Författare: Nostra

Efter 76 NM och drygt 13 timmar var vi tryggt ankrade i viken Cala de Santa Ponça på sydvästra Mallorca. Resan bjöd på varierande vindar, mest segling men när det gick för sakta valde vi att stötta med motorn för att slippa komma fram alldeles för sent i mörkret. Vi startade 07.45 i lätta sydostliga vindar och regntunga skyar.

Efter bara en liten stund kom solen fram och det såg ut att bli en riktig solig dag. Vi gick för motor och valde bort sundet Freu Gros, istället valde vi Freu Petit när vi passerade sydöstra Ibiza. Det är nog så nära ”lilla jungfruhålet” vi kommer här i Medelhavet 😉.

Prognosen sa att det skulle bli nordlig vind längre norrut och vid 20-tiden skulle vinden vrida till ost och öka till 10-12 meter. Då var vår plan att vara så nära Mallorca som möjligt 💨.

Vi gick för motor längs hela Ibizas ostkust ungefär 20 NM. Planen var att ta höjd för att få förutsättningar för att kunna segla. När vi kom upp till norra delen och passade ön Illa de Tagomago möttes vi av den nordliga vinden och regn. Det var första regnet för vår gast under den tid han har varit med ombord. Vi fick en bra segling även om vinden var väldigt varierande främst i styrka men också i riktning. Ett par gånger stöttade vi med motorn för att hålla farten. Vi hade koll på den amerikanska båten OLA via AIS:en. Vi var nyfikna på vad som var deras mål. Allt eftersom dagen gick blev vi mer och mer övertygade om att de hade samma plan som vi, deras försprång var cirka 7,5 NM.

Resan var bekväm och vi drack kaffe och åt smörgås, chili con carne till lunch och en mini-magnum på eftermiddagen för att hålla blodsockret uppe.

Med drygt 8-10 NM kvar till målet kom så den utlovade ostliga vinden. Vindkantringen och vindökningen kom fort och med en viss möda lyckades vi rullade in genuan och rullade ut focken istället. NOSTRAs fart ökade och under de sista två timmarna blev seglingen lite tuffare.

Solen gick ner i havet strax efter halv nio, en halvtimme senare var det mörkt. I mörkret tuffade vi in i viken där vi såg en mängd ankarlanternor. Vi identifierade OLA som lagt sig på södra sidan av viken. Vi studerade posidioniaappen och såg att det skulle finnas ett område med bara sand på södra sidan av viken. Vinden hade ökat till 12 meter så det var svårt att se botten i vågorna och i mörkret men vi blev överens om en plats där vi släppte ankaret. Ankaret satte sig med ett ordentligt ryck i den kraftiga vinden. Sedan kom nästa utmaning, att få upp ankarseglet i mörkret och den hårda vinden men med gemensamma krafter fick vi dit det tillräckligt bra.

Vi hann lyssna på de sista minuterna i Frölundamatchen men förstod att det inte fanns något hopp. Istället valde vi att pusta ut i soffan efter en lång dag och fira att vi var på Mallorca. Vi njöt av tilläggare tillsammans med sill och ägg. Den enda funderingen som skavde när vi sjörullade kröp till kojs var om vi hade lyckats ankra i den starkströmskabel som går genom viken 🙈. Vi valde dock att låta den frågan marineras under natten 😴 💤.

Efter en delvis skvalpig natt var vi redo att lätta ankar. Innan dess hade navigatören gjort ”klart skepp” inne i NOSTRA.

Kapten och gasten tog sig an uppdraget att ro in med sopor. Mr Highfield blev för uppdraget omdöpt till ”Latrina af Dyngö” precis som hans kusin som tömmer sopor på Väderöarna. Därefter kontrollerades oljan i NOSTRAs motor och det behövdes fylla på en liten slurk.

Beslutet på dagens besättningsmöte blev att vi går söderut igen istället för att kryssa norrut i den nordliga vinden. Tio över tio var vi på gång, seglen sattes direkt och seglatsen började med halvvind i 7-8 meter per sekund. Efter att ha rundat Punta des Cavall fick vi en bra slör söderut längst Ibizas sydvästra hörn.

