Författare: Nostra

På fredag eftermiddag kom äntligen Agnes på besök tillsammans med mamma och pappa. Vi fick en härlig, fin och solig vecka tillsammans även om nätterna var kalla, men med hjälp av avfuktare och kupévärmare så gick det ingen nöd på oss. På lördag morgon promenerade vi upp till marknadsplatsen där de har marknad varje lördag och varje måndag. Där fanns allt och lite till, men vi nöjde oss med att köpa frukt, grönsaker och en grillad kyckling som var saftig och god (tack för tipset Lena 🙏).

Väldigt goda närodlade clementiner 😋

Vi fick tyvärr några fripassagerare ombord som vi inte var glada i – moskitos 🦟. De var desto gladare i några av oss 😅 så Bernt blev räddaren i nöden när han kom ner med sin ”mygg-låda” på cykeln. I den fanns allt man kan tänka sig behöva och den fungerade dessutom som bord till bubbel-glasen 🥂. Bland annat fanns det en spansk salva som visade sig vara riktigt bra för att slippa ”kliet”. Vi hittade den på apoteket så nu har vi ett uppgraderat skeppsapotek i NOSTRA.

Mygglåda som innehöll allt mot myggor, men som också fungerade perfekt som bord till bubbel-glasen 🌟.

Tack för lånet Bernt och Elisabeth 🙏

På kvällarna vid 17-tiden kommer fiskebåtarna in i fiskehamnen och lossar sina fångster som sedan säljs på aktion. Vi tog en promenad dit för att kolla läget.

Varje dag blev det minst ett femtiotal åk i rutschkanan för Agnes. Det blev ett bra komplement till alla steg den lilla damen tar varje dag. Hon är grymt duktigt att gå – eller rättare sagt, hon är duktig att springa.

På måndag eftermiddag promenerade vi upp till campingen för att hälsa på Bernt och Elisabeth och för att passa på att ta ett dopp i poolen – i alla fall några i besättningen.

På torsdag eftermiddag avslutade vi veckan med en ”Paella-bonanza”. Tre olika varianter som alla var goda på sitt vis. Agnes åt med stor glädje och delade gärna med sig till morfar.

Vacker solnedgången och ett glas god Sangria 🍷

Tidigt på fredag morgon, som blev den kallaste under våra dagar i Santa Pola med + 4 grader, var det dags att vinka av den lilla familjen. Tack för att ni kom och förgyllde våra dagar, vi ses om tre veckor igen 👋.

På lördag morgon tog navigatören ”det långa benet först” och travade upp till marknaden. Målet var att köpa en väska som Erica ville ha, men som aldrig blev inköpt på grund av för hård prutning 😅. Tyvärr lyckades inte inköpet den här gången heller eftersom mannen som sålde väskor var den ende på hela marknaden som inte hade fått upp sitt stånd och han hade inte brådska med att få upp det heller. Istället blev det inköp av två kilo clementiner, det var säkert någon mening med att den där väskan var så svårfångad.

Klockan 10 släppte vi tamparna och vände fören söderut mot Cartagena. Bernt och Elisabeth vinkade av oss och vi fick en fin vinkork som minne. Tack för att ni hjälpte oss att hitta smultronställena i Santa Pola 🙏

Efter ytterligare en lugn natt i lagunen Mar Menor, där den utlovade nordliga vinden som tur var uteblev, tog vi upp ankaret strax innan klockan nio för att vända fören norrut och utfarten till Medelhavet. Vi ville inte riskera att komma försent till broöppningen klockan tio. Den här gången fick vi broöppning på första försöket och var precis som förra gången enda båt som passerade. Det märks att det är ”off season” även om vi tycker att vädret är som en tidig och fin höstsäsong.

Hej då Isla Grosa och lilla El Farallón 👋

Det var var så lite vind så vi drog inte ens ut storseglet och efter knappt 20 NM var vi på ingång mot Torrevieja och marinan Real Club Náutico, en av tre marinor. Marinan svarade redan vid första anropet och vi hänvisades till en ponton en bit in där en marineros stod och vinkade.

På väg in mot Torrevieja 💦

Vi valde att förtöja med fören mot kajen vilket i sig inte var något problem. Från kajen går det en tunn lina som är fastknuten i två grövre tampar i höjd med fören (eller för vår del aktern) tanken är att man ska förtöja med de grova tamparna, en på varje sida av båten. För vår del blev det knas den här gången eftersom någon tydligen hade knutit makramé med linorna. Tamparna låg i kors och det var svårt att få ordning på vad vad som var rätt och fel eftersom tamparna hålls samman av ett tvärgående snöre 😅. Efter mycket om och men, och med hjälp av en marineros som blev rejält svettig i värmen, hade vi en grov tamp på knaparna, en på varje sida. Ett tag var vi oroliga för att linan hade fastnat någonstans under NOSTRA men efter att ha snurrat upp linorna så var vi trygga med att inget satt fast.

