Säsongens första resa blev lugn, solig och varm. Vi hade väldigt lite vind så det blev en dag med storsegel och motor.
Efter 66 NM ankrade vi i viken utanför Porto Palo i en fiskehamn på Siciliens sydöstra hörn. Vinden skulle vrida mer mot väst vid midnatt så vi räknade med att NOSTRA skulle ligga lite mer still efter hand. Vi hade läst i Navily att det kunde vara stenigt på västra sidan av viken så vi letade upp en sandfläck mitt i viken med 6 meters djup där vi släppte ankaret. På med snubberlina, upp med ankarsegel och vi var redo för säsongens första natt på eget ankare.
Efter en natt med god nattsömn lämnade vi kojen 05.45 för att efter frukostbestyr kunna runda Siciliens östra hörn och fortsätta norrut mot Siracusa. Morgonen kändes betydligt varmare än när vi lämnade Licata dagen innan. Förhoppningsvis är det lite mer värme på ingång.
Efter ca 45 minuter gjorde vi ett försök att segla men vinden mojnade snabbt så det blev att starta motorn igen. Efter drygt 28 NM var vi framme vid Siracusa, vi ropade upp hamnen och bad om tillåtelse att ankra i viken. De återkom snabbt med besked om att vi var välkomna att lägga oss mitt i viken.
Vid första ankringsförsöket fick vi inget fäste, ankaret bara kasade vilket gjorde oss fundersamma. När vi tog upp ankaret för att göra ett nytt försök kunde vi konstatera att det satt fast i ett stort hoptvinnat nät. Inte konstigt att vi inte fick fäste. Andra försöket gick betydligt bättre. Vi sjösatte Mr Highfield för en tur in mot marinan där Gunilla, vår matros stod och väntade. Härligt med utökad besättning! Som tidsmiljonär har hon ingen hemresa bokad så vi får se var hon mönstrar av 😀. Nu har vi en i besättningen som badar i den 17-gradiga vattnet.
Välkommen ombord matros Gunilla 🥰
I ankarviken låg ytterligare en svensk båt, EMMA, med en trebarnsfamilj från Västerås ombord. De kom förbi och sa hej när de var på väg in till land för att äta middag. Efter en kort pratstund och avstämning om vilka planer vi hade framåt sa vi hej och önskade varandra lycka till. När de hade lämnat resonerade navigatören och matrosen om möjligheter och utmaningar med att segla till Karibien med tre barn på 3, 6 och 9 år. Kaptens enda kommentar var: – Wow, han hade en 20 hästars motor på sin gummibåt, den planar fast de är fem personer ombord 🥹.
Själv har kapten bara 6 hästkrafter och Mr Highfield kommer i planingsläge bara när han är ensam ombord. Det blev inte särskilt mycket bättre när matrosen senare pratade med sina barn och kapten hörde henne berätta att hon hade blivit hämtad med vår speed båt 😂. Han mumlade något om att Mr Highfield var så långt ifrån en speed båt man kunde komma. Livet är inte alltid rättvist 😅.
Utombordaren var lite kinkig på förmiddagarna, den ville inte riktigt vara med. Möjligen ville den ha nyare bensin. Vi körde in i hamnen och under broarna till andra sidan Siracusa för att se om det fanns något ställe att tanka bensin 🤷♀️.
På väg mot Porto Piccolo
Så småningom hamnade vi längst in i en hamn norrut, Porto Piccolo, vid ett litet varv där två trevlig män kom och hjälpte oss att förtöja vid en flytbrygga. En av männen pratade hyfsad engelska och när han förstod att vi var på jakt efter bensin visade han navigatören och matrosen vägen till en bensinstation en bit upp. Där fick vi fyllt reservdunken med drygt fem liter ny bensin med förhoppning om att utombordaren skulle bli lite gladare😉. På vägen in till hamnen körde vi förbi räddningsfartyget Ocean Viking som låg vid kaj. Samma dag hade vi läst om fartyget och räddningsledaren Charlie från Styrsö i Göteborgs-Posten. Charlie har varit med och räddat 14 000 liv på Medelhavet.
Ocean Viking
Siracusa är en fin stad, särskilt ön där de gamla stadsdelen Ortigia ligger. Siracusa finns sedan 2005 med på Unescos världsarvslista där finns gamla tempel, bland annat Athenatemplet som byggde om till en katedral under 1600-talet. Varje vardag är det marknad i stan där det säljs allt från himmel och jord. Redan vid den här tiden på året är det många turister som besöker staden.
Längst söderut på Ortigia ligger Castello Maniace, ett militärfort från 1200-talet. Vid sidan av ingången till fortet står stor, hög staty gjord av brons, Ikaria Grande, tillverkad av den polske konstnären Igor Mitoraj. Ikaria är 645 cm hög, 300 cm bred och väger 2752 kilo har vingar men inget huvud, inga ögon och inga armar och är en symbol för kunskap, medvetenhet och mod.
Natten mot måndagen blev gungig och det hade regnat rött regn. Navigatören och matrosen blev inkörda till land för en promenad till Lidl. Kapten åkte tillbaka till NOSTRA för att fortsätta med att tvätta bort nedfallet från det röda regnet. När inköpen var klara och instuvade i NOSTRA tog vi ner ankarsegel och ankringsklot, hissade upp motorn och Mr Highfield därefter tog kontakt med hamnen för att få tillåtelse att förtöja vid stadskajen.
Här vid stadskajen låg vi betydligt bättre 💦
Där låg vi betydlig lugnare även om svall och vågor gjorde vattnet oroligt. På torsdag morgon ökade vinden ökat och vred till väst vilket innebar mycket skvalp och drag i förtöjningstamparna.
Efter att kapten lämnat in en gasolflaska för påfyllning, navigatören och matrosen tvättat av NOSTRA igen och gjort en del stödköp på marknaden tog vi upp ankaret och flyttade oss ut i viken igen. Trots att det blåste upp till 10 meter låg vi betydligt bättre där än vid kajen.
En betydligt lugnare kväll och natt
På fredag morgon började navigatören fundera över hur mycket diesel vi hade ombord. Vi trodde att både huvudtanken och den aktre tanken var fulla men trots att vi öppnade kranen till den aktre tanken fylldes inte huvudtankern. Hm, det blev att konsultera loggboken och vi kunde konstatera att det var över ett år sedan vi tankade båda tankarna fulla. Kanske hade vi redan fyllt på huvudtanken från den aktre tanken 🤷♀️. Samtidigt som vi konstaterade att här fanns ett utvecklingsområde, dvs att skriva upp i loggboken de tillfällen när den aktre tanken används ringde navigatören ett telefonnummer som fanns på en tankstation inne vid marinan. På mycket knacklig italienska förklarade navigatören för mannen i andra änden att vi behövde diesel. Till slut blev vi överens om att klockan 9 skulle han vara där och då var vi välkomna. Vi gick in till marinan i god tid och mycket riktigt där stod han 😊. Vi tankade huvudtanken full plus att vi fyllde bensin i reservdunken till Mr Highfield. Vi hade hoppats att vi skulle kunna ligga kvar vid kajen till klockan 11 när gasolflaskan skulle vara klar för avhämtning men det pågick dykarbeten i marinan så vi fick går ut och lägga oss på ankare igen. Halv elva hoppade navigatören och matrosen av NOSTRA tid kajen för att promenera upp och hämta gasol och köpa lunchmackor. Under tiden hovrade kapten i hamnbassängen. Strax innan klockan 11 var vi tillbaka och resan österut mot Grekland kunde påbörjas.