Med en halvtimme kvar till vår tilltänkta ankarplats dog vinden ut så vi fick starta motorn. Vi bestämde oss att först gå in och kolla läget i viken Carla de Porroig. Vindarna ska skifta mellan nord och syd så vi funderade på om vi skulle få bättre skydd där än utanför viken. Det var 4-5 båtar som låg ankrade och det var mycket posidonia i viken. Det fanns några platser med sand där vi skulle kunna ankra, men efter ha gjort ett varv bestämde vi oss för att lägga oss utanför i viken Sa Caixota. Där fanns bra med utrymme och även om det var både vind och svall var det betydligt lugnare än hur vi hade det inatt.

Vi har kört en test i två nätter eftersom vi är nyfikna på skillnaden på strömförbrukningen om vi har invertern och Starlinken på eller av under natten. Första natten stängde vi av invertern 21.40, därmed stängdes också Starlinken av. Förbrukningen nollställdes i appen. På morgonen klockan 07.30 läste vi av förbrukningen och resultatet var 80 Ah. Natten därefter fick invertern och Starlinken vara på, förbrukningen nollställdes vid samma tid som kvällen innan och lästes av morgonen därpå 07.30. Resultatet blev en förbrukning 106 Ah. Svaret är därmed att förbrukningen med inverter och Starlinken kostar 26 Ah mer.

Det blev ett dopp med hårtvätt på eftermiddagen i det 20 gradiga vattnet. Härligt!

Imorgon är planen att starta dagen tidigt, förhoppningsvis är väder och vind med oss så vi ankrar i en vik på Mallorca på kvällen. Om planen håller och vi får heja på Frölunda från Mallis vet vi först imorgon!

Natten i Cala Salona var lugn och stilla, däremot var luften väldigt fuktigt under kvällen och natten. Efter frukost tog vi ett planeringsmöte om de närmaste dagarna. Vindarna ska vara mest nordliga men de ska också skifta vilket gör att vi får ta dag för dag. Utmaningen verkar bli att hitta bra skyddade ankarvikar. Dagens mål blev ankarviken Caló des Moro strax norr om Sant Antoni de Portmany på Ibizas västkust. Viken har bra omdömen i Naivly och bra skydd för den nordliga och ostliga vinden som prognosen visat.

Innan vi lämnade Cala Salona matade vi fiskarna med gårdagens brödbak. Tyvärr jäste degen dålig så brödet var inte ätbart. Besättningens fundering är om vattnet borde varit varmare 🤔. Efter ha sett hur lyckliga fiskarna blev av en ojäst limpa sattes en ny deg, skam den som ger sig. Nu försäkrade vi oss om att vattnet var i rätt temperatur. Fungerar det inte den här gången måste det vara torrjästen som är för gammal även om det står att den håller till och med april 2024.

Vi niotiden var vi på väg norrut. Det blåste i stort sett ingenting de första två timmarna men sedan kom det lite vind och genuan rullades ut.

Första försöket att segla varade inte så länge men strax efter att genuan rullats in kom det mer vind så det var bara att rulla ut igen. På bara någon minut ökade vinden från ett par meter per sekund till 8-10 meter. NOSTRA seglade förnöjt med bra fart på focken och revat storsegel.

Vi seglade så högt vi kunde och fick göra ett par slag. När vi på sista benet passerat udden Punta des Cavall kunde vi släppa lite på skotningen vilket var bra eftersom vinden ökade upp till 12 meter. När vi efter 27 NM kom in i viken la sig vågorna och vi hittade en bra plats för ankaret i en ränna med sand fri från posidonia och 53 meter från stranden.

Dagens ankring skiljer sig markant från den igår. Här står hotellen tätt och det är mycket folk i rörelse. Sant Antoni de Portmany är Ibizas näst största stad.

Efter en båtlagad middag bestående av spagetti och köttfärssås rodde kapten in navigatören till stranden för en promenad till Mercadona för stödköp.

