Kategori: Blogg

Natten i ”gulfen” blev annorlunda än vad vi hade tänkt. Vid sjutiden på kvällen blev det väldigt strömt i samband med att tidvattnet vände. Normalt sett när man ligger på eget ankare eller boj så lägger sig båten med fören mot vinden. Men när vinden nästan var obefintlig och strömmen stark var det strömmen som påverkade hur NOSTRA rörde sig. Det innebar att hon förflyttade sig över sitt eget ankare vilket innebar att vi kom väldigt nära ett par uppankrade motorbåtar. Hm, en ny upplevelse. Vi försökte förstå om ankaret hade släppt eller om det endast var strömmen som spökade. Vi var i alla fall helt överens om att vi inte skulle känna oss trygga med att ligga så här på natten. Så vi tog upp ankaret och ankrade om mellan två andra båtar med gott ”vingelutrymme”. Trots det kom vi ganska nära en av båtarna, en segelbåt från Nederländerna, när NOSTRA vred sig i strömmen. Vi resonerade om hur den nederländske båten kunde ligga så still, hade de en metod att ankra i ström som inte vi begrep 🤔.

Senare på natten när navigatören gjorde en check av NOSTRAs position så var det Nederländska ankarljuset ute i farleden och åkte. När man har ankrat eller ligger på boj ska man ha ett ankarljus tänd så att andra båtar kan se att du ligger där. På segelbåtar sitter de ofta högst upp i masten, så högt upp i skyn åkte ett vitt runtomlysande ljus i farleden. De hade sannolikt draggat (ankaret hade släppt) och nu var de på väg att leta ny ankarplats i viken. Det var kolsvart ute så de svepte med en lampa för att se andra båtar och bojar. Så småningom kom de till ro på andra sidan viken där de knöt fast i en boj. Gött, då hade vi en båt mindre att hålla reda på. Vid tvåtiden på natten kom det lite vind och då uppförde sig NOSTRA mer som vanligt, dvs hon la sig med fören mot vinden vilket gjorde att allt blev lugnare.

Strax efter 06.30 tog vi upp ankaret för att surfa med strömmen ut mot öppet hav. Vattnet kokade runt omkring oss men NOSTRA var stabil i strömmen.

Strax innan klockan åtta kom vi ut på öppet hav igen, med en erfarenhet rikare. Det är ingen lek att ”nattankra” i strömt vatten 😅.

Vi satte kurs mot dagens mål, hamnen L´Herbaudière, som ligger på norra toppen på ön ”Ile de Noirmoutier”. Ön är ca 25 km lång och 15 km bred och har långa sandstränder. Vi fick en härlig segling, halvvind och loggade omkring 5-6 knop, förutom de två sista timmarna då vinden dog ut så det blev att motorsegla. Till lunch blev det pizzaslices 😋.

Väl i hamnen efter 45,5 NM möttes vi av hamnpersonal i gummibåt som anvisade oss en långsidesplats ytterst på en brygga nära inloppet. Inte helt optimalt med tanke på all trafik in och ut i hamnen men ändå helt okej för en natt.

Kapten har sett att NOSTRA har fått lite skägg i vattenlinjen. Det är svårt att nå när man sitter i gummibåten så det behövs ett längre bad för att tvätta bort det. Kapten gjorde ett tappert försök när vi låg på ankare men strömmen var så stark så mycket av energin gick åt att hålla sig kvar vid NOSTRA. Det är positivt att fler sett att NOSTRA behöver ansas och vi var tacksamma för all den hjälpen vi fick 🐟 🐟.

Vi gick upp och betalade hamnavgiften och tog samtidigt vägen förbi ett bageri samt en livsmedelsaffär för lite stödköp. På vägen tillbaka till NOSTRA letade vi upp en restaurang som såg trevlig ut där vi bokade bord till klockan 19.

När vi kom tillbaka till NOSTRA såg vi hade fått en fransk båt utanpå oss med en trevlig familj ombord. Vi upplyste dem om att vi skulle lämna imorgon bitti klockan åtta, vilket inte var några som helst problem. De hade förtöjt ordentligt, vilket tyvärr inte alla gör. De hade förtöjd både i NOSTRA och därutöver hade de egna tampar i bryggan både fram och bak. Det gillar vi, särkilt här där tidvattnet kommer och går. Efter en snabb visit i NOSTRA och en dusch var vi redo att gå tillbaka till restaurangen.

Middagen var utsökt, god mat och en trevlig kille som serverade och var allt i allo på restaurangen som var fullsatt. Strax innan vi skulle betala fick kapten kramp i ena benet som han brukar få ibland. Han ställde sig upp och ett äldre franskt par som satt vid bordet intill oss tittade på honom och frågade om han hade kramp och vinkade att han skulle komma till deras bord. De visade att han skulle lägga långfingret över ringfingret och trycka till. Han skulle använda handen på samma sida som det ben han hade kramp i. Kapten gjorde som de sa och sa artigt att jag tror det faktiskt släpper lite. Om det verkligen var så var nog mer tveksamt 😉.

