Rota – Canal de Saltrés – Ayamonte – Culatra

Den 1 maj 08.10 lämnade vi marinan i Rota efter åtta nätter. Tack Rota för härlig dagar, en väldigt fin stad, vi kanske ses till hösten igen.

Morgonen var mulen men samtidigt var det förhållandevis varmt. Strax utanför hamninloppet när vi skulle sätta storseglet blev det ett ”russin” högst upp i toppen. Det innebar att vi inte fick ut hela seglet 🤬. Kapten gick upp på däck för att försöka hjälpa seglet ut på det sättet, men det enda som hände var att ändstycket på den innersta och längsta lattan släppte. Vi bestämde oss för att fortsätta med förhoppning om att seglet skulle fladdra ut under resan.

Det är många båtar som har blivit attackerade av späckhuggare den senaste tiden i den här delen av Atlanten. Vi har läst om attacker i stort sett dagligen. Natten mellan torsdag och fredag var det en segelbåt som sjönk 800 meter från Barbate 😱. Så innan vi lämnade Rota valde vi att gå till stranden för att fylla på ”orcas-apoteket”, en hink fylld med sand. Det finns flera exempel på där späckhuggarna har avbrutit attackerna när besättningen har slängt ut fin sand i vattnet. Vi har ju bestämt att vi inte vill se späckhuggare på nära håll, men om de skulle dyka upp vill vi vara uppdaterade enligt de senaste rönen 💯.

Efter en resa på cirka 50 NM med ”russin-stor” och genua var vi framme vid inloppet till Canal de Saltés som ligger väster om Huelva. Innan vi gick in i den grunda flodmynningen vände vi upp mot vinden för att se om vi kunde fixa till storseglet något. Vi fick dra ut lattan eftersom den var på ut av egen maskin. Efter att ha rullat ut och in en liten bit av seglet flera gånger släppte ”russinet” i toppen och seglet kunde rullas in. Lattan fick ligga kvar på däck i avvakta på bättre förutsättningar för en lite mer ingående inspektion. Återigen fanns det anledning att påminna varandra om hur vi behöver göra för att slippa ett russin i toppen på seglet – kontrollera att vinden kommer från rätt håll innan vi rullar in seglet . Det hjälper ju inte att Lundh Sails syr grymma segel när det är ”skit bakom spakarna” 😉.

Väl inne i Canal de Satés fortsatte vi förbi tre mindre småbåtshamnar och en mängd fiskebåtar som låg förtöjda vid bojar. Efter den sista hamnen ankrade vi strax utanför farleden och en röd farledsboj, på ca 5 meters djup. Det var ett par timmar kvar till högvatten, som lägst skulle vattnet vara elva minuter över åtta morgonen därpå. Vi gjorde en grov uppskattning över djupet vid den tidpunkten 📉.

Under tiden navigatören fixade middag löste kapten utmaningen med lattan och det lösa ändstycket. Han hittade en skruv som var tillräckligt liten för att passa hålet i ändstycket, och när skruven väl var på plats slipade han av skruvhuvudet med ”Dremelrn” (multiverktyg för slipning och kapning mm) för att den inte ska skava sönder seglet.

Efter en lugn natt vaknade vi strax efter sju och insåg att djupet på ankarplatsen var 2,5 meter 😅. Ekolodet sitter i fören och eftersom NOSTRA låg med aktern mot stranden var det var svårt att uppskatta djupet akterut. Kanalen hade blivit betydligt smalare under natten och strax intill båten gick långbenta vita fåglar med tofs i nacken och pickade musslor.

Eftersom vi hade drygt 20 meter kätting ute bestämde vi oss för att korta ner kättingen till 10 meter innan vi påbörjade frukosten. Trots det blev det en snabb frukost eftersom vi märkte att NOSTRA knappt rörde sig av svallet av de båtar som körde förbi. När ratten började röra sig lite, trots att vattnet var helt plant, insåg vi att NOSTRA i stor sett stod på botten. Nu var det var dags att ta upp ankaret och tuffa söderut. Sannolikt är det så nära vi kommer en holländsk ankring 🇳🇱 (de brukar stå på botten vid lågvatten).

Vi hade i stort sett ingen vind under resan på drygt 28 NM till Ayamonte, staden där vi firade påsk för några veckor sedan. Vi fick en bra plats på samma ponton som förra gången. När vi gick in mot platsen stod ”Oves syster” på pontonen. Vi har träffat på henne och hennes man vid två tidigare tillfällen, och varje gång har hon utsatt oss för rejäla förhör 😉. Kapten blev helt upptagen med att försöka svara på alla frågor som han blev överöst med. Det var först när navigatören sa att vi lovar att svara på alla frågor bara vi får knyta fast båten först som ”Oves syrra” lugnade ner sig något. När alla tamparna satt där de skulle berättade vi om våra erfarenheter från resan till Sevilla, Rota och Cádiz, så till slut blev alla nöjda.

På pontonen bakom oss låg en lokal ganska stor segelbåt, en svart skönsjungande fågel hade flyttat in i ett hål högst upp i masten. Båtgrannarna berättade att fågeln hade varit vilsen när ägarna till båten hade tagit en helgtur upp i floden. När båten väl var tillbaka i marinan flyttade den lilla fågeln in i hålet i masten igen. Grannarna trodde att det var en koltrast men vi såg inte den gula näbben så vi var tveksamma, men å andra sidan är vi långt ifrån några fågelexperter. Oaktat art så var vi är glada över att fått njuta av hans lyckliga skönsång på mornarna 🐦‍⬛ 🎶.

Efter tre nätter i Ayamonte släppte vi tamparna 07.20 på fredag morgon. Vinden var nordligt mellan 7-9 meter/sekund. Vattnet var på väg ut så vi hade drygt 3 knop medström.

Direkt utanför marinan rullade vi ut storseglet, det fungerade perfekt 🙏. Det var skönt att komma iväg tidigt eftersom vi ville utnyttja den nordliga vinden under så stor del av resan som möjligt. När vi kommit ut ur floden rullade vi ut focken och satte västlig kurs mot Culatra. Det blev en snabb och härlig segling i halvvind. Under en stor del av resan loggade vi omkring 7 knop. Under sista delen dog vinden ut och vred till sydväst och väst, något tidigare än prognosen. Eftersom vi inte ville segla på djupare vatten än 20 meter med tanke på späckhuggarna seglade vi nära kusten, vilket innebar att vi fick ha spaning så vi kunde väja för tonfisknät och andra fiskeredskap .

Efter knappt fem timmar och en resa på drygt 33 NM var vi återigen ankrade innanför Culatra. Här blir vi kvar ett tag, först om tre veckor ska vi flyga hem till Sverige. Fredagsbubblet är upphällt och klockorna är återigen omställda till Western European Time (en timme efter svensk tid). Om man vill kan man krypa till kojs enligt svensk tid och gå upp enligt portugisisk, ett perfekt sätt att bli utvilad på 😄.