En solig resa till Cartagena ☀️

”It´s not a harbour, it´s a trap”. Det är ett av omdömena i appen Navily om marinan i Garrucha. Vi håller inte riktigt med, nu har vi gjort tre besök och allt har fungerat perfekt. Kanske inte den mysigaste atmosfären men snabb respons och trevliga marineros. Förtöjning långsides, gratis el, vatten och bra robusta bryggor. Dessutom en av de billigaste hamnarna i Medelhavet så av oss får Garrucha tre stjärnor av fem 🌟🌟🌟.

Kapten fick ta sig an loggen som aldrig kom igång på resan från Almerimar. Det var små vita maskar och något annat slemmigt som flyttat in mellan bladen på den lilla propellern. Efter att propellern var ordentligt renskrapad sprutade kapten den med fransk bottenfärg på sprayburk. Vi hoppas att det håller inkräktarna borta ett tag.

Efter en lugn natt och frukost lämnade vi Garrucha vid 09.30 i strålande sol. Inledningsvis var det ingen vind men efter lunch kunde vi segla några timmar. Vi började med genuan men insåg efter ett tag att det var lika bra att, för första gången i år, hissa genackern. Den tog oss framåt med ytterligare en knop.

Vid 18-tiden var vi inne i marinan i Cartagena och blev anvisad en plats längst in i den delen med fingerpontoner. Incheckningen gick snabbt eftersom vi var här för drygt fyra månader sedan. När vi frågade efter Pedro (han som kan värmare) inne på hamnkontoret visade sig att han stod bredvid. Vi förstod att han var väldigt upptagen och ganska ”svårfångad”. På väg tillbaka till NOSTRA gick vi förbi Staffan som vi träffade här i början av november förra året. Staffan kunde bekräfta att Pedro var svår att få tag i och särskilt utmanande är förstås att vi bara stannar i tre nätter.

Eftersom vi inte förväntade oss något biträde av Pedro tog kapten saken i egna händer. Teorin var att det varit för lite diesel i tanken, så på torsdag morgon fylldes huvudtanken på med diesel från den aktre dieseltanken. Därefter testades värmaren igen. Möjligen var för lite diesel en del av problemet men även om den gick bättre än innan var den fortfarandes svårflörtad när den skulle starta. Vi bestämde oss för att vi får leva med en halvdan värmare i sommar. Förhoppningsvis får vi den fixad i vår vinterhamn på Sicilien.

På torsdagen sammanstrålade vi med Staffan och Britt för en gemensam tapaslunch. Vi gick till deras favoritställe, samma ställe som våra fyrar på land, Sissela och Håkan, tipsat om 😀. Det var lika gott den här gången och vi fick en härlig plats i den värmande solen.

När vi låg i Almerimar var det många som pratade om att vattnet i marinan inte var tjänligt att dricka. På vissa ställen var TDS-värdet 1250 ppm. Vi som verkligen inte är några vattenexperter försökte läsa på och vi förstod att det ideala dricksvatten ska ligga mellan 50-150 ppm. Ligger det under 50 ppm saknar vattnet nödvändiga mineraler enligt Google 🤷‍♀️ och maxvärdet för mänsklig konsumtion är 500 ppm.

Vi fick hjälp med att mäta vattnet på vår plats i marinan och där var TDS-värdet 780 ppm, vattnet vi hade i tankarna låg också däromkring. Det innebar att att vi för första gången på resan har börjat köpa dricksvatten. Vi fick också hjälp av Lars och Lena att köpa en TDS-mätare så vi kan mäta vattnet själva.

Sannolikt visar mätaren inga apotekarmått men det får bli en fingervisning för när vi ska undvika att dricka vattnet i hamnarna. I Garrucha var TDS-värdet 158, vilket vi tycker verkar väldigt bra. Här i Cartagena ligger värdet strax över 300 ppm. Det finns säkert många felkällor och detaljer som vi inte begriper men vår plan framåt är att dricka det vatten som håller sig under 500 ppm. Vi testade också om värdet ändrades när vi använde ett externt filter när vi tankade men det blev en marginellt förändring. När vattnet kokades förändrades inte värdet alls.

På lördag morgon checkade vi ut ur marinan i Cartagena och tuffad bort till sjömacken där vi fyllde den aktre tanken med diesel. Därefter fortsatte vi norrut. Vindarna var varma trots den nordliga vinden men fram till udden Cabo de Palos var det en skvalpig resa. Det blev betydlig bättre när vi kunde vända upp mer mot norr och sätta segel. Idag var det focken som fick dra oss framåt och det blev knappt 20 NM med härlig segling. Nu är alla segel ”vårvädrade” och vi vet att allt fungerar.

Strax efter 18 släppte vi ankaret strax innanför pirarna till marinan i Torrevieja. Det är ett område där många ankrar, och inatt väljer vi att spara hamnavgiften på 45 €. Istället njuter vi av båtlagad lasagne och rött vin. Imorgon fortsätter vi norrut.