Svarta svin, både lugna och mindre lugna nätter

Måndagen den 9 maj var det dags att inleda veckan med att byta ankarplats. Vi tog upp ankaret, lämnade Messolonghi för den här gången och satte västlig kurs mot sydöstra delen av ön Vathy. Vi hade tittat ut ett par alternativ för nattens ankring, allt beroende på väder och vind. Under resan tappade kapten seglarhumöret (igen) över den genua vi köpte innan vi lämnade Sverige 2022. Den är för högt skuren och därmed för liten så det blir inget bra drag. Ibland blir det inte bra när man tänker 😉. Navigatören har insett att tidpunkten för beställning av ett nytt försegel kommer allt närmare, och kontrar med ”att behöver NOSTRA ett nytt segel för drygt 60 000 kronor kommer vi (kapten) att får vi leva med en motor som innebär att Mr Highfield inte planar”. Så hårt kan livet vara för en längeseglare 😉.

Efter knappt 36 NM var vi ankrade i Ormos Pera Pigadia, en vik på sydöstra Vathy med sandbotten och kristallklart vatten. I Navily kallas platsen för ”råttön” eftersom det ska finnas många råttor men för oss var det ingen fara eftersom vi låg på eget ankare en bra bit från land. Däremot fick vi se och höra flera svarta getter och deras små killingar som kämpade på den otillgängliga och väldigt kuperade ön. Efter en gemensam tilläggare i PIGA tog vi dingen tillbaka till NOSTRA för en svensk sommarmiddag med sill, potatis, ägg, Janssons frestelse och snaps. Vi var helt överens om att det var precis det vi var värda efter en hård dag på havet.

Efter en lugn natt och solig morgon fortsatte vi norrut längs Vathys östra kust mot ön Ithaka som ligger strax norrut.

På Ithaka ligger orten Itachi, ett fint ställe med många båtturister. Ithaki ligger i en stor vik med flera bra ankarplatser men det finns också en lång stadskaj om man hellre vill förtöja i land. Vi valde att ankra vid Lazareto som ligger på styrbordssida när man kommer in i viken. Där ankrar man innanför en liten ö där det finns ett litet kapell. Man behöver vara observant för det ankringsförbud som finns öster om den lilla ön, delvis beroende på en undervattenskabel. Även om det var lite lurigt innan ankaret tog fick vi bra fäste ganska snabbt . Det var flera båtar som kom in och gjorde försök men många valde att lämna och gå längre in i viken. En stor fransk segelbåt valde att ankra onödigt nära undervattenskabeln ⚡️.

Itachi var verkligen ett mysigt ställe med många restauranger och bra möjligheter för bunkring. Vi gillade särskilt den lilla frukt- och grönsaksaffär som låg på gågatan. Här stannade vi i fyra nätter. Vädret på dagarna var skiftande med både sol och moln, den riktiga sommarvärmen ville inte riktigt dyka upp. Varje eftermiddag fram till tidig kväll blåste det en nordlig vind mellan 13-15 meter så på kvällarna blev det ganska kyliga.

Vi lämnade Itachi vid lunch fredagen den 14 maj för att fortsätta en bit österut. Vi var var nyfikna på ön Atokos och viken One House Bay där det skulle finnas svarta grisar boende på stranden. Viken brukar enligt Navily vara väldigt välbesökt både av turistbåtar och fritidsbåtar men vi tänkte att har vi vägarna förbi kan vi ge det en chans. Efter en bra segling till Atokos gick vi in i viken som inte var särskilt stor.

Tre båtar låg ankrade på södra delen av viken. Vi gick in och släppte ankaret på den norra sidan och fick bra grepp direkt. PIGA kom strax efter oss och ankrade en bit ifrån oss. Vi blev dock snabbt överens om att det var en plats som vi inte ville tillbringa natten på. Allt för många turister och båtar som inte riktigt begrep var de höll på med. En chartersegelbåt gick in i viken utan att ta upp sin fiskelina vilket innebar att linan snurrades runt PIGA. Tänk att ”dummingar” aldrig tar slut 😡!

Vi hann i alla fall ta några kort på de svarta grisarna och det fick räcka för oss. Vi har läst att människor slänger i mat till grisarna för att de ska komma närmare båtarna och sedan simmar människorna med dem. Tydligen har sjukhuset i Lefkas fått in en hel del personer som blivit bitna av grisarna.

Nöjda med vårt beslut att lämna hysterin i grisviken fortsatte vi norrut mot en lugnare natthamn. Valet blev ön Kastos där vi ankrade utanför utanför Kastos beach. Där låg ett flertal båtar men det fanns plats för både oss och PIGA.

Vi sjösatte Mr Highfield för att åka över till PIGA, men motorn krånglade och ville inte starta 🤬. För att kapten skulle få möjlighet att ta några långa djupa andetag rodde (eller flöt) vi bort till PIGA för en underbar tilläggare á la Marianne – rårakor, rödlök och grekisk yoghurt. Så gott! Med lite mat i magarna och en hojt kunde vi börja samtala om vad som fattades vår kinkiga motor. Vi landade i att troligtvis var det någon form av bränsleproblem. På resan tillbaka till NOSTRA funkade motorn något bättre, så risken att den skulle få hjälp att hamna på havets botten var därmed något mindre 😅.

