På svaj i Cascais – inloppet till Lissabon

Måndagen i Nazaré ägnades åt båtvård där kapten tvättade av NOSTRA ordentligt så hon blev avsaltad för första gången på länge.

Navigatören städade och organiserade upp i några av stuvarna vilket också var välbehövligt. Vi testad äntligen att baka eget bröd, ett projekt som vi har pratat om länge eftersom vi saknar annat bröd än baguetter. Det blev ett bra teamwork. Kapten hade sparat ett bra recept från en seglingsblogg, ett bröd med grahamsmjöl, nötter och frukt. Så kapten läste högt ur receptet och navigatören hanterade det praktiska med degen eftersom kapten inte gillar att bli kletig om fingrarna 😉. Resultatet blev riktigt bra! Nästa gång ska vi ha i lite mer frukt, gärna aprikoser. Brödet har vi inlindat i en handduk där det ska klara sig i 3-4 dagar.

Tisdag morgon, klockan 06.50, den lugnaste morgonen hittills på Atlanten lämnade vi Nazaré för en resa på knappt 70 NM till Cascais.

Vattnet var så stilla att alla fiskeredskap som ligger efter Portugals kust syntes perfekt. Det är något som alla varnat för, fiskeredskap som ofta är dåligt utmärka. Vi upplever att de ofta har valt en blå eller svart kulör, troligtvis för att de ska synas så bra som möjligt i det blå vattnet 😉.

De första 20 NM gick vi en en sydvästlig kurs för att runda udden Cabo Carvoeiro där hamnen Peniche ligger innanför. Eftersom vi hade valt att ta en lite lägre distans idag så satte vi en sydlig kurs mot inloppet till Lissabon.

Det blev en mycket lugn dag på Atlanten. Vi gjorde som de flesta andra och höll oss nära kusten, det är sällan mer än 50 meter djupt. Tyvärr fortsätter späckhuggarna att interagera med segelbåtarna och det är flera båtar som har drabbats de senaste dagarna, även söderut dit vi är på väg 🙄.

Vi lyssnade bland annat på några avsnitt av Långseglarpodden. Först ett ett avsnitt om ett masthaveri på Atlanten där Mats Olsson blev av med sin mast på sin Baviaria och tvingades överge båten mellan Karibien till Azorerna. Därefter lyssnande vi på ett uppföljande avsnitt där han berättar om efterspelet. Båten blev så småningom anträffad fortfarande flytande och i hyfsat bra skick. Vi avslutade med ett avsnitt om säkerhet och sjömanskap där Anders Eriksson intervjuades kring olika scenarier som kan inträffa ombord. Anders blev 2019 den förste svensk att ensam segla jorden runt utan stopp. Ett bra och tänkvärt avsnitt, där vi återigen blev påminda om vikten av att vara förberedda inför oförutsedda händelser.

Efter drygt 66 NM droppade vi ankaret i viken utanför Cascais hamn. Det är en bra och välbesökt ankarvik, och även om det var 25-30 båtar som låg i viken när vi kom så fanns det plats för fler. Kapten gick ganska långt in för att få lite sjölä, och som vanligt kom det mera vind, nordligt mellan 8-9 meter, när det var dags att ankra. Det var dock inga problem, ankaret tog direkt i sandbotten och med snubberlinan och ankarseglet låg NOSTRA stabilt.

I viken låg ytterligare en svensk Regina af Vindö 43, PIGA med Marianne och Lennart ombord. Vi såg PIGA då hon låg på ankare utanför Porto men då var de inte ombord. Sedan var det en svensk man boende på en skuta i i Figueira de Foz som berättade att samma dag vi kom dit hade en likadan båt lämnat, så vi har förstått att de har varit strax före oss. Nu var det trevligt att träffas. Marianne och Lennart kom förbi NOSTRA när de var på väg med dingen in till hamnen för att äta middag. Det blev en trevlig pratstund ombord över en öl och ett glas vin. Vi kommer att träffas fler gånger på vägen söderut, de ska också ska ligga i Lagos över vintern.

Vi kommer stanna här i Cascais en eller ett par dagar innan vi fortsätter till nästa ställe Sines drygt 50 NM söderut.