Kategori: Augusti

Natten mot fredagen var lugn i Ria Cedeira. Vid skepparmötet tillsammans med ZEEROB på torsdag kväll bestämde vi oss för att påbörja resan mot A Coruña klockan 10. Precis när vi hade fått upp ankaret och skulle sätta storseglet hörde vi hur den tyska båten SHAKTI ropade på Marina Coruña på kanal 16. De ville försäkra sig om att de kunde få biträde i hamnen eftersom de precis blivit attackerade av orcas och deras roder och styrning var skadat. De beskrev att attacken hade skett ca 20 NM öster om A Coruña. Ops, precis där vi var och vi såg SHAKTI på AIS:en strax utanför oss 😱.

Vi kontaktade ZEEROB och uppdaterade dem på vad vi hört och tillsammans bestämde vi oss för att hålla oss nära kustlinjen. Vi har tagit fram gemensamma ”drills in case of orcas” där den första åtgärden är att sjösätta våra pingers. Både vi och ZEEROB slängde i pingers som vi knöt fast i den akterliga knapen så den släpade strax efter båten. Vi var glada för att vi lånat ut en av våra pingers till ZEEROB eftersom den de hade var kass. De har beställt en ny som ligger i A Coroña.

Med ett viss adrenalinpåslag, stor spänning och mycket koncentrerade fortsatte vi västerut i den täta dimman, det kändes som att färdas i ett mjölkglas 🙄. Sikten var max 50 meter, på vissa ställen ännu mindre. I sådana förhållanden är det ovärdeligt med både AIS och radar. Vi såg ett eko på vår styrbordsida som låg still och när vi precis var intill ekot kunde vi se att det var en fiskebåt. De borde haft en AIS eftersom tät dimma inte är ovanligt här kan man tycka.

Vi fortsatte resan nära kusten. Vissa ekon behövde vi ha lite extra koll på, och det visade sig att det var uteslutande båtar utan AIS.

Framförallt ägnade vi oss åt KWW – killer whale watching.

Efter fem kalla och ”dimfuktiga” timmar stävade vi in mot A Coruña, nöjda och glada över att vi inte haft besök av orcas. I hamnen fick vi god hjälp med att förtöja av två marineros.

På bryggan i Marina Real var det en särskild atmosfär. En del besättningar var glada och lättade över en lyckad överfart över Biscayabukten. Andra gick runt för att hitta besättningar som var på väg åt samma håll för att planera att göra resan tillsammans med tanke på orcas. En norsk besättning på båten VENDELA drabbades av orcas under torsdagen och blev av med halva rodret, nu låg VENDELA på land för reparation 😒.

Ombord på NOSTRA är vi vid gott mod. Vi är tacksamma över våra pingers och för möjligheten att göra våra etapper i Galicien tillsammans med vår ”buddy boat” ZEEROB. Vi har cirka 460 NM kvar till Lagos där vi ska vara om ganska exakt fem veckor men nu tar vi helg och njuter av atmosfären i A Coroña alla fall tills på måndag.

Tisdagen i Ribadeo startade tidigt med åska och regn. Ingen i NOSTRAs besättning gillar åska men den som ogillar det mest är Britta så hon kröp in under täcket hos kapten 🙀.

Vi tog en promenad upp till centrum och hittade en av de bästa livsmedelsaffärer vi har varit i på länge. De hade till och med wienerkorv, det som navigatören har längtat efter i flera veckor.

Tillbaka i båten hörde vi att det var ett herrans liv på båten intill. Kapten ryckte ut och hjälpte ”herr och fru fransk båtgranne”. Deras förstag (där förseglet sitt fast) var knäckt och fallet hade fastnat längst upp i toppen. Den något korpulenta franske kaptenen hissades längst upp i masten av frun med stöd av kapten. Frågan är om kaptens insats mer var av formen medling än praktisk hjälp. Oavsett vilket blev det i alla fall lugnt hos båtgrannen.

