Tillbaka i NOSTRA 😀

Den 16 oktober var det äntligen dags för oss att klättra upp på stegen till NOSTRA igen. Snälla Eva och Ulf hämtade oss på flygplatsen och hjälpte oss upp för stegen med all packning. Tack 🙏.

Vi såg direkt att det inte har gått någon nöd på NOSTRA under de månader hon legat på land. Lite skiten förstås men skrovet blänkte fint så varvet har gjort ett bra arbete. Hennes sommarcape satt fortfarande som en smäck. Ett par trasiga gummistroppar och rostiga öljetter var det mest dramatiska som hänt, men det är lätt att leva med.

Det var härligt att vara tillbaka till Lagos och redan andra dagen fick vi möjlighet att träffa Pelle och Annika för en god middag på restauranggatan i city.

När vi bad en servitör att ta en bild på oss hade hon en stor utmaning med att få hennes kollega att kliva ur bilden 😀.

Även om det inte var så mycket som skulle göras blev det ändå bråda dagar på varvet, kanske mest för att vi fick planera arbetet mellan regnskurarna. Veckorna innan vi kom ner hade varit väldigt varma men nu var det dags för väderomslag med mycket regn och vind.

NOSTRA fick en ny ankarkätting på 80 meter. Navigatören sydde fast markeringar var tionde meter så vi har koll på hur mycket kätting vi har ute. Den välpolerade propellern monterades och de sista anoderna kom på plats. Vi tog också hjälp av varvet att byta en kran i ankarboxen. När navigatören skurade rent i boxen hittades ”herr snyltbagge” längst ner. Han var cirka 4 centimeter lång och hur länge han har bott i boxen är oklart. Kanske var han skotte, skåning eller så mönstrade han på under resan 🤷‍♀️. Nu hade han i iallafall rest färdigt och fick sista vilan i soppåsen på Sopromar.

Herr Bagge med okänd nationalitet

Totalt bodde vi fyra nätter i NOSTRA innan vi fick komma i vattnet igen. Mycket regn men framförallt hård vind gjorde att varvet inte kunde sjösätta på några dagar. På fredag eftermiddag blev det så äntligen dags. Allt kring sjösättningen gick bra, de är grymt proffsiga på varvet att hantera båtarna.

En nöjd kapten på väg från varvet till marinan i Lagos

Från fredag till på onsdag låg vi kvar i marinan. Planen var att lägga tid på att bunkra och städa ur NOSTRA ordentligt men vi fick annat att stå i. Redan på fredag kväll märkte vi att vi inte hade någon ström in i båten. Hm, vad är det nu som är fel? Är det batteriladdaren eller något annat? Tidigt på lördag morgon påbörjade vi operation felsökning och kunde konstatera att det var kortslutning i varmvattenberedaren. Vår teori var att det var elpatronen som gett upp, vilket var bra på ett sätt eftersom det blir en betydligt billigare reparation än om det varit batteriladdaren. Som alltid sitter allt väldigt trångt till på en segelbåt, så även varmvattenberedaren. Vårt första steg var att gå bort till Soprpmoar där vi köpte den elpatron som både vi och vår kontaktperson Daniel trodde var rätt – men efter att fördjupat undersökningen visade det sig vara helt fel.

Med bättre information om exakt typ av beredare hängde vi på låset till Sopromar på måndag morgon med förhoppning att de skulle ha rätt elpatron hemma. Efter en del letande i kataloger och datorer hittade Daniel till slut rätt patron och vi hade sån tur att den till och med fanns i deras saldo 😅. I glädjeruset bad navigatören varvet om hjälp med att byta patronen, kostnaden får dras från kontot för ”sommarcapen” där navigatören anser att hon har minst fyrtio tusen innestående 🤪. Redan på måndag eftermiddag kom en tekniker från varvet och bytte patronen på drygt en timme. Ett arbete som säkert hade tagit en hel dag för oss.

Brittas mage blev en utmaning de första dygnen, sannolikt på grund av resan och att ordinarie rutiner blivit rubbade. Som tur var blev vi båtgrannar på varvet med ULTIMA (vår förra båt) och där ombord fanns ett kattapotek. Tack Dina och Elisabeth för att vi fick ta över en flaska Laktulos 😻. Det tillsammans med två gratissamtal med veterinär Ylva på Agria gjorde oss trygga att vi var på rätt väg även med kattmagen. Nu har även vi lärt oss att gamla kattdamer kan behöva en shot av Laktulos regelbundet för att slippa bli hård i magen.

På tisdagen hyrde vi bil och gjorde en inköpsrunda, ny vattenslag, vin, mat och lite extra kattmat. Navigatören passade också på att tvätta en tvätt. Tisdagen avslutades med en spontan och trevlig middag tillsammans med Pelle och Annika på Munich. Där fick vi också möjlighet att vinka till Eva och Ulf 👋. Nu kände vi oss redo för att kasta loss för att fortsätta österut.

Våra hjältar på Sopromar, Daniel och Uriel. Vi hade hört en del negativt om varvet men är glada över att vi valde att lämna NOSTRA där. Vi är väldigt nöjda med både deras arbete och deras bemötande.

Försenad uppgradering

Idag skulle kaptens knä uppgraderas men tyvärr blev operationen inställd. Någon i läkarens familj har drabbats av en tragisk händelse så läkaren är inte på jobbet. Surt besked att få förstås, men allt kunde har varit mycket värre. Utan att veta vad läkaren har drabbats av hoppas vi att han och hans familj återhämtar sig. Nu har vi istället siktet inställt på att nyttja tiden hemma på bästa sätt, både socialt och produktivt. Vi har ett par förrådsprojekt som vi behöver avsluta och det blir perfekt att nyttja de extra dagarna till det, men framförallt ska vi njuta av familj och vänner nu när Sverige är som bäst. Vi hoppas på en lång och varm sommar. Ny tid för operationen är den 16 augusti, och då hoppas vi att det blir av. Planen är att åka tillbaka till Lagos i mitten av oktober och fortsätta resan in i Medelhavet då. Vinterplatsen i Valencia som var bokat från 1 oktober har vi bokat av. Vi får se var vi övervintrar, någon plats för NOSTRA kommer det alltid att finnas.

Vi hade tre härliga dagar och nätter på eget ankare i Ferragudo innan vi seglade tillbaka till Lagos.

Vi träffade ytterligare ett trevligt holländskt par med en Breehorn, precis som ZEEROB. Vi kanske ska börja samla på dem 😉.

Ytterligare en glad besättning från Nederländerna, ett trevligt besök i ankarviken 👋

Vädret blev lite kyligare, särskilt på kvällar och mornar. På lördag eftermiddag vände vinden och blåste rakt in i ankarviken. Efter ett snabbt skeppsmöte bestämde vi oss för att ta upp ankaret och segla till Lagos en dag tidigare för att slippa en stökig natt. Det blev en snabb resa med vindar upp till 12 meter/sekund. Vi tvingades göra ett par slag eftersom vi dels ville hålla oss innanför 20-meterskurvan och dels undvika de fiskeområden som finns mellan Portimão och Lagos.

