Efter knappt 380 NM och 60 timmar Ă€r vi tillbaka i Licata 💩

PÄ söndagen den 28 september nÀr vÄr lilla besÀttning hade mönstrat av Ät vi frukost och sjöstuvade NOSTRA ordentligt. Vi hade följt vÀderprognoserna under ett par dagar och sÄg att vi hade ett tillrÀckligt bra vÀderfönster för en överfart till Sicilien med start redan pÄ söndagen. Det som delvis oroade var ett ÄskvÀder som var pÄ vÀg in över vÀstra Grekland sent pÄ söndag kvÀll men vÄr bedömning var att det skulle passera strax söder om oss. Det senaste dygnets vÀdervarning för hÄrda vindar, mycket regn och Äska hade vi inte mÀrkt sÄ mycket av men förstod att vindar och vÄgor sannolikt var mer pÄtagligt lÀngre vÀsterut. Vi hade lagad mat för tre dagar ombord sÄ vi kÀnde oss redo att ge oss ivÀg. Vi lÀmnade marinan i Naok vid 11.30, vÀdret var mulet men inget regn nÀr vi tuffade för maskin i sydlig kurs lÀngs Korfus östra kust.

NÀr vi efter knappt 20 NM nÄdde sydspetsen pÄ Korfu mötte vi mer vind och betydligt större vÄgor. Det blev för tufft att gÄ mot vÄgorna med motor sÄ vi satte segel och gjorde ett par slag för att komma förbi Korfus sydspets. Vinden var ostlig mellan 11-13 meter i sekunden och dyningarna var korta och aggressiva. Vi visste att första dygnet skulle bli tufft men vi var ÀndÄ trygga med att pÄbörja överresan dels för att prognosen visade att dygn tvÄ och tre skulle bli lugnare och dels för att prognosen visade betydligt sÀmre vÀder och vindar lÀngre fram i veckan.

NÀr vi lÀmnat Korfus sydspets valde vi att hÄlla en lite mer nordlig kurs Àn mot Siciliens sydöstra hörn för att slippa plattlÀns. Vi bestÀmde oss för att lÀgga i Mr Watson innan det blev mörkt sÄ vi kunde fÄ extra laddning under natten. Navigatören var nere pÄ badbryggan och kapten var upp i sittbrunnen. NÀr kapten skulle tighta till en tamp prioriterade han att hÄlla i tampen med bÄda hÀnderna istÀllet för att hÄlla i sig med en hand i bÄten. Det bar sig inte bÀttre Àn att han ramlade pÄ sidan och med sin redan justerade axel var det svÄrt för honom att ta emot sig i fallet i den gropiga sjön. NÀr vi med gemensamma krafter fÄtt honom pÄ benen igen kunde vi konstatera att han blödde ymnig frÄn sitt smalben. Navigatören fick leta fram kompresser och sÄrtejp och Àgna sig Ät sÄrvÄrd istÀllet för vattengeneratorn. I fallet knÀckte eller sprÀckte han Àven ett revben pÄ vÀnster. Ingen vidare start pÄ en lÄng resa dÀr förutsÀttningarna Àr att dela pÄ alla sysslor ombord. Att vÀnda var dock inget alternativ i den hÄrda ostliga vinden. Vi fick ett sms frÄn Lennart och Marianne pÄ PIGA om att Àven de pÄbörjade sin överfart till Sicilien. De lÀmnade Argistoli omkring 17-tiden pÄ söndag kvÀll.

Kaptens smalben efter ett par dagar 😬

Efter att ha fÄtt vattengeneratorn i sjön försökte vi fÄ i oss lite mat innan mörkret men ingen av oss var sÀrskilt hungrig. Maten skickade vi till fiskarna och istÀllet förberedde vi oss inför natten. Vi insÄg att natten skulle bli kylig sÄ vi tog fram seglarstÀll och filtar. Under första natten blev det ingen riktig ordning i vaktschemat, sjön var grov sÄ det var svÄrt att komma till ro och fÄ nÄgon sammanhÀngande sömn. Vid midnatt hade vi avverkat 70 NM vilket innebar en snittfart pÄ strax under sju knop. PÄ mÄndag morgon vid 5-tiden mojnade vinden sÄ mycket att vi valde att stötta med motorn för att inte ha en fart under fem knop.

