Blogg

Efter att ha njutit av familjen i en vecka var det dags att utforska Lagos lite mer. Strax intill marinan ligger en stor och välsorterad matbutik, Pingo Doce. För oss tar det 2 minuter att gå dit vilket är perfekt. Att det ligger en djuraffär precis intill där Brittas mat går att beställa gör inte saken sämre. Vi bestämde oss för att ta cyklarna för att utforska en annan livsmedelsbutik där de enligt internet skulle finnas patroner till Soda Stream. Innan vi gav oss iväg gick vi längre ut på bryggan eftersom vi såg att det hade anlänt några fler svenska båtar. En av dem var LIFE@SEA som vi som hastigast såg i San Sebastian med en besättning från Uddevalla, Anna och Peter. Vi gick förbi för att säga hej och blev positivt överraskade över att se ett annat bekant ansikte ombord, Peter en fd kollega från Uddevalla och hans fru Åsa-Lena. De hade mönstra på i Nazaré och varit besättning de sista etapperna till Lagos. Ett trevligt sammanträffande och återigen ett bevis på att världen är liten.

På måndagen tog hela gänget lokalbussen till Cabo de São Vicente för att komplettera upplevelsen med att se omgivningen från land. Det var en mäktig känsla att se de klippor som vi rundade för drygt tre veckor och den ankarvik som blev vår första anhalt på vägen mot Portimão och Lagos.

På vägen hem stannade vi till i Sagres för att besöka ett fort med en stor kompassros. Väl där kunde vi konstatera att det inte var mycket vare sig till kompassros eller fort men utsikten var underbar. Vi tog en gemensam lunch och vätskepaus innan vi tog bussen tillbaka till Lagos.

Vi bestämde oss för att stanna i Marina de Lagos resten av veckan. Vårt vinterkontrakt börjar först på lördag den 1 oktober. På tisdag förmiddag tog vi en sväng till hamnkontoret och förhandlade till oss ett bra pris för dagarna där emellan. Vår plan är att röra på oss under det halvåret vi ligger här och göra små turer beroende på väder och vind. Vi hittade också den båtbutik vi har hört så mycket positivt om och kunde konstatera att den var ett perfekt ”gubbdagis” 😉.

Tisdagen avslutades med middag på restaurang ”The Garden” i den gamla delen av Lagos tillsammans med besättningen på LIFE@SEA. Peter och Åsa-Lena kommer att mönstra av för en fortsatt resa till Italien där det förhoppningsvis blir både vandring och fotboll. Tack för trevliga dagar och lycka till på den fortsatta resan!

Ombord på NOSTRA har vi det fortsatt bra. Navigatören börjar så sakteliga inse att inte Outlook behöver konsulteras för att se dagens och veckans innehåll. Istället är det lust, intresse och tillfälligheter (och lite planering 😉) som påverkar hur dagarna blir 😊.

Den platsen vi blev anvisad i marinan, N7, kommer att vara vår under ett halvår. Vårt första intryck var att platsen låg lite väl långt från toaletter och tvättmöjligheter men efter att ha ”bott in oss” tycker vi det är skönt att inte ligga mitt i smeten. Här kommer vi att trivas!

Lördagen den 17 september fick vi äntligen krama om barn och barnbarn. Lägenheten vi hyrt hade ett perfekt promenadavstånd till NOSTRAs plats i marinan, vilket var mer ett lyckokast än en medveten planering.

Tisdagen den 20 september var det så dags att fira vår 70-åring. Dagen startade med att hissa stor flagg och med bubbel i NOSTRA.

Därefter blev det en gemensam brunch på en av restaurangerna i marinan. Förutom uppvaktningen av familjen som var på plats fick kapten varma och uppskattade hälsningar från släkt och vänner. Tusen tack för alla hälsningar 🙏.

Det blev en vecka med härligt ”häng”, sol, uppfriskande bad, god mat och dryck.

När vi efter en vecka vinkade av dem var vi varma i hjärtat av många fina minnen, skratt och glädjen över att ha två små fina familjer i våra liv. Tack bästa gänget för att ni hängde med oss en vecka ❤️.

Fredagen den 16 september. Efter tre och en halv månad och knappt 2 700 NM är vi väl förtöjda i Lagos – helt enligt plan 🌟.