Koncentrerad och lycklig kapten

Det kändes bra att förtöja i Lagos vid ponton N igen, en ”änna hemma”-känsla 😀. På tisdag förmiddag var det dags att lyfta upp NOSTRA på torra land. Allt gick bra och vi placerades på en plats nära duschar och toaletter, perfekt.

NOSTRA mådde bra även under vattenytan, sedan 2017 är hon målad med Coppercoat så efter en högtryckstvätt var hon ren igen. Kapten skruvade isär propellern och la den i en hink med ättika och vatten, den blev fantastiskt ren och fin. Glänste som guld 🌟. Innan NOSTRA sjösätts igen ska skrovet poleras och några offeranoder bytas.

NOSTRAS figursydda ”sommarcape” passade utmärkt och var lätt att sätta upp. Vi fäste det i nedersta mantåget med små gummistroppar med en kula, en del gummistroppar fick kortas av men det var en enkel och som vi tror en stabil konstruktion. Vi får se vilka slitytor som finns när vi kommer tillbaka.

Dagen innan hemresan ägnade vi oss åt strand- och barhäng på Meia Paria. Vi tankade på med sol, salta bad, god mat och dryck och inte minst en härlig omgivning.

Nu kommer både NOSTRA och bloggen vila tills i mitten av oktober. För kapten och navigatören känns det konstigt att inte ha en båt i närheten som behöver kärlek och som kan ta oss ut på havet. Kanske utökas flottan med en daycruiser nu när det blir lite extra tid i Sverige, men det lär bli en helt annat historia. Glad sommar!

Culatra – Albufeira – Portimâo

Söndagen den 14 maj var det dags att ta upp ankaret och lämna Culatra för den här gången. Vi kommer med all säkerhet tillbaka redan i höst på vår resa mot Medelhavet.

Totalt blev det åtta nätter med fina och varma dagar men vi hade också ett par riktigt blåsiga nätter med vindar upp till 16 meter/sekund. Även om ankaret satt ordentligt blev det obekvämt ombord när NOSTRA krängde och med vågor som slog mot skrovet. Nattsömnen blev lidande men vi turades om att lämna kojen för att titta till lite extra när det blåste som värst. En av kvällarna blåste det upp rejält sent på kvällen. På eftermiddagen samma dag hade en svensk båt ankrat en bit norr om oss. När navigatören strax efter midnatt var uppe för att kolla omgivningen hade båtarna vänt sig i vinden och den svenska båten låg i stort sett i höjd med NOSTRA. I mörket blev navigatören osäker på om den svenska båten verkligen låg kvar där den ankrat och efter att ha ”purrat” kapten var vi helt överens om att deras ankare hade släppt och att båten var på väg söderut, förbi oss. Eftersom vi inte såg någon aktivitet inne i båten hoppade vi i kläderna, kapten tog Mr Highfield och gav sig iväg ut i mörkret och vågorna för att väcka besättningen. Väl framme vid båten såg kapten hur det tändes i akterkojen. Frun ombord hade vaknat och insett att de hade draggat. I mörkret såg vi sedan hur de så småningom lyckades ankra om på en plats, inte allt för nära de andra ankarliggarna. Efter att ha suttit uppe någon timma, tills lugnet återfann sig i ankarviken, kröp vi ner i den varma kojen igen. Härligt med ”sent uppehåll” ☺️.

Sista kvällen och natten vid Culatra för den här gången 🌟

Det blev flera trevliga besök på ön Culatra där vi testade flera goda fiskrätter. På en liten familjerestaurang en bit upp på huvudgatan åt vi husets cataplana, en traditionell portugisisk maträtt från Algarvekusten. En god fiskgryta med fisk, skaldjur, musslor, snäckor och potatis som serveras i en särskild gryta med lock på. Mums!

Cataplana da casa 😋

Lunchutsikten 🙏

Det är inte alltid lätt att veta vad det är för fisk man beställer, även om man får peka ut den själv i kyldisken. En dag åt vi chaputa, med tomatsallad och kokt potatis, vilket var väldigt gott. Trots att servitrisen skrev namnet på duken så hittade vi aldrig vad motsvarigheten kunde var på svenska men vi tror att det är någon form av brax 🤷‍♀️.

Brax – typ 🐟

På den östra delen av Culatra finns ett skyddsområde för sjöhästar. Små fiskar som är ca 10-35 cm långa. De simmar stående och har en gripsvans för att hålla sig fast i sjögräs eller tång för att inte svepas med i strömmarna. Hos sjöhästarna är det hanen som föder upp ynglen, han har en ficka på magen där honan lägger sina ägg och som han sedan befruktar. I Europa finns det långnosad och kortnosad sjöhäst (Wikipedia). Vi vet inte vilken sort som lever vid Culatra eftersom vi höll oss på behörigt avstånd till den avlysta området.

Avlyst området för att skydda sjöhästarna

När vi lämnade Ria Formosa på väg ut i Atlanten var det som alltid väldigt strömt. Tidvattnet var på väg ut så det gällde att hålla sig i mitten i farleden där strömmen inte var lika stark som på sidorna. Det verkar nappa bäst mitt i in- och utloppet för där ligger alltid en mängd lokala båtar och fiskar. Efter att ha passerat alla fiskare satte vi kurs mot Albufeira. Det blev en solig dag med lite vind och mycket motorgång.

I ett strömt och oroligt vatten lämnade vi Ria de Formosa 💦

Den här gången hann vi utforska Albufeira lite mer. Under dagtid är det en strid ström av olika typer av turistbåtar på väg ut och in i marinan. Vi hade hört att det kan vara väldigt högljutt från diskoteken långt in på nätterna, men det var inget som vi märkte något av under de tre nätter vi stannade. Cirka en och en halv kilometer ovanför marinan fanns det en tillräckligt bra Intemarché, promenaden dit för lite stödköp bjöd på fin utsikt över marinan.

En bit utanför marinan hittade vi två bra italienska restauranger, båda var väl värda ett besök.

Det har inte blivit särskilt många glassar under resan så det gäller att passa på 😉

Precis som många andra som seglar i de här vattnen är vi med i olika grupper för att hålla oss uppdaterade om späckhuggarna. Två personer, Rui och Renaud (forskare) som har följt späckhuggarna under lång tid administrerar tre värdefulla grupper i appen Telegram. Tidigare fanns grupperna på WhatsApp men efter att ha nått maxantalet för användare (1024) har de precis migrerat över allt till Telegram. En av grupperna, ”Orcas Location@PT/SP Coast”, är för korta uppdateringar om eventuella observationer. Där uppmanas man lämna korta meddelanden, vilken hamn man har lämnat, vilken hamn man har angjort och positionen för eventuella observationer. ”No orcas” är en lika viktig information i underrättelseinhämtningen för det stora ”orcas-pusslet”. De andra grupperna är mer för diskussion och för att kunna ställa frågor till forskarna och till de andra gruppmedlemmarna.

