Två sjöbusar och en navigatör

Efter en lugn lördagsnatt på eget ankare i marinan i Torrevieja var frukostbestyren klara, ankarseglet nertaget, ankaret uppe och avspolat klockan 09.30. Vi lämnade hamnområdet och utanför hamnpiren var havet oroligt trots att det bara blåste 5 meter/sekund. Vi satte en bit av storseglet direkt för att få lite stabilitet. Vågorna blev lite snällare efter en stund och efter en resa på 17 NM för motor var vi framme i Santa Pola. Omgivningen var bekant men den här gången hade vi fått plats i den privata seglingsklubben, Club Nautico Santa Pola. En mysig hamn med liv, rörelse och mycket aktivitet. Dessutom var den prisvärd, två nätter kostade vad vi fick betala för en natt i marinan intill.

Efter en lyckad tilläggning med bra biträde från marinans personal och incheckning var det dags grosshandlarbrunch med äggröra, bacon och vita bönor. Därefter städade vi återigen av NOSTRA utvändigt. Den ostliga kulingen i Almerimar gjorde att röd sand kröp in i alla skrymslen och vrår. Vi spolar och fejar men ändå kryper det fram mer sand.

På måndag morgon blev det tvätt av två tvättar innan navigatören tog ryggsäcken för att handla på Lidl. Väl där visade sig att det var stängt, tydligen en helgdag här i Santa Pola 🤷‍♀️. Däremot var det marknad så efter att kapten mött upp på marknadsplatsen blev det inköp av apelsiner, clementiner, gul lök, nötter och torkade bär.

På måndag eftermiddag utökades besättningen med navigatörens bror, Stefan. Det ska bli så trevligt och roligt att få biträde av en riktig sjöbuse, så nu är det två sjöbusar och en navigatör i besättningen på NOSTRA. Efter en eftermiddag i en solig sittbrunn och välkomstdricka åt vi middag på marinans restaurang. Därefter tittade vi på andra semifinalmatchen mellan Frölunda och Skellefteå. Tyvärr förlorade Frölunda även den här matchen.

På tisdag morgon hängde vi på låset till Lidl för att fylla kyl och skafferi innan vi fortsatte norrut. Målet för dagen var Calpe cirka 40 NM norrut. Det blev en solig och härlig dag på havet med vågor, motorgång, segling där både genua och genacker fick luftas.

Efter att ha passerar Benidorm och Altea var vi framme vid 18-tiden. Efter att ropat upp marinan blev vi anvisade en bra plats precis nedanför kalkstensklippan, Peñon de Ifach. Vi fick hjälp av en marineros att lägga till och han gav oss den information vi behövde. Vattnet i hamnen var helt klart, det har vi inte varit med om tidigare i Medelhavet. Dessutom visade sig att dricksvattnet hade ett TDL-värde på 137 🌟. Efter att ha spolat av NOSTRA, checkat in och tankat vatten var vi väl värda en tilläggare.

Vi tog en liten kvällspromenad längs kajen. Calpe som är en liten ort och egen kommun som ligger i provinsen Alicante har knappt 26 000 invånare. Klippan Peñon de Ifache och omgivningen omkring är en nationalpark sedan 1987. Parken är 45 hektar stor vilket gör den till Spaniens minsta nationalpark med ett antal sällsynta lokala växter och 300 olika djurarter. Det finns möjlighet att vandra uppför klippan, med eller utan guide via flera vägar som leder upp till toppen. Den här gången valde vi att från flera håll njuta av klippan nerifrån.

På onsdag förmiddag lämnade vi Calpe och fortsatte 15 NM norrut. Vinden var i stort sett obefintlig så det blev motorgång på ett mestadels stilla hav. Vi gick in i en av vikarna norr om Cap Negre och förtöjde vid en av alla de bojar som är utlagda i viken. Här stannar vi över natten för att fortsätta österut imorgon torsdag. Om det blir Ibiza eller Formentera få väder, vind och lust avgöra.