Efter incheckning och dusch fick vi trevligt besök av Anette och Dan-Inge. De har boende i Torrevieja och det var deras sista kväll här för den här gången. Det var roligt att vi hann fram så vi fick träffas innan de åkte mot kallare breddgrader.

Efter bubbel i NOSTRA gick vi ut för lite mat men precis som så många gånger tidigare var vi i ofas med de spanska mattiderna. Vid den tiden när vi är hungriga stänger många restauranger för att sedan öppna mellan 19-20 igen och då är det för sent för oss att äta. Första stället stängde precis när vi kom dit och skulle öppna först tre timmar senare . Istället gick till en trevlig pizzeria, La Pizza Nostra, med god mat, öl och vin.

Pizzeria Nostra levererade 🌟

Tillbaka i NOSTRA tog navigatören på sig ryggsäcken för att gå till Mercadona för lite stödköp. Under tiden skulle kapten tanka vatten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och vid första försöket sprutade han ner både sig själv och båtgrannarna 🙈. Kapten som har en hel påse i NOSTRA med olika kopplingar var nu tvungen att använda en särskild adapter som vi fått kvittera ut mot en deposition i marinan. Kapten blev ”arbetsarg” och mumlade långa haranger om spanjorer och deras idiotiska idéer när det gäller el och vatten. Efter att ilsket ha röjt runt i verktygslådan och fräst att det är märkvärdigt att man ska behöva en hel verktygslåda för att tanka vatten fick han äntligen till det med en slangklämma kring adaptern. En timma senare när navigatören var tillbaka var NOSTRAs vattentankar fulla och kapten förhållandevis nöjd 😊.

Särskild adapter till vattnet 🤔

På torsdag morgon var det bara 12 grader men värmen kom snabbt när solen kom fram. Klockan nio mönstra Bernt och Elisabeth på för att följa med oss på resan till Santa Pola. De är kompisar från Björkö, förr seglade vi ihop men nu åker de husbil istället så de slipper fendrar och tampar 😉. Nu bor de på campingen i Santa Pola under delar av året. Vi fick en trevlig resa med bra guidning över områdena vi passerade. Tack för att ni mönstrade på det var grymt roligt att få extrabesättning!

Efter incheckning, tilläggare och lunch i NOSTRA följde vi med Elisabeth och Bernt en bit mot campingen. De visade oss den stora marknadsplatsen där det är marknad varje lördag och måndag och tipsade om bra mataffärer. När vi skilts åt gick vi tillbaka till hamnen och satte oss på en av restaurangerna i marinan för att ta kaffe och glass. Köket hade precis stängt så vi beställde varsin kaffe. Navigatören var envis och frågade om det inte gick att få glass till kaffet. No, no! Då ändrade sig navigatören snabbt och valde ett glas rött istället. Servitören frågade på spanska om det skulle vara något till vinet, okänt vad 🤷‍♀️. Ja, ja det blir säkert bra, det kanske blir glass ändå till det röda vinet 🤔.

När servitören kom tillbaka serverade han kapten en kopp svart kaffe och ett glas rött vin med en isbit i 😳 till navigatören. Mannen i det norska sällskapet vid bordet intill log och sa. – Jag hörde åt vilket håll det gick men visste inte om jag skulle lägga mig i. Så förutom ett glas kallt rött och dagens spanska glosa ”hielo” som vi nu vet betyder is fick vi en trevlig pratstund med norrmannen där han tipsade om flera trevliga restauranger. Roligt att få lite tips eftersom här blir vi kvar i åtta nätter för att träna på glosan för glass och för att besättningen utökas med Erica, Mats och Agnes ❤️.

Efter utcheckning och stödköp var det dags att släppa tamparna och säga hej då till Cartagena. Vi kommer säkert tillbaka, kanske redan om ett par veckor på vår resa söderut.

En nöjd och avslappnad kapten 💦

Vädret var underbart, en av de varmaste dagarna hittills. Den enda nackdelen med högtryck är att vindarna är svaga. Det blev motorgång med lite stöd av storseglet mot Europas största saltvattenslagun, Mar Menor cirka 30 NM norrut.

På vägen passerade vi La Manga som är en 22 kilometer lång sandbank som skiljer Mar Menor och Medelhavet. La Manga var betydligt mer bebyggt än vad vi hade förställt oss. Enligt google är bebyggelsen på landtungan främst semesterboenden.

Vi hade fått information av flera i Cartagena att bron som vi behövde passera för att komma in i lagunen öppnas varje hel jämn timma. Med den farten vi gjorde var det tveksamt om vi skulle hinna till broöppningen klockan 14 så när det kom lite vind vid 12- tiden bestämde vi oss för att segla istället och satsa på öppningen klockan 16. I en fart på mellan 3-6 knop tog vi oss norrut i ett lugnt tempo. Ett av de sämsta besluten den dagen visade det sig senare 😅.

