Nostra – Sida 2 – påegenköl.se

maj 22, 2025september 6, 2025

Mot Kefalonia och Zakynthos 😎

Lördagen den 17 maj var det dags att vinka hej då till Marianne och Lennart för den här gången och ta oss söderut. Natten hade bjudit på ännu mer rött regn så det blev en snabbtvätt för att få bort det värsta innan vi lättade ankar. Strax efter klockan nio lämnade vi Meganisi med målet att ta oss så nära Argostoli som möjligt, allt utifrån lust och ork.

Dagen bjöd på nordvästlig vind och en hel del segling, men som vanligt var vinden väldigt ostadig vad gäller styrka. Under långa perioder försvann den helt för att sedan dyka upp igen helt plötsligt. Sammantaget blev det blev en lugn men lång resa på knappt 70 NM. När vi rundande sydöstra hörnet på Kefalonia fick vi motvind och kryssade under några timmar innan vi vi tröttnade och startade motorn.

På väg in mot Argostoli i skymningen

Eftersom vi har varit i Argostoli tidigare visste vi att det fanns bra utrymme för att ankra utanför hamnen. Vid 21.30 släppte vi ankaret i mörkret förhållandevis långt in i viken. Efter ankarbestyren satte vi oss ute i sittbrunnen för en stunds avkoppling, nöjda med dagen satt vi och lyssnade på helgfirandet inne i stan. För oss blev det en tidig kväll. Efter en lugn natt och fin morgon valde vi att flytta oss lite mer mot mitten i viken eftersom vi tyckte vi låg lite för nära grundområdet på 1,5 meter längst in i viken. Vi tog Mr Highfield in till kajen och rekade inför måndagens tvätt- och shoppingbehov. Vi travade bort till cafeterian där vi betalade hamnavgiften förra gången och tog en drink. Mannen vi hade kontakt med förra gången sa att vi var välkomna igen och att vi kunde lägga oss långsides vid kajen om vi önskade. Vi tackade och sa att vi dyker upp imorgon, på måndag förmiddag. Därefter gjorde vi lite stödköp innan vi tog Mr Highfield hem igen.

På måndag förmiddag tog vi upp ankaret och gick in till kajen och förtöjde långsides. Precis när vi hade knutit fast kom en man iklädd blåbyxor med hängslen på en moped. Han tvärnitade och upplyste kapten att skulle vi ligga kvar fick vi lägga oss aktern mot kajen. När vi sa att vi hade pratat med hamnkapten i cafeterian upplyste mannen oss om att mannen i cafeterian var absolut ingen hamnkapten, det var minsann han som var det! Han hänvisade oss till en kaj längre söderut där vi kunde både tanka vatten och förtöja långsides.

Vi flyttade oss till den anvisade kajen där vattenkvalitén var utmärkt (202 ppm). Så förutom att tanka dricksvatten fick vi möjlighet att tvätta av NOSTRA all den röda sanden. Vi stannade kvar i två nätter, och fick både tvätta några tvättar och bunkra mat. Bland annat hittade kapten en ny typ av ankarkrok som vi aldrig sett förut men som vi trodde skulle passa bra.

Vår nya ankarkrok, hoppas vi blir nöjda med den 👍

Tisdagen den 20 maj fortsatte vi söderut och efter en resa på 24 NM nästan helt utan vind var vi framme vid dagens mål, viken Agios Nikolaos även kallad Costas place där Costas kom ut och mötte oss i gummibåt. Han hjälpte till att förtöja i en boj ganska långt in i viken och därefter körde han ut vårt ankare utifrån förväntade vindar, ett både annorlunda och intressant sätt att förtöja.

Costas och hans släktingar äger det mesta i viken. Det kostade inget att ligga på deras bojar men de är glada om man åt på deras restauranger. Vi bokade ett bord på restaurang La Grotta precis innan för ankringen. När vi kom in till kajen kom personalen och tog emot tampen och anvisade plats för Mr Highfield. Vi åt en strandnära middag innan vi rodde ut till NOSTRA igen.

Strandnära middag på La Grotta med ankarliggare i bakgrunden 💦

Totalt var det 8-10 båtar som låg på boj. Vi pratad med Costas och berättade att vi gärna återkommer på fredag för att fira en födelsedag och vi var varmt välkomna.

På onsdagen hade navigatören bakdag ombord, dels bakades en tårta med mandelbotten och smörkräm inför stundande kalas och en plåt med kärleksmums. På eftermiddagen kom Ewa och Janne i båten Wilma in i viken. Vi har följt dem på deras resa som startade 2019 via Facebook men vi har aldrig träffat dem fysiskt. Nu blev det äntligen tillfälle vilket var väldigt trevligt. Det blev tilläggare och sittbrunnssnack i NOSTRA där vi fick många bra tips och råd eftersom de har seglat i Grekland i många år. På kvällen blev det en god middag tillsammans på restaurang La Storia.

Äntligen fick vi träffa Janne och Ewa 🥰

På torsdag morgon rodde vi över några kärleksmums till Wilmas besättning innan vi vinkade hej då för den här gången med förhoppning att träffas igen. Vi fortsatt till Zakynthos stad en resa på drygt 13 NM där vi kunde segla halva sträckan. Vi hade bestämt oss för att lägga oss vid stadskajen och hade läst i Navily om ”blåtröjorna” som kommer inifrån marinan och gärna tar betalt även på stadskajen. När vi gick kajen, som var helt tom på båtar, kom det direkt en man i blå tröja åkande på en moped. Han ville hjärna hjälp till att ta linorna vilket han förstås gärna fick men först gjorde navigatören artigt klart för honom att vi skulle betala hamnavgift på hamnkontoret och inte till honom. Han hade inga invändningar mot det och lämnade sitt visitkort om vi skulle behöva något. När NOSTRA var fastknuten tog navigatören cykeln runt hela hamnen till hamnkontoret och betalade 7,66 Euro för en natt. Det var betydligt mindre än vad många hade fått betala till den blåklädda personalen enligt Navily. Efter en lättare lunch tog sedan navigatören cykeln till Lidl, vilket blev en nära döden upplevelse. Dålig väg som var starkt trafikerad gjorde turen utmanande. Allt som behövde inhandlas kom i alla fall med men hemresan gick tungt 😅. Väl tillbaka i NOSTRA visade sig att det var punktering på bakdäcket, inte konstigt att det var trögt att cykla.

