En dag med rapporteftergift i Haag

Vaknade till ett stålande väder med information om att det paket vi väntar på har lämnat Sverige. Bra, ett steg i rätt riktning! Efter frukost blev det tvättstugan för andra gången sedan vi lämnade Skärhamn. Fyra tvättar total idag, bra planering och tajming innebar att vi klarade oss på två av de fyra polletter vi köpt. Nu är allt är rent i klädskåpen igen och vi är på ruta ett. Härligt!

Vi pratade med hamnkaptenen så vi fick en plats vid en fingerponton istället. En bra plats som innebär att vi slipper få båtar som kommer och går utanpå oss under de dagar vi ska ligga kvar. Haag är den dyraste hamnen vi har legat i hittills (42€) men det får vi väl räkna med när vi är förtöjda mitt i staden där landets riksdag och regering finns. Problemet med den nya platsen var bara att elen inte fungerade men det fick gå ändå. Vi måste ju träna oss på att ligga utan kabel i land vilket i och för sig inte är något problem, särskilt inte när solen är framme. Vi har solceller som ger totalt 425 watt och det räcker väl för att hålla igång kyl och frys utan elström.

Tog en cykeltur till centrum via Eerste Haven som har en härlig sandpromenad och där det finns god mat. Det var välbehövligt att få i oss lite lunch efter en hård förmiddag 😉. En balanserad blodsockernivå visade sig vara ett klokt beslut, för att cykla i Haag var ingen lek. Oj, vad det gick undan! Navigatören blev tidigt utskälld (med rätta) av en mötande kvinna på cykel när det genades på fel sida i en rondell. Ops, här gäller det att inte vara så offensiv utan tagga ner lite 😅.

Inledningsvis tyckte vi att de inhemska cyklisterna for fram både härs och tvärs, men så småningom kom vi på systemet. En del cyklade med hunden i ryggsäck, andra med hunden i cykelkorg och flera med barn både fram och bak. Vi funderade på om det inte finns några regler för cyklister i Nederländerna men det skulle vi strax bli varse. Vi kom fram till ett mässområde med en pågående demonstration som bevakades av en manlig och en kvinnlig polis. Plötslig kliver den kvinnliga polisen fram till navigatören som tvingas kliva av cykeln, därefter blir det en bestämd och tydlig tillrättavisning om att det inte är tillåtet att ha mobilen i handen när man cyklar. Det kostar en ”ticket” på 140 Euro. Efter en ”pudel” och några ”sorry” slutade det med rapporteftergift. Gött, nu kan vi göra roligare saker för de pengarna 😀.

Efter att ha cyklat igenom ambassadområden, förbi Europol och Eurojust och ett mycket trevligt centrum i staden för internationell rättvisa var det dags att vända cykelstyrena mot båten igen. Vi tog vägen förbi en livsmedelsaffär som heter JUMBO. En sån affär! Den mest välsorterade och fräschaste affären på denna resan. Ett riktigt himmelrike när man efter 1,5 mil på cykel är sugen på allt 😊.

Efter middagsbestyren bestämde vi oss för att ”köra el-projektet i botten” genom att testa alla lediga uttag som inte var privata längs bryggan. Navigatören tog med sig en extrakontakt och hårfönen för funktionskontroll. Ett bra sätt visade det sig. ”Busenkelt” jämfört med för att använda mätinstrument som ändå inte går att förstå sig på, men också för att det drog till sig uppmärksamhet. Det är nog inte så vanligt att det går kvinnor i övre medelåldern och testar hårfönen på bryggorna. En båtägare som har ordinarie plats på bryggan kom ut och frågade vad det var för fel. Möjligen trodde han att felet satt någon helt annanstans än hos elen på bryggan 😉. Det hela slutade med att han erbjöd oss ett privat uttag och informerade hamnkaptenen om att han hade lovat oss att vi fick använda det. Återigen en trevlig nederländare och ”hårfönstestet” kommer att användas fler gånger var så säker.

På kvällen blev det snack och mys i CORDULA. De fortsätter resan söderut imorgon så nu lämnar vi varandra för den här gången. Vi får se om vi hinner ikapp dem till midsommar allt beror på när vårt paket dyker upp. Eftersom vi inte ville ta risken att inte kunna fira tillsammans fick det bli ett ”pre-midsommarfirande” dock utan sill.

Nostra ligger väl förtöjd vid alla trevliga restauranger i Schveningen, det går absolut ingen nöd på oss.