Vi åt en ”tager-vad-vi-haver-sallad” till lunch med ”fådda” bröd. När navigatören var hos bagaren och fick vänta i tio minuter på att ”el pan de centenos” (rågbröden) skulle bli färdiga stoppade bagaren ner tre vita små baguetter som bonus. Tackar och bugar 🙏!

Dagens lunch med ”fådda” bröd 🌟

Klockan 15 var vi framme vid inloppet och vi valde att ankra vid sidan av farleden i avvaktan på att klockan skulle närma sig 16. När vi strax innan 16 körde in mot bron var det väldigt strömt så kapten hade stor utmaning med att hålla NOSTRA på rätt köl i den trånga farleden. När klockan var 16.05 var det fortfarande bilar som körde över bron och inte en tillstymmelse till broöppning 🤔. Navigatörn ringde upp marinan som ligger på insidan av bron och fick information om att broöppningen klockan 16 hade upphört! Nästa öppning var klockan 18. Mummel, mummel!

Det var bara att vända om och ankra utanför farleden igen. Vi nyttjade tiden till två av dagens uppdrag, kolla oljan på motorn och att tvätta fönster. När det var klart var det dags att, i samband med solnedgången, göra ett nytt försök att komma förbi bron.

Den här gången blev vi insläppta och vi fortsatte knappt 4 NM söderut.

Vi valde att ankra i skydd av en av öarna som ligger i den södra delen av lagunen. Med stöd av pannlampor och kommunikation genom våra headset fick vi till en riktigt bra ankring i mörkret.

Natten var lugn trots att vinden var mer västlig än vad prognosen lovat. Efter frukosten flyttade vi oss lite mer söderut vid ön. Här blev det bättre sjölä och vi kunde ägna oss åt båtfix, bland annat så strök vi på Boracol på däcket.

Höstens strykning av Boracol 🖌️

Vi bestämde oss för att ligga en natt till. Imorgon fortsätter vi norrut där vi ”sticker in näsan” i Torrevieja för en natt. Om bron öppnas så vi blir utsläppta förstås 😉

Redan på fredagen träffade vi svenskar som låg i marinan. Cartagena är en väldigt populär hamn att övervintra i och på samma ponton låg ANNA af MARIESTAD med Staffan ombord. Det var hans och hustrun Britts tredje vinter i marinan. Britt hade åkt hem till Sverige för några dagar sedan och Staffan kommer att åka hem till Göteborg nästa vecka. Det visade sig återigen att världen är liten. Staffan hade gått på samma högstadieskola i Floda som navigatören, dessutom hade vi flera gemensamma bekanta i Lerum. Britts pappa var från Ekshärad precis som kaptens pappa. Roliga sammanträffanden!

Vädret under dagarna i Cartagena var riktigt varma men kvällarna blev snabbt kyligt. På nätterna kör vi avfuktaren och en kupévärmare eftersom det bara är 12 grader ute. Det var skönt att ligga still några dagar och vi fick städa ur NOSTRA ordentligt. Vi fick också tvätta lakan och handdukar som torkade fort i det soliga vädret.

På söndag morgon gick navigatören upp tidigt för att förhoppningsvis få en tvättid innan det blev kö. Väl framme i tvättstugan kunde navigatören konstatera att två herrar varit ännu mer morgonpigga. En av herrarna hade inte lyckats få till rätt program på tvättmaskinen så hans kalsongtvätt hade inte centrifugerat. Han försökte få stöd av navigatören om hur han skulle lösa situationen men han fick tyvärr inte mycket stöd. Navigatören kan inte många ord franska och absolut inga glosor som har med centrifugering av kalsonger att göra 😅.

Våra kamrater och ”fyrar på land”, Sissela och Håkan i SHONA (som tyvärr nu är såld) hörde av sig och tipsade om ett trevligt tapasställe en liten bit upp i centrum. Vi promenerade dit genom ett centrum som var en stor marknad.

Trångt i centrum under marknaden

Vi gillar regeln att till varje glas vin eller öl ingår det en tapas.

Vi beställde en pizzabit med ansjovis och precis strax efter kom Staffan och vi fick en trevlig pratstund tillsammans. Roligt att vi blivit tipsade om hans favoritställe 😀. Vi fick många bra tips om bagare, affärer, bra restauranger och praktisk information om marinan. Cartagena var verkligen en fin och mysig stad så vi förstår att många väljer att knyta fast här lite längre över vintern.