Onsdag och sista kvällen i Portimão tog vi en promenad upp till ”övervåningen” för att äta middag på den restaurang vi hade spetsat in oss på redan i måndags, men då var den tyvärr stängd. Det visade sig att restaurangen var väl värt ett försök till. Maten var god och vällagad, det tillsammans med en utmärkt service gjorde det till den bästa middagen hittills på resan. Förrätten bestod av tacos fyllda med räkor, till huvudrätt åt vi pasta med räkor, vitlök, körsbärstomater och olivolja. Vi avslutade med att dela på en limecheescake. Mums!

På torsdag förmiddag flyttade vi oss till in- och utcheckningspontonen för att göra rätt för oss innan vi lämnade marinan och hamnen. Vi gillade Portimão så hit kommer vi att återvända.

Vi utmanade den lilla sydliga vinden som fanns och satte både storsegel och genua. Strömmen hjälpte oss i rätt riktning så i 2-3 knop gled vi mot Lagos. Det var en acceptabel fart när resan bara var knappt 7 NM.

Vi hade hoppats att regnområdet som vi såg låg över Lagos skulle hinna dra förbi innan vi hann dit men vi var för snabba så vi mötte det på vägen. Seglarjackor och sydväst åkte på, även om det bara var för en kort stund.

Istället för att gå in i hamnen i Lagos valde vi att ankra utanför stranden. Vindarna skulle vara svaga under natten och eftersom vi kommer ligga i inne i hamnen i nio nätter tyckte vi att det var skönt att ”svaja” istället för att ligga i hamn.

Efter en lugn och stilla natt vaknade vi till en solig och fin dag. Vid 12-tiden tog vi upp ankaret och tuffade bort till klipporna väster om Lagos. En strid ström av turistbåtar går till och från området hela dagarna för att titta på grottor och stränder vid Ponta da Piedaden.

Vi gick tillbaka och in i kanalen mot marinan och passade på att tanka innan vi fortsatte till ankomstbryggan för incheckning. Efter en snabb incheckning och broöppning in till marinan var vi väl förtöjda i Marina de Lagos.

Vi är inte redo för att göra en sammanfattning av alla de intryck vi har fått under våra dryga hundra dagar på egen köl, mer än att vi är glada och faktiskt lite stolta över våra gemensamma och medvetna vägval och att vi har jobbat med våra kompetens- och utvecklingsområden 😉. Inga tendenser till myteri ombord trots att vi aldrig tidigare varit lediga och tillsammans så många dagar i sträck 😉. Det tuffaste har varit att vara långt från barn och barnbarn så länge men i morgon kommer de så nu får vi njuta av dem i en vecka ❤️.

Dagarna till ankars utanför marinan i Portimão bjöd på soliga, fina och varma dagar och lugna nätter.

Omkring Portimão finns det fantastiska sandstränder med mycket aktiviteter, ett riktigt turistställe. Omkring marinan ligger det lägenheter, barer och restauranger.

Marina Portimão är uppdelad i två bassänger där de riktigt stora båtarna ligger i den södra bassängen.

På lördag kväll satt vi på första parkett för att bevittna ett bröllop på ena sidan av stranden. På andra sidan var det en fest dit deltagarna blev körda med båt. De hade brett ut mattor i sanden som de dukat på. Säkert en härlig kväll särskilt eftersom fullmånen gav ett fantastiskt ljus.

Söndagsmorgonen startade med frukost i en varm och solig sittbrunn.

Kapten ringde till marinan för att försäkra sig om att det fanns plats för NOSTRA innan vi tog upp ankaret. Det var inga problem, så strax innan 12 tog vi upp ankaret och puttrade in och förtöjde vid ankomstbryggan. Kapten tog med sig ”båtportföljen” där alla viktiga handlingar finns och checkade in för tre nätter. Vi fick en bra plats ganska långt in i en av bassängerna där NOSTRA backades in vid en fingerponton. Efter en enklare lunch städades NOSTRA ordentligt både på ut- och insidan. Navigatören tog en promenad upp till Spar för stödköp inför morgondagens frukost. Efter välbehövliga duschar promenerade vi upp till ”övervåningen” där vi åt en god söndagsmiddag. Vi avstod dock att beställa in sangria på metervara 😊.

Nöjda och mätta gick vi tillbaka till NOSTRA för att följa valvakan. Det var skönt att Portugal är en timme efter Sverige så vi behövde inte vara uppe så sent 😴.

Måndagen blev den första dagen på hela resan med ihållande regn. Det var skönt att ligga i hamn när vi vaknade och hörde att vinden hade tilltagit och regnet smattrade på däcket.