Tillbaka i NOSTRA var det ytterligare en båt som förtöjda på utsidan oss. Det var länge sedan vi låg tre båtar i bredd utanpå varandra. Vi upplever att det är mer vanligt i Sverige och Danmark än här söderut. Kvällen blev lugn med damernas landskamp, Sverige- Belgien. Vi orkade lite drygt första halvlek innan kojen ropade efter oss.

Fredag morgon och väckning klockan 07. Gött Sverige vann tydligen igår 👏. Bra jobbat! Vid tvåtiden på natten tog navigatören en sväng ut på bryggan för att kolla förtöjningstamparna. Vinden hade tilltagit och det blåste 8-9 meter snett framifrån, och med två båtar utanpå NOSTRA var trycket stort. Det var dock ingen fara men navigatören kompletterade med en kulfender.

Efter att båtarna utanpå oss hade släppt sina tampar så lämnade vi hamen i L´Herbaudière omkring halv nio. Vi tog kurs söder mot Les Sables d’Olonne en resa på cirka 40 distans. Det var ingen vind att tala om så det blev maskin och storsegel. Vi har läst många seglingsbloggar och de flesta har tvingats köra maskin på resan söderut. Det är ju den enda nackdelen med fint väder, vindarna är ofta svaga. Eftersom vi vill hålla lite fart vid längre distanser får det bli så.

Det blev en skön och delvis produktiv dag på havet. Vi lyssnade på ett avsnitt av Sommar i P1 med Bengt Einar ”Sotarn” Johansson. Det var ingen av oss som hade hört talas om honom tidigare så det blev en trevlig bekantskap. Navigatören fick arbetslust så putsning av rostfritt fick bli dagens uppgift.

Efter avslutad dagsverk var samtliga mantågstöttor putsade. Nästa steg blir att ta ”pulpiten” dvs. räcket i fören och ”puschpiten” motsvarande räcke i aktern, men först måste nästa attack av arbetslust väntas in 😉.

Med ungefär två timmar kvar hade vi så mycket vind att det blev genackersegling. Det var så härligt att kunna stänga av motorn för en stund och vi kunde segla ända fram till hamninloppet. Det har varit lite knöligt för oss tidigare att gippa genackern men kapten hade klurat ut hur vi borde göra istället så det var bara att testa en ny metod. Det gick riktigt bra. Vi utvecklas 😉.

När vi var framme i Port Olona Marina fick vi först lägga oss vid en ankomstbrygga precis nedanför hamnkontoret för att gå upp för att bli tilldelad en plats. Det var bra ordning, vi fick papper med koder, en karta över var platsen fanns någonstans. Enkelt och smidigt. Efter drygt 47 NM förtöjde vi vid en fingerponton med akten inåt, vilket var bäst för vinden men fördelen var att vi också fick en solig sittbrunn 😎.

Det blev en sen middag med grillat kött och klyftpotatis. Grillat är alltid gott och det har inte varit så mycket av den varan under resan hittills, vi får bättra oss på den fronten 😀.

Vi hade vi bestämt oss för att lämna hamnen omkring 10.30 idag för gå in i Golfe du Morbihan cirka två timmar senare. Glädjande nog var kaptens lår bättre än förväntat idag. Skönt! Innan vi släppte tamparna gick vi bort till U Ship som är en båttillbehörsaffär. Vi var på jakt efter en ny kontakt till elkabeln eftersom kapten tror att det är den som är kaputt. De hade tyvärr inte rätt typ av kontakt så det fick vara. Däremot köpte vi ett litet ankare med tamp till Mr Highfield och toapapper till eltoan 👍. Vi två toaletter i NOSTRA, en mer än vad vi har i lägenheten i Skärhamn 😉. På den ena har vi bytt till en elektrisk toa med sötvattenspolning vilket är perfekt. Det enda som krävs är särskilt ”marint toapapper” som löser upp sig lätt. Vi brukar därför se till att vi har ett lager ombord.

Lämnade Port Haliguen strax efter halv elva och körde maskin över bukten till infarten till ”gulfen”. I infarten var det inte särskilt mycket ström vilket var helt enligt våra beräkningar. Längre in däremot kokade vattnet på flera ställen men det var aldrig någon fara. Innanhavet var väldigt fint, nästan som vissa delar av vår svenska skärgård om man bortser från strömmarna förstås.

Vi gick upp till en ankarvik på västra sidan av ön Ile Aux Moines där vi sett i hamnböckerna att det skulle vara bra ankarbotten. Vi gjorde först två försök på ett ställe mellan två andra ankarliggare men där fick vi inget fäste. Vi upplevde att det var mer sten än sand så vi flyttade oss 50 meter söderut och där satte sig ankaret vid första försöket ⚓️.

