Förhoppningsvis kan vi snart dra vidare

Dagarna efter installationen av bågen ägnade vi åt att koppla solceller, lampa och Navtex. Kablarna från regulatorerna i teknikskåpet till utrymmet akterut hade vi dragit tidigare. Nu skulle kablarna upp i bågens ”ben” för att kopplas ihop med solcellerna. Arbetet innebar ytterligare timmar med en dubbelvik navigatör i akterutrymmet 😅.

Akterutrymmet ser mysigare ut på bild 😉

Vi började med att dra i en pilotlina och när den väl kommit på plats gick det enkelt att slutföra kabeldragningen. Kapten hade hört av en professionell ”kabeldragare” att man kan använda sig av en constricorknop som ska vara starkare än dubbelt halvslag. Efter att ha ”spelat Google” hittade vi en enkel beskrivning och det visade sig gå gå utmärkt att på det sättet förankra kablarna när de drogs upp i rören. När kapten satt dit alla kontakter och kopplat ihop allt snyggades det till med buntband, både på bågen och i akterutrymmet.

Källa: Wikipedia

Landgången, eller la pasarela som det heter på spanska, kom också på plats vilket fungerade utmärkt. NOSTRA började allt mer se ut som en medelhavsbåt 😉.

Vår trådlösa övervakningskamera som filmar i sittbrunnen gillade inte alls bytet till Starlink. Vi läste på, delade nätverket från 5 till 2,4 GHz, återställde kameran till fabriksinställningen flera gånger, läste igen och pratade med personer i hamnen som begriper men tyvärr inget napp. Vi hade sett på olika forum att flera personer fått motsvarande kamera att fungera ihop med Starlink. Hm, det verkade vara något som vi inte förstår som vi borde begripa 🤔.

Vår svårflörtade kamera kom så småningom igång 😊

När kapten några dagar senare skulle ansluta plottern till Starlinken visade sig att den inte accepterade lösenord med å,ä,ö eller specialtecken. Efter att ha bytt lösenord accepterade plotter inloggningen, då tändes ett ljus i kaptens huvud. Han testade med kameran och HEUREKA – det fungerade! Navigatören som läst om ”china dragons” fick släppa kontrollen och inse att det ”in i helvete-lösenord” vi skapat tydligen var så säkert att vi inte kunde logga in själva 😊.

Kameravy i sittbrunnen 🙌

Många av de svenska båtarna som har övervintrat i hamnen ligger på varvet för vårarbete. En del är på väg åt samma håll som vi, andra är på väg hem till Sverige. Själva kommer vi att ligga kvar för att få några små justeringar på bågen gjorda. Med nuvarande lösning kommer Mr Highfield slitas för mycket och det vill vi inte.

Mr Highfield får vila på kajen så länge i avvaktan på mer figursydda upphängningar

Vi får se hur det blir mer vår initiala plan med att vara i Cartagena till påsk. Det kommer att blåsa ostlig kuling i drygt en vecka och under den tiden kommer vi att ligga i hamn. Tidigare när det har blåst mycket har det varit västlig vind. Nu kommer vinden kom från ost vilket innebar att vi behövde spänna upp mooringlinan en del så att NOSTRA inte låg lika tight mot Stevies båt.

Att dra mooringlinan för hand var inte att tänka på så kapten frigjorde ankarspelet från kättingen för att kunna vinscha upp mooringlinan. Själva mooringlinan var för tjock för vinschen så det blev att knyta en Prusik (som kapten lärde sig under sin tid på piketen 😀) en bit ner på mooringlinan.

Prusik-knop

I Prusiken knöt vi sedan i en tunnare tamp som passade till vinschen och därefter vinschade vi upp mooringlinan så långt det gick. När mooringlinan var fastsatt på knapen igen svängde NOSTRA betydligt mindre i den byiga vinden.

I väntan på bättre vindar tar vi vara på tiden i Almerimar. Det finns alltid något att fixa med och att uppleva. Alla upplevelser är dock inte lika angenäma. När navigatören valt ett litet hörn på konstgräset på utegymmet och börjat köra ett styrkepass med gummiband kom en man i femtioårsåldern iklädd endast badbyxor dit. Trots att han hade minimalt med kläder luktade han som en av navigatörernas klasskamrater på självskyddsträningen, han som aldrig tvättade sin träningströja på tio månader 🫤. Mannen ställde sig med sitt skrev max en meter framför navigatören, satte upp ena foten högt upp mot en träningsställning trots att det fanns tre andra ställningar han kunde använda. Han stretchade och stönade, att han var långt innanför navigatörens integritetszon bekymrade honom inte. Navigatören som föredrar härlig havsutsikt och frisk luft istället för svettiga skrev valde att flytta på sig till ett annat hörn där utsikten och doften var betydligt bättre 😀.

Uppgradering av NOSTRA 🌟

Efter en installation på drygt två och en halv dag var bågen äntligen på plats. Allt var snyggt svetsat, ordentligt putsat och vi var så nöjda.

På tisdag morgonen den 12 mars flyttade vi oss till varvet dit Alfonso kom med bågen. Med sig hade de hela verkstaden, skruvstäd, svets och en mängd verktyg.

Äntligen leveransdags!

Arbetet startade med att demontera den gamla akter-pulpiten eftersom den skulle integreras med bågen. Vi hade förberett installationen genom att såga ut en bit av inredningen på varje sida för att den vägen komma åt bultarna. Hålen ska så småningom täckas av av ramar i mahogny som får fixas nästa gång vi kommer till Sverige.