På kvällen fick motorn ytterligare en chans att visa vad den gick för när vi tog Mr Highfield in till den lilla hamnen för en gemensam middag. Båda resorna gick bra, även om kapten inte upplevdes särskilt lycklig över motorns stabilitet.

Under natten tvingades navigatören att vara ankarvakt under några timmar eftersom en polskflaggad segelbåt hade ankrat väl nära NOSTRA. Eftersom de själva inte verkade vara särskild fundersamma över sin ankring gav navigatören upp så småningom och kröp tillbaka i kojen. När vi vaknade några timmar senare hade de gett sig iväg. Vi valde också att lämna för att fortsätta till Meganisi för att välja en av alla de ankarvikar som finns där. Vi valde att gå in i en av de ostligaste vikarna där Lennart och Marianne hade varit tidigare, Atherinos.

Tillsammans med Lennart och Marianne tog vi en promenad till byn Vathi en bit västerut, halvvägs stannade vi för en vätskepaus.

Väl framme i Vathi strosade vi längs kajen och kollade på båtar innan vi hittade ett bra ställe för att säkerställa vätskenivån. innan vi promenerade hem köpte vi två helmaskcyklop, dvs cyklop och snorkel i ett. Butiksbiträdet prutade med sig själv så vi fick dem till bra pris. Vi promenerade en mer nordlig väg hem och där mötte vi besättningen på svenska MOONDANCE som också har legat i Licata under vintern. Vi hade sett en svenskflaggad båt i den sk midsommarviken men visste inte att det var de som var där. Ett trevligt återseende. Tillbaka i NOSTRA kunde vi konstatera att en mindre fransk segelbåt hade ankrat framför oss. Det var ingen ombord och när vinden vred på kvällen var båtarna onödigt nära varandra. Fransmannen kom inte tillbaka till båten under kvällen så det var bara att gilla läget och hänga ut lite fendrar.

Morgonen därpå valde vi att tillsammans med PIGA flytta oss till nästa vik västerut, Ormos Ambelakia. Viken var förhållandevis djup så vi gick ganska långt in mot den lilla stranden längst in i viken. Vi ankrade på 6 meter i sand och ganska nära stranden. Efter att ha dykt på våra ankare och sett att de hade grävt ner sig ordentligt tog vi återigen en gemensam promenad till Vathi.

På vägen hem bokade vi bord på Abelaki Taverna i Abelaki Bay. När vi kom tillbaka hade vinden vänt och NOSTRA låg med aktern väl nära stranden. Efter ett kort besättningsmöte bestämde vi oss för att försöka ankra om lite längre ut. Problemet var att det snabbt blev rejält djupt men vi testade att ankra på cirka 11 meter och var nöjda med resultatet. Det blev en härligt solig eftermiddag men väderprognosen för natten visade både regn och mer vind från väst.

Vi hämtade upp Lennart och Marianne med Mr Highfield och körde runt hörnet till nästa vik där vi förtöjde vid en liten flytbrygga för en god middag på Taverna Abelaki. Vi avslutade kvällen med en Espresso Martini, första gången för navigatören men absolut inte den sista. Så gott!

Resan tillbaka till PIGA och NOSTRA gick bra i mörkret. Vi släppte av Lennart och Marianne och önskade varandra en bra natt.

Strax efter vi krupit till kojs tilltog vinden och regnet drog in. Plötsligt larmade ankarvakten, kapten kollade läget och försökte att återställa genom att utöka området något men det hjälpte inte. Vi draggade!

Det var bara att rusa upp, på med kläderna och pannlampor och ut på däck. Kapten startade motorn och navigatörn gick fram för att ta bort snubberlinan för att kunna ta upp ankaret. NOSTRA drev ganska fort och när vi skulle ta upp ankaret hade kättingen snott sig kring ankarkroken 😅 vilket gjorde att vi inte fick upp ankaret. Eftersom det var bra med utrymme i viken både på bredden och djupet hade vi koll på situationen trots hård vind och hårt piskande regn. Så småningom lyckades vi få loss ankarkroken och vinscha upp ankaret. Därefter var fokus på att ta ner ankarseglet och att få tänt våra lanternor. När läget var tillräckligt under kontroll var det dags för att leta en ny plats i mörkret. Vi valde att gå in mot Abelaki Bay men det var inte helt lätt att få kontroll över båtarna i viken eftersom en del hade tvingats släppa sina förtöjningstampar i land när vinden ökade. En del hade gångljusen tända vilket gjorde det svårt att förstå om de låg still eller om de var under gång.

Vi gick så långt in i viken vi vågade och släppte ankaret, som vi bedömde det i mörkret, med lagom vingelutrymme från övriga båtar. Efter att ha tagit av oss alla dyblöta kläder satt navigatören ankarvakt första delen av natten innan kapten avlöste vid 03.30. Det var några båtar intill oss som vi fick ha extra koll på men det var aldrig någon fara. När en lång natt började övergå till dag mojnade vinden sakta.

Efter frukost bestämde vi oss för att flytta tillbaka till viken Atherinos. Den här gången valde vi andra sidan av viken långt ifrån fransmannen som fortfarande låg kvar på samma plats. Dagen ombord blev lugn, vi försökte att städa bort en hel del av det röda regn som kommit ner under natten. Det blev en lugn och devis regnig fredag där vi konstaterade att vi behövde en ny ankarkrok och att vi ska undvika att ankra på kanten till en djup vik. Om ankare släpper har det ingen möjlighet att fastna igen eftersom det är för djupt.