På eftermiddagen, när vi trodde att regnet hade gett sig, tog vi med oss var sin ryggsäck och tog bussen till centrum och ett köpcentrum och en större livsmedelsaffär.

Efter en resa med en hetsig busschaufför 😅 klev vi av bussen ”någonstans” mitt i stan. Nu var det 950 meter att gå till köpcentret enligt Google Maps – 950 meter i ösregn 💦.

Vi stod och väntade en stund under ett tak och hoppades att regnet skulle ge med sig, men till slut fick vi ta tjuren vid hornen och trava i regnet. Rejält blöta i pälsen kom vi så småningom fram till affären, tur att vi hade byxor och kjol i materialet ”fast-dry”.

Vi startade med en lunch för att torka upp lite grann innan vi fortsatte till livsmedelsaffären. En välsorterad affären som hade nästan allt vi behövde. Efter att ryggsäckarna var packade gick vi ut och tog en taxi tillbaka till marinan. Taxiresan kostade drygt 6 € jämfört med de 3 € vi betalade för bussresan, men det var det verkligen värt. Taxichauffören släppte av oss 50 meter från grinden ner till NOSTRA 👌.

Tisdagen började med växlande molnighet som snabbt övergick till strålande sol. Vinden var fortfarande frisk men vädret blev betydligt bättre än vad prognosen sagt. Både navigatören och kapten hade haft speciella drömmar under natten. Navigatören drömde att det var kackerlackor i en av stuvarna där vi förvarar konserver mm. I drömmen var det stora problem med att på tag i kackelacksfällor 😅. Efter frukostdisken blev stuven ordentligt genomgången och där fanns inga kackerlackor, så skönt 🙏. Men de där fällorna bör vi nog beställa för att ha i förebyggande syfte.

Kaptenens dröm var betydligt svårare att tyda 🤔. Han hade i sömnen försökt reda ut hur en orm beter sig när den äter upp en människa 😱. Vad börjar den med och hur får den i sig hela människan? När navigatören, som inte har samma negativa tankar om ormar som kapten, tyckte att det var något orealistiskt fick hon en målande beskrivning om hur vissa ormar kramar ihjäl sitt byta. Ja, ja men vi är helt överens om att ombord på NOSTRA ska vi varken ha ormar eller kackerlackor ❌.

Vi tog en härlig promenad i omgivningen, idag var det många som provade på att surfa. Navigatören tyckte det verkar vara mycket slit för lite nöje. De kämpar sig ut mot vågorna för att eventuellt lyckas komma upp på brädan i några sekunder innan de är tillbaka på samma ställe där de började. Det måste i alla fall vara ett säkert sätt att både få öron och badbyxor fulla med sand.

Vi har bestämt oss för att stanna kvar här i Portimão i två nätter till, så på torsdag lämnar vi och går till Lagos.

Efter två härliga dagar och nätter i viken vid Sagres tog vi upp ankaret för en resa på ca 20 NM österut. Vi sa hej då till besättningen på S/Y PIGA som legat ankrade intill oss efter deras resa från Sines på torsdagen. Vi kommer träffas igen, redan i slutet av nästa vecka i Lagos.

Dagens tur började med en underbar segling, vi konstaterade att det var länge sedan vi kunde segla ordentligt. Men som alltid – underbart är kort. Efter knappt en timma dog vinden och det var bara att starta motorn. Trôkigt som en göteborgare skulle ha sagt, men vi fick ändå en härlig och varm dag på havet. Det är fina vyer när man färdas längst Algarvekusten och vinden är betydligt varmare än vad den har varit på Portugals västkust.

Vi bestämde oss för att fortsätta en bit förbi Lagos eftersom vi ville titta på några andra hamnar. Lagos kommer vi att lära känna ordentligt eftersom vi kommer att ligga där hela vintern.

Vi gick till Portimão där det finns både en bra hamn och bra ankringsmöjligheter på ett par ställen. Det första stället vi tittade på låg strax efter att vi hade passerat marinan men när vi väl var där tyckte vi inte att det var särskilt mycket utrymme att ankra på. Vi gick tillbaka och släppte ankaret i området strax innanför hamnpirarna, vilket många andra också hade gjort. Under eftermiddagen fylldes det på med ytterligare ankarliggare men det fanns plats för alla.