I hamnen träffade vi Robert och Dianne från Nederländerna som med sin båt ZEEROB är på väg åt samma håll som vi. Vi tog ett snack på kvällen och bestämde att vi går tillsammans till Viveiro på onsdag förmiddag, en resa på knappt 35 NM. Det känns skönt att ha sällskap nu när det är som det är i dessa vattnen 🦈.

Vårt mål denna veckan är att ta oss till A Coroña, seglarnas mecka. A Coroña ligger i det nordvästra hörnet på Spanien norra kust och det är dessvärre i detta område det har varit flest interaktionerna mellan orcas och segelbåtar de senaste veckorna. Myndigheterna avråder skarpt för nattseglingar mest för att eventuella hjälpaktioner är mer utmanande under nattetid. Vi har också hört rykte om att Spanien överväger att ”stänga” detta område för segelbåtar, hur det skulle gå till vet vi inte riktigt 🤷‍♀️.

Vi lämnade hamnen i Ribadeo på onsdag morgon i regn och åska på avstånd. Det är en utmaning att veta vilket håll ovädret har tänkt att ta sig så appen Windy är perfekt att kika i, deras satellituppföljning funkar riktigt bra.

Resan på drygt 32 NM till Viveiro gick bra. Vi kunde segla knappt halva vägen innan vinden dog ut. Vi valde att ankra i Ria de Viveiro istället för att gå in i hamnen och efter att vi hade ätit tog vi Mr Highfield in till hamnen och strosade lite centrum.

På kvällen blev det skepparmöte i ZEEROB med resonemang om nästa drag för resan västerut. Vi bestämde att lämna klockan 8 och fortsätta till Ria de Cedeira en resa på cirka 30 NM.

Natten på eget ankare var lugn och skön och onsdagen började med riktigt bra väder, varmt och ganska lite vind.

Efter att tagit upp ankaret lämnade vi Ria de Viveiro och satte segel efter cirka en timma. Den utlovade västliga vinden kom tidigare än de sagt så det blev att kryssa västerut. Det blev en härlig segling i en västlig vind omkring 7-8 meter.

När vi hade ungefär 2 timmar kvar drev det in en kall och rå dimma och därefter kom mer vind, åska och regn . Det blev att sätta på radarn för att ha koll på närområdet eftersom sikten var max 30 meter.

Inne i Ria de Cedeira som nästan var som en lagun hittade vi en bra skyddad plats där vi släppte ankaret. Totalt var det ett tiotal båtar som ankrade över natten. Imorgon fortsätter vi mot A Coruña och vi räknar med ytterligare en dag med motvind och kryss.

Måndag morgon klockan 07 var det dags för oss att lämnade fina Gijón som bjudit oss på en härlig helg.

Dels har all smutstvätt i NOSTRA blivit tvättad men framförallt har vi kunnat strosa i den fina innerstaden full med serveringar, restauranger och helglediga människor och haft tid till skön avkoppling. I lördags kväll var vi, som så många andra, ute på restaurang. Vi åt god tonfisk, drack gott vitt vin och avslutade med en smarrig efterrätt med choklad och annanasmousse.

I Gijón serveras det mängder av en lokal cider. Det var fascinerande att studera servitörerna när de häller upp och serverar, precis lagom mycket för ”ett svep”. Därefter ställer de flaskan på bordet och återkommer när det är dags för nästa ”svep”. Armen höll de rakt upp innan de börjar hälla, och själva upphällningen gjordes över en rostfri tunna, typ ett ”patronurskåp” fast för cider 😊. I baren stod en ung tjej som var grym på att hälla upp. Hon behövde ingen tunna eftersom hon var stensäker varje gång. Hon tittade knappt på glaset och ändå kom allt på rätt ställe. Det var många killar i baren som beställde både till sig själv och andra för att få se hennes imponerande teknik.