Det blev en skön promenad och affären var stor och välsorterad. Vid halv nio var inköpen avklarade och det var dags för navigatören att få skjuts tillbaka ut till NOSTRA. Den här gången fick gasten vara taxibåt.

Innan läggdags blev det SHL-match, Frölunda vann så nu laddar vi för sjunde och avgörande matchen.

Vi startade arbetsveckan med att bunkra mat och dricka. Vi har klarat oss i en vecka men nu behövdes framförallt yoghurt, grönsaker, frukt och bär.

Kapten och navigatören hoppade av vid stranden och med hjälp av en trevlig spansk kvinna fick vi hjälp att ringa efter en av öns taxibilar. Chauffören pratade bara spanska men han förstod att vi ville till den största och bästa butiken på ön, så det blev EROSKI Sant Francisco. Gasten fick ta Mr Highfield tillbaka till NOSTRA för köksarbete 😀.

Taxichauffören släppte av oss utanför butiken och pekade ut platsen för taxistationen för att vi skulle komma tillbaka lika smidigt. Vi fick tag på i stort sett allt på inköpslistan men vi får klara oss med den ost och det pålägg vi har kvar eftersom kyldiskarna hade gått sönder så de höll på att bytas ut. Efter allt var betalt och packat stannade navigatören utanför butiken och kapten travade bort och hämtade en taxi. En trevlig ung taxichaufför körde oss tillbaka och sista biten fick vi skjuts av gasten och NOSTRAs båttaxi.

Vid halv tolv var all mat inpackad, Mr Higfield upphissad och ankaret upptaget. Dagens resa blev en kortis på cirka 9 NM, men den var inte kortare än att navigatören hann ta degen i egna händer och sätta en bröddeg med frukt och nötter. Efter 6-8 timmars jäsning blir det förhoppningsvis en god limpa till tisdagens frukost.

Eftersom vinden hade har vridit över till syd och skulle hålla sig där valde vi att gå till ankarviken Cala Saona på Formenteras västsida. Cala Saona har många och positiva omdömen i Navily och ska ge bra skydd för den sydliga vinden. Vi ankrade söder om en tysk motorbåt och amerikansk katamaran. Det fanns gott om vingelutrymme och det var nästan ingen posidonia i viken vilket underlättade. Det går inte att sluta att ”ojoj:a sig” över det turkosa vattnet. Det känns som man har ankrat i poolvatten.

Dagens tur med med Mr Highfield gick bland annat till de grottor som ligger söder om viken. En del grottor var riktigt djupa och vattnet var magiskt.

På kvällen njöt vi av grillad fläskfilé, klyftpotatis och pulverbea ☺️. Första grillen på den här resan så det blev sannerligen en tuff start på den här arbetsveckan 😉.

Vi vaknade till en ljuvlig morgon efter en väldigt lugn natt. En del nattgästande båtar låg kvar men de flesta mindre båtarna hade lämnade viken på kvällen. Efter frukosten kollade vi om väderprognosen hade några överraskningar, men den utlovade svaga nord- till nordostliga vinden skulle hålla i sig. Efter ett snabbt skepparmöte bestämde vi oss för att lätta ankar och gå ner till viken söder om Formentera. Navigatören blev särskilt glad över beslutet eftersom det finns så många fina omdömen om viken.

Efter en resa på drygt 15 NM var vi framme i viken och vi ankrade framför stranden på 5 meters djup i det turkosa vattnet. Det blev en liten och behaglig söndagstripp men sedan började det 😅. Navigatören fixade lunch, stekt potatis, matjessill och crème fraîche med gräslök. Potatisen stektes på induktionshällen som drivs av invertern. Precis när vi skulle äta kände navigatören lukten av elbrand i området där invertern och annan teknik sitter. Kapten gjorde en snabb koll men hans omgivning (navigatören) ville att han skulle äta lite mat först eftersom humöret inte var direkt på topp. När vi satt oss vid bordet berättade han att solcellerna inte laddade som de skulle 😅. Aha, det var mer än bristen på mat som påverkade humöret.