Demonteringen blev särskilt utmanande för Alfonsos kompanjon. Han tvingade sig in i ”navigatörens stuv” längst akterut för att komma åt att lossa skruvarna till pulpiten. Navigatören som såg hur han fick lätt panik erbjöd sig flera gånger att krypa in istället men han sa att näste man på tur får bli Alfonso som är vig eftersom han tidigare varit dansare. Så artig har kapten aldrig varit när navigatören erbjudit sig att krypa in i trånga utrymmen 😉. Efter flera försök, mycket slit, stånkande och svett var alla skruvarna loss.

Bågen förankrades med dirken och lyftes därefter på NOSTRA. Efter att ha kolla passform och bestämt lutning på bågen lyftes den av igen och ställdes på marken för små finjusteringar. Förutom att integrera bågen med pulpiten så ersattes vajern i mantåget med rostfria rör fram till porten. Det blev både snyggare och stabilare. Vi valde också att kosta på en rostfri ram runt solcellerna och en ”travers” för att hissa upp utombordaren.

Vi imponerades av Alfonso och hans kompanjons systematiska och lugna arbete. De var lyhörd och väldigt måna om att allt skulle se estetiskt snyggt ut.

Vätskepaus 💦

Starlinken fick ett eget fäste och hedersplats på bågen. Routern placerades i teknikskåpet under navigationsbordet vilket fungerade utmärkt. Efter många om och men lyckades vi dra starlinkkabeln med antennkontakten igenom kabelröret till aktre stuven.

Starlinken har fått en hedersplats👆

Som alltid underlättas kabeldragning av att man utrustar sig med tålamod och positiva tankar 😅. Efter att ha klippt av kabeln på routersidan kunde vi gå ut och dra kabeln från antennen, dvs utifrån och in. Därefter skarvades kabeln ihop inne i ett stuvfack intill akterkojen. Starlinken behöver 220 volt och vi hade sån tur att det fanns en ledig terminal i teknikskåpet där vi kunde ansluta en 220-kontakt från Mastervolt. Perfekt! När vi återigen anslöt strömmen kunde vi se i Starlink-appen att routern och antennen började prata med varandra och efter några minuter var vi igång igen 😀.

Nya 220-kontakten från Mastervolt 👍

Den sista delen i installationen var att dra kablarna till solcellerna och arbetsbelysningen upp i bågen och koppla ihop dem där. Det innebar att navigatören fick krypa in ett antal gånger i akterstuven. Tekniken satt riktigt bra tillslut 😀.

Navigatörens tillhåll 🤨

Ombord är vi ett starkt team när vi fokuserar mot samma mål och allra bäst är vi när vi har egna arbetsuppgifter i projektet. Arbetsuppgifter som kräver oss båda två samtidigt kan ibland vara mer utmanande. Det är inte bara det att navigatören har svårt med ”i- eller urskruv” det är som vi pratar olika språk 😆. Jaja, även efter 40 år tillsammans på en segelbåt finns utvecklingsområden.

Livet i Almerimar lunkar på bra

De senaste dagarna har vi ägnat oss åt båtvård och fix inför installationen av bågen. Planen var att bågen skulle monteras igår, fredagen den 8 mars, men eftersom väderprognosen visade hårda vindar behövde arbetet skjutas upp. Det visade sig vara helt rätt beslut för fredagen blev riktigt blåsig 💨. Nu hoppas vi på bättre väder i början av nästa vecka.

Eftersom vi var nyfikna på att se hur arbetet med bågen fortgick hyrde vi en bil och tog vägen förbi Alfonso och hans verkstad. Det blev ett trevligt besök, men oj vad bågen såg stor ut när den stod på verkstadsgolvet. Kapten fick möjlighet att berätta om de nya fiffiga lösningarna som han kommit på 💡.

När vi ändå hade bil tog vi en rejäl shoppingrunda för att göra en del av de inköp vi behöver göra innan vi lämnar Almerimar. Förutom mat och dryck blev det lite annat nyttigt. Bland annat filter till påfyllningen av vattnet. Kapten hittade två nya verktyg på Lidl, var de ska stuvas i båten blir en annan fråga 😅.

Vår lilla hyrbil som har varit till stor nytta på shoppingrundan

Navigatören passade på att utöka NOSTRAs gym med två nya hantlar.

Välkomna ombord 🙌

Vi har också tagit oss tid till att polera sittbrunnen och en stor del av överbygget. Nu är bara en liten del kvar men det får vi ta när Mr Highfielt har lämnat sin tillfälliga plats på fördäck. Vi har också äntligen tvättat av sprayhooden ordentligt. Denna gång testade vi med bikarbonat och tycker att det var det som har fungerat bäst hittills. Därefter blev den ordentligt impregnerad så nu hoppas vi att den står emot väder och vind lite bättre.