I två veckor har vi haft koll på en nederländsk båt som heter VRIJHEID, vi har kallat den ”Vranjes” eftersom vi inte har vetat hur namnet uttalas 😅. Nu vet vi att det betyder frihet på nederländska. Första gången vi såg dem fysiskt var i hamnen L´Herbaudiére. Sedan har vi sett dem på AIS:en och sett att deras och vår ruttplanering varit i stort sett lika, först Les Sables D´Olonne och sedan La Rochelle. I La Rochelle förtöjde vi i olika hamnar men när vi lämnade efter tre nätter för en nattsegling söderut så var VRIJHEID den första båt vi såg framför oss. Vi förstod att de också var på väg söder ut men kunde inte genom deras kurs lista ut vad de hade för mål. Från långt avstånd vinkade vi glatt till varandra innan vi vände söderut. Det visade sig senare att även de styrde mot Spanien, men de valde en hamn lite mer västerut än vad vi gjorde. I Gijón låg vi återigen vid samma brygga och nu fick vi äntligen möjlighet att prata med varandra. Det visade sig att de haft lika mycket koll på oss som vi har haft på dom 😉. Det var ett trevligt pensionärspar från Nederländerna som är på väg åt samma håll som vi är. Det blev en trevlig pratstund över ett glas vin. Inte minst blev det ett resonemang kring utmaningarna med orcas som attackerar, eller som forskarna vill att man ska uttrycka det, interagerar med segelbåtar. Kapten ombord på VRIJHEID hade inhandlat lite ”orcasmedicin” 😎, tips som han hade fått av en spansk fiskare.

Det är dessvärre många rapporter om orcas som interagerat med båtar här i Galicien de senaste dagarna. Vigo radio har börjat med särskilda utsändningar på kanal 16 för att på så sätt informera och uppdatera båtfolket om var de befinner sig för tillfället. De senaste dagarna har det varit 4-6 nya händelser i området. Själva försöker vi hålla oss uppdaterade med den information som finns, bland annat kollar vi på denna hemsida som uppdateras efter nya attacker. Samtidigt har vi bestämt oss för att inte stanna upp och få panik utan fortsätta resan. Det gäller att förbereda sig för det värsta och hoppas på det bästa 😊. Vissa sträckor väljer flera båtar att gå i konvoj för att kunna hjälpas åt om något skulle hända.

Dagens tur på drygt 67 NM bjöd på bra seglingsvindar och betydligt snällare vågor än på den senaste resan. Vi fick däremot vara envisa med att rulla ut och in genackern eftersom vinden var så skiftande i styrka. Den övervägande delen kunde vi dock segla vilket var härligt.

Det var ett bra drag av kapten att sätta upp genackern redan på söndagskvällen. När den väl sitter uppe är de så enkelt att använda den beroende på hur väl vinden bär. Den enda utmaningen under resan var att vi kom in i ett åskoväder efter cirka en timma. Åska är aldrig roligt men med hjälp av radarn lyckades vi hålla oss i utkanten även om det blev och en rejäl smäll strax akter om oss vid ett tillfälle 😱.

Vid 17-tiden knöt vi fast tamparna i Ribadeo med stöd av en hjälpsam marinero. Han gav oss ett papper som vi skulle fylla i och instruktioner om vart vi skulle betala. Uppgifterna de frågade efter var både omfattande och svåra att förstå, ungefär lika krångligt som en konceptanmälan för en stulen båt – klinkbyggd, kravellbyggd osv…… 😅. Vi lyckades till slut fylla i alla fält även om det var väldigt tveksamt om vi fyllt i det de frågade efter. Damen i hamnkontoret blev i alla fall nöjd, hon kopierade alla handlingar och våra pass, satte några stämplar på ett papper sedan var vi incheckade och klara för två nätter i Ribadeo.

Staden Santander lämnade inte särskilt stort positivt avtryck. Där var det långt till allt. Hamnen var lugn men samtidigt ganska ”död”, det var en och annan gästbåt som kom men de var lätt räknade. Vi fick dock fixat allt det som vi hade planerat att göra och lite till. Kaptens renovering av spirbommen engagerade stora delar av bryggan och den nyvunne kamraten José var särskild hjälpsam, bland annat genom att leverera större popnit än de kapten hade ombord.