Under mÄndagen blev vÄgorna snÀllare och efter ett dygn utan mat var det gott med frukost i en solig sittbrunn. Dagen var lugn och skön och vi passade pÄ att sova ikapp sÄ gott det gick och fylla pÄ med bÄde lagad lunch och middag.

Vid lunchtid dag 2 – hĂ€rlig segling dĂ€r vĂ„gorna har lagt sig betydligt

En vacker och skön dag till havs 💩

SolnedgÄng mÄndagen den 29 september

Inför andra natten var vi betydlig mer i fas för ett vaktschema med tretimmas vakter. Kapten tog första passet med start klockan 21. Natten passerade utan nÄgra större hÀndelser, nÄgra fraktfartyg passerade pÄ vÀg upp mot Italien men det var bara vid ett tillfÀlle som det krÀvdes lite aktiviteter för att att inte fÄ ett för litet passeravstÄnd. Kapten överförde ett samtal pÄ VHF:en dÀr en större segelbÄt kivades med ett lastfartyg om vem som skulle vÀja för vem. Andra dygnet avverkade vi drygt 142 NM vilket innebar en genomsnittlig fart pÄ knappt 6 knop.

NĂ€r navigatören gick pĂ„ sin vakt pĂ„ tisdag morgon vid 05.30 var det en AIS-signal frĂ„n en ”medgĂ„ngare” ca 14,5 NM frĂ„n NOSTRA. Signalen kom och gick eftersom vi var lĂ„ngt ifrĂ„n varandra. Med smĂ„ steg nĂ€rmade vi oss och helt plötsligt byttes AIS-signalen frĂ„n siffror till namnet PIGA 😍. HĂ€rligt att se dem, de hade troligtvis haft Ă€nnu mer vind Ă€n oss nĂ€r de lĂ€mnade Argistoli pĂ„ söndag eftermiddag. SĂ„ smĂ„ningom fick vi kontakt med PIGA via VHF:n och allt var vĂ€l ombord.

Tisdag morgon den 30 september klockan 06.59

Tisdagens soluppgÄng, den sista för denna resan

Tisdagen blev en dag för motor, vi hoppades pÄ att kunna segla nÀr vi hade passerat hörnet vid Isola delle Correnti i en mer nordlig kurs men det gick tyvÀrr inte. Vi studerade vÀderprognoserna och sÄg att det var ett kraftigt ÄskovÀder skulle komma vÀster ifrÄn och dra söder om Sicilien. Eftersom det inte var nÄgot vi ville hamna i bestÀmde vi oss för att fortsÀtta hela vÀgen till Licata.

NÀr PIGA försvann in mellan hamnpirarna i Licata hade vi ca 5,5 NM kvar. Klockan 01.30 var vi Àntligen framme, rejÀlt sjörullade men tacksamma att vi var i hamn innan ÄskovÀdret. Vi ropade upp marinan och en marineras kom och hjÀlpte oss att förtöja pÄ P1. PÄ bryggan stod besÀttningen frÄn PIGA och nÀr allt var i sin ordning ombord var det dags för ett gemensamt avstÀmningssamtal och tillÀggare ombord pÄ NOSTRA. Strax efter kom tvÄ kamrater lite runda under fötterna smygande pÄ bryggan, Mark och Leigh frÄn FLUENTA. De sÄg inte att det var vi utan smög förbi med en pizzakartong i handen och viskade att de vÀntade pÄ tvÄ bÄtar. NÀr Mark hade gÄtt förbi stannade han plötsligt upp och insÄg att det var vi som anlÀnt. Det blev ett kÀrt kramkalas pÄ bryggan och de hade firat Marks födelsedag pÄ Blue Sky.

Vid halv fem pÄ morgonen, nÀr smÄfÄglarna vaknat och kvittrade piggt var det dags för oss att krypa till kojs. Nöjda med att ha avverkat en delvis gropig men lyckad resa pÄ 60 timmar och knappt 380 NM. Vid 9-tiden vaknade vi till av att regnet och Äskan drog in över oss. Vi vÀnde oss om i kojen och konstaterade tacksamt att lÄg vÀl förtöjda och kunde somna om i en varm och skönt koj.

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *