Tisdagen den 6 maj var vi redo att lämna ankarviken i Nidri. Vi hade fått gjort det vi hade planerat och ville nu fortsätta söderut för att träffa Marianne och Lennart på PIGA. Vi lämnade Nidri strax efter klockan 09 utan att ha bestämt oss för vad som var dagens mål. Det var åska västerut i området något som vi helst vill undvika så vi bestämde oss för att följa utvecklingen under dagen för att så långt som möjligt undvika en kväll och natt med åska och regn.
Mycket åska västerut som vi helst ville undvika
Det blev en dag med en del segling men också mycket motorgång. En bit in på resan bestämde vi oss för att gå hela vägen till Messolonghi där PIGA låg ankrade. Det kändes bäst eftersom risken för åska verkade vara större västerut.
Strax innan klockan 19, efter drygt 53 NM, var vi framme i Messolonghi. Hamnen ligger en bit in genom en kanal där husen var byggda på pålar.
Infarten till Messalogghi
i Navily hade någon jämfört platsen med Everglades, men några krokodiler fanns det inte i alla fall. Väl inne i hamnen fanns ett stort området utanför själva marinan med gott om plats för ankring. Vi fick göra ett par försök innan ankaret satt ordentligt. Vid första försöket fastnade ankaret i fiskelina med en textiltrasa som snurrade in sig i ankarspelet när vi skulle ankra om. Mummel, mummel! Så småningom fick vi bra fäste. När vi var färdigankrade blev vi hämtade av Lennart för en tilläggare ombord på PIGA. En härligt återseende och vår första gemensamma tilläggare i Grekland. När vi hade satt oss till ro i PIGA kom äntligen beskedet. Vi hade blivit farmor och farfar igen ❤️. Vi visste att det skulle ske den 6 maj så våra tankar hade varit med dem under hela dagen och väntan blev lång innan vi äntligen fick höra att allt hade gått bra. Nu har vi triss i prinsessor, Alva, Agnes och så lilla Hedda ❤️❤️❤️.
Vår lilla Hedda ❤️
På kvällen blev det en sen men god middag på restaurang Al Vento, precis nere vid hamnen. Allt var perfekt, förutom det inhemska vita vinet, men Lennart och kapten offrade sig så det gick åt det också 😉.
Morgonen därpå blev vi upphämtade av Lennart och Marianne för en långpromenad längs kanalen. Längst bort låg ett salteri men det såg inte ut att vara någon aktivitet där för tillfället. Totalt blev det 14 kilometer så ett bad satt fint när vi kom tillbaka till båtarna. Totalt stannade vi tre nätter, vi var inne i byn för stödköp och vätskepaus. Vi tog också en gemensam tur med dingen in till marinan där vi såg ett flertal svenska båtar som troligtvis låg där året runt.
Efter att ha testat en annan restaurang nära hamnen kväll två tog vi det säkra före det osäkra sista kvällen och gick tillbaka till Al Vento. Maten och servicen var utmärkt även denna gång. När vi ville beställa Irish coffe var servitören tveksam om någon kunde fixa det men killen i baren var mer självsäker, det kunde de absolut fixa. Efter en stund (och sannolikt lite googlande) kom de ut med fyra snygga Irish coffee som smakade riktigt bra. Killen i baren kom ut efter en stund och erkände att han hade aldrig blandat en Irish tidigare så han var nyfiken hur det smakade. Han fick med beröm godkänt och gick nöjd tillbaka till baren. Hit kommer vi med säkerhet att återkomma!
Många skriver i Navily om fantastiska solnedgångar. Vi hade fina kvällar men molnen lyckades alltid dölja en del av solen de kvällar vi var där. Vi fick njuta vackra vyer ändå.
Systrarna PIGA och NOSTRA till ankars ⚓️