Vi tycker att det är särskilt positivt att Rui och Renaud ser till späckhuggarnas bästa. Tanken med hemsidan (www.orcas.pt) och de olika grupperna är att lära sig mer om späckhuggarna och deras beteende för att kunna undvika framtida attacker. De är noga med att diskussionerna ska föras i en god ton, men som alltid finns det personer som visar dåligt omdöme och tycker att det späckhuggarna som är problemet. Trots allt förhåller sig de allra flesta till de administrativa reglerna och har stort fokus på hur de kan segla säkert och hur de kan undvika de ”heta områdena”. I huvudsak är det några enkla regler som upprepas i stort sett dagligen. Först och främst bör man vara uppdaterad på vilka områden som är ”heta”. Sedan uppmanas alla att hålla sig innanför 20-meterskurvan. Skulle man se späckhuggare ska man inte stanna, som myndigheterna tidigare har sagt, utan istället ta sig ur området mot grundare vatten så snabbt man kan.

Ingen garanti men enkla tips att förhålla sig till under resan in mot Medelhavet

Rui och Renaud går i stort sett dagligen ut med båten NASHIRA från hemmahamnen Barbate. När väder och vind tillåter tar de sig till området där späckhuggarna har varit synliga. De uppdaterar regelbundet på vilken position som späckhuggarna har varit synliga, dels genom informationen från andra seglare men också genom egna iakttagelser. Det går att följa NASHIRA via deras AIS på appen Marine Traffic. Ibland beskriver de positionen som en ”SUPER accurate position”. Varför positionen är så säker kan vi bara spekulera i, sannolikt genom någon form av satellit-tag på något av djuren. De vill inte närmare berätta om hur de vet att positionen är korrekt med anledning av ”whale watchers”. Forskarna har sett att späckhuggarna, som kan vara 30-50 stycken, i stort sett har stannat i samma område under de senaste månaderna, en triangel mellan Tanger – Barbate och Tarifa. Sannolikt för att det finns väldigt mycket tonfisk i området vilket är späckhuggarnas huvudsakliga föda.

Det finns många spekulationer om varför späckhuggarnas beteende har förändrats. Vi tycker att det är intressant att ta del av forskarnas hypoteser för att försöka förstå lite mer. 2007 publicerade forskarna en rapport där de beskrev späckhuggarna beteende i området vid Barbate när de jagade tonfisk. Idag är späckhuggarna kvar i samma område men deras beteende har förändrats. Under åren 2005-2010 beskriver forskarna att populationen var i en allvarlig kris eftersom det fanns dåligt med tonfisk. Det gjorde att deras jakt efter mat gav dem mindre tid för socialisering. Under 2010 fanns det i stort sett inga kalvar i området vilket gjorde att de kalvar som föddes under perioden 2010-2014 inte hade några äldre kalvar som lärde upp dem. Från att det tidigare i stort sett bara varit fiskare i området ökade den kommersiella valspaningen stort under 2008-2010. Med de få äldre kalvar som då fanns var det ingen som kunde lära de nya kalvarna att människor är farliga. Istället blev människor något intressant eftersom människorna under valspaningen lekte och hade roligt med dem.

Mödrar, äldre hanar och morföräldrar i familjen är de som främst jagar tonfisk. De är nere vid botten i cirka 4 minuter därefter är det vid vattenytan i cirka 1 minut. Kalvarna stannar oftast kvar vid vattenytan där de letar efter något roligt att göra under tiden de äldre jagar. Kalvarna kan leka med fiskar, plastskräp eller vad de hittar, men nu för tiden blir de även underhållna av människorna i valspaningsbåtarna vilket forskarna menar har förändrat deras beteende. Under 2016-2017 såg de hur de kalvar som var födda omkring 2011-2015 ändrade sitt beteende genom att börja leka med andra båtar. Forskarna ser att de helst undviker de båtar som kör snabbt, de som oftast är valspaningsbåtar. Istället verkar de föredra båtar som går lite saktare, 5-8 knop (normalhastigheten för segelbåtar). Konstruktionen på segelbåt, roder eller färgen på botten som många tror påverkar späckhuggarnas intresse, bedömer forskarna inte ha någon betydelse alls. 2020 var den första dokumenterade attacken där späckhuggare förstört rodret på en segelbåt. Den var också denna händelsen som fick Rui och Renaud intresserade av att studera det nya beteende.

Det senaste året har beteendet från de två familjer och de två kalvar som startade 2016-2017 spridit sig till andra. Idag bedöms tre till fyra familjer tagit efter beteendet. Att tillgången på tonfisk nu är så stor innebär att späckhuggarnas insats för att få tag i mat blivit betydligt mindre. Det ger mer tid för socialisering, mammorna har mer tid att vara med sina kalvar vilket har gjort att beteende även har spridit sig till de vuxna djuren.

Det finns säkert andra som som har helt andra teorier kring varför späckhuggarnas beteende har förändrats. Vi tycker att det forskningarbete som Rui och Renaud gör dagligen är så värdefullt för att vi ska kunna förstå mer, kunna vara uppdaterade och nyfikna på det som händer i de vatten vi seglar i. Själva gör de inte anspråk på att ha sanningen, de har stort intresse av att ta del av andras tankar och funderingar för att förstå och lära sig ännu mer. I flödet ser vi att de inte alltid har det så lätt, ibland får de både vara psykologer och navigatörer på distans åt oroliga besättningar 😉.

Hur man säkrast ska passera området mellan Barbate och Gibraltar är den fråga som diskuteras flitigast. Under den sträckan finns det stora områden med tonfisknät som innebär att båtarna ibland tvingas gå lite längre ut än vad de önskar. Allt beror på väder och vind, vid lugnt väder kan man passera innanför näten. Vi kommer att följa utvecklingen så vi är uppdaterade när vi ska passera området till hösten. Vem vet, då kanske forskarna har kommit ännu lite längre. Ju mer vi förstår desto tryggare blir vi, samtidigt tvingas vi sorgligt nog konstatera att människan alltid har ett finger med i spelet när naturen rubbas.

Culatra

Första kvällen på eget ankare vid Culatra fick navigatören rycka ut och göra en livräddande insats för en fet liten pojke 😉. När det skulle bäddas rent och täckena skulle skakas hade navigatören glömt bort att en av våra lampor av märket Fatboy, som vi fick av barnen i julklapp, låg sjöstuvad i ett av täckena. När täcket skakades ramlade lampan i vattnet och flöt snabbt iväg i strömmen och i vågorna. Efter att ha hört navigatörens högljudda svordomar rusade kapten upp i sittbrunnen där han möttes av navigatörens kläder som kom farande i en väldig fart. I farten åkte en även en toffla i vattnet som snabbt var på väg i samma riktning som lampan. Helt näck gjorde navigatören snabbt ett målvetet och ograciöst grodhopp ner i vattnet ibland alla ankrade båtar och taxibåtar som for fram och tillbaka. Efter att ha räddat tofflan och slängt upp den i båten, fortsatte jakten på lampan. Lampan fångades lyckligtvis in, och med den ovanför huvudet blev den livräddande simturen tillbaka till NOSTRA, i motström och vågor, en kämpig historia 🏊‍♀️.

Kapten som stod på badbryggan tog emot lampan som snabbt sköljdes av i sötvatten. Därefter skruvades den isär för att innerdelen skulle få vila i en påse med ris. Vår förhoppningen var att den feta lilla pojken skulle ha lika bra läkkött som navigatörens mobil. Tofflan fick torka fint i solen ☀️.