Det märks att det båtsäsongen börjar komma igång igen. Det är mer rörelse i hamnen, många fejar på sina båtar och långliggarna börjar förbereda sig för vårens etapper. Det är ett flertal båtar som ska samma väg som vi. Troligtvis beger sig några iväg redan i nästa vecka. Att resa på egen köl blir inte alltid som man har tänkt sig. Våra kamrater Ulf och Lisa från Uddevalla/Kanada som ligger på varvet var i Gibraltar och hälsade på deras grannar i Kanada. Två kvinnliga skeppare som var på väg hem till Kanada med deras Najad och en inhyrd besättning. Tyvärr blev det inte som planerat eftersom det inte funkade med besättningen. Besättningen fick mönstra av och båten förtöjdes i La Linnea innanför Gibraltar i väntan på att seglas hem vid en annan tidpunkt. Mycket av den mat som var inköpt för överresan fick Ulf och Lisa med sig, de var schyssta och delade med sig av ”bytet”. Kapten blev särskilt glad över alla burkar med vita bönor.

”Fådda” vita bönor – mums säger kapten

På torsdag eftermiddag levererades Starlink-paketet från Stora Höga till receptionen på Almerimar marina. Paketet skickades med UPS något som vi verkligen kan rekommendera. Rimlig kostnad, spårningsmöjligheter och snabb hantering. Det har fungerat perfekt 🌟. Vi bestämde oss för att ”bänkköra” Starlinken redan samma kväll i väntan på en mer permanent placering. Installationen var verkligen så smidig och enkel som alla har sagt. Så nu är vi med wifi igen 😀. Antennen fick en provisorisk placering på akterpulpiten, och för att den inte ska göra samma resa som vår tidigare router 💦 så knöts och tejpades den fast ordentligt.

Det går ingen nöd på oss här i Almerimar. Vi har trevliga grannar, särskilt Stevie från Skottland. En härlig musiker som verkar leva på baguette, humus, vatten och öl. Han arbetar hårt på sin båt men avbryter ibland med lite yogaövningar samtidigt som han har en cigarett i mungipan. Han är härlig på ett annorlunda sätt.

Fredagens höjdpunkt blev FaceTime-samtalet med Agnes och katten.

Agnes och katten ringer upp och hälsar Trevlig ”sedag” ❤️

På fredag kväll kollade vi tamparna ordentligt och satt upp sittbrunnskapellet. Idag lördag ska det bli mycket vin och 34 mm regn säger prognosen. Tur att det inte är snö eftersom vi har tagit bort snösmältningsfunktionen på Starlinken 😉.

En dag i bergen – en natt i Málaga och nya utgifter 💸

Vi bestämde oss tidigt på torsdag morgon den 22 februari att ta bilen upp i bergen till Granada och fortsätta till Málaga där hyrbilen skulle lämnas in senast klockan 13 på fredagen. Vi hade inget boende bokat, vi tänkte att det löser sig alltid. Allt gick så fort när vi drog iväg så vi glömde av det viktigaste – att kolla vädret för den tid vi skulle vara borta. Det skulle visa sig bli en dyr historia 💰.

Det blev en fin och annorlunda färd upp över Sierra Nevada, små gulliga byar och väldigt krokiga vägar med omkörningsförbud. Trots att det var förbjudet att köra om körde vi om oss själva flera gånger 😉.

Krokigt uppför Sierra Nevada

Vägen snirklades sig upp för Sierra Nevada och vi passerade bland annat sportcentret Puerto de La Ragua på 2041 meter. För tillfället var det barmark så det var bara vägskyltar med varning för snöflinga ❄️ som visade att det kan vara snö på platsen. Väl framme i Granada, som ligger vid foten på Sierra Nevada på 738 meters höjd, gick vi en sväng i staden som var betydligt större än vad vi hade föreställt oss. Vi valde att välja bort ett besök till Alhambra den här gången, det sparade vi till en annan gång. Istället tog vi en sväng in på matmarknaden där vi åt en god paella till lunch.

Saluhallens skylt må vara rostig men maten var god!

Efter några timmar i Granada fortsatte vi bilresan genom mängder av olivdalar ner mot Málaga. När hyrbilen var tillbakalämnad tog vi flygbussen in till Málaga city för att hitta någonstans att bo. Efter att kapten fått två nya linneskjortor bestämde vi oss för att ta ett glas bubbel i lugn och ro under tiden som vi letade efter ett hotellrum. Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom det var konferens i stan och nästan allt var bokat. Efter att ha testat på flera ställen fick vi äntligen napp, så 18.30 checkade vi in på ett fint hotell cirka 12 minuters promenad från bussterminalen.

Innan vi lämnade NOSTRA hade kapten riggat upp den nya övervakningskameran som så småningom ska sitta på den nya bågen. När vi hade checkat in och kommit upp på hotellrummet började kameran helt plötsligt skicka meddelanden ”rörelse upptäkt”. På de bifogade filmerna på 20 sekunder kunde vi se att NOSTRAs flagga fladdrade ordentligt i vinden, det var det som kameran reagerat på. Nu var det dags att kolla väderprognosen och först då insåg vi att det skulle bli en riktigt blåsig kväll och natt. Klockan 19.55 slutade kameran att fungera 😱.

Fredagen startade med god hotellfrukost, därefter promenerade vi via saluhallen bort mot busstationen. På vägen hittade vi en asiatisk affär med wasabi vilket var perfekt nu när navigatören har spårat in på recept åt det asiatiska hållet. Bussresan tillbaka till Almerimar tog drygt fyra timmar, det var trevligt att resa inom flera av de byar som ligger mellan Málaga och Almerimar. Däremot är områdena med alla grönsaksodlingarna inte särskilt vackra, men odlingarna gör området välmående, det är många som lever gott på odlingarna. Totalt täcker grönsaksodlingarna en yta på motsvarande 40 000 fotbollsplaner.

