Onsdagen den 25 oktober klockan 10.30 lämnade vi marinan i Lagos för vad vi tror är sista gången på länge. Lagos har varit en trygg plats både för oss och NOSTRA men nu kände vi oss redo att se något annat. Efter knappt 50 NM surfade vi in i inloppet mot Faro och Culatra. Tidvattnet var på väg ut och strömmen var stark i inloppet så kapten fick hålla stabilt i ratten. Det kändes nästan som att komma hem att vara här igen. När vi ankrade här senast i början av maj stannade vi i åtta nätter. Den här gången blev det bara en natt eftersom vi snabbt ville komma till Gibraltar. Som vanligt på den här ankarplatsen tog ankaret direkt och när ankarseglet satt som det skulle var det så dags för höstens första tilläggare. Härligt att resa på egen köl igen!
Efter en lugn natt ringde väckarklockan redan klockan sex. Vi ville komma iväg i tid eftersom vi hade planerat att gå 60 NM till Mazagon. Förra gången vi gick österut låg vi både i Albufeira och Ayamonte på väg till Mazagon men det hoppade vi över den här gången. Tyvärr är orcas-situationen fortsatt utmanande även om attackerna inte har varit lika många i oktober i år. Sannolikt beror det på att det är färre båtar ute vid den här tiden på året men framförallt för att många följer rekommendationerna om att hålla sig nära kusten, och inte vara utanför 20-meterskurvan där det går. Två dagar innan vi lämnade Lagos var det en interaktion mellan en båt och en späckhuggare i höjd med Tavira, öster om Culatra så vår ”orcasmedicin” fick en strategisk placering ”in case off”.
Strategisk placering! Vii hoppas att vi slipper använda dem, men som alltid – Nöden har ingen lag!
Väderleksrapporten hade utlovat regn i stort sett hela dagen men som tur var hade de fel den här gången. Vi fick en härlig seglingsdag med spirat försegel. De sista två, tre timmarna innan vi var framme i Mazagon ökade vinden till 12-13 meter/sekund. Det var onödigt mycket vind men vi hade tagit ner spirbommen och NOSTRA gjorde bra fart bara med storseglet 💨. Regnet hann ikapp oss de två sista timmarna innan Mazagon.
På väg in i det stora hamninloppet ringde navigatören upp marinan för att höra om vi kunde få en angiven plats direkt istället för att lägga till vid ankomstbryggan i den hårda vinden. Efter ett förvirrande engelsk/spanskt samtal var vi överens om att vi skulle kalla upp marinan på kanal 9 så skulle vi få hjälp med att förtöja på plats F7. Eftersom vi varit i marinan tidigare kände vi oss trygga med hur det såg ut. Sagt och gjort, kapten kallade upp marinan och en gulklädd marineros kom ut i regnet och hjälpte oss att förtöja. Perfekt service 🌟!
Förutom en bra bryggplats blev vi överraskade över att få trevliga och bekanta grannar. Anette och Jan-Fredrik i ESMERALDA från Norge. Det här var fjärde gången vi sågs och de bjöd oss på en ”ankardram” eller tilläggare som vi säger i NOSTRA. Det blev en trevlig pratstund där vi uppdaterade varandra på vad som hade hänt sedan vi sågs i Ayamonte i början av maj. Då kom vi österifrån på väg mot Lagos och de var på väg österut för att få besök av deras son. Tyvärr visade det sig att de hade haft stora problem med motorn och till slut hade de tvingats byta turbo (usch, det låter dyrt 😬). Så deras sommar hade varit hektisk på ett negativt sätt. Det hade dessutom varit väldigt svårt att hitta ett varv som hade tid att fixa motorn. Till slut när allt var ordnat ville de få lite lugn och ro och bokade därför en årsplats i Mazagon. Ett klokt beslut! Det är den inställningen man behöver ha som ”längeseglare”, man måste ”bestämma om” när det behövs. Årsplatsen var betydligt billigare än deras sommarplats på tre månader i Ayamonte, och Jan-Fredriks medlemskap i den lokala fiskeföreningen innebar ytterligare rabatt 💰.
Fredagen den 27 oktober var solen tillbaka och det var dags att fortsätta österut. Efter att ha checkat ut och gjort rätt för oss lämnade vi hamnen i Mazagon klockan 09.40. Annette och Jan-Fredrik vinkade av oss inför resan mot Rota. Till skillnad från igår bjöd dagen nästan inte på någon vind, så det fick bli motorgång i drygt 46 NM. Den här gången lyckades vi hålla oss utanför skjutområdet öster om Mazagon, men vi hörde på VHF:n att de ropade länge på amerikanska båten SEA DOG som körde inne i området 💣.
Navigatören hade kontakt med marinan i Rota via mail på sin ”Duolingo-spanska” och det fungerade utmärkt. Vi fick en angiven plats och kaptens mobilnummer blev inlagt så vi bara kunde ringa grinden så öppnade den sig. Väl i hamn insåg vi dock att båtgrannen till ”vår” plats hade knutit tampar över den platsen vi skulle ha så vi fick ta en annan ett par platser längre ut. Navigatören checkade in och herr marineros var nöjd med vår flexibilitet.
Vi tog en sväng till en liten skeppshandel som vi varit i tidigare men den var tyvärr stängd. Kapten är på jakt efter en jokerventil till toaletten med sjövattenspolning, en jakt som tyvärr måste fortsätta.
Imorgon fortsätter resan söderut mot Barbate och de riktiga orcasvattnen 😅.
Nu var det dags för oss att fortsätta in i de riktiga orcas-vattnen 🐋