Det är skönt att ligga på eget ankare, dels sparar vi nästa femhundra kronor per natt och dels är det skönt att kunna bada direkt från båten. Efter en lunchmacka och kaffe sjösatte vi Mr Highfield och körde bort till den lilla hamn som ligger på öns nordvästra sida. I hamnen fanns det inga platser för besökare men de har lagt ut två flytpontoner utanför hamnen där gästbåtar kunde förtöja långsides. Det fanns till och med el och vatten på pontonerna. När vi körde förbi fanns det inte många lediga platser kvar, på flera ställen låg de två båtar i bredd.

Två gummibåtar från hamnen körde skytteltrafik in och ut till pontonen när besättningarna ville få landkänning eller komma tillbaka till båtarna

Vi frågade en av killarna som körde ”taxibåtarna” om vi kunde lägga Mr Highfield någonstans och han var schysst och flyttade på en av deras extrabåtar så vi kunde lägga oss där. vi tog en promenad på ön där det var mycket turister som kom med de turbåtar som gick fram och tillbaka. På kajen fanns det säker 10 olika glasscaféer.

På hemvägen till NOSTRA hade strömmen tilltagit och det blev bitvis en ”skvättig” resa.

Väl tillbaka i NOSTRA tog kapten hand om NOSTRAs vattenlinje vilket var välbehövligt. Han skulle behöva en isskrapa och mycket har vi ombord men en isskrapa har aldrig navigatören sett på någon packningslista 🤔. Det fick bli en test med en av de äldre stekspadarna för att se hur aggressiv den skulle vara mot havstulpanerna.

Idag har Britta både varit ankarvakt och badvakt 😻.

I det här innanhavet skulle man kunna lägga mycket tid. Området består av ett femtiotal öar där två av öarna, Petite Logoden och Ilur sköts av the Natural Park. På dessa två öar är det inte tillåten med hundar inte ens om de är kopplade. Resten av öarna är privata men det är fritt att promenera runt dem så länge man håller sig vid strandkanten. Området är väl känt för sina ostron så det gäller att ha koll på de träkäppar som står i vattnet och utmärker ostronodlingarna. På eftermiddagen kom det en tjej och en kille i en gummibåt och överlämnade en karta som visade var man helst skulle ankra för att vara så varsam mot den växtlighet och det djurliv som finns i ”gulfen” samt vilka förväntningar de har på oss när det gäller vårt avfall ombord.

Även om det var väldigt fint här lämnar vi redan imorgon och fortsätter söderut. Vi kommer att gör ett eller ett par planerade stopp innan vi når La Rochelle. Därefter blir det sannolikt en nattsegling till Spanien. Vi får se hur den fortsatt planen blir.

Vi avlutar med en bild från 1989 på en något yngre kapten när han var med och leveransseglade en båt mellan Marsielle och Marmaris. Tack Stig-Arne, ditt fotoarkiv är en guldgruva 🌟. Det är så roligt att du hänger med oss via bloggen och skickar påminnelser om ”förr i tiden” 🙏.

En 33 år yngre kapten på leveranssegling i Medelhavet 😀

I morse hade vi ingen brådska eftersom våra beräkningar sa att läget för att gå in i ”Golfe du Morbihan” var tidigast sen eftermiddag. Idag var det mulet, omkring 20 grader, hettan har vi skickat vidare till Sverige 😎. Det var bra vindar för att gå söderut så det var febril aktivitet i hamnen med båtar som lämnade. Kapten resonerade med vår franske båtgranne kring förutsättningarna i ”gulfen” och han gav lite tips om förtöjnings- och ankringsmöjligheter. Han påtalade också vikten att ha koll på koefficienten – och den har vi ju stenkoll på numera 😊.

När navigatören gick på bryggan tillbaka till NOSTRA, efter att ha slängt skräp, var den en besättningsmedlem på en fransk båt som hälsade trevligt på norska. Roligt! Det var en norsk kille som var gift med en danska och av någon anledning hade de bosatt sig i Bretagne. Ja varför inte, kan man bara franska är det nog ett fantastiskt ställe att bo på.

Navigatören tog tillfället i akt att diskutera strömmarna in mot ”gulfen”. Vi blev sittande i deras sittbrunn med alla de relevanta franska nautiska böcker som de hade ombord och deras franska ”tidvattenexpert” ombord förklarade och beskrev livligt på franska 😅. Det var två passager med olika tidvatten som vi var tvungna att ha koll på, dels när vi rundar udden vid Quiberon och en när man ska gå in i ”gulfen” cirka 10 distans senare. Väl inne i ”gulfen” finns det sedan ett par kritiska ställen där strömmarna kan vara väldigt starka. Vi fick tipset att gå in omkring 18.30 eftersom då skulle strömmarna vara som mest fördelaktiga.

Lämnade Port Louis strax efter klockan 11, med bra vindförutsättningar och en våghöjd omkring 1 meter.

