Kategori: Juli

Efter en lugn natt tog vi upp ankaret strax efter halv nio för att vid 12-tiden ta oss igenom det omtalade sundet ”Raz de Sein” (som Google vill översätta med bröstspolning 😳). Det är ett sund som är öppet mot Atlanten och känt för sina utmanande strömmar. Sundet ligger mellan udden ”Pointe de Raz” och ön ”Ile de Sein”. Det var den sista passagen (tror vi) där det kan vara lurigt med strömmar och i Reeds rekommenderas starkt att gå igenom sundet när det är slack. Slack betyder att det i stort är strömfritt. Det inträffar när vattennivån är stabil mellan två tidvatten, dvs innan vattnet vänder. Det var lite disigare idag än tidigare men fortfarande fint väder och varmt. Däremot har vattentemperaturen gått ner från 22-23 grader till 18-19 grader. Tur att premiärdoppet är avklarat.

Idag fick Mr Wattson komma ner i vattnet. Det är besättningsmedlem som inte gör särskilt mycket väsen av sig men är till stor nytta. Han håller till längst akterut där han är monterad på ett fäste som kapten har ritat och som George, en grym rumänsk skåning som är proffs på rostfritt, såg till att bli verklighet. Mr Wattson är en vattengenerator (Watt&Sea) som alstrar ström genom en propeller. Ju fortare vi seglar desto högre laddning. Seglar man i 8 knop kan han ladda upp till 600 watt, dvs 50 Amp. Wattson är ett bra komplement till solcellerna eftersom det ger oss möjlighet att ladda NOSTRAs batterier även när solen inte är på topp.

Passerade ”Raz de Sein” strax innan 12, helt enligt plan. Vi var inte de enda som hade gjort den planeringen vilket känns tryggt.

Kapten fick en vild idé att gena mellan två öar innanför fyren men navigatören tyckte annorlunda och så fick det bli. Nu borde väl navigatören äntligen fått lite mer självförtroende när det gäller beräkningar på strömmar och tidvatten. Varje kväll innan de utmanande passagerna finns det en viss oro. Inte hos kapten för han litar mer på navigatören än vad navigatören litar på sig själv 😊.

Efter sundet blev det genackersegling, men allt eftersom dagen gick dog vinden ut så efter ett par timmar fick vi starta motorn.

En och en halv knops fart är på tok för lite för en dagsetapp på 60 distans.

Vid flera tillfällen under dagen hade vi delfiner på besök, så vitt vi kunde se två olika sorter. De vi har sett tidigare har varit svarta och vita, men nu var det några som var lite större och nästan helt mörka. Fina var det alla fall.

Vi funderar på vad är det med fransmän och PAN-PAN anrop på VHF:en 😡. Det är minst ett varje dag. Det börjar med en larmsignal där ljudet höjs successivt så man tror man ska bli galen. Ja, ja skulle det någon i nöd så kanske det skulle vara befogat, men det som händer efter den ilskna signalen är att en man börjar rabbla en mängs information, enbart på franska 😳. Pan-pan-meddelanden ska användas vid situationer som inte uppfyller kraven för ett nödanrop. Ofta används det vid mekaniska fel, motorfel typ ”soppatorsk” eller andra problem där man behöver assistans men där det inte fara för liv eller egendom. ”All kommunikation bör om möjligt ske på engelska” står det i böckerna. Hm, det har inte den franske mannen i andra änden av luren fattat! Hur skulle vi ens kunna vara behjälpliga när vi inte förstår ett enda ord eftersom han inte tar meddelande på engelska också 🤷‍♀️. Nepp, då får de faktiskt klara sig själva. Vi kommer att fortsätta att så fort som möjligt rusa ner för att skruvar ner ljudet 😇.

Efter en lång dag på havet där vi avverkat nästan 60 distans gick vi in mot hamnen i Saint Marine. Den hamnen finns inte med i Reeds men den har fått väldigt bra recensioner i en app som heter Navily. Vi kom direkt in i ett ”franskt fredags-mess”. Fransk fredag, fransk högsäsong och en strid ström med båtar in i hamnen och människor som bara vill prata franska 😅. På kanal 09 försökte en kvinnlig hamnkapten dirigera alla de båtar som ropade upp och ville ha plats (tror vi 😉). Vi fick ropa ett antal gånger och blev så småningom hänvisade till boj 9 efter bron. Va, en bro! Kommer vi ens under den?

När vi studerade sjökortet visade det sig att bron hade en segelfri höjd på 30 meter, ingen fara vi är vana att gå under Öresundsbron där det är 24 meter och egentligen behöver vi bara 19 meter. Att hitta boj 9 var att leta efter en nål i en höstack! Det fanns säkert flera hundra bojar och alla var märkta men på olika sätt. Till slut tog vi en en omärkt boj mellan 109 och 111, det var så nära vi kom 🤓.

Med hjälp av några gymnastiska övningar av navigatören låg vi fastknutna i en boj efter en tilläggning som började med att kapten blev förbannad för att de bara pratade franska och att navigatören blev irriterad på kapten eftersom han inte kan ta seden dit han kommer, ja ni fattar 😅.

