Fantastiska Gozo och trevligt återseende

På många sätt blev seglingen upp till Gozo annorlunda. Det började lugnt med slör i lätta vindar men i passagen mellan Malta och Gozo ökade vinden markant. Vinden blev mer förlig och vi hade alldeles för mycket segel uppe. Innan vi fick revat och resan blev mer behaglig hade ett äggpaket rasat i golvet, en klädlåda i aktern åkt ut så att lådfronten sprack men det värsta var att vi inte begrep att vi skulle ha stängt det lilla fönstret i bordläggningen på styrbordsidan. Två liter saltvatten in på hyllan och på kartbordet, blöt dator, blöta hattar och allt annat som låg där 🤬. Amatörer!

Den sista biten till ankarviken blev gropig med vind från alla håll och sjön fräste som i en häxkittel. Inne i ankarviken låg två båtar utöver PIGA ankrade. Dwerjra Bay är en vik som är omgiven av höga berg så man ligger i en lagun. Det sägs att det är den finaste ankringen på Gozo. Vi hittade en sandfläck mitt i viken där ankaret tog bra. Det blev ett kärt återseende med Lennart och Marianne, som hade haft en riktigt blåsig förmiddag. Lennart och Marianne kom över till NOSTRA och vinden började lägga sig lite. Efter en trevlig stund tillsammans var det dags för middag. När solen gått ner lät det som någon skrek utanför. Kapten gissade på att det var barn i en av båtarna men när navigatören var ute i sittbrunnen i mörkret kom ljudet från alla håll. Google berättade att det troligtvis var Skråpukar (Sherwaters) som häckar i klipporna på Gozo. Deras läte, som hörs efter solnedgången, beskrivs oftast som ett gråtande barn eller skrik. Vi tyckte att de lät mer som rumpnissar, det blev både en trolsk och magisk kväll.

Efter en lugn natt var planen att åka upp genom en tunnel till en insjö som många pratar om, men motorn till Mr Highfield ville annat. Samma krångel som förra året och en kapten som var nära på att hiva hela motorn i vattnet 😡. För oss blev det ingen tur till insjön, istället började felsökning av utombordare del 1: Luft, bensin, tändstift och bränslefilter. Manualen och Google var tyvärr inte till mycket hjälp. Så efter flera timmar valde vi att lyfta upp motorn igen, hissa upp Mr Highfield för att vid halv tre ta upp ankaret för en segling österut på 11 NM. Innan vi lämnade tog gasten sig ett bad i det 18-gradiga vattnet. Bra gjort! Möjligen behövde han kyla ner sig efter den första ronden med utombordaren 😉.

Vi valde att ankra i viken Ghajn Tuffieha mitt på Maltas södra sida för att få skydd för den ökande vinden. Innanför låg ett Radisson hotell vid stranden Golden Sands som tydligen ska vara den längsta stranden på Malta.

Efter alla ankringsbestyr sjösatte vi Mr Highfield för en tilläggare i PIGA innan vi åkte med dingarna in till stranden. Egentligen var vi sugna att äta på den indiska restaurangen som finns i områden men vi hittade den inte. Istället blev det god mat på restaurang Agliolio. Vid 22-tiden åkte vi tillbaka till PIGA och NOSTRA för en blåsig inledning på natten.

Natten började med att vi tvingades ta ner biminin på NOSTRA, ena hängslet hade släppt och ankarseglet tryckte ner biminin framåt. Efter den räddningsaktionen var det svårt att slappna av, speciellt för navigatören. Vinden lugnade sig så småningom så lite nattsömn blev det.

Efter frukosten startade gasten och kapten felsökning på utombordare, del 2: Nu var det dags för att plocka ur förgasaren och göra rent den. Ingen förändring. Nu blev nästa steg att rådfråga experten ChatGPT. Hen föreslog att ge flottören en match. Sagt och gjort, bort med förgasaren igen för att studera vinkel och millimeter på flottören. Ingen förändring! Efter lite lunch var det ”på´t igen” eftersom gastens lever efter devisen att materialet aldrig får aldrig vinna över människan. Bort med förgasaren igen, justering av flottören och rengöring av ytterligare ett munstycke. Efter att ha plockat ner förgasaren fem gånger kom äntligen förändringen! Grymt bra jobbat gasten och bra stöd och hantlangning av kapten.

Efter att ha firat segern över motorn tillsammans med Marianne och Lennart tog vi dingarna in till stranden i regnet, nu var det dags för indisk mat.

Resan i regnet var väl värt den smakupplevelse vi fick på den indiska restaurangen Essence of India. Vid 22-tiden var det två mätta och belåtna besättningar som tog sig tillbaka till NOSTRA och PIGA i betydligt lugnare förhållanden än kvällen innan.