Efter att lunchen avslutats startade projekt felsökning. Första teorin var att det var invertern som hade blivit för varm men det visade sig inte vara problemet. Felsökningen fortsatte eftersom solcellerna fortfarande inte gav särskilt mycket laddning till batterierna. Till slut visade det sig att det var glapp i jordanslutningen på grund av en mutter som satt lös. Det var därifrån brandlukten kom 😱.

”Elingenjörerna” fick dyka ner under durken och efter att kapten hade bränt sig ordentligt på ett finger eftersom muttern var så varm blev jordkabeln ordentligt fastskruvad. Sån tur att det syntes på appen att solcellerna inte laddade så vi slapp att få en elbrand ombord.

Vi bestämde vi oss för att äta söndagsmiddag på en hotellrestaurang vid stranden. Vi bjöds på en god starter och huvudrätterna var kanon.

Kvällen avslutade med fjärde matchen i SHL mellan Skellefteå och Frölunda, där Frölunda vann efter förlängning. Efter final i Mästarnas mästare var det dags att säga godnatt.

Under natten till lördagen var det lite mer dyning i viken Sa Caixiota än natten innan, framförallt på förnatten. På morgonkvisten lugnade det ner sig betydligt. Alla i besättningen var dock vid gott mod när vi hälsade godmorgon eftersom vi hade fått tillräckligt med sömn. Morgonen var lugn och stilla, och det var fantastiskt att se vårt ankare i det klara vattnet där det låg i sanden vid sidan av båten på 6-7 meters djup.

Vi lämnade ankarviken 09.40 för att gå och kolla läget på en liten ö söderut, S’Espalmador. Ön ligger norr om Formentera och är 2,4 kilometer lång i nord-sydlig riktning och 1,4 kilometer i ost-västlig riktning. Området är ett naturreservat och högsta punkten på ön är 19 meter över havet. På södra sidan finns det en ankarvik där det från maj till november finns ankarbojar för att störa posidonian så lite som möjligt. Det är dock tillåtet att ankra med eget ankare bara man är varsam med var man ankrar.

På resan söderut var havet så lugnt så det äntligen blev läge för att kalibrera kompassen i autopiloten. Under en lång tid har det har varit en skillnad på mer eller mindre 20 grader mellan autopilot och plotter vilket har varit frustrerande. Vi har gjort flera försök att kalibrera men det har inte blivit riktigt bra. Den här gången fungerade det perfekt så nu visar plotter och autopilot samma kurs 🌟.

Efter drygt 9 NM var vi framme vid viken Badia de s´Alga på södra S´Espalmador. Det låg flera båtar i viken, en del på boj och en del på eget ankare. Vi valde att avstå bojarna och ankrade istället med eget ankare på 5 meters djup i sand mellan sjögäsmattorna.

Ön S´Espalmador var verkligen ett underbart ställe. Långa sandstränder, turkost vatten och bra skydd för alla vindar förutom västliga. Det är nog så nära Karibien vi kan komma. Det blev några timmar på stranden med promenad och drönarflygning. Så småningom fick vi också koll på vad det är för bruna torra bollar som ligger på stranden. Två spanska killar berättade att det är det som blir kvar av blomman när posidonian har blommat.

När ordinarie besättning tog Mr Highfeld tillbaka till NOSTRA valde vår tuffa gast att simma ut 🏊‍♀️. Starkt jobbat!

Framme vid NOSTRA fick han ett cyklop så han kunde dyka ner för att kolla propellern, han var ju ändå blöt 😉. När vi tidigare sjösatte Mr Highfield såg vi att en av tamparna till landgången låg i vattnet och var väldigt tilltufsad i ena änden. När gasten inspekterat propellern fanns det lite ludd kvar av tampen, bra nu vet vi att knivarna på propelleraxeln fungerar 😅.