Efter bubbel och kalibreringssamtal återvände lugnet ombord och vi insåg hur bra vi har det. Vi är i Bretagne, har seglat hit på egen köl, vi har ingen tid att passa och bestämmer själva vad som blir nästa mål. Skål 🥂

Imorse var det ganska blåsigt på morgonen när vi vaknade. Det var länge sedan det blåste så mycket som 7-11 meter per sekund. Gjorde klart skepp för fortsatt resa söderut. Navigatören ordnade insidan av NOSTRA och kapten fixade utsidan, bland annat skulle genackern tas ner. Den hade fått sitta uppe under de dagar vi har legat i Camaret. Vi hade tur att båten bakom oss redan lämnat eftersom vi fick mer vingelutrymme. NOSTRA hade vinden rätt i sidan in mot bryggan vilket alltid är en utmaning när man ska lämna. Nu fanns det mer plats och kapten är grym på att köra på spring så NOSTRA lämnade bryggan utan problem.

Vi satte segel direkt, storsegel och fock och fick en härlig segling söderut.

När vi vände upp mot Morgat fick vi motvind så det blev att kryssa de sista 8 distansen. Vi gick upp till en vik öster om hamnen Morgat. Där låg de redan ett tiotal båtar på svaj så vi var inte ensamma om den tanken idag.

När vi sänkte ankaret var det lågvatten och 6,1 meter djupt strax efter klockan 18 när vattnet var som högst var djupet det dubbla. Vi matade ut 30 meter kätting vilket vi tyckte var tillräckligt även när det var som djupast.

När NOSTRA ligger på eget ankare använder vi ett ankarsegel. Hon svänger ganska mycket fram och tillbaka i vinden och ankarseglet gör att hon ligger mer still. Vinden var byig mellan 3-8 meter från nordost men vi låg bra och tryggt.

Dagens nautiska glosa blev ”snubber line” Den består av en ankarkrok som vi satte fast på kättingen samt två linor som vi fäste i knaparna på varje sida. När ”snubbern” var på plats matade vi ut kättingen så den hängde slackt. Syftet med en ”snubber line” är flera, dels avlastar det ankarspelet och dels minskar det ljudet från kättingen.

Idag var det första gången Mr Highfield (gummibåten) fick en motor i aktern och komma ut på en tur.

Kapten var så nöjd efter premiärturen både med Mr Highfield och att motorn startade. Det var annat än förra sommaren i Hunnebostrand när den gamla motorn vägrade starta. Kapten var rasande och motorn fortsatte att vara kass. Så det fick bli en tur till Göteborg för inköp av en ny motor 😅, men det är historia nu.

Vi tog en tur in i de grottor som finns i viken, naturen här är väldigt annorlunda. Spetsiga, höga berg och där emellan en sandstrand.

Kvällen blev solig och varm, vi njöt av kaffe i sittbrunnen och påbörjade planeringen för morgondagens ”strömhål” som man ska passera i så lite ström som möjligt 💦

Navigatören snörade på sig gympadojjorna strax efter åtta, tog ryggsäcken på ryggen och travade upp till affären. Inne i butiken var det som en myrstack, ett myller av personal som fyllde hyllorna som gapade tomma i går. Idag blev det en lyckad fångst, allt som stod på inköpslistan fanns, färsk mjölk, mozzarella, sallad och röd lök 👏. Tillbaka i NOSTRA blev de grötfrukost på fransk/svensk blandning, den blev perfekt!

Kapten förbarmade sig över navigatörens sandal där sulan tyvärr hade släppt för tredje gången. Just dessa Keen-sandaler är perfekta att ha på båten eftersom tårna är skyddad av en hätta. Med Brittas klösbräda och de minsta tvingarna ombord fixades sandalen. Det var hög tid eftersom navigatören lyckats sparka i en skotskena tidigare på dagen 😩.

Det blev en riktigt varm dag, närmare trettio grader och vindstilla. Det var en strid ström av mindre skutor in i hamnen. De flesta var från GBR och skutorna var marginellt äldre än besättningarna 😉. Grabbarna i hamnens gummibåt snurrade runt och dirigerade båtarna dit de ville ha dem. Någon besättning tog ett eget intiativ vilket innebar att de fick göra om och göra rätt genom att förtöja ytterligare en gång.

Efter lunch packade vi kylväskan med öl, vin, vatten, nötter och lite frukt och tog med oss badkläder för en sväng upp på vandringsleden. Värmen gjorde att vi vände ganska snart och gick till stranden istället. Där fläktade det skönt och det var dags för sommarens första dopp. Det var också första gången vi badade i denna delen av Atlanten, Keltiska sjön.

Det blev sköna timmar på en strand som blev mindre allt eftersom tidvattnet kom in . Kapten funderade högt över vad det var för mening med den förflyttning som ett par i medelåldern gjorde, de flyttade upp alla sina pinaler 15 meter på stranden. En halvtimme senare visade sig att det var ett klokt beslut. Vattnet steg fort och alla de som låg kvar fick både blöta handdukar och blöta kläder. På stranden fanns det också ”tykna” måsar som man säger i Göteborg. Helt obehindrat försökte herr mås kliva in vår vår påse med pistagenötter 😡. Va, är du go eller? En stund senare snodde samma mås en chipspåse från en familj, måsen flög iväg men orkade inte lyfta så högt eftersom påsen var för tung. Barnen sprang efter och lyckade till slut få tillbaka påsen, vilket gladde dem trots att halva innehållet låg i sanden vilket herr mås snabbt såg till att ta hand om.

Tillbaka i NOSTRA packade vi ihop cyklarna och duschade av oss saltvattnet därefter blev det middag. Råstekt potatis, kycklingfilé och sallad. Mums!