Vi satte storsegel och focken när vi lämnat hamninloppet, vinden var omkring 10 meter. Efter en knapp timme rullade vi in focken och rullade ut genuan istället. Det blev en snabb och stabil segling söderut, vi hade halvvind största delen av resan och loggade mellan 7-8 knop.

Vi lämnade ett område som blev allt soligare och gick mot ett område med mörka, gråa moln. Vi klarade oss från regn även om det hängde i luften, däremot drog det in dimma med väldigt fuktig luft. Dimma på havet är inget vidare men det lättade förhållandevis snabbt.

Eftersom vi hade gjort så bra fart var vi framme efter drygt tre timmar, så istället för att vänta i tre och en halv timma på rätt läge att gå in i ”gulfen” valde vi att runda udden vid Quiberon och lägga oss i en hamn på insidan, Port Haliguen. Vi går in i ”gulfen” imorgon stället då koefficienten är ännu bättre och vi bara har en resa på högst ett par timmars till inloppet vilket gör att det är lättare att tajma rätt tid.

När vi skulle runda udden vid Quiberon var vi tvungna att gippa (flytta seglen från ena sidan till den andra). Kapten fixade iordning ”bombromsen” där vi använder en klätteråtta för att kunna kontrollera gippen bättre. Vid gippen satt kapten på rufftaket för att ha bättre kontroll över bombromsen, och när storseglet åkte över till andra sidan med stor kraft fick han ena benet i kläm mellan taket och tampen till bombromsen 😱. Det blev några oroande minuter innan navigatören förstod att det hade gått förhållandevis bra. Ingen var trasigt men en rejäl lårkaka blir nog resultatet. Lärdomen idag var att nästa gång har vi en längre tamp till bombromsen och hela besättningen är i sittbrunnen .

Vi blev anvisade en bra plats vid en fingerponton av hamnpersonalen som mötte med gummibåt. Vi gick upp och betalade hamnavgiften för en natt (den dyraste hittills 50€) och gick tillbaka till NOSTRA för lunch och avkoppling i sittbrunnen.

När det var dags att laga mat hade vi helt plötsligt ingen ström. Vid felsökningen i elskåpet på bryggan märkte vi att automatsäkringen löste ut så fort vi satte i vår kontakt. Det visade sig att något hade hänt med elkabeln 🤷‍♀️, så det blev att plocka fram extrasladdar för att få det att fungera igen. Hur kan en sladd bara ge upp det måste vara något elektriskt 🤔.

Det blev en fin kväll i Port Halugien, det är en ganska stor marina som är upprustad de senaste åren.

Imorse strax innan 06 var det inte ”Britta-väckarklockan” som väckte oss utan en kraftig vind på 12-13 meter som plötsligt träffade oss rätt i sidan. Det var bara att ta på sig det mest nödvändiga och gå ut och hämta in handdukarna som hängde på mantåget, ta ner solskydden på biminin och justera tamparna utifrån de nya förutsättningarna. När vi krupit ner i kojen igen kom regnet och lite åska på avstånd. Hela besättningen somnade gott igen och det blev sovmorgon till klockan 09 vilket både är ovanligt och skönt.

Natten var inte varit lika varm som natten innan. Dels för att värmen har gett sig lite under natten men också för att kapten körde en MacGyver i går kväll. Ihärdigt skruvade han och fixade Cabin Coolern och omformaren från 12 till 220 volt som ”inte orkade”. Cabin Coolern är ett substitut till AC eller kanske till och med placebo 😉. Det blir lite svalare bara man hör att den surrar och att man vet att slangen går ut genom fönstret och ner i vattnet 🤷‍♀️.

Förmiddagen bjöd på växlande molnighet, drygt 20 grader och frisk vind så vi bestämde oss att ta ”bussbåten” över floden till fiskehamnen för att därifrån ta oss med vanlig buss till Lorient centrum. Lorient är en stor stad med många shoppingmöjligheter, både vad gäller båttillbehör och bunkring av mat. Vi har förstått att många byter besättningar här eftersom det är bra förbindelser både med tåg och flyg. Vår båtgranne i hamnen är från Tyskland och de ska lägga sin båt här i en drygt en vecka eftersom de ska åka hem en sväng.

Strax intill oss ligger en svensk motorbåt, vi har sett färre svenska båtar än vad vi trodde vi skulle göra. Det här är en båt från Uddevalla som har varit ute ett år. De vände i höjd med Bordeaux eftersom deras handikappade son, Oscar 22 år och deras 9-åriga hund inte tål sjön så bra. I det sydöstra hörnet av Biscayabukten är det ett område med ett skjutfält som man måste passera på ett visst avstånd. Det innebär en lite längre etapp innan man kommer in i Spanien vilket deras besättning inte riktigt var redo för. Nu är de på väg norrut igen och har ett år kvar på resan. De har inte bestämt upplägget för fortsättningen men syftet med resan är att visa Oscar världen, och vi som gillar hav och vatten tycker att det är ett fint sätt att göra det på.