Vår lille feta pojke återhämtade sig lyckligtvis bra efter simturen 💦

Därmed var fredagsbadet klart ✅, i alla fall för delar av besättningen. Nu kom nästa utmaning – att sitta i bara mässingen på badbryggan och försöka instruera kapten om att det behövdes schampo till håret och inte bara kroppstvål. – Jag vet väl inte hur schampo ser ut, jag använder inte det 🤓!

Sammantaget blev det en fredagkväll med många skratt. Särskilt för kapten när han tänkte på navigatörens ograciösa grodhopp 🐸. Han kunde samtidigt konstatera att han aldrig har sett navigatören slita av sig kläderna så snabbt 💨. Ja, ja vad gör man inte för att rädda livet på en fet liten pojke ☺️.

Under lördagen var det onödigt mycket vind, upp till 12 meter/ sekund. Vi var aldrig orolig för ankarfästet, men i den västliga vinden var det dålig med sjölä i ankarviken. Natten till söndag mojnade vinden rejält så på söndag förmiddag tog vi Mr Highfield in till Culatra för en söndagspromenad.

Kapten på väg mot Culatra i sina nya Ray Ban. De andra blev han av med i ett provrum i Spanien 😡

På promenaden över ön mötte vi flera kvinnor som vid lågvattnet hade plockat sina spänner fulla med små musslor som de har till matlagning. Vi mötte också många turister som tagit taxibåtar från Olhão för att njuta av stränderna på Culatra. Ön är karg och består mest av sand men i många trädgårdar kan man se de växter som vi också har i trädgårdarna eller som krukväxter hemma i Sverige.

Efter en god lunch med fin utsikt över ankarviken var vi på väg ut till NOSTRA igen. Hon var lätt att hitta med sitt ankarsegel.

NOSTRA på svaj 💦

Soligt och varmt 😎

De närmaste tre till fyra dagarna ska temperaturen stiga till drygt 30 grader i Olhão. Då är det perfekt att ligga på svaj, särskilt nu när badtemperaturen är över 20 grader. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska inleda den nya arbetsveckan, vi får se 😉.

Lika vackert varje gång 🌟

Rota – Canal de Saltrés – Ayamonte – Culatra

Den 1 maj 08.10 lämnade vi marinan i Rota efter åtta nätter. Tack Rota för härlig dagar, en väldigt fin stad, vi kanske ses till hösten igen.

En molnig morgon är också en vacker morgon🌟

Morgonen var mulen men samtidigt var det förhållandevis varmt. Strax utanför hamninloppet när vi skulle sätta storseglet blev det ett ”russin” högst upp i toppen. Det innebar att vi inte fick ut hela seglet 🤬. Kapten gick upp på däck för att försöka hjälpa seglet ut på det sättet, men det enda som hände var att ändstycket på den innersta och längsta lattan släppte. Vi bestämde oss för att fortsätta med förhoppning om att seglet skulle fladdra ut under resan.

Det är många båtar som har blivit attackerade av späckhuggare den senaste tiden i den här delen av Atlanten. Vi har läst om attacker i stort sett dagligen. Natten mellan torsdag och fredag var det en segelbåt som sjönk 800 meter från Barbate 😱. Så innan vi lämnade Rota valde vi att gå till stranden för att fylla på ”orcas-apoteket”, en hink fylld med sand. Det finns flera exempel på där späckhuggarna har avbrutit attackerna när besättningen har slängt ut fin sand i vattnet. Vi har ju bestämt att vi inte vill se späckhuggare på nära håll, men om de skulle dyka upp vill vi vara uppdaterade enligt de senaste rönen 💯.

En strategiskt placerad hink på akterdäck med sand mot späckhuggare 🐋

Kapten provade fiskelyckan 🎣.
Inget napp vilket navigatören tyckte var lika bra, för vem skulle ta hand om fisken 🤷‍♀️

Efter en resa på cirka 50 NM med ”russin-stor” och genua var vi framme vid inloppet till Canal de Saltés som ligger väster om Huelva. Innan vi gick in i den grunda flodmynningen vände vi upp mot vinden för att se om vi kunde fixa till storseglet något. Vi fick dra ut lattan eftersom den var på ut av egen maskin. Efter att ha rullat ut och in en liten bit av seglet flera gånger släppte ”russinet” i toppen och seglet kunde rullas in. Lattan fick ligga kvar på däck i avvakta på bättre förutsättningar för en lite mer ingående inspektion. Återigen fanns det anledning att påminna varandra om hur vi behöver göra för att slippa ett russin i toppen på seglet – kontrollera att vinden kommer från rätt håll innan vi rullar in seglet . Det hjälper ju inte att Lundh Sails syr grymma segel när det är ”skit bakom spakarna” 😉.

Kapten var fascinerad av modellen på de fiskebåtarna som låg i kanalen. Hm, har de trålen fram 🤔?

Väl inne i Canal de Satés fortsatte vi förbi tre mindre småbåtshamnar och en mängd fiskebåtar som låg förtöjda vid bojar. Efter den sista hamnen ankrade vi strax utanför farleden och en röd farledsboj, på ca 5 meters djup. Det var ett par timmar kvar till högvatten, som lägst skulle vattnet vara elva minuter över åtta morgonen därpå. Vi gjorde en grov uppskattning över djupet vid den tidpunkten 📉.

Under tiden navigatören fixade middag löste kapten utmaningen med lattan och det lösa ändstycket. Han hittade en skruv som var tillräckligt liten för att passa hålet i ändstycket, och när skruven väl var på plats slipade han av skruvhuvudet med ”Dremelrn” (multiverktyg för slipning och kapning mm) för att den inte ska skava sönder seglet.

Infarten till Canal de Saltés, platsen för nattens ankring ⚓️

Soluppgång klockan 07.32 den 3 maj 2023 i Canal de Saltés Spanien

Efter en lugn natt vaknade vi strax efter sju och insåg att djupet på ankarplatsen var 2,5 meter 😅. Ekolodet sitter i fören och eftersom NOSTRA låg med aktern mot stranden var det var svårt att uppskatta djupet akterut. Kanalen hade blivit betydligt smalare under natten och strax intill båten gick långbenta vita fåglar med tofs i nacken och pickade musslor.

Eftersom vi hade drygt 20 meter kätting ute bestämde vi oss för att korta ner kättingen till 10 meter innan vi påbörjade frukosten. Trots det blev det en snabb frukost eftersom vi märkte att NOSTRA knappt rörde sig av svallet av de båtar som körde förbi. När ratten började röra sig lite, trots att vattnet var helt plant, insåg vi att NOSTRA i stor sett stod på botten. Nu var det var dags att ta upp ankaret och tuffa söderut. Sannolikt är det så nära vi kommer en holländsk ankring 🇳🇱 (de brukar stå på botten vid lågvatten).