I morgon drar vi vidare. Många som går söder ut väljer att gå rakt över Biscaya, antingen härifrån, eller från Brest. Vi har uppfattat att det är vanligast är att gå från Brest till A Corona i Spanien. Det en distans på cirka 343 NM. Man brukar räkna med att resan tar 2-3 dygn allt beroende på vind och väder förstås. Norrmannen hade haft motvind när de gick norrut och deras resa hade tagit cirka 33 timmar. Vi har bestämt oss för att inte gå rätt över Biscaya, istället kommer vi att ta ”innevarvet”. Dels för att vi inte har bråttom men framförallt för att så många säger att det är så fina ställen som man inte ska missa. Resan imorgon blir inte så lång, kanske 25 distans. Vi hoppas hitta en bra ankarvik så vi kan ligga på eget ankare.

Det var lugnt och skönt att ligga förtöjd på boj inatt. Vi tog en lugn start på morgon med frukost i sittbrunnen samtidigt som vi spanade in alla båtar som lämnade hamnen. Helt plötsligt hör vi en kraftig smäll och master som slog, det lät precis som att något gått på grund. Det visade sig att en öppen motorbåt på 5-6 meter med ett vasst ankare i fören hade kört rätt in i sidan på en av de segelbåtarna som låg på utsidan piren. Tur vi inte la oss där igår 😱. Det blev ett herrans liv på platsen. Vi tror vi att det var fransmän i båda båtarna vilket i och för sig var bra. Vi hade haft det jobbigt med att först vara franskt arga och sedan skriva en skadeanmälan på franska 😅.

Kapten kontaktade hamnen via VHF kanal 09 och frågade om de hade en ledig plats inne i hamnen för oss. Vi blev hänvisade en långsidesplats som blev perfekt. Väl inne i hamnen var det dags för kapten att ge logggivaren lite kärlek (det är den som visar hur fort vi kör). Den har slutat fungera några gånger till och från de senaste dagarna så en översyn var välbehövlig.

Längre fram på bryggan låg en norsk båt. De hade haft koll på när vi kom igår så de visste att vi var svenskar. Själva var det på väg hem till Lofoten efter fyra år i Portugal och Grekland. De hade två ”pingers” ombord som de undrade om vi var intresserade av. Pingers används av fiskare både i Portugal och i Norge. De sätts på fiskenäten och sänder ut ett ljud på en frekvens som delfiner och späckhuggare inte gillar. Många långseglare har dom på släp efter båten vid Biscaya och längs Portugals kust för att förebygga attacker från späckhuggare som förstör båtarnas roder. Späckhuggarna rör sig norr- och söderut, eftersom de följer tonfiskstimmen. Så nu är vi med två ”bananpingers”, färdigriggade med tampar och blysänken.

Även om risken är liten att bli utsatt för späckhuggare så känns det bra att kunna förebygga det som går att förebygga, och om en sjöbuse från Lofoten tyckte att det är en bra grej så tycker vi också det. Ljudet ska aktiveras när pingern kommer i vattnet men av någon anledning gav den ifrån sig ljud när kapten stoppade ner dem i den stuv. Det hörde både Britta och navigatören, dock inte kapten. Britta smög runt, spanade och funderade på vad som hade kommit in i NOSTRA 😂.

Tog en promenad upp till centrum i den 30-gradiga värmen. Vi klagar absolut inte, det var inte så många veckor sedan vi tog av oss långkalsongerna.

Det blev lunch på stan innan vi gick tillbaka till NOSTRA, vi betalade hamnavgiften för två nätter, tog kaffe och en siesta.

Normmannen gick gick på bryggan och väntade på att en mekaniker skulle komma med ett nytt batteri ”the first thing in the afternoon” hade han fått som besked. Vi bjöd in honom på en öl, frugan var och tvättade kläder på stan. Här var tvättmöjligheterna verkligen annorlunda. Stora 18 kilos tvättmaskiner och torktumlare står strategiskt uppställda vid parkeringsplatser och köpcentrum.

Norrmannen delade med sig av de erfarenheter de fått under fyra år i Medelhavet. De hade aldrig betalat något extra skatt i Grekland och de hade aldrig klarerat in i något land när de lämnat EU, exempelvis Albanien och Marocko. Deras devis var att det var bättre att inte ställa frågor kring vilka krav som fanns, det var bättre att ligga lite under radarn. Bevisligen hade det funkat för dem, det frågades aldrig efter några papper i hamnarna. När det gällde strömberäkningar hängde de på engelsmännen när de lämnade hamnarna, ” dom kan ju det här” var deras resonemang🤔. Vi tror att det sista var lite överdrivet men vi tog med oss en hel del bra tips. Det där med att inte ha koll på regelverket behöver vi nog smälta lite 😅 om vi känner oss själva rätt.

Cyklade upp till affären för lite inköp. Det var en stor och välsorterad butik och vi hittade äntligen havregryn.

Det var inga fiberhavregryn direkt som vi brukar ha till gröten men de var väl värda att få en chans. Däremot var det omöjligt att hitta färsk mjölk, Prosecco var betydligt lättare. Navigatören får ta sig en promenad till affären tidigt imorgon för att se om det kommit in någon mjölk i annat fall får vi testa att Prosecco till gröten 😉.

Till middag blev det svamprisotto kokad i tryckkokaren – den blev lika perfekt 👌 som första gången.

Att förtöja på platser med tidvatten brukar aldrig vara något problem men den här båtägaren hade troligtvis otur när hen tänkte 😳.