Inplastade grönsaksodlingar. Inte vackert men effektivt 🍅🥒

Väl tillbaka i NOSTRA blev informationen tydlig om varför vi inte hade kontakt med kameran. Vår wifi-router hade blåst bort 💨. Den hade kapten provisoriskt satt fast på en stolpe i aktern i avvaktan på den fasta monteringen. När NOSTRA under kvällen svängt ordentligt i vindar upp till 34 meter/sekund hade den gett sig iväg. Troligtvis gjorde den samma resa som kaptens Foppatofflor 🤨. Surt, eftersom en ny antenn kostar mellan 14 000- 17 000 kronor. Det blev en irriterad och uppgiven stämning i NOSTRA under fredagkvällen. Första tanken var att bara glömma sk*ten, beställa en ny så att vi har en när bågen ska installeras.

Att ha tillgång till internet ombord är en viktig trivselfråga för oss. Vi tycker inte att det räcker med den tillgång vi har via våra mobiler. Så när förlusten av antennen väl sjunkit (😉) in blev vi mogna för att även titta på andra alternativ. Det blev flera timmar med undersökningar genom att konsultera Google, andra båtägare i hamnen och läsa en väldigt bra erfarenhetsberättelse av våra kamrater på PACIFIC WIND. Därefter var vi redo att beställa en Starlink. Kostnaden för hårdvaran är omkring 5000 kronor, månadskostnaden för abonnemanget är för tillfället 669 kronor (har sänkts från 1079). Abonnemanget gäller i hela Europa och då ingår obegränsad surf med bra nerladdningshastighet. Vi tycker att det är positivt att det går att pausa abonnemanget när vi reser hem till Sverige. Alla vi har pratat med är väldigt nöjda, den enda nackdelen är att den drar en del ström. Det finns möjlighet att bygga om till 12 V, men flera av dem vi har pratat med gör inga förändringar alls. Vi får se hur vi gör, men vi startar enligt ordinarie installation. Beställningen var tvungen att gå till en adress i Sverige så Flisen fick som vanligt bli vår målvakt 🙏. Nu hoppas vi leveransen går lika bra som när navigatörens nya barfotasko anlände från Sverige till marinan via UPS.

Navigatörens nya barfotaskor som den spanska fysioterapeut tipsade om 🌟

Det som för en vecka sedan kändes som en mindre katastrof vände plötsligt till en resa in i framtiden genom att hoppa på Starlink-tåget. Kostnaden känns på något sätt inte lika utmanande nu när vi tar den från utvecklingskontot (tack för den insikten, Sven 🙏).

I slutet av nästa vecka kommer Alfonso med bågen. Det ska bli så spännande och installationen kommer att dokumenteras i ett eget inlägg.

Vår finaste kapten har varit och köpt mer kabel till morfar-kapten ❤️

Kapten Agnes och katten ❤️

På alla ❤️-dag fick NOSTRA kölen i vattnet igen 💦

Det fanns flera anledningar att fira med bubbel den 14 februari. Solen sken, NOSTRA sjösattes utan problem och navigatörn var på plats så den svanslösa besättningen blev fulltalig. Det är alltid skönt att få båten i vattnet, men särskilt härligt är det när man bor i båten. Att få tillgång till rinnande vatten, toalett och dusch ombord och möjlighet till att städa ordentligt känns extra lyxigt.

Valenines day unnade vi oss en god middag på vårt favoritställe, Osteria Da Ralph ❤️

Kapten har blivit bekant med Kenneth från Skanör, en svensk erfaren seglare som också ligger i marinan. Kenneth och hans fru har seglat 98 000 NM med sin Allegro 331, S/Y EL CORDERO. De har gjort ett varv runt jorden en gång och korsat Atlanten nio gånger. Kenneth som har arbetat med båtar i många år, bland annat på varven på Orust, blev ett bra bollplank till kapten i olika frågor.

Sammanfattning av äventyren för Kenneth hans fru Vida med S/Y CORDERO 💦

På söndag eftermiddag blev vi glatt överraskade när våra kamrater från Björkö dök upp i marinan. De hade lämnat campingen i Santa Pola för en tur till ställplatsen i Almerimar. Det var väldigt roligt att se dem igen och vi blev bjudna på vår livs första stänkare i en husbil.

Trevligt umgänge hos Brogrens 😀 på deras havsnära uppställningsplats 💦

Klockan nio på måndag morgon kom Alfonso och hans kompanjon för att göra mer ingående mätningar för den rostfria bågen som han ska tillverka. Eftersom vi vill att bågen ska integreras med den aktre pulpiten kommer vi att behöva såga hål i inredningen 😱 på båda sidorna för att komma åt infästningarna till pulpiten. I slutet av februari eller i början av mars beräknar Alfonso att det är dags att påbörja installationen. Solcellerna som ska installeras överst på bågen har redan levererats till Mike på Alamar Centro Nautico.

På måndag eftermiddag travade vi bort till Bernt och Elisabeth med Scanstruten (radarstolpen) på axeln. Den kommer att få åka husbil till Sverige vilket vi är väldigt tacksamma för. Förhoppningsvis är marknaden för begagnade radarstolpar större hemma än det är här. Spekulanterna har inte direkt stått i kö under tiden den har legat hos Mike på hans hylla för begagnade båtprylar. Däremot lyckades Mike sälja våra dävertar för 500 € vilket var perfekt.