På söndagen klockan 16 var det gemensam grill för de som ville, några hade ansvar för att tända grillarna sedan hjälptes alla åt att ställa ut bord och stolar. Enkelt och väldigt trevligt. Efter maten bjöd vi Staffan och Steve på kaffe i NOSTRA. Steve är britt och har bott i marinan sedan pandemin. En trevlig bekantskap.

På måndag morgon är det dags att checka ut och ta vägen om bagaren för att förhoppningsvis få tag i rågbröd. Sedan kommer vi lämna Cartagena för den här gången men vi kommer med all säkerhet tillbaka. En trevlig och levande stad.

Strax innan 09.30 lämnade vi marinan i Almerimar i strålande sol. Dagen bjöd på en resa för motor och storsegel i knappt 40 NM. Målet var att passera sydkusten och ankra i den första vik efter hörnet vid Cabo de Gata. Vid 15-tiden var vi framme och fick äntligen släppa ankaret för första gången i Medelhavet. Vinden var egentligen lite för ostlig för att det skulle vara perfekt ankringsplats men prognosen sa att vinden skulle öka och vrida till väst eller sydväst på efternatten och då ger viken bra skydd

Med ett ankardjup på 4-6 meter och en med en botten av sand låg vi tryggt för natten utanför Playa de Genoreses. Som vanligt satte vi upp ankarseglet, dels för att vinden skulle öka och dels för att slippa sätta upp klotet som visar att vi är ankrade. Vi njöt av en lugn och stilla kväll. Lite senare på kvällen fick en spansk segelbåt till ankargranne.

Inledningen på natten blev ganska gungig. Avsaknaden av vind och periodvis rejäla dyningar som rullade in i viken från trafiken som passerade utanför innebar att NOSTRA periodvis dansade ordentligt. Helt enligt prognosen vände vinden på morgonen och ökade upp till 10 meter vilket gjorde livet ombord blev betydligt stabilare. Tidigt på morgonen kom en stor dansk segelbåt in och ankrade akter om oss. Vi kunde inte avgöra varifrån de kom men möjligen ankrade de för att vänta in bättre vindar för att passera det sydligaste hörnet 🤷‍♀️.

Strax efter klockan 10 tog vi upp ankaret som satt rejält i sanden. Vinden var västlig mellan 10-12 meter. Betydligt mer än vad prognosen lovat men för oss passade det perfekt eftersom vi skulle norrut. Vi satte storsegelet och focken direkt i viken och fick en härlig segling i slörvindar. Vi valde att inte styra direkt på målet, som för dagen var Garrucha, för att slippa plattläns. Vindarna var varierande under dagen vilket gjorde att alla segel utom genackern blev luftade. Vi spirade förseglet vilket gjorde resan betydligt behagligare plus att det gjorde en hel del på farten. Härligt att kunna segla övervägande delen av resan 🌟.

Vi har läst både bu och bä om marinan i Garrucha, och som alltid var det det roligt att få en egen uppfattning. Garrucha var inte den vackraste marinan vi upplevt men den fyllde sin funktion. Strax utanför hamninloppet ropade vi upp marinan som svarade direkt – på spanska. Navigatören meddelade genom några korta spanska fraser att vi var på väg in och skulle vara i hamnen om 5 minuter. Det gäller att kliva ur sin komfortzon och slänga sig handlöst bland alla spanska glosor. Ibland blev det nog ett och annat ”hitte-på-ord” också 😉.

Inne i marinan stod en marineros och vinkade in oss till rätt ponton. Elen och vattnet ingick och det gick bra att välja mellan stor eller liten elkontakt. Bra där! Incheckningen blev enkel, och efter att ha kvitterat ut en nyckel till grindarna till pontonerna gick vi tillbaka för att spola av NOSTRA för för att fixa dagens middag.

Garrucha marina ligger inne i en fiskehamn. Vid inloppet till hamnen ligger stora fraktbåtar som vi tror lastas med mineraler och kalk. Ut på den långa piren var det långa köer med lastbilar på väg att lossa sin last vilket gjorde hamnen lite bullrig. Vi var glada att de tog kväll vid 18-tiden.

Efter en lugn natt vaknade vi återigen till en solig dag. Efter frukostbestyren och efter att vi lämnat tillbaka nyckeln släppte vi tamparna och lämnade Garrucha för att fortsätta mot Cartagena. Det blev en dag med både motorgång och segling. Vid 10.30 kom det tillräckligt mycket vind för att fylla genackern. Det var första gången vi satte genackern under gång sedan kaptens knäoperation och glädjande nog fungerade det perfekt. Vi fick njuta av att ha genackern ute i drygt en timme men sedan blev vinden mer förlig för att sedan dö ut till ett par meter/ sekund.