Vaknade tidigt efter en skönt och lugn natt. Startade morgon men att uppdatera bloggen, energin fanns inte riktigt igår 😊. Finlirade beräkningarna för dagens resa och passagen genom Chenal de Four. Även om vi tyckte att vi inte hade huvudena med oss riktigt igår så var det rätt räknat. Den sydliga strömmen i Chenal de Four börjar i höjd med fyren Le Four när det är högvatten i Brest (15.46). I Reeds står det ”arrive a little early” och det översatte vi med ”typ en kvart innan”, men vem vet 🤷‍♀️. Det innebär att vi ska vara vid fyren omkring 15.30 för att få medström. Strömmen kommer vara starkast i den södra delen av passagen i höjd med Le Conquet. Där börjar den sydliga strömmen vid 16 tiden och kan bli upp till 5 knop. Området är känt för att vara utmanande vid starka vindar och motgående ström vilket gjorde att vi ville göra noggranna beräkningar. Förhållandena för oss är gynnsamma. Det är svaga vindar och vid den här tiden i månaden är det mellan neap och spring vilket innebär att strömmen inte är som starkast. Vi vill ändå testa våra beräkningar genom att jämföra dem med verkligheten för att utvecklas och förstå vad vi begriper som Kurt Olsson hade sagt 😉.

Vi gjorde en stor laddning med kycklingfiléer i ugnen. Det går att använda till wraps, sallad och i pasta vilket är perfekt att ha i kylen när hungern slår till.

Vi tog lunch och kaffe innan avgång 12.00. Vi ville ha gott om tid för att kunna segla de 14 distansen till fyren Le Four, vi visste att vi skulle ha motström hela vägen fram till fyren. Satte segel i hamninloppen och fick en fin segling inledningsvis. Sedan slog motströmmen till! Den största delen av sträckan hade vi en motström på två knop men vi hade tålamod vi hade inte bråttom. Med spirade segel seglade vi ”wing-on-wing” så sakterligt framåt i motström, akterlig vind och i sol 😎. Även idag fick vi besök av delfiner, en stor och en liten som var med oss en stund sen tyckte de nog att det gick lite väl långsamt så de drog iväg.

Resan genom Chenal de Four blev helt odramtatiskt, där vattnet kokade mest var precis innan vi kom fram till fyren. Klockan 15.29 var vi tvärs fyren och fick medström mellan 2-4 knop genom hela kanalen. Beskrivningen i Reeds stämde bra, i höjd med Le Conquet där kanalen smalnar av var strömmen drygt fyra knop med oss. Genuan byttes till genacker, och det blev en härlig segling hela vägen.

Nu bytte vi vatten från Engelska kanalen mot Atlanten.

Väl framme vid dagens mål Camaret sur Meer var det fullt på insidan i hamnen. Vi blev anvisade en plats på utsidan piren men eftersom vi helst inte vill förtöja NOSTRA så utsatt med vinden i sidan valde vi att förtöja vid en boj i viken utanför hamnen. Det blev perfekt, en varm och fin kväll med tilläggare i ”baksätet”.

Här blir vi kvar några dagar, det ska vara en fin stad och navigatören behöver träna på att inte alltid ”vara på väg” 😀.

Lämnade Roscoff strax efter åtta i en varm och fin sommarmorgon. Besättningen i RED KITE vinkade av oss och önskade oss en trevlig resa. De skulle de gå upp och lägga sig på ankare i floden senare på dagen för att segla hem till Plymouth dagen därpå.

Vi satte storsegel och genuan precis utanför hamninloppet och fick en härlig segling först i nordlig kurs. Vi insåg snabbt att den kurs vi skulle ha övervägande delen av dagen, efter att ha passerat ön Ile del Batz, innebar bra genackervind. Det var bara att ta fram gajar (snören som man skotar genackern med) och genackern som ligger i en väska på fördäck och hissa den.

Vi blir snabbare och bättre på att sätta den för varje gång. Färre trassel med andra skot och fall men som alltid är bra kommunikation den avgörande detaljen ☺️. Det blev en härlig genackersegling i stort sett hela resan.

Eftersom vinden var rakt akterlig (plattläns) i förhållande till den kurs vi skulle ha till målet så kryssade vi i den akterliga vinden. Då stod geackern bra, dessutom stöttad av en sugga på gajen. Japp, vi har fler djur än Britta ombord 😂 men de ligger oftast i en stuv.

Det var oförväntat lite båt ute idag, vi såg bara några långt bort i fjärran. Däremot fick vi äntligen besök av delfiner. Det var ett par stora och någon mindre som lekte i NOSTRAs bogvatten. Det var inte lätt att få dem att fastna på kort men lite bevis lyckades vi fånga. Lycka!

När vi efter drygt sex timmar ändrade kurs för att gå in till L Aber-Wrac´h rullade vi in genackern. Vi testade att rulla ut genuan istället men det blev helt kasst på grund av den akterliga vinden. Vi fortsatte bara på storseglet i cirka en timme vilket gick tillräckligt fort. Kapten fixerade bommen med en preventergaj för att slippa vara oroliga för ”slänggippar”. Med cirka tre distans kvar till hamnen var det dags att sätta nästa försegel. Vinden hade tilltagit och med kurs in mot hamninloppet kom vinden in snett framifrån (bidevind). Preventern plockades bort och focken rullades ut. Det var flera båtar på väg in i hamninloppet och det står i alla hamnböcker att hamnen är trång så man uppmanas ha fendrar och alla tampar klara när man kommer dit. Navigatören tyckte att det var ”onödigt bra” att surfa in i över sju knop mot en okänd trång hamn med en krängande 12 ton tung båt men det tyckte inte kapten. Och eftersom kapten är just kapten så fick det bli så 😉.