Måndagen avslutade vi med vi en härlig måltid tillsammans med Elisabeth och Bernt innan vi fortsatte till deras husbil för att fira knäckebrödets dag. En mycket trevlig kväll med knäckebröd, sill, ägg och kortspel. Vi fick lära oss två nya roliga kortspel, ”Trixa” och ”Nio hål”, båda spelen var trevliga på sitt vis.

Bästa sättet att fira knäckebrödets dag 🌟

På onsdag morgon kom Kenneth bort till oss för att åka med i bilen till El Ejido där det är marknad de tre första onsdagarna i månaden. Det blev en trevlig utflykt med inköp av frukt, nätter och oliver.

Veckans inköp på marknaden 🍍

Flitig kapten och navigatör på distans

De senaste två veckorna har besättningen varit på olika håll. Den 27 januari åkte kapten tillbaka till Almerimar och NOSTRA. Vi hade uppdaterats på att arbetet med läckan var påbörjat så det kändes skönt att någon kunde följa arbetet på plats. När kaptens biljett bokades var navigatören inte redo för att lämna Skärhamn, dels för att vi inte visste hur det skulle bli med Britta och dels för att låta kapten rumstera själv i NOSTRA med förberedelser inför allt arbete som ska göras. Så fort det ska göras något i en båt blir allt ”upp-och-ner”. Dynor och prylar byter plats med varandra och behöver ständigt flyttas runt i båten.

Väl på plats var kapten initialt fundersam över arbetet med läckan, men efter att ha följt arbetet några dagar blev han lugnad. Varvet verkade ha gjort ett bra arbete så här långt. Slutresultatet, om allt är tätt, får vi svar på efter sjösättningen. Kapten fick bra kontakt och stort förtroende för Daniel, eller italienaren som han också kallas, som var den med uppdrag att fixa NOSTRA.

Slutresultatet såg snyggt ut men orsaken till läckan är fortfarande en fråga. Det konstaterades vid reparationen att den fyllning som ligger under ”golvet” i stuven/utrymmet längst akterut hade krackelerat. Om det har haft någon betydelse för att läckan uppstått är dock oklart. När vi var kontakt med varvet i Sverige berättade de att de på de senaste årsmodellerna (vilket NOSTRA är) hade de fyllt utrymmet under ”golvet” med någon form av massa. Vi uppfattade att syftet varit att göra området mer stabilt eftersom ett antal Regina af Vindö hade fått läckage i detta område. Därefter borrades ett dräneringshål från ”golvet” genom fyllningen ner till utrymmet under akterkojen för att eventuellt vatten ovanför ”golvet” ska rinna ner i kölsvinet. Det var i detta område som vi upptäckte att NOSTRA läckte.

Det blev intensiva dagar för kapten i drygt två veckor med båtfix på egen hand. Skrovet och NOSTRAs vinröda ”snobblinje” polerades, området ovanför vattenlinjen slipades eftersom den behöver höjas. Tröskeln vid nedgången blev slipad och lackad fyra gånger. En träskiva plastades mot bordläggningen i stuvutrymmen under kartbordet. Där monterades sedan tre regulatorer till de nya solcellerna som är av märket Victron. De är på 305 watt styck styck och ska placeras överst på den rostfria bågen. Totalt kommer vi ha solceller för 1 100 watt vilket kommer göra oss mindre beroende av landström.

Därutöver målades NOSTRA med Coppercoat, dels i området för sprickan och dels för att höja vattenlinjen några centimeter. Innan sjösättning ska hela botten sedan ruggas upp med ett fin sandpapper så att kopparen aktiveras.

Det bruna området är nymålad Coppercoat. Efter att området har kommit i kontakt med vattnet kommer det bli lika koppargrönt som området nedanför.

Den senaste helgen har varit väldigt blåsig i Almerimar så kaptens nattsömn har varit sisådär. Vindar omkring 20 meter och byvindar upp mot 30 meter per sekund har gjort att NOSTRA har rört sig otäckt i vinden. Det är ingen höjdare att leva i en båt på land när vindarna är så hårda. Kapten tvingades ut både på kvällar och nätter för att se till att alla träkilar satt där de skulle. Egentligen skulle NOSTRA ha sjösatts den 12 februari men klokt nog flyttades sjösättningen fram några dagar då vindarna ska vara betydligt lugnare.

Nu är navigatören redo att mönstra på igen, lämna glashala vägar och blåst mot värme och båtliv. Det ska bli härligt att komma tillbaka och vara med vid sjösättningen den 14 februari. Alfonso har påbörjat arbetet med den rostfria bågen och han kommer att påbörja monteringen i slutet av februari. Det ska bli riktigt spännande att få följa det fortsatta arbetet.

Kapten har i alla fall fått se snö på distans. Sierra Nevada där tydligen skidåkningen ska vara som bäst under perioden februari – april.

Svanslös besättning

Sorgligt nog blir vi fyra tassar 🐾 färre på vår forsatta längesegling. Den 22 januari bestämde vi oss för att låta Britta få somna in 💔. Hon hade drabbats av hypertyreos (giftstruma) och gått ner väldigt mycket i vikt den senaste tiden. Vi hade också märkt att hon blivit mer törstig, jamig och orolig på nätterna. Det är vanliga symtom och trots att vi försökte med jodfritt foder i fyra veckor blev hon inte bättre. Ett klokt men samtidigt jobbigt beslut 🥲.