Vi valde en plats ganska långt in och vi var nyfikna på om vattnet skulle räcka till under kölen vid 21-tiden då vattnet skulle vara som lägst. Det skiljer drygt tre meter på låg- och högvattnet här. Till lunch blev det en god sallad i NOSTRA innan vi sjösatte Mr Highfield för att försöka bli av med tre soppåsar. Vi tog sikte på marinan och efter några försök hittade vi ett ställe. Planen var att navigatören skulle slänga soporna och kapten skulle hålla grinden på insidan så det gick att komma tillbaka, men icke sa Nicke. Normalt sett brukar det vara en knapp på insidan för att öppna dörren men i den här marinan behövdes det ett kort även för att komma ut 😅. Efter att ha rivit oss i huvudet ett tag kom en portugisisk kille fram och frågade om han skulle hjälpa oss ut. Tusen tack! Soporna hamnade på för dem avsedd plats och både kapten och navigatören kunde lugnt kliva i gummibåten igen. Nu var det dags för nästa projekt och det var att leta frukostjuice till kapten.

Via Google Maps såg vi att det skulle finnas en supermercado i närheten av stranden vid inloppet. Väl där hoppade navigatören, tillika hoppilandkalle, av på några stora hala 😱stenar intill en mur och tog ”apostlahästarna” upp till butiken. I butiken var det mest vin, sprit, vatten och solkräm men just äpplejuice som kapten önskade sig fanns lyckligtvis. Navigatören som var nöjd med att ha löst uppgiften kom precis tillbaka till Mr Highfield när kapten blev tillsagd av en strandkille att där gick absolut inte att dra upp en gummibåt vilket kapten precis hade gjort. Bra hej då, inga problem vi drar direkt 💨.

Tillbaka i NOSTRA njöt vi av en varm och solig eftermiddag och kväll. Vi kunde konstatera att vattendjupet aldrig blev lägre än 3,2 meter vilket räckte gott för NOSTRA. Däremot var det spännande att titta på hur båtarna beter sig när man har ankrat i strömt vatten, ibland glider de över sitt eget ankare och ibland går det åt andra hållet.

Vår danske ankargranne rodde förbi och vi bytte några ord. Han var från danska västkusten och hade varit ute och seglat i tre år. Han hade den minsta båten i ankarviken och hans gummibåt var minimal men han var nöjd med livet. De första åren hade han spenderat i Sverige, Norge, Tyskland och Nederländerna men nu var han på väg söderut. Vart han var på väg och och när han skulle fortsätta berodde på dagsformen.

Själva stannar vi här i viken ett par nätter innan vi går in i marinen. Vinden ska öka och de varnar för kraftigt regn i början av nästa vecka och då vill vi ligga väl förtöjda i en hamn.

Onsdagen den 7 september – 100 dagar sedan vi startade vår ”längesegling”. Det tyckte vi var en bra dag för att ta sista etappen utefter Portugals västkust och runda Portugals sydvästra hörn in mot Algarvekusten. Vi lämnade Sines som planerat vid sjutiden på morgonen.

Även om vi inte alltid är så lyckliga när klockan ringer klockan 05.00 så är det skönt att komma iväg i samband med att solen går upp strax efter klockan sju. Kapten satte upp genackern även om vi inte trodde så mycket på att det skulle bli några seglingsvindar under dagen men samtidigt ville vi vara förberedda om vinden ville överraska oss.

Resan gick helt enligt plan, det blev storsegel och motor hela vägen. Samtidigt upplevde vi att dagen gick väldigt fort. Vi lyssnade på flera avsnitt av långseglarpodden, drack 11-kaffe och åt god lunch. Efter nio timmar var det dags att runda Cabo de Sao Vicente, Portugals sydvästra hörn. Det var en mäktig känsla på något vis.

En fin klippa att se från havet, även om det säkert är magiskt att stå på klippan och se när solen går ner i havet.

Vi passerade nästa klippa, Posta de Sagres, och vek av in i en stor och skyddad vik med bra ankarfäste, Enseada de Sagres. Utanför den långa sandstranden fanns det gott om utrymme att ankra, så vi släppte ankaret och fick fäste direkt i sanden. När ankarseglet satt där det skulle var det dags för en tilläggare för att fira dag 100 och att vi rundat sista hörnet för i år 🥂. Efter 100 dagar äv vi fortfarande nöjda med resan, NOSTRA och varandra 😊.

Kvällen var magisk med månglitter och bruset från vågorna mot stranden. Vi får se hur vi lägger upp dagarna tills vi ska vara i Lagos. Det enda vi vet är att etapperna nu kommer att bli kortare.