Väl framme vid hamnen kom två killar i en gummibåt ut och anvisade oss en plats långsides på insidan av hamnpiren. Förutom att visa oss vilken plats vi skulle lägga till vid så hjälpte de till med både med tampar och förtöjning. En perfekt service. Dels underlättade det för oss och dels tänker vi att det är bra för dem att ha koll på var alla gästbåtar passar bäst beroende på storlek och hur länge de ska stanna.

När NOSTRA var fastknuten var det hög tid för besättningen att få något i magarna 😤 det hade blivit dåligt med mat under dagen. Det fanns inte tillräckligt med (positivt) humör kvar för något annat än ”snabbt och enkelt”. Det blev omelett med lök, tomat och ost, och förutom att det var snabbt och enkelt var det riktigt gott 😋.

Med högre blodsockernivå hos besättningen fanns det utrymme för en dialog om vi skulle förtöja om. Det var långt mellan knaparna på bryggan och NOSTRA låg inte lika bra som hon kunde göra. Vi hade fått ta våra extra långa förtöjningstampar för att ”få till det”. Vi förhalade NOSTRA framåt ett par meter och simsalabim så passade både tampar och spring bättre. Eftersom NOSTRA var förtöjd med spring (vilket vi alltid har) ska för- och aktertampen gå ganska rakt mot bryggan. Även förtöjning är en konst 🤓.

Vi kunde sammanfatta dagen med att konstatera att vi under resan idag som totalt var 35 distans använt oss av alla segel och i stor sett samtliga tampar. Det blev en dag där vi sluppit motorgång, bara underbar segling hela dagen. Att sedan delfiner blev nyfikna på NOSTRA blev plusmeny. Nu ska beräkningarna finjusteras för Chenal du Four inför morgondagen som enligt prognosen ska erbjuda sol, måttliga ostliga vindar och 26 grader varmt 😎. Det är tufft att vara ”längeseglare”!

Vaknade till ännu en underbar sommarmorgon. Vi sov som stockar under natten vilket var välbehövligt efter en natt med minimalt med sömn. Efter frukost packade vi upp våra ihopfällbara Bromptoncyklar. Vi är så glada över att vi kostade på oss varsin Brompton för det förenklar och ökar möjligheten att utforska omgivningen. Besättningen i RED KITE hade också varsin, de hade haft sina i 26 år och de såg fortfarande nya ut. Brompton är verkligen kvalité. De hade byggt om sina till elcyklar vilket tydligen inte hade var så komplicerat. De var mycket nöjda med den uppgraderingen nu när de började bli lite äldre. Hm 🤔, kanske något för oss, nja än så länge fungerar det bra utan extrahjälp. Tog i iallafall ett kort på batteriet ifall vi får för oss att ”hotta upp” dom någon dag.

Precis när vi skulle lämna hamnen såg vi att det var ett firande på bryggan längst in. Det var vinnaren av ”the final rush” i tävlingen ”The Ocean Fifty” ARKEMA som hade kommit in i hamnen. De hade startat i Cowes och målgången var i Roscoff. Navigatören som tycker att en båt ska vara en traditionell enskrovsbåt var inte särskilt imponerad av ”flytetyget” men det var det andra som var 😉.

Roscoff var en fin och riktigt fransk stenstad. Ett fint mysigt centrum men många flanerande turister och lördagslediga fransmän.

Innan vi lämnade centrum tog vi en lunch för att sedan cykla vidare till stormarknaden för att handla lite mat. På väg hem bråkade Google map med oss. Är det bara vi som tycker att det är svårt att följa vägbeskrivningen och veta åt vilket håll den vill att vi ska styra? Hur mycket vi än centrerade fladdrade den runt med oss. Tillslut hamnade vi inne i en trång gränd bland flera fina stenhus. En fransyska i övre medelåldern som satt i en bil frågade om vi hade problem (tror vi, för hon sa det på franska 😅). När vi förklarade att vi skulle till hamnen erbjöd hon sig (nu på engelska 👍) att köra före med bilen eftersom hon ändå skulle åt det hållet. Sagt och gjort, vi hakade på. Det var bara det att det var värsta uppförsbackarna och den vänliga fransyska körde ”järnet”. Mitt i uppförsbackarna hörde jag kapten väsa mellan andetagen: – Tror hon att vi är med i Tour de France, eller! Väl uppe visade hon med blinkersen att vi skulle svänga ner till höger, vi vinkade glatt som tack för hjälpen när hon fortsatte rakt fram. Vi fortsatte ner mot hamnen nu i ett betydligt lugnare tempo 😀.

Tillbaka i NOSTRA gick kapten ut för att umgås med ”Mr drönare” en stund. Det blev några fina bilder över hamnen i Roscoff och de båda Reginorna som låg som två systrar intill varandra.

Resten av dagen njöt vi av sommaren i sittbrunnen och förkovrade oss lite i den franska geografin. Vi har sett att många utländska seglare har en blårandig flagga under den franska gästflaggan. Vi fattade att det var Bretagnes flagga men vår egen kunskap om den franska geografin räckte inte till att reda ut vad som är Bretagne och vad som är Finistère 🤔. Det blev att ”spela Google”. Så nu vet vi! Frankrike är indelat i 18 regioner där 13 av dem ligger i Europa. Vi har passerat regionerna Nord-Pas-de-Calais Picardie, Normandie och nu befinner vi oss nu i Bretagne som är Frankrikes västligaste region. Bretagne består av fyra departement, som enligt Google kan jämföras med län. Ett av Bretagnes fyra departement är Finistère. Så nu har även NOSTRAs besättningen fattat att vi är i Frankrike, Bretagne och Finistère samtidigt 😊. Efter den geografilektionen var det dags att koppla av med med kaptenens röda specialare. Mums!

