Efter en mulen dag på havet är vi förtöjda i Santander

Natten och ankringen i rian var lugn och bekväm, vattnet var i stort sett som en spegel. Morgon startade med ett telefonsamtal till banken. Igår kväll försökte vi betala depositionen för platsen i Lagos men det gick inget vidare. Vi försökte åtgärda de fält där vi fick felmeddelanden men kom inte vidare. En vänlig tjej gav oss lite tips om hur vi skulle gå tillväga, i annat fall var vi välkomna att återkomma. På tredje försöket gick äntligen betalningen igenom. Det där med utlandsbetalningar är ingen lek 😅.

Morgonen var mulen men samtidigt väldigt varm. Det kom några droppar regn efter frukosten men det var så lite att det knappt blötte däcket.

Vi plockade iordning och tog upp ankaret och lämnade rian i ett högvatten på tre meter så idag var inte vattendjupet i inloppet några problem.

Vi försökte segla i den västliga vinden men tyvärr var den alldeles för svag, Biscayas dyningar tog befälet även idag så det blev att köra motor i drygt 20 NM till hamnen i Santander.

Staden Santander, som är huvudstaden i Kantabrien, ligger tidigt i hamninloppet vid Biscaya men dessvärre finns det inga förtöjningsmöjligheter nära centrum.

Däremot längre in i hamninloppet, granne med en flygplats, ligger Marina del Cantábrico vilket blev vårt val för dagen. Det finns tydligen möjlighet att ligga på eget ankare i en vik strax efter hamnen, intill flygplatsens start- och landningsbana men det valde vi bort. Oavsett om man väljer hamn eller ankare är det långt in till Santanders centrum, men vi har ju våra cyklar så oss går det ingen nöd på.

Vi ropade upp hamnen på kanal 09, men hade ingen tur med responsen så vi ringde upp istället. En kvinna svarade och när vi berättat att vi önskade båtplats bad hon få återkomma om fem minuter. Istället för ett telefonsamtal möttes vi av en ”marinero” i gummibåt. Vi har lärt oss att de som hjälper till i hamnarna kallas just för det. Han anvisade oss en plats vid en fingerponton och hjälpte till att förtöja. ”Marineron” pratade ingen engelska och när vi frågade om var vi hittade hamnkontoret pekade han på sig själv 😂. Det visade sig vara helt rätt. Han tyckte att vi skulle äta när vi hade förtöjt så skulle han komma tillbaka om 10 minuter med papper. Efter 10 minuter var han tillbaka med ett formulär och han var väldigt tydlig med att den skulle fyllas i med VERSALER.

Kapten som av någon anledning fått ”feeling” för det spanska språket pratade någon form av ”fulspanska” med ”herr marinero” vilket gick ganska bra 😳. Det är dock oklart om han uppfattade det som spanska eller om han trodde att kapten pratade svenska och bara var allmänt trevlig 🤷‍♀️. Särskilt oroväckande är att kapten även svarar på ”låtsasspanska” i samtalen inom besättningen, det finns en viss risk att det kan bli jobbigt eftersom det trots allt är några veckor kvar tills det är dags för att byta land och språk 😅.

När marineros nummer två kom för att ta betalt visade det sig att de även kunde byta vår tomma camping gaz i hamnen. Perfekt, då slipper vi släpa runt på den för att leta upp ett ställe där den går att byta. Han tog med sig den tomma flaskan och var snabbt tillbaka med en ny. Perfecto , som kapten uttryckte det!

Inatt har det smugit sig in moskitos in i NOSTRA 😡. Navigatören är uppäten både här och där så nu startar projektet – ”hitta lösningar för att moskitosäkra” en del av luckorna så det går att ha öppet på nätterna. Vi blir kvar här i två nätter för att göra lite båtfix , laga spirbommen och göra rent några shuntar 🤔.