Kapten och navigatören tog sina premiärdopp för säsongen i det 20-gradiga vattnet 💦

På eftermiddagen var det dags för kaptenen och gasten att ta hand om nästa projekt. Tamparna som Mr Highfield hissas med har inte varit riktigt iträdda i blocken så det har varit tungt att dra, speciellt sista biten. Det var en utmaning att nå ut ända ut till blocken men det fixade de två ingenjörerna genom att använda stången till Mr Highfield. Den sattes fast i lämplig höjd så gasten kunna sitta där när linor och block fixades till.

Kvällen blev den varmaste hittills och för första gången blev det middag ute i sittbrunnen. Dagen bjöd på ugnsstekt lax, potatis och citronsås. Det toppades med sallad så besättningen inte ska drabbas av skörbjugg.

På den här ankarplatsen kan man lätt stanna flera nätter men den planeringen tar vi först imorgon. Först ska vi njuta färdigt av kvällen 🌅.

Efter en natt som inledningsvis var ganska blåsig vaknade vi strax innan halv sju av att bojen knackade på bordläggningen hos Stefan.

Efter frukost och sjöstuvning släppte vi bojen 07.45 och tuffade ut ur viken. Det enda vi hade glömt var att stänga av ankarlarmet så det drog igång direkt 😅. Bra då fick vi koll på att det fungerar.

Målet för dagen var en ankarvik söder om Ibiza, en resa på 53 NM. På den första delen av resan blåste det bara 1-3 meter per sekund så motorn fick göra sitt.

Vi valde medvetet att hålla en mer nordlig kurs än kursen mot målet för att ha tillräcklig höjd för segling i den nordlig eller nordostlig vinden som var utlovad senare på dagen. Vid 13-tiden kom vinden och vi fick en härlig segling de sista timmarna. Vid 16-tiden var vi ankrade i en fin vik med sandbotten. Det var premiär för oss att använda sjögräs-appen, DONIA. Det visade sig att, förutom att den med olika färger visade vilken botten man ankrat i, innehöll den ett ankarlarm. Det fick dock kompletteras med vårt ordinarie larm eftersom DONIA bara skickar sms och mail. Vem kollar sina meddelande på natten 🤔?

Vattnet var väldigt klart så fälten med sjögräs syntes tydligt. Vi valde ändå att ankra i ett området där DONIA visade sand eftersom vi tänker att det är vi som har bevisbördan om sjögräs-polisen dyker upp 👮‍♂️ .

Natten mot fredagen var lugn och hela besättning fick en god nattsömn. Efter en lugn morgon och morgonbestyr var det dags för säsongens första tur med Mr Highfield.

Vi tog en promenad som inte var så lång men ansträngande på andra sätt. Vi testade den branta trappan upp till toppen där utsikten var underbar 🌟.

Vi bestämde oss för att ligga kvar en natt till. Det finns sämre ställen att inleda helgen på 😎. Trevlig helg!

Efter en lugn lördagsnatt på eget ankare i marinan i Torrevieja var frukostbestyren klara, ankarseglet nertaget, ankaret uppe och avspolat klockan 09.30. Vi lämnade hamnområdet och utanför hamnpiren var havet oroligt trots att det bara blåste 5 meter/sekund. Vi satte en bit av storseglet direkt för att få lite stabilitet. Vågorna blev lite snällare efter en stund och efter en resa på 17 NM för motor var vi framme i Santa Pola. Omgivningen var bekant men den här gången hade vi fått plats i den privata seglingsklubben, Club Nautico Santa Pola. En mysig hamn med liv, rörelse och mycket aktivitet. Dessutom var den prisvärd, två nätter kostade vad vi fick betala för en natt i marinan intill.

Efter en lyckad tilläggning med bra biträde från marinans personal och incheckning var det dags grosshandlarbrunch med äggröra, bacon och vita bönor. Därefter städade vi återigen av NOSTRA utvändigt. Den ostliga kulingen i Almerimar gjorde att röd sand kröp in i alla skrymslen och vrår. Vi spolar och fejar men ändå kryper det fram mer sand.