Torsdagen började med vanliga morgonbestyr samtidigt som vi förberedde NOSTRA och oss själva för en nattlig resa på 118 distans. Vår planerade rutt hade vi lagt mellan ”the Channel Islands”, söder om Guernsey och Sark och norr om Jersey. Navigatören har haft pannan i djupa ”beräkningsveck” i över ett dygn eftersom sträckan kan vara utmanande om man blir ”otajmad” med strömmen. Särskilt när man rundar Cap de la Hauge där strömmen är stark. Planen var att passera när det var högvatten i Dover eftersom strömmarna då är mest fördelaktiga.

Vi hade sett en svensk båt i hamnen i Cherbourg när vi tog en bryggsväng på onsdag kväll. En Bavaria 30, en mindre segelbåt som man inte så ofta ser i sådana här sammanhang. När vi gick förbi på torsdag morgon, på väg för att köpa bröd, kom ägaren till båten ut på bryggan. Det det blev en liten pratstund med Jakob från Amundön (söder om Göteborg). Jacob hade haft båten i Portugal i fem år och nu höll han på att transportsegla (när man inte hinner njuta av hamnar utan hela tiden är i seglarstället) den från Portugal till Göteborg. Båten hade varit på varv i Cherbourg de senaste dagarna eftersom ventilen till septitanken 💩 hade gått sönder. Allt var nu löst så de (Jacob och en något äldre engelsktalande man) skulle precis släppa tamparna för att fortsätta norrut. De skulle bara se om de kunde få tag i sjökort först. Deras mål var att gå ”stående mastrutten”, dvs kanalvägen igenom Nederländerna, där man kan gå med segelbåtar och som är betydligt mer skyddad för väder och vind än öppet hav.

Vår runda på stan resulterade i inköp av ett paket mjölk och en baguette. Vi vill egentligen ha ett annat bröd men det är ju omöjligt att hitta i det här ”baguettlandet”. Kapten inhandlade två alladinknapar till NOSTRA eftersom han har en idé att den svenska flaggan ska få en mer framträdande placering genom att hissas i akterstaget. Vi får se hur resultatet blir 😀.

Tillbaka i NOSTRA letade vi upp de sjökort och böcker vi hade för farvattnen i Nederländerna och lånade ut dem till Jacob. Vi bytte kontaktuppgifter och bestämde att han skickar dem till vår adress i Skärhamn när han inte behöver dem längre. Han blev väldigt glad eftersom det är ett måste att ha boken om ”stående mastrutten” ombord när man kör i kanalen. Det är klart att vi seglare hjälps åt. Vi lunchade, tankade vatten och gjorde ordning mat och dryck till överfarten. Ett paket ”skärhamnslagad” chili con carne ur frysen fick bli planen för dagens middag.

Klockan två släppte vi tamparna och lämnade hamnen i Cherbourg. Enligt våra beräkningar skulle det ta cirka 2,5 timma för att nå udden vid Cap de la Haague. Det fick inte gå fortare än så för då skulle strömmen vara alldeles för stark för att runda udden. Samtidigt med oss gick det ut en segelbåt från Schweiz som skulle åt samma håll. Navigatören funderade på om det var bra eller dåligt att en besättning från ett land som helt saknar både kust och tidvatten har gjort samma beräkningar som oss i NOSTRA 🤔.

Motströmmen bort till udden var starkare än vad vi hade räknat med men det spelade ingen roll. Bättre det än att vi skulle komma dit för tidigt. När vi hade cirka en timme kvar till udden såg vi på navigatorn att det fortfarande var nordgående ström på 5,7 knop. Vi såg att ytterligare två båtar hade lämnat hamnen i Cherbourg och var på väg åt samma håll som vi. Vi kanske var på rätt spår i alla fall 🧐? Det var check i många rutor som gjorde att förutsättningarna såg bra ut för en säker överfart. Dels var det neap så koefficienten för passagen runt udden var bra enligt Reeds, vinden var svag och barometern gick åt rätt håll. Så nu hängde resten på navigatörens förmåga 🤓.

Väl vid udden fick vi lite motström och vattnet var oroligt på grund av strömmen men allt gick galant. Därefter hade vi cirka en timme med lite motström, men sedan vände strömmen men däremot dog vinden tyvärr ut så det blev att starta maskin.

Därefter hade vi en fantastisk resa mellan kanalöarna, vi loggade mellan 8-9 knop. Vi satte upp genackern för att ta tillvara på möjligheten att segla på den lilla vind som var.

Det gick ett tag sedan blev det för lite vind även för genackern. Solen gick ner i horisonten och vi fick istället njuta av månen och havsglitter.

Vi mötte inga båtar under hela resan, däremot hade vi två medgångare akter om oss som gick in i en ankarvik vid Sark. Det enda vi behövde ha koll på var fiskeredskap i vattnet, bojar och flöten som vi helst inte vill ha i propellern eller runt kölen.

Även om vi har gjort många nattpass så var längesedan nu. När vi jobbade treskift fanns det något som kallades tidigt och sent uppehåll. Inatt valde kapten att ta det tidiga uppehållet mellan 23.30- 01.30. Navigatören tog sitt uppehåll tillsammans med Britta mellan 02-04. Innan vi gosade ner oss i kojen gick Britta på toaletten. Hon är så duktig och sköter sig så bra trots att det gungar och far i NOSTRA. Det märks att hon är en van skeppskatt och att hon är trygg med sin besättning.

Med en timme kvar på resan fick vi extra pepp genom att Agnes hälsade godmorgon i sin måspyjamas ❤️

Strax innan 09 var vi framme vid hamnen i Roscoff, en etapp var genomförd med beröm godkänt ⭐️.

Kapten ropade upp hamnen på kanal 09 och en kille kom ut och mötte oss i en gummibåt. Han anvisade oss en plats intill en annan Regina af Vindö 43. Hennes hemmahamn är Plymouth. RED KITE som är byggd 2010 samma år som NOSTRA. Hon har tillverkningsnummer 43. NOSTRA har nummer 41 av totalt 45 tillverkare 43:or innan företaget köptes upp av Sweden Yacht Group. Efter 19 timmar var vi väl förtöjda i en välordnad marina i underbart sommarväder 😎.

Efter att ha ätit frukost, tagit ner genackern, diskat och plockat ihop efter nattens resa gick vi upp och betalade hamnavgift för två nätter. Därefter blev det några timmars sömn innan dusch och tilläggare.

Resten av dagen avnjöts i sittbrunnen på NOSTRA. Vi funderade ett tag på att kosta på oss den första glassen sedan vi gav oss iväg den 31 maj men vi orkade inte gå upp och köpa någon glass. Istället avnjöt vi kvällskaffet i sittbrunnen på NOSTRA med Nobless som vi fick av vår fina granne på Kajen inför vår avresa. Tack Ann-Christin 🙏

Det blev en tidig kväll för hela besättningen. Vi kröp ner i kojen nöjda med vår prestation senaste dygnet för att hämta kraft inför en ny dag då vi ska utforska Roscoff och påbörja beräkningarna för nästa passage ”Chenal du four”.

Navigatören och Britta lämnade kojen 03.30 imorse. Klockan var ställd på 04.00 så kapten fick några minuter till. Lämnade hamnen i St Veer-La-Hougue 04.46, en timma innan portarna stängdes. Det var ytterligare några båtar som hade samma plan som oss, bland annat en fiskebåt. Vi tog möjligheten att följa honom i hans kölvatten. Alternativet till att gå upp tidigt var att lämna vid nästa portöppning, 13.26. Det tyckt vi var ett sämre alternativ.

I viken utanför hamnen låg en hel del fritidsbåtar på svaj, bland annat den engelska motorbåt som låg intill oss i hamnen. De valde att gå ut när portarna öppnade 00.45 och lägga sig på eget ankare för att fortsätta sin resa klockan 09.00, helt obehindrade av stängda portar.

Vinden var svag men vi satte storseglet som stöd, dels för att NOSTRA skulle gunga mindre och dels för att påverka farten något. Det blev ytterligare en magisk morgon. Varm luft, soluppgång inte särskilt mycket sjö och medström.

Det blev den kortaste men också den snabbaste etappen hittills. Vi loggade aldrig under 7,5 knop, större delen av resa låg vi runt 9 knop. Det enda vi saknade var besök av delfiner. Vi har läst att många har fått den upplevelsen i de här vattnen men vi väljer att vänta tålmodigt, en dag kommer de bli nyfikna på NOSTRA.

I höjd med udden Ponte De Barfleur blev vattnet oroligt på flera ställen. Helt plötsligt byggdes det upp vågor, det blir så när strömmen möter vinden. Eftersom vinden inte var så kraftig blev det ingen stark reaktion, men det var häftigt att se och viktigt att förstå hur naturen reagerar. Vid tuffare förhållanden kan situationen till och med bli farlig.

Efter nästan 26 distans och knappt fyra timmar gick vi in hamninloppet i Cherbourg. Kapten kallade upp hamnen på VHF kanal 09 och två killar mötte upp i en gummibåt och hänvisade oss en plats på ponton P. Eftersom fingerpontonerna var ganska korta förtöjde vi med aktern mot bryggan. Det har vi lärt oss fungerar bäst när vi ska kliva av och på båten. Vi fick platsen intill en av de två nederländska båtar som vi har träffat i Dieppe och Le Havre och som också är på väg söderut.

Kvart i tio på förmiddagen var NOSTRA väl förtöjd, avspolad och med avtorkade rutor. Nyvakna besättningarna i båtarna på bryggan kom ut en efter en. Deras dag startade när vårt dagsverk var avklarat 😉. Både kapten och navigatörn tyckte att 08.45 var för tidigt för en vanlig tilläggare så det fick bli en persika och kaffe istället.

Vi gick upp till hamnkontoret och betalade för en natt. Cherbourgs hamn verkar vara en riktigt knutpunkt, en del är på på väg söderut andra är på väg norrut.

Det var många båtar med engelsk flagg vilket inte är så konstigt eftersom det är förhållandevis nära. Eftersom GBR inte är med i EU längre måste de klarera in i EU vilket gör att de har internationella signalflaggan Q hissad. ”Mitt fartyg är fritt från smitta. jag begär rätt till fri samfärdsel med land”

Vi tog vägen förbi tankstället där vi såg en svenskflaggad Regina af Vindö 38, MINERVA. De var ett par i övre medelåldern från Karlstad som under ett år har varit i Karibien tur och retur. Nu var de på väg hem igen. De hade sett oss när vi kom in och frågade om vi hade båten på Öckerö. ”Nej men vi låg på Björkö tidigare” blev vårt svar. Det visade sig att vi hade legat intill varandra på Rammen, en naturhamn öster om Rörö, för 6-7 år sedan. Nu ses vi här i Frankrike på väg åt varsitt håll, världen är bra liten.