Vid 17-tiden anmälde vi till Cartagena Port Control att vi gick in deras området, det tackade så mycket för informationen. d

Därefter gick vi över till kanal 09 och meddelade marinan i Cartagena att vi var på väg in. Vi blev anvisade en plats vid en fingerponton vilket var perfekt, vi fick hjälp av en marineros att förtöja och blev anvisade vattenkran och elkontakt. I den här hamnen betalar man för den el och det vatten man använder. Här blir vi kvar över helgen.

Vi vaknade till en härligt solig och vindstilla måndag. Efter frukosten promenerade vi bort till varvet. Vi tog en sväng förbi en marinbutik som ligger precis vid ingången till varvet, Alamar Center Nautico. Där tog kaptenens jakt på en jokerventil slut, bytet är infångat och betalt 😊. Butiksägaren Mike visade sig vara en riktig klippa. När han förstod att vi ville ha hjälp med ett rostfritt arbete i februari erbjöd han sig att kontakta Alfonso, killen som jobbar med rostfritt i området. Alfonso pratar ingen engelska men han har en engelsktalande kompanjon som hjälper honom vid kundkontakter. Mike återkom senare på dagen med en tid för en första träff redan på tisdagen.

Därefter travade vi in på varvet och så småningom hittade vi den lilla serviceboden. Där inne huserade den mest svårflörtade britt vi någonsin träffat 😅. När vi berättade varför vi var där, att vi ville ha hjälp med att laga NOSTRA under januari för att sjösätta henne i början av februari bjöds vi på en lång monolog. Första delen av monologen handlade om att INGEN seglar här i januari till mars. De som försöker kommer snabbt tillbaka på grund av vädret. Nästa del av monologen kretsade kring att det inte finns någon anledning att bo och leva norrut, exempelvis Kanada, Sverige, Norge eller Danmark. Det är för mörkt, kallt och allmänt dåliga förhållanden.

När vi så småningom fick möjlighet att berätta om läckan och att vi ville ha hjälp med att laga den visade det sig att det fanns en mängd utmaningar. För det första behövde vi vara riktigt säkra på varifrån det läckte, för det andra behövde vi vara säkra på att det går att komma ner i utrymmet från insidan med en slipmaskin. För det tredje skulle de fira jul och nyår i december och januari 😅. Oj, det här verkar motigt 🤔.

Något fundersamma lämnade vi serviceboden. Då hade vi lovat den svårflörtade servicemannen att identifiera området för läckan genom att pudra bakpulver över det aktuella området. När det var gjort kunde han troligtvis hjälpa oss. Vår egen bedömning var att troligtvis behöver alla stjärnorna i hela universum också stå rätt i förhållande till varandra för att allt ska gå i lås. Pust!

På väg tillbaka till NOSTRA träffade vi andra svenskar som hade haft med varvet att göra, och vi blev tröstade med att servicemannen var välkänd just för att vara svårflörtad. De andra som arbetar på varvet skulle däremot vara väldigt bra, vilket kändes tryggt. Efter att kapten också konsulterat det svenska varvet blev vi trygga med att vara på rätt väg. De hade lagat flera båtar med liknande symptom. ”Bakpulver-provet” ersatte vi med att täta med Stay Afloat. En burk med tätningsmassa som vi köpte på båtmässan för en herrans massa år sedan.

Efter att ha följt med i tre båtar fick vi nu användning för ett gammalt inköp 💦

Navigatören låg med huvudet ner i stuven och tätade med duttar av ”tätnings-amalgamet” som kapten levererade på en skruvmejsel. Kaptens undviker gärna att bli bli kladdig om händerna 😉. Vid tätningen syntes det tydligt var vattnet kom in och förhoppningsvis blev läckaget något mindre efter tätningen. Skulle det inte funka så håller vi ändå vattnet på en acceptabel nivå genom att pumpa ur kölsvinet morgon och kväll.

På tisdag förmiddag fick vi besök av Alfonsos kompanjon och vi beskrev övergripande det jobb vi vill ha gjort. Det var ett positivt samtal och vi var överens om att när vi är tillbaka i december så hör vi av oss så att de kan komma och mäta och vi mer i detalj kan berätta hur vill ha targabågen. Därefter kommer vi få en offert.

Efter att ha bokat upptagning på hamnkontoret gick vi tillbaka till varvet för att, dels berätta att vi identifierat läckan och dels berätta att NOSTRA kommer att lyftas upp på land den 12 december. Den här gången bestämde vi oss för ett annat förhållningssätt. Vi använde oss av de tre ”L:en”, Lirka, Lura och Lalla med 😉. Det visade sig att servicemannen var mottaglig för strategin, även om vi fick stå ut med att lyssna på hans åsikter om brexit, invandring och att Storbritannien idag är bortom all räddning. Han mjuknade allt mer ju längre samtalet pågick och vi avslutade med att tacka för bra service, trevligt bemötande och på återseende i december 👋. Det kommer nog att gå trots allt 🤞!