På måndag morgon blev det tvätt av två tvättar innan navigatören tog ryggsäcken för att handla på Lidl. Väl där visade sig att det var stängt, tydligen en helgdag här i Santa Pola 🤷‍♀️. Däremot var det marknad så efter att kapten mött upp på marknadsplatsen blev det inköp av apelsiner, clementiner, gul lök, nötter och torkade bär.

På måndag eftermiddag utökades besättningen med navigatörens bror, Stefan. Det ska bli så trevligt och roligt att få biträde av en riktig sjöbuse, så nu är det två sjöbusar och en navigatör i besättningen på NOSTRA. Efter en eftermiddag i en solig sittbrunn och välkomstdricka åt vi middag på marinans restaurang. Därefter tittade vi på andra semifinalmatchen mellan Frölunda och Skellefteå. Tyvärr förlorade Frölunda även den här matchen.

På tisdag morgon hängde vi på låset till Lidl för att fylla kyl och skafferi innan vi fortsatte norrut. Målet för dagen var Calpe cirka 40 NM norrut. Det blev en solig och härlig dag på havet med vågor, motorgång, segling där både genua och genacker fick luftas.

Efter att ha passerar Benidorm och Altea var vi framme vid 18-tiden. Efter att ropat upp marinan blev vi anvisade en bra plats precis nedanför kalkstensklippan, Peñon de Ifach. Vi fick hjälp av en marineros att lägga till och han gav oss den information vi behövde. Vattnet i hamnen var helt klart, det har vi inte varit med om tidigare i Medelhavet. Dessutom visade sig att dricksvattnet hade ett TDL-värde på 137 🌟. Efter att ha spolat av NOSTRA, checkat in och tankat vatten var vi väl värda en tilläggare.

Vi tog en liten kvällspromenad längs kajen. Calpe som är en liten ort och egen kommun som ligger i provinsen Alicante har knappt 26 000 invånare. Klippan Peñon de Ifache och omgivningen omkring är en nationalpark sedan 1987. Parken är 45 hektar stor vilket gör den till Spaniens minsta nationalpark med ett antal sällsynta lokala växter och 300 olika djurarter. Det finns möjlighet att vandra uppför klippan, med eller utan guide via flera vägar som leder upp till toppen. Den här gången valde vi att från flera håll njuta av klippan nerifrån.

På onsdag förmiddag lämnade vi Calpe och fortsatte 15 NM norrut. Vinden var i stort sett obefintlig så det blev motorgång på ett mestadels stilla hav. Vi gick in i en av vikarna norr om Cap Negre och förtöjde vid en av alla de bojar som är utlagda i viken. Här stannar vi över natten för att fortsätta österut imorgon torsdag. Om det blir Ibiza eller Formentera få väder, vind och lust avgöra.

”It´s not a harbour, it´s a trap”. Det är ett av omdömena i appen Navily om marinan i Garrucha. Vi håller inte riktigt med, nu har vi gjort tre besök och allt har fungerat perfekt. Kanske inte den mysigaste atmosfären men snabb respons och trevliga marineros. Förtöjning långsides, gratis el, vatten och bra robusta bryggor. Dessutom en av de billigaste hamnarna i Medelhavet så av oss får Garrucha tre stjärnor av fem 🌟🌟🌟.

Kapten fick ta sig an loggen som aldrig kom igång på resan från Almerimar. Det var små vita maskar och något annat slemmigt som flyttat in mellan bladen på den lilla propellern. Efter att propellern var ordentligt renskrapad sprutade kapten den med fransk bottenfärg på sprayburk. Vi hoppas att det håller inkräktarna borta ett tag.

Efter en lugn natt och frukost lämnade vi Garrucha vid 09.30 i strålande sol. Inledningsvis var det ingen vind men efter lunch kunde vi segla några timmar. Vi började med genuan men insåg efter ett tag att det var lika bra att, för första gången i år, hissa genackern. Den tog oss framåt med ytterligare en knop.