I Lorient finns en gigantisk ubåtsbunker från kriget. En bunker med sju meter tjocka armerade betongväggar och tak som de allierade försökte bomba åtskilliga gånger utan att lyckas. Inget vackert bygge men det har tydligen fyllt sin funktion.

Vi startade med en salladslunch i Lorient innan vi strosade runt en stund i city. Tyvärr missade vi saluhallen som hade öppet mellan 07-12 men vi hittade en livsmedelsbutik och ett bageri så vi var nöjda.

Tillbaka i NOSTRA tvättade vi några tvättar. Vi hade tanken redan imorse men då var torkvädret mer tveksamt än det blev på eftermiddagen. Tre snabba tvättar som var torra på tre timmar av sol och vind, så nu är tros- och kalsonglådorna fulla igen 👍. Full blev också hamnen på eftermiddagen, till skillnad mot igår så var det en strid ström på båtar som förtöjde enligt hamnens anvisningar. Vi gissar att det är en del fransmän som har börjat sin semester denna veckan men vi är förstås inte säkra eftersom vi har dålig koll på deras semesterperioder 😊.

Vi gick en promenad efter middagen bort till Citadellet som ligger precis vid flodmynningen och på vägen in till hamnen. Port Louise är verkligen en trevlig hamn med bra service.

Tillbaka i NOSTRA fortsatte vi planeringen för resan söderut. Vi är sugna på att gå in i ett innanhav sydost om Vannes, Golf du Morbihan. Där ska det finnas en en ”munk-ö” som heter ”Ile lux Moines” som ska vara värd ett besök och det ska finnas bra ankringsmöjligheter. Det man behöver ha koll på strömmarna i innanhavet. Vid ”spring-tide” kan strömmarna på vissa ställen bli över 9 knop vilket är en utmaning oavsett om man har den mot sig eller med sig. Det rekommenderas att man ska göra sitt första besök när det är neap, dvs den tiden i månaden då strömmarna inte är lika starka. Om vi går dit imorgon är vi närmare neap som är den 23 juli, än spring som var den 15 juli så det bör funka.

I en pilot över franska Atlantkusten står det ” It pays to be a little adventurous if sailing here, given the strength of the streams but if you are cruising in south Brittany, you must visit the Morbihan. It is wonderful! Fabulous walks on the GR 34 foothpath which covers most of the Gulf”

Vi får känna efter imorgon bitti hur det känns, det finns fler fina platser här i Biscaya. Det finns bland annat en ö som heter ”Ile d´Yeu” med en hamn som heter Joinville som vi också är sugna på. ”Ett måste, det är en ö med franska överklasshippies” sa Sissela på SHONA när vi gick igenom deras tidigare resa. Jonsville ligger lite längre söderut så vi får väl ta smultronställena i tur och ordning.

Inatt har det varit varmt. När vi gick och la oss i går kväll var det fortfarande 28 grader 😅. Det var till och med så varmt att kapten funderade om vi skulle lägga bort duntäckena, men vi behöver väl ändå inte överdriva. 😂. Vi bestämde oss för att målet med dagens etapp skulle bli Port Louis, en etapp på cirka 27 distans. Port Louis är en hamn som vi har fått tips om som ett alternativ till Lorient. Port Louis ligger precis i hamninloppet till Lorient. Vinden var ostlig mellan 8-10 meter så det var fina förutsättningar för bidevind-segling. Lämnade Concarneau strax innan 09.30 i en ljummen vind och strålande sol. Värmen ska fortsätta några dagar till, de har utfärdat röd varning för höga temperaturer omkring 40 grader i västra Frankrike och i Storbritannien. Vi ville ha värme och vi fick värme 😉.

Satte storsegel och fock precis när vi lämnade de röda och gröna bojarna vid utloppet från hamnen. Idag blev det ”seglingsharmoni” ombord på NOSTRA. Det är ett tillstånd som inträffar när vinden är stabil, tillräcklig i styrka så det bara är att styra, skota och njuta. Ingen frustration som innebär att vi måste testa att byta segel, spira eller andra fix och trix. Seglingsharmoni är ett tillstånd som navigatören gillar.

Idag var det riktigt härligt att vara ute på havet istället för att ligga i hamn när temperaturen stiger upp mot 40 grader. Vattnet är fortfarande förhållandevis kallt, drygt 20 grader, så det kyler något fortfarande. Vi lyssnade till sommar i P1 😊 och njöt.

Totalt blev det en distans på drygt 40 NM idag. Rakaste seglingsvägen hade som sagt varit 27 distans men eftersom vi kryssade så blev det lite längre.