Vi hade i stort sett ingen vind under resan på drygt 28 NM till Ayamonte, staden där vi firade påsk för några veckor sedan. Vi fick en bra plats på samma ponton som förra gången. När vi gick in mot platsen stod ”Oves syster” på pontonen. Vi har träffat på henne och hennes man vid två tidigare tillfällen, och varje gång har hon utsatt oss för rejäla förhör 😉. Kapten blev helt upptagen med att försöka svara på alla frågor som han blev överöst med. Det var först när navigatören sa att vi lovar att svara på alla frågor bara vi får knyta fast båten först som ”Oves syrra” lugnade ner sig något. När alla tamparna satt där de skulle berättade vi om våra erfarenheter från resan till Sevilla, Rota och Cádiz, så till slut blev alla nöjda.

På pontonen bakom oss låg en lokal ganska stor segelbåt, en svart skönsjungande fågel hade flyttat in i ett hål högst upp i masten. Båtgrannarna berättade att fågeln hade varit vilsen när ägarna till båten hade tagit en helgtur upp i floden. När båten väl var tillbaka i marinan flyttade den lilla fågeln in i hålet i masten igen. Grannarna trodde att det var en koltrast men vi såg inte den gula näbben så vi var tveksamma, men å andra sidan är vi långt ifrån några fågelexperter. Oaktat art så var vi är glada över att fått njuta av hans lyckliga skönsång på mornarna 🐦‍⬛ 🎶.

Vy från Ayamonte i Spanien när solen går ner bakom Portugal

Efter tre nätter i Ayamonte släppte vi tamparna 07.20 på fredag morgon. Vinden var nordligt mellan 7-9 meter/sekund. Vattnet var på väg ut så vi hade drygt 3 knop medström.

Hej då Spanien för den här gången 👋

Direkt utanför marinan rullade vi ut storseglet, det fungerade perfekt 🙏. Det var skönt att komma iväg tidigt eftersom vi ville utnyttja den nordliga vinden under så stor del av resan som möjligt. När vi kommit ut ur floden rullade vi ut focken och satte västlig kurs mot Culatra. Det blev en snabb och härlig segling i halvvind. Under en stor del av resan loggade vi omkring 7 knop. Under sista delen dog vinden ut och vred till sydväst och väst, något tidigare än prognosen. Eftersom vi inte ville segla på djupare vatten än 20 meter med tanke på späckhuggarna seglade vi nära kusten, vilket innebar att vi fick ha spaning så vi kunde väja för tonfisknät och andra fiskeredskap .

Efter knappt fem timmar och en resa på drygt 33 NM var vi återigen ankrade innanför Culatra. Här blir vi kvar ett tag, först om tre veckor ska vi flyga hem till Sverige. Fredagsbubblet är upphällt och klockorna är återigen omställda till Western European Time (en timme efter svensk tid). Om man vill kan man krypa till kojs enligt svensk tid och gå upp enligt portugisisk, ett perfekt sätt att bli utvilad på 😄.

Fina dagar och trevligt umgänge i Rota och Cádiz

Innan PIGA gled in i marinan i Rota på tisdag eftermiddag hade vi på NOSTRA hunnit med att ta årets premiärdopp i det drygt 20-gradiga vattnet. Härligt! Det var så roligt att träffa Marianne och Lennart igen, senast vi sågs var i Lagos i november förra året.

PIGA på väg in i Rota 💦

Eftersom vi ville se Cádiz tog vi färjan dit på torsdag förmiddag istället för att göra ett besök med egen båt. Marinorna i Cádiz har inget vidare omdöme så det här blev perfekt, resan tog 35 minuter.

På väg mot Cádiz

Vi bestämde oss för att börja med en sightseeing ombord på en Hop On Hop Off. Ingen av oss hade testat detta förut och vi blev glatt överraskade. Vi valde att åka med hela varvet runt som tog cirka 1,5 timma.

Ett glatt gäng på övre däck 😎

Cadiz är en 3000 gammal stad som är omgiven av hav eftersom den ligger på en halvö. Den var den tredje största staden i romarriket, idag är den en stor turiststad, som även kallas den vackra silverskålen. Cádiz har en intressant historia och var en central punkt under romartiden. Den blev bland annat känd för att Columbus startade sin andra expedition där 1493.

Efter rundturen och lunch tog vi en promenad till utgrävningen Teatro Roman. I början av åttiotalet hittades teatern från år 45 f.Kr. De har lyckats gräva fram och bevara 18 rader av teatern vilket gör den till en av de äldst bevarade.

Därefter blev det ett besök i katedralen som ligger i den gamla delen av staden. Kupolen på katedralen är guldfärgad för att den skulle vara ett stöd till sjöfarten genom att visa vägen när solen lyste på kupolen.

Katedralens kupol 🌟

Vi travade upp 72 meter upp i ett av katedralens torn där utsikten var magisk åt alla håll.

Tillbaka i Rota gick vi ut på stan för att äta middag men väl där blev vi överraskade över att nästan allt var stängt. Det visade sig att det var festligheten ”Feria de Abril” under torsdagen och fredagen, vilket innebar stängda butiker och helglediga spanjorer. Efter ett idogt sökande lyckade vi till slut hitta ett ställe på en bakgatan med riktigt god mat.

Eftersom fredagen skulle bli vår sista kväll tillsammans för den här gången och för att restaurangerna var stängda bestämde vi oss för att fira en tidig Valborg tillsammans istället. Vi började med en lättare lunch på stan där vi efter mycket om och men kunde göra lite stödköp inför kvällens middag. Därefter packade vi strandväskorna för en stund på stranden med bad och bubbel 😎. Kvällen inleddes med en fördrink och förrätt i PIGA innan vi gick till NOSTRA där vi åt sill, Janssons frestelse, ugnsomelett med champinjonstuvning, wienerkorv och snaps.

Snaps på kylning!

Kaptenerna hjälps åt att fixa till det sista 👨‍✈️👨‍✈️

Kvällen avslutades i PIGA med jordgubbar, grädde, portvin och sång 🎶

Vi njöt av en vacker kväll tillsammans med mycket skratt och en och annan anekdot. Nu fortsätter PIGA söderut mot Gibraltar och Medelhavet och NOSTRA vänder snart fören norrut för att om ett par veckor byta till den portugisiska gästflaggan igen.

Tack Marianne och Lennart 🙏, segla lugnt. Vi ses i Medelhavet till hösten 👋.

Väl förtöjda i Rota 💦

Efter en förhållandevis odramatisk resa söderut i floden Guadalquivir, och efter en dag som började i regn och slutade i sol, valde vi efter sju timmar att droppa ankaret i höjd med Bonanza. Det enda oplanerade som hände under resan var att NOSTRA helt plötsligt och överraskande sögs fast i leran mitt i kanalen. Ekolodet stod på 1,7 meter men enligt sjökortet skulle det vara betydligt djupare 🤔. Vi vände upp fören åt det håll där vi visste att det var djupare och efter en stund med fullt spätt på motorn flöt vi igen. Skönt! Det hade varit tråkigt att behöva vänta i drygt åtta timmar tills tidvattnet skulle vända igen. Den sista timman på resan hade vi en motström på 2-3 knop vilket gjorde att NOSTRA hade en fart över grund på knappt 3,5 knop. Trots att det var den enda biten med motström, på både upp- och nerresan, var det som alltid jobbigt att ha strömmen emot sig.