Vid 18-tiden var vi inne i marinan i Cartagena och blev anvisad en plats längst in i den delen med fingerpontoner. Incheckningen gick snabbt eftersom vi var här för drygt fyra månader sedan. När vi frågade efter Pedro (han som kan värmare) inne på hamnkontoret visade sig att han stod bredvid. Vi förstod att han var väldigt upptagen och ganska ”svårfångad”. På väg tillbaka till NOSTRA gick vi förbi Staffan som vi träffade här i början av november förra året. Staffan kunde bekräfta att Pedro var svår att få tag i och särskilt utmanande är förstås att vi bara stannar i tre nätter.

Eftersom vi inte förväntade oss något biträde av Pedro tog kapten saken i egna händer. Teorin var att det varit för lite diesel i tanken, så på torsdag morgon fylldes huvudtanken på med diesel från den aktre dieseltanken. Därefter testades värmaren igen. Möjligen var för lite diesel en del av problemet men även om den gick bättre än innan var den fortfarandes svårflörtad när den skulle starta. Vi bestämde oss för att vi får leva med en halvdan värmare i sommar. Förhoppningsvis får vi den fixad i vår vinterhamn på Sicilien.

På torsdagen sammanstrålade vi med Staffan och Britt för en gemensam tapaslunch. Vi gick till deras favoritställe, samma ställe som våra fyrar på land, Sissela och Håkan, tipsat om 😀. Det var lika gott den här gången och vi fick en härlig plats i den värmande solen.

När vi låg i Almerimar var det många som pratade om att vattnet i marinan inte var tjänligt att dricka. På vissa ställen var TDS-värdet 1250 ppm. Vi som verkligen inte är några vattenexperter försökte läsa på och vi förstod att det ideala dricksvatten ska ligga mellan 50-150 ppm. Ligger det under 50 ppm saknar vattnet nödvändiga mineraler enligt Google 🤷‍♀️ och maxvärdet för mänsklig konsumtion är 500 ppm.

Vi fick hjälp med att mäta vattnet på vår plats i marinan och där var TDS-värdet 780 ppm, vattnet vi hade i tankarna låg också däromkring. Det innebar att att vi för första gången på resan har börjat köpa dricksvatten. Vi fick också hjälp av Lars och Lena att köpa en TDS-mätare så vi kan mäta vattnet själva.

Sannolikt visar mätaren inga apotekarmått men det får bli en fingervisning för när vi ska undvika att dricka vattnet i hamnarna. I Garrucha var TDS-värdet 158, vilket vi tycker verkar väldigt bra. Här i Cartagena ligger värdet strax över 300 ppm. Det finns säkert många felkällor och detaljer som vi inte begriper men vår plan framåt är att dricka det vatten som håller sig under 500 ppm. Vi testade också om värdet ändrades när vi använde ett externt filter när vi tankade men det blev en marginellt förändring. När vattnet kokades förändrades inte värdet alls.

På lördag morgon checkade vi ut ur marinan i Cartagena och tuffad bort till sjömacken där vi fyllde den aktre tanken med diesel. Därefter fortsatte vi norrut. Vindarna var varma trots den nordliga vinden men fram till udden Cabo de Palos var det en skvalpig resa. Det blev betydlig bättre när vi kunde vända upp mer mot norr och sätta segel. Idag var det focken som fick dra oss framåt och det blev knappt 20 NM med härlig segling. Nu är alla segel ”vårvädrade” och vi vet att allt fungerar.

Strax efter 18 släppte vi ankaret strax innanför pirarna till marinan i Torrevieja. Det är ett område där många ankrar, och inatt väljer vi att spara hamnavgiften på 45 €. Istället njuter vi av båtlagad lasagne och rött vin. Imorgon fortsätter vi norrut.

Tisdagen den 2 april 08.30 släppte vi mooringlinan i Almerimar för att äntligen fortsätta resan österut för att så småningom nå Balearerna. Den senaste veckan har varit väldigt blåsig med vindar mellan 17-25 meter/sekund. Även om vi har legat tryggt i marinan är det påfrestande med så mycket vind.