Britta, vår modiga, bestämda, beresta och vackra tjej. Tack för att du har visat oss så stor tillit och förgyllt våra dagar i drygt 14 år.
Du har seglat på eget pass och besökt Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Nederländerna, Frankrike, Spanien och Portugal. Du har varit vårt kuttersmycke och vår stjärna.

Vi kommer bevara alla fina och roliga minnen vi har tillsammans med dig.. Nu får du återigen pussa Bosse på nosen så får vi fortsätta vår svanslösa resa.

❤️❤️

❤️ Vår älskade Britta som kommer berika katthimlen ❤️



Efter två veckor i Almerimar var vi redo att dra vidare

Det var skönt att vi gjorde en rejäl etapp och tog oss hela vägen till marinan i Almerimar eftersom de efterföljande dagarna var rejält blåsiga. På den platsen där vi låg var det oftast lugnt men natten till den 6 december kom det en ordentlig ”körare”. Vi vaknade vid midnatt av att det dunkade till rejält ett par gånger i aktern på NOSTRA. När vi kom ur kojen såg vi att båten intill oss, De PIRAAT, låg på sned och tryckte mot vår styrbordsida. Det var ingen ombord och hon är en båt som sannolikt inte fått någon kärlek på många år. Ljudet vi vaknat av var när vår akter gick in i stenkajen 😅. Kapten fick på sig kläderna och tog sig upp i sittbrunnen för att i mörkret försöka få kontroll över situationen. Samtidigt kallade navigatören upp marinan på VHF:n och beskrev situationen. Efter cirka 10 minuter var en marineros på plats. Han hjälpte till att provisoriskt förtöja om De PIRAAT i en annan båt. Han lovade att han skulle skriva en notering på hamnkontoret om händelsen eftersom det var svårt att bedöma om NOSTRA hade fått några skador. Morgonen därpå kom två marineros och hjälpte oss till en plats lite längre in. Kapten travade bort till hamnkontoret och talade med en kvinna som hittade noteringen från nattens händelse. Kapten ombads ta ett kort på skadan och skicka till marinan så skulle de stå för reparationen. Hm, vi får se hur det blir med det 🤔.

Navigatören hade plågsamma veckor i Almerimar. Redan när vi lämnade Garrucha fanns känningar i ländryggen på vänster sida. Dagarna därefter blev det mer akut och de kommande dagarna blev det många sömnlösa timmar och många tårar 😥. Symptomen var en värk från helvetet 👿 som gick ner i benet och under foten, det gick vare sig att sitta eller gå. Efter ett läkarbesök och recept på starkare smärtlindring och tre besök hos en väldigt duktig fysioterapeut började livet återvända något. Fysioterapeuten trodde att smärtan i foten, knät och höften kunde bero på en skada. Kunde grundorsaken vara det handlösa fall som navigatören gjort några veckor tidigare från rufftaket när ”stroppen” till storseglet skulle tas ner 🤔?

Oftast var det lugnt i vår del av marinan.

Det var betydligt lugnare i marinan den här gången än när vi här för en månad sedan. Många av långliggarna i hamnen verkade ha åkt hem, men alla restauranger och butiker var fortfarande öppna. Vi hängde en del mad Lars och Lena och andra advent firade vi tillsammans i NOSTRA. Vi startade med glögg, pepparkakor och ädelost innan vi åt middag som avslutades med kaffe och nybakad mjuk pepparkaka. Innan det var dags att säga godnatt fick vi äran att gratulera herrarna till varsin vinst i spelet 0-100.

Tisdagen den 12 december klockan 08.00 var det dags att lyfta upp NOSTRA på land. Det var en dimmig morgon men som tur var hade vi bara cirka 150 meter till upptagningsplatsen. Vi hade förberett allt vi kunde inför upptagningen och de jobb som ska göras under tiden NOSTRA ligger på varvet. Eftersom det ska tillverkas en rostfri båge för solceller och antenner skruvade vi bort antennstolpen (scanstruten) och fästena till dävertarna (hm, heter det så i plural 🤔). Mr Highfield ska få en ny plats och kommer att hissas upp under den nya bågen så att vi kommer under när vi ska gå av och ombord när vi ligger förtöjda med aktern mot kajen. Hålen efter fästena ska plastas igen så NOSTRA blir snygg 🌟.

Häcken på NOSTRA ska snyggas till genom att plasta igen skruvhålen.

Scanstruten och dävertar lämnade vi in till Mike på Almar Centro Nautico, de placerade på hyllorna till hans försäljning av begagnade båtprylar. Vi får se om det blir sålt.

Förutom att vi fick vänta i drygt en timma innan vi kom upp ur vattnet så gick upptagningen bra. Britta och navigatören valde att ta en sväng i parken intill under tiden.

Vi blev överraskande över att NOSTRA hade en tamp i propellern, frågan var hur länge vi kört runt med den? Nu fick kapten äntligen möjlighet att inspektera spricka utifrån. Sprickan syntes tydligt men frågan var fortfarande hur den har uppstått 🤷‍♀️.

Sprickan utifrån – nu hoppas vi att den blir ordentligt lagad.