Strax innan klockan fem när vi på väg in mot hamninloppet ropade kapten upp hamnen och berättade att vi var på väg in. En kille kom ut och mötte i en gummibåt och anvisade oss en bra plats vid en fingerponton. Kapten backade in och fick beröm av hamnkillen som tyckte att det var bra kört, han är duktig NOSTRAs kapten 🌟

Det blev en varm eftermiddag och kväll med omkring 40 grader. Det blev inte många knop för besättningen förutom seglingen idag. Vi betalade hamnavgiften för två nätter, åt och duschade kallt i NOSTRA. Imorgon säger prognosen mellan 20-25 grader vilket blir perfekt för att ha ork att kolla på omgivningen.

Vi är väldigt glada för att vi inte bara drog förbi Concarnau, för här var precis så gulligt och fint som vi har hört. Det blev en lugn söndag. NOSTRA blev ordentligt genomgången, städad och avtorkad inuti och tillsyn av motor mm. Vi promenerade bort till torget och blev glatt överraskade av att saluhallen var öppen trots att det var söndag. Där fanns allt, till och med grovt bröd 😀.

Det blev god lunchmacka och kaffe i NOSTRA innan vi tog en tur in på området innanför ringmuren.

Där innanför fanns det en hel gullig liten stad, så mysigt och så fint. En orkester satt och spelade i värmen och söndagsledigt fransmän och turister flanerade runt. Det fanns butiker av alla de sorter, restauranger och kaféer.

Idag blev det kaptens lax med citronsås till middag. Lika gott som vanligt och lagom lätt middag i värmen Eftersom citronen nu var ”påbörjad” var det lika bra att ta en GT innan maten.

Trots att det är över 30 grader varmt så verkar det inte gå någon nöd på Britta. Vi har dock tagit bort liggunderlaget under hennes säng och lagt dit en kyldyna istället.

På eftermiddagen var det stor aktivitet i hamnen, den ena större segelbåten än den andra kom in och önskade få plats. Hamnkillarna åkte i skytteltrafik in och ut. Helt plötsligt kom de inbogserande på en stor segelbåt, en Amel 54. Kapten som var ensam på båten hade inte fått igång motorn när han skulle in i hamnen. Han var cool med en inställning att det enda men vet är att saker går sönder när man är ute på längre seglatser. Han hade en Volvo Penta ombord och trodde själv det var startmotorn det var fel på. Han visste att det fanns en motorreparatör i stan som kunde pentamotorer så han var trygg med att de skulle fixa problemet imorgon. Vi trodde först att han var från Nederländerna när vi såg hans flagga men han var fransman. Det visade sig att han hade friserat flaggan lite eftersom den hade fransat sig 😂.

Vi riggade upp Ipaden och Bose soundLink i sittbrunnen och tittade på när Sverige vann överlägset över Portugal. Bra jobbat, nu ser vi fram mot kvartsfinal 🌟.

Imorgon drar vi vidare söderut, vädret ska fortfarande vara varmt och fint, vindarna måttliga omring ost. Sannolikt blir det en tur till Lorient eller där i närheten 💦

Efter en lugn natt tog vi upp ankaret strax efter halv nio för att vid 12-tiden ta oss igenom det omtalade sundet ”Raz de Sein” (som Google vill översätta med bröstspolning 😳). Det är ett sund som är öppet mot Atlanten och känt för sina utmanande strömmar. Sundet ligger mellan udden ”Pointe de Raz” och ön ”Ile de Sein”. Det var den sista passagen (tror vi) där det kan vara lurigt med strömmar och i Reeds rekommenderas starkt att gå igenom sundet när det är slack. Slack betyder att det i stort är strömfritt. Det inträffar när vattennivån är stabil mellan två tidvatten, dvs innan vattnet vänder. Det var lite disigare idag än tidigare men fortfarande fint väder och varmt. Däremot har vattentemperaturen gått ner från 22-23 grader till 18-19 grader. Tur att premiärdoppet är avklarat.

Idag fick Mr Wattson komma ner i vattnet. Det är besättningsmedlem som inte gör särskilt mycket väsen av sig men är till stor nytta. Han håller till längst akterut där han är monterad på ett fäste som kapten har ritat och som George, en grym rumänsk skåning som är proffs på rostfritt, såg till att bli verklighet. Mr Wattson är en vattengenerator (Watt&Sea) som alstrar ström genom en propeller. Ju fortare vi seglar desto högre laddning. Seglar man i 8 knop kan han ladda upp till 600 watt, dvs 50 Amp. Wattson är ett bra komplement till solcellerna eftersom det ger oss möjlighet att ladda NOSTRAs batterier även när solen inte är på topp.

Passerade ”Raz de Sein” strax innan 12, helt enligt plan. Vi var inte de enda som hade gjort den planeringen vilket känns tryggt.

