Under natten till lördagen var det lite mer dyning i viken Sa Caixiota Àn natten innan, framförallt pÄ förnatten. PÄ morgonkvisten lugnade det ner sig betydligt. Alla i besÀttningen var dock vid gott mod nÀr vi hÀlsade godmorgon eftersom vi hade fÄtt tillrÀckligt med sömn. Morgonen var lugn och stilla, och det var fantastiskt att se vÄrt ankare i det klara vattnet dÀr det lÄg i sanden vid sidan av bÄten pÄ 6-7 meters djup.
Vi lĂ€mnade ankarviken 09.40 för att gĂ„ och kolla lĂ€get pĂ„ en liten ö söderut, S’Espalmador. Ăn ligger norr om Formentera och Ă€r 2,4 kilometer lĂ„ng i nord-sydlig riktning och 1,4 kilometer i ost-vĂ€stlig riktning. OmrĂ„det Ă€r ett naturreservat och högsta punkten pĂ„ ön Ă€r 19 meter över havet. PĂ„ södra sidan finns det en ankarvik dĂ€r det frĂ„n maj till november finns ankarbojar för att störa posidonian sĂ„ lite som möjligt. Det Ă€r dock tillĂ„tet att ankra med eget ankare bara man Ă€r varsam med var man ankrar.
PĂ„ resan söderut var havet sĂ„ lugnt sĂ„ det Ă€ntligen blev lĂ€ge för att kalibrera kompassen i autopiloten. Under en lĂ„ng tid har det har varit en skillnad pĂ„ mer eller mindre 20 grader mellan autopilot och plotter vilket har varit frustrerande. Vi har gjort flera försök att kalibrera men det har inte blivit riktigt bra. Den hĂ€r gĂ„ngen fungerade det perfekt sĂ„ nu visar plotter och autopilot samma kurs đ.
Efter drygt 9 NM var vi framme vid viken Badia de sŽAlga pÄ södra SŽEspalmador. Det lÄg flera bÄtar i viken, en del pÄ boj och en del pÄ eget ankare. Vi valde att avstÄ bojarna och ankrade istÀllet med eget ankare pÄ 5 meters djup i sand mellan sjögÀsmattorna.
Ăn SÂŽEspalmador var verkligen ett underbart stĂ€lle. LĂ„nga sandstrĂ€nder, turkost vatten och bra skydd för alla vindar förutom vĂ€stliga. Det Ă€r nog sĂ„ nĂ€ra Karibien vi kan komma. Det blev nĂ„gra timmar pĂ„ stranden med promenad och drönarflygning. SĂ„ smĂ„ningom fick vi ocksĂ„ koll pĂ„ vad det Ă€r för bruna torra bollar som ligger pĂ„ stranden. TvĂ„ spanska killar berĂ€ttade att det Ă€r det som blir kvar av blomman nĂ€r posidonian har blommat.
NĂ€r ordinarie besĂ€ttning tog Mr Highfeld tillbaka till NOSTRA valde vĂ„r tuffa gast att simma ut đââïž. Starkt jobbat!
Framme vid NOSTRA fick han ett cyklop sĂ„ han kunde dyka ner för att kolla propellern, han var ju Ă€ndĂ„ blöt đ. NĂ€r vi tidigare sjösatte Mr Highfield sĂ„g vi att en av tamparna till landgĂ„ngen lĂ„g i vattnet och var vĂ€ldigt tilltufsad i ena Ă€nden. NĂ€r gasten inspekterat propellern fanns det lite ludd kvar av tampen, bra nu vet vi att knivarna pĂ„ propelleraxeln fungerar đ .
Kniven pĂ„ propelleraxeln har gjort sitt jobb đ
Kapten och navigatören tog sina premiĂ€rdopp för sĂ€songen i det 20-gradiga vattnet đŠ
PÄ eftermiddagen var det dags för kaptenen och gasten att ta hand om nÀsta projekt. Tamparna som Mr Highfield hissas med har inte varit riktigt itrÀdda i blocken sÄ det har varit tungt att dra, speciellt sista biten. Det var en utmaning att nÄ ut Ànda ut till blocken men det fixade de tvÄ ingenjörerna genom att anvÀnda stÄngen till Mr Highfield. Den sattes fast i lÀmplig höjd sÄ gasten kunna sitta dÀr nÀr linor och block fixades till.
KvÀllen blev den varmaste hittills och för första gÄngen blev det middag ute i sittbrunnen. Dagen bjöd pÄ ugnsstekt lax, potatis och citronsÄs. Det toppades med sallad sÄ besÀttningen inte ska drabbas av skörbjugg.
PĂ„ den hĂ€r ankarplatsen kan man lĂ€tt stanna flera nĂ€tter men den planeringen tar vi först imorgon. Först ska vi njuta fĂ€rdigt av kvĂ€llen đ .