Det. blev en fin, tyst och avkopplande kväll på eget ankare. Vi testade ett tilltugg á la Fribergs ihop med dagens tilläggare.

Tilläggare á la Fribergs. Man fyller små krustader med en blandning av riven ost och Hot Jalapeño mjukost från Kavli och schuss in i ugnen ⭐️

Tack för tipset Lena 🙏

Efter en natt på eget ankare i en ström på 2-3 knop tog vi upp ankaret och lämnade strax efter 09.00. Vi ville nyttja medströmmen den sista biten ut ut floden. Kapten som var uppe under natten och kollade kättingen som rasslade ordentligt när NOSTRA vred sig i strömmen klämde sitt finger i ankarluckan. Fingertoppen sprack men som tur var klarade sig nageln. Navigatören, som är bättre på paketinslagning än snygga förband, gjorde ett litet paket runt fingret. Vi kommer att behöva ha koll på såret så det inte blir inflammerat 👀.

En omplåstrad finger blev resultatet efter nattens ”ankarkoll” ⚓️

Vi satte storseglet direkt efter ankringsbestyren. Det tog ett tag att spola av ankaret, det var precis som vi hade ankrat i cement. Å andra sidan hade vi legat stadigt! Vi gjorde bra fart i medströmmen ut ur flodmynningen. Den sista biten blev dock sjön väldigt stökig på grund av att vi hade kraftig ström med oss, vågorna från ett annat håll och de grunda områdena vid sidan av farleden gjorde vattnet oroligt. Efter en timma satte vi segel vilket gjorde att det blev lite lugnare. Ännu bättre blev det när vi med cirka 15 NM kvar kunde sätta kurs mot Rota.

Vi hade förbokat tre nätter i marinan i Rota som ligger norr om Cádiz. Navigatören som hade haft kontakt med marinan visste att hamnkontoret stängde 14 på helgerna och därefter skulle man få hjälp av marineros. Vi var i hamninloppet precis klockan 14 och kapten ropade upp marinan på kanal 09 och fick besked om att vi skulle lägga oss vi väntpontonen.

NOSTRA på väg in mot Rota 💦

Sagt och gjort vi förtöjde och navigatören tog inchecknings-portföljen under armen och travade upp till kontoret. Allt var låst. Vi väntade ett tag men när inget hände ringde kapten det telefonnummer vi fått och en marineros svarade men pratade bara spanska 😅. Efter ytterligare en stund bestämde sig navigatören för att prova sin ”Duolingo-spanska”, tog VHF:n och sa (tror hon i alla fall 😉) – Vi är den svenska segelbåten NOSTRA. Vi har bokat tre nätter i marinan och ligger vid väntpontonen. Direkt kom ett smattrande svar på spanska. O herre gud, navigatören fattade inte ett ord 😱. Vi skrattade och konstaterade att nu visste de i alla fall att vi låg och väntade på att få bli incheckade. Efter ytterligare en liten stund kom en marineros, tittade ner på NOSTRA från kajen och pekade på sig själv och sa. ”Yo la officina”. Det var en fras som mer var på navigatörens nivå, så vi förstod att han skulle hjälpa oss. Vi fick en bra och rymlig plats men eftersom pontonen var ganska kort backade vi in så det blev lättare att kliva av och på.

Under måndagen packades cyklarna upp och det blev en första tur att utforska Rota. Det visade sig vara en fin liten stad med en liten mysig stadskärna och flera kilometerlånga sandstränder. Vi stannade till vid ett litet torg där det blev tapas-lunch.

Efter lunchen navigerade vi oss vidare genom staden upp till en stor livsmedelsbutik, Carrefour. En bra och välsorterad livsmedelsbutik som hade allt vi behövde.

På eftermiddagen tog vi cyklarna för att kolla in stränderna.

Kaptenen strosar på Playa del Rompidillo

Det finns en strand på varje sida om marinan där stranden som låg söder ut, Playa de la Costilla var längst och finast. Strax ovanför stranden fanns en strandpromenad och en cykelbana som var okey att cykla på så här års. Under högsäsong är det bara tillåten att promenera eftersom det är trångt om utrymmet.

Sjömanshustrun ❣️

Årets premiärbad sparade vi även om vattentemperaturen nu börjar närma sig vad som är acceptabelt även för badkrukor. Däremot stannade vi vid ett vattenhål för att njuta av utsikten, solen och en Sangria.

Efter en stund kom det en yngre man och satte sig bakom oss. På stolen intill sig placerade han en ca 40 cm lång ödla 🦎som han hade i ett svart koppel med Batman-vingar🦇. Det såg inte alls ut som ödlan var sugen på att vara på krogen och när navigatören, som inte tycker man ska hantera djur på det sättet, frågade sig vad det är för fel på människor konstaterade kapten krasst att de sannolikt var den enda ödlan han kan få tag i på 🙈🙊.

Det blev en stillsam och fin cykeltur hem till NOSTRA där hemlagade hamburgare och ”air-fryade” potatisklyftor stod på menyn. Perfekt, en hel middag utan att ha nyttjat ett gram gasol 👌.

Vi kommer att stanna i Rota några dagar, troligt kommer vi ta färjan över till Cádiz istället för att gå dit med NOSTRA. Vi kommer inte att gå längre österut nu utan när vi lämnar här blir nästa steg att påbörja resan västerut mot Lagos igen. Glädjande är NOSTRAs systerbåt PIGA, med Marianne och Lennart ombord, på väg hit. Det ska bli så mysigt att träffas igen, vi hann lämna Lagos innan de kom ner igen från Söderhamn.

Varma och fina dagar i fantastiska Sevilla ☀️

Efter ett försök att checka in i marinan redan på lördag morgon förstod vi att det inte fanns någon som kunde hjälpa oss. Ingen av personalen pratade engelska, de bad oss att återkomma på måndag morgon. Istället för incheckning tog vi en promenad på cirka en kilometer till centrum där vi fixade ett Vodafon-kort för Spanien. Till skillnad mot Portugal, där surfen är obegränsad på kontantkorten som gäller för 15 alternativt 30 dagar, är korten i Spanien begränsade i storlek. Vi köpte det största, 150 GB som gäller som längst i fyra veckor. Här i Spanien behöver man legitimera sig (för vår del med pass) när man köper ett kontantkort eftersom det ska registreras på dig som person. Bra tycker vi som gamla poliser 👮👮‍♂️.

Marina Club Nautico Sevilla ligger i ett väldigt fint och grönt område. Det är stor aktivitet i området både på land och i vattnet. På området finns många träningsmöjligheter, flera pooler, paddelbanor, basketplaner och platser för sol av avkoppling. På kvällarna rullas spinningcyklarna ut och passen körs på utsidan på grund av värmen. Den allra största aktiviteten verkar dock vara rodd i alla dess olika former. En trevlig morgonaktivitet för oss att bevittna till frukost.

Marinan ligger på västra sidan av floden och väldigt centralt. På andra sidan floden och med ett cykelavstånd på 6 minuter från marinan ligger parken, Parque de Maria Luisa där bland annat Plaza España ligger.