Tillbaka i NOSTRA var det dags för lunch och en tre timmar försenad tilläggare på fördäck.

Efter att ha njutit av värmen i sittbrunnen en stund var det dags att påbörja planeringen för nästa etapp. Det är många som har tipsat oss om att kanalöarna Guernsey, Alderney och Sark är väl värt ett besök, men eftersom delar av besättningen (😼) inte är välkommen så avstår vi. Vi får spara det till ett tillfälle när besättningslistan ser annorlunda ut. Vi vill gärna ha skeppskatten med oss hela vägen 😻.

Navigatören har vissa funderingar kring nästa etapp, det är ett område med väldigt starka tidvattenströmmar så det gäller att ha en god planering 😅. Vi får se om vi går söder ut ner mot Saint-Malo eller om vi sätter en sydvästlig kurs rakt över bukten och tar en nattsegling. Fortsättning följer 💦

Vaknade till en solig dag, nätterna är fuktiga så vi kör fortfarande avfuktaren på nätterna. I vintras hade vi två avfuktare igång dygnet runt och när vi påbörjade vår resa söderut valde vi att ta med oss en av dom vilket vi inte ångrar. Även om det blir allt varmare ute så blir inneklimatet så mycket bättre när avfuktaren gör sitt under natten.

Morgonen startade med tvätt av lakan och ytterligare två tvättar. Tre tvättar till ungefär halva priset för vad en en tvätt kostade i Vflieland 😳 Halv tio var allt färdigtvättad och upphängt på NOSTRA.

Tvättmaskinen var av amerikanskt stuk, toppmatat där tvättmedlet hälls direkt i trumman. Varför tar en vittvätt i Sverige över tre timmar och i den här typen av tvättmaskin tar alla tvättar 30 minuter? Det är en fundering som i alla fall halva besättningen har 🤔. Det tycks ju bli. rent, det luktar gott och det känns precis som ”svensktvättade” lakan. Det är nog något tekniskt som har med energisnålt och miljövänligt att göra 🤷‍♀️. Torkvädret gick det i alla fall inte att klaga på.

Inatt öppnades portarna två minuter efter midnatt och var öppna till tre minuter efter fem. Det kom in ett par båtar i hamnen strax efter tolv inatt, vi vaknade av att de körde bogpropeller men det var inte någon större trafik. Vi fascineras fortfarande av att det som är naturligt här är helt onaturligt för oss som inte lever med tidvatten.

Idag var det lågvatten 09.11, en skillnad på 5,5 meter.

Inloppet i hamnen blir i stort sett torrlagt. Samtidigt utnyttjar man förutsättningarna optimalt. Istället för att lyfta fiskebåten för underhållsarbete förtöjer man båten på utsidan, inväntar lågvattnet för att torrskodd byta propellrar, offeranoder eller vad som nu behöver göras.

När vattnet sjönk undan och det blev lågvatten kom det fram någon form av odling. Små traktorer snurrade runt och tog hand om det som skulle tas om hand. Vi har ingen aning om vad det är som odlar. Troligtvis något som vi inte äter, typ snäckor eller små kryp 🥹. Är det någon av er som följer bloggen som vet?

Det är lätt att fastna i begränsande tankegångar, att utmaningen med tidvatten är att man inte kan göra allting när man själv vill. Ju mer vi funderar tror vi att det är tvärtom, dvs ett förhållningssätt där tidvatten berikar. Det som är en odling som skördas med traktorer var sjätte timme vid lågvatten är en plats där det bedrivs seglarskola när vattnet är tillbaka. Samma landremsa nyttjas till flera ändamål. Att sedan odlingen vattnas naturligt två gånger per dygn borde minska behovet av statlig ersättning till bönderna på grund av torka eller för den delen av väta. Så tidvatten ger fler möjligheter än begränsningar!

Vi tog cyklarna upp till affären för att fylla kyl och frys. Ungefär 1,5 kilometer ovanför hamnen låg en fantastisk affär som hade det mesta. Det enda vi inte får tag på här i Frankrike är yoghurt som inte innehåller så mycket socker, de flesta innehåller 11-16 gram socker. Till slut hittade vi en som låg på 5,6 gram socker så den fick det blir. Däremot var bubbelhyllorna välfyllda.

Tillbaka i hamnen blev det kycklingsallad och en halv citron tartalettes till lunch i NOSTRA.

Navigatören fick för sig att testa paketleveranserna inom Europa, nu till Sverige istället för från Sverige. Det blev en cykeltur till byn ca 3 km ovanför hamnen, ett fint litet centrum. Ärendet på postkontoret blev en språklig utmaning. Den mycket franska kvinnan i luckan var väldigt tydlig med att hon inte kunde någon engelska och förklarade undervisande intensivt på franska, vilket innebar att navigatören inte förstod någonting alls. Ärendet genomfördes dock till belåtenhet och kvinnan såg nöjd ut när ärendet avslutade med några artiga ”merci”.

På vägen hem blev det ett nyfiket stopp för att se vad fiskarna hade i lasten. Ingen som vi blev direkt sugna på, snäckor och silverfiskar 😉.

I morgon fortsätter vår och NOSTRAs resan söderut mot Cherbourg, portarna i hamnen stängs 05.45 i morgon bitti och då har vi ha passerat. Strömmen kommer vara med oss den största delen av resan, men sannolikt blir det motström den sista biten. Det är cirka 26 distans och vi har ingen tid att passa så vi tar det som det blir, men först ska vi sova en natt i nytvättade och ”utetorkade” lakan 👌.