Kvällen ägnade vi åt att stuva och plocka i NOSTRA för att kunna välkomna våra gäster som äntligen skulle mönstra på på fredag förmiddag.

maj 16, 2025augusti 8, 2025

Svarta svin, både lugna och mindre lugna nätter

Måndagen den 9 maj var det dags att inleda veckan med att byta ankarplats. Vi tog upp ankaret, lämnade Messolonghi för den här gången och satte västlig kurs mot sydöstra delen av ön Vathy. Vi hade tittat ut ett par alternativ för nattens ankring, allt beroende på väder och vind. Under resan tappade kapten seglarhumöret (igen) över den genua vi köpte innan vi lämnade Sverige 2022. Den är för högt skuren och därmed för liten så det blir inget bra drag. Ibland blir det inte bra när man tänker 😉. Navigatören har insett att tidpunkten för beställning av ett nytt försegel kommer allt närmare, och kontrar med ”att behöver NOSTRA ett nytt segel för drygt 60 000 kronor kommer vi (kapten) att får vi leva med en motor som innebär att Mr Highfield inte planar”. Så hårt kan livet vara för en längeseglare 😉.

Efter knappt 36 NM var vi ankrade i Ormos Pera Pigadia, en vik på sydöstra Vathy med sandbotten och kristallklart vatten. I Navily kallas platsen för ”råttön” eftersom det ska finnas många råttor men för oss var det ingen fara eftersom vi låg på eget ankare en bra bit från land. Däremot fick vi se och höra flera svarta getter och deras små killingar som kämpade på den otillgängliga och väldigt kuperade ön. Efter en gemensam tilläggare i PIGA tog vi dingen tillbaka till NOSTRA för en svensk sommarmiddag med sill, potatis, ägg, Janssons frestelse och snaps. Vi var helt överens om att det var precis det vi var värda efter en hård dag på havet.

Svensk sillmiddag med trevligt sällskap 💕

Lite suddiga ror gästerna hem till PIGA för att kolla på VM i ishockey

Efter en lugn natt och solig morgon fortsatte vi norrut längs Vathys östra kust mot ön Ithaka som ligger strax norrut.

På väg norrut mot Ithaka 💦

På Ithaka ligger orten Itachi, ett fint ställe med många båtturister. Ithaki ligger i en stor vik med flera bra ankarplatser men det finns också en lång stadskaj om man hellre vill förtöja i land. Vi valde att ankra vid Lazareto som ligger på styrbordssida när man kommer in i viken. Där ankrar man innanför en liten ö där det finns ett litet kapell. Man behöver vara observant för det ankringsförbud som finns öster om den lilla ön, delvis beroende på en undervattenskabel. Även om det var lite lurigt innan ankaret tog fick vi bra fäste ganska snabbt . Det var flera båtar som kom in och gjorde försök men många valde att lämna och gå längre in i viken. En stor fransk segelbåt valde att ankra onödigt nära undervattenskabeln ⚡️.

Itachi var verkligen ett mysigt ställe med många restauranger och bra möjligheter för bunkring. Vi gillade särskilt den lilla frukt- och grönsaksaffär som låg på gågatan. Här stannade vi i fyra nätter. Vädret på dagarna var skiftande med både sol och moln, den riktiga sommarvärmen ville inte riktigt dyka upp. Varje eftermiddag fram till tidig kväll blåste det en nordlig vind mellan 13-15 meter så på kvällarna blev det ganska kyliga.

Vi lämnade Itachi vid lunch fredagen den 14 maj för att fortsätta en bit österut. Vi var var nyfikna på ön Atokos och viken One House Bay där det skulle finnas svarta grisar boende på stranden. Viken brukar enligt Navily vara väldigt välbesökt både av turistbåtar och fritidsbåtar men vi tänkte att har vi vägarna förbi kan vi ge det en chans. Efter en bra segling till Atokos gick vi in i viken som inte var särskilt stor.

Tre båtar låg ankrade på södra delen av viken. Vi gick in och släppte ankaret på den norra sidan och fick bra grepp direkt. PIGA kom strax efter oss och ankrade en bit ifrån oss. Vi blev dock snabbt överens om att det var en plats som vi inte ville tillbringa natten på. Allt för många turister och båtar som inte riktigt begrep var de höll på med. En chartersegelbåt gick in i viken utan att ta upp sin fiskelina vilket innebar att linan snurrades runt PIGA. Tänk att ”dummingar” aldrig tar slut 😡!

Vi hann i alla fall ta några kort på de svarta grisarna och det fick räcka för oss. Vi har läst att människor slänger i mat till grisarna för att de ska komma närmare båtarna och sedan simmar människorna med dem. Tydligen har sjukhuset i Lefkas fått in en hel del personer som blivit bitna av grisarna.

Nöjda med vårt beslut att lämna hysterin i grisviken fortsatte vi norrut mot en lugnare natthamn. Valet blev ön Kastos där vi ankrade utanför utanför Kastos beach. Där låg ett flertal båtar men det fanns plats för både oss och PIGA.

Vi sjösatte Mr Highfield för att åka över till PIGA, men motorn krånglade och ville inte starta 🤬. För att kapten skulle få möjlighet att ta några långa djupa andetag rodde (eller flöt) vi bort till PIGA för en underbar tilläggare á la Marianne – rårakor, rödlök och grekisk yoghurt. Så gott! Med lite mat i magarna och en hojt kunde vi börja samtala om vad som fattades vår kinkiga motor. Vi landade i att troligtvis var det någon form av bränsleproblem. På resan tillbaka till NOSTRA funkade motorn något bättre, så risken att den skulle få hjälp att hamna på havets botten var därmed något mindre 😅.

På kvällen fick motorn ytterligare en chans att visa vad den gick för när vi tog Mr Highfield in till den lilla hamnen för en gemensam middag. Båda resorna gick bra, även om kapten inte upplevdes särskilt lycklig över motorns stabilitet.

Under natten tvingades navigatören att vara ankarvakt under några timmar eftersom en polskflaggad segelbåt hade ankrat väl nära NOSTRA. Eftersom de själva inte verkade vara särskild fundersamma över sin ankring gav navigatören upp så småningom och kröp tillbaka i kojen. När vi vaknade några timmar senare hade de gett sig iväg. Vi valde också att lämna för att fortsätta till Meganisi för att välja en av alla de ankarvikar som finns där. Vi valde att gå in i en av de ostligaste vikarna där Lennart och Marianne hade varit tidigare, Atherinos.

Tillsammans med Lennart och Marianne tog vi en promenad till byn Vathi en bit västerut, halvvägs stannade vi för en vätskepaus.