Den förliga luckan fick ett myggnät, inte den snyggaste varianten men den fyller sitt syfte och shunten till batteriladdningen blev rengjord.

Efter att alla projekt var i hamn tog vi cyklarna in till centrum, det blev en cykeltur på säkert 6 kilometer enkel väg bland annat igenom ett stort industriområde. Som tur var kunde vi ta rygg på en spanjor i övre medelåldern som vi bedömde skulle åt samma håll. Vi tappade bort honom några gånger men helt plötsligt dök han upp lite längre fram på en annan sida. Att vi kunde följa hans cykelspår sparade oss många ”felkörningar” för det var en krokigt cykelbana som så småningom tog oss till civilisationen.

Inne i centrum hittade vi ingen charmig stadskärna men vi fick iallafall en god sallad till lunch, även om vi satt mitt i en vägkorsning och åt 😳. Vi hittade en bra supermercadaos som hade det vi behövde och eftersom kapten bestämde middagsmaten blev det ett besök hos en trevlig spansk slaktare. Med hjälp av slaktarens butiksgranne kunde det redas ut att kapten önskade sig en rejäl stek för två och dessutom fick han, på smattrande spanska, tips om hur den skulle grillas. Google hann nog bara med med hälften av instruktionen men alla var nöjda och glada när vi vinkade hejdå 👋.

Resultatet blev utmärkt, perfekt grillat kött med klyftpotatis, kryddsmör, tomat och mozzarella.

Vi lämnade hamnen i Santander strax efter klockan 6 på fredag morgon. Det var fortfarande mörkt så det blev en utmaning att hålla koll på alla fiskare i små båtar som låg precis intill farledsbojarna. En del var bra belysta men en del borde ha läst avsnittet om reglerna för hur båtar ska vara ljussatta i mörker lite mer noggrant. Bland annat såg vi ett vitt runtomlysande ljus som rörde sig strax ovanför vattenytan som kom emot oss. Vi funderade på vad det kunde vara och när vi kom närmare såg vi att det var en man som kom i roddbåt rakt över farleden. Han kanske var på väg till jobbet istället för att cykla ”hur långt som helst” 🤷‍♀️.

Vi fick se en skymt av solen när den gick upp men sedan var den dold bakom molnen.

Nästan hela dagen var grå och det regnade lätt. Vinden var svag från i stort sett alla håll och dyningarna blev snabbt två meter höga från norr. Vi försökte med alla varianter av segling men NOSTRA fick ingen fart, istället rullade hon fram och tillbaka. Ungefär som en tvättmaskin gör innan den ska centrifugera, den kör några varv stannar för att sedan köra några varv åt andra hållet. Så höll det på i 15 timmar. Det är en sjögång som inte är optimal för navigatören så det blev långa timmar längs Spaniens norra kust 🤢. Det blev lite bättre stadga när kapten så småningom skotade focken hårt midskepps.

När NOSTRA rullade fram och tillbaka så häftigt var det ett och annat som hände som inte brukar hända. Den sedvanliga ”sjöstuvningen” visade sig inte vara tillräcklig. Ett skåp gick upp på främre toaletten och en ”förstahjälpenväska” ramlade ut och träffade låsvredet – och så var toalettdörren låst från insidan 😅. Den kunde dock, med lättare våld, låsas upp senare på resan. Lite senare tyckte kapten att det slog på ett annorlunda sätt under sittbrunnen. Som tur var gick han ner och kollade. Inne på toaletten hade en handtvål åkt fram och tillbaka och på något sätt lyft på vredet till kranen till handfatet. Så vattnet hade fyllt handfatet, runnit ner på durken och hade precis börjat rinna över tröskeln 😱. Kapten fick tag i en skål och började ösa ut allt varmvatten som fyllde durken eftersom just där finns ingen avrinning. Den enda vägen vattnet kunde ta sig var ut på durken i akterkojen.