Många väljer att ta en sightseeing med häst och vagn. Hästekipagen filkör och de samsas med bilar och bussar i rondeller och på gator, oftast flyter det på galant. Vi såg dock ett ekipage med en häst och tre män som sannolikt var ute och övningskörde i rusningstrafiken. Efter att ha stannat för rött ljus vägrade hästen sedan att fortsätta ut i korsningen vilket i och för sig inte var konstigt eftersom trafiken var tät. Männen turades om att knuffa, dra, pocka och smacka men hästen hade bestämt sig. Det såg ut som den kunde tänka sig att gå åt alla håll utom ut i korsningen. Vi valde att cykla vidare och vi hoppas att äventyret slutade bra, framförallt för hästen.

Häst och vagn med turister är en vanlig syn i Sevilla

I Sevilla finns det mycket att se, och för oss var det perfekt att upptäcka staden på våra cyklar. Från marinan tog det cirka 10-15 minuter att cykla till de centrala delarna. Staden är cykelvänlig med bra cykelbanor på de flesta ställena. Vi besökte många av de historiska sevärdheter som finns i Sevilla, särskilt i området vid Plaza del Triunfo. Där ligger Catedral de Sevilla som är en av världens största katedraler. 1987 utsågs den av Unesco till en del av världsarvet. Klocktornet till katedralen, Girlada, är den högsta byggnaden i staden. De nedre två tredjedelarna av tornet motsvarar minareten till den moské som låg där före katedralen. Den övre tredjedelen är en tillbyggnad för att ge plats för kyrkklockorna. Strax intill ligger Alcázar som är ett kungligt palats.

Giralda – katedralens klocktorn

Vi besökte också svamparna i Sevillas, Setas de Sevilla. Det är en träkonstruktion skapad av en tysk arkitekt. Bygget påbörjades 2005 och konstruktionen som består av fem våningar färdigställdes 2011. Vi tyckte dock att svamparna såg fräckare ut på bild än i verkligheten.

Vätskepaus vid foten av svampen i Sevilla. Å då menas inte kapten 😉 som sitter och planerar nästa rutt i gamla stan.

Vi upplevde Sevilla som en ren, snygg och grön stad. Staden var väldigt turistvänlig och den plats vi uppskattade allra mest var Parque Maria Luisa. En otroligt vacker park som går att uppleva både till fots och med cykel. Hit återvände vi flera gånger under vår vecka i Sevilla.

Under våra dagar var det en hel del turister i Sevilla, hit åker säkert många året om. Ska man turista här föreslås höst alternativt vår eftersom somrarna är väldigt varma. Det är inte ovanligt med temperaturer över 40 grader. Under vårt besök låg temperaturen omkring 31 grader på dagarna vilket vi tyckte var tillräckligt.

Det finns många alternativ för att uppleva Sevilla, till fots, Hop-on Hop off-bussar, häst och vagn eller guidad cykeltur på tre timmar. Eller så gör man som navigatören, bestämmer sig för att man behöver en badmössa (som är ett krav i inomhusbassängen). Under jakten på badmössan får man garanterat se stora delar av Sevilla 🚴‍♀️ 💨 eftersom här duger inga fjantiga ”duschmösse-varianter”. Skam den som ger sig – efter flera dagar och många kilometer hittades till slut en riktig badmössa! Kapten som inte var lika road av jakten fick en ny keps i ”rescue-färg” och gratis träning av sitt knä. Win-win 🌟.

Nöjd besättning i badmössa och keps i rescue-färg 😀

Inledningsvis hade vi funderingar på att stanna ytterligare en vecka, dels för att hyra bil och besöka Granada och Alhambra och dels att få uppleva ”Feria de Abril” som inleds söndagen den 23 april. Feria de Abril är en årlig och veckolång fest i Sevilla. Festen var från början en kommersiell marknad tillägnad jordbrukare och djuruppfödare i provinsen men har utvecklats till en storslagen folkfest med mycket underhållning. Gatorna sägs fyllas av människor med traditionella kläder, blomsterdekorationer och flamenco-musiker i stadens alla hörn. Under vår vecka i Sevilla såg vi ett intensivt arbete för att förbereda staden inför festveckan.

Under torsdagens kvällsbesök i gamla stan laddade fotbollssupportrarna upp för kvartsfinalen i Europa League mellan Sevilla och Manchester United. Enheten inom polisen med de skyddade fordonen och de långa batongerna övervakade gator och torg. Vi såg dock inget stök eller bråk. Även om det fanns biljetter kvar att köpa, ca 1500 styck, så valde vi att njuta av kvällen på en japansk restaurang istället.

Väldigt nöjda med beslutet att ta oss till Sevilla på egen köl var det så dags att lämna efter åtta nätter. Priserna i marinan kommer att öka ”mucho mucho”under kommande festivalvecka. Hamnavgiften för NOSTRA hade blivit över 17 000 kronor för en (1) vecka 😳 och för så mycket pengar kan man göra mycket annat roligt för. Dessutom visar väderprognosen att det ska bli omkring 33-37 grader under flera dagar under festivalveckan vilket vi tycker är onödigt varmt. Klockan åtta på lördag morgon öppnades bron för NOSTRA och en timme senare slussade vi ut i floden Guadalquivir. Med en lördagsfrukost i sittbrunnen fortsatte vi resan ut mot Atlanten där hamnarna i Rota och Cádiz ingår i planen.

Efter slussen vankas det frukost och Gammel Dansk!

En lång och solig dag på Rio Guadalquivir

När klockan ringde klockan sju var det fortfarande mörkt ute, men strax därpå såg vi hur solen var på väg upp. Lika underbart varje gång!

Magisk soluppgång

Vi bestämde oss för att ta upp ankaret och att äta frukost under gång. Tjugo i åtta, två timmar innan högvattnet, lämnade vi ankarplatsen och stävade norrut.

Efter ett par timmar fick vi medström som varade hela vägen. Efter ganska exakt sju timmar var vi framme vid platsen där farleden delar sig. Viker man av mot styrbord kommer man till kanalen där man behöver passera en sluss och en bro för att komma till den marinan där vi har bokat plats mitt i centrala Sevilla. Fortsätter man rakt fram kommer man till en hamn som heter Gelves där en del väljer att ha har sina båtar över vintern. Vi valde att fortsätta en liten bit i farleden norrut mot Gelves för att släppa ankaret strax efter den första högspänningsledningen. Djupet var cirka 8 meter eftersom det var högvatten men vattnet hade börjat vända så sakta för att vara som lägst strax efter nio på kvällen. Vi låg precis mitt i naturrutan 😀 med ett härligt och ihärdigt fågelkvitter. Det blev ett bra ställa att vänta in tiden för slussöppningen klockan nio på kvällen.

Det ser ut som det blir tillräckligt varmt 😎

Vi tog upp ankaret i god tid för vi förstod att vi förväntades vara punktliga. Vi passade kanal 12 på VHF:n som var den kanal som sluss- och bro personalen använde sig av. Vi var 3 båtar som slussade samtidigt. Slussen var stor och vi var först in och förtöjde i en stege på slussidan men förstod på de andra två båtarna att här i Spanien knyter man inte fast i slussen utan man flyter bara omkring mitt i. Ja, ja de hade inte klarat sig långt i Göta kanal 😉. Allt gick väl och vi fortsatte i Canal de Alfonso XIII mot marinan.