”Vätskepaus on the road” – ett välkänt stileben 😉

Väl framme i Vathi strosade vi längs kajen och kollade på båtar innan vi hittade ett bra ställe för att säkerställa vätskenivån. innan vi promenerade hem köpte vi två helmaskcyklop, dvs cyklop och snorkel i ett. Butiksbiträdet prutade med sig själv så vi fick dem till bra pris. Vi promenerade en mer nordlig väg hem och där mötte vi besättningen på svenska MOONDANCE som också har legat i Licata under vintern. Vi hade sett en svenskflaggad båt i den sk midsommarviken men visste inte att det var de som var där. Ett trevligt återseende. Tillbaka i NOSTRA kunde vi konstatera att en mindre fransk segelbåt hade ankrat framför oss. Det var ingen ombord och när vinden vred på kvällen var båtarna onödigt nära varandra. Fransmannen kom inte tillbaka till båten under kvällen så det var bara att gilla läget och hänga ut lite fendrar.

Viken Atherinos på nordöstra Megalisi

Morgonen därpå valde vi att tillsammans med PIGA flytta oss till nästa vik västerut, Ormos Ambelakia. Viken var förhållandevis djup så vi gick ganska långt in mot den lilla stranden längst in i viken. Vi ankrade på 6 meter i sand och ganska nära stranden. Efter att ha dykt på våra ankare och sett att de hade grävt ner sig ordentligt tog vi återigen en gemensam promenad till Vathi.

På vägen hem bokade vi bord på Abelaki Taverna i Abelaki Bay. När vi kom tillbaka hade vinden vänt och NOSTRA låg med aktern väl nära stranden. Efter ett kort besättningsmöte bestämde vi oss för att försöka ankra om lite längre ut. Problemet var att det snabbt blev rejält djupt men vi testade att ankra på cirka 11 meter och var nöjda med resultatet. Det blev en härligt solig eftermiddag men väderprognosen för natten visade både regn och mer vind från väst.

Vi hämtade upp Lennart och Marianne med Mr Highfield och körde runt hörnet till nästa vik där vi förtöjde vid en liten flytbrygga för en god middag på Taverna Abelaki. Vi avslutade kvällen med en Espresso Martini, första gången för navigatören men absolut inte den sista. Så gott!

Espresso Martini 🌟

Resan tillbaka till PIGA och NOSTRA gick bra i mörkret. Vi släppte av Lennart och Marianne och önskade varandra en bra natt.

Tack för i kväll Taverna Abelaki

Strax efter vi krupit till kojs tilltog vinden och regnet drog in. Plötsligt larmade ankarvakten, kapten kollade läget och försökte att återställa genom att utöka området något men det hjälpte inte. Vi draggade!

Det var bara att rusa upp, på med kläderna och pannlampor och ut på däck. Kapten startade motorn och navigatörn gick fram för att ta bort snubberlinan för att kunna ta upp ankaret. NOSTRA drev ganska fort och när vi skulle ta upp ankaret hade kättingen snott sig kring ankarkroken 😅 vilket gjorde att vi inte fick upp ankaret. Eftersom det var bra med utrymme i viken både på bredden och djupet hade vi koll på situationen trots hård vind och hårt piskande regn. Så småningom lyckades vi få loss ankarkroken och vinscha upp ankaret. Därefter var fokus på att ta ner ankarseglet och att få tänt våra lanternor. När läget var tillräckligt under kontroll var det dags för att leta en ny plats i mörkret. Vi valde att gå in mot Abelaki Bay men det var inte helt lätt att få kontroll över båtarna i viken eftersom en del hade tvingats släppa sina förtöjningstampar i land när vinden ökade. En del hade gångljusen tända vilket gjorde det svårt att förstå om de låg still eller om de var under gång.

Vi gick så långt in i viken vi vågade och släppte ankaret, som vi bedömde det i mörkret, med lagom vingelutrymme från övriga båtar. Efter att ha tagit av oss alla dyblöta kläder satt navigatören ankarvakt första delen av natten innan kapten avlöste vid 03.30. Det var några båtar intill oss som vi fick ha extra koll på men det var aldrig någon fara. När en lång natt började övergå till dag mojnade vinden sakta.

Efter frukost bestämde vi oss för att flytta tillbaka till viken Atherinos. Den här gången valde vi andra sidan av viken långt ifrån fransmannen som fortfarande låg kvar på samma plats. Dagen ombord blev lugn, vi försökte att städa bort en hel del av det röda regn som kommit ner under natten. Det blev en lugn och devis regnig fredag där vi konstaterade att vi behövde en ny ankarkrok och att vi ska undvika att ankra på kanten till en djup vik. Om ankare släpper har det ingen möjlighet att fastna igen eftersom det är för djupt.

maj 8, 2025augusti 7, 2025

Trevligt häng i Messolonghi

Tisdagen den 6 maj var vi redo att lämna ankarviken i Nidri. Vi hade fått gjort det vi hade planerat och ville nu fortsätta söderut för att träffa Marianne och Lennart på PIGA. Vi lämnade Nidri strax efter klockan 09 utan att ha bestämt oss för vad som var dagens mål. Det var åska västerut i området något som vi helst vill undvika så vi bestämde oss för att följa utvecklingen under dagen för att så långt som möjligt undvika en kväll och natt med åska och regn.

Mycket åska västerut som vi helst ville undvika

Det blev en dag med en del segling men också mycket motorgång. En bit in på resan bestämde vi oss för att gå hela vägen till Messolonghi där PIGA låg ankrade. Det kändes bäst eftersom risken för åska verkade vara större västerut.

En koncentrerad kapten som äntligen fick segla 💦

Strax innan klockan 19, efter drygt 53 NM, var vi framme i Messolonghi. Hamnen ligger en bit in genom en kanal där husen var byggda på pålar.

Infarten till Messalogghi

i Navily hade någon jämfört platsen med Everglades, men några krokodiler fanns det inte i alla fall. Väl inne i hamnen fanns ett stort området utanför själva marinan med gott om plats för ankring. Vi fick göra ett par försök innan ankaret satt ordentligt. Vid första försöket fastnade ankaret i fiskelina med en textiltrasa som snurrade in sig i ankarspelet när vi skulle ankra om. Mummel, mummel! Så småningom fick vi bra fäste. När vi var färdigankrade blev vi hämtade av Lennart för en tilläggare ombord på PIGA. En härligt återseende och vår första gemensamma tilläggare i Grekland. När vi hade satt oss till ro i PIGA kom äntligen beskedet. Vi hade blivit farmor och farfar igen ❤️. Vi visste att det skulle ske den 6 maj så våra tankar hade varit med dem under hela dagen och väntan blev lång innan vi äntligen fick höra att allt hade gått bra. Nu har vi triss i prinsessor, Alva, Agnes och så lilla Hedda ❤️❤️❤️.

Vår lilla Hedda ❤️

På kvällen blev det en sen men god middag på restaurang Al Vento, precis nere vid hamnen. Allt var perfekt, förutom det inhemska vita vinet, men Lennart och kapten offrade sig så det gick åt det också 😉.