Under påskhelgen var vädret skiftande, några dagar med sol och värme och ett par dagar med ihållande regn. På påskafton hade vi en trevlig kväll tillsammans med Kenneth i NOSTRA.

Vi åt sill och potatis, Janssons frestelse, lax och snaps innan det var dags för Kenneth att i regnställ och pannlampa lämna NOSTRA för att klättra upp på stegen till hans båt EL CORDERO som låg på varvet för bottenmålning och polering. Den nederbörd som hos oss kom som regn i flera dagar var snö uppe i bergen. Många av Sierra Nevadas 20 toppar blev snöbeklädda och vissa vägar uppe i bergen var avstängda på grund av väglaget.

Vi har haft fyra bra och produktiva månader i Almerimar. Kostnaden för att laga läckan blev ”bara” drygt hälften av vad vi hade räknat med vilket var positivt, men mest positivt är att det inte läcker längre 🙌. Vi är också väldigt nöjda med uppgraderingen av NOSTRA, en rostfri båge i aktern, nya solceller, Starlink, landgång och en bättre upphängning för Mr Highfield. Nu hänger han tryggt och säkert utan att han slits i gummit när vi är ute på havet. När vi ligger vid kaj går det utmärkt att gå under honom på den nya landgången när vi kliver av 🌟.

Vi hann också med alla vårsysslor innan vi lämnade. Vi delade också med oss av det vi inte behövde längre till Stevie, vår båtgranne. Han blev glad för tampar, vajrar och annat som vi har ”haft färdigt”. Frysen fylldes med fisk, kött, bär och färdiglagade rätter vilket kommer vara perfekt för långa dagar på havet. Två vita grekiska båtkatter i en tysk båt fick ta över Brittas kattsand och den mat vi hade kvar. Britta är säkert väldigt nöjd med oss för att vi inte ”vaskade” hennes älskade mat 😻.

Att leva på en båt innebär att det alltid är något som behöver fixas. För vår del just nu är det värmaren som bråkar. Vi räknar inte med att behöva den särskilt mycket här i Medelhavet men det som finns ombord ska fungera. Vid den här tiden på året är det dessutom förhållandevis kallt på nätterna vilket gör att det är skönt att kunna köra värmaren en stund på morgonen innan man lämnar kojen. Vi vet att det finns en mekaniker i Cartagena som har hjälpt andra så vi får se om vi kan ragga upp honom när vi kommer dit.

Vi har också förberett våren och sommarens seglatser genom att bland annat registrera oss på Ports IB. Det är de kommunala hamnarna på Balearerna som är lite mer prisvärda (går att lösa 😅) än de andra. Även om vi mest kommer att ligga på eget ankare är det bra att vara registrerad för att kunna boka om man behöver gå in i hamn. Registreringen var inledningsvis en utmaning då deras hemsida bara är på spanska. Eftersom vi är lyckligt lottade att ha två ”fyrar på land”, Sissela och Håkan, kunde Sissela hjälpa oss med hur vi kunde få engelsk översättning. Tack!

Vi har också laddat hem en app som heter DONIA. Vi har fått tips om att den kommer att underlätta ankringen där det finns posidionia, ett sjögräs som är skyddat. Det är förbjudet att ankra så att ankaret eller kättingen kommer i kontakt med sjögräset. Gör man det kan ”sjögräspolisen” komma och då får man i bästa fall en tillsägelse att ankra om och i värsta fall blir det dryga böter 💸.

Klockan 19.00 efter en resa på 68 NM var vi väl förtöjda för tredje gången i Garrucha. Det blev en lång, fin och lugn första dag på havet efter fyra månader i vinterhamn. Resan förbi ökända udden Capo de Gato var något helt annat denna gången än när vi gick söderut i slutet av november. Medström i flera timmar och inget diskbråck för navigatören 😊. Planen är att stanna en natt i Garrucha för att fortsätta till Cartagena redan i morgon onsdag, men som alltid kan planen ändras om vi känner för något helt annat.