Kapten gjorde några tappra försök att närma sig den svårflörtade brittiska mannen på varvet men responsen var dålig. Kapten kändes sig uppgiven och var på väg att ge upp 🤯. Navigatören tipsade lite försiktigt om att han kanske skulle tona ner sin extroverta sida något, för att på så sätt vänta in vår brittiska vän genom att ge honom lite space och tid. Ett par timmar senare gick vi bort till kontoret för att se om vi med gemensamma krafter kunde få till en dialog om vad vi ville ha gjort på NOSTRA. När samtalet återigen inleddes med alla världens problem 😅 tog navigatören mod till sig och testade en verbal ”jujutsu-sväng” (premiär på engelska 😅). Testen föll väl ut och han blev allt mer tillgänglig och följsam. Efter en stund kunde vi lämna kontoret med en tydlig skriftlig dokumentation på det vi ville ha gjort.

På eftermiddag kom vår brittiska vän på besök för att inspektera NOSTRA från insidan. Han ock kapten fick helt plötsligt en magisk kontakt, med en barfota kapten i akterkojen uppstod västa ”Ernst-känslan” 😆.

NOSTRAs värmländske kapten kanske har lite ”Ernst-anlag” ändå 😉
Sista kvällen på varvet i Almerimar för den här gången

Den 14 december lämnade vi NOSTRA och Almerimar med förhoppning att hon ska vara lagad när vi kommer tillbaka i slutet av januari. Bilresan på cirka 33 mil längst kusten till Alicante gick helt enligt plan. Vi passerad milsvida områden med grönsaksodlingar i stora plastförsedda tält. Inte så vackert men tydligen väldigt effektivt, de skördar grönsaker tre gånger per år.

Efter att ha lämnat tillbaka hyrbilen checkade vi in i en lägenhet mitt i gamla stan. Läget var perfekt, nära till allt och precis nedanför vackra Santa Barbara slott.

Trots att det fortfarande var utmanande för navigatören att sitta och gå några längre sträckor blev det mysiga dagar i Alicante. Britta löste det galant med att acklimatisera sig i boendet och en provisorisk kattlåda, vår grymma beresta prinsessa 😻. Söndagen den 17 december var det så dags att flyga hem till kyla och snö men framförallt till jul- och nyårsmys med nära och kära ❤️.

Efter en lång och gropig dag var vi fastknutna i Almerimar

Efter ytterligare en tidig morgon, alla fall för oss fritidsforskare 😉, var frukosten avklarad, NOSTRA ”ship shape” och vi redo för att lämna Garrucha klockan 07.00. Himlen var magisk en halvtimme innan solen var på väg upp.

Magsikt ljus

Vi var mentalt förberedda på en dag med svaga vindar och motorgång, men när vi efter knappt 30 NM kom ner till ”hörnet”, Cabo de Gata, blev sjön onödigt stökig med stora vågor och mer vind än vad prognosen utlovat. Vågorna var sannolikt kvar efter gårdagens vindar och vi var glada över att vi var så kloka att vi inte gjorde resan igår. Det räckte med 6 meter emot oss, 15 meter/sekund hade varit alldeles för jobbigt.

Cabo de Gata

Vi bestämde oss för att fatta ett nytt beslut om hur långt vi skulle gå när vi kommit förbi ”hörnet” och var i höjd med bukten till Almeria. Därifrån var det ca 30 NM kvar till Almerimar, en resa på 4-5 timmar, vilket var alldeles för lång tid att kämpa mot för tuffa vågor och vind. När vi hade passerat fyren vid Cabo de Gata lugnade sig vågorna något. Vi kunde falla av så vi slapp att ha vågorna rätt i fören. Resan blev lite längre men betydlig behagligare och vi beslutade att fortsätta hela vägen.

Efter motorgång i 10,5 timma, där de sista timmarna var ganska kalla, var det dags att ropa upp marinan i Almerimar för att berätta att vi var på ingång. De tog emot oss vid ankomstbryggan och efter en förhållande snabb incheckning blev vi anvisad en plats närmare varvet, lite längre in i hamnen i förhållande till där vi låg senast. All tre i besättningen pustade ut och var väldigt nöjda med att vara framme. Nu var sista resan innan jul- och nyår genomförd vilket var särskilt skönt med tanke på att det ska bli betydligt mer vind i slutet av veckan. Kapten spolade av NOSTRA allt saltvatten och navigatören fixade en improviserad gräddig pasta med kyckling och soltorkade tomater. Sedan njöt vi av tv-soffan.

Vy från vår båtplats

Det blev en lugn start på onsdagen, kapten tog ett varv till med saneringen av allt saltvatten som spolat över NOSTRA igår. Vi fick också möjlighet att via FaceTime sjunga och hurra för navigatörens mamma som fyllde 93 år. Hurra, hurra hurra!

En ovanlig gäst i hamnen. Ser ut som en plattfisk men de brukar inte vara i ytläge. Kanske fel på kompassen 🤔

Nu ska vi så sakteliga förbereda NOSTRA för att tas upp på land, bland annat ska förseglen tas ner. Vi ska också kontakta Alfonso så han kan komma och mäta så vi får en offert på det arbete vi vill ha gjort. Sedan behöver värmaren och sötvattentoaletten lite översyn. Om den vattendränkta symaskinen går igång kanske det också blir ett solskydd till sprayhooden. Där emellan ska vi fortsätta att njuta av ljus och värme.

Nu har vi vänt fören söderut ⬇️

När vi lämnade Santa Pola på lördag förmiddag hade vi bestämt oss för att gå drygt 50 NM. Målet var Cartagena för vi ville runda det första av de två ”hörn” vi ska passera på väg mot Almerimar, Cabo de Palos.