Kapten fick en vild idé att gena mellan två öar innanför fyren men navigatören tyckte annorlunda och så fick det bli. Nu borde väl navigatören äntligen fått lite mer självförtroende när det gäller beräkningar på strömmar och tidvatten. Varje kväll innan de utmanande passagerna finns det en viss oro. Inte hos kapten för han litar mer på navigatören än vad navigatören litar på sig själv 😊.

Efter sundet blev det genackersegling, men allt eftersom dagen gick dog vinden ut så efter ett par timmar fick vi starta motorn.

En och en halv knops fart är på tok för lite för en dagsetapp på 60 distans.

Vid flera tillfällen under dagen hade vi delfiner på besök, så vitt vi kunde se två olika sorter. De vi har sett tidigare har varit svarta och vita, men nu var det några som var lite större och nästan helt mörka. Fina var det alla fall.

Vi funderar på vad är det med fransmän och PAN-PAN anrop på VHF:en 😡. Det är minst ett varje dag. Det börjar med en larmsignal där ljudet höjs successivt så man tror man ska bli galen. Ja, ja skulle det någon i nöd så kanske det skulle vara befogat, men det som händer efter den ilskna signalen är att en man börjar rabbla en mängs information, enbart på franska 😳. Pan-pan-meddelanden ska användas vid situationer som inte uppfyller kraven för ett nödanrop. Ofta används det vid mekaniska fel, motorfel typ ”soppatorsk” eller andra problem där man behöver assistans men där det inte fara för liv eller egendom. ”All kommunikation bör om möjligt ske på engelska” står det i böckerna. Hm, det har inte den franske mannen i andra änden av luren fattat! Hur skulle vi ens kunna vara behjälpliga när vi inte förstår ett enda ord eftersom han inte tar meddelande på engelska också 🤷‍♀️. Nepp, då får de faktiskt klara sig själva. Vi kommer att fortsätta att så fort som möjligt rusa ner för att skruvar ner ljudet 😇.

Efter en lång dag på havet där vi avverkat nästan 60 distans gick vi in mot hamnen i Saint Marine. Den hamnen finns inte med i Reeds men den har fått väldigt bra recensioner i en app som heter Navily. Vi kom direkt in i ett ”franskt fredags-mess”. Fransk fredag, fransk högsäsong och en strid ström med båtar in i hamnen och människor som bara vill prata franska 😅. På kanal 09 försökte en kvinnlig hamnkapten dirigera alla de båtar som ropade upp och ville ha plats (tror vi 😉). Vi fick ropa ett antal gånger och blev så småningom hänvisade till boj 9 efter bron. Va, en bro! Kommer vi ens under den?

När vi studerade sjökortet visade det sig att bron hade en segelfri höjd på 30 meter, ingen fara vi är vana att gå under Öresundsbron där det är 24 meter och egentligen behöver vi bara 19 meter. Att hitta boj 9 var att leta efter en nål i en höstack! Det fanns säkert flera hundra bojar och alla var märkta men på olika sätt. Till slut tog vi en en omärkt boj mellan 109 och 111, det var så nära vi kom 🤓.

Med hjälp av några gymnastiska övningar av navigatören låg vi fastknutna i en boj efter en tilläggning som började med att kapten blev förbannad för att de bara pratade franska och att navigatören blev irriterad på kapten eftersom han inte kan ta seden dit han kommer, ja ni fattar 😅.

Efter bubbel och kalibreringssamtal återvände lugnet ombord och vi insåg hur bra vi har det. Vi är i Bretagne, har seglat hit på egen köl, vi har ingen tid att passa och bestämmer själva vad som blir nästa mål. Skål 🥂

Imorse var det ganska blåsigt på morgonen när vi vaknade. Det var länge sedan det blåste så mycket som 7-11 meter per sekund. Gjorde klart skepp för fortsatt resa söderut. Navigatören ordnade insidan av NOSTRA och kapten fixade utsidan, bland annat skulle genackern tas ner. Den hade fått sitta uppe under de dagar vi har legat i Camaret. Vi hade tur att båten bakom oss redan lämnat eftersom vi fick mer vingelutrymme. NOSTRA hade vinden rätt i sidan in mot bryggan vilket alltid är en utmaning när man ska lämna. Nu fanns det mer plats och kapten är grym på att köra på spring så NOSTRA lämnade bryggan utan problem.

Vi satte segel direkt, storsegel och fock och fick en härlig segling söderut.

När vi vände upp mot Morgat fick vi motvind så det blev att kryssa de sista 8 distansen. Vi gick upp till en vik öster om hamnen Morgat. Där låg de redan ett tiotal båtar på svaj så vi var inte ensamma om den tanken idag.

När vi sänkte ankaret var det lågvatten och 6,1 meter djupt strax efter klockan 18 när vattnet var som högst var djupet det dubbla. Vi matade ut 30 meter kätting vilket vi tyckte var tillräckligt även när det var som djupast.