Morgonen därpå blev vi upphämtade av Lennart och Marianne för en långpromenad längs kanalen. Längst bort låg ett salteri men det såg inte ut att vara någon aktivitet där för tillfället. Totalt blev det 14 kilometer så ett bad satt fint när vi kom tillbaka till båtarna. Totalt stannade vi tre nätter, vi var inne i byn för stödköp och vätskepaus. Vi tog också en gemensam tur med dingen in till marinan där vi såg ett flertal svenska båtar som troligtvis låg där året runt.

Efter att ha testat en annan restaurang nära hamnen kväll två tog vi det säkra före det osäkra sista kvällen och gick tillbaka till Al Vento. Maten och servicen var utmärkt även denna gång. När vi ville beställa Irish coffe var servitören tveksam om någon kunde fixa det men killen i baren var mer självsäker, det kunde de absolut fixa. Efter en stund (och sannolikt lite googlande) kom de ut med fyra snygga Irish coffee som smakade riktigt bra. Killen i baren kom ut efter en stund och erkände att han hade aldrig blandat en Irish tidigare så han var nyfiken hur det smakade. Han fick med beröm godkänt och gick nöjd tillbaka till baren. Hit kommer vi med säkerhet att återkomma!

Många skriver i Navily om fantastiska solnedgångar. Vi hade fina kvällar men molnen lyckades alltid dölja en del av solen de kvällar vi var där. Vi fick njuta vackra vyer ändå.

Systrarna PIGA och NOSTRA till ankars ⚓️

maj 3, 2025augusti 5, 2025

Two Rock Bay och Nidri

Första dagen i maj lämnade vi mooringen i Karvouno Beach för att fortsätta söderut. Innan vi lämnade släppte vi mooringlinorna och gick vi över till pontonbryggan för att tanka vatten. Vattnet var av bra kvalité så vi tankade fullt. Därefter tog vi sikte på en vik på fastlandet söder om Korfu, Two Rock Bay. Efter en resa på drygt 20 NM med delvis bra och rolig segling (wing-on-wing) var vi framme och ankrade utanför gula badbojar i det turkosa vattnet.

Trevlig segling söderut 💦

Det låg ett par båtar i viken när vi kom och under kvällen kom det ytterligare tre båtar. Det blev en lugn och fridfull kväll med ljumma lätta vindar där vi kunde njuta av musiken från den enda strandrestaurangen i viken. Natten blev delvis gungig men vi bestämde oss för att ge viken en natt till. Ett beslut som vi senare ändrade. Vid 13-tiden vi fick för oss att vi ville passera Lefkaskanalen innan den stängde för dagen. Vi anpassade farten för att tajma broöppningen klockan 18.00 vilket innebar att vi fick slå av lite på takten för att inte vara för tidiga.

Vi var tre båtar som passerade norrifrån, ingen båt kom söderifrån. Vi fick hovra lite i bassängen norr om bron, när bron började svänga och kapten drog på lite märkte vi att inte propellern lät och fungerade som vanligt. Hm 🤔, antingen har det blivit något fel på propellern eller så är det något som sitta fast som inte propellerknivarna har klarat av att skära loss .

Strax innan klockan 19 och en resa på drygt 28 NM ankrade vi söder om kanalen i höjd Lygia. Här stannade för ett lunchstop när vi var på väg norrut med vår matros Gunilla. Ett bra och tryggt ställe med bra ankarbotten och nära att ta Mr Higfield in till byn och de restauranger som ligger precis vid sjökanten.

En av flera trevliga restauranger några roddtag från NOSTRA 🚣

På morgonen den 2 maj, efter ett styrkepass med gummiband och hantlar, utrustade navigatören sig med cyklop och kniv för att utforska vad som hade hänt med propellern. Kapten hade varit vaken i flera timmar på morgonkvisten och funderat på vad som var fel, å så kan vi inte ha det ombord.

Tidigt morgondopp och rensning av propellern

Navigatören kunde snabbt konstatera att det inte var något fel på propellern. En stor bit tjock plast satt i fast mellan propellerbladen vilket gjorde att bladen inte kunde fälla ut sig. Efter tre dyk var det mesta av plasten borta. Det som eventuellt satt kvar vid knivarna fick vara kvar tills NOSTRA kommer upp på land i juni.

Efter frukosten rodde kapten in navigatören till land för en promenad på 4,5 kilometer till Lidl. Efter att ha fyllt ryggsäcken och en bärkasse var det dags att påbörja promenaden tillbaka i värmen 😅. Efter att ha promenerat cirka 500 meter tutade en av bilarna som var på väg mot samma håll och körde in till kanten. Navigatören tog sig över vägen och hoppade in i bilen till en vänlig man. Han pratade ingen engelska men vi blev (troligtvis) överens om att navigatören ville bli avsläppt vid hamnen. Han berättade stolt att han var från Albanien samtidigt som han ”rattade” snabbt på radion mellan olika musikkanaler. Till slut hittade han den albanska kanal som han letat efter. Erbjudandet om att dricka kaffe tillsammans avböjde navigatören genom att förklara att kapten väntade ombord på NOSTRA i ankringsviken. Härligt med vänliga människor ändå 🫶.

På kvällen rodde vi in till en av restaurangerna där vi åt en god middag samtidigt som vi hade full koll både på NOSTRA och Mr Highfield.

Bra koll på både NOSTRA och Mr Highfield under kvällsmiddagen

Efter en lugn natt tog vi upp ankaret för en kort resa söderut på drygt 6 NM till Nidri. Nidri är ett turistiskt ställe där man kan hitta det mesta. Vi valde att ankra i första viken på styrbord sida när vi kom in, Tranquil Bay. Det fanns tillräckligt med vingelutrymme men på högsäsong ska det vara betydligt trängre. Efter att ha sjösatt Mr Highfield åkte vi in till stan där vi tvättade två tvättar i en ren och snygg tvättanläggning. I avvaktan på att tvätten skulle bli klar tog vi en enklare lunch på en av alla de barer vid kajkanten.

Kajkanten i Nidri, fortfarande förhållandevis lite turister

Vi åt middag ombord på NOSTRA samtidigt som vi underhölls av alla aktiviteter i viken. Ankaraktiviteter där några lyckades direkt och andra som tvingades försöka flera gånger, precis så som det brukar vara. Vi valde att stanna kvar ytterligare en natt så vi fick tvätta ytterligare en tvätt, besöka båttillbehörsaffären och köpa bensin till Mr Highfield.

Trygg ankarplats i Nidri

april 30, 2025februari 26, 2026

Meterora – en gudomlig plats få flera sätt

På Valborg lämnade vi kojen klockan 06.00, vår plan var att starta bilresan vid 07.00. Natten hade varit fuktig så det blev att torka av Mr Highfield innan vi kunde ro in för att dra upp honom långt upp på stranden.

Kvart över sju startade vi bilresan som skulle ta cirka tre timmar. Vi hann bara köra knappt två mil innan en varningslampa började lysa för obalans i däcktrycket 😅. Efter en stund startade ett ihållande larm så det vara bara köra in till kanten för att se om vi hade fått punktering. Alla däck så okej ut men när navigatören skulle titta om det fanns ett reservhjul i bagaget låg där en upppackad 12-volts luftkompressor, hm problemet var tydligen inte nytt. Vi fyllde ett av framhjulen men för att vara på den säkra sidan stannade vi på den första bensinstationen som dök upp för att fylla både luft och bensin.

Vägarna till Meteora var betydligt bättre än var vi trott. Första halvan av resan var det motorväg med totalt tre vägtullar. De sista 10 milen gick ”kringelikrokigt” över bergen. Strax innan 10.30 var vi framme vid området för klosterkomplexen, så annorlunda och så fint.

Meteora betyder ”upphöjd över jorden, svävande hög” på grekiska. Klostren byggdes under 1300-1500-talet. Som mest var det 24 aktiva kloster i området och klosterlivet var aktivt fram till 1600-talet. Idag är sex av klostren fortfarande aktiva, två av dem är nunnekloster. Under tiden för byggnationerna saknades det både vägar och trappor upp till klostren. Allt material och alla människor fick antingen hissas upp eller transporteras upp via stegar. Det var först under 1900-talet som klostren blev mer lättillgängliga med vägar och trappor men fortfarande används det linbana för transport av material till ett par av klostren.

Vi valde att starta med att besöka klostret Agios Stephanos, Sankt Stefansklostret, som bombades svårt under andra världskriget. Klostret var helt övergivet fram tills 1961 då några nunnor flyttade dit och allt eftersom har klostret renoverats. Nu är klostret återuppbyggt och det har väldigt vackra trädgårdar och fina gårdar. Sankt Stefansklostret är det mest sydliga klostret och ligger på 528 meters höjd.

Vi hade läst att både män och kvinnor ska ha täckande kläder över knä och axlar så vi hade klätt oss efter den klädkoden. Trots det ombads navigatören att knyta på sig ett skynke över underdelen. Hm, 🤔 nunnorna kanske inte ens kan se ett påklätt ”klys”.

Navigatören i ett lånat skynke

Därefter antog vi utmaningen att besöka klostret Agia Triada, den heliga treenighetens kloster. Klostret ligger väldigt spektakulärt på en gigantisk klippa på 535 meter. Fram till i början av 1920-talet kunde man bara ta sig till och från klostret med hjälp av repstegar och korgar. 1925 byggdes det trappor vilket vi var tacksamma för. Trots det blev promenaden ganska utmanande. Agia Triada var ett av det fattigaste kloster i området och som mest bodde det 50 munkar där, i början av 1900-talet sägs det att det bara fanns fem munkar kvar.

Efter att ha pustat ut efter promenaden ner från Agia Triada och tillbaka till bilen valde vi att köra vi norrut och tittade på de övriga klostren på distans. Hela området var magiskt vackert.

Innan vi lämnade området valde vi att fortsätta cirka sju kilometer norrut för att luncha på ”The Eagle Nest” en restaurang på knappt 1000 meters höjd. Där åt vi en god lunch innan vi vände färden hem till NOSTRA igen.

Efter att ha lämnat tillbaka bilen och promenerat uppför, uppför och uppför tillbaka till Karbouno Beach tyckte vi att vi var värda en ”gångare” på restaurangen. Därefter tog vi Mr Highfield hem igen.

En Capirinha till navigatören och en Aperol Spritz kapten

Efter ett välbehövligt kvällsdopp avslutade vi kvällen med Bougiourdi (bakad fetaost) och varsin Ceasarsallad på restaurangen. Kvällen var magisk när vi rodde tillbaka till NOSTRA och vi var väldigt nöjda med dagen.

april 29, 2025maj 1, 2025

”Take the hook, madame”

Vi lämnade viken Ormos Kommeno en bit nordväst om Korfu stad för att ta oss över till fastlandet i en sydvästlig kurs. Vår tanke var att lägga NOSTRA på ett säkert ställe för att kunna lämna henne en hel dag för en utflykt till Meteora.

Vi ömsom seglade och gick för motor i drygt 25 NM innan vi stannade i viken vid Karvouno Beach. I viken finns en privat flytbrygga med mooringlinor där man kan ligga om man äter på restaurangen som ligger i viken. Just detta dygnet var dock hela bryggan bokad av 23 brittiska charterbåtar. Istället förtöjde vi på andra sidan viken med en mooringlina fram och en lina bak. George som arbetar i viken var behjälplig med sin gummibåt. Tvärs över viken stog samtidigt en man på flytbryggan och försöket dirigera både oss och George. ”Take the hook madame, skrek han när han absolut tyckte att navigatören borde använda båtshaken.

NOSTRA väl förtöjd på andra sidan viken i förhållande till ”charter-infernot”

Efter att ha kommit till ro tog vi en tilläggare. Vi konstaterade att vi var tacksamma för att slippa trängas med de andra, istället kunde vi sitta i sittbrunnen och titta på ”hafenkino” när fler och fler charterbåtar förtöjde vid pontonen. Vi sjösatte Mr Highfield och rodde in till stranden för en god middag på restaurangen. Personalen var mycket trevlig och servicen god. Efter maten blev vi blev bjudna på en grekisk efterrätt som heter Halva. Den var gjord på olivolja, mannagryn, hackade valnötter och russin och var dränkt i sockerlag med kanel. Smaken var god men konsistensen sådär. Jaja, nu har vi iallafall testat.

Halva, en grekisk efterrätt

Efter middagen bestämde vi oss för att gå till Syvota för att se om vi kunde hyra en bil. Maria, chefen i viken tipsade om Isabella Tours. Det fanns två kontor, ett i hamnen och ett lite längre upp i byn. Promenaden dit blev jobbig och varm, första delen var brant uppför och sedan lika brant nerför.

Väl uppe kunde vi se att Mr Highfield hade det bra på standen

När vi kom till kontoret vid hamnen var det stängt. Vi kontaktade dem via telefon och blev hänvisade till det andra kontoret en bit upp i stan. Så det bara att knata vidare.

Inne på det kontoret träffade vi på en rapp och hetsig grekisk dam med ett utseende som hade passat på reklam för yoghurt. När vi berättade om vårt ärende, att vi ville ha en hyrbil redan nu påbörjade hon att ställa tusen frågor samtidigt som hon rökte och pratade med ytterligare ett par på kontoret. När vi berättade att vår tanke var att åka till Meteora replikerade hon med en detaljerad beskrivning om att det skulle ta drygt tre timmar att åka dit, att vi skulle ta en kafferast på resan, att vi skulle besöka klostren fram till klockan 14.00, ta lunch under tiden en del av klostren var stängda för att fortsätta besöken därefter.

Vänta nu lite fru turistbyrå, tack men nej tack! Vi vill bara veta om ni har en bil som vi kan hyra. Planeringen av resan och besöket gör vi själva. Efter att den grekiska damen ringt några samtal blev vi informerade om att det fanns en Citroën C3 ledig. Perfekt, tack den tar vi. Bilen fanns tydligen på en bensinstation ytterligare en bit upp i stan så vi fick fortsätta vårt knatande.

När allt administrativt var klart var det skönt att kunna ta bilen tillbaka till marinan och slippa alla branta uppförsbackar. Vi parkerade bilen strax ovanför marinan och hoppades att den inte skulle vara inlåst när vi skulle ha den dagen därpå.

Efter att ha rott ut till NOSTRA igen gjorde vi oss iordning för en tidig avfärd på onsdag morgon samtidigt som vi njöt av en magsik kväll.

april 28, 2025april 28, 2025

En kväll och natt på Korfu sedan var vi bara två

Resan upp till Korfu på söndagen blev en resa med väldigt lite vind. Vi tog alla tillfällen till att segla men när det gick under 1,5 knop startade vi motorn. Solen har blivit så stark nu så biminin fick komma upp för första gången i år. Vi ankrade i viken söder om Korfu stad med bara 20 minuters promenad till flygplatsen. Det var svårt att få ankaret att fästa eftersom botten är full med sjögräs, men efter ett par försök hade vi bra fäste. Ankarviken som kallas Ormos Garitsas ligger precis söder om fästningen ”the old fortress Corfu”.

The old fortress Corfu

Dagen tilläggare blev lite av allt, oliver, avokado med lök, grekisk yoghurt och rom plus lite till.

Dagens tilläggare 🥑

Vid 17-tiden tog vi Mr Highfield in till marina Naok strax norr om viken. Där fanns bra möjligheter att förtöja säkert under tiden vi besökte Korfu stad.

Eftersom det nappar dåligt ombord på NOSTRA bestämde vi oss för att besöka en fiskrestaurang med bra rekommendationer, Fishalida´s Garden. Det visade sig vara ett bra beslut!

Vi satt på deras mysig bakgård och maten var fantastiskt god. Matrosen fick äntligen sina squids och vi andra åt seabass med fänkål och bouillabaisse sås. Mums! Efter middagen tog vi en promenerad bort till gamla stan där vi avslutade med en gelato samtidigt som vi studerade söndagsflanerande greker.

En glad besättning med NOSTRA i bakgrunden

Efter en delvis gungig natt vaknade kapten upp med att konstatera: – Här stannar jag inte en natt till 😤. Efter en god frukost i en varm sittbrunn blev humöret något bättre och kapten blev lite mer lösningsfokuserad 😀.

Sista frukosten med matrosen för den här gången ⚓️

Vid 11.30-tiden var det dags för navigatören och matrosen att bli inkörda till land för en promenad till flygplatsen. Navigatören följde med för att sedan vika av till Lidl för lite inköp. När vi hade kramat om varandra och gått åt varsitt håll en bit kom navigatören på att hon fortfarande bar på en av matrosens väskor. Det var bara att kontakta varandra och mötas på samma ställ igen. Två hönshjärnor innebär extra steg 👣.

Vid den här tiden på årets blommar det vacker överallt.

Efter en stund på Lidl och promenaden tillbaka för en transport till NOSTRA hade kapten tittat ut en ankarvik för natten lite mer norrut, Ormos Kommeno. Vi hoppas att kommande natt blir lite lugnare 🌊. Vi rundade fästningsön som var betydligt grönare från andra sidan.

Det blev en kort resa på drygt 5 NM innan vi ankrade på 10 meters djup där två finska segelbåtar redan var ankrade.

Tack Gunilla ❤️ vår flitiga och generösa matros för dina dryga två veckor ombord på NOSTRA. Vi har upplevt mycket, skrattat, pratat allvar och haft fin kvalitetstid tillsammans inte minst under överresan från Sicilien till Grekland. Varje dag har vi funderat över frågor och ”spelat Google” för att få svar. Bland annat vet vi nu att Sverige kommer på femte plats vad gäller geografiskt område av alla Europas länder. Grekland kommer först på femtonde plats vilket överraskade oss. Hur många färjor som finns i Grekland och vilket frukt du plockade på Paxos har vi ännu inte svaret på.

Vi ses hemma i Sverige om några månader och du är alltid välkommen att mönstra på när du känner för det 👋.

april 27, 2025april 27, 2025

En solig helg i paradiset ☀️

Planen för torsdagen var att ta oss norrut och passera Lefkaskanalen. Allt för att inte ha några tider att passa dagen därpå. Vi kollade öppningstiderna och insåg att broöppningen klockan 12.00 inte var ett alternativ, istället satsade vi på öppningen klockan 14.00. Vi var i så god tid så vi hann med ett ”ankar-lunchstopp” i höjd med Lygia, söder om Lefkas marina. Där bjöds besättningen på goda varma mackor tillverkade av vår matros.

Längst upp i kanalen finns bron, den ser ut som en bilfärja som ligger på tvären som svänger på mitten när den öppnas. Det blev lite rörigt när vi skulle passera, vi visste att utmärkningen ändrade riktning på andra sidan bron men vi var osäkra på om båten före oss hade koll på det. Han vinglade fram och tillbaka men så småningom visade det sig att han vill tvära över farleden till andra sidan för att lägga sig vid kajen strax norr om bron. Samtidigt blev vi omkörda av en färja som tutade hela den. Vi förstod aldrig vad han ville 🤷‍♀️ men vi var alla fall inte vägen eftersom vi höll oss nära farledsbojarna.

På andra sidan kanalen blåste det betydligt mer. Härligt att kunna sätta segel och segla fram till den muddrade och utprickade infarten in mot Preveza. Det var bra att passera platsen där vi kommer att lyfta NOSTRA i juni, nu har vi koll på hur det ser ut.

Vi ankrade bakom Preveza marina tillsammans med ett tiotal andra båtar. När vinden mojnat något var det dags för säsongens första grill. Kaptens hittade en slaktare när vi var i Argostoli där vi köpte två olika sorter av grillspett och färska korvar. Riktigt gott!

Det blev en lugn natt med lite regnstänk på morgonkvisten. Morgongympan på däck startade redan klockan 07.00. När vi var klara kom en delfin simmande mot oss och frustade rejält när den kom ovanför vattenytan. Kanske var den glad över att matrosen skulle bada 🐬.

Vid niotiden var ankaret upptaget och vi fortsatt norrut mot dagens mål, Lakka på ön Paxos som ligger söder om Korfu. Lakka är den nordligast byn på Paxos, en riktig idyll med en härlig ankarvik med kristallklart vatten. Ett riktigt paradis.

NOSTRA ankrad i viken på Paxos

Det fanns gott om plats kvar i viken men vi har sett bilder på hur det är här under högsäsong. Fullt med ankrade båtar som ligger väldigt tätt inpå varandra. Paxos är en av de mindre öarna i Joniska havet med cirka 2000 invånare. Det är en grön ö och de som bor där livnär sig på turism, fiske och genom att odla oliver. Enligt den grekiska mytologin ska Poseidon ha skapat Paxos genom att hugga av en bit av Korfu med sin treudd för att få en plats där han och hans hustru skulle kunna få lite lugn och ro.

Efter ankringen var det dags för matrosens uppdrag att kontrollera ankaret. Det visade sig ha grävt ner sig ordentligt i sanden. Bra då ligger vi tryggt!

En stund efter att vi hade ankrat såg vi att Sabine och Jürgen på PAPILLON kom körande med sin dinge. De hade varit inne i byn och det blev en glad överraskning för oss alla att träffas igen, vi låg på samma ponton i Licata. De kom ombord och vi bjöd på öl, vatten och vin och vi fick en trevlig pratstund och avstämning om hur våra resor har varit så här långt och våra planer framåt.

Sabine och Jürgen på PAPILLON 🥰

Innan middagen tog vi Mr Highfield in till marinan där vi strosande runt i små trånga, rena och snygga gränder. Innan vi åkte tillbaka tog vi varsin drink på kajkanten.

På lördag förmiddag körde kapten in navigatören och matrosen till byn för en promenad upp över berget. Själv åkte han tillbaka till NOSTRA för att putsa skrovet. Det blev en skön promenad på ett par timmar.

Väl tillbaka i byn gjorde vi ett litet stödköp innan vår taxi tog oss tillbaka till NOSTRA.

Efter grekisk sallad till lunch fortsatte kapten sitt putsande. Iklädd bikini, cyklop och snorkel samt en fastbunden spackelspade i bh:n tog matrosen sig an skrovet under vattenlinjen. Bra jobbat!

Redo för jobb!

På eftermiddagen blev vi bjudna till PAPILLON på äppelpaj, kaffe och Prosecco. Fantastiskt gott! Plötsligt blåste det upp, troligtvis på grund av en åskfront som låg över Korfu.

Efter att ha kramat om Sabine och Jürgen och tackat för den här gången åkte vi tillbaka till NOSTRA för att släppa ut lite mer kätting. Efter ett par timmar mojnade vinden och det blev en fantastisk fin och varm kväll.

Söndagen började med ”fördäcksfys”, sista gången för matrosen den här resan. Innnan vi tog upp ankaret markerade navigatören upp kättingen igen. Den märkningen som gjordes i Lagos hade gett upp.

Ny uppmärkning av kättingen

Därefter stävade vi mot Korfu på ett alldeles spegelblankt Medelhav 💦.

april 24, 2025april 26, 2025

Längs Kefalonias östra kust

Efter bunkring och inköp på tisdag förmiddag lämnade vi Argostoli för att ta oss norrut. Vinden var västlig men inledningsvis för svag för att göra någon särskild fart med segel. Vi valde att gå utanför grundområdet på Kefalonias östra hörn. I sjökortet varnas det med fet stil att många båtar går på grund där varje år, och en grundstötning klarar vi oss gärna utan 😉. När vi rundade hörnet fick vi mera vind, mellan 9-10 meter.

Äntligen lite fart med segel 💨

Vi gjorde bra fart med storsegel och fock i nästan 5 NM innan vinden dog ut totalt. Efter 40 NM gick vi in i en vik som fått bra omdöme i Navily, Ormos Antisamos. Prognosen visade bra förhållanden för natten och vi ankrade på södra sidan av viken på 11 meters djup med bra marginal till de undervattenskablar som ligger mitt i viken. Längst in fanns en stor strand omgiven av väldigt höga och branta berg med tät växtlighet av låga barrväxter. Vi njöt av bubbel och jordgubbar efter att ha nått vårt mål med att ta en lite längre etapp för att få en kortare resa dagen därpå.

Inne vid land i höjd med platsen där vi låg fanns en liten avskild strand där vi såg tre svarta getter som spatserade. Tydligen ska det finnas ca 10 000 svarta getter på ön. De måste vara riktigt duktiga att gå i branta upp- och nerförsbackar eftersom Kefalonia har en stigning på 1410 meter.

Efter en lugn natt inleddes dagen med ett gympass på fördäck. Vi kunde konstatera att den tyska båt med Torsten ombord som hört av sig på kvällen via Navily för att höra om vi låg bra i viken nu låg strax intill oss. Efter frukost, båtvård både inne och ute tog vi upp ankaret och fortsatte norrut.

Det blev ytterligare en resa för motor och nu var det sommar på riktigt 😎. Strax innan klockan 13 gick vi in i Fiskardo på Kefalonias nordöstra hörn, ett mycket populärt ställe särskilt under högsäsong. Det fanns platser vid stadskajen men vi valde att lägga oss på eget ankare på den norra sidan av hamnen.

Nu tyckte hela besättningen att det var dags att ta seden dit man kommer och dricka oúzu som tilläggare.

Grekisk tilläggare 🇬🇷

Efter att ha sjösatt Mr Highfield kunde vi konstatera att motorn nu var betydligt mer tillfreds förtöjde vi vid kajen för en promenad till en bar som vi fått rekommendationer om. Men innan vi hann gå ens 30 meter dök det upp en marinbutik som visade sig vara väldigt välsorterad. Kapten gick flera varv i butiken och så mycket ”bra-och-ha-saker” var det länge sedan han sett. Det blev inköp av 50 meter gul flytlina, gasoltub till Magmagrillen, nya skor till kapten och en bit kätting till Mr Highfields ankare. Paret som ägde butiken var väldigt trevliga, de berättade att vi gjorde helt rätt som seglade vid den här tiden för när säsongen drar igång 1 maj blir det väldigt mycket båt. Efter att ha kört ut våra inköp med Mr Highfield promenerade vi uppför till baren som visade sig vara stängd. Navigatören och matrosen är inte helt säkra på bakgrunden till inköpet av den gula flytlinan. Möjligen kan det hänga ihop med att kapten på eftermiddagen blivit mäkta imponerad av en kvinnlig besättning som ankrade i en stor hyrbåt akter om oss och där en i besättning slängde sig i vattnet och simmande in till land med linor på säkert 50 meter. Hm, vi får se vilka uppdrag vi kommer att få 😅.

Baren var stängd men utsikten var fantastiskt 🙌

Det blev att vända på klacken och gå tillbaka ner till hamnen igen där vi stannade till vid en av serveringarna på kajkanten för en lättare middag.

Första grekiska salladen 🙏

Matrosen och navigatören fortsatte sedan ”the lighthouse trail head” österut ut till fyren som står norr om inloppet till hamnen. En fin promenad att avsluta eftermiddagen med innan vi blev upphämtade av kapten igen.

Efter en lugn natt var det dags att lämna Kefalonia för att ta oss norrut. Tydligen hade vi en egen utmärkt plats i viken 😉

Skärmdump från Navily

april 21, 2025april 22, 2025

Efter 268 NM säger vi kalimera och kalispéra 🇬🇷

Efter 268 NM och 46,5 timmar var vi väl ankrade längst in i viken vid Argistóli. Vi lämnade Siracusa på långfredagen den 18 april klockan 11.05 för en resa i ostlig kurs i cirka två dygn. Allt fungerade ombord förutom loggen, trots att kapten hade haft ur den och snurrat på den ordentligt innan avfärd. Vi inledde med genacker men fick snart starta motorn och bytte så småningom till storsegel och genua. En bit ut kunde vi konstatera att vinden var i rakt motsatt riktning än vad prognosen sagt, dvs motvind 😅. Vädret var soligt och fint men det blev fort kallt när solen försvann. Innan solen gick ner åt vi chili con carne till middag och vi hann fixa iordning disk mm innan det var dags att gå på nattens vaktschema.

Vi bestämde oss för att navigatören och matrosen skulle ta första vakten mellan 21.00-00.00 tillsammans för att kunna introducera matrosen i plotterhantering mm. Det blev en fin stjärnklar natt där NOSTRA stävade fram för storsegel och motor. Vid midnatt hade vi avverkat drygt 73 NM och det var dags för kapten att ta över vakten. Klockan 04.00 blev navigatören väckt för att ta sin sista vakt 04.00.

Halvmåne 🌓

Nu var halvmånen gått upp vilket gjorde natten betydligt ljusare. Matrosen kom upp vid femtiden och strax efter kunde vi skönja gryningen. Som alltid är det magiskt att få vara med när en ny dag gryr.

På lördag morgon klockan 07.45 rullade vi ut genuan och kunde för första gången på resan stänga av motorn. Dyningarna var snällare och vinden kom 60 grader in från babord. Lyckan varade i knappt två timmar sedan dog vinden ut och resan fick fortsatte med storsegel och motor. På dagen fördrev vi tiden med att läsa, lyssna på bok, slumra och berätta en och annan anekdot.

Lördagens lunch bestod av korv med bröd 🌭

Den fiskeansvarige ombord hade ute fiskeredskap under dagarna men strax innan solnedgången rullades fiskelinan in och den rosa bläckfisken fick vila upp sig. Vem vill slåss med en tonfisk under dygnets mörka timmar 😅. Som tur var finns det gott om mat ombord för än så länge kan vi inte leva på egenfiskad fisk.

Bläckfisken i sin nattvila

Plötsligt hade dagen gått och det var dags att påbörja förberedelserna inför en ny natt. Strax innan solnedgången fick vi en fripassagerare, en utsliten och trött liten fågel. Den åkte med ett bra tag. Någon gång tog den en sväng när det blev för obekvämt ombord men kom alltid tillbaka. Tillslut satte den sig i lä under sprayhooden och vi såg hur den sakteliga fick krafterna tillbaka. När det var dags för oss att äta middag var den så pigg att den drog vidare.

En av flera fripassagerare. Vår livlina hjälpte oss att identifiera arten. En halsbandsflugsnappare som övervintrar i Afrika och ses någon gång på Gotland spm är den nordligaste utposten i Sverige.

Tack till Stig-Arne Gullbrantz 🙏

På lördag kväll var det dags att hissa en ny gästflagg. Italienaren togs ner för att gå i viloläge fram till hösten och greken fick ta plats under spridaren på styrbords sida.

Andra natten stuvade vi om lite i vaktschemat, kapten tog första vakten mellan 21.00-00.00. Under andra dygnet avverkade vi 139 NM. Vid navigatörens vakt mellan 03.00-06.00 fick vi mobilkontakt och klockorna ändrade om sig till grekisk tid.

Land i sikte klockan 06.24 grekisk tid – Kefalonia 🇬🇷

Strax efter 08.00 var vi framme vid Kefalonia och vi valde att fortsätta längst in i den sydlig viken där vi ankrade på 6 meters djup. Efter alla ankringsbestyr var det dags för en förstärkt frukost med tilläggare.

Påskdagen var härligt solig och varm och matrosen badade i det 18-gradiga vattnet 💦 . Nöjda med att vara i Grekland njöt vi av sill, snaps och Janssons frestelse. Kvällen blev tidig och hela besättningen somnade ovaggade efter två dygn på havet.

Annandag påsk inleddes med att vi uppdaterade oss på vilka dagar som grekerna firar påsk. Det visade sig vara långfredagen och annandagen som är de mest heliga dagarna. Vi passade också på att fräscha upp våra kunskaper om vad Jesus hade för sig under påskens alla dagar.

Efter vår gemensamma bibelstund tog vi upp ankaret och tuffade in till hamnen i Argostóli där vi först gick upp och sa hej till Christina och Robert i svenska båten VISION från Höllviken som låg ankrade i viken. Därefter gick vi in till kajen och förtöjde långsides. Navigatören ringde kontaktpersonen enligt Navily. Det visade sig att han bodde precis där vi hade förtöjt så han kom ut så vi kunde ansluta oss till el och tanka vatten.

Trevligt besök av besättningen på VISION vänner till våra vänner

Efter en lunch med rester av påskmaten fick vi besök av Christina och Robert från VISION. Vi fick en trevlig pratstund med många bra tips om fina ställen här i Joniska havet. Därefter tog vi en promenad över till andra sidan där det ligger en ödehamn där många går in och lägger sig. På väg tillbaka spanade vi efter sköldpaddor, vi tror vi såg att några huvuden som stack upp då och då men det var inga längre stunder.

Kapten hade spanat in ett ställe för en drink innan maten. Vi beställde var sin drink och vi är inte säkra men vi tror att matrosen lyckades dra det kortaste stråt. Drinkens namn var Legacy, möjligen var det en blandning och arv av gamla slattar 😁.

Den röda mer feminina drinken är kaptens 🙊🙈

Vi känner oss redan hemma i Grekland. Vi ser fram emot att kunna besöka flera av alla de smultronställen som finns här innan det är dags för matrosen att mönstra av på Korfu för att flyga hem till Sverige.