En något mindre svårflörtad serviceman

Så många svenska båtägare som vi träffade under dagarna i Almerimar har vi inte träffat sedan vi lämnade Sverige. En kaj kallades ”Göteborgskajen” där låg ett flertal båtar som tidigare hade haft hemmahamn i Långedrag. Totalt tror vi att det var drygt 15 svenska båtar som låg i hamnen och som kommer att stanna över vintern. En svensk som kapten pratade med hade varit i Almerimar med båt i sex år, han hade blivit kvar så länge att han hade blivit med lägenhet 😀.

Efter tre nätter och två produktiva dagar var vi redo att lämnade Almerimar för den här gången. Förutom att mejsla fram planen för att laga och uppgradera NOSTRA blev vi bjudna till golfbyn på god middag hos Lars och Lena. Tack!. Vi ses igen i början av december och då är det dags för glögg!

Vår ursprungliga plan var att lämna NOSTRA någonstans hyfsat nära Alicante under jul och nyår för att Britta ska slippa för lång transfer. Med den nya planen kommer NOSTRA ligga 35 mil längre söderut vilket gör att vi behöver fixa ett boende i en eller två nätter nära Alicante så att resdagen inte blir så lång. Den delen av planen har vi kvar och får ta den lite längre fram.

Natten mot söndagen var förhållandevis blåsig. På morgonen diskuterade vi om vi skulle lämna Motril idag eller vänta tills imorgon då vindarna ska vara betydligt svagare. Det var en avvägning som alltid, både för mycket och för lite vind kan vara påfrestande. Efter frukosten beslutade vi oss för att lämna Motril och fortsätta mot Almerimar.

Klockan 10 lämnade vi hamnen i strålande sol och satte både storseglet och genuan inne i hamninloppet.

På väg ut ur hamnen i Motril 💦

Igår kom en tyskt kryssningsfartyg in i hamnen, SEA CLOUD II. Hon förtöjdes långsides strax utanför marinan. En ovanligt stilig dam för att vara ett kryssningsfartyg enligt oss. Det går bra att mönstra på i 10 dagar i november för en resa från Kanarieöarna till Kap Verde till ett pris från 5 985€ per person 😀. Själva väljer vi att fortsätta vår resa med NOSTRA, i alla fall just nu.

Det blev en härlig söndagssegling, vi valde att inte styra direkt på målet för att slippa plattläns. Istället fick vi slörvindar med en styrka på 10-13 meter/sekund. Det var riktigt bra NOSTRA-förhållanden och vi loggade mellan 7-9 knop. Vinden var lite kall men solen värmde när man satt i lä. Vi kunde se att det var lite snö på Sierra Nevada när vi seglade förbi.

När vi hade cirka 10 distans kvar till Almerimar dog vinden ut helt, från 10 meter per sekund till 0,8 meter😅. Vi gippade storen och tvingades starta motorn för att ha någon som helst styrfart. Under motorgången passade vi på att äta lite lunch, god pasta från i fredags.

Fredagens pasta var god även idag 😋

Vid 15-tiden, efter drygt 37 NM, var det dags att ropa upp marinan. De bad oss att förtöja vid tankbryggan. Tre marineros tog emot tamparna därefter fick vi vi vänta i båten eftersom hamnkontoret skulle öppna först klockan 16. Det gick ingen nöd på oss, Britta fick mat, kapten en öl och navigatören tog en fruktstund.

Strax innan klockan fyra kom de ut från hamnkontoret och sa att nu gick det bra att checka in. Mannen på hamnkontoret var erfaren och pratade bra engelska, allt flöt på galant. Vi fick en karta över hamnen där vår anvisade plats var inringad. När vi kom fram till platsen stod en marineros och tog emot tamparna och hjälpte till med mooring-linorna. Här i Almerimar är det många seglare som övervintrar, förutom engelsmän och tyskar är det ett flertal svenskar, danskar och norrmän. Marinan ska vara prisvärd och det mesta ska finnas.

När det var dags för tilläggare fick vi trevligt besök. Lars och Lena Arwidsson som är här på golfresa. Så roligt och träffa dem 😍.

Trevligt sällskap vid tilläggaren 🥂

Det blev en trevlig pratstund och vi fick uppleva en magsik himmel. Här blir vi kvar i tre nätter. Imorgon ska vi ta den inledande kontakten med varvet och vi hoppas att vi hitta en bra lösning för att laga NOSTRA.

Vi vaknade till en stilla morgon, gårdagens hårda vindar hade lagt sig och vi gjorde oss klara för en resa till Motril där vi bokat plats i en marina som bara har fått bra recensioner. Själva omgivningen kring marinan ska inte vara mycket att hänga i granen men däremot ska bemötandet och servicen vara bra. Marinan återkom snabbt vid vår bokningsförfrågan vilket är ett gott tecken. Strax innan vi skulle ge oss iväg ropade vi upp marinan för att få biträde med att att byta elkontakt igen. Efter ett tag kom en marineros på moped och fixade bytet.

