och försöka få tag i repet som plastdunken var förankrad i. Tanken var att försöka skära av linan men repet var så tight så det var inte möjligt. Tillsammans med dunken hade två stora bruna palmblad fastnat i repet. Navigatören försökte lösgöra bladen med båtshaken men det gick inte. Nu var det enda alternativet att någon hoppade i vattnet för att därifrån försöka skära av linan. Vi slapp ”pala” om vem som skulle bada eftersom gasten erbjöd sig själv 👏. Det blåste bara 4 meter men vågorna var utmanande och NOSTRA drev med 0,7 knop. Även om vi inte gjorde någon fart slängde vi i en tamp som gasten skulle kunna hålla sig i. Navigatören ställde sig på badbryggan förankrad med en livlina för att kunna vara ett stöd till gasten. Kapten höll en övergripande koll på NOSTRA och på situationen.

Precis när gasten skulle dyka i vattnet upptäckte kapten att dunken var borta. Så skönt! Gasten hoppade ändå i för att se att det inte fanns några rester av fripassageraren vid rodret eller propellern. Han kom upp och gjorde klartecken men stannade kvar i vattnet tills kapten startat motorn så att vi såg att propellern vecklade ut sig som den skulle. Efter att vi fått kontroll över situationen gick navigatören ner och startade upp mötet på Teams. Helt plötsligt vänder kapten NOSTRA i 180 grader och drar på ordentligt. Navigatören som förstod att något var på gång rusar upp i sittbrunnen och konstaterade att hon gjort en riktigt dålig fenderknop på en av kulfendrarna som nu flöt omkring i vattnet 😅. Kapten körde så vi fick fendern i lä av NOSTRA och efter ett par försök var den infångad. Bra träning om någon i besättningen, må gud förbjude, skulle hamna i vattnet. Nu var det bara minuter kvar till att mötet skulle börja 😅. Tack vare Starlink med Mobile Priority gick mötet galant att genomföra mitt ute på Medelhavet.

Under natten körde vi tretimmarsvakter (21-09) vilket innebar att det fanns tid för att sova och vila. Däremot var det ganska gropig sjö och en vind som vred och vände sig hela tiden så ingen av oss sov särskilt bra. Månen däremot hjälpte oss att få en fin resa, det är fantastisk med fullmåne 🌟. Tidigt på kvällen gjorde vi ett taktiskt byte från genua till fock och revat storseglet för att få en behaglig resa under natten.

Dygn två började som första dygnet slutade, bra segling med vindar från nordost på 6-8 meter. Torsdagen lunkade på med frukost, fruktstund och bra segling med ständigt vridande vindar. När vi tog en sväng på däck upplevde vi att däck och mantåg var ovanligt salta så dagens fråga till Google fick bli: Hur hög är salthalten i Medelhavet? Det korta svaret var att salthalten är 3,8 procent i snitt vilket gör det till ett av världens saltaste hav. Det lite längre svaret var att det varierar beroende på var och på vilket djup man mäter och att salthalten är betydligt högre i östra Medelhavet än i havets västra delar.

Dyningarna var fortfarande stora och oregelbundna vilket gjorde matlagningen utmanande. När navigatören kokade pasta var det bara att gå in i ett manligt stabsläge (fokusera på en sak i taget😉) för att inte riskera att få varmt vatten över sig. På kvällen blev vinden mer nordliga vilket innebar att vi kunde segla i en mer öppen kurs vilket var positivt för farten.

På torsdag kväll var det dags att byta gästflagga. Den spanska slitna flaggan packades ihop och en helt nya italiensk flaggan hissades.

Andra natten blev lugnar än den första, lite mindre vind och snällare vågor. Under navigatörens vakt mellan 03-06 med 30 NM kvar dog vinden ut så mycket att det var dags för motorn att bidra. När solen gått upp såg vi en fripassagerare på däck. En stackars flygfisk som såg tilltygad ut, kanske hade en fågel tappat den på NOSTRA 🤷‍♀️.

Efter knappt två dygn såg vi målet, ön Carloforte på sydvästra sidan på Sardinien.

När vi gick in i marinan vinkade vi till Anna på ANDANTE som låg förtöjd långsides precis vid inloppet till marinan. Trevligt att ses igen!

Efter två dygn, en timma och 250 MN var vi väl förtöjda i Marine Sifredi på Carloforte. Vi firade kapten på 72-årsdagen med förstärkt frukost och tilläggare innan vi vilade en stund. Kvällen inleddes med födelsedagsbubbel i NOSTRA tillsammans med ANDANTE crew innan vi gick på restaurang och åt vår första italienska middag. Det blev en god avsmakningsmeny med tonfisk.