När NOSTRA ligger på eget ankare använder vi ett ankarsegel. Hon svänger ganska mycket fram och tillbaka i vinden och ankarseglet gör att hon ligger mer still. Vinden var byig mellan 3-8 meter från nordost men vi låg bra och tryggt.

Dagens nautiska glosa blev ”snubber line” Den består av en ankarkrok som vi satte fast på kättingen samt två linor som vi fäste i knaparna på varje sida. När ”snubbern” var på plats matade vi ut kättingen så den hängde slackt. Syftet med en ”snubber line” är flera, dels avlastar det ankarspelet och dels minskar det ljudet från kättingen.

Idag var det första gången Mr Highfield (gummibåten) fick en motor i aktern och komma ut på en tur.

Kapten var så nöjd efter premiärturen både med Mr Highfield och att motorn startade. Det var annat än förra sommaren i Hunnebostrand när den gamla motorn vägrade starta. Kapten var rasande och motorn fortsatte att vara kass. Så det fick bli en tur till Göteborg för inköp av en ny motor 😅, men det är historia nu.

Vi tog en tur in i de grottor som finns i viken, naturen här är väldigt annorlunda. Spetsiga, höga berg och där emellan en sandstrand.

Kvällen blev solig och varm, vi njöt av kaffe i sittbrunnen och påbörjade planeringen för morgondagens ”strömhål” som man ska passera i så lite ström som möjligt 💦

Navigatören snörade på sig gympadojjorna strax efter åtta, tog ryggsäcken på ryggen och travade upp till affären. Inne i butiken var det som en myrstack, ett myller av personal som fyllde hyllorna som gapade tomma i går. Idag blev det en lyckad fångst, allt som stod på inköpslistan fanns, färsk mjölk, mozzarella, sallad och röd lök 👏. Tillbaka i NOSTRA blev de grötfrukost på fransk/svensk blandning, den blev perfekt!

Kapten förbarmade sig över navigatörens sandal där sulan tyvärr hade släppt för tredje gången. Just dessa Keen-sandaler är perfekta att ha på båten eftersom tårna är skyddad av en hätta. Med Brittas klösbräda och de minsta tvingarna ombord fixades sandalen. Det var hög tid eftersom navigatören lyckats sparka i en skotskena tidigare på dagen 😩.

Det blev en riktigt varm dag, närmare trettio grader och vindstilla. Det var en strid ström av mindre skutor in i hamnen. De flesta var från GBR och skutorna var marginellt äldre än besättningarna 😉. Grabbarna i hamnens gummibåt snurrade runt och dirigerade båtarna dit de ville ha dem. Någon besättning tog ett eget intiativ vilket innebar att de fick göra om och göra rätt genom att förtöja ytterligare en gång.

Efter lunch packade vi kylväskan med öl, vin, vatten, nötter och lite frukt och tog med oss badkläder för en sväng upp på vandringsleden. Värmen gjorde att vi vände ganska snart och gick till stranden istället. Där fläktade det skönt och det var dags för sommarens första dopp. Det var också första gången vi badade i denna delen av Atlanten, Keltiska sjön.

Det blev sköna timmar på en strand som blev mindre allt eftersom tidvattnet kom in . Kapten funderade högt över vad det var för mening med den förflyttning som ett par i medelåldern gjorde, de flyttade upp alla sina pinaler 15 meter på stranden. En halvtimme senare visade sig att det var ett klokt beslut. Vattnet steg fort och alla de som låg kvar fick både blöta handdukar och blöta kläder. På stranden fanns det också ”tykna” måsar som man säger i Göteborg. Helt obehindrat försökte herr mås kliva in vår vår påse med pistagenötter 😡. Va, är du go eller? En stund senare snodde samma mås en chipspåse från en familj, måsen flög iväg men orkade inte lyfta så högt eftersom påsen var för tung. Barnen sprang efter och lyckade till slut få tillbaka påsen, vilket gladde dem trots att halva innehållet låg i sanden vilket herr mås snabbt såg till att ta hand om.

Tillbaka i NOSTRA packade vi ihop cyklarna och duschade av oss saltvattnet därefter blev det middag. Råstekt potatis, kycklingfilé och sallad. Mums!

I morgon drar vi vidare. Många som går söder ut väljer att gå rakt över Biscaya, antingen härifrån, eller från Brest. Vi har uppfattat att det är vanligast är att gå från Brest till A Corona i Spanien. Det en distans på cirka 343 NM. Man brukar räkna med att resan tar 2-3 dygn allt beroende på vind och väder förstås. Norrmannen hade haft motvind när de gick norrut och deras resa hade tagit cirka 33 timmar. Vi har bestämt oss för att inte gå rätt över Biscaya, istället kommer vi att ta ”innevarvet”. Dels för att vi inte har bråttom men framförallt för att så många säger att det är så fina ställen som man inte ska missa. Resan imorgon blir inte så lång, kanske 25 distans. Vi hoppas hitta en bra ankarvik så vi kan ligga på eget ankare.