Efter ett kort stopp vid hamnkontoret för att lämna tillbaka kontakten och få tillbaka depositionen var vi redo att fortsätta österut. Planen var att gå förhållandevis nära land, inte på grund av späckhuggare den här gången utan för att det skulle vara betydligt mer vind längre ut. Det blev en solig resa med inledningsvis lätta slörvindar.

Efter att vi passerat Málaga ökade vinden avsevärt. Periodvis låg den stadigt på 14-15 meter för att gå ner till 10 meter per sekund innan den ökade upp till 16-17 meter igen.

Segelmässigt var vindriktningen bra hela tiden. Vi hade bra segelsättning, inledningsvis hade vi spirad genua och en liten flik av storseglet men när vinden blev allt hårdare valde vi att rulla in genuan och bara gå på storen. NOSTRA skötte sig fint och loggad som mest drygt 11 knop på GPS:en. Trots den onödigt hårda vinden blev det en trygg och torr resa.

Solig, torr men samtidigt ibland en kall resa 😎

Vi hade hoppats på prognosen som sa att vinden skulle mojna vid 16-17 vilket skulle passa bra när vi skulle in i hamninloppet, men tyvärr blev det tvärt om. Vi vände upp mot vinden och lyckades få in den lilla flik av storen vi hade ute trots att det kom en vindby på 19,4 meter 😅.

När vi närmade oss marinan ropade navigatören upp dem på VHF:en och fick en snabb respons. Sannolikt hade de haft koll på oss via AIS:en så de visste att vi var på gång. Eftersom vindarna var så hårda bad navigatören om vidare instruktioner och beskedet var tydligt; fendra av styrbordssidan med fendrarna långt ner och fortsätt till långsidespontonen vid tankstationen. Där tar jag emot 😍.

När vi kom närmare såg vi Roberto stå och vinka, han tog emot tamparna och tilläggningen gick lugnt och stilla. Roberto berättade att, på grund av de hårda vindarna, var det inga båtar som lämnat marinan under dagen så han var fullbokad. Han var samtidigt tydlig med att det absolut fanns plats för oss. Antingen kunde vi ligga kvar på den platsen vi låg nu men om vi ville kunna han flytta in oss i bassängen vid upptagningsplatsen. Vi var nöjda med att få ligga kvar på den platsen vi låg, det var en bra och trygg plats för NOSTRA. Roberto berättade lite om marinan och vi uppmanades att kontakta dem via VHF:n om vi ville ha någon hjälp. Incheckningen kunde vi fixa imorgon, nu ska ni relaxa 😀.

Det är alltid skönt att komma i hamn, men särskilt skönt var det efter 50 NM i hårt väder. Fredagkvällen bjöd på en särskilt njutbar tilläggare.

Välförtjänt 🥂

Efter att vi slappat en stund spolade kapten av NOSTRA ordentligt samtidigt som navigatören googlade fram ett nytt recept på pasta med kyckling, fetaost och citron. Till det en sallad med tomat och paprika. Mums!

Även lördagen blev blåsig så vi njöt av en skön och avkopplande dag med påse tre med lördagsgodis.

Om vindarna är gynnsamma imorgon söndag fortsätter vi till Almerimar där vi bokat plats i några nätter. Förhoppningsvis får vi också napp vad gäller ett varv som kan fixa NOSTRA.

Vi gick upp tidigt eftersom vi skulle passera in i Gibraltar för att tanka diesel innan vi gick vidare mot Estepona. Vi hade hört av vänner att det kunde vara trång eftersom många vill tanka betydligt billig diesel än i Europa. Strax efter halv nio lämnade vi båtplatsen och efter ett kort stopp för utcheckning vid hamnkontoret fortsatte vi in i Gibraltar. Före oss hade vi två katamaraner som vi förstod hade samma intention som vi. Det var en annorlunda känsla att passera flygplatsen och landningsbanan med båt.

Efter att ha hovrat i hamnen knappt en timme kom vi in till kajen och kunde fyllda båda tankarna med totalt, 450 liter á 14 kronor litern.

Fulltankade för 14 kronor per liter 💰

Efter att passerat Great Europa Point, där för övrigt en segelbåt blev av med rodret tidigt på söndag morgon på grund av späckhuggare, fortsatte vi längs kusten till Estepona. Det blev en resa på knappt 30 NM i mulet väder men vi var glada så länge vi klarade oss från regn.