Tack Santa Pola för den här gången, vi ses säkert igen 👋

Vindarna var växlande och motströmmen stadig. Kapten satte upp genackern redan innan vi lämnade hamnen eftersom prognosen sett riktigt lovande ut med bra seglingsvindar. Men ”icke sa Nicke” seglen drogs mest ut och in, där emellan startades motorn. Vi hade medvind men ändå var vågorna emot oss 🤔. Sjön var rörig och det var svårt att få någon fart på NOSTRA trots att det blåste 8 meter/sekund. Kapten mumlade något om att det vore lika bra att köpa en motorbåt 😉, vi får väl se hur det blir med det. Vädret var det däremot inget fel på. Solen var med oss hela dagen ☀️.

Flaggan topp i solskenet 🇸🇪

Efter 7,5 timma och med knappt en timme kvar till Cartagena såg vi solen sjunka ner i havet. Akterut hade månen kommit upp, inte riktigt full, men nästan.

Omkring 18.30 och efter drygt 57 NM var vi fastknutna i Cartagena. Vi fick hjälp av en marineros som lyste med ficklampan för att visa oss vilken plats han ville ha oss på. Vi fick de sedvanliga papperen som skulle fyllas i. Navigatören försökte sig på en genväg genom att berätta att vi var här för en vecka sedan så alla uppgifter borde finnas, men blev snart varse att några genvägar som minskar byråkratin finns minsann inte i Cartagena marina ☺️. Marinerosen var dock vänlig och sa att det räckte att vi lämnade in papperen på söndag morgon. Tack, tack alltid något! Det blev en lugn och tidig lördagkväll med båtlagad spagetti och köttfärssås till middag. Därefter somnade den sjörullade besättningen ovaggad.

Strax efter sju på söndag morgon lämnade vi kojen och efter frukost gick kapten till hamnkontoret för att checka både in och ut. Under tiden fixade navigatören NOSTRA för avgång. Tio minuter innan klockan blev nio lämnade vi Cartagena för den här gången. Vi får se om vi återkommer till våren. Efter att ha passerat en ankarliggare satte vi kurs mot dagens mål, Garrucha. Dagen bjöd på överraskande bra segling både i början och i slutet av resan.

NOSTRA gör bra fart mot Garrucha 💨

Strax innan det var dags att ta in seglen gick det så bra att en av klädlådorna åkte ut i akterkojen så lådfronten sprack 😤 och avfuktaren kom på glid. Vad sägs om att sjöstuva ännu bättre? Det är sannolikt rätt medicin för att kapten ska sluta prata om motorbåt – där man kan gå rakt 🙄.

Vid 16-tiden var vi framme i Garrucha marina, vi fick hjälp av samma marineros som förra gången vi var här. Vi löste det bra, även den här gången, med en gemensam spansk/engelsk konversation. Den sydliga vinden blåste rätt in i hamnen så det blev några gungiga första timmar, men förtöjda långsides på läsidan låg vi trots allt hyfsat bra. Som tur var mojnade vinden till kvällen så nattsömnen stördes inte.

Vår initiala plan var att fortsätta söderut redan tidigt på måndag morgon, men efter att ha gått upp 05.50, ätit frukost och studerat prognosen lite mer noggrant valde vi att stanna i Garrucha en dag till. Prognosen sa att vid nästa ”hörn”, Gato de Gata, skulle det blåsa upp till 15 meter/sekund i byarna från lunch och framåt. Dessutom rakt i fören. Vi ville inte chansa eftersom det är dåligt med hamnar söderut så möjligheten att söka skydd i en hamn om det skulle blir för jobbigt är i stort sett obefintlig. Nöjda med beslutet fick vi en tidig, men också lugn och avkopplande morgon ☕️.

Godmorgon från Garrucha, måndag morgon 07.30

Istället för att fortsätta söderut tog vi möjligheten att utforska Garrucha lite mer. Vid vårt tidigare besök var vi i stort sett bara i hamnområdet men nu när vi tog oss promenerande genom byn insåg vi det var en trevlig bekantskap. En liten fiskeby med många restauranger, stränder och med mysig atmosfär.

Vår seglingslediga måndag gav oss också möjlighet till att krypa ner till varmvattenberedaren igen, den blev inte riktigt tät vid förra försöket. Med sin nyinköpta 19-hylsa lyckades kapten dra muttrarna så hårt att vattenpumpen slutade att ”spontan-morra”. Härligt! Läckor är aldrig bra, det har vi alltid tyckt och nu har vi förhoppningsvis bara en läcka kvar. Den som varvet i Almerimar ska fixa.

Vi avslutade dagen med att njuta av en god sallad och paella i solen.

Kapten fick en svart kamrat till bordet som satt tyst och tittade med sina bedjande ögon. Till slut klarade inte kapten av att se kamraten så hungrig utan gav hen en del av bläckfisken i paellan vilket var mycket uppskattat. När vi kom hem till vår prynadskatt och berättade för henne att här i Spanien finns det katter som inte får maten serverad på silverfat flera gånger om dagen fnös hon bara och sa att det trodde hon inte ett dugg på 😼.

Imorgon är planen att fortsätta söderut. Orkar vi går vi hela vägen till Almerimar, omkring 65 NM. Om planen håller vet vi först imorgon!