Lämnade Grenaa strax innan halv nio. Vi gick upp tidigt för att hinna med en lägre sträcka och passera Stora Bältbron idag. Det blev en mulen start på dagen men efter kontakt med Gisela och Mats på CORDULA förstod vi att solen skiner söderut. Bra, för det är dit vi ska! Efter cirka 6 timmars segling och drygt 10 distans norr om bron dog vinden ut. Det var bara att starta motorn. Det gick inte att slösegla om vi skulle vara framme innan midnatt. Ett kort skepparmöte ombord med resonemang om vi skulle gå till Nyborg på ostsidan i Stora Bält eller om vi skulle lägga oss på Omø på ostsidan i sundet. Valet föll på det sistnämnda.
Innan Stora Bältbron dog vinden ut så vi fick ta andra halvan av resan för maskin.
Väl inne i hamnen på Omø hamn var det väldigt lite ”vingelutrymme” och vi insåg snabbt att det var brist på bra platser för oss. Det fanns en ledig långsidesplats på bro 1 framför en dansk segelbåt. Den enda fundering vi hade var betydelsen av det svart/gula plastband som fanns på kajen. Navigatören försökte ställa några frågor till dansken vilket slutade med att han inte visste mer än att han hade bokat sin plats. Eftersom den nordvästliga vinden hade tilltagit upp till drygt 7 meter så var det inte så mycket att dividera om. Vi förtöjde långsides på den markerade platsen med hjälp av en tysk och en dansk (Bellman var inte med 😉). Efter att ha gjort en kort ”rekning” vid hamnkontoret gjorde vi ett medvetet val att inte väcka den björn som sover genom att ringa hamnkapten och fråga om platsen. Istället betalade vi hamnavgift (160 Dkr och billigast hittills) och tog en välförtjänt tilläggare. En lång dagsetapp på 80 distans och 12 timmar men nu har vi passerat Stora Bältbron som var målet för dagen.
Tysken som låg på andra sidan bryggan frågade kapten vart vi var på väg. När han fick höra att vi var på väg söderut sa han: ” Verkligen! Ska ni gå Atlantvägen med er två ombord”. Precis så, herr Fritz! Det är möjligen så att fördäcksgasten inte hade en av sina bästa och mest alerta dagar på däck, men så är livet. Att fendrarna inte kom ner tillräckligt fort och på exakt rätt avstånd är världsliga saker. Ibland måste det få gå lite sämre för att man ska kunna glädjas åt att lyckas perfekt nästa gång. Så fungerar i alla fall kompetens och utvecklingsvägar (KUV) ombord på NOSTRA 🤩.
Efter en lång dag hägrade kojen vid 23. Med en viss oro för att tvingas kliva upp om någon annan skulle gör anspråk på platsen vaggades vi snabbt till sömns.