Halvvind, delvis dimma och bra fart mot Quiberon

I morse hade vi ingen brådska eftersom våra beräkningar sa att läget för att gå in i ”Golfe du Morbihan” var tidigast sen eftermiddag. Idag var det mulet, omkring 20 grader, hettan har vi skickat vidare till Sverige 😎. Det var bra vindar för att gå söderut så det var febril aktivitet i hamnen med båtar som lämnade. Kapten resonerade med vår franske båtgranne kring förutsättningarna i ”gulfen” och han gav lite tips om förtöjnings- och ankringsmöjligheter. Han påtalade också vikten att ha koll på koefficienten – och den har vi ju stenkoll på numera 😊.

När navigatören gick på bryggan tillbaka till NOSTRA, efter att ha slängt skräp, var den en besättningsmedlem på en fransk båt som hälsade trevligt på norska. Roligt! Det var en norsk kille som var gift med en danska och av någon anledning hade de bosatt sig i Bretagne. Ja varför inte, kan man bara franska är det nog ett fantastiskt ställe att bo på.

Navigatören tog tillfället i akt att diskutera strömmarna in mot ”gulfen”. Vi blev sittande i deras sittbrunn med alla de relevanta franska nautiska böcker som de hade ombord och deras franska ”tidvattenexpert” ombord förklarade och beskrev livligt på franska 😅. Det var två passager med olika tidvatten som vi var tvungna att ha koll på, dels när vi rundar udden vid Quiberon och en när man ska gå in i ”gulfen” cirka 10 distans senare. Väl inne i ”gulfen” finns det sedan ett par kritiska ställen där strömmarna kan vara väldigt starka. Vi fick tipset att gå in omkring 18.30 eftersom då skulle strömmarna vara som mest fördelaktiga.

Lämnade Port Louis strax efter klockan 11, med bra vindförutsättningar och en våghöjd omkring 1 meter.

Vi satte storsegel och focken när vi lämnat hamninloppet, vinden var omkring 10 meter. Efter en knapp timme rullade vi in focken och rullade ut genuan istället. Det blev en snabb och stabil segling söderut, vi hade halvvind största delen av resan och loggade mellan 7-8 knop.

Vi lämnade ett område som blev allt soligare och gick mot ett område med mörka, gråa moln. Vi klarade oss från regn även om det hängde i luften, däremot drog det in dimma med väldigt fuktig luft. Dimma på havet är inget vidare men det lättade förhållandevis snabbt.

Eftersom vi hade gjort så bra fart var vi framme efter drygt tre timmar, så istället för att vänta i tre och en halv timma på rätt läge att gå in i ”gulfen” valde vi att runda udden vid Quiberon och lägga oss i en hamn på insidan, Port Haliguen. Vi går in i ”gulfen” imorgon stället då koefficienten är ännu bättre och vi bara har en resa på högst ett par timmars till inloppet vilket gör att det är lättare att tajma rätt tid.

När vi skulle runda udden vid Quiberon var vi tvungna att gippa (flytta seglen från ena sidan till den andra). Kapten fixade iordning ”bombromsen” där vi använder en klätteråtta för att kunna kontrollera gippen bättre. Vid gippen satt kapten på rufftaket för att ha bättre kontroll över bombromsen, och när storseglet åkte över till andra sidan med stor kraft fick han ena benet i kläm mellan taket och tampen till bombromsen 😱. Det blev några oroande minuter innan navigatören förstod att det hade gått förhållandevis bra. Ingen var trasigt men en rejäl lårkaka blir nog resultatet. Lärdomen idag var att nästa gång har vi en längre tamp till bombromsen och hela besättningen är i sittbrunnen .

Vi blev anvisade en bra plats vid en fingerponton av hamnpersonalen som mötte med gummibåt. Vi gick upp och betalade hamnavgiften för en natt (den dyraste hittills 50€) och gick tillbaka till NOSTRA för lunch och avkoppling i sittbrunnen.

När det var dags att laga mat hade vi helt plötsligt ingen ström. Vid felsökningen i elskåpet på bryggan märkte vi att automatsäkringen löste ut så fort vi satte i vår kontakt. Det visade sig att något hade hänt med elkabeln 🤷‍♀️, så det blev att plocka fram extrasladdar för att få det att fungera igen. Hur kan en sladd bara ge upp det måste vara något elektriskt 🤔.

Det blev en fin kväll i Port Halugien, det är en ganska stor marina som är upprustad de senaste åren.