Den här etappen gav oss flera erfarenheter, bland annat att även skåpen på toaletterna måste vara låsta och att sötvattenspumpen ska vara avstängd. Därutöver ska navigatören ha ett plåster bakom örat resten av Biscaya ☺️. Vi utvecklas hela tiden men inser samtidigt att vi behöver påminnas om sådan som vi lärt oss tidigare 👆.

Ganska slaka förtöjde vi efter 15 timmar i Gijón. Vi plockade ihop det nödvändigaste, åt spagetti och köttfärssås och innan vi kröp ner i kojen gick navigatören, med pannlampa och flygsmällare, igenom varje centimeter av NOSTRA på jakt efter moskitos. Resultatet blev drygt tio döda men troligtvis fanns det dessvärre fortfarande någon enstaka på fri fot. Därefter somnade vi som stockar.

Vaknade utsövda och med betydligt färre nya moskitobett till en solig och varm lördag i Gijon. Här ligger hamnen mitt i centrum, en stad som både bjuder på gammal bebyggelse, sandstränder och en levande citykärna. Livet har återvänt och här blir vi kvar tills i alla fall tills på måndag 😎.

Natten och ankringen i rian var lugn och bekväm, vattnet var i stort sett som en spegel. Morgon startade med ett telefonsamtal till banken. Igår kväll försökte vi betala depositionen för platsen i Lagos men det gick inget vidare. Vi försökte åtgärda de fält där vi fick felmeddelanden men kom inte vidare. En vänlig tjej gav oss lite tips om hur vi skulle gå tillväga, i annat fall var vi välkomna att återkomma. På tredje försöket gick äntligen betalningen igenom. Det där med utlandsbetalningar är ingen lek 😅.

Morgonen var mulen men samtidigt väldigt varm. Det kom några droppar regn efter frukosten men det var så lite att det knappt blötte däcket.

Vi plockade iordning och tog upp ankaret och lämnade rian i ett högvatten på tre meter så idag var inte vattendjupet i inloppet några problem.

Vi försökte segla i den västliga vinden men tyvärr var den alldeles för svag, Biscayas dyningar tog befälet även idag så det blev att köra motor i drygt 20 NM till hamnen i Santander.

Staden Santander, som är huvudstaden i Kantabrien, ligger tidigt i hamninloppet vid Biscaya men dessvärre finns det inga förtöjningsmöjligheter nära centrum.

Däremot längre in i hamninloppet, granne med en flygplats, ligger Marina del Cantábrico vilket blev vårt val för dagen. Det finns tydligen möjlighet att ligga på eget ankare i en vik strax efter hamnen, intill flygplatsens start- och landningsbana men det valde vi bort. Oavsett om man väljer hamn eller ankare är det långt in till Santanders centrum, men vi har ju våra cyklar så oss går det ingen nöd på.

Vi ropade upp hamnen på kanal 09, men hade ingen tur med responsen så vi ringde upp istället. En kvinna svarade och när vi berättat att vi önskade båtplats bad hon få återkomma om fem minuter. Istället för ett telefonsamtal möttes vi av en ”marinero” i gummibåt. Vi har lärt oss att de som hjälper till i hamnarna kallas just för det. Han anvisade oss en plats vid en fingerponton och hjälpte till att förtöja. ”Marineron” pratade ingen engelska och när vi frågade om var vi hittade hamnkontoret pekade han på sig själv 😂. Det visade sig vara helt rätt. Han tyckte att vi skulle äta när vi hade förtöjt så skulle han komma tillbaka om 10 minuter med papper. Efter 10 minuter var han tillbaka med ett formulär och han var väldigt tydlig med att den skulle fyllas i med VERSALER.