Strax före oss hade vi en svensk båt, SEA BREEZE som vi bytte några ord med vid utcheckningen. De ska stanna i Estepona över vintern. Strax innan vi var framme i Estepona hörde vi ett mayday-anrop på VHF:n. Vi förstod att det var med anledning av en attack av späckhuggare men vi fick inte riktigt koll på positionen. Senare läste vi att attacken skett i Gibraltar sund på den marockanska sidan,. Det var en polsk båt som tyvärr sjönk men som tur var klarade sig besättningen.

Estepona var en trevlig bekantskap, trevlig och enkel incheckning där det ingick en flaska vin i hamnavgiften.

En flaska vitt vin i hamnavgiften är en sed som fler hamnar borde ta efter 🎖️

Nu var det första gången under resan vi fick förtöja med mooringlina. Det är ju något som vi är vana vid i våra ordinarie vatten men utmaning här att det mesta är gjort för att förtöja med aktern mot kajen. Det blev en regnig kväll men ett restaurangbesök och besök på en välsorterad supermercado hann vi med. Kanske funderade någon i hamnen på varför besättningen i den svenska båten ålade sig under gummibåten för att ta sig på och av båten 😀.

Regnet drog vidare under natten och vi vaknade till en solig och varm morgon. Eftersom vi ville komma iväg tidigare än klockan 10 när hamnkontoret öppnade ropade vi upp marinan på VHF:n för att på så sätt lämna tillbaka passerkorten innan vi lämnade hamnen. Omkring 09.30 kom vi iväg. Vi hade försökt att få plats i marinan i Fungeriola öster ut men de hade ingen plats för båtar i vår storlek. Hm, konstigt vi tycker att vi på de flesta ställena har varit en av de mindre båtarna. Istället valde vi att fortsätta till Benalmádena som ligger precis väster om Torremolinos. Det är en stor och väldigt turistisk hamn, inget särskilt speciellt men eftersom det ska bli mycket vind på torsdagen ville vi ligga på en säker plats. Vi skickade som vanligt en fråga via appen Navily men till skillnad från de flesta hamnarna bemödade de sig inte att svara. Vi fortsatte dit ändå, någon plats bör väl finnas 🤷‍♀️.

Efter en varm och solig resa för maskin i knappt 38 NM ropade vi upp marinan i Benalmádena strax utanför hamninloppet. De svarade direkt och bad oss lägga till vi ankomstkajen. När vi kom dit stod det ett par marineros redo att ta emot våra tampar, hm det verkar ju lovande. Navigatören tog incheckningsportföljen och travade in på kontoret. Kvinnan vid incheckningen frågade om vi hade bokat plats. Japp, vi gjorde en förfrågan igår. Har ni fått ett ja? Nej bara en återkoppling på att vi på grund av hög beläggning kan vi få en större plats än vad vi har behov av. Sedan utspelade sig en livlig konsversation mellan kvinnnan och några marineros. Navigatören hade inte en chans att förstå var de pratade om, men så småningom kom en lugn och trygg marinros och tog över incheckningen. Vi fick en 18-metersplats och marinerosen och en kollega till honom tog bilen för att hjälpa oss att förtöja. Vi valde att lägga oss med fören till kajen den här gången med två mooringlinor i aktern. Marinerosen frågade försiktigt om de var vår första gång i Spanien 🤣.

Av någon anledning hade den här marinan helt andra elkontakter än vad vi är vana vid. Vi fick låna en kontakt mot en deposition på 50 €, tydligen var det kommunen som hade bestämt att dessa kontakterna skulle användas. Bytet av kontakt på vår elsladd ingick i servicen.

STOR handske på 64 Amp istället för den röda på 32 Amp som vi har ombord.

Vid inspektionen efter körning kunde vi dessvärre konstatera att det var en hel del vatten i kölsvinet igen. Inte lika mycket som i Gibraltar men alldeles för mycket för att allt ska stå rätt till. Vi började med att besikta de tidigare läckagen vid varmvattenberedaren men där var allt torrt. Kapten som inte trodde att läckan kom från motorn skruvad upp durkarna akter om motorn och där var det blött. Därefter var det läge att titta i stuvarna under akterkojen – och där var läckan 💦. Det var inga strida strömmar men en båt ska inte ta in vatten alls!

Vi konsulterade Lennart och Marianne i NOSTRAs systerbåt, PIGA, och de hade haft exakt samma ”åkomma”. De hade upptäkt läckan redan innan de lämnade Sverige men i dialog med varvet i Sverige valde de att få det lagat i Lagos när de ändå skulle ta upp båten. En reparation på 40 000 🥴. Tydligen är det en skada som inte är helt ovanlig, en spricka vid skäddan som håller rodret på plats.

Nu är vår plan och förhoppning att vi kan hålla undan vattnet tills vi ska åka hem i december och att vi hittar ett bra varv som kan laga NOSTRA när är hemma för att fira jul och nyår. Som ”längeseglare” gäller det att tänka om och vara flexibel 😉.