Vi avslutade tisdagen i Porto med ett restaurangbesök i den lilla byn Afurada precis intill hamnen. En fint ställe med små gränder, gamla kakelbeklädda hus och en mängd små restauranger direkt ute på gatan.
Vi åt god grillad torsk, portionerna var väl tilltagna så det hade egentligen räckt med en portion att dela på.
Onsdag morgon vaknade vi till en riktigt dimmig dag. Det gjorde å andra sidan inget eftersom vi skulle ligga kvar. Efter frukost och morgonbestyr sjösatte kapten Mr Highfield för att fylla bensin men ”computern” vid tankstället var trasig så det fick skjutas upp till kvällen. Navigatören körde ett ”entimmarsmöte” med (fd) jobbet innan vi gick upp till hamnkontoret för att boka en taxi till konsulatet.
Hamnen hade en egen taxichaufför vilket visade sig vara väldigt bra för oss. Han hämtade upp oss utanför hamnkontoret strax innan halv tolv. Konsulatet stängde för lunch klockan 12 och bilresan skulle enligt Google ta 23 minuter. Bra då har vi ungefär 9-10 minuter till godo. Konsulatet skulle ligga mitt i smeten i gamla stan så vi hade planerat att stanna kvar i området för att luncha och turista.Efter en resa där vi funderade på om vi åkte med en biltjuv parkerade taxichauffören bilen på trottoaren precis i anslutning till en brant backe. – Jag visar er, sa han på knackig engelska och hoppade ur bilen. Så ner för en kullerstensbelagt backe rusade en portugisisk taxichaufför, kapten och navigatören förbi och runt alla turister ner mot vattnet där konsulatet skulle ligga. Bra, tio minuter kvar tills de stänger tänkte vi. Chauffören pekade ivrigt mot ett hål i plasten till ett renoveringsobjekt, där är det! Vi rusade fram till porttelefonen, tryckte på knappen för Danmarks, Islands och Sveriges konsulat. Helt död! En äldre portugisisk kvinna med munskydd kom fram pekade upp mot det plastbeklädda huset och ruskade på huvudet. En äldre man kom fram ruskade på huvudet och sa ”no no” och hänvisade till turistbyrån en bit bort. Jaha, vi tvingades konstatera att konsulatet tydligen hade bytt adress, men vart har de flyttat 🤔.
Navigatören ringde upp svenska ambassaden i Lissabon och lämnade över telefonen till kapten för att själv ta en sväng i kvarteret för att se om det fanns några ledtrådar. Helt plötsligt är taxichauffören tillbaka, andfådd och säger att konsulatet har flyttat. Han hade sett att vi inte hade fått någon kontakt via porttelefonen, rusat upp för backen till bilen och sökt upp kontaktuppgifterna via Internet och ringt upp dem och fått information om den adress de hade flyttat till. Därefter rusade han ner för backen igen för att hämta oss. Så omtänksamt! Han hade också fått besked om att konsulatet skulle ta emot oss när vi kom dit även om klockan var över 12. Kvinnan från ambassaden i Lissabon som kapten hade i luren lovade samma sak.
Konsulatet hade flyttat till ett industriområde och fanns nu över Volvos kontor i Porto. Vi kastade oss in i taxin igen och en ny ”biltjuvsresa” startade. Efter cirka en kvart var vi framme och kunde hämta våra valkuvert hos en kvinna på konsulatet som bad så mycket om ursäkt för att inte adressuppgifterna var uppdaterade på Internet. Efter tre minuter var vi tillbaka hos taxichauffören som tittade förvånat på oss och sa: – Var det allt? Japp, nu är vi tacksamma om du kan släppa av oss någonstans i centrum 😊.
Väl i centrum blev det en trerätters lunch på en trevlig restaurang innan vi tog tunnelbanan över bron och därefter linbanan ner till portvinsområdet Gaia. Det var ett turistiskt och ganska tråkigt område men vi promenerade hela vägen längs vattnet hem till hamnen.
Vi checkade ut och betalade hamnavgiften för tre nätter eftersom vi skulle lämna innan de öppnade 08.30. Vi fick hjälp av en norrman från Litauern att bevittna att vi stoppade våra tre valkuvert i rätt kuvert. Därmed var vi nöjda med dagen, för även om det blev väl omständigt kunde vi genomföra våra medborgerliga skyldigheter att avlägga våra röster i årets val.