Kapten som av någon anledning fått ”feeling” för det spanska språket pratade någon form av ”fulspanska” med ”herr marinero” vilket gick ganska bra 😳. Det är dock oklart om han uppfattade det som spanska eller om han trodde att kapten pratade svenska och bara var allmänt trevlig 🤷‍♀️. Särskilt oroväckande är att kapten även svarar på ”låtsasspanska” i samtalen inom besättningen, det finns en viss risk att det kan bli jobbigt eftersom det trots allt är några veckor kvar tills det är dags för att byta land och språk 😅.

När marineros nummer två kom för att ta betalt visade det sig att de även kunde byta vår tomma camping gaz i hamnen. Perfekt, då slipper vi släpa runt på den för att leta upp ett ställe där den går att byta. Han tog med sig den tomma flaskan och var snabbt tillbaka med en ny. Perfecto , som kapten uttryckte det!

Inatt har det smugit sig in moskitos in i NOSTRA 😡. Navigatören är uppäten både här och där så nu startar projektet – ”hitta lösningar för att moskitosäkra” en del av luckorna så det går att ha öppet på nätterna. Vi blir kvar här i två nätter för att göra lite båtfix , laga spirbommen och göra rent några shuntar 🤔.

Efter en lugn och behaglig natt på svaj tillsammans med två franska båtar, en båt från Kanada och en från Brisbane i Australien plockade vi ner ankarseglet och tog upp ankaret.

Det stod i sjökortet att ankarbotten skulle vara lera så navigatören hade förberett sig med spolslangen som kapten har installerat i ankarboxen. Den används till att spola av all lera, sand och annan skit från ankaret så vi slipper få upp det i och på NOSTRA. Det var inte så mycket lera på ankaret som vi befarat men det som fanns spolades bort innan kättingen hamnade i ankarboxen. Spolslangen är en riktig ”bra-att-ha-grej”!

Vi kände tidigt att det skulle bli en varm dag så istället för att turista i storstaden Bilbao dit man kommer med tåg från hamnen valde vi istället att fortsätta drygt 21 NM västerut mot ”Ria de Santoña”. Guggenheimmuseet, som är känt för sin originella arkitektur, och andra sevärdheter i Bilbao, överlämnade vi till andra att besöka idag 😊.

Vi hade läst att i ”Ria de Santoña” ska det finnas bra möjligheter att ligga på eget ankare och eftersom vi aldrig har ankrat i en ria tidigare så ville vi testa det. Rior är en typ av flodmynningar som är krokiga eller kilformade och är väldigt vanliga i norra Spanien.

Det blåste mer idag än de senaste dagarna, omkring 5-7 meter och från ett håll som innebar ”genackervind”. Japp, då är det är bara att använda grejerna när man ändå har dem. Efter en i stort sett felfri uppsättning hade vi en härlig segling utefter kusten som var lika vacker idag som tidigare dagar.

Nu har vi lämnat Baskien och är i provinsen Kantabrien vilket innebar att vi bytte gästflagga till ”spanjoren” igen. Till skillnad mot i Baskien så räcker det att att vara artig med en spansk nationsflagga här i Kantabrien.

Vi gick in i ett sund med hamnen Laredo om babord och fortsatte mellan ett högt berg och en enorm sandstrand in mot byn Santoña. Inloppet var ganska grunt och vi kom en timma före lågvatten så vi behövde vara särskilt uppmärksamma på vattendjupet. När vi väl hade passerat inloppet öppnade sig ”rian” och där fanns bra med vatten att ankra på.

Vinden hade ökat och i byarna blåste det omrking 9-11 meter vilket var betydligt mer än vad prognosen sagt. Vi släppte ankaret och det var bra ankarfäste så ankaret tog direkt. Däremot fick vi göra fler försök innan ankarseglet satt som det skulle. Det är konstigt att det som satt som en smäck igår var nästan helt omöjligt att få till på ett bra sätt idag. Efter fjärde försöket med en besättning som fått både kaffe och macka 😊 lyckades vi få till det riktigt bra.

Det blev en härlig och avslappnad dag i värmen med bad, grill och en del administrativt arbete 😀. I morgon fortsätter resan 💦

.