Navigatören fick ansvar för fören vid slussningen

Efter drygt en halvtimme var vi framme vid bron, sista passagen innan marinan. Under tiden vi väntade på signal för passage kom en marineros i en gummibåt och berättade att vi skulle köra först sedan den katamaran som slussade samtidigt med oss. Strax efter klockan 22 öppnades bron för genomfart.

Efter bron på babords sida låg Club Nautico Sevilla. På en ponton stod samma marineros och lyste med en lampa och anvisade oss en plats. Han hjälpte till med mooringlinan och förtamparna och blev stöttad av en man och en kvinna som vi faktiskt tror kom direkt från fredagsfesten 💃🕺.

Efter totalt 45, 9 distans och 15 timmar var det gott med en tilläggare

Med en ovanligt sen tilläggare var det dags att säga: Buenas noches y buen fin de semana! Vi är glada och nöjda med att ha angjort Sevilla på egen köl, nu ska vi njuta av staden i en vecka.

Mazagón – trevligare än förväntat

På tisdag förmiddag gick vi upp till hamnkontoret i Mazagón och betalade för tre nätter. En i personalen pratade lite engelska men de andra tre var gärna med och beskrev ivrigt på spanska hur vi skulle ta oss till byn och hur lång tid det skulle ta. Trevligt att de vill hjälpa till. Vi tog cyklarna upp till byn som visade sig vara ett trevlig litet ställe. I den lilla centrumkärnan som låg cirka 500 meter ovanför hamnen fanns en liten gågata, restauranger och en Spar matbutik. Allt det man behöver alltså 😀.

För oss var tiden var inne för lunch så vi konsulterade Google Maps för att hitta en bra restaurang. Google tipsade om El Brujo på en liten gågata med flera restauranger med uteserveringar på gatan.

El Brujo – vårt spanska hem 😀

Väl där insåg vi att de öppnade första 12.30 så vi tog en sväng på byn innan vi gick tillbaka och åt en väldigt god spansk lunch. Las croquetas de la casa, tacos de salmon, wok iberico och avslutningsvis delade vi på en tarta de queso. Maten var så god och vällagad och vår servitör tyckte att det var roligt eftersom han ansåg att det här var vårt hem 😉.

Dagen därpå tog vi en sväng upp till byn lite mer österut, en cykeltur som avslutades med en backe på 400 meter rakt upp. Där hittade vi en liten tapasrestaurang som serverade dagens. Det var många ”locals” på restaurangen så vi valde att testa. Ingen av de anställda pratade engelska men ägaren av restaurangen letade upp en av gästerna som hjälpte till att översätta menyn till engelska.

Dagens på Casa Pepe. Det blev en mix av bläckfisk, gris och kummel och allt smakade gott.

En fundersam kapten som inte är helt säker på vad vi har beställt 🤔

Vid tiotiden på torsdag morgon släppte vi tamparna och lämnade Mazagón. Vi som hade förberett oss på en dag med långbyxor och molnigt väder blev glatt överraskade av strålande sol.

Navigatören njuter av att känna sig frisk igen 🙏

Den nordvästliga vinden var dock lite kall men det funkade bra med kortbyxor och en varm tröja. Längs hela kusten från Mazagón och inloppet till floden Guadalquivir är det militära övningsområden. Vi blev uppkallade av spanska militären på kanal 16 som bad att vi skulle gå över till kanal 8. Där upplystes vi om att vi förväntades respektera det markerade området i sjökortet. Vi var precis i kanten på området och de gav oss kurs och distans för att undvika området och bad oss stanna kvar på kanal 8. Vi hörde att de hade skjutövningar i området så vi var tacksamma att de hade koll på oss. Efter ca 5 NM återkom de och sa att nu var det ok att lägga kursen mot Cádiz och tackade för samarbetet. Vi fortsatte en liten stund till innan vi ändrade kurs eftersom vårt mål var mer nordligt än kursen till Cádiz. Det blev en dag med fin segling, mestadels med genackern. För att undvika de militära områdena och för att slippa plattläns valde vi att kryssa i undanvinden.

Kapten njuter av genackersegling

Vi bestämde oss för att göra ett test av de smällare vi köpte i A Coroña ”in case of Orcas”. Smällarna är godkända i Spanien men förbjudna i Portugal, så nu var det möjligt att göra ett test. De fungerade som de skulle vilket kändes bra även om vi hoppas att vi aldrig kommer att behöva använda dem skarpt.

På väg in mot flodmynningen till Rio Guadalquivir valde vi att rulla in genackern och rulla ut genuan istället. Sjön var väldigt orolig på grund av vind, ström och svall från alla fiskebåtar som var på väg upp i floden efter dagens fiske. För att NOSTRA inte skulle rulla för mycket valde vi att stöttade vi med maskin.

På väg in mot flodmynningen 💦

Strax efter klockan 18 släppte vi ankaret cirka 5 NM upp i floden vid Bonanza (fast inte samma Bonanza som bröderna Cartwright bor i 😉). Det var lågvatten vilket gjorde att vi gick förhållandevis långt in. Vi fick bra fäste och hissade klotet i fören så att andra båtar ser att vi ligger till ankars. Idag blev det invigning av den julklapp som vi köpte till oss själva, trådlösa intercom-headset för att slippa skrika till varandra vid ankring. En del kallar det för ”marriage saver” men för oss som är inne på vårt fyrtionde år som gifta ser det mer som en säkerhetsdetalj.

Invigningen av våra nya intercom-headset blev till belåtenhet 🌟

Området i början av floden Guadalquivir är en nationalpark, Parque Nacional de Doñana. Vid lågvatten kör bussar med turister ut på stranden. Nationalparken är känd för sina fåglar och andra vilda djur. 1998 drabbades parken av en förgiftning när en damm uppströms havererade och nästan 7 miljoner kubikmeter slam av bly-zink läckte ut i floden och dödade i stor sett all fisk och därigenom också många fåglar. Det uppskattades att det skulle ta upp till 50 år för regionen att återhämta sig men man ser redan nu att mycket av det vilda djurlivet har återkommit. Efter en dagsetapp på drygt 40 NM blev det en fin kväll på svaj. Vi var särskilt glada över all slippa alla de mygg som många vittnar om efter ha ankrat på samma ställe. Vi är också glada över att NOSTRA är av plast och inte av trä. Ägare av träbåtar uppmanas att undvika Bonanza eftersom det sägs vara ett område där ”shipworm” häckar.

Vi fick ett meddelande av marinan i Sevilla att de såg att vi kommit in i området för UC Sevilla, de har tydligen koll på oss genom vår AIS 👍. Marinan skickade länkar där man kan läsa om vilka regler som gäller för slussen och för bron. Omtänksamt! Imorgon blir det att ställa klockan så vi kommer upp i tid så vi hinner till sluss- och broöppningen in till Sevilla i tid.

Vi somnade vi gott på svaj och till porlande från en ström på cirka 2 knop.

Fin vy från NOSTRA ankrade vid Bonanza ca 5 NM upp i Rio Guadalquivir