Vid dagens frukost tog kapten ”sista klämmet” ur kaviartuben. Nu får han göra navigatören sällskap genom att ha salt på frukostägget ett tag. I övrigt är vi nöjda med den bunkring vi gjorde innan vi lämnade Skärhamn. Det väsentliga som kaffe och knäckebröd har vi kvar den enda stora utmaningen har varit Brittas mat men det fixades i La Rochelle. Havregryn till gröten har vi lyckats få tag i både i Frankrike och nu i Spanien.

Vi lämnade fina Mutriku strax innan halv tio, en mulen men varm morgon. Vi satte storseglet direkt utanför hamnen och strax därefter rullade vi ut genuan. I början blev det ingen vidare fart men idag var vi envisa utifrån tesen ”plötsligt håller det” och skam den som ger sig för idag vann vi 😊. Strax efter klockan 10 stängde vi av motorn och vi seglade fram till klockan tre med en fart på 5-6 knop, drygt 25 NM.

Vi hade säkert kunnat segla ett tag till men när vi skulle ändra kurs mot Bilbao och spira genuan ramlade fästet på spirbommen loss 😅. Som tur ramlade delarna ner på däcket och inte i vattnet så det blir för kapten att ta fram popnittången för att sätta fästet på plats igen när vi kommer i hamn.

Totalt blev det en resa på drygt 45 NM idag, säkert 8 distans längre än vad som var nödvändigt men så kan det gå när navigatören inte är tillräckligt allert. Vi hade kunna gå mycket rakare på Bilbao än vad vi gjorde, det blev inte fel men annorlunda 😉.

I Bilbao fanns det tre hamnar, den första hamnen där turistbyrån hade två gratisplatser för besökare i max två nätter. Vi ringde dit men platserna var redan upptagna. Den andra hamnen som drivs av en privat båtklubb men den var av någon anledning stängd till och med den 3 augusti och så den tredje hamen, Puerto deportivo el Abra-getxo, som delvis har fått dåliga recensioner i appen Navily.

Vi gick dit ändå för att kolla läget och fick hjälp av en kille att lägga till vid en brygga nedanför hamnkontoret. Väl inne på hamnkontoret träffade vi en kvinna som bara pratade spanska men hon förstod så mycket att vi ville ha en plats över natten. Efter att ha ringt några samtal återkom hon och sa att den enda platsen vi kunde ligga på var långsides strax bakom där vi låg förtöjda nu. Det var bara det att vi var tvungna att be de som redan låg vid bryggan att ”knô ihop sig” så NOSTRA skulle få plats. Det hade vi ingen lust med så vi gick ut i viken mellan hamnarna och la oss på eget ankare. Perfekt och billigt!

Det blev chili con carne och vitlöksbröd till middag innan vi sjösatte Mr Highfield för en inköpsrunda. Navigatören anlitade Google Maps och såg att det fanns en öppen livsmedelsbutik inte alls långt ifrån den stängda marinan, så dit åkte vi. Navigatören tog apostlahästarna upp till affären under tiden som kapten och Mr Highfield hovrade i viken. Affären var en riktig hit, fräscha grönsaker och fin frukt och en bra chark. Efter att ha engagerat tre spanska butiksbiträden låg havregrynen tryggt i varukorgen tillsammans med annat som vi behövde och sånt som vi inte behövde men ville ha 😊.

Nu har vi bokat vinterplats för NOSTRA i Marina de Lagos i 6 månader. Det känns bra eftersom vi har hört så mycket positivt om Lagos. Norrmannen vi träffade i Camaret sur Mer hade legat där flera vintrar och tyckte det var perfekt, nära till butiker och med många övervintrande skandinaver. Som han utryckte det: ” Det är kanske inte den billigaste marinan men absolut den trevligaste”. NOSTRA ska ligga i vattnet för vår tanke är att vara där under stora delar av tiden. Det blir i Lagos vi kommer att firar kapens 70-årsdag i slutet av